Lag (1991:572) om sär­skild utlän­nings­kon­troll. För­fatt­ningen har upp­hävts genom: SFS 2022:700

All­männa bestäm­mel­ser

1 §   En utlän­ning får utvi­sas ur lan­det enligt denna lag, om det
   1. är sär­skilt påkal­lat av hän­syn till rikets säker­het, eller
   2. med hän­syn till vad som är känt om utlän­ning­ens tidi­gare verk­sam­het och övriga omstän­dig­he­ter kan befa­ras att han eller hon kom­mer att begå eller med­verka till ter­ro­rist­brott enligt 2 § lagen (2003:148) om straff för ter­ro­rist­brott eller för­sök, för­be­re­delse eller stämp­ling till sådant brott.
Lag (2009:1545).

2 §   Beslut om utvis­ning enligt denna lag med­de­las av Migra­tions­ver­ket. Frå­gan om utvis­ning tas upp på ansö­kan av Säker­hetspo­li­sen.

Om Polis­myn­dig­he­ten eller Migra­tions­ver­ket fin­ner anled­ning att anta att ett beslut om utvis­ning enligt 1 § bör med­de­las, ska myn­dig­he­ten anmäla detta till Säker­hetspo­li­sen.

Om Säker­hetspo­li­sen har ansökt om utvis­ning enligt 1 § och utlän­ningen har ansökt om uppe­hålls­till­stånd, sta­tus­för­kla­ring, rese­do­ku­ment eller ställ­ning som var­ak­tigt bosatt, ska ansök­ning­arna hand­läg­gas till­sam­mans enligt denna lag. Det­samma gäl­ler om utlän­ningen ansö­ker om uppe­hålls­till­stånd, sta­tus­för­kla­ring, rese­do­ku­ment eller ställ­ning som var­ak­tigt bosatt under hand­lägg­ningen av ären­det om utvis­ning.

Även en ansö­kan om uppe­hålls­till­stånd, sta­tus­för­kla­ring, rese­do­ku­ment eller ställ­ning som var­ak­tigt bosatt som görs av en utlän­ning som är utvi­sad enligt 1 § eller har med­de­lats mot­sva­rande beslut enligt äldre lag ska hand­läg­gas enligt denna lag om utlän­ningen befin­ner sig i Sve­rige.
Lag (2014:589).

2 a §   Migra­tions­ver­kets beslut enligt denna lag i fråga om utvis­ning, uppe­hålls­till­stånd, sta­tus­för­kla­ring, rese­do­ku­ment eller ställ­ning som var­ak­tigt bosatt får över­kla­gas till rege­ringen. I övrigt får beslut som med­de­las av en för­valt­nings­myn­dig­het enligt denna lag över­kla­gas endast i de fall som anges i denna lag.

Säker­hetspo­li­sen får över­klaga Migra­tions­ver­kets beslut enligt denna lag, om det kan över­kla­gas och går Säker­hetspo­li­sen emot. Lag (2014:197).

2 b §   Har Migra­tions­ver­ket beslu­tat att en utlän­ning som har ansökt om uppe­hålls­till­stånd, sta­tus­för­kla­ring, rese­do­ku­ment eller ställ­ning som var­ak­tigt bosatt inte ska utvi­sas enligt denna lag, ska ett över­kla­gande från utlän­ningen hand­läg­gas enligt utlän­nings­la­gen (2005:716), om inte Säker­hetspo­li­sen över­kla­gar Migra­tions­ver­kets beslut. Lag (2014:197).

3 §   När Migra­tions­ver­kets beslut i fråga om utvis­ning över­kla­gas, ska ver­ket skynd­samt lämna över hand­ling­arna i ären­det till Migra­tions­ö­ver­dom­sto­len.

Migra­tions­ö­ver­dom­sto­len ska med ett eget ytt­rande lämna hand­ling­arna vidare till rege­ringen.

I ytt­ran­det ska det sär­skilt anges om det finns hin­der enligt 12 kap. 1, 2 eller 3 § utlän­nings­la­gen (2005:716) mot att beslu­tet verk­ställs. Fin­ner Migra­tions­ö­ver­dom­sto­len att sådant hin­der mot verk­stäl­lig­het finns, får rege­ringen inte avvika från den bedöm­ningen. Lag (2009:1545).

3 a §   Om rege­ringen hand­läg­ger ett ärende om utvis­ning och utlän­ningen ansö­ker om uppe­hålls­till­stånd, sta­tus­för­kla­ring, rese­do­ku­ment eller ställ­ning som var­ak­tigt bosatt ska rege­ringen upp­häva det över­kla­gade beslu­tet och över­lämna ären­det till Migra­tions­ver­ket för hand­lägg­ning. Lag (2014:197).

