Tul­lag (2016:253)

1 kap. All­männa bestäm­mel­ser

Tillämp­nings­om­råde och uttryck i lagen

1 §   I denna lag finns bestäm­mel­ser som kom­plet­te­rar
   - Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EU) nr 952/2013 av den 9 okto­ber 2013 om fast­stäl­lande av en tull­ko­dex för uni­o­nen och de för­ord­ningar som med­de­las med stöd av den för­ord­ningen,
   - Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EU) nr 608/2013 av den 12 juni 2013 om tul­lens säker­stäl­lande av skyd­det för imma­te­ri­ella rät­tig­he­ter och upp­hä­vande av rådets för­ord­ning (EG) nr 1383/2003,
   - Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EU) 2018/1672 av den 23 okto­ber 2018 om kon­trol­ler av kon­tanta medel som förs in i eller ut ur uni­o­nen och om upp­hä­vande av för­ord­ning (EG) nr 1889/2005, och
   - rådets för­ord­ning (EG) nr 515/97 av den 13 mars 1997 om ömse­si­digt bistånd mel­lan med­lems­sta­ter­nas admi­nist­ra­tiva myn­dig­he­ter och om sam­ar­bete mel­lan dessa och kom­mis­sio­nen för att säker­ställa en kor­rekt tillämp­ning av tull- och jord­bruks­lag­stift­ningen.

Vissa bestäm­mel­ser om auto­noma åtgär­der för mili­tär utrust­ning finns i rådets för­ord­ning (EG) nr 150/2003 av den 21 janu­ari 2003 om upp­hä­vande av import­tul­lar på vissa vapen och mili­tär utrust­ning.

Bestäm­mel­ser om Tull­ver­kets och tull­tjäns­te­mäns befo­gen­he­ter vid inför­sel och utför­sel av varor finns i tull­be­fo­gen­hets­la­gen (2024:710). Lag (2024:753).

2 §   Det som sägs i denna lag om tull gäl­ler även annan skatt än tull som ska tas ut för varor vid import och som ska beta­las till Tull­ver­ket, om inte något annat uttryck­li­gen anges.

3 §   I denna lag för­stås med

tul­lag­stift­ning: Euro­pe­iska uni­o­nens tul­lag­stift­ning enligt arti­kel 5.2 i för­ord­ning (EU) nr 952/2013, samt svenska tull­för­fatt­ningar,
hand­ling: fram­ställ­ning i skrift eller bild och upp­tag­ning som kan läsas, avlyss­nas eller på annat sätt upp­fat­tas bara med tek­niskt hjälp­me­del,

det svenska tull­om­rå­det: svenskt ter­ri­to­rium, och

for­don: trans­port­me­del som är inrät­tat för färd på mar­ken och inte löper på ske­nor samt svä­vare när den fram­förs över mar­ken.

I övrigt har uttryck som används i denna lag samma bety­delse som i för­ord­ning (EU) nr 952/2013 och de för­ord­ningar som med­de­las med stöd av den för­ord­ningen.

Till­han­da­hål­lande av infor­ma­tion

4 §   Tull­ver­ket ska på begä­ran till­han­da­hålla föl­jande myn­dig­he­ter upp­gif­ter som före­kom­mer hos Tull­ver­ket och som rör import eller export av varor:
   - Arbets­mil­jö­ver­ket,
   - Bover­ket,
   - Elsä­ker­hets­ver­ket,
   - Folk­hälso­myn­dig­he­ten,
   - Havs- och vat­ten­myn­dig­he­ten,
   - Kemi­ka­li­e­in­spek­tio­nen,
   - Kom­mers­kol­le­gium,
   - Kon­su­ment­ver­ket,
   - Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten,
   - Livs­me­dels­ver­ket,
   - Läke­me­dels­ver­ket,
   - Medi­e­myn­dig­he­ten,
   - Myn­dig­he­ten för sam­hälls­skydd och bered­skap,
   - Natur­vårds­ver­ket,
   - Post- och tele­sty­rel­sen,
   - Skat­te­ver­ket,
   - Skogs­sty­rel­sen,
   - Sta­tens ener­gi­myn­dig­het,
   - Sta­tens jord­bruks­verk,
   - Sta­tis­tiska central­by­rån,
   - Strål­sä­ker­hets­myn­dig­he­ten,
   - Sty­rel­sen för ackre­di­te­ring och tek­nisk kon­troll,
   - Sve­ri­ges riks­bank, och
   - Trans­port­sty­rel­sen.

Tull­ver­ket ska på begä­ran till­han­da­hålla Inspek­tio­nen för stra­te­giska pro­duk­ter och Säker­hetspo­li­sen upp­gif­ter som före­kom­mer hos Tull­ver­ket och som rör export av varor.

I lagen (2001:185) om behand­ling av upp­gif­ter i Tull­ver­kets verk­sam­het finns bestäm­mel­ser om Tull­ver­kets behand­ling av upp­gif­ter i vissa fall. Lag (2023:843).

5 §   Tull­ver­ket ska skrift­li­gen under­rätta Skat­te­ver­ket, om
   1. det finns anled­ning att anta att någon
      a) på annat sätt än munt­li­gen har läm­nat eller kom­mer att lämna en orik­tig upp­gift till Skat­te­ver­ket, eller
      b) inte har läm­nat eller inte kom­mer att lämna mer­vär­desskatte­de­kla­ra­tion, kon­troll­upp­gift eller annan före­skri­ven upp­gift till Skat­te­ver­ket, och
   2. det där­i­ge­nom finns risk för att mer­vär­desskatt undand­ras eller fel­ak­tigt till­go­do­räk­nas eller beta­las till­baka.

Av under­rät­tel­sen ska det framgå vilka omstän­dig­he­ter som lig­ger till grund för anta­gan­det enligt första styc­ket 1.

6 §   Föl­jande upp­gif­ter får använ­das för sta­tis­tiska ända­mål:
   1. upp­gif­ter som någon har läm­nat om en vara enligt bestäm­mel­ser i för­ord­ning (EU) nr 952/2013, och
   2. upp­gif­ter som någon har läm­nat om ett trans­port­me­del enligt arti­kel 133 i för­ord­ning (EU) nr 952/2013 eller enligt 3 kap.

7 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får över­lämna åt någon annan att för­medla upp­gif­ter i elektro­niska doku­ment till och från Tull­ver­ket.

Den som i för­med­lings­verk­sam­het som avses i första styc­ket tar del av sådana upp­gif­ter får inte obe­hö­ri­gen röja eller utnyttja vad han eller hon i verk­sam­he­ten har fått veta om någon enskilds per­son­liga eller eko­no­miska för­hål­lan­den. I det all­män­nas verk­sam­het gäl­ler bestäm­mel­serna i offentlighets-​ och sek­re­tess­la­gen (2009:400).

8 §   Om upp­gif­ter i ett elektro­niskt doku­ment för­med­las genom Euro­pe­iska kom­mis­sio­nen, genom en annan myn­dig­het än Tull­ver­ket eller genom en för­med­lare som avses i 7 § första styc­ket, anses doku­men­tet ha kom­mit in till Tull­ver­ket när det togs emot och kan antas ha avskilts för ver­ket hos den som för­med­lar doku­men­tet.

9 §   Den som i verk­sam­het hos ett tullom­bud eller en annan eko­no­misk aktör eller i annat fall i egen­skap av ombud tar del av upp­gif­ter som har läm­nats i enlig­het med tul­lag­stift­ningen får inte obe­hö­ri­gen röja eller utnyttja vad han eller hon i verk­sam­he­ten har fått veta om någon enskilds per­son­liga eller eko­no­miska för­hål­lan­den.

I det all­män­nas verk­sam­het gäl­ler bestäm­mel­serna i offentlighets-​ och sek­re­tess­la­gen (2009:400). Lag (2016:884).

Tullom­bud

10 §   Om ett tullom­bud har tagit emot medel av en huvud­man för betal­ning av tull och andra avgif­ter till Tull­ver­ket, ska tullom­bu­det hålla med­len skilda från andra till­gångar.

11 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om vill­kor för att ett tullom­bud ska få till­han­da­hålla tjäns­ter i Sve­rige.

