Kun­gö­relse (1974:152) om beslu­tad ny rege­rings­form

1 kap. Stats­skic­kets grun­der

1 §   All offent­lig makt i Sve­rige utgår från fol­ket.

Den svenska folk­sty­rel­sen byg­ger på fri åsikts­bild­ning och på all­män och lika röst­rätt. Den för­verk­li­gas genom ett repre­sen­ta­tivt och par­la­men­ta­riskt stats­skick och genom kom­mu­nal själv­sty­relse.

Den offent­liga mak­ten utövas under lagarna.

2 §   Den offent­liga mak­ten ska utövas med respekt för alla män­ni­skors lika värde och för den enskilda män­ni­skans fri­het och vär­dig­het.

Den enskil­des per­son­liga, eko­no­miska och kul­tu­rella väl­färd ska vara grund­läg­gande mål för den offent­liga verk­sam­he­ten. Sär­skilt ska det all­männa trygga rät­ten till arbete, bostad och utbild­ning samt verka för social omsorg och trygg­het och för goda för­ut­sätt­ningar för hälsa.

Det all­männa ska främja en håll­bar utveck­ling som leder till en god miljö för nuva­rande och kom­mande gene­ra­tio­ner.

Det all­männa ska verka för att demo­kra­tins idéer blir väg­le­dande inom sam­häl­lets alla områ­den samt värna den enskil­des pri­vat­liv och famil­je­liv.

Det all­männa ska verka för att alla män­ni­skor ska kunna uppnå del­ak­tig­het och jäm­lik­het i sam­häl­let och för att barns rätt tas till vara. Det all­männa ska mot­verka dis­kri­mi­ne­ring av män­ni­skor på grund av kön, hud­färg, natio­nellt eller etniskt ursprung, språk­lig eller reli­giös till­hö­rig­het, funk­tions­hin­der, sex­u­ell lägg­ning, ålder eller andra omstän­dig­he­ter som gäl­ler den enskilde som per­son.

Samiska fol­kets och etniska, språk­liga och reli­giösa mino­ri­te­ters möj­lig­he­ter att behålla och utveckla ett eget kultur-​ och sam­funds­liv ska främ­jas. Lag (2010:1408).

3 §   Rege­rings­for­men, suc­ces­sions­ord­ningen, tryck­fri­hets­för­ord­ningen och ytt­ran­de­fri­hets­grund­la­gen är rikets grund­la­gar. Lag (1991:1471).

4 §   Riks­da­gen är fol­kets främsta före­trä­dare.

Riks­da­gen stif­tar lag, beslu­tar om skatt till sta­ten och bestäm­mer hur sta­tens medel ska använ­das. Riks­da­gen grans­kar rikets sty­relse och för­valt­ning. Lag (2010:1408).

5 §   Konungen eller drott­ning som enligt suc­ces­sions­ord­ningen inne­har Sve­ri­ges tron är rikets stats­chef. Lag (2010:1408).

6 §   Rege­ringen styr riket. Den är ansva­rig inför riks­da­gen. Lag (1976:871).

7 §   I riket finns kom­mu­ner på lokal och regi­o­nal nivå. Lag (2010:1408).

8 §   För rätt­skip­ningen finns dom­sto­lar och för den offent­liga för­valt­ningen stat­liga och kom­mu­nala för­valt­nings­myn­dig­he­ter. Lag (1976:871).

9 §   Dom­sto­lar samt för­valt­nings­myn­dig­he­ter och andra som full­gör offent­liga för­valt­nings­upp­gif­ter ska i sin verk­sam­het beakta allas lik­het inför lagen samt iaktta sak­lig­het och opar­tisk­het. Lag (2010:1408).

10 §   Sve­rige är med­lem i Euro­pe­iska uni­o­nen. Sve­rige del­tar även inom ramen för För­enta natio­nerna och Euro­parå­det samt i andra sam­man­hang i inter­na­tio­nellt sam­ar­bete. Lag (2010:1408).

2 kap. Grund­läg­gande fri- och rät­tig­he­ter

Opi­ni­ons­fri­he­ter

1 §   Var och en är gente­mot det all­männa till­för­säk­rad
   1. ytt­ran­de­fri­het: fri­het att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt med­dela upp­lys­ningar samt uttrycka tan­kar, åsik­ter och käns­lor,
   2. infor­ma­tions­fri­het: fri­het att inhämta och ta emot upp­lys­ningar samt att i övrigt ta del av and­ras ytt­ran­den,
   3. mötes­fri­het: fri­het att anordna och delta i sam­man­koms­ter för upp­lys­ning, menings­ytt­ring eller annat lik­nande syfte eller för fram­fö­rande av konst­när­ligt verk,
   4. demon­stra­tions­fri­het: fri­het att anordna och delta i demon­stra­tio­ner på all­män plats,
   5. för­e­nings­fri­het: fri­het att sam­man­sluta sig med andra för all­männa eller enskilda syf­ten, och
   6. reli­gi­ons­fri­het: fri­het att ensam eller till­sam­mans med andra utöva sin reli­gion.

I fråga om tryck­fri­he­ten och mot­sva­rande fri­het att yttra sig i ljud­ra­dio, tele­vi­sion och i vissa lik­nande över­fö­ringar, offent­liga upp­spel­ningar ur en data­bas samt fil­mer, video­gram, ljudupp­tag­ningar och andra tek­niska upp­tag­ningar gäl­ler tryck­fri­hets­för­ord­ningen och ytt­ran­de­fri­hets­grund­la­gen.

I tryck­fri­hets­för­ord­ningen finns också bestäm­mel­ser om rätt att ta del av all­männa hand­lingar. Lag (2010:1408).

2 §   Ingen får av det all­männa tvingas att ge till känna sin åskåd­ning i poli­tiskt, reli­giöst, kul­tu­rellt eller annat sådant hän­se­ende. Inte hel­ler får någon av det all­männa tvingas att delta i sam­man­komst för opi­ni­ons­bild­ning eller i demon­stra­tion eller annan menings­ytt­ring eller att till­höra poli­tisk sam­man­slut­ning, tros­sam­fund eller annan sam­man­slut­ning för åskåd­ning som avses i första meningen. Lag (2010:1408).

3 §   Ingen svensk med­bor­gare får utan sam­tycke anteck­nas i ett all­mänt regis­ter enbart på grund av sin poli­tiska åskåd­ning. Lag (2010:1408).

Kropps­lig integri­tet och rörel­se­fri­het

4 §   Döds­straff får inte före­komma. Lag (2010:1408).

5 §   Var och en är skyd­dad mot kropps­straff. Ingen får hel­ler utsät­tas för tor­tyr eller för medi­cinsk påver­kan i syfte att fram­tvinga eller hindra ytt­ran­den. Lag (2010:1408).

6 §   Var och en är gente­mot det all­männa skyd­dad mot påtvingat kropps­ligt ingrepp även i andra fall än som avses i 4 och 5 §§. Var och en är dess­utom skyd­dad mot kropps­vi­si­ta­tion, hus­rann­sa­kan och lik­nande intrång samt mot under­sök­ning av brev eller annan för­tro­lig för­sän­delse och mot hem­lig avlyss­ning eller upp­tag­ning av tele­fon­sam­tal eller annat för­tro­ligt med­de­lande.

Utö­ver vad som före­skrivs i första styc­ket är var och en gente­mot det all­männa skyd­dad mot bety­dande intrång i den per­son­liga integri­te­ten, om det sker utan sam­tycke och inne­bär över­vak­ning eller kart­lägg­ning av den enskil­des per­son­liga för­hål­lan­den. Lag (2010:1408).

7 §   Ingen svensk med­bor­gare får lands­för­vi­sas eller hind­ras att resa in i riket.

Ingen svensk med­bor­gare som är eller har varit bosatt i riket får från­tas sitt med­bor­gar­skap. Det får dock före­skri­vas att barn under arton år i fråga om sitt med­bor­gar­skap ska följa för­äld­rarna eller en av dem. Lag (2010:1408).

8 §   Var och en är gente­mot det all­männa skyd­dad mot fri­hets­be­rö­van­den. Den som är svensk med­bor­gare är även i övrigt till­för­säk­rad fri­het att för­flytta sig inom riket och att lämna det. Lag (2010:1408).

Rätts­sä­ker­het

9 §   Om en annan myn­dig­het än en dom­stol har berö­vat någon fri­he­ten med anled­ning av brott eller miss­tanke om brott, ska han eller hon kunna få fri­hets­be­rö­van­det prö­vat av dom­stol utan oskä­ligt dröjs­mål. Detta gäl­ler dock inte när det är fråga om att till Sve­rige flytta över verk­stäl­lig­het av en fri­hets­be­rö­vande påföljd enligt en dom i en annan stat.

Även den som av någon annan anled­ning än som anges i första styc­ket har bli­vit omhän­der­ta­gen tvångs­vis, ska kunna få omhän­der­ta­gan­det prö­vat av dom­stol utan oskä­ligt dröjs­mål. Med pröv­ning av dom­stol lik­ställs i sådant fall pröv­ning av en nämnd, om nämn­dens sam­man­sätt­ning är bestämd i lag och ord­fö­ran­den i nämn­den ska vara eller ha varit ordi­na­rie domare.

Har pröv­ningen inte upp­dra­gits åt en myn­dig­het som är behö­rig enligt första eller andra styc­ket, ska pröv­ningen göras av all­män dom­stol. Lag (2010:1408).

10 §   Ingen får dömas till straff eller annan brottspå­följd för en gär­ning som inte var belagd med brottspå­följd när den begicks. Inte hel­ler får någon dömas till svå­rare brottspå­följd för gär­ningen än den som var före­skri­ven då. Vad som före­skrivs här om brottspå­följd gäl­ler även för­ver­kande och annan sär­skild rätts­ver­kan av brott.

Skatt eller stat­lig avgift får inte tas ut i vidare mån än som föl­jer av före­skrif­ter som gällde när den omstän­dig­het inträf­fade som utlöste skatt-​ eller avgifts­skyl­dig­he­ten. Fin­ner riks­da­gen att det finns sär­skilda skäl för det, får en lag dock inne­bära att skatt eller stat­lig avgift tas ut trots att lagen inte hade trätt i kraft när omstän­dig­he­ten inträf­fade, om rege­ringen eller ett riks­dags­ut­skott då hade läm­nat ett för­slag om det till riks­da­gen. Med för­slag jäm­ställs ett med­de­lande i skri­velse från rege­ringen till riks­da­gen om att ett sådant för­slag är att vänta. Vidare får riks­da­gen före­skriva undan­tag från första meningen, om riks­da­gen fin­ner att det av sär­skilda skäl krävs i sam­band med krig, krigs­fara eller svår eko­no­misk kris. Lag (2010:1408).

11 §   Dom­stol får inte inrät­tas för en redan begången gär­ning och inte hel­ler för en viss tvist eller i övrigt för ett visst mål.

En rät­te­gång ska genom­fö­ras rätt­vist och inom skä­lig tid. För­hand­ling vid dom­stol ska vara offent­lig. Lag (2010:1408).

Skydd mot dis­kri­mi­ne­ring

12 §   Lag eller annan före­skrift får inte inne­bära att någon miss­gyn­nas där­för att han eller hon till­hör en mino­ri­tet med hän­syn till etniskt ursprung, hud­färg eller annat lik­nande för­hål­lande eller med hän­syn till sex­u­ell lägg­ning. Lag (2010:1408).

13 §   Lag eller annan före­skrift får inte inne­bära att någon miss­gyn­nas på grund av sitt kön, om inte före­skrif­ten utgör ett led i strä­van­den att åstad­komma jäm­ställd­het mel­lan män och kvin­nor eller avser värn­plikt eller mot­sva­rande tjäns­te­plikt. Lag (2010:1408).

Strids­åt­gär­der på arbets­mark­na­den

14 §   En för­e­ning av arbets­ta­gare samt arbets­gi­vare och en för­e­ning av arbets­gi­vare har rätt att vidta strids­åt­gär­der på arbets­mark­na­den, om inte annat föl­jer av lag eller avtal. Lag (2010:1408).

Egen­doms­skydd och alle­mans­rätt

15 §   Vars och ens egen­dom är tryg­gad genom att ingen kan tvingas avstå sin egen­dom till det all­männa eller till någon enskild genom expro­pri­a­tion eller något annat sådant för­fo­gande eller tåla att det all­männa inskrän­ker använd­ningen av mark eller bygg­nad utom när det krävs för att till­go­dose ange­lägna all­männa intres­sen.

Den som genom expro­pri­a­tion eller något annat sådant för­fo­gande tvingas avstå sin egen­dom ska vara till­för­säk­rad full ersätt­ning för för­lus­ten. Ersätt­ning ska också vara till­för­säk­rad den för vil­ken det all­männa inskrän­ker använd­ningen av mark eller bygg­nad på sådant sätt att pågående mar­kan­vänd­ning inom berörd del av fas­tig­he­ten avse­värt för­svå­ras eller att skada upp­kom­mer som är bety­dande i för­hål­lande till vär­det på denna del av fas­tig­he­ten. Ersätt­ningen ska bestäm­mas enligt grun­der som anges i lag.

Vid inskränk­ningar i använd­ningen av mark eller bygg­nad som sker av hälsoskydds-​, miljöskydds-​ eller säker­hets­skäl gäl­ler dock vad som föl­jer av lag i fråga om rätt till ersätt­ning.