3 b §   Beslu­tar rege­ringen att en utlän­ning inte ska utvi­sas enligt denna lag och har utlän­ningen ansökt om uppe­hålls­till­stånd, sta­tus­för­kla­ring, rese­do­ku­ment eller ställ­ning som var­ak­tigt bosatt, får rege­ringen över­lämna ären­det i dessa delar till Migra­tions­ver­ket för pröv­ning enligt utlän­nings­la­gen (2005:716). Lag (2014:197).

3 c §   Vid över­kla­gande enligt denna lag är såväl Migra­tions­ver­ket som Säker­hetspo­li­sen utlän­ning­ens mot­part vid hand­lägg­ningen i Migra­tions­ö­ver­dom­sto­len och hos rege­ringen. Lag (2009:1545).

3 d §   I 2 a § lagen (2006:304) om rätts­pröv­ning av vissa rege­rings­be­slut finns en bestäm­melse om rätt för EES- med­bor­gare och sådana med­bor­ga­res famil­je­med­lem­mar att hos Högsta för­valt­nings­dom­sto­len ansöka om rätts­pröv­ning av ett beslut om utvis­ning enligt denna lag. Lag (2010:1403).

4 §   Beslut om utvis­ning skall för­e­nas med för­bud för utlän­ningen att utan till­stånd av rege­ringen åter­vända till Sve­rige. För­bu­det med­de­las för en viss tid eller utan tids­be­gräns­ning. I beslu­tet skall utlän­ningen, om för­bu­det är tids­be­grän­sat, upp­ly­sas om vil­ken dag för­bu­det upp­hör att gälla. Han skall vidare upp­ly­sas om den påföljd som en över­trä­delse av för­bu­det kan med­föra enligt 24 §.

4 a §   En utlän­ning som enligt 4 §, eller mot­sva­rande äldre bestäm­mel­ser, har för­bju­dits att åter­vända till Sve­rige för en viss tid eller utan tids­be­gräns­ning får ges ett sär­skilt till­stånd av rege­ringen att göra ett kort besök här, om besö­ket gäl­ler syn­ner­li­gen vik­tiga ange­lä­gen­he­ter. Om det finns sär­skilda skäl, får ett sådant till­stånd ges på ansö­kan av någon annan än utlän­ningen. Lag (2009:1545).

4 b §   Har en EES-​med­bor­gare eller en sådan med­bor­ga­res famil­je­med­lem enligt 4 §, eller mot­sva­rande äldre bestäm­mel­ser, för­bju­dits att åter­vända till Sve­rige får rege­ringen helt eller del­vis upp­häva för­bu­det, om det finns sär­skilda skäl för att för­bu­det inte längre ska gälla.
Lag (2012:130).

4 c §   I ett beslut om utvis­ning enligt denna lag ska anges till vil­ket land utlän­ningen ska utvi­sas.

Om det finns sär­skilda skäl, får mer än ett land anges i beslu­tet.

Beslu­tet ska inne­hålla de anvis­ningar om verk­stäl­lig­he­ten som omstän­dig­he­terna i det enskilda fal­let kan ge anled­ning till.
Lag (2012:130).

5 §   I ären­den enligt denna lag gäl­ler föl­jande före­skrif­ter i utlän­nings­la­gen (2005:716) i tillämp­liga delar:

1 kap. 3 b § om EES-​med­bor­gare,
1 kap. 13 § om skynd­sam hand­lägg­ning,
3 a kap. 2 § om famil­je­med­lem­mar till EES-​med­bor­gare,
4 kap. 1-4 §§ om flyk­tingar och alter­na­tivt skydds­be­hö­vande,
5 kap. 1-1 c, 2 a-2 d, 3-10 a, 12-16 och 17-19 §§ om uppe­hålls­till­stånd,
5 a kap. 1-4 och 6 §§ om ställ­ning som var­ak­tigt bosatt,
5 b kap. 1-20 §§ om uppe­hålls­till­stånd för forsk­ning, stu­dier inom högre utbild­ning, viss prak­tik, visst volon­tär­ar­bete och au pair-​arbete,
6 kap. 3 § om arbets­till­stånd,
6 a kap. 1-11 §§ om EU-​blå­kort,
6 b kap. 1-15 §§ om till­stånd för före­tagsin­tern för­flytt­ning, ICT,
6 c kap. 1-11 och 14 §§ om till­stånd för säsongs­ar­bete,
8 kap. 12 och 13 §§ om utvis­ning av EES-​med­bor­gare och sådana med­bor­ga­res famil­je­med­lem­mar,
8 kap. 14 § om utvis­ning av utlän­ningar med per­ma­nent uppe­hålls­rätt, EES-​med­bor­gare som har vis­tats i Sve­rige under de tio när­mast före­gå­ende åren och EES-​med­bor­gare som är barn,
8 a kap. 2 § första styc­ket om sådana hän­syn som ska tas till anknyt­ningen till det svenska sam­häl­let, om fråga upp­kom­mit om utvis­ning av en utlän­ning som har ställ­ning som var­ak­tigt bosatt i Sve­rige,
9 kap. 4 och 5 §§ om omhän­der­ta­gande av pass och andra iden­ti­tets­hand­lingar,
9 kap. 8 § om foto­grafi och fin­gerav­tryck,
9 kap. 12 § om omhän­der­ta­gande för att verk­ställa ett avvisnings-​​ eller utvis­nings­be­slut,
9 kap. 13 § om andra åtgär­der för att möj­lig­göra verk­stäl­lig­het,
10 kap. 1, 2, 4-11 och 17 §§ om för­var och upp­sikt,
12 kap. 1-5, 13 a och 21-23 §§ om verk­stäl­lig­het av beslut om utvis­ning,
13 kap. 1-7 §§ om munt­lig hand­lägg­ning hos för­valt­nings­myn­dig­het,
13 kap. 10 § om moti­ve­ring av beslut,
13 kap. 11 § om tol­ker­sätt­ning,
13 kap. 12 § om rät­telse av beslut på grund av orik­tig upp­gift,
13 kap. 15 och 16 §§ om DNA-​ana­lys,
16 kap. 1 § andra styc­ket om Migra­tions­ö­ver­dom­sto­len,
17 kap. 1 och 2 §§ om skyl­dig­het att lämna upp­gif­ter,
18 kap. 1 § andra och tredje styc­kena om offent­ligt biträde för barn, och

19 kap. 1-4 §§ om kost­nads­an­svar.

Skyl­dig­he­ten enligt 17 kap. 1 § utlän­nings­la­gen att lämna upp­gif­ter gäl­ler vid tillämp­ningen av denna lag även i för­hål­lande till rege­ringen. Lag (2022:305).

6 §   Har upp­hävts genom lag (2009:1545).

7 §   Har upp­hävts genom lag (2009:1545).

För­var och upp­sikt

8 §   En utlän­ning får tas i för­var, om det finns ett beslut om utvis­ning enligt denna lag eller om det är san­no­likt att ett sådant beslut kom­mer att med­de­las och det finns anled­ning anta att utlän­ningen annars kom­mer att hålla sig undan eller bedriva brotts­lig verk­sam­het i Sve­rige eller hans eller hen­nes iden­ti­tet är oklar. Om utlän­ningen är under 18 år, får han eller hon inte utan syn­ner­liga skäl tas i för­var. Det­samma gäl­ler hans eller hen­nes vård­nads­ha­vare eller en av dem, om de är flera.

Under de för­ut­sätt­ningar som anges i första styc­ket kan utlän­ningen stäl­las under upp­sikt, om detta är till­räck­ligt.
Lag (2005:720).

8 a §   Säker­hetspo­li­sen sva­rar för att ett beslut om för­var verk­ställs.

En utlän­ning som hålls i för­var enligt denna lag ska pla­ce­ras i kri­mi­nal­vårds­an­stalt, häkte eller poli­sar­rest. Den som är under arton år får dock inte utan syn­ner­liga skäl pla­ce­ras i sådana loka­ler. En utlän­ning som är under arton år och som hålls i för­var enligt denna lag ska i första hand pla­ce­ras i sådana för­varslo­ka­ler som Migra­tions­ver­ket ansva­rar för enligt 11 kap. 2 § utlän­nings­la­gen (2005:716). För behand­lingen av en utlän­ning som pla­ce­rats i ver­kets för­varslo­ka­ler gäl­ler bestäm­mel­serna om Migra­tions­ver­kets behand­ling av för­varstagna i 11 kap. utlän­nings­la­gen.

För behand­lingen av en utlän­ning som pla­ce­rats i kri­mi­nal­vårds­an­stalt, häkte eller poli­sar­rest gäl­ler häk­te­sla­gen (2010:611) i tillämp­liga delar. Utlän­ningen ska, utö­ver vad som föl­jer av nämnda lag, bevil­jas de lätt­na­der och för­må­ner som kan med­ges med hän­syn till ord­ningen och säker­he­ten inom anstal­ten, häk­tet eller arres­ten.
Lag (2010:621).

9 §   Om frå­gan om utvis­ning ännu inte har förts till Migra­tions­ver­ket, får Säker­hetspo­li­sen besluta att utlän­ningen skall tas i för­var eller stäl­las under upp­sikt, även om för­ut­sätt­ning­arna i 8 § inte är för han­den. Ett sådant beslut skall genast anmä­las till Migra­tions­ver­ket, som sna­rast skall pröva om åtgär­den skall bestå. Lag (2005:720).