Beva­rande av upp­gif­ter

12 §   Den som enligt arti­kel 15.1 i för­ord­ning (EU) nr 952/2013, i den ursprung­liga lydel­sen, är skyl­dig att förse en tull­myn­dig­het med hand­lingar ska bevara dessa i fem år eller den längre tid som för vissa upp­gif­ter eller hand­lingar är före­skri­ven i annan lag eller för­fatt­ning.

Kost­na­der för sak­kun­nig

13 §   Om en sär­skild sak­kun­nig har anli­tats enligt 3 kap. 9 §, ska kost­na­den för den sak­kun­nige beta­las av den som har läm­nat en fel­ak­tig upp­gift eller av den som inte har följt en upp­ma­ning att lämna en upp­gift eller en hand­ling

om en vara. Tull­ver­ket kan besluta att den som inte har följt en upp­ma­ning inte ska vara betal­nings­skyl­dig.

Betal­nings­skyl­dig­het enligt första styc­ket gäl­ler inte om en fel­ak­tig upp­gift avser varans tull- eller skat­te­plik­tiga värde och det slut­li­gen fast­ställda vär­det inte över­sti­ger det upp­givna vär­det med mer än tio pro­cent.

Om Tull­ver­ket har haft en kost­nad som någon annan ska stå för enligt första styc­ket, ska denne ersätta Tull­ver­kets kost­nad.
Lag (2024:753).

Avgif­ter

14 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om
   1. när avgift för tull­kon­trol­ler eller annan tillämp­ning av tul­lag­stift­ningen får tas ut, och
   2. avgif­tens stor­lek.

Tull­värde på vissa lätt­för­stör­bara varor

15 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om skyl­dig­het för näringsid­kare att lämna upp­gift om genom­snitt­liga pri­ser på impor­te­rade varor och om import­kvan­ti­te­ter och trans­port­kost­na­der avse­ende sådana varor i sam­band med bestäm­mande av tull­värde på vissa lätt­för­stör­bara varor.

2 kap. Tullskuld, skatt, ränta och garan­tier

Skyl­dig­het att betala annan skatt än tull

1 §   Bestäm­mel­ser om skyl­dig­het att betala annan skatt än tull vid import eller inför­sel till det svenska tull­om­rå­det finns i
   - lagen (1994:1776) om skatt på energi,
   - lagen (2016:1067) om skatt på kemi­ka­lier i viss elekt­ro­nik,
   - lagen (2018:696) om skatt på vissa niko­tin­hal­tiga pro­duk­ter,
   - lagen (2022:155) om tobaks­skatt,
   - lagen (2022:156) om alko­holskatt, och
   - mer­vär­desskat­te­la­gen (2023:200).

Skatt som avses i första styc­ket ska fast­stäl­las och beta­las enligt det för­fa­rande som gäl­ler för tull, om inte något annat före­skri­vits. Om det i beskatt­nings­un­der­la­get för sådan skatt ska ingå tull­värde, tull eller mot­sva­rande avgift som fast­ställts i annan valuta, ska sådant under­lag omräk­nas till svensk valuta efter den kurs som enligt tul­lag­stift­ningen gällde den dag då tull­vär­det fast­ställ­des.

I 6 kap. tull­be­fo­gen­hets­la­gen (2024:710) finns bestäm­mel­ser om revi­sion vid kon­troll av sådan skatt som avses i första styc­ket. Lag (2024:753).

2 §   Mer­vär­desskatt som avses i 1 § första styc­ket ska inte tas ut enligt denna lag utan i enlig­het med skat­te­för­fa­ran­de­la­gen (2011:1244), om dekla­ran­ten eller, om dekla­ran­ten är ett ombud, den för vars räk­ning ombu­det hand­lar är regi­stre­rad för mer­vär­desskatt i Sve­rige vid tid­punk­ten för beslu­tet om fast­stäl­lande av tull och
   1. age­rar i egen­skap av beskatt­nings­bar per­son enligt mer­vär­desskat­te­la­gen (2023:200) vid impor­ten eller inför­seln, eller
   2. är en juri­disk per­son som inte age­rar i egen­skap av beskatt­nings­bar per­son enligt mer­vär­desskat­te­la­gen vid impor­ten eller inför­seln.

Det som sägs om beskatt­nings­un­der­lag i 1 § gäl­ler även i de fall som avses i första styc­ket.

Vid tillämp­ning av det sär­skilda för­fa­ran­det för mer­vär­desskatt vid import i 23 kap. mer­vär­desskat­te­la­gen ska mer­vär­desskatt all­tid tas ut enligt 1 §. Lag (2023:209).

2 a §   Om en tull­de­kla­ra­tion har getts in i ett annat EU-​land med stöd av ett till­stånd för cent­ra­li­se­rad kla­re­ring enligt arti­kel 179 i för­ord­ning (EU) nr 952/2013, i den ursprung­liga lydel­sen, och skatt ska tas ut enligt 1 § första styc­ket, ska skat­ten fast­stäl­las av Tull­ver­ket genom ett sär­skilt beslut.

De upp­gif­ter som ska läm­nas i tull­de­kla­ra­tio­nen i det andra EU-​landet och som Tull­ver­ket behö­ver för att kunna besluta om skat­ten, ska anses ha getts in till Tull­ver­ket när de togs emot av det andra lan­dets behö­riga myn­dig­het.

Om ett beslut om skatt har fat­tats enligt första styc­ket ska, vid tillämp­ning av 7 § första styc­ket, tids­fris­ten för betal­ning av skatt beräk­nas från det att gäl­de­nä­ren under­rät­tats om beslu­tet.

Första-​tredje styc­kena gäl­ler endast när skatt ska fast­stäl­las och beta­las enligt det för­fa­rande som gäl­ler för tull enligt 1 § andra styc­ket. Lag (2021:1153).

3 §   Om en icke-​unionsvara eller dess värde för­ver­kas, ska annan skatt än tull inte tas ut till den del varan eller dess värde för­ver­kats. Ett tidi­gare med­de­lat beslut om sådan pålaga ska upp­hä­vas eller änd­ras sedan dom eller beslut som inne­fat­tar för­ver­kande har fått laga kraft.

Betald tull ska beak­tas vid för­ver­kande av en varas värde och vid bestäm­mande av påföljd.

Garanti för annan skatt än tull

4 §   Om det behövs för att säker­ställa upp­bör­den, får Tull­ver­ket i ett enskilt fall besluta att garanti ska stäl­las för annan skatt än tull som ska beta­las till Tull­ver­ket.

Om garanti inte har ställts, utgör varan garanti för skat­ten så länge den står under Tull­ver­kets över­vak­ning och kon­troll.

Om garanti har ställts eller om varan utgör garanti, får Tull­ver­ket ta ut belop­pet ur garan­tin eller varan.

Begräns­ning av tullskuld

5 §   När tullskul­den har upp­kom­mit på grund av en hand­ling som när den utför­des skulle ha kun­nat ge upp­hov till straff­rätts­liga för­fa­ran­den, ska den treårs­pe­riod som avses i arti­kel 103.1 i för­ord­ning (EU) nr 952/2013, i den ursprung­liga lydel­sen, för­längas till fem år.

Om en gäl­de­när har åta­lats för ett brott enligt lagen (2000:1225) om straff för smugg­ling, får gäl­de­nä­ren under­rät­tas om tullskul­den efter utgången av den femårs­pe­riod som avses i första styc­ket, för den vara som åta­let gäl­ler. En sådan under­rät­telse får ske senast under kalen­derå­ret efter det år då åta­let väck­tes. Ingen under­rät­telse om tullskuld får ske efter utgången av en period på tio år efter den dag då tullskul­den upp­kom.

Om gäl­de­nä­ren har avli­dit, får en under­rät­telse enligt andra styc­ket ske senast sex måna­der efter döds­fal­let.

6 §   Bestäm­mel­serna i 5 § ska tilläm­pas också i fall då den som har före­trätt en juri­disk per­son har åta­lats för ett brott enligt lagen (2000:1225) om straff för smugg­ling, om brot­tet avser tull som den juri­diska per­so­nen skulle ha beta­lat.