Alla ska ha till­gång till natu­ren enligt alle­mans­rät­ten obe­ro­ende av vad som före­skri­vits ovan. Lag (2010:1408).

Upp­hovs­rätt

16 §   För­fat­tare, konst­nä­rer och foto­gra­fer äger rätt till sina verk enligt bestäm­mel­ser som med­de­las i lag. Lag (2010:1408).

Närings­fri­het

17 §   Begräns­ningar i rät­ten att driva näring eller utöva yrke får infö­ras endast för att skydda ange­lägna all­männa intres­sen och ald­rig i syfte enbart att eko­no­miskt gynna vissa per­so­ner eller före­tag.

Samer­nas rätt att bedriva rensköt­sel regle­ras i lag. Lag (2010:1408).

Utbild­ning och forsk­ning

18 §   Alla barn som omfat­tas av den all­männa skol­plik­ten har rätt till kost­nads­fri grund­läg­gande utbild­ning i all­män skola. Det all­männa ska svara också för att högre utbild­ning finns.

Forsk­ning­ens fri­het är skyd­dad enligt bestäm­mel­ser som med­de­las i lag. Lag (2010:1408).

Euro­pa­kon­ven­tio­nen

19 §   Lag eller annan före­skrift får inte med­de­las i strid med Sve­ri­ges åta­gan­den på grund av den euro­pe­iska kon­ven­tio­nen angå­ende skydd för de mänsk­liga rät­tig­he­terna och de grund­läg­gande fri­he­terna. Lag (2010:1408).

För­ut­sätt­ningar för begräns­ningar av fri- och rät­tig­he­ter

20 §   Föl­jande fri- och rät­tig­he­ter får, i den utsträck­ning som med­ges i 21-24 §§, begrän­sas genom lag:
   1. ytt­ran­de­fri­he­ten, infor­ma­tions­fri­he­ten, mötes­fri­he­ten, demon­stra­tions­fri­he­ten och för­e­nings­fri­he­ten (1 § första styc­ket 1-5),
   2. skyd­det mot annat kropps­ligt ingrepp än som avses i 4 och 5 §§, mot kropps­vi­si­ta­tion, hus­rann­sa­kan och lik­nande intrång, mot intrång i för­tro­liga för­sän­del­ser och med­de­lan­den samt i övrigt mot intrång som inne­bär över­vak­ning och kart­lägg­ning av den enskil­des per­son­liga för­hål­lan­den (6 §),
   3. rörel­se­fri­he­ten (8 §), och
   4. offent­lig­he­ten vid dom­stols­för­hand­ling (11 § andra styc­ket andra meningen).

Efter bemyn­di­gande i lag får de i första styc­ket angivna fri- och rät­tig­he­terna begrän­sas genom annan för­fatt­ning i de fall som anges i 8 kap. 5 § och i fråga om för­bud att röja sådant som någon fått kän­ne­dom om i all­män tjänst eller under utö­vande av tjäns­te­plikt. I samma ord­ning får mötes­fri­he­ten och demon­stra­tions­fri­he­ten begrän­sas även i de fall som anges i 24 § första styc­ket andra meningen. Lag (2010:1408).

21 §   Begräns­ningar enligt 20 § får göras endast för att till­go­dose ända­mål som är god­tag­bara i ett demo­kra­tiskt sam­hälle. Begräns­ningen får ald­rig gå utö­ver vad som är nöd­vän­digt med hän­syn till det ända­mål som har för­an­lett den och inte hel­ler sträcka sig så långt att den utgör ett hot mot den fria åsikts­bild­ningen såsom en av folk­sty­rel­sens grund­va­lar. Begräns­ningen får inte göras enbart på grund av poli­tisk, reli­giös, kul­tu­rell eller annan sådan åskåd­ning. Lag (2010:1408).

22 §   Ett för­slag till lag enligt 20 § ska, om det inte avslås av riks­da­gen, på yrkande av lägst tio av dess leda­mö­ter vila i minst tolv måna­der från det att det första utskott­s­ytt­ran­det över för­sla­get anmäl­des i riks­da­gens kam­mare. Riks­da­gen får dock anta för­sla­get direkt, om minst fem sjät­te­de­lar av de rös­tande enas om beslu­tet.

Första styc­ket gäl­ler inte för­slag till lag om fort­satt gil­tig­het i högst två år av lag. Det gäl­ler inte hel­ler för­slag till lag som enbart rör
   1. för­bud att röja sådant som någon har fått kän­ne­dom om i all­män tjänst eller under utö­vande av tjäns­te­plikt och vars hem­lig­hål­lande är nöd­vän­digt med hän­syn till något av de intres­sen som anges i 2 kap. 2 § tryck­fri­hets­för­ord­ningen,
   2. hus­rann­sa­kan eller lik­nande intrång, eller
   3. fri­hets­straff som påföljd för viss gär­ning.

Kon­sti­tu­tions­ut­skot­tet prö­var för riks­da­gens del om första styc­ket är tillämp­ligt i fråga om ett visst lag­för­slag. Lag (2010:1408).

23 §   Ytt­ran­de­fri­he­ten och infor­ma­tions­fri­he­ten får begrän­sas med hän­syn till rikets säker­het, folk­för­sörj­ningen, all­män ord­ning och säker­het, enskil­das anse­ende, pri­vat­li­vets helgd eller före­byg­gan­det och beiv­ran­det av brott. Vidare får fri­he­ten att yttra sig i närings­verk­sam­het begrän­sas. I övrigt får begräns­ningar av ytt­ran­de­fri­he­ten och infor­ma­tions­fri­he­ten göras endast om sär­skilt vik­tiga skäl för­an­le­der det.

Vid bedö­man­det av vilka begräns­ningar som får göras med stöd av första styc­ket ska sär­skilt beak­tas vik­ten av vidaste möj­liga ytt­ran­de­fri­het och infor­ma­tions­fri­het i poli­tiska, reli­giösa, fack­liga, veten­skap­liga och kul­tu­rella ange­lä­gen­he­ter.

Att med­dela före­skrif­ter som utan avse­ende på ytt­ran­dens inne­håll när­mare regle­rar ett visst sätt att sprida eller ta emot ytt­ran­den anses inte som en begräns­ning av ytt­ran­de­fri­he­ten och infor­ma­tions­fri­he­ten. Lag (2010:1408).

24 §   Mötes­fri­he­ten och demon­stra­tions­fri­he­ten får begrän­sas av hän­syn till ord­ning och säker­het vid sam­man­koms­ten eller demon­stra­tio­nen eller till tra­fi­ken. I övrigt får dessa fri­he­ter begrän­sas endast av hän­syn till rikets säker­het eller för att mot­verka far­sot.

För­e­nings­fri­he­ten får begrän­sas endast när det gäl­ler sam­man­slut­ningar som ägnar sig åt eller under­stö­der ter­ro­rism eller vil­kas verk­sam­het är av mili­tär eller lik­nande natur eller inne­bär för­föl­jelse av en folk­grupp på grund av etniskt ursprung, hud­färg eller annat lik­nande för­hål­lande. Lag (2022:1565).

25 §   För andra än svenska med­bor­gare här i riket får sär­skilda begräns­ningar göras genom lag i fråga om föl­jande fri- och rät­tig­he­ter:
   1. ytt­ran­de­fri­he­ten, infor­ma­tions­fri­he­ten, mötes­fri­he­ten, demon­stra­tions­fri­he­ten, för­e­nings­fri­he­ten och reli­gi­ons­fri­he­ten (1 § första styc­ket),
   2. skyd­det mot tvång att ge till känna åskåd­ning (2 § första meningen),
   3. skyd­det mot kropps­ligt ingrepp även i annat fall än som avses i 4 och 5 §§, mot kropps­vi­si­ta­tion, hus­rann­sa­kan och lik­nande intrång, mot intrång i för­tro­liga för­sän­del­ser och med­de­lan­den samt i övrigt mot intrång som inne­bär över­vak­ning och kart­lägg­ning av den enskil­des per­son­liga för­hål­lan­den (6 §),
   4. skyd­det mot fri­hets­be­rö­vande (8 § första meningen),
   5. rät­ten till dom­stols­pröv­ning av fri­hets­be­rö­vande av annan anled­ning än brott eller miss­tanke om brott (9 § andra och tredje styc­kena),
   6. offent­lig­he­ten vid dom­stols­för­hand­ling (11 § andra styc­ket andra meningen),
   7. för­fat­ta­res, konst­nä­rers och foto­gra­fers rätt till sina verk (16 §),
   8. rät­ten att driva näring eller utöva yrke (17 §),
   9. skyd­det för forsk­ning­ens fri­het (18 § andra styc­ket), och
   10. skyd­det mot ingrepp på grund av åskåd­ning (21 § tredje meningen).

På sådana före­skrif­ter om sär­skilda begräns­ningar som avses i första styc­ket ska 22 § första styc­ket, andra styc­ket första meningen samt tredje styc­ket tilläm­pas. Lag (2010:1408).

3 kap. Riks­da­gen

Riks­da­gens bildande och sam­man­sätt­ning

1 §   Riks­da­gen utses genom fria, hem­liga och direkta val.

Vid sådant val sker röst­ning på parti med möj­lig­het för väl­jarna att lämna sär­skild per­son­röst. Lag (2014:1385).

2 §   Riks­da­gen består av en kam­mare med 349 leda­mö­ter. För leda­mö­terna ska det fin­nas ersät­tare. Lag (2010:1408).

Ordi­na­rie val

3 §   Ordi­na­rie val till riks­da­gen hålls vart fjärde år. Lag (2010:1408).

Röst­rätt och val­bar­het

4 §   Röst­rätt vid val till riks­da­gen har varje svensk med­bor­gare som är eller någon gång har varit bosatt i riket och har fyllt arton år.

Endast den som upp­fyl­ler vill­ko­ren för röst­rätt kan vara leda­mot av riks­da­gen eller ersät­tare för leda­mot.

Frå­gan om någon har röst­rätt avgörs på grund­val av en före valet upp­rät­tad röst­längd. Lag (2010:1408).

Val­kret­sar

5 §   För val till riks­da­gen är riket inde­lat i val­kret­sar. Lag (2010:1408).

Man­dat­för­del­ningen mel­lan val­kret­sarna

6 §   Av man­da­ten i riks­da­gen är 310 fasta val­krets­man­dat och 39 utjäm­nings­man­dat.

De fasta val­krets­man­da­ten för­de­las mel­lan val­kret­sarna på grund­val av en beräk­ning av för­hål­lan­det mel­lan anta­let röst­be­rät­ti­gade i varje val­krets och anta­let röst­be­rät­ti­gade i hela riket. För­del­ningen fast­ställs för fyra år i sän­der. Lag (2010:1408).

Man­dat­för­del­ningen mel­lan par­ti­erna

7 §   Man­da­ten för­de­las mel­lan par­tier som anmält sitt del­ta­gande i valet i enlig­het med bestäm­mel­ser som med­de­las i sär­skild lag.

Endast par­tier som har fått minst fyra pro­cent av rös­terna i hela riket får delta i för­del­ningen av man­da­ten. Ett parti som har fått färre rös­ter får dock delta i för­del­ningen av de fasta val­krets­man­da­ten i en val­krets där par­tiet har fått minst tolv pro­cent av rös­terna. Lag (2014:1385).

8 §   De fasta val­krets­man­da­ten för­de­las på varje val­krets pro­por­tio­nellt mel­lan par­ti­erna på grund­val av val­re­sul­ta­tet i val­kret­sen.

Om ett parti vid för­del­ningen av fasta val­krets­man­dat enligt första styc­ket har fått fler man­dat i hela riket än vad som mot­sva­rar en pro­por­tio­nell repre­sen­ta­tion i riks­da­gen för par­tiet ska över­skju­tande man­dat åter­fö­ras och för­de­las mel­lan övriga par­tier enligt bestäm­mel­ser som med­de­las i sär­skild lag.

Utjäm­nings­man­da­ten för­de­las mel­lan par­ti­erna så, att för­del­ningen av alla man­dat i riks­da­gen, med undan­tag av de fasta val­krets­man­dat som har till­fal­lit ett parti med mindre än fyra pro­cent av rös­terna, blir pro­por­tio­nell mot rös­te­ta­let i hela riket för de par­tier som del­tar i för­del­ningen. Om ett parti vid för­del­ningen av de fasta val­krets­man­da­ten har fått så många man­dat som mot­sva­rar den pro­por­tio­nella repre­sen­ta­tio­nen i riks­da­gen för par­tiet, bort­ses vid för­del­ningen av utjäm­nings­man­da­ten från par­tiet och de fasta val­krets­man­dat som det har fått. Sedan utjäm­nings­man­da­ten har för­de­lats mel­lan par­ti­erna, till­förs de val­kret­sar.

Vid man­dat­för­del­ningen mel­lan par­ti­erna används udda­tals­me­to­den med första divi­sorn jäm­kad till 1,2. Lag (2014:1385).

9 §   För varje man­dat som ett parti har fått utses en riks­dags­le­da­mot samt ersät­tare för honom eller henne. Lag (2010:1408).

Val­pe­riod

10 §   Varje val gäl­ler för tiden från det att den nyvalda riks­da­gen har sam­lats till dess den när­mast där­ef­ter valda riks­da­gen sam­las.

Den nyvalda riks­da­gen sam­las på den fem­tonde dagen efter val­da­gen, dock tidi­gast på den fjärde dagen efter det att val­re­sul­ta­tet har kun­gjorts. Lag (2010:1408).