9 a §   Har en ansö­kan om utvis­ning gjorts enligt denna lag beslu­tar den myn­dig­het som hand­läg­ger ären­det om för­var eller upp­sikt.

Om en utlän­ning som har tagits i för­var eller står under upp­sikt utvi­sas enligt denna lag, ska den myn­dig­het som beslu­tar om utvis­ningen pröva om utlän­ningen fort­fa­rande ska hål­las i för­var eller stå under upp­sikt. Lag (2009:1545).

9 b §   Migra­tions­ver­ket är hand­läg­gande myn­dig­het från det att ver­ket tar emot en ansö­kan om utvis­ning till dess att ver­ket med­de­lar beslut eller utlän­ningen har läm­nat lan­det eller Säker­hetspo­li­sen har tagit emot ären­det, eller, om Migra­tions­ver­kets beslut över­kla­gas, till dess att ären­det tas emot av Migra­tions­ö­ver­dom­sto­len.

Migra­tions­ö­ver­dom­sto­len är hand­läg­gande myn­dig­het från det att dom­sto­len tar emot ett ärende till dess att ansva­rigt depar­te­ment tar emot det.

Rege­ringen är hand­läg­gande myn­dig­het från det att ären­det tagits emot av ansva­rigt depar­te­ment.

Säker­hetspo­li­sen är hand­läg­gande myn­dig­het från det att myn­dig­he­ten tar emot ett beslut om utvis­ning för verk­stäl­lig­het till dess att verk­stäl­lig­het har skett.
Lag (2009:1545).

9 c §   När rege­ringen är hand­läg­gande myn­dig­het beslu­tar ansva­rigt stats­råd i frå­gor om för­var och upp­sikt. Rege­ringen får inte besluta att ta eller hålla kvar någon i för­var eller att ställa någon under upp­sikt. Rege­ringen får där­e­mot upp­häva ett beslut om för­var eller upp­sikt. Lag (2009:1545).

9 d §   Säker­hetspo­li­sens beslut om för­var i andra fall än som avses i 9 § och Migra­tions­ver­kets beslut om för­var får över­kla­gas till Migra­tions­ö­ver­dom­sto­len. Ett sådant beslut får över­kla­gas utan begräns­ning till viss tid.

Om ett stats­råd har beslu­tat om för­var prö­var Högsta för­valt­nings­dom­sto­len på fram­stäl­lan av utlän­ningen om åtgär­den ska bestå.

Migra­tions­ver­kets beslut i sär­skilda fall i frå­gor om behand­lingen eller pla­ce­ringen av en utlän­ning som hålls i för­var får över­kla­gas till Migra­tions­ö­ver­dom­sto­len.
Lag (2010:1403).

Hin­der mot verk­stäl­lig­het m. m.

10 §   Om utvis­ning har beslu­tats enligt denna lag eller om mot­sva­rande beslut har med­de­lats enligt äldre lag men hin­der som anges i 12 kap. 1, 2 eller 3 § utlän­nings­la­gen (2005:716) möter mot att beslu­tet verk­ställs eller om beslu­tet av någon annan sär­skild anled­ning inte bör verk­stäl­las, ska den beslu­tande myn­dig­he­ten för­ordna att verk­stäl­lig­het tills vidare inte får ske (inhi­bi­tion) eller bevilja utlän­ningen ett tids­be­grän­sat uppe­hålls­till­stånd. Utvis­nings­be­slu­tet får inte verk­stäl­las under den tid ett uppe­hålls­till­stånd gäl­ler.

Har den beslu­tande myn­dig­he­ten beslu­tat om inhi­bi­tion ska utvis­nings­be­slu­tet och beslu­tet om inhi­bi­tion prö­vas på nytt av myn­dig­he­ten när det finns skäl till det. Så länge utvis­nings­be­slu­tet fort­fa­rande gäl­ler men inte har kun­nat verk­stäl­las, ska Säker­hetspo­li­sen före utgången av varje kalen­derår efter det då beslu­tet med­de­la­des anmäla hos den beslu­tande myn­dig­he­ten huruvida det finns skäl för pröv­ning av beslu­tet.

Har utlän­ningen bevil­jats ett tids­be­grän­sat uppe­hålls­till­stånd ska Migra­tions­ver­ket ompröva utvis­nings­be­slu­tet när uppe­hålls­till­stån­det löper ut.

Om rege­ringen vid pröv­ningen enligt andra styc­ket över­vä­ger att häva ett beslut om inhi­bi­tion, ska ansva­rigt stats­råd eller den tjäns­te­man som stats­rå­det bestäm­mer, inhämta ett ytt­rande från Migra­tions­ö­ver­dom­sto­len. Där­vid tilläm­pas 3 § tredje styc­ket.