Betal­ning av import-​ eller export­tull­be­lopp

7 §   Betal­ning av tull­be­lopp enligt arti­kel 108.1 i för­ord­ning (EU) nr 952/2013, i den ursprung­liga lydel­sen, ska göras till Tull­ver­ket inom tio dagar från det att gäl­de­nä­ren under­rät­tats om tullskul­den, om inte anstånd med betal­ning enligt arti­kel 110 i den för­ord­ningen, i den ursprung­liga lydel­sen, har bevil­jats.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om en annan tids­frist för betal­ning än den som anges i första styc­ket, vid sam­man­fö­ring av bok­fö­rings­pos­ter enligt arti­kel 105.1 andra styc­ket i samma för­ord­ning, i den ursprung­liga lydel­sen.

Ränta vid annan skatt än tull

8 §   Bestäm­mel­serna om kre­di­tränta i arti­kel 112 och om dröjsmåls­ränta i arti­kel 114 i för­ord­ning (EU) nr 952/2013, i den ursprung­liga lydel­sen, tilläm­pas på andra skat­ter än tull som ska tas ut för varor vid import. Dröjsmåls­rän­tan ska beräk­nas på det sätt som anges i 65 kap. 13 § första styc­ket och andra styc­ket första meningen skat­te­för­fa­ran­de­la­gen (2011:1244).

9 §   Ränta tas ut på andra skat­ter än tull som ska beta­las enligt beslut vid ompröv­ning av Tull­ver­ket eller enligt beslut av all­män för­valt­nings­dom­stol, om inte ränta tas ut enligt 8 §.

10 §   Ränta enligt 8 eller 9 § tas inte ut på belopp som får dras av vid redo­vis­ning av skatt enligt mer­vär­desskat­te­la­gen (2023:200). Lag (2023:209).

11 §   Det som före­skrivs i tul­lag­stift­ningen om upp­börd, indriv­ning och åter­be­tal­ning av tull tilläm­pas även i fråga om ränta som avses i 8 och 9 §§.

12 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får besluta om befri­else helt eller del­vis från skyl­dig­he­ten att betala ränta på annan skatt än tull enligt 9 §, om det finns syn­ner­liga skäl.

13 §   Ränta som avses i 9 § ska beräk­nas från utgången av den första måna­den efter den månad då varan dekla­re­ra­des för över­gång till fri omsätt­ning till och med den månad då belop­pet ska beta­las. Ränta på skatt som mot­sva­rar tidi­gare åter­be­talt belopp beräk­nas dock från utgången av den månad då belop­pet beta­la­des till­baka.

Rän­te­sat­sen för ränta enligt 9 § ska vara den som anges i 65 kap. 4 § första styc­ket eller, om det är fråga om sköns­be­skatt­ning, den som anges i 65 kap. 11 § första styc­ket skat­te­för­fa­ran­de­la­gen (2011:1244).

14 §   På belopp som beta­las till­baka i fall som anges i 19 § till­go­do­förs ränta. Ränta till­go­do­förs även på ränta enligt 8 och 9 §§ som beta­las till­baka. Rän­tan till­go­do­förs från utgången av den månad under vil­ken belop­pet beta­lats till och med den månad då belop­pet beta­las till­baka.

Rän­te­sat­sen ska vara den som anges i 65 kap. 4 § tredje styc­ket skat­te­för­fa­ran­de­la­gen (2011:1244).

15 §   Om ett beslut som för­an­lett ränta enligt 8 eller 9 § har änd­rats på sådant sätt att ränta inte skulle ha beta­lats eller skulle ha beta­lats med lägre belopp, ska en ny beräk­ning av rän­tan göras. För myc­ket betald ränta ska beta­las till­baka.

Ränta tas inte ut på rän­te­be­lopp enligt 8 eller 9 § som ska beta­las utö­ver tidi­gare betald ränta.

Om ett beslut som för­an­lett ränta enligt 14 § har änd­rats på sådant sätt att ränta inte skulle ha till­go­do­förts eller skulle ha till­go­do­förts med lägre belopp, ska den som till­go­do­räk­nats rän­tan betala till­baka mel­lan­skill­na­den. Bestäm­mel­serna i tul­lag­stift­ningen om åter­be­tal­ning av tull ska då tilläm­pas.

Indriv­ning

16 §   Om tull inte har beta­lats i rätt tid, ska ford­ran läm­nas till Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten för indriv­ning.

Vid indriv­ning får verk­stäl­lig­het enligt utsök­nings­bal­ken ske.

Rege­ringen får med­dela före­skrif­ter om att indriv­ning inte behö­ver begä­ras för ett ringa belopp.

17 §   Det som sägs om indriv­ning av tull i 16 § ska gälla även för ersätt­ning för kost­nad enligt arti­kel 189.1 i för­ord­ning (EU) nr 952/2013, i den ursprung­liga lydel­sen, och 1 kap. 13 § tredje styc­ket.

18 §   I fråga om betal­nings­skyl­dig­het för före­trä­dare för en gäl­de­när som är juri­disk per­son och som inte har beta­lat in tull i rätt tid och på rätt sätt tilläm­pas 59 kap. 13, 15-21, 26 och 27 §§, 67 kap. 4 §, 68 kap. 1 § samt 70 kap. skat­te­för­fa­ran­de­la­gen (2011:1244).

Tull­ver­ket beslu­tar om ansvar för delä­gare i han­dels­bo­lag enligt 2 kap. 20 § lagen (1980:1102) om han­dels­bo­lag och enkla bolag avse­ende tull enligt denna lag.

Hos den som har bli­vit ålagd betal­nings­skyl­dig­het får indriv­ning ske enligt 16 §.

Åter­be­tal­ning och efter­gift

19 §   Om en ansö­kan om åter­be­tal­ning eller efter­gift av tull görs enligt bestäm­mel­serna i arti­kel 121 i för­ord­ning (EU) nr 952/2013, i den ursprung­liga lydel­sen, ska även frå­gan om åter­be­tal­ning eller efter­gift av skatt som avses i 1 § första styc­ket prö­vas. Vid pröv­ningen gäl­ler artik­larna 116-​120 i den för­ord­ningen, i den ursprung­liga lydel­sen, i tillämp­liga delar.

Om en sådan ansö­kan görs i ett annat EU-​land där en tullskuld upp­kom­mit till följd av ingi­van­det av en tull­de­kla­ra­tion med stöd av ett till­stånd för cent­ra­li­se­rad kla­re­ring enligt arti­kel 179 i för­ord­ning (EU) nr 952/2013, i den ursprung­liga lydel­sen, ska Tull­ver­ket på begä­ran av den som är skyl­dig att betala skat­ten pröva frå­gan om åter­be­tal­ning eller efter­gift av skatt som beslu­tats för samma varor enligt 2 a §.

Bestäm­mel­sen om åter­be­tal­ning och efter­gift på eget ini­ti­a­tiv i arti­kel 116.4 i för­ord­ning (EU) nr 952/2013, i den ursprung­liga lydel­sen, ska tilläm­pas även på skatt som avses i 1 § första styc­ket.

Vid åter­be­tal­ning får avdrag göras för sådan beslu­tad tull och annan skatt som ska beta­las till Tull­ver­ket. I lagen (1985:146) om avräk­ning vid åter­be­tal­ning av skat­ter och avgif­ter finns också före­skrif­ter som begrän­sar rät­ten till åter­be­tal­ning. Belopp som får dras av vid redo­vis­ning av skatt enligt mer­vär­desskat­te­la­gen (2023:200) eller som med­för rätt till åter­be­tal­ning enligt 14 kap. 49 § den lagen beta­las inte till­baka. Lag (2023:209).

20 §   Om det finns syn­ner­liga skäl, får rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer medge ned­sätt­ning av eller befri­else från annan skatt än tull.

3 kap. Inför­sel och utför­sel av varor

Tullö­ver­vak­ning vid inför­sel

1 §   Ett trans­port­me­del som kom­mer till det svenska tull­om­rå­det omfat­tas av tullö­ver­vak­ning, om det ombord på trans­port­med­let finns varor som omfat­tas av tullö­ver­vak­ning.