Extra val

11 §   Rege­ringen får besluta om extra val till riks­da­gen mel­lan ordi­na­rie val. Extra val ska hål­las inom tre måna­der efter beslu­tet.

Efter val till riks­da­gen får rege­ringen inte besluta om extra val för­rän tre måna­der har gått från den nyvalda riks­da­gens första sam­man­träde. Rege­ringen får inte hel­ler besluta om extra val under den tid då dess leda­mö­ter, efter det att samt­liga har ent­le­di­gats, uppe­hål­ler sina befatt­ningar till dess en ny rege­ring ska till­träda.

Bestäm­mel­ser om extra val i visst fall finns i 6 kap. 5 §. Lag (2010:1408).

Över­kla­gande av val

12 §   Val till riks­da­gen får över­kla­gas hos en av riks­da­gen utsedd val­pröv­nings­nämnd. Nämn­dens beslut får inte över­kla­gas.

Den som har valts till riks­dags­le­da­mot utö­var sitt upp­drag även om valet har över­kla­gats. Änd­ras valet, intar en ny leda­mot sin plats så snart änd­ringen har kun­gjorts. Det gäl­ler också för ersät­tare.

Val­pröv­nings­nämn­den består av en ord­fö­rande, som ska vara eller ha varit ordi­na­rie domare och som inte får till­höra riks­da­gen, och sex andra leda­mö­ter. Leda­mö­terna väljs efter varje ordi­na­rie val, så snart valet har vun­nit laga kraft, för tiden till dess nytt val till nämn­den har ägt rum. Ord­fö­ran­den väljs sär­skilt. Lag (2010:1408).

Ytter­li­gare bestäm­mel­ser

13 §   Ytter­li­gare bestäm­mel­ser om det som anges i 3-12 §§ och om utse­ende av ersät­tare för riks­dags­le­da­mö­terna med­de­las i riks­dags­ord­ningen eller annan sär­skild lag. Lag (2014:1385).

4 kap. Riks­dags­ar­be­tet

Riksmöte

1 §   Riks­da­gen sam­man­trä­der till riksmöte varje år. Riksmö­tet hålls i Stock­holm, om inte riks­da­gen eller tal­man­nen bestäm­mer annat av hän­syn till riks­da­gens säker­het eller fri­het. Lag (2010:1408).

Tal­man­nen

2 §   Riks­da­gen väl­jer inom sig för varje val­pe­riod en tal­man samt en förste, en andre och en tredje vice tal­man. Lag (2010:1408).

Utskot­ten

3 §   Riks­da­gen väl­jer inom sig utskott, där­ibland ett kon­sti­tu­tions­ut­skott och ett finans­ut­skott, enligt bestäm­mel­ser i riks­dags­ord­ningen. Lag (2010:1408).

Rät­ten att väcka för­slag

4 §   Rege­ringen och varje riks­dags­le­da­mot får, i enlig­het med bestäm­mel­ser i riks­dags­ord­ningen, väcka för­slag i fråga om allt som kan komma under riks­da­gens pröv­ning, om inte annat anges i denna rege­rings­form. Lag (2010:1408).

Ären­de­nas bered­ning

5 §   Ett ärende som har väckts av rege­ringen eller en riks­dags­le­da­mot bereds av ett utskott innan det avgörs, om inte annat anges i denna rege­rings­form. Lag (2010:1408).

Ären­de­nas avgö­rande

6 §   När ett ärende ska avgö­ras i kam­ma­ren, får varje riks­dags­le­da­mot och varje stats­råd yttra sig i enlig­het med de när­mare bestäm­mel­ser som med­de­las i riks­dags­ord­ningen.

I riks­dags­ord­ningen med­de­las också bestäm­mel­ser om jäv. Lag (2010:1408).

7 §   Vid omröst­ning i kam­ma­ren gäl­ler som riks­da­gens beslut den mening som mer än hälf­ten av de rös­tande enas om, om inte något annat anges i denna rege­rings­form eller, när det gäl­ler frå­gor som hör till för­fa­ran­det i riks­da­gen, i huvud­be­stäm­melse i riks­dags­ord­ningen. Bestäm­mel­ser om för­fa­ran­det vid lika rös­te­tal med­de­las i riks­dags­ord­ningen. Lag (2010:1408).

Upp­följ­ning och utvär­de­ring

8 §   Varje utskott föl­jer upp och utvär­de­rar riks­dags­be­slut inom utskot­tets ämnes­om­råde. Lag (2010:1408).

Offent­lig­het i kam­ma­ren

9 §   Sam­man­trä­den i kam­ma­ren är offent­liga.

Ett sam­man­träde får dock hål­las inom stängda dör­rar enligt bestäm­mel­ser i riks­dags­ord­ningen. Lag (2010:1408).

Leda­mö­ter­nas ställ­ning

10 §   Riks­dags­le­da­mö­ter och ersät­tare får full­göra upp­drag som leda­mot utan att hind­ras av tjäns­te­upp­gift eller annan sådan skyl­dig­het. Lag (2010:1408).

11 §   En riks­dags­le­da­mot eller en ersät­tare får inte lämna sitt upp­drag utan att riks­da­gen har med­gett det.

När det finns anled­ning till det, ska Val­pröv­nings­nämn­den själv­mant pröva om en leda­mot eller en ersät­tare är behö­rig enligt 3 kap. 4 § andra styc­ket. Den som för­kla­ras obe­hö­rig är där­med skild från sitt upp­drag.

En leda­mot eller en ersät­tare får i annat fall skil­jas från upp­dra­get endast om han eller hon genom brott har visat sig uppen­bart olämp­lig för upp­dra­get. Beslut om detta fat­tas av dom­stol. Lag (2010:1408).

12 §   Talan får inte väc­kas mot den som utö­var eller har utö­vat upp­drag som riks­dags­le­da­mot på grund av hans eller hen­nes ytt­ran­den eller gär­ningar under utö­van­det av upp­dra­get, utan att riks­da­gen har med­gett det genom ett beslut som minst fem sjät­te­de­lar av de rös­tande har enats om. Utan ett sådant med­gi­vande får en sådan per­son inte hel­ler berö­vas fri­he­ten eller hind­ras från att resa inom riket på grund av ytt­ran­den eller gär­ningar under utö­van­det av upp­dra­get.

Miss­tänks en riks­dags­le­da­mot för brott i annat fall, ska bestäm­mel­ser i lag om gri­pande, anhål­lande eller häkt­ning tilläm­pas endast om han eller hon erkän­ner brot­tet eller har tagits på bar gär­ning eller om det är fråga om ett brott för vil­ket det inte är före­skri­vet lind­ri­gare straff än fäng­else i två år. Lag (2010:1408).

13 §   Under den tid som en riks­dags­le­da­mot är riks­da­gens tal­man eller till­hör rege­ringen utövas hans eller hen­nes upp­drag som riks­dags­le­da­mot av en ersät­tare. Riks­da­gen kan i riks­dags­ord­ningen före­skriva att en ersät­tare ska träda i en riks­dags­le­da­mots ställe när han eller hon är ledig.

Bestäm­mel­serna i 10 § och 12 § första styc­ket gäl­ler även för tal­man­nen och hans eller hen­nes upp­drag.

För en ersät­tare som utö­var upp­drag som riks­dags­le­da­mot gäl­ler bestäm­mel­serna om leda­mot. Lag (2010:1408).

Ytter­li­gare bestäm­mel­ser

14 §   Ytter­li­gare bestäm­mel­ser om riks­dags­ar­be­tet med­de­las i riks­dags­ord­ningen. Lag (2010:1408).

5 kap. Stats­che­fen

1 §   Av 1 kap. 5 § fram­går att konungen eller drott­ning som enligt suc­ces­sions­ord­ningen inne­har Sve­ri­ges tron är rikets stats­chef. Lag (2010:1408).

2 §   Som stats­chef får endast den tjänst­göra som är svensk med­bor­gare och har fyllt arton år. Han eller hon får inte sam­ti­digt vara stats­råd eller utöva upp­drag som tal­man eller riks­dags­le­da­mot. Lag (2010:1408).

3 §   Stats­che­fen ska hål­las under­rät­tad om rikets ange­lä­gen­he­ter av stats­mi­nis­tern. När det behövs sam­man­trä­der rege­ringen i kon­selj under stats­che­fens ord­fö­ran­de­skap.

Innan stats­che­fen reser utom­lands ska han eller hon sam­råda med stats­mi­nis­tern. Lag (2010:1408).

4 §   Om konungen eller drott­ning som är stats­chef är för­hind­rad att full­göra sina upp­gif­ter, inträ­der enligt gäl­lande tron­följd med­lem av konung­a­hu­set, som inte är för­hind­rad, för att som till­fäl­lig riks­fö­re­stån­dare full­göra stats­che­fens upp­gif­ter. Lag (2010:1408).

5 §   Om konung­a­hu­set utslock­nar väl­jer riks­da­gen en riks­fö­re­stån­dare som ska full­göra stats­che­fens upp­gif­ter tills vidare. Riks­da­gen väl­jer sam­ti­digt en vice riks­fö­re­stån­dare.

Det­samma gäl­ler om konungen eller drott­ning som är stats­chef dör eller avgår och tron­föl­ja­ren ännu inte har fyllt arton år. Lag (2010:1408).

6 §   Om konungen eller drott­ning som är stats­chef under en sam­man­häng­ande tid av sex måna­der inte har full­gjort eller kun­nat full­göra sina upp­gif­ter, ska rege­ringen anmäla det till riks­da­gen. Riks­da­gen beslu­tar om konungen eller drott­ningen ska anses ha avgått. Lag (2010:1408).

7 §   Riks­da­gen kan välja någon att efter rege­ring­ens för­ord­nande tjänst­göra som till­fäl­lig riks­fö­re­stån­dare när ingen med behö­rig­het enligt 4 eller 5 § kan tjänst­göra.

Tal­man­nen eller, om han eller hon har för­hin­der, vice tal­man tjänst­gör efter rege­ring­ens för­ord­nande som till­fäl­lig riks­fö­re­stån­dare, när ingen annan behö­rig kan tjänst­göra. Lag (2010:1408).

8 §   Konungen eller drott­ning som är stats­chef kan inte åta­las för sina gär­ningar. En riks­fö­re­stån­dare kan inte åta­las för sina gär­ningar som stats­chef. Lag (2010:1408).

6 kap. Rege­ringen

Rege­ring­ens sam­man­sätt­ning

1 §   Rege­ringen består av stats­mi­nis­tern och övriga stats­råd.

Stats­mi­nis­tern utses enligt bestäm­mel­serna i 4-6 §§. Stats­mi­nis­tern till­sät­ter övriga stats­råd. Lag (2010:1408).

2 §   Stats­rå­den ska vara svenska med­bor­gare.

Ett stats­råd får inte inneha någon anställ­ning. Han eller hon får inte hel­ler inneha något upp­drag eller utöva någon verk­sam­het som kan rubba för­tro­en­det för honom eller henne. Lag (2010:1408).

Stats­mi­nis­ter­om­röst­ning efter val

3 §   En nyvald riks­dag ska senast två vec­kor efter det att den sam­lats genom omröst­ning pröva frå­gan om stats­mi­nis­tern har till­räck­ligt stöd i riks­da­gen. Om mer än hälf­ten av riks­da­gens leda­mö­ter rös­tar nej, ska stats­mi­nis­tern ent­le­di­gas.

Omröst­ningen ska inte hål­las om stats­mi­nis­tern redan har ent­le­di­gats. Lag (2010:1408).

Rege­rings­bild­ningen

4 §   När en stats­mi­nis­ter ska utses, kal­lar tal­man­nen före­trä­dare för varje par­tigrupp inom riks­da­gen till sam­råd. Tal­man­nen över­läg­ger med vice tal­män­nen och läm­nar sedan för­slag till riks­da­gen.

Riks­da­gen ska inom fyra dagar, utan bered­ning i utskott, pröva för­sla­get genom omröst­ning. Om mer än hälf­ten av riks­da­gens leda­mö­ter rös­tar mot för­sla­get, är det för­kas­tat. I annat fall är det god­känt. Lag (2010:1408).

5 §   För­kas­tar riks­da­gen tal­man­nens för­slag, ska för­fa­ran­det enligt 4 § upp­re­pas. Har riks­da­gen fyra gånger för­kas­tat tal­man­nens för­slag, ska för­fa­ran­det avbry­tas och åter­upp­tas först sedan val till riks­da­gen har hål­lits. Om inte ordi­na­rie val ändå ska hål­las inom tre måna­der, ska extra val hål­las inom samma tid. Lag (2010:1408).

6 §   När riks­da­gen har god­känt ett för­slag om ny stats­mi­nis­ter, ska han eller hon så snart det kan ske anmäla de övriga stats­rå­den för riks­da­gen. Där­ef­ter äger rege­rings­skifte rum vid en sär­skild kon­selj inför stats­che­fen eller, om stats­che­fen har för­hin­der, inför tal­man­nen. Tal­man­nen ska all­tid kal­las till kon­sel­jen.

Tal­man­nen utfär­dar för­ord­nande för stats­mi­nis­tern på riks­da­gens väg­nar. Lag (2010:1408).

Ent­le­di­gande av stats­mi­nis­tern eller annat stats­råd

7 §   För­kla­rar riks­da­gen att stats­mi­nis­tern eller något annat stats­råd inte har riks­da­gens för­tro­ende, ska tal­man­nen ent­le­diga stats­rå­det. Om rege­ringen kan besluta om extra val till riks­da­gen och gör det inom en vecka från miss­tro­en­de­för­kla­ringen, ska något ent­le­di­gande dock inte ske.