Migra­tions­ver­kets beslut i fråga om inhi­bi­tion eller tids­be­grän­sat uppe­hålls­till­stånd får över­kla­gas till rege­ringen. Där­vid tilläm­pas 3 §. Lag (2009:1545).

11 §   Om ett beslut om utvis­ning enligt denna lag tills vidare inte ska verk­stäl­las på grund av inhi­bi­tion eller ett tids­be­grän­sat uppe­hålls­till­stånd, får den myn­dig­het som beslu­tar om utvis­ning enligt denna lag besluta att utlän­ningen på vissa tider ska anmäla sig hos Polis­myn­dig­he­ten (anmäl­nings­plikt). Den som beslu­tar om anmäl­nings­plikt ska i beslu­tet ange omfatt­ningen av anmäl­nings­plik­ten men får upp­dra åt Säker­hetspo­li­sen eller Polis­myn­dig­he­ten att utforma de när­mare vill­ko­ren för hur den ska full­gö­ras. Om utvis­nings­be­slu­tet grun­das på 1 § 2, får den myn­dig­het som beslu­tar om utvis­ning också bestämma att 19-22 §§ ska tilläm­pas på utlän­ningen.

Efter beslut om utvis­ning enligt denna lag får Migra­tions­ver­ket på ansö­kan av Säker­hetspo­li­sen besluta enligt första styc­ket. Även rege­ringen får efter beslut om utvis­ning enligt denna lag med­dela beslut enligt första styc­ket i sam­band med att rege­ringen beslu­tar om inhi­bi­tion eller tids­be­grän­sat uppe­hålls­till­stånd i ett ärende om verk­stäl­lig­het enligt 13 a § första styc­ket.

Innan rege­ringen som första instans beslu­tar om anmäl­nings­plikt ska ansva­rigt stats­råd eller den tjäns­te­man som stats­rå­det bestäm­mer inhämta ett ytt­rande från Migra­tions­ö­ver­dom­sto­len.

Ett beslut av Migra­tions­ver­ket i en fråga som avses i första styc­ket får över­kla­gas till rege­ringen. Där­vid tilläm­pas 3 § första och andra styc­kena. Lag (2014:589).

11 a §   Om ett beslut om avvis­ning eller utvis­ning enligt 8 eller 8 a kap. utlän­nings­la­gen (2005:716) eller mot­sva­rande äldre bestäm­mel­ser inte kan verk­stäl­las och det finns sådana omstän­dig­he­ter i fråga om utlän­ningen som avses i 1 § 1 eller 2, får Migra­tions­ver­ket på ansö­kan av Säker­hetspo­li­sen besluta om anmäl­nings­plikt enligt 11 § första styc­ket. Om det finns sådana omstän­dig­he­ter i fråga om utlän­ningen som avses i 1 § 2, får Migra­tions­ver­ket också besluta att 19-22 §§ ska tilläm­pas på honom eller henne.

Ett beslut som Migra­tions­ver­ket har med­de­lat enligt första styc­ket får över­kla­gas till rege­ringen, var­vid 3 § första och andra styc­kena tilläm­pas. Lag (2014:197).

12 §   Ett beslut enligt 11 eller 11 a § gäl­ler i längst tre år räk­nat från dagen för beslu­tet om avvis­ning eller utvis­ning.
Lag (2009:1545).

Verk­stäl­lig­het

13 §   Om inhi­bi­tion eller ett beslut om tids­be­grän­sat uppe­hålls­till­stånd inte har med­de­lats, ska ett beslut om utvis­ning enligt denna lag verk­stäl­las så snart det kan ske efter det att beslu­tet vun­nit laga kraft. Säker­hetspo­li­sen ska svara för verk­stäl­lig­he­ten. Den beslu­tande myn­dig­he­ten får dock bestämma att en annan myn­dig­het ska ombe­sörja verk­stäl­lig­he­ten.

Verk­stäl­lig­het av ett beslut om utvis­ning av en EES- med­bor­gare eller en sådan med­bor­ga­res famil­je­med­lem får ske tidi­gast fyra vec­kor från den dag då EES-​med­bor­ga­ren eller famil­je­med­lem­men fick del av beslu­tet, om det inte finns syn­ner­liga skäl för att verk­ställa beslu­tet genast.
Lag (2009:1545).

13 a §   Om den verk­stäl­lande myn­dig­he­ten fin­ner att verk­stäl­lig­he­ten av ett beslut om utvis­ning inte kan genom­fö­ras eller att ytter­li­gare besked behövs, ska myn­dig­he­ten under­rätta den beslu­tande myn­dig­he­ten om detta.
Den beslu­tande myn­dig­he­ten ska då pröva om inhi­bi­tion eller tids­be­grän­sat uppe­hålls­till­stånd enligt 10 § ska med­de­las.