Om trans­port­med­let kom­mer till det svenska tull­om­rå­det utan att med­föra varor, omfat­tas det av tullö­ver­vak­ning till dess att en anmä­lan om trans­port­med­let enligt 3 § har behand­lats av Tull­ver­ket.

Har trans­port­med­let tagits ut för kon­troll enligt 3 kap. 10 § tull­be­fo­gen­hets­la­gen (2024:710), omfat­tas det av tullö­ver­vak­ning till dess att kon­trol­len har avslu­tats.
Lag (2024:753).

2 §   Föra­ren av eller befäl­ha­va­ren på ett far­tyg eller luft­far­tyg som omfat­tas av tullö­ver­vak­ning ska på för­hand med­dela när trans­port­med­let beräk­nas komma till ett tull­kon­tor eller en annan plats som Tull­ver­ket anvi­sat eller god­känt.

Föra­ren eller befäl­ha­va­ren ska lämna upp­gif­ter om trans­port­med­let och dess last.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om undan­tag från skyl­dig­he­terna enligt första och andra styc­kena. Lag (2024:753).

3 §   Föra­ren av eller befäl­ha­va­ren på ett far­tyg eller ett luft­far­tyg som förs in i det svenska tull­om­rå­det ska anmäla trans­port­med­lets ankomst till

Tull­ver­ket även i andra fall än det som avses i arti­kel 133.1 första styc­ket i för­ord­ning (EU) nr 952/2013.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om undan­tag från anmäl­nings­skyl­dig­he­ten enligt första styc­ket. Lag (2024:753).

Tullö­ver­vak­ning vid utför­sel

4 §   Ett trans­port­me­del som ska avgå från det svenska tull­om­rå­det omfat­tas av tullö­ver­vak­ning, om det ombord på trans­port­med­let finns varor som omfat­tas av tullö­ver­vak­ning.

Om trans­port­med­let ska avgå från det svenska tull­om­rå­det direkt till tred­je­land utan att med­föra varor, omfat­tas det av tullö­ver­vak­ning sedan en anmä­lan om detta har gjorts.
Lag (2024:753).

5 §   Ett trans­port­me­del som omfat­tas av tullö­ver­vak­ning ska avgå från
   1. ett tull­kon­tor, eller
   2. en annan plats som Tull­ver­ket anvi­sat eller god­känt.

Tull­ver­ket kan i enskilda fall medge undan­tag från första styc­ket, om möj­lig­he­terna till tullö­ver­vak­ning och tull­kon­troll enligt tull­be­fo­gen­hets­la­gen (2024:710) inte för­säm­ras. Lag (2024:753).

6 §   Föra­ren av eller befäl­ha­va­ren på ett far­tyg eller luft­far­tyg som omfat­tas av tullö­ver­vak­ning ska på för­hand med­dela när trans­port­med­let beräk­nas avgå från ett tull­kon­tor eller en annan plats som Tull­ver­ket anvi­sat eller god­känt.

Föra­ren eller befäl­ha­va­ren ska lämna upp­gif­ter om trans­port­med­let och dess last.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om undan­tag från skyl­dig­he­terna enligt första och andra styc­kena. Lag (2024:753).

7 §   Föra­ren av eller befäl­ha­va­ren på ett far­tyg eller ett luft­far­tyg som ska föras ut ur det svenska tull­om­rå­det ska anmäla trans­port­med­lets avgång till Tull­ver­ket.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om undan­tag från anmäl­nings­skyl­dig­he­ten enligt första styc­ket. Lag (2024:753).

Fri­zon

8 §   Rege­ringen får besluta att en del av det svenska tull­om­rå­det ska vara en fri­zon enligt arti­kel 243.1 i för­ord­ning (EU) nr 952/2013.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om att fast­ställa fri­zo­nens grän­ser och var dess infarts-​ och utfarts­stäl­len ska vara belägna.
Lag (2024:753).

Sak­kun­nig

9 §   Tull­ver­ket får anlita en sär­skild sak­kun­nig
   1. om det finns anled­ning att anta att en upp­gift som har läm­nats enligt tul­lag­stift­ningen är fel­ak­tig, för att få fram den infor­ma­tion som behövs, och
   2. när en upp­ma­ning att lämna en upp­gift eller en hand­ling om en vara inte har följts. Lag (2024:753).

Skyl­dig­he­ter för beford­rings­fö­re­tag

10 §   Ett beford­rings­fö­re­tag ska till Tull­ver­ket anmäla om det i före­ta­gets verk­sam­het upp­kom­mer miss­tanke om att en för­sän­delse inne­hål­ler något av föl­jande som kan tas i beslag enligt 8 kap. 10 § tull­be­fo­gen­hets­la­gen (2024:710):
   1. nar­ko­tika,
   2. skjut­va­pen, ammu­ni­tion eller ljud­däm­pare som avses i vapen­la­gen (1996:67),
   3. sådana vapen eller andra före­mål som anges i 1 kap. 3 § vapen­la­gen, eller
   4. sådana explo­siva varor som avses i 4 § lagen (2010:1011) om brand­far­liga och explo­siva varor.

För­sän­del­sen ska över­läm­nas till Tull­ver­ket om myn­dig­he­ten begär det. Beford­rings­fö­re­ta­get ska också på annat sätt med­verka i Tull­ver­kets kon­troll­verk­sam­het enligt tul­lag­stift­ningen i fråga om varor som befordras med post, på järn­väg eller med luft­far­tyg. Lag (2024:753).

Tull­kon­troll vid intrång i vissa imma­te­ri­ella rät­tig­he­ter

11 §   Uttryck som används i 12-16 §§ har den inne­börd som anges i för­ord­ning (EU) nr 608/2013. Lag (2024:753).

12 §   Tull­ver­ket ska under­rätta inne­ha­va­ren av ett beslut om bevil­jande av ansö­kan enligt för­ord­ning (EU) nr 608/2013 om beslut enligt arti­kel 11.3, 13 eller 16 i för­ord­ningen. En sådan under­rät­telse ska läm­nas inom 30 arbets­da­gar efter det att Tull­ver­ket
   1. fick kän­ne­dom om de omstän­dig­he­ter som kan ligga till grund för ett beslut enligt arti­kel 11.3 eller 16 i för­ord­ningen, eller
   2. tog emot en sådan begä­ran som avses i arti­kel 13 i för­ord­ningen. Lag (2024:753).

13 §   Tull­ver­ket ska under­rätta inne­ha­va­ren av ett beslut om bevil­jande av ansö­kan om föl­jande beslut som myn­dig­he­ten fat­tar enligt för­ord­ning (EU) nr 608/2013:
   1. beslut att avslå eller avvisa en begä­ran enligt arti­kel 12.1 om för­läng­ning, eller
   2. beslut enligt arti­kel 12.5 att åter­kalla eller ändra ett beslut om för­läng­ning.

En sådan under­rät­telse ska läm­nas inom 30 arbets­da­gar efter det att Tull­ver­ket
   1. tagit emot en sådan begä­ran som avses i arti­kel 12.1, eller
   2. fått kän­ne­dom om de omstän­dig­he­ter som kan ligga till grund för ett beslut enligt arti­kel 12.5. Lag (2024:753).

14 §   Upp­kom­mer en skada på en vara vid en sådan inspek­tion som avses i arti­kel 19.1 i för­ord­ning (EU) nr 608/2013, ansva­rar den som inspek­te­rar varan för ska­dan. Lag (2024:753).

15 §   Frå­gor om huruvida en vara gör intrång i en imma­te­ri­ell rät­tig­het och hur en sådan vara ska han­te­ras prö­vas av dom­stol enligt det som gäl­ler för den imma­te­ri­ella rät­tig­he­ten i fråga.

Dom­sto­len får med­dela ett inte­ri­mis­tiskt beslut om att ett upp­skov med att fri­göra eller hålla kvar en vara ska upp­höra.

Tull­ver­ket ska verk­ställa sådana domar och beslut från dom­sto­len som fått laga kraft och som gäl­ler fri­gö­rande, änd­ring eller för­stö­ring av varor vil­kas fri­gö­rande skju­tits upp eller som hålls kvar av Tull­ver­ket. Lag (2024:753).