I 3 § finns bestäm­mel­ser om ent­le­di­gande av stats­mi­nis­tern med anled­ning av en stats­mi­nis­ter­om­röst­ning efter val. Lag (2010:1408).

8 §   Ett stats­råd ska ent­le­di­gas om han eller hon begär det, stats­mi­nis­tern av tal­man­nen och ett annat stats­råd av stats­mi­nis­tern. Stats­mi­nis­tern får även i andra fall ent­le­diga stats­råd. Lag (2010:1408).

9 §   Om stats­mi­nis­tern ent­le­di­gas eller dör, ska tal­man­nen ent­le­diga de övriga stats­rå­den. Lag (2010:1408).

Ställ­fö­re­trä­dare för stats­mi­nis­tern

10 §   Stats­mi­nis­tern kan bland de övriga stats­rå­den utse någon att i egen­skap av ställ­fö­re­trä­dare vid för­hin­der för stats­mi­nis­tern full­göra hans eller hen­nes upp­gif­ter. Har någon ställ­fö­re­trä­dare inte utsetts eller har också ställ­fö­re­trä­da­ren för­hin­der, full­görs stats­mi­nis­terns upp­gif­ter i stäl­let av den av de tjänst­gö­rande stats­rå­den som har varit stats­råd längst tid. Om två eller flera har varit stats­råd lika länge, har den äldste av dem före­träde. Lag (2010:1408).

Över­gångs­re­ge­ring

11 §   Har rege­ring­ens samt­liga leda­mö­ter ent­le­di­gats, uppe­hål­ler de sina befatt­ningar till dess en ny rege­ring har till­trätt. Har ett annat stats­råd än stats­mi­nis­tern ent­le­di­gats på egen begä­ran, uppe­hål­ler han eller hon sin befatt­ning till dess en efter­trä­dare har till­trätt, om stats­mi­nis­tern begär det. Lag (2010:1408).

För­hin­der för tal­man­nen

12 §   Om tal­man­nen har för­hin­der över­tar en vice tal­man de upp­gif­ter som tal­man­nen har enligt detta kapi­tel. Lag (2010:1408).

7 kap. Rege­rings­ar­be­tet

Rege­rings­kans­liet och dess upp­gif­ter

1 §   För att bereda rege­rings­ä­ren­den och för att biträda rege­ringen och stats­rå­den i deras verk­sam­het i övrigt ska det fin­nas ett rege­rings­kansli. I detta ingår depar­te­ment för olika verk­sam­hets­gre­nar. Rege­ringen för­de­lar ären­dena mel­lan depar­te­men­ten. Stats­mi­nis­tern utser bland stats­rå­den che­fer för depar­te­men­ten. Lag (2010:1408).

Ären­de­nas bered­ning

2 §   Vid bered­ningen av rege­rings­ä­ren­den ska behöv­liga upp­lys­ningar och ytt­ran­den inhäm­tas från berörda myn­dig­he­ter. Upp­lys­ningar och ytt­ran­den ska också i den omfatt­ning som behövs inhäm­tas från kom­mu­ner. Även sam­man­slut­ningar och enskilda ska i den omfatt­ning som behövs ges möj­lig­het att yttra sig. Lag (2010:1408).

3 §   Rege­rings­ä­ren­den avgörs av rege­ringen vid rege­rings­sam­man­träde.

Rege­rings­ä­ren­den som gäl­ler verk­stäl­lig­het inom för­svars­mak­ten av för­fatt­ningar eller sär­skilda rege­rings­be­slut kan dock, i den omfatt­ning som anges i lag, under stats­mi­nis­terns över­in­se­ende avgö­ras av che­fen för det depar­te­ment som ären­dena hör till. Lag (2010:1408).

4 §   Stats­mi­nis­tern kal­lar övriga stats­råd till rege­rings­sam­man­träde och är ord­fö­rande vid sam­man­trä­det. Minst fem stats­råd ska delta i rege­rings­sam­man­trä­det. Lag (2010:1408).

5 §   Vid ett rege­rings­sam­man­träde är depar­te­ments­che­fen före­dra­gande i de ären­den som hör till hans eller hen­nes depar­te­ment. Stats­mi­nis­tern kan dock för­ordna att ett ärende eller en grupp av ären­den, som hör till ett visst depar­te­ment, ska före­dras av ett annat stats­råd än depar­te­ments­che­fen. Lag (2010:1408).

Pro­to­koll och skilj­ak­tig mening

6 §   Vid rege­rings­sam­man­trä­den ska pro­to­koll föras. Skilj­ak­tiga meningar ska anteck­nas i pro­to­kol­let. Lag (2010:1408).

7 §   För­fatt­ningar, för­slag till riks­da­gen och andra beslut som ska expe­die­ras ska för att bli gäl­lande skri­vas under eller på annat sätt bekräf­tas av stats­mi­nis­tern eller ett annat stats­råd på rege­ring­ens väg­nar. Rege­ringen kan dock genom för­ord­ning före­skriva att en tjäns­te­man i sär­skilda fall ska få skriva under eller på annat sätt bekräfta beslut som ska expe­die­ras.

Beslu­ten ska bekräf­tas genom ett för­fa­rande som upp­fyl­ler höga krav på säker­het. Lag (2022:1600).

8 kap. Lagar och andra före­skrif­ter

1 §   Före­skrif­ter med­de­las av riks­da­gen genom lag och av rege­ringen genom för­ord­ning. Före­skrif­ter kan också, efter bemyn­di­gande av riks­da­gen eller rege­ringen, med­de­las av andra myn­dig­he­ter än rege­ringen och av kom­mu­ner.

Ett bemyn­di­gande att med­dela före­skrif­ter ska all­tid ges i lag eller för­ord­ning. Lag (2010:1408).

Före­skrif­ter som med­de­las genom lag

2 §   Före­skrif­ter ska med­de­las genom lag om de avser
   1. enskil­das per­son­liga ställ­ning och deras per­son­liga och eko­no­miska för­hål­lan­den inbör­des,
   2. för­hål­lan­det mel­lan enskilda och det all­männa under för­ut­sätt­ning att före­skrif­terna gäl­ler skyl­dig­he­ter för enskilda eller i övrigt avser ingrepp i enskil­das per­son­liga eller eko­no­miska för­hål­lan­den,
   3. grun­derna för kom­mu­ner­nas orga­ni­sa­tion och verk­sam­hets­for­mer och för den kom­mu­nala beskatt­ningen samt kom­mu­ner­nas befo­gen­he­ter i övrigt och deras ålig­gan­den,
   4. tros­sam­fund och grun­derna för Svenska kyr­kan som tros­sam­fund,
   5. råd­gi­vande folk­om­röst­ning i hela riket och för­fa­ran­det vid folk­om­röst­ning i en grund­lags­fråga, eller
   6. val till Euro­pa­par­la­men­tet.

Även av andra bestäm­mel­ser i denna rege­rings­form och av annan grund­lag föl­jer att före­skrif­ter av visst inne­håll ska med­de­las genom lag. Lag (2010:1408).

Före­skrif­ter som med­de­las av rege­ringen

3 §   Riks­da­gen kan bemyn­diga rege­ringen att med­dela före­skrif­ter enligt 2 § första styc­ket 2 och 3. Före­skrif­terna får dock inte avse
   1. annan rätts­ver­kan av brott än böter,
   2. skatt, utom tull på inför­sel av varor, eller
   3. kon­kurs eller utsök­ning.

Riks­da­gen kan i lag, som inne­hål­ler ett bemyn­di­gande enligt första styc­ket, före­skriva även annan rätts­ver­kan av brott än böter för över­trä­delse av en före­skrift som med­de­las av rege­ringen med stöd av bemyn­di­gan­det. Lag (2010:1408).

4 §   Riks­da­gen kan bemyn­diga rege­ringen att med­dela före­skrif­ter enligt 2 § första styc­ket 1-3 om anstånd med att full­göra för­plik­tel­ser. Lag (2010:1408).

5 §   Riks­da­gen kan i en lag bemyn­diga rege­ringen att med­dela före­skrif­ter om
   1. när lagen ska träda i kraft,
   2. när delar av lagen ska börja eller upp­höra att tilläm­pas, eller
   3. tillämp­ning av lagen i för­hål­lande till ett annat land eller en mel­lan­folk­lig orga­ni­sa­tion. Lag (2010:1408).

6 §   Före­skrif­ter som rege­ringen med­de­lat med stöd av ett bemyn­di­gande enligt denna rege­rings­form ska under­stäl­las riks­da­gen för pröv­ning om riks­da­gen bestäm­mer det. Lag (2010:1408).

7 §   Rege­ringen får utö­ver vad som föl­jer av 3-5 §§ med­dela
   1. före­skrif­ter om verk­stäl­lig­het av lag, och
   2. före­skrif­ter som inte enligt grund­lag ska med­de­las av riks­da­gen.

Rege­ring­ens före­skrif­ter enligt första styc­ket får inte avse riks­da­gen eller dess myn­dig­he­ter. Rege­ringen får inte hel­ler med stöd av bestäm­mel­sen i första styc­ket 2 med­dela före­skrif­ter som avser den kom­mu­nala beskatt­ningen. Lag (2010:1408).

8 §   Att rege­ringen får med­dela före­skrif­ter i ett visst ämne hind­rar inte att riks­da­gen med­de­lar före­skrif­ter i samma ämne. Lag (2010:1408).

Före­skrif­ter som med­de­las av andra än riks­da­gen och rege­ringen

9 §   Riks­da­gen kan bemyn­diga en kom­mun att med­dela före­skrif­ter enligt 2 § första styc­ket 2 om före­skrif­terna avser
   1. avgif­ter, eller
   2. skatt som syf­tar till att reglera tra­fik­för­hål­lan­den i kom­mu­nen. Lag (2010:1408).

10 §   Om riks­da­gen enligt detta kapi­tel bemyn­di­gar rege­ringen att med­dela före­skrif­ter i ett visst ämne, kan riks­da­gen också medge att rege­ringen bemyn­di­gar en för­valt­nings­myn­dig­het eller en kom­mun att med­dela före­skrif­ter i ämnet. Lag (2010:1408).

11 §   Rege­ringen får bemyn­diga en myn­dig­het under rege­ringen eller någon av riks­da­gens myn­dig­he­ter att med­dela före­skrif­ter enligt 7 §. Ett bemyn­di­gande till riks­da­gens myn­dig­he­ter får dock inte avse för­hål­lan­den inom riks­da­gen eller dess myn­dig­he­ter. Lag (2010:1408).

12 §   Före­skrif­ter som en myn­dig­het under rege­ringen med­de­lat med stöd av ett bemyn­di­gande enligt 10 eller 11 § ska under­stäl­las rege­ringen för pröv­ning om rege­ringen bestäm­mer det. Lag (2010:1408).

13 §   Riks­da­gen kan bemyn­diga Riks­ban­ken att med­dela före­skrif­ter inom dess ansvars­om­rå­den enligt 9 kap. och dess övriga upp­gif­ter i fråga om det finan­si­ella syste­met, kon­tan­ter och andra betal­nings­me­del, freds­tida kris­si­tu­a­tio­ner och höjd bered­skap och inter­na­tio­nell verk­sam­het.

Riks­da­gen kan bemyn­diga riks­da­gens myn­dig­he­ter att med­dela före­skrif­ter som avser för­hål­lan­den inom riks­da­gen eller dess myn­dig­he­ter. Lag (2022:1566).

Stif­tande av grund­lag och riks­dags­ord­ningen

14 §   Grund­lag stif­tas genom två lika­ly­dande beslut. Genom det första beslu­tet antas grund­lags­för­sla­get som vilande. Det andra beslu­tet får inte fat­tas tidi­gare än att det efter det första beslu­tet har hål­lits val till riks­da­gen i hela riket och den nyvalda riks­da­gen har sam­lats. Det ska dess­utom gå minst nio måna­der mel­lan den tid­punkt då ären­det första gången anmäl­des i riks­da­gens kam­mare och valet, om inte kon­sti­tu­tions­ut­skot­tet beslu­tar om undan­tag. Ett sådant beslut ska fat­tas senast vid ären­dets bered­ning och minst fem sjät­te­de­lar av leda­mö­terna måste rösta för beslu­tet. Lag (2010:1408).

15 §   Riks­da­gen får inte såsom vilande anta ett för­slag om stif­tande av grund­lag som är ofören­ligt med ett annat vilande grund­lags­för­slag, utan att sam­ti­digt avslå det först antagna för­sla­get. Lag (2010:1408).

16 §   Folk­om­röst­ning om ett vilande grund­lags­för­slag ska hål­las, om det yrkas av minst en tion­del av riks­da­gens leda­mö­ter och minst en tred­je­del av leda­mö­terna rös­tar för yrkan­det. Ett sådant yrkande ska fram­stäl­las inom fem­ton dagar från det att riks­da­gen antog grund­lags­för­sla­get som vilande. Yrkan­det ska inte bere­das i utskott.

Folk­om­röst­ningen ska hål­las sam­ti­digt med det val till riks­da­gen som avses i 14 §. Vid omröst­ningen får de som har röst­rätt vid valet för­klara om de god­tar det vilande grund­lags­för­sla­get eller inte. För­sla­get är för­kas­tat, om de som rös­tat mot för­sla­get är fler än de som rös­tat för för­sla­get och de som rös­tat mot till anta­let är fler än hälf­ten av dem som har avgett god­kända rös­ter vid riks­dags­va­let. I annat fall tar riks­da­gen upp för­sla­get till slut­lig pröv­ning. Lag (2010:1408).