Innan rege­ringen prö­var frå­gan om inhi­bi­tion eller tids­be­grän­sat uppe­hålls­till­stånd ska ansva­rigt stats­råd eller den tjäns­te­man som stats­rå­det bestäm­mer inhämta ett ytt­rande från Migra­tions­ö­ver­dom­sto­len. Beträf­fande ytt­ran­det gäl­ler 3 § tredje styc­ket.

Innan rege­ringen har prö­vat om inhi­bi­tion eller tids­be­grän­sat uppe­hålls­till­stånd enligt 10 § ska med­de­las, får ansva­rigt stats­råd besluta att verk­stäl­lig­het inte får ske.
Lag (2009:1545).

Munt­lig för­hand­ling

13 b §   Migra­tions­ö­ver­dom­sto­len ska innan den ytt­rar sig enligt denna lag hålla munt­lig för­hand­ling. I fall som avses i 10 § fjärde och femte styc­kena, 11 § tredje och fjärde styc­kena, 11 a § andra styc­ket och 13 a § andra styc­ket behö­ver dock inte någon munt­lig för­hand­ling hål­las, om en sådan är uppen­bart obe­höv­lig.

Vid en munt­lig för­hand­ling ska utlän­ningen höras.
Migra­tions­ö­ver­dom­sto­len får bestämma att även andra än utlän­ningen ska höras vid för­hand­lingen. Utlän­ningen ska få till­fälle att ange sin stånd­punkt och att uttala sig om de omstän­dig­he­ter som åbe­ro­pas i ären­det.

När munt­lig för­hand­ling hålls innan Migra­tions­ö­ver­dom­sto­len ytt­rar sig enligt 3 §, 10 § femte styc­ket, 11 § fjärde styc­ket eller 11 a § andra styc­ket ska Säker­hetspo­li­sen och Migra­tions­ver­ket redo­göra för omstän­dig­he­terna i ären­det och ges till­fälle att ställa frå­gor till utlän­ningen och andra som hörs i ären­det. Säker­hetspo­li­sen och Migra­tions­ver­ket ska även lämna andra upp­lys­ningar som behövs för att genom­föra för­hand­lingen. Lag (2009:1545).

13 c §   I ett ärende om för­var som hand­läggs av rege­ringen får ansva­rigt stats­råd eller den tjäns­te­man som stats­rå­det bestäm­mer besluta om munt­lig för­hand­ling och upp­dra åt Migra­tions­ö­ver­dom­sto­len att hålla denna.

Vid en munt­lig för­hand­ling ska utlän­ningen höras.
Rege­rings­kans­liet får bestämma att även andra per­so­ner än utlän­ningen ska höras. En repre­sen­tant för Rege­rings­kans­liet ska när­vara vid för­hand­lingen.

Utlän­ningen ska vid för­hand­lingen få till­fälle att redo­göra för sin stånd­punkt och uttala sig om de omstän­dig­he­ter som åbe­ro­pas i ären­det. Lag (2009:1545).

Anmäl­nings­plikt och tvångs­me­del efter beslut av dom­stol

14 §   Om det i fall som avses i 11 eller 11 a § bedöms före­ligga risk för att utlän­ningen begår eller med­ver­kar till brott mot rikets säker­het eller brott som anges i 1 § första styc­ket 2 efter utgången av den i 12 § angivna treårs­fris­ten, får anmäl­nings­plikt beslu­tas även för tid efter denna frists utgång. På mot­sva­rande grun­der får för­ord­nas att 19-22 §§ ska tilläm­pas på utlän­ningen för sådan tid, om ris­ken avser brott som anges i 1 § första styc­ket 2.

Frå­gor som avses i första styc­ket prö­vas av Stock­holms tings­rätt på ansö­kan av Säker­hetspo­li­sen. Beslut i en sådan fråga ska med­de­las för en viss tid och högst tre år, räk­nat från den dag då beslu­tet ska börja tilläm­pas.

För för­fa­ran­det vid rät­ten gäl­ler, utom i de hän­se­en­den som anges i fjärde styc­ket, vad som är före­skri­vet om mål som rör all­mänt åtal för brott för vil­ket inte är före­skri­vet lind­ri­gare straff än fäng­else i sex måna­der.