16 §   När en dom eller ett beslut om för­stö­ring av eller någon annan åtgärd med varor vil­kas fri­gö­rande har skju­tits upp eller som hålls kvar av Tull­ver­ket har fått laga kraft, har inne­ha­va­ren av ett beslut om ingri­pande rätt till ersätt­ning för sina kost­na­der i sam­band med Tull­ver­kets ingri­pande mot varorna.

Ersätt­nings­skyl­dig enligt första styc­ket är den som dom­sto­lens beslut har gått emot. Kan ersätt­nings­kra­vet rik­tas mot flera per­so­ner, har dessa ett soli­da­riskt ansvar att ersätta inne­ha­va­ren av beslu­tet. Lag (2024:753).

4 kap. Har upp­hävts genom lag (2024:753).

5 kap. Över­trä­del­ser och sank­tio­ner

1 §   Vid tillämp­ningen av bestäm­mel­serna i detta kapi­tel gäl­ler det som sägs om gäl­de­när även den som är skyl­dig att betala skatt enligt 2 kap. 1 §.

Tull­för­se­else

2 §   För tull­för­se­else döms till böter den som upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het
   1. bry­ter mot före­skrift i tul­lag­stift­ningen,
   2. bry­ter mot anmäl­nings­skyl­dig­he­ten i arti­kel 3 eller redo­vis­nings­skyl­dig­he­ten i arti­kel 4 i för­ord­ning (EU) 2018/1672, i den ursprung­liga lydel­sen, eller
   3. inte full­gör sin rap­por­te­rings­skyl­dig­het enligt arti­kel 18a.4-6 i för­ord­ning (EG) nr 515/97, i lydel­sen enligt Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EU) 2015/1525.

Första styc­ket gäl­ler också den som upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het bry­ter mot beslut som Tull­ver­ket med­de­lat med stöd av tul­lag­stift­ningen om
   1. skyl­dig­het att föra anteck­ningar och lämna upp­gif­ter om varor som
      a) för­va­ras i en anlägg­ning för till­fäl­lig lag­ring, ett tul­la­ger eller en fri­zon, eller
      b) är före­mål för för­enk­lingar vid tillämp­ning av ett tull­för­fa­rande,
   2. skyl­dig­het i övrigt att lämna upp­gift eller hand­ling till Tull­ver­ket, eller
   3. använd­ningen eller för­bruk­ningen av en icke-​unionsvara.

I ringa fall ska det inte dömas till ansvar. Lag (2021:753).

3 §   Ansvar för tull­för­se­else ska inte dömas ut, om gär­ningen är belagd med straff i brotts­bal­ken, lagen (2000:1225) om straff för smugg­ling eller ter­ro­rist­brottsla­gen (2022:666).
Lag (2022:688).

4 §   All­mänt åtal för tull­för­se­else får väc­kas endast efter med­gi­vande av Tull­ver­ket.

Tull­tillägg

5 §   Tull­tillägg ska tas ut av den som är gäl­de­när och skyl­dig att ge in tull­de­kla­ra­tion skrift­li­gen eller med elektro­nisk data­be­hand­lings­tek­nik och som på något annat sätt än munt­li­gen under för­fa­ran­det har läm­nat en orik­tig upp­gift till led­ning för fast­stäl­lande av tull.

Det­samma gäl­ler om gäl­de­nä­ren har läm­nat en sådan upp­gift i ett ärende som avser
   1. ompröv­ning, åter­be­tal­ning, efter­gift eller ett över­kla­gande, och
   2. upp­gif­ten inte har god­ta­gits efter pröv­ning i sak.

6 §   En upp­gift ska anses vara orik­tig om det klart fram­går att
   1. en läm­nad upp­gift är fel­ak­tig, eller
   2. en upp­gift som ska läm­nas till led­ning för beslut om tull har ute­läm­nats.

En upp­gift ska dock inte anses vara orik­tig om
   1. upp­gif­ten till­sam­mans med övriga läm­nade upp­gif­ter utgör till­räck­ligt under­lag för ett rik­tigt beslut, eller
   2. den uppen­bart inte kan läg­gas till grund för ett beslut.

7 §   Tull­tilläg­get enligt 5 § är tjugo pro­cent av den tull som inte skulle ha tagits ut, om den orik­tiga upp­gif­ten god­ta­gits.

Tull­tilläg­get är dock tio pro­cent när det gäl­ler mer­vär­desskatt som får dras av vid redo­vis­ning av skatt enligt mer­vär­desskat­te­la­gen (2023:200). Lag (2023:209).

8 §   Tull­tillägg ska tas ut av gäl­de­nä­ren i de fall då
   1. tull har fast­ställts på skä­lig grund på grund av ute­bli­ven tull­de­kla­ra­tion och sådan inte har kom­mit in trots att ett före­läg­gande sänts ut till gäl­de­nä­ren, eller
   2. avvi­kelse från dekla­ra­tio­nen har skett när tull har fast­ställts på skä­lig grund.

Tull­tilläg­get är tjugo pro­cent av den tull som fast­ställts enligt första styc­ket och som tas ut av gäl­de­nä­ren utö­ver den tull som annars skulle ha tagits ut av denne. Till den del fast­stäl­lan­det av tull inne­fat­tar rät­telse av en orik­tig upp­gift från gäl­de­nä­ren tas tull­tillägg ut enligt 7 § första styc­ket.

9 §   Tull­tillägg ska, även i andra fall än de som avses i 5 och 8 §§, tas ut om tull ska tas ut på grund av upp­koms­ten av en tullskuld i enlig­het med arti­kel 79 i för­ord­ning (EU) nr 952/2013, i den ursprung­liga lydel­sen.

Första styc­ket gäl­ler endast om gäl­de­nä­ren rät­te­li­gen skulle ha läm­nat en skrift­lig eller med elektro­nisk data­be­hand­lings­tek­nik upp­rät­tad tull­de­kla­ra­tion till led­ning för beslut om tull.

Tull­tilläg­get enligt första styc­ket är tjugo pro­cent av den tull som tas ut.

10 §   Tull­tillägg ska tas ut av den som för­fo­gat över en vara som hän­förts till för­fa­ran­det för över­gång till fri omsätt­ning i strid mot en före­skri­ven för­ut­sätt­ning för åter­be­tal­ning eller efter­gift av tull.

Tull­tilläg­get är tjugo pro­cent av den tull som fel­ak­tigt har beta­lats till­baka eller efter­getts.

11 §   Vid tillämp­ning av 5 och 8 §§ ansva­rar gäl­de­nä­ren för det som gäl­de­nä­rens ombud gör eller låter bli att göra. Tull­de­kla­ra­tion eller annat doku­ment som läm­nas för en gäl­de­när som är juri­disk per­son ska anses ha läm­nats av gäl­de­nä­ren, om det inte var uppen­bart att upp­gifts­läm­na­ren sak­nade behö­rig­het att före­träda gäl­de­nä­ren.

12 §   Tull­tillägg ska inte tas ut
   1. om gäl­de­nä­ren på eget ini­ti­a­tiv har rät­tat den orik­tiga upp­gif­ten eller anmält för­hål­lande som avses i 9 §, eller
   2. om det tull­be­lopp som kunde ha undan­dra­gits genom fel­ak­tig­he­ten eller pas­si­vi­te­ten är obe­tyd­ligt.

13 §   Tull­tillägg ska inte tas ut om en icke-​unionsvara eller dess värde för­ver­kas. Om endast en del av varan eller dess värde har för­ver­kats, gäl­ler för­bu­det att ta ut tull­tillägg endast för den delen av varan eller vär­det som för­ver­kats. Ett tidi­gare med­de­lat beslut om tull­tillägg ska upp­hä­vas eller änd­ras efter det att en dom eller ett beslut som inne­fat­tar för­ver­kande har fått laga kraft.

14 §   Om det inte längre finns någon betal­nings­skyl­dig­het för tull, får Tull­ver­ket inte ta ut tull­tillägg på belop­pet.