17 §   Riks­dags­ord­ningen stif­tas på det sätt som anges i 14 § första-​tredje mening­arna och 15 §. Den kan också stif­tas genom endast ett beslut, om minst tre fjär­de­de­lar av de rös­tande och mer än hälf­ten av riks­da­gens leda­mö­ter rös­tar för beslu­tet.

Tilläggs­be­stäm­mel­ser i riks­dags­ord­ningen med­de­las dock i samma ord­ning som lag i all­män­het.

Första styc­ket tilläm­pas också vid stif­tande av sådan lag som avses i 2 § första styc­ket 4. Lag (2010:1408).

Änd­ring och upp­hä­vande av lag

18 §   En lag får inte änd­ras eller upp­hä­vas på annat sätt än genom lag.

I fråga om änd­ring eller upp­hä­vande av grund­lag eller riks­dags­ord­ningen tilläm­pas 14-17 §§. Vid änd­ring eller upp­hä­vande av sådan lag som avses i 2 § första styc­ket 4 tilläm­pas 17 § första styc­ket. Lag (2010:1408).

Utfär­dande och kun­gö­rande av före­skrif­ter

19 §   En beslu­tad lag ska utfär­das av rege­ringen så snart som möj­ligt. En lag med sådana före­skrif­ter om riks­da­gen eller dess myn­dig­he­ter som inte ska tas in i grund­lag eller riks­dags­ord­ningen kan dock utfär­das av riks­da­gen.

Lagar ska kun­gö­ras så snart som möj­ligt. Det­samma gäl­ler för­ord­ningar, om inte annat anges i lag. Lag (2010:1408).

Lagrå­det

20 §   För att lämna ytt­ran­den över lag­för­slag ska det fin­nas ett lagråd, där det ingår domare eller, vid behov, tidi­gare domare i Högsta dom­sto­len och Högsta för­valt­nings­dom­sto­len. När­mare bestäm­mel­ser om Lagrå­dets sam­man­sätt­ning och tjänst­gö­ring med­de­las i lag. Lag (2010:1408).

21 §   Ytt­rande från Lagrå­det inhäm­tas av rege­ringen eller, enligt vad som när­mare anges i riks­dags­ord­ningen, av ett riks­dags­ut­skott eller ett annat riks­dags­or­gan.

Ett ytt­rande ska inhäm­tas innan riks­da­gen beslu­tar
   1. grund­lag om tryck­fri­he­ten eller om mot­sva­rande fri­het att yttra sig i ljud­ra­dio, tele­vi­sion och vissa lik­nande över­fö­ringar, offent­liga upp­spel­ningar ur en data­bas samt tek­niska upp­tag­ningar,
   2. lag om begräns­ning av rät­ten att ta del av all­männa hand­lingar,
   3. lag som avses i 2 kap. 14-16 §§, 20 § eller 25 §,
   4. lag om behand­ling av per­son­upp­gif­ter som är helt eller del­vis auto­ma­ti­se­rad,
   5. lag om kom­mu­nal beskatt­ning eller lag som inne­bär ålig­gan­den för kom­mu­nerna,
   6. lag som avses i 2 § första styc­ket 1 eller 2 eller lag som avses i 11 eller 12 kap., eller
   7. lag som änd­rar eller upp­hä­ver en lag enligt 1-6.

Bestäm­mel­serna i andra styc­ket gäl­ler dock inte, om Lagrå­dets gransk­ning skulle sakna bety­delse på grund av frå­gans beskaf­fen­het eller skulle för­dröja lag­stift­nings­frå­gans behand­ling så att avse­värt men upp­kom­mer. Före­slår rege­ringen att riks­da­gen ska med­dela lag i något av de ämnen som avses i andra styc­ket och har Lagrå­dets ytt­rande dess­förin­nan inte inhäm­tats, ska rege­ringen sam­ti­digt redo­visa skä­len för detta för riks­da­gen. Att Lagrå­det inte har hörts över ett lag­för­slag utgör ald­rig hin­der mot att lagen tilläm­pas. Lag (2022:1529).

22 §   Lagrå­dets gransk­ning ska avse
   1. hur för­sla­get för­hål­ler sig till grund­la­garna och rätts­ord­ningen i övrigt,
   2. hur för­sla­gets före­skrif­ter för­hål­ler sig till varandra,
   3. hur för­sla­get för­hål­ler sig till rätts­sä­ker­he­tens krav,
   4. om för­sla­get är utfor­mat så att lagen kan antas till­go­dose de syf­ten som har angetts, och
   5. vilka pro­blem som kan upp­stå vid tillämp­ningen. Lag (2010:1408).

9 kap. Finans­mak­ten

Beslut om sta­tens inkoms­ter och utgif­ter

1 §   Riks­da­gen beslu­tar om skat­ter och avgif­ter till sta­ten samt om sta­tens bud­get. Lag (2010:1408).

För­slag till bud­get

2 §   Rege­ringen läm­nar en bud­get­pro­po­si­tion till riks­da­gen. Lag (2010:1408).

Beslut om bud­get

3 §   Riks­da­gen beslu­tar om bud­get för det föl­jande bud­getå­ret eller, om det finns sär­skilda skäl, för en annan bud­get­pe­riod. Riks­da­gen beslu­tar där­vid om en beräk­ning av sta­tens inkoms­ter och om anslag för bestämda ända­mål.

Riks­da­gen kan besluta att ett sär­skilt anslag ska utgå för en annan tid än bud­get­pe­ri­o­den.

Riks­da­gen kan besluta att sta­tens inkoms­ter får tas i anspråk för bestämda ända­mål på annat sätt än genom beslut om anslag. Lag (2010:1408).

4 §   Under bud­get­pe­ri­o­den kan riks­da­gen besluta om en ny beräk­ning av sta­tens inkoms­ter och om nya eller änd­rade anslag. Lag (2010:1408).

5 §   Om riks­da­gen inte har beslu­tat om en bud­get före bud­get­pe­ri­o­dens bör­jan, beslu­tar riks­da­gen i den omfatt­ning som behövs om anslag för tiden till dess en bud­get har beslu­tats. Riks­da­gen kan upp­dra åt finans­ut­skot­tet att fatta ett sådant beslut på riks­da­gens väg­nar.

Om riks­da­gen inte har beslu­tat om anslag enligt första styc­ket för ett visst ända­mål, ska den senaste bud­ge­ten, med de änd­ringar som föl­jer av andra beslut av riks­da­gen, gälla till dess anslag beslu­tats. Lag (2010:1408).

Rikt­lin­je­be­slut

6 §   Riks­da­gen kan besluta om rikt­lin­jer för sta­tens verk­sam­het även för tid efter den föl­jande bud­get­pe­ri­o­den. Lag (2010:1408).

Använd­ning av anslag och inkoms­ter

7 §   Anslag och inkoms­ter får inte använ­das på annat sätt än vad riks­da­gen har bestämt. Lag (2010:1408).

Sta­tens till­gångar och åta­gan­den

8 §   Rege­ringen för­val­tar och för­fo­gar över sta­tens till­gångar, om de inte avser riks­da­gens myn­dig­he­ter eller i lag har avsatts till sär­skild för­valt­ning.

Rege­ringen får inte utan att riks­da­gen har med­gett det ta upp lån eller göra andra eko­no­miska åta­gan­den för sta­ten. Lag (2010:1408).

9 §   Riks­da­gen beslu­tar om grun­der för för­valt­ningen av och för­fo­gan­det över sta­tens till­gångar. Riks­da­gen kan också besluta att en åtgärd av ett visst slag inte får vid­tas utan att riks­da­gen har med­gett det. Lag (2010:1408).

Års­re­do­vis­ning för sta­ten

10 §   Rege­ringen läm­nar efter bud­get­pe­ri­o­dens slut en års­re­do­vis­ning för sta­ten till riks­da­gen. Lag (2010:1408).

Ytter­li­gare bestäm­mel­ser om bud­ge­ten

11 §   Ytter­li­gare bestäm­mel­ser om riks­da­gens och rege­ring­ens befo­gen­he­ter och skyl­dig­he­ter i fråga om bud­ge­ten med­de­las i riks­dags­ord­ningen eller sär­skild lag. Lag (2010:1408).

Valu­ta­po­li­ti­ken

12 §   Rege­ringen har ansva­ret för över­gri­pande valu­ta­po­li­tiska frå­gor. Övriga bestäm­mel­ser om valu­ta­po­li­ti­ken med­de­las i lag. Lag (2010:1408).

Riks­ban­ken

13 §   Riks­ban­ken är rikets central­bank och en myn­dig­het under riks­da­gen. Riks­ban­ken ansva­rar för att
   1. utforma och genom­föra pen­ning­po­li­ti­ken,
   2. genom­föra valu­tain­ter­ven­tio­ner,
   3. inneha och för­valta en valu­ta­re­serv,
   4. främja ett väl fun­ge­rande betal­nings­sy­stem, och
   5. utföra andra grund­läg­gande upp­gif­ter som föl­jer av sär­skild lag. Lag (2022:1566).

14 §   Endast Riks­ban­ken har rätt att ge ut sed­lar och mynt. Före­skrif­ter om utgiv­ning och gil­tig­het av sed­lar och mynt med­de­las genom lag. Lag (2022:1566).

15 §   Ingen myn­dig­het får bestämma hur Riks­ban­ken ska besluta i frå­gor som den ansva­rar för enligt 13 §. Inom dessa ansvars­om­rå­den får Riks­ban­ken inte hel­ler begära eller ta emot instruk­tio­ner från någon. Lag (2022:1566).

16 §   Riks­ban­ken har elva full­mäk­tige, som väljs av riks­da­gen. Riks­ban­ken leds av en direk­tion, som utses av full­mäk­tige.

Riks­da­gen prö­var om leda­mö­terna i full­mäk­tige och direk­tio­nen ska bevil­jas ansvars­fri­het. Om riks­da­gen väg­rar en full­mäk­tig ansvars­fri­het är han eller hon där­med skild från sitt upp­drag. Full­mäk­tige får skilja en leda­mot av direk­tio­nen från anställ­ningen endast om leda­mo­ten inte längre upp­fyl­ler de krav som ställs för att han eller hon ska kunna utföra sina upp­gif­ter eller om han eller hon gjort sig skyl­dig till all­var­lig för­sum­melse.

Före­skrif­ter om val av full­mäk­tige och om Riks­ban­kens led­ning och verk­sam­het med­de­las genom lag. Lag (2022:1566).

10 kap. Inter­na­tio­nella för­hål­lan­den

Rege­ring­ens behö­rig­het att ingå inter­na­tio­nella över­ens­kom­mel­ser

1 §   Över­ens­kom­mel­ser med andra sta­ter eller med mel­lan­folk­liga orga­ni­sa­tio­ner ingås av rege­ringen. Lag (2010:1408).

2 §   Rege­ringen får ge en för­valt­nings­myn­dig­het i upp­drag att ingå en inter­na­tio­nell över­ens­kom­melse i en fråga där över­ens­kom­mel­sen inte krä­ver riks­da­gens eller Utri­kes­nämn­dens med­ver­kan. Lag (2010:1408).

Riks­da­gens god­kän­nande av inter­na­tio­nella över­ens­kom­mel­ser

3 §   Riks­da­gens god­kän­nande krävs innan rege­ringen ingår en för riket bin­dande inter­na­tio­nell över­ens­kom­melse som
   1. för­ut­sät­ter att en lag änd­ras eller upp­hävs eller att en ny lag stif­tas, eller
   2. i övrigt gäl­ler ett ämne som riks­da­gen ska besluta om.

Om det riks­dags­be­slut som avses i första styc­ket 1 eller 2 ska fat­tas enligt en sär­skild ord­ning, ska denna föl­jas även vid riks­da­gens god­kän­nande av över­ens­kom­mel­sen.

Även i andra fall krävs riks­da­gens god­kän­nande innan rege­ringen ingår en för riket bin­dande inter­na­tio­nell över­ens­kom­melse, om över­ens­kom­mel­sen är av större vikt. Rege­ringen kan dock avstå från att inhämta riks­da­gens god­kän­nande, om rikets intresse krä­ver det. Rege­ringen ska då i stäl­let över­lägga med Utri­kes­nämn­den innan över­ens­kom­mel­sen ingås. Lag (2010:1408).

4 §   En över­ens­kom­melse som avses i 3 § och som ingås inom ramen för sam­ar­be­tet i Euro­pe­iska uni­o­nen kan god­kän­nas av riks­da­gen, även om över­ens­kom­mel­sen inte finns i slut­ligt skick. Lag (2010:1408).

Andra inter­na­tio­nella för­plik­tel­ser samt upp­säg­ning

5 §   Bestäm­mel­serna i 1-4 §§ tilläm­pas även på andra for­mer av inter­na­tio­nella för­plik­tel­ser för riket än över­ens­kom­mel­ser samt på upp­säg­ning av inter­na­tio­nella över­ens­kom­mel­ser eller för­plik­tel­ser. Lag (2010:1408).