Tvångs­me­del enligt 24 och 25 kap. rät­te­gångs­bal­ken får inte till­gri­pas. En skrift­lig berät­telse eller en upp­teck­ning eller upp­tag­ning av en sådan berät­telse som avses i 35 kap. 14 § rät­te­gångs­bal­ken får åbe­ro­pas som bevis. Bestäm­mel­sen i 10 kap. 3 § andra styc­ket andra meningen offentlighets-​​ och sek­re­tess­la­gen (2009:400) gäl­ler inte. Beslu­tet får grun­das även på hand­lingar eller annat mate­rial som enligt första styc­ket samma para­graf inte får läm­nas ut till par­ter.
Lag (2009:1545).

15 §   I de mål som avses i 14 § får rät­ten, om det finns skäl till det, besluta om anmäl­nings­plikt eller för­ordna om tillämp­ning av 19-​-22 §§ för tiden till dess ären­det har avgjorts slut­ligt.

Rät­tens beslut i de mål som avses i 14 § gäl­ler ome­del­bart, om inte något annat för­ord­nas. Om ett tidi­gare med­de­lat beslut gäl­ler då ären­det avgörs, får rät­ten bestämma att det nya beslu­tet skall börja tilläm­pas först när gil­tig­hets­ti­den för det tidi­gare har gått ut.

16 §   Om det på grund av änd­rade för­hål­lan­den finns skäl till det, får Säker­hetspo­li­sen häva eller i för utlän­ningen för­mån­lig rikt­ning ändra ett beslut som rät­ten har med­de­lat enligt 14 §. Säker­hetspo­li­sen får också besluta om till­fäl­lig lätt­nad och vidta ome­del­bart nöd­vän­dig jämk­ning.
Lag (2013:651).

17 §   Ett beslut av rät­ten enligt 14 § upp­hör att gälla, om utvis­nings­be­slu­tet verk­ställs eller upp­hävs.

Sär­skilda bestäm­mel­ser om tvångs­me­del

18 §   Bestäm­mel­serna i 19-22 §§ tilläm­pas i fråga om en utlän­ning i den mån Migra­tions­ver­ket, rege­ringen eller en dom­stol har bestämt det enligt denna lag. Lag (2005:720).

19 §   Utlän­ningen får under­kas­tas hus­rann­sa­kan, kropps­vi­si­ta­tion eller kropps­be­sikt­ning, om det är av bety­delse för att utreda om utlän­ningen eller en orga­ni­sa­tion eller grupp som han eller hon till­hör eller ver­kar för plan­läg­ger eller för­be­re­der ter­ro­rist­brott enligt 2 § lagen (2003:148) om straff för ter­ro­rist­brott. Det är också tillå­tet att ta fin­gerav­tryck av utlän­ningen och foto­gra­fera honom eller henne.

Säker­hetspo­li­sen eller Polis­myn­dig­he­ten beslu­tar om åtgär­der enligt första styc­ket. I fråga om sådana åtgär­der gäl­ler i övrigt 28 kap. rät­te­gångs­bal­ken i tillämp­liga delar.
Lag (2014:589).

20 §   För ett sådant ända­mål som avses i 19 § första styc­ket kan rät­ten, om det finns syn­ner­liga skäl, med­dela Säker­hetspo­li­sen eller Polis­myn­dig­he­ten till­stånd enligt 27 kap. rät­te­gångs­bal­ken till hem­lig avlyss­ning av elektro-​​ nisk kom­mu­ni­ka­tion eller, om det är till­räck­ligt, hem­lig över­vak­ning av elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tion.

Rät­ten kan för ett sådant ända­mål som avses i 19 § första styc­ket, om det finns syn­ner­liga skäl, även med­dela Säker­hetspo­li­sen eller Polismyndig-​​heten till­stånd att när­mare under­söka, öppna eller granska post- eller tele- graf­för­sän­del­ser, brev, andra slutna hand­lingar eller paket som har ställts till utlän­ningen eller som avsänts från honom eller henne och som påträf­fas vid hus­rann­sa­kan, kropps­vi­si­ta­tion eller kropps­be­sikt­ning eller som finns hos ett beford­rings­fö­re­tag.

I det till­stånd som avses i andra styc­ket kan rät­ten för­ordna att en för­sän­delse som avses i till­stån­det och som ankom­mer till ett beford­rings­fö­re­tag, ska hål­las kvar till dess den när­mare under­sökts, öpp­nats eller grans­kats. För­ord­nan­det ska inne­hålla under­rät­telse om att med­de­lande om åtgär­den inte får läm­nas till avsän­da­ren, mot­ta­ga­ren eller någon annan, utan till­stånd av den som har begärt åtgär­den.

I lagen (2020:62) om hem­lig dataav­läs­ning finns bestäm­mel­ser om att rät­ten kan med­dela Säker­hetspo­li­sen eller Polis­myn­dig­he­ten till­stånd enligt den lagen. Lag (2020:64).