För­se­nings­av­gift

15 §   Om den som dekla­re­rat en vara med tillämp­ning av ett för­enk­lat för­fa­rande som med­för skyl­dig­het att ge in en kom­plet­te­rande dekla­ra­tion inte har gett in den kom­plet­te­rande dekla­ra­tio­nen vid den tid­punkt då denna senast skulle ha läm­nats, ska en sär­skild avgift (för­se­nings­av­gift) tas ut av dekla­ran­ten.

För­se­nings­av­gif­ten är 500 kro­nor. Om den som upp­ma­nats att lämna dekla­ra­tion inte full­gjort sin skyl­dig­het inom den bestämda tiden, är avgif­ten dock 1 000 kro­nor.

Gemen­samma bestäm­mel­ser för tull­tillägg och för­se­nings­av­gift

16 §   Tull­ver­ket ska ompröva beslut om tull­tillägg och för­se­nings­av­gift om gäl­de­nä­ren eller dekla­ran­ten begär det eller om det finns andra skäl. Då till­läm­pas bestäm­mel­serna i tul­lag­stift­ningen om ompröv­ning av beslut om tull.

17 §   Tull­ver­ket ska besluta om hel eller del­vis befri­else från tull­tillägg eller för­se­nings­av­gift om det är oskä­ligt att ta ut avgif­ten med fullt belopp.

Vid bedöm­ningen ska det sär­skilt beak­tas om
   1. den fel­ak­tig­het eller pas­si­vi­tet som lett till avgif­ten kan antas ha
   - berott på ålder, hälsa eller lik­nande för­hål­lan­den, eller
   - berott på en fel­be­döm­ning av reg­lerna eller bety­del­sen av de fak­tiska för­hål­lan­dena,
   2. avgif­ten inte står i rim­lig pro­por­tion till fel­ak­tig­he­ten eller pas­si­vi­te­ten,
   3. en oskä­ligt lång tid har gått efter det att Tull­ver­ket har fun­nit anled­ning att anta att avgift ska tas ut utan att den som avgif­ten gäl­ler kan las­tas för dröjs­må­let, eller
   4. fel­ak­tig­he­ten eller pas­si­vi­te­ten även har med­fört att den som avgif­ten gäl­ler fällts till ansvar för brott enligt lagen (2000:1225) om straff för smugg­ling eller 2 § eller bli­vit före­mål för utvid­gat för­ver­kande enligt 36 kap. 6 § brotts­bal­ken.

Dekla­ran­ten får helt eller del­vis befrias från för­se­nings­av­gift även när pas­si­vi­te­ten är obe­tyd­lig.
Lag (2024:879).

18 §   Tull­tillägg eller för­se­nings­av­gift får inte beslu­tas för en gäl­de­när eller en dekla­rant som har avli­dit.

19 §   Frå­gor om tull­tillägg och för­se­nings­av­gift prö­vas av Tull­ver­ket. All­män för­valt­nings­dom­stol prö­var dock, på talan av det all­männa ombud som avses i 6 kap. 1 §, frå­gor om tull­tillägg på grund av orik­tiga upp­gif­ter i mål om tull. Sådan talan får föras, om den orik­tiga upp­gif­ten inte har god­ta­gits efter pröv­ning i sak eller inte har prö­vats i målet. Talan ska väc­kas genom ansö­kan inom ett år från utgången av den månad då domen eller det slut­liga beslu­tet i målet har fått laga kraft.

20 §   Föl­jande bestäm­mel­ser tilläm­pas även i fråga om tull­tillägg och för­se­nings­av­gift:
   - arti­kel 110 om anstånd med betal­ning i för­ord­ning (EU) nr 952/2013, i den ursprung­liga lydel­sen, och
   - 2 kap. 4 §, 7 § första styc­ket, 8 § och 16 §.

21 §   Tull­tillägg och för­se­nings­av­gif­ter till­fal­ler sta­ten.

6 kap. Över­kla­gande

Det all­männa ombu­det

1 §   Hos Tull­ver­ket ska det fin­nas ett all­mänt ombud som utses av rege­ringen. Det all­männa ombu­det får över­klaga Tull­ver­kets beslut om tull, annan skatt än tull enligt 2 kap. 1 § andra styc­ket, ränta, tull­tillägg och för­se­nings­av­gift.

Över­kla­gande av Tull­ver­kets beslut

Vilka beslut får över­kla­gas?

2 §   Föl­jande beslut av Tull­ver­ket får över­kla­gas till all­män för­valt­nings­dom­stol:
   1. beslut enligt tul­lag­stift­ningen,
   2. beslut enligt arti­kel 7.1 i för­ord­ning (EU) 2018/1672, och
   3. beslut enligt arti­kel 7.2, 9.1, 11.3, 12.1, 12.2, 12.5, 13 eller 16 i för­ord­ning (EU) nr 608/2013 samt beslut att avvisa en ansö­kan som inte upp­fyl­ler vill­ko­ren i arti­kel 5.3 i den för­ord­ningen.

Tull­ver­kets eller annan för­valt­nings­myn­dig­hets beslut om ned­sätt­ning eller befri­else enligt 2 kap. 12 och 20 §§ över­kla­gas hos rege­ringen.

Pröv­nings­till­stånd krävs vid över­kla­gande till kam­mar­rät­ten. Det­samma gäl­ler vid över­kla­gande i mål som avses i 5 kap. 19 §. Lag (2024:753).

Tiden för över­kla­gande

3 §   Om ett över­kla­gande enligt 2 § gäl­ler beslut om tull eller beslut om annan skatt än tull enligt 2 kap. 1 § andra styc­ket, ska över­kla­gan­det ha kom­mit in till Tull­ver­ket inom tre år från den dag då tullskul­den upp­kom, skatt­skyl­dig­he­ten inträdde eller den beskatt­nings­grun­dande hän­del­sen inträf­fade.

Om beslu­tet har med­de­lats senare än två och ett halvt år efter den dag som avses i första styc­ket, får över­kla­gan­det dock komma in inom två måna­der från den dag då gäl­de­nä­ren eller den skatt­skyl­dige fick del av beslu­tet, om tiden för över­kla­gande där­i­ge­nom blir längre.

Om beslut som avses i första styc­ket har omprö­vats, får även ompröv­nings­be­slu­tet över­kla­gas inom treårs­fris­ten. Om ompröv­nings­be­slu­tet med­de­lats senare än två och ett halvt år efter den dag som avses i första styc­ket, får över­kla­gan­det dock komma in inom två måna­der från den dag då gäl­de­nä­ren eller den skatt­skyl­dige fick del av ompröv­nings­be­slu­tet, om tiden för över­kla­gande där­i­ge­nom blir längre.

Gäl­de­nä­ren eller den som är skyl­dig att betala skat­ten får över­klaga ett beslut som avses i första eller tredje styc­ket även om beslu­tet inte är till nack­del för denne.
Lag (2023:209).

Ompröv­ning av det över­kla­gade beslu­tet

4 §   Om ett över­kla­gande enligt 3 § inte avvi­sas som för sent inkom­met, ska Tull­ver­ket sna­rast ompröva det över­kla­gade beslu­tet.

5 §   Ett över­kla­gande för­fal­ler, om beslu­tet vid ompröv­ningen änd­ras så som den kla­gande begär. Beslu­tet ska inne­hålla en uttryck­lig upp­lys­ning om att det med­för denna ver­kan.

Om beslu­tet änd­ras på annat sätt, ska över­kla­gan­det anses omfatta det nya beslu­tet. Om det finns skäl för det, får den kla­gande ges till­fälle att åter­kalla över­kla­gan­det.

Över­läm­nande av hand­lingar till för­valt­nings­rät­ten

6 §   Om ett över­kla­gande var­ken avvi­sas eller för­fal­ler, ska Tull­ver­ket över­lämna hand­ling­arna i ären­det till för­valt­nings­rät­ten. Om det finns sär­skilda skäl, får ett över­kla­gande enligt 3 § över­läm­nas utan före­gå­ende ompröv­ning.

Över­kla­gande av beslut om ränta, tull­tillägg och för­se­nings­av­gift

7 §   Bestäm­mel­serna i 3-6 §§ gäl­ler också över­kla­gande av beslut om ränta, tull­tillägg och för­se­nings­av­gift.