Över­lå­telse av beslu­tan­de­rätt inom EU-​samarbetet

6 §   Inom ramen för sam­ar­be­tet i Euro­pe­iska uni­o­nen kan riks­da­gen över­låta beslu­tan­de­rätt som inte rör prin­ci­perna för stats­skic­ket. Sådan över­lå­telse för­ut­sät­ter att fri- och rät­tig­hets­skyd­det inom det sam­ar­bets­om­råde till vil­ket över­lå­tel­sen sker mot­sva­rar det som ges i denna rege­rings­form och i den euro­pe­iska kon­ven­tio­nen angå­ende skydd för de mänsk­liga rät­tig­he­terna och de grund­läg­gande fri­he­terna.

Riks­da­gen kan besluta om sådan över­lå­telse, om minst tre fjär­de­de­lar av de rös­tande och mer än hälf­ten av riks­da­gens leda­mö­ter rös­tar för det. Riks­da­gens beslut kan också fat­tas i den ord­ning som gäl­ler för stif­tande av grund­lag. Över­lå­telse kan beslu­tas först efter riks­da­gens god­kän­nande av över­ens­kom­melse enligt 3 §. Lag (2010:1408).

Över­lå­telse av beslu­tan­de­rätt utan­för EU-​samarbetet

7 §   I andra fall än de som avses i 6 § kan beslu­tan­de­rätt som direkt grun­dar sig på denna rege­rings­form och som avser med­de­lande av före­skrif­ter, använd­ningen av sta­tens till­gångar, rättskipnings-​ eller för­valt­nings­upp­gif­ter eller ingå­ende eller upp­säg­ning av inter­na­tio­nella över­ens­kom­mel­ser eller för­plik­tel­ser, i begrän­sad omfatt­ning över­lå­tas till en mel­lan­folk­lig orga­ni­sa­tion för fred­ligt sam­ar­bete, till vil­ken riket är eller ska bli anslu­tet, eller till en mel­lan­folk­lig dom­stol.

Beslu­tan­de­rätt som avser frå­gor om stif­tande, änd­ring eller upp­hä­vande av grund­lag, riks­dags­ord­ningen eller lag om val till riks­da­gen eller frå­gor om begräns­ning av någon av de fri- och rät­tig­he­ter som avses i 2 kap. får inte över­lå­tas enligt första styc­ket.

Riks­da­gen fat­tar beslut om över­lå­telse i den ord­ning som anges i 6 § andra styc­ket. Lag (2010:1408).

8 §   Rättskipnings-​ eller för­valt­nings­upp­gif­ter som inte direkt grun­dar sig på denna rege­rings­form kan, i andra fall än de som avses i 6 §, genom beslut av riks­da­gen över­lå­tas till en annan stat, till en mel­lan­folk­lig orga­ni­sa­tion eller till en utländsk eller inter­na­tio­nell inrätt­ning eller sam­fäl­lig­het. Riks­da­gen får i lag bemyn­diga rege­ringen eller någon annan myn­dig­het att i sär­skilda fall besluta om en sådan över­lå­telse.

Inne­fat­tar upp­gif­ten myn­dig­hets­ut­öv­ning, fat­tar riks­da­gen beslut om över­lå­telse eller bemyn­di­gande i den ord­ning som anges i 6 § andra styc­ket. Lag (2010:1408).

Fram­tida änd­ringar i inter­na­tio­nella över­ens­kom­mel­ser

9 §   Före­skrivs i lag att en inter­na­tio­nell över­ens­kom­melse ska gälla som svensk rätt, får riks­da­gen besluta att även en fram­tida, för riket bin­dande änd­ring i över­ens­kom­mel­sen ska gälla som svensk rätt. Ett sådant beslut får endast avse fram­tida änd­ringar av begrän­sad omfatt­ning. Beslu­tet fat­tas i den ord­ning som anges i 6 § andra styc­ket. Lag (2010:1408).

Riks­da­gens rätt till infor­ma­tion och sam­råd om EU-​samarbetet

10 §   Rege­ringen ska fort­lö­pande infor­mera riks­da­gen och sam­råda med organ som utses av riks­da­gen om vad som sker inom ramen för sam­ar­be­tet i Euro­pe­iska uni­o­nen. När­mare bestäm­mel­ser om informations-​ och sam­råds­skyl­dig­he­ten med­de­las i riks­dags­ord­ningen. Lag (2010:1408).

Utri­kes­nämn­den

11 §   Rege­ringen ska fort­lö­pande hålla Utri­kes­nämn­den under­rät­tad om de utri­kes­po­li­tiska för­hål­lan­den som kan få bety­delse för riket och över­lägga med nämn­den om dessa så ofta som det behövs. I alla utri­kesä­ren­den av större vikt ska rege­ringen före avgö­ran­det över­lägga med nämn­den, om det kan ske. Lag (2010:1408).

12 §   Utri­kes­nämn­den består av tal­man­nen samt nio andra leda­mö­ter, som riks­da­gen väl­jer inom sig. När­mare bestäm­mel­ser om Utri­kes­nämn­dens sam­man­sätt­ning med­de­las i riks­dags­ord­ningen.

Utri­kes­nämn­den sam­man­trä­der på kal­lelse av rege­ringen. Rege­ringen är skyl­dig att sam­man­kalla nämn­den om minst fyra av nämn­dens leda­mö­ter begär över­lägg­ning i en viss fråga. Ord­fö­rande vid sam­man­träde med nämn­den är stats­che­fen eller, om han eller hon har för­hin­der, stats­mi­nis­tern.

Leda­mot av Utri­kes­nämn­den och den som i övrigt är knu­ten till nämn­den ska visa var­sam­het i fråga om med­de­lan­den till andra om vad han eller hon har fått kän­ne­dom om i denna egen­skap. Ord­fö­ran­den kan besluta om ovill­kor­lig tyst­nads­plikt. Lag (2010:1408).

Stat­liga myn­dig­he­ters under­rät­tel­se­skyl­dig­het

13 §   Che­fen för det depar­te­ment som har hand om utri­kesä­ren­dena ska hål­las under­rät­tad, när en fråga som är av bety­delse för för­hål­lan­det till en annan stat eller till en mel­lan­folk­lig orga­ni­sa­tion upp­kom­mer hos en stat­lig myn­dig­het. Lag (2010:1408).

Mel­lan­folk­liga brott­måls­dom­sto­lar

14 §   Bestäm­mel­serna i 2 kap. 7 §, 4 kap. 12 §, 5 kap. 8 §, 11 kap. 8 § och 13 kap. 3 § utgör inte hin­der mot att Sve­rige upp­fyl­ler sina åta­gan­den med anled­ning av Romstad­gan för Inter­na­tio­nella brott­måls­dom­sto­len eller i för­hål­lande till andra mel­lan­folk­liga brott­måls­dom­sto­lar. Lag (2010:1408).

11 kap. Rätt­skip­ningen

Dom­sto­larna

1 §   Högsta dom­sto­len, hov­rät­terna och tings­rät­terna är all­männa dom­sto­lar. Högsta för­valt­nings­dom­sto­len, kam­mar­rät­terna och för­valt­nings­rät­terna är all­männa för­valt­nings­dom­sto­lar. Rät­ten att få ett mål prö­vat av Högsta dom­sto­len, Högsta för­valt­nings­dom­sto­len, hov­rätt eller kam­mar­rätt kan begrän­sas genom lag.

Andra dom­sto­lar inrät­tas med stöd av lag. I 2 kap. 11 § första styc­ket finns bestäm­mel­ser om för­bud mot inrät­tande av dom­sto­lar i vissa fall.

I Högsta dom­sto­len och Högsta för­valt­nings­dom­sto­len får endast den som är eller har varit ordi­na­rie domare i någon av dom­sto­larna tjänst­göra som leda­mot. Vid övriga dom­sto­lar ska det fin­nas ordi­na­rie domare. Undan­tag här­i­från får dock göras i lag i fråga om dom­sto­lar som har inrät­tats för hand­lägg­ningen av en viss bestämd grupp eller vissa bestämda grup­per av mål. Lag (2010:1408).

2 §   Bestäm­mel­ser om dom­sto­lar­nas rätt­skip­nings­upp­gif­ter, om huvud­dra­gen i deras orga­ni­sa­tion och om rät­te­gången, i andra hän­se­en­den än som berörs i denna rege­rings­form, med­de­las i lag. Lag (2010:1408).

Rätt­skip­ning­ens själv­stän­dig­het

3 §   Ingen myn­dig­het, inte hel­ler riks­da­gen, får bestämma hur en dom­stol ska döma i det enskilda fal­let eller hur en dom­stol i övrigt ska tillämpa en rätts­re­gel i ett sär­skilt fall. Ingen annan myn­dig­het får hel­ler bestämma hur dömande upp­gif­ter ska för­de­las mel­lan enskilda domare. Lag (2010:1408).

4 §   Rätt­skip­nings­upp­gif­ter får inte full­gö­ras av riks­da­gen i vidare mån än vad som föl­jer av grund­lag eller riks­dags­ord­ningen. Lag (2010:1408).

5 §   Rätts­tvis­ter mel­lan enskilda får inte utan stöd av lag avgö­ras av andra myn­dig­he­ter än dom­sto­lar. Lag (2010:1408).

Utnäm­ningen av ordi­na­rie domare

6 §   Ordi­na­rie domare utnämns av rege­ringen.

Vid utnäm­ningen ska avse­ende fäs­tas endast vid sak­liga grun­der, såsom för­tjänst och skick­lig­het.

Bestäm­mel­ser om grun­derna för för­fa­ran­det vid utnäm­ningen av ordi­na­rie domare med­de­las i lag. Lag (2010:1408).

Ordi­na­rie doma­res rätts­ställ­ning

7 §   Den som har utnämnts till ordi­na­rie domare får skil­jas från anställ­ningen endast om
   1. han eller hon genom brott eller grovt eller upp­re­pat åsi­do­sät­tande av skyl­dig­he­terna i anställ­ningen har visat sig uppen­bart olämp­lig att inneha anställ­ningen, eller
   2. han eller hon har upp­nått gäl­lande pen­sions­ål­der eller enligt lag är skyl­dig att avgå på grund av var­ak­tig för­lust av arbets­för­må­gan.

Om det krävs av orga­ni­sa­to­riska skäl, får den som har utnämnts till ordi­na­rie domare för­flyt­tas till en annan jäm­ställd doma­ran­ställ­ning. Lag (2010:1408).

8 §   Åtal för brott i utöv­ningen av en anställ­ning som leda­mot av Högsta dom­sto­len eller Högsta för­valt­nings­dom­sto­len väcks i Högsta dom­sto­len.

Högsta för­valt­nings­dom­sto­len prö­var om en leda­mot av Högsta dom­sto­len ska skil­jas eller avstängas från sin anställ­ning eller vara skyl­dig att genomgå en läkar­un­der­sök­ning. Om en sådan talan avser en leda­mot av Högsta för­valt­nings­dom­sto­len, prö­vas den av Högsta dom­sto­len.

Talan enligt första och andra styc­kena väcks av riks­da­gens ombuds­man eller justi­ti­e­kans­lern. Lag (2010:1408).

9 §   Har en ordi­na­rie domare skilts från anställ­ningen genom beslut av en annan myn­dig­het än en dom­stol, ska han eller hon kunna begära att beslu­tet prö­vas av dom­stol. Vid en sådan pröv­ning ska ordi­na­rie domare ingå i dom­sto­len. Detta gäl­ler också beslut vari­ge­nom en ordi­na­rie domare har avstängts från utöv­ning av sin anställ­ning, ålagts att genomgå en läkar­un­der­sök­ning eller med­de­lats en disci­plin­på­följd. Lag (2010:1408).

10 §   Grund­läg­gande bestäm­mel­ser om ordi­na­rie doma­res rätts­ställ­ning i övrigt med­de­las i lag. Lag (2010:1408).

Krav på med­bor­gar­skap

11 §   Ordi­na­rie domare ska vara svenska med­bor­gare. I övrigt får krav på svenskt med­bor­gar­skap för behö­rig­het att utöva rätt­skip­nings­upp­gif­ter upp­stäl­las endast i lag eller enligt för­ut­sätt­ningar som anges i lag. Lag (2010:1408).

Andra anställda vid dom­sto­larna

12 §   För andra anställda vid dom­sto­larna än de ordi­na­rie domarna tilläm­pas 12 kap. 5-7 §§. Lag (2010:1408).

Res­ning och åter­stäl­lande av för­sut­ten tid

13 §   Res­ning i ett avgjort ärende samt åter­stäl­lande av för­sut­ten tid bevil­jas av Högsta för­valt­nings­dom­sto­len eller, om det anges i lag, av en lägre för­valt­nings­dom­stol, när det gäl­ler ett ärende för vil­ket rege­ringen, för­valt­nings­dom­stol eller för­valt­nings­myn­dig­het är högsta instans. I annat fall bevil­jas res­ning och åter­stäl­lande av för­sut­ten tid av Högsta dom­sto­len eller, om det anges i lag, av en annan dom­stol som inte är en för­valt­nings­dom­stol.

När­mare bestäm­mel­ser om res­ning och åter­stäl­lande av för­sut­ten tid får med­de­las i lag. Lag (2010:1408).

Lag­pröv­ning

14 §   Fin­ner en dom­stol att en före­skrift står i strid med en bestäm­melse i grund­lag eller annan över­ord­nad för­fatt­ning får före­skrif­ten inte tilläm­pas. Det­samma gäl­ler om stad­gad ord­ning i något väsent­ligt hän­se­ende har åsi­do­satts vid före­skrif­tens till­komst.