Ett yrkande som avser tull­tillägg och som görs av en gäl­de­när eller den som är skyl­dig att betala skat­ten ska, oav­sett tids­fris­terna i 3 §, prö­vas om beslu­tet om den tull som tull­tilläg­get avser inte har fått laga kraft. Det­samma gäl­ler om Tull­ver­ket eller det all­männa ombu­det fram­ställt ett sådant yrkande till för­mån för gäl­de­nä­ren eller den som är skyl­dig att betala skat­ten. Om yrkan­det fram­ställs först i dom­stol, kan dom­sto­len besluta att det ska tas upp till pröv­ning av Tull­ver­ket.

Bestäm­mel­serna i andra styc­ket gäl­ler även en dekla­rants yrkande i fråga om för­se­nings­av­gift. Lag (2023:209).

Anslut­nings­ö­ver­kla­gande

8 §   Om en part har över­kla­gat Tull­ver­kets beslut i ett sådant ärende som avses i 3 och 7 §§, får också mot­par­ten över­klaga beslu­tet, även om den för mot­par­ten före­skrivna tiden för över­kla­gande har gått ut. Mot­par­tens skri­velse ska ha kom­mit in till Tull­ver­ket inom två måna­der från den dag då mot­par­ten fick del av den först ingivna skri­vel­sen med över­kla­gande eller, om mot­par­ten inte fått del av den före utgången av den tid inom vil­ken den senast skulle ha kom­mit in, från utgången av denna tid.

Åter­kal­las eller för­fal­ler det första över­kla­gan­det på annat sätt, för­fal­ler även det senare över­kla­gan­det.

Verk­stäl­lig­het av beslut som över­kla­gas

9 §   Bestäm­mel­serna om verk­stäl­lig­het av beslut som över­kla­gas i arti­kel 45 i för­ord­ning (EU) nr 952/2013, i den ursprung­liga lydel­sen, tilläm­pas även på beslut om tull­tillägg och för­se­nings­av­gift samt beslut om annan skatt än tull som ska beta­las till Tull­ver­ket.

Talan om tull­tillägg eller för­se­nings­av­gift

10 §   Om det all­männa ombu­det har över­kla­gat ett beslut om tull, ska talan om tull­tillägg eller för­se­nings­av­gift med anled­ning av beslu­tet föras sam­ti­digt.

Över­kla­gande av för­valt­nings­rät­tens och kam­mar­rät­tens beslut

Det all­männa ombu­dets rätt att över­klaga beslut

11 §   Det all­männa ombu­det får över­klaga ett beslut av för­valt­nings­rät­ten eller kam­mar­rät­ten i frå­gor som avses i 3 och 7 §§ även om ombu­det inte tidi­gare har fört det all­män­nas talan i målet.

Anslut­nings­ö­ver­kla­gande

12 §   Om någon har över­kla­gat ett beslut av en för­valt­nings­rätt eller kam­mar­rätt i frå­gor som avses i 3 och 7 §§, får även någon annan som har haft rätt att över­klaga beslu­tet ge in ett över­kla­gande, även om den tid för över­kla­gande som gäl­ler för honom eller henne har gått ut. Ett sådant över­kla­gande ska ges in inom en vecka från utgången av den tid inom vil­ken det första över­kla­gan­det skulle ha gjorts.

Åter­kal­las eller för­fal­ler det första över­kla­gan­det på annat sätt, för­fal­ler även det senare över­kla­gan­det.

När för det all­männa ombu­det det all­män­nas talan?

13 §   Om det all­männa ombu­det över­kla­gar ett beslut, ska ombu­det föra det all­män­nas talan.

I mål som gäl­ler beslut i frå­gor som avses i 3 och 7 §§ förs det all­män­nas talan i Högsta för­valt­nings­dom­sto­len av det all­männa ombu­det.

14 §   Det all­männa ombu­det får ta över upp­gif­ten att i all­män för­valt­nings­dom­stol föra det all­män­nas talan i ett visst ärende eller en viss grupp av ären­den som gäl­ler frå­gor som avses i 3 och 7 §§.

Det all­männa ombu­det får upp­dra åt en tull­tjäns­te­man att före­träda det all­männa i all­män för­valt­nings­dom­stol.

Bestäm­mel­serna i första och andra styc­kena gäl­ler också i mål om betal­nings­säk­ring. Lag (2024:753).

Det all­männa ombu­det får över­klaga till för­mån för enskild part

15 §   Det all­männa ombu­det får inom den för ombu­det gäl­lande tiden för över­kla­gande föra talan i frå­gor som avses i 3 och 7 §§ till för­mån för en enskild part. Ombu­det har då samma behö­rig­het som den enskilde.

Bestäm­mel­serna i första styc­ket gäl­ler också i mål om betal­nings­säk­ring.

Hand­lägg­ning vid dom­stol

Änd­ring av talan

16 §   I mål som gäl­ler beslut som avses i 3 och 7 §§ får talan inte änd­ras i annat fall än som anges i 17 och 18 §§.

Det ska dock inte anses vara en änd­ring av talan när den som över­kla­gat
   1. inskrän­ker sin talan, eller
   2. åbe­ro­par en ny omstän­dig­het till stöd för sin talan utan att frå­gan som ska prö­vas änd­ras.

17 §   I ett mål som gäl­ler beslut som avses i 3 och 7 §§ får den som över­kla­gat yrka något nytt under för­ut­sätt­ning att någon ny fråga inte tas upp i målet.

I mål i för­valt­nings­rät­ten får den som över­kla­gat ta upp en ny fråga, om
   1. det görs inom den tid som gäl­ler för över­kla­gande,
   2. den nya frå­gan har sam­band med den fråga som ska prö­vas, och
   3. för­valt­nings­rät­ten anser att frå­gan utan olä­gen­het kan prö­vas i målet.

18 §   Den som har över­kla­gat ett beslut i en fråga som har för­an­lett tull­tillägg får även ta upp frå­gan om tull­tillägg om dom­sto­len anser att tull­tilläg­get utan olä­gen­het kan prö­vas i målet.

19 §   Om dom­sto­len i ett fall som avses i 17 § andra styc­ket och 18 § inte prö­var den nya frå­gan, får dom­sto­len över­lämna frå­gan till Tull­ver­ket för pröv­ning.

Del­dom

20 §   Om det finns flera frå­gor i ett mål som gäl­ler beslut som avses i 3 och 7 §§, får dom­sto­len besluta sär­skilt i någon av frå­gorna trots att hand­lägg­ningen av övriga frå­gor inte är klar.

Mel­lan­dom

21 §   Om det är lämp­ligt med hän­syn till utred­ningen i ett mål som gäl­ler beslut som avses i 3 och 7 §§, får dom­sto­len besluta sär­skilt om
   1. en eller flera omstän­dig­he­ter som var för sig har ome­del­bar bety­delse för utgången i målet, eller
   2. hur en upp­kom­men fråga, som främst har bety­delse för rätts­tillämp­ningen, ska bedö­mas vid avgö­ran­det av målet.

Dom­sto­len bestäm­mer om beslu­tet ska få över­kla­gas direkt eller först i sam­band med dom­sto­lens beslut i själva målet.

Om dom­sto­len bestäm­mer att ett sär­skilt beslut får över­kla­gas direkt, får dom­sto­len besluta att målet i övrigt ska vila till dess att det sär­skilda beslu­tet har fått laga kraft.

Munt­lig för­hand­ling

22 §   För­valt­nings­rät­ten och kam­mar­rät­ten ska hålla munt­lig för­hand­ling i ett mål om tull­tillägg eller för­se­nings­av­gift om en enskild begär det. Munt­lig för­hand­ling behö­ver dock inte hål­las, om tull­tilläg­get eller för­se­nings­av­gif­ten inte kom­mer att tas ut.

Före­trä­dar­an­svar

23 §   Om talan om betal­nings­skyl­dig­het enligt 59 kap. 13 § skat­te­för­fa­ran­de­la­gen (2011:1244) har väckts genom ansö­kan mot en före­trä­dare för en juri­disk per­son, ska det som sägs i detta kapi­tel om skatt­skyl­dig, kla­gande, enskild, part eller mot­part även gälla före­trä­da­ren.

Behö­rig för­valt­nings­rätt

Frå­gor om bevis­säk­ring

24 §   Frå­gor om bevis­säk­ring prö­vas av den för­valt­nings­rätt inom vars dom­krets beslut om bevis­säk­ring ska verk­stäl­las eller har verk­ställts.

Frå­gor om betal­nings­säk­ring

25 §   Frå­gor om betal­nings­säk­ring prö­vas av den för­valt­nings­rätt som är behö­rig enligt 46 kap. 19 § skat­te­för­fa­ran­de­la­gen (2011:1244) eller den för­valt­nings­rätt som är behö­rig att pröva ett över­kla­gande av beslut om den tull, skatt, ränta eller avgift som betal­nings­säk­ringen gäl­ler.

Dröjsmål­sta­lan

26 §   Om Tull­ver­ket, efter att ha god­ta­git en ansö­kan enligt arti­kel 22.2 i för­ord­ning (EU) nr 952/2013, inte har med­de­lat ett beslut inom den tids­frist som avses i arti­kel 22.3 i den för­ord­ningen, får den sökande begära för­kla­ring av all­män för­valt­nings­dom­stol att ären­det onö­digt uppe­hålls.

Pröv­nings­till­stånd krävs vid över­kla­gande till kam­mar­rät­ten.

Om Tull­ver­ket inte har med­de­lat ett beslut inom en månad från det att dom­sto­len har läm­nat en för­kla­ring, ska ansö­kan anses ha avsla­gits.

7 kap. Sär­skilda bestäm­mel­ser

Åtgär­der vid nöd eller olycka

1 §   Den som på grund av nöd eller av något annat tving­ande skäl undand­rar varor eller trans­port­me­del från tullö­ver­vak­ning, ska sna­rast under­rätta Tull­ver­ket om detta.

En under­rät­telse enligt första styc­ket får i stäl­let göras till Polis­myn­dig­he­ten i fråga om for­don och luft­far­tyg och till Kust­be­vak­ningen i fråga om far­tyg. Under­rät­tel­sen ska vida­re­be­fordras till Tull­ver­ket.

2 §   Om ett trans­port­me­del som omfat­tas av tullö­ver­vak­ning eller med­för varor som omfat­tas av tullö­ver­vak­ning för­o­lyc­kas, ska den som har någon hand­ling som avser trans­port­med­let eller varorna genast lämna hand­lingen till Tull­ver­ket.

En hand­ling enligt första styc­ket får i stäl­let läm­nas till Kust­be­vak­ningen, om trans­port­med­let är ett far­tyg. Hand­lingen ska vida­re­be­fordras till Tull­ver­ket.

Inter­na­tio­nell uni­ons­flyg­plats

3 §   Beslut om att en flyg­plats ska utgöra inter­na­tio­nell uni­ons­flyg­plats fat­tas av rege­ringen.

Del­giv­ning

4 §   Om Tull­ver­ket vid tillämp­ningen av tul­lag­stift­ningen, för­ord­ning (EU) 2018/1672 eller för­ord­ning (EU) nr 608/2013 ska under­rätta någon om inne­hål­let i en hand­ling eller om något annat, får det ske genom del­giv­ning.

Del­giv­ning bör använ­das bara om det behövs med hän­syn till omstän­dig­he­terna. Lag (2021:753).

Vite

5 §   Tull­ver­ket kan för­ena ett före­läg­gande med vite
   1. när Tull­ver­ket med stöd av tul­lag­stift­ningen före­läg­ger någon att vidta en åtgärd som behövs för myn­dig­he­tens kon­troll­verk­sam­het, och
   2. om någon
      a) inte har läm­nat upp­gift som krävs enligt tul­lag­stift­ningen, eller
      b) inte har full­gjort sådan skyl­dig­het som före­skrivs i arti­kel 15.1 i för­ord­ning (EU) nr 952/2013, i den ursprung­liga lydel­sen. Lag (2024:753).

6 §   Bestäm­mel­serna i 5 § gäl­ler inte om det finns anled­ning att anta att den som ska före­läg­gas vite eller, i före­kom­mande fall, den­nes ställ­fö­re­trä­dare har begått en gär­ning som är straff­be­lagd eller kan leda till tull­tillägg och före­läg­gan­det avser utred­ning av en fråga som har sam­band med den miss­tänkta gär­ningen.

7 §   Den som har över­trätt ett vites­före­läg­gande döms inte till ansvar enligt 5 kap. 2 § för en gär­ning som omfat­tas av före­läg­gan­det.

Avrund­ning av belopp

8 §   Belopp som enligt tul­lag­stift­ningen ska beta­las till eller beta­las ut från Tull­ver­ket ska avrun­das till när­maste lägre hela kron­tal.

Tillämp­ning av skat­te­för­fa­ran­de­la­gen

9 §   I ären­den och mål om tull, skatt som ska beta­las till Tull­ver­ket, ränta, tull­tillägg och avgift enligt denna lag tilläm­pas bestäm­mel­serna i skat­te­för­fa­ran­de­la­gen (2011:1244) om
   1. ersätt­ning för kost­na­der för ombud, biträde eller utred­ning i 43 kap., 68 kap. 2 § och 71 kap. 4 §, samt
   2. bevis­säk­ring och betal­nings­säk­ring i 3 kap. 8 §, 45 kap. 2-16 §§, 46 kap., 68 kap. 1 och 3 §§ samt 69 och 71 kap.

Vid tillämp­ningen av första styc­ket ska det som sägs i skat­te­för­fa­ran­de­la­gen om Skat­te­ver­ket i stäl­let gälla Tull­ver­ket. Vidare ska det som sägs om Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten i 69 kap. 3 och 11 §§ i stäl­let gälla Tull­ver­ket.

Över­gångs­be­stäm­mel­ser

2016:253
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 maj 2016.
   2. Genom lagen upp­hävs tul­la­gen (2000:1281) och lagen (1994:1548) om vissa tull­för­fa­ran­den med eko­no­misk ver­kan, m.m.
   3. Den upp­hävda tul­la­gen gäl­ler dock fort­fa­rande i fråga om
      a) betal­ning, indriv­ning, åter­be­tal­ning och efter­gift av tull och annan skatt än tull som ska tas ut vid import avse­ende varor som har eller borde ha dekla­re­rats för över­gång till fri omsätt­ning före ikraft­trä­dan­det,
      b) ränta som hän­för sig till tid före ikraft­trä­dan­det,
      c) tull­kon­trol­ler som inletts före ikraft­trä­dan­det, och
      d) för­se­nings­av­gift i fråga om dekla­ra­tio­ner som skulle ha läm­nats före ikraft­trä­dan­det.

2020:1161
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2021.
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande i fråga om mer­vär­desskatt för vil­ken skatt­skyl­dig­het inträtt före ikraft­trä­dan­det.

2021:753
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 augusti 2021.
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande för
      a) tull­kon­trol­ler av kon­tanta medel som inletts före ikraft­trä­dan­det, och
      b) tull­för­se­else avse­ende anmäl­ningar om kon­tanta medel som skulle ha läm­nats före ikraft­trä­dan­det.

2021:1153
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2022.
   2. Bestäm­mel­serna i 2 kap. 2 a § tilläm­pas första gången på tull­de­kla­ra­tio­ner som ges in efter ikraft­trä­dan­det.
   3. Bestäm­mel­sen i 2 kap. 19 § andra styc­ket i den nya lydel­sen tilläm­pas första gången på ansök­ningar om åter­be­tal­ning eller efter­gift som görs efter ikraft­trä­dan­det.

2021:1170
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2022.
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler dock fort­fa­rande för för­hål­lan­den som hän­för sig till tiden före ikraft­trä­dan­det.

2023:209
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2023.
   2. Äldre före­skrif­ter gäl­ler fort­fa­rande för för­hål­lan­den som hän­för sig till tiden före ikraft­trä­dan­det.

2023:805
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 novem­ber 2024.
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande för för­hål­lan­den som hän­för sig till tiden före ikraft­trä­dan­det.

2024:753
   1. Denna lag trä­der i kraft den 7 novem­ber 2024.
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande för beslut som har fat­tats före ikraft­trä­dan­det.