Vid pröv­ning enligt första styc­ket av en lag ska det sär­skilt beak­tas att riks­da­gen är fol­kets främsta före­trä­dare och att grund­lag går före lag. Lag (2010:1408).

12 kap. För­valt­ningen

Den stat­liga för­valt­nings­or­ga­ni­sa­tio­nen

1 §   Under rege­ringen lyder Justi­ti­e­kans­lern och andra stat­liga för­valt­nings­myn­dig­he­ter som inte enligt denna rege­rings­form eller annan lag är myn­dig­he­ter under riks­da­gen. Lag (2010:1408).

För­valt­ning­ens själv­stän­dig­het

2 §   Ingen myn­dig­het, inte hel­ler riks­da­gen eller en kom­muns beslu­tande organ, får bestämma hur en för­valt­nings­myn­dig­het i ett sär­skilt fall ska besluta i ett ärende som rör myn­dig­hets­ut­öv­ning mot en enskild eller mot en kom­mun eller som rör tillämp­ningen av lag. Lag (2010:1408).

3 §   För­valt­nings­upp­gif­ter får inte full­gö­ras av riks­da­gen i vidare mån än vad som föl­jer av grund­lag eller riks­dags­ord­ningen. Lag (2010:1408).

Över­läm­nande av för­valt­nings­upp­gif­ter

4 §   För­valt­nings­upp­gif­ter kan över­läm­nas åt kom­mu­ner.

För­valt­nings­upp­gif­ter kan även över­läm­nas åt andra juri­diska per­so­ner och enskilda indi­vi­der. Inne­fat­tar upp­gif­ten myn­dig­hets­ut­öv­ning, får ett över­läm­nande göras endast med stöd av lag. Lag (2010:1408).

Sär­skilda bestäm­mel­ser om stat­ligt anställda

5 §   Arbets­ta­gare vid för­valt­nings­myn­dig­he­ter som lyder under rege­ringen anställs av rege­ringen eller av den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer.

Vid beslut om stat­liga anställ­ningar ska avse­ende fäs­tas endast vid sak­liga grun­der, såsom för­tjänst och skick­lig­het. Lag (2010:1408).

6 §   Riks­da­gens ombuds­män och riks­re­vi­so­rerna ska vara svenska med­bor­gare. Det­samma gäl­ler justi­ti­e­kans­lern. I övrigt får krav på svenskt med­bor­gar­skap för behö­rig­het att inneha en anställ­ning eller utöva ett upp­drag hos sta­ten eller en kom­mun upp­stäl­las endast i lag eller enligt för­ut­sätt­ningar som anges i lag. Lag (2010:1408).

7 §   Grund­läg­gande bestäm­mel­ser om stat­ligt anställ­das rätts­ställ­ning i andra hän­se­en­den än de som berörs i denna rege­rings­form med­de­las i lag. Lag (2010:1408).

Dis­pens och nåd

8 §   Rege­ringen får medge undan­tag från före­skrif­ter i för­ord­ningar eller från bestäm­mel­ser som har med­de­lats med stöd av beslut av rege­ringen, om inte annat föl­jer av lag eller beslut om utgiftsan­slag. Lag (2010:1408).

9 §   Rege­ringen får genom nåd efterge eller mildra en brottspå­följd eller en annan sådan rätts­ver­kan av brott samt efterge eller mildra ett annat lik­nande ingrepp som avser enskil­das per­son eller egen­dom och som har beslu­tats av en myn­dig­het.

Om det finns syn­ner­liga skäl, får rege­ringen besluta att vidare åtgär­der för att utreda eller lag­föra en brotts­lig gär­ning inte ska vid­tas. Lag (2010:1408).

Lag­pröv­ning

10 §   Fin­ner ett offent­ligt organ att en före­skrift står i strid med en bestäm­melse i grund­lag eller annan över­ord­nad för­fatt­ning får före­skrif­ten inte tilläm­pas. Det­samma gäl­ler om stad­gad ord­ning i något väsent­ligt hän­se­ende har åsi­do­satts vid före­skrif­tens till­komst.

Vid pröv­ning enligt första styc­ket av en lag ska det sär­skilt beak­tas att riks­da­gen är fol­kets främsta före­trä­dare och att grund­lag går före lag. Lag (2010:1408).

13 kap. Kon­troll­mak­ten

Kon­sti­tu­tions­ut­skot­tets gransk­ning

1 §   Kon­sti­tu­tions­ut­skot­tet ska granska stats­rå­dens tjäns­teut­öv­ning och rege­rings­ä­ren­de­nas hand­lägg­ning. Utskot­tet har rätt att för gransk­ningen få ut pro­to­kol­len över beslut i rege­rings­ä­ren­den, hand­lingar som hör till dessa ären­den samt rege­ring­ens övriga hand­lingar som utskot­tet fin­ner nöd­vän­diga för sin gransk­ning.

Andra utskott och varje riks­dags­le­da­mot får hos kon­sti­tu­tions­ut­skot­tet skrift­li­gen väcka frå­gor om stats­rå­dens tjäns­teut­öv­ning eller hand­lägg­ningen av rege­rings­ä­ren­den. Lag (2010:1408).

2 §   När det finns skäl till det, dock minst en gång om året, ska kon­sti­tu­tions­ut­skot­tet med­dela riks­da­gen vad utskot­tet vid sin gransk­ning har fun­nit värt att upp­märk­samma. Riks­da­gen kan med anled­ning därav göra en fram­ställ­ning till rege­ringen. Lag (2010:1408).

Åtal mot stats­råd

3 §   Den som är eller har varit stats­råd får dömas för brott i utöv­ningen av stats­råds­tjäns­ten endast om han eller hon genom brot­tet grovt har åsi­do­satt sin tjäns­te­plikt. Åtal beslu­tas av kon­sti­tu­tions­ut­skot­tet och prö­vas av Högsta dom­sto­len. Lag (2010:1408).

Miss­tro­en­de­för­kla­ring

4 §   Riks­da­gen kan för­klara att ett stats­råd inte har riks­da­gens för­tro­ende. Ett yrkande om en sådan miss­tro­en­de­för­kla­ring ska väc­kas av minst en tion­del av riks­da­gens leda­mö­ter för att tas upp till pröv­ning. För en miss­tro­en­de­för­kla­ring krävs att mer än hälf­ten av riks­da­gens leda­mö­ter rös­tar för den.

Ett yrkande om miss­tro­en­de­för­kla­ring tas inte upp till pröv­ning om det väcks under tiden från det att ordi­na­rie val har ägt rum eller beslut om extra val har med­de­lats till dess den genom valet utsedda riks­da­gen sam­las. Ett yrkande avse­ende ett stats­råd som efter att ha ent­le­di­gats uppe­hål­ler sin befatt­ning enligt 6 kap. 11 § får inte i något fall tas upp till pröv­ning.

Ett yrkande om miss­tro­en­de­för­kla­ring ska inte bere­das i utskott. Lag (2010:1408).

Inter­pel­la­tio­ner och frå­gor

5 §   En riks­dags­le­da­mot får fram­ställa inter­pel­la­tio­ner och frå­gor till ett stats­råd i ange­lä­gen­he­ter som rör stats­rå­dets tjäns­teut­öv­ning i enlig­het med de när­mare bestäm­mel­ser som med­de­las i riks­dags­ord­ningen. Lag (2010:1408).

Riks­da­gens ombuds­män

6 §   Riks­da­gen väl­jer en eller flera ombuds­män (justi­ti­e­om­buds­män), som i enlig­het med den instruk­tion som riks­da­gen beslu­tar ska utöva till­syn över tillämp­ningen i offent­lig verk­sam­het av lagar och andra före­skrif­ter. En ombuds­man får föra talan i de fall som anges i instruk­tio­nen.

Dom­sto­lar och för­valt­nings­myn­dig­he­ter samt anställda hos sta­ten eller kom­mu­ner ska lämna de upp­lys­ningar och ytt­ran­den som en ombuds­man begär. Sådan skyl­dig­het har även andra som står under en ombuds­mans till­syn. En ombuds­man har rätt att få till­gång till dom­sto­lars och för­valt­nings­myn­dig­he­ters pro­to­koll och hand­lingar. All­män åkla­gare ska på begä­ran biträda en ombuds­man.

När­mare bestäm­mel­ser om ombuds­män­nen med­de­las i riks­dags­ord­ningen och i annan lag. Lag (2010:1408).

Riks­re­vi­sio­nen

7 §   Riks­re­vi­sio­nen är en myn­dig­het under riks­da­gen med upp­gift att granska den verk­sam­het som bedrivs av sta­ten. Bestäm­mel­ser om att Riks­re­vi­sio­nens gransk­ning kan avse också annan än stat­lig verk­sam­het med­de­las i lag.

Stat­liga myn­dig­he­ter ska lämna den hjälp och de upp­gif­ter och upp­lys­ningar som Riks­re­vi­sio­nen begär för gransk­ningen. Andra som får grans­kas har en mot­sva­rande skyl­dig­het beträf­fande den del av den egna verk­sam­he­ten som grans­kas. Lag (2018:1903).

8 §   Riks­re­vi­sio­nen leds av en eller flera riks­re­vi­so­rer, som väljs av riks­da­gen. Riks­da­gen får skilja en riks­re­vi­sor från upp­dra­get endast om riks­re­vi­sorn inte längre upp­fyl­ler de krav som gäl­ler för upp­dra­get eller om riks­re­vi­sorn har gjort sig skyl­dig till all­var­lig för­sum­melse. Minst tre fjär­de­de­lar av de rös­tande och mer än hälf­ten av riks­da­gens leda­mö­ter måste enas om beslu­tet att skilja en riks­re­vi­sor från upp­dra­get.

En riks­re­vi­sor beslu­tar själv­stän­digt, med beak­tande av de bestäm­mel­ser som finns i lag, vad som ska grans­kas. Riks­re­vi­sorn beslu­tar vidare själv­stän­digt hur gransk­ningen ska bedri­vas och om slut­sat­serna av sin gransk­ning. Lag (2018:1903).

9 §   Ytter­li­gare bestäm­mel­ser om Riks­re­vi­sio­nen med­de­las i riks­dags­ord­ningen och i annan lag. Lag (2010:1408).

14 kap. Kom­mu­nerna

1 §   Beslu­tan­de­rät­ten i kom­mu­nerna utövas av valda för­sam­lingar. Lag (2010:1408).

2 §   Kom­mu­nerna skö­ter lokala och regi­o­nala ange­lä­gen­he­ter av all­mänt intresse på den kom­mu­nala själv­sty­rel­sens grund. När­mare bestäm­mel­ser om detta finns i lag. På samma grund skö­ter kom­mu­nerna även de övriga ange­lä­gen­he­ter som bestäms i lag. Lag (2010:1408).

3 §   En inskränk­ning i den kom­mu­nala själv­sty­rel­sen bör inte gå utö­ver vad som är nöd­vän­digt med hän­syn till de ända­mål som har för­an­lett den. Lag (2010:1408).

4 §   Kom­mu­nerna får ta ut skatt för sköt­seln av sina ange­lä­gen­he­ter. Lag (2010:1408).

5 §   Kom­mu­nerna får i lag åläg­gas att bidra till kost­na­den för andra kom­mu­ners ange­lä­gen­he­ter, om det krävs för att uppnå lik­vär­diga eko­no­miska för­ut­sätt­ningar. Lag (2010:1408).

6 §   Före­skrif­ter om grun­derna för änd­ring i rikets indel­ning i kom­mu­ner med­de­las i lag. Lag (2010:1408).

15 kap. Krig och krigs­fara

Inkal­lande av riks­da­gen

1 §   Kom­mer riket i krig eller krigs­fara ska rege­ringen eller tal­man­nen kalla riks­da­gen till sam­man­träde. Den som utfär­dar kal­lel­sen kan besluta att riks­da­gen ska sam­man­träda någon annan­stans än i Stock­holm. Lag (2010:1408).

Krigs­de­le­ga­tio­nen

2 §   Är riket i krig eller krigs­fara, ska en inom riks­da­gen utsedd krigs­de­le­ga­tion träda i riks­da­gens ställe, om för­hål­lan­dena krä­ver det.

Om riket är i krig, med­de­las beslut att krigs­de­le­ga­tio­nen ska träda i riks­da­gens ställe av Utri­kes­nämn­dens leda­mö­ter enligt när­mare bestäm­mel­ser i riks­dags­ord­ningen. Innan beslut med­de­las ska sam­råd ske med stats­mi­nis­tern, om det är möj­ligt. Hind­ras nämn­dens leda­mö­ter av krigs­för­hål­lan­dena att sam­man­träda, med­de­las beslu­tet av rege­ringen. Om riket är i krigs­fara, med­de­las beslu­tet av Utri­kes­nämn­dens leda­mö­ter i för­e­ning med stats­mi­nis­tern. För ett sådant beslut krävs att stats­mi­nis­tern och sex av nämn­dens leda­mö­ter rös­tar för det.

Krigs­de­le­ga­tio­nen och rege­ringen kan i sam­råd eller var för sig besluta att riks­da­gen ska återta sina befo­gen­he­ter. Beslu­tet ska fat­tas så snart för­hål­lan­dena med­ger det.

Bestäm­mel­ser om krigs­de­le­ga­tio­nens sam­man­sätt­ning med­de­las i riks­dags­ord­ningen. Lag (2010:1408).

3 §   Medan krigs­de­le­ga­tio­nen är i riks­da­gens ställe utö­var den riks­da­gens befo­gen­he­ter. Den får dock inte fatta beslut som avses i 11 § första styc­ket första meningen eller andra eller fjärde styc­ket.

Krigs­de­le­ga­tio­nen beslu­tar själv om for­merna för sin verk­sam­het. Lag (2010:1408).

Rege­rings­bild­ning och rege­ring­ens arbets­for­mer

4 §   Är riket i krig och kan rege­ringen till följd av detta inte full­göra sina upp­gif­ter, kan riks­da­gen besluta om bildande av rege­ring och om rege­ring­ens arbets­for­mer. Lag (2010:1408).

Rege­ring­ens befo­gen­he­ter

5 §   Är riket i krig och kan var­ken riks­da­gen eller krigs­de­le­ga­tio­nen till följd av detta full­göra sina upp­gif­ter, ska rege­ringen full­göra dessa i den utsträck­ning det behövs för att skydda riket och slut­föra kri­get.

Rege­ringen får inte med stöd av första styc­ket stifta, ändra eller upp­häva grund­lag, riks­dags­ord­ningen eller lag om val till riks­da­gen. Lag (2010:1408).

6 §   Är riket i krig eller krigs­fara eller råder sådana extra­or­di­nära för­hål­lan­den som är för­an­ledda av krig eller av krigs­fara som riket har befun­nit sig i, kan rege­ringen med stöd av bemyn­di­gande i lag genom för­ord­ning med­dela sådana före­skrif­ter i visst ämne som enligt grund­lag annars ska med­de­las genom lag. Om det behövs med hän­syn till för­svars­be­red­ska­pen, kan rege­ringen även i annat fall med stöd av bemyn­di­gande i lag genom för­ord­ning bestämma att en i lag med­de­lad före­skrift om rek­vi­si­tion eller annat sådant för­fo­gande ska börja eller upp­höra att tilläm­pas.

I en lag med ett sådant bemyn­di­gande ska det noga anges under vilka för­ut­sätt­ningar bemyn­di­gan­det får utnytt­jas. Bemyn­di­gan­det med­för inte rätt att stifta, ändra eller upp­häva grund­lag, riks­dags­ord­ningen eller lag om val till riks­da­gen. Lag (2010:1408).

Begräns­ningar av fri- och rät­tig­he­ter

7 §   Är riket i krig eller ome­del­bar krigs­fara, ska 2 kap. 22 § första styc­ket inte tilläm­pas. Det­samma gäl­ler om krigs­de­le­ga­tio­nen i annat fall har trätt i riks­da­gens ställe. Lag (2010:1408).

Befo­gen­he­ter för andra myn­dig­he­ter än rege­ringen

8 §   Är riket i krig eller ome­del­bar krigs­fara, kan rege­ringen med stöd av riks­da­gens bemyn­di­gande besluta att upp­gift som enligt grund­lag ska full­gö­ras av rege­ringen i stäl­let ska full­gö­ras av en annan myn­dig­het. Ett sådant bemyn­di­gande får inte omfatta någon befo­gen­het enligt 5 eller 6 §, om det inte endast är fråga om beslut att en lag i ett visst ämne ska börja tilläm­pas. Lag (2010:1408).

För­hål­lan­den under ocku­pa­tion

9 §   Riks­da­gen eller rege­ringen får inte fatta beslut på ocku­pe­rat område. På sådant område får inte hel­ler utövas befo­gen­het som någon har i egen­skap av riks­dags­le­da­mot eller stats­råd.

Varje offent­ligt organ ska på ocku­pe­rat område handla på det sätt som bäst gag­nar för­svars­an­sträng­ning­arna och mot­stånds­verk­sam­he­ten samt civil­be­folk­ning­ens skydd och svenska intres­sen i övrigt. Inte i något fall får ett offent­ligt organ med­dela ett beslut eller vidta en åtgärd som i strid mot folk­rät­tens reg­ler åläg­ger någon av rikets med­bor­gare att lämna ocku­pa­tions­mak­ten bistånd.

Val till riks­da­gen eller beslu­tande kom­mu­nala för­sam­lingar får inte hål­las på ocku­pe­rat område. Lag (2010:1408).

Stats­che­fen

10 §   Är riket i krig, bör stats­che­fen följa rege­ringen. Om stats­che­fen befin­ner sig på ocku­pe­rat område eller på annan ort än rege­ringen, ska han eller hon anses hind­rad att full­göra sina upp­gif­ter som stats­chef. Lag (2010:1408).

Val till riks­da­gen

11 §   Är riket i krig, får val till riks­da­gen hål­las endast efter beslut av riks­da­gen. Är riket i krigs­fara, när ordi­na­rie val ska hål­las, kan riks­da­gen besluta att skjuta upp valet. Ett sådant beslut ska omprö­vas inom ett år och där­ef­ter med högst ett års mel­lan­rum. Beslut som avses i detta stycke blir gäl­lande endast om minst tre fjär­de­de­lar av riks­da­gens leda­mö­ter rös­tar för det.

Om riket till någon del är ocku­pe­rat, när val ska hål­las, beslu­tar riks­da­gen de jämk­ningar av reg­lerna i 3 kap. som behövs. Undan­tag får dock inte göras från 3 kap. 1, 4, 5, 7-9 och 12 §§. Vad som sägs om riket i 3 kap. 5 §, 7 § andra styc­ket och 8 § andra styc­ket ska i stäl­let gälla den del av riket för vil­ken val ska hål­las. Minst en tion­del av alla man­da­ten ska vara utjäm­nings­man­dat.

Ordi­na­rie val, som till följd av första styc­ket inte hålls på före­skri­ven tid, ska hål­las så snart det kan ske sedan kri­get eller krigs­fa­ran har upp­hört. Rege­ringen och tal­man­nen ska i sam­råd eller var för sig se till att de åtgär­der som behövs för detta blir vid­tagna.

Har ordi­na­rie val till följd av denna para­graf hål­lits på en annan tid än när det annars skulle ha ägt rum, ska riks­da­gen bestämma tiden för där­näst föl­jande ordi­na­rie val till den månad under fjärde eller femte året efter det först nämnda valet, då ordi­na­rie val ska hål­las enligt riks­dags­ord­ningen. Lag (2010:1408).

Beslu­tan­de­rät­ten i kom­mu­nerna

12 §   Om riket är i krig eller krigs­fara eller om det råder sådana extra­or­di­nära för­hål­lan­den som är för­an­ledda av krig eller av krigs­fara som riket har befun­nit sig i, utövas beslu­tan­de­rät­ten i kom­mu­nerna på det sätt som anges i lag. Lag (2010:1408).

Rikets för­svar

13 §   Rege­ringen får sätta in rikets för­svars­makt i enlig­het med inter­na­tio­nell rätt för att möta ett väp­nat angrepp mot riket eller för att hindra en kränk­ning av rikets ter­ri­to­rium.

Rege­ringen får upp­dra åt för­svars­mak­ten att använda våld i enlig­het med inter­na­tio­nell rätt för att hindra kränk­ning av rikets ter­ri­to­rium i fred eller under krig mel­lan främ­mande sta­ter. Lag (2010:1408).

Krigs­för­kla­ring

14 §   För­kla­ring att riket är i krig får, utom vid ett väp­nat angrepp mot riket, inte ges av rege­ringen utan riks­da­gens med­gi­vande. Lag (2010:1408).

Vapen­stil­le­stånd

15 §   Rege­ringen får ingå över­ens­kom­melse om vapen­stil­le­stånd utan att inhämta riks­da­gens god­kän­nande och utan att råd­göra med Utri­kes­nämn­den, om upp­skov med över­ens­kom­mel­sen skulle inne­bära fara för riket. Lag (1979:933).

Insät­tande av väp­nade styr­kor

16 §   Rege­ringen får sända svenska väp­nade styr­kor till andra län­der eller i övrigt sätta in sådana styr­kor för att full­göra en inter­na­tio­nell för­plik­telse som har god­känts av riks­da­gen.

Svenska väp­nade styr­kor får i övrigt sän­das till andra län­der eller sät­tas in om
   1. det är med­gett i lag som anger för­ut­sätt­ning­arna för åtgär­den, eller
   2. riks­da­gen med­ger det i ett sär­skilt fall. Lag (2010:1408).

Över­gångs­be­stäm­mel­ser

1974:152
   1. Genom denna rege­rings­form upp­hä­ves den äldre rege­rings­for­men. Den äldre rege­rings­for­men skall dock med nedan angivna undan­tag tilläm­pas i stäl­let för den nya rege­rings­for­men till utgången av det år under vil­ket riks­da­gen slut­ligt anta­ger denna samt, i de fall som angi­ves nedan, även där­ef­ter.
   - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
   6. Äldre för­fatt­ning eller före­skrift gäl­ler fort­fa­rande trots att den inte har till­kom­mit i den ord­ning som skulle ha iakt­ta­gits vid tillämp­ning av denna rege­rings­form. Ett bemyn­di­gande, som har beslu­tats av Konungen och riks­da­gen gemen­samt eller av riks­da­gen ensam, får utnytt­jas även efter den under 1 angivna tid­punk­ten, tills riks­da­gen bestäm­mer något annat.

Bestäm­mel­serna i 8 kap. 18 § i denna rege­rings­form ska gälla i fråga om äldre för­fatt­ning, som har till­kom­mit genom beslut av Konungen och riks­da­gen gemen­samt eller genom beslut av riks­da­gen ensam. Lag (2014:1385).
   7. Bestäm­mel­ser i äldre lag eller annan för­fatt­ning om Konungen eller Kungl. Maj:t skall [...] gälla rege­ringen, såvida det icke föl­jer av för­fatt­ning eller i övrigt fram­går av omstän­dig­he­terna att konungen per­son­li­gen, Högsta dom­sto­len, Rege­rings­rät­ten eller kam­mar­rätt åsyf­tas.

Före­skrift som enligt äldre lag eller annan för­fatt­ning skall beslu­tas av Konungen och riks­da­gen gemen­samt skall i stäl­let beslu­tas genom lag.
   8. Före­kom­mer i lag eller annan för­fatt­ning hän­vis­ning till eller avses där eljest före­skrift som har ersatts genom bestäm­melse i denna rege­rings­form, tilläm­pas i stäl­let den nya bestäm­mel­sen.
   - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
   14. Genom denna rege­rings­form görs ej änd­ring i vad som hit­tills gällt enligt 2 § i den äldre rege­rings­for­men. Lag (1985:864).

1976:871
   1. Änd­ring­arna i rege­rings­for­men trä­der i kraft den 1 janu­ari 1977.
   2. Utan hin­der av 2 kap. 13 § behål­ler äldre före­skrif­ter, som inne­bär sär­be­hand­ling på grund av kön, sin gil­tig­het tills vidare. En sådan före­skrift får änd­ras, även om änd­ringen inne­bär fort­satt sär­be­hand­ling. (Lag 2014:1385).
   3. har upp­hävts genom lag (1998:1700).
   4. Utan hin­der av 2 kap. 1 § 3 och 14 § första styc­ket får det i lag före­skri­vas att fil­mer och video­gram inte får före­vi­sas offent­ligt om de inte dess­förin­nan har god­känts för sådan vis­ning. I lag får det också före­skri­vas att offent­lig upp­spel­ning av rör­liga bil­der ur en data­bas inte får ske, om inte bil­derna dess­förin­nan har god­känts för sådan upp­spel­ning. (Lag 2010:1408).
   5. Äldre för­fatt­ning eller före­skrift äger fort­satt gil­tig­het utan hin­der av att den icke har till­kom­mit i den ord­ning som skulle ha iakt­ta­gits vid tillämp­ningen av rege­rings­for­men i dess nya lydelse.

1979:933
   1. Änd­ring­arna i rege­rings­for­men trä­der i kraft den 1 janu­ari 1980.
   2. Äldre före­skrift om skatt eller avgift skall tilläm­pas utan hin­der av 2 kap. 10 § andra styc­ket.

2010:1408
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2011.
   2. För tiden längst fram till och med den 31 decem­ber 2015 behål­ler äldre före­skrif­ter, som inne­bär bety­dande intrång i den per­son­liga integri­te­ten, sin gil­tig­het utan hin­der av 2 kap. 6 § andra styc­ket. Sådana före­skrif­ter får fram till dess änd­ras även om änd­ringen inne­bär att intrånget består.
   3. Utan hin­der av 2 kap. 12 § behål­ler äldre före­skrif­ter, som inne­bär sär­be­hand­ling på grund av sex­u­ell lägg­ning, sin gil­tig­het tills vidare. Sådana före­skrif­ter får änd­ras även om änd­ringen inne­bär fort­satt sär­be­hand­ling.
   4. Utan hin­der av 11 kap. 3 § behål­ler äldre före­skrif­ter om för­del­ning av dömande upp­gif­ter mel­lan domare sin gil­tig­het tills vidare.
   5. Äldre före­skrif­ter och bemyn­di­gan­den gäl­ler fort­fa­rande utan hin­der av att de inte har till­kom­mit i den ord­ning som anges i rege­rings­for­men i dess nya lydelse.
   6. Om det i en lag eller annan för­fatt­ning hän­vi­sas till en före­skrift som har ersatts genom en bestäm­melse i rege­rings­for­men i dess nya lydelse, tilläm­pas i stäl­let den nya bestäm­mel­sen.

2014:1385
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2015.
   2. Bestäm­mel­serna i 3 kap. 1, 7, 8 och 13 §§ i den nya lydel­sen tilläm­pas första gången vid ordi­na­rie val till riks­da­gen 2018.