21 §   Det till­stånd som avses i 20 § ska med­de­las att gälla för en viss tid som inte över­sti­ger en månad.

Frå­gan om till­stånd prö­vas av Stock­holms tings­rätt på yrkande av Säker­hetspo­li­sen eller Polis­myn­dig­he­ten. Rät­tens beslut om till­stånd gäl­ler ome­del­bart. I fråga om för­fa­ran­det tilläm­pas i övrigt 27 kap. rät­te­gångs­bal­ken på mot­sva­rande sätt.
Lag (2014:589).

21 a §   Om det vid hem­lig avlyss­ning av elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tion eller hem­lig över­vak­ning av elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tion har kom­mit fram upp­gif­ter om ett brott som inte är av bety­delse för det ända­mål som har för­an­lett avlyss­ningen eller över­vak­ningen, får upp­gif­terna använ­das för att utreda brot­tet. För­un­der­sök­ning eller mot­sva­rande utred­ning om brot­tet får dock inle­das på grund av dessa upp­gif­ter endast om
   1. det är före­skri­vet fäng­else i ett år eller där­ö­ver för brot­tet och det kan antas att brot­tet inte för­an­le­der endast böter, eller
   2. det finns sär­skilda skäl.

Om det har kom­mit fram upp­gif­ter om före­stå­ende brott, får upp­gif­terna använ­das för att för­hindra brott. Lag (2012:283).

22 §   En upp­tag­ning eller upp­teck­ning som har gjorts vid hem­lig avlyss­ning av elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tion ska grans­kas sna­rast möj­ligt. Gransk­ningen får utfö­ras endast av rät­ten, Säker­hetspo­li­sen, Polis­myn­dig­he­ten eller en åkla­gare.

Om upp­tag­ningen eller upp­teck­ningen inne­hål­ler något som inte är av bety­delse för ända­må­let med avlyss­ningen, ska den i denna del ome­del­bart för­stö­ras efter gransk­ningen. I fråga om brott eller före­stå­ende brott som inte är av bety­delse för ända­må­let med avlyss­ningen ska dock 27 kap. 24 § andra och tredje styc­kena rät­te­gångs­bal­ken tilläm­pas.

En för­sän­delse eller någon annan hand­ling som omfat­tas av till­stånd enligt 20 § får inte när­mare under­sö­kas, öpp­nas eller grans­kas av någon annan än rät­ten, Säker­hetspo­li­sen, Polis­myn­dig­he­ten eller en åkla­gare. En sådan hand­ling ska under­sö­kas sna­rast möj­ligt. När under­sök­ningen har slut­förts, ska en för­sän­delse som finns hos ett beford­rings­fö­re­tag sän­das till den som för­sän­del­sen är ställd till och en annan hand­ling åter­läm­nas till den hos vil­ken hand­lingen påträf­fats, om den inte tas i beslag. Lag (2014:1420).

Straff

23 §   Till fäng­else i högst ett år eller, när omstän­dig­he­terna är mild­rande, till böter döms
   1. den som hjäl­per en utlän­ning som är under­kas­tad för­bud enligt 4 § att komma in i Sve­rige,
   2. den som hind­rar eller för­sö­ker hindra verk­stäl­lig­het av ett beslut om utvis­ning enligt denna lag, eller
   3. en utlän­ning som bry­ter mot anmäl­nings­plikt som har beslu­tats enligt 11, 11 a eller 14 §.

För för­sök eller för­be­re­delse till brott som avses i första styc­ket 1 döms till ansvar enligt 23 kap. brotts­bal­ken.

Om en utlän­ning under den tid då han står under åtal för brott enligt första styc­ket 3 fort­sät­ter att begå sådant brott, ska vad han gjort sig skyl­dig till före varje åtal anses som ett sär­skilt brott. Lag (2009:1545).

24 §   Till fäng­else i högst ett år eller, om brot­tet är ringa, till böter döms en utlän­ning som uppe­hål­ler sig i Sve­rige fastän han eller hon enligt ett verk­ställt beslut om utvis­ning enligt denna lag inte har haft rätt att åter­vända hit. Detta gäl­ler dock inte om utlän­ningen har flytt hit för att undgå för­föl­jelse som avses i 4 kap. 1 § utlän­nings­la­gen (2005:716).

I ringa fall skall åtal för brott enligt första styc­ket inte väc­kas annat än om det är påkal­lat från all­män syn­punkt.
Lag (2005:720).

Övriga bestäm­mel­ser

25 §   Medan hand­lägg­ningen av ett utvis­nings­ä­rende enligt denna lag pågår, får åtal inte väc­kas mot utlän­ningen utan rege­ring­ens med­gi­vande innan ären­det avgjorts. Lag (2005:720).

26 §   Har upp­hävts genom lag (2005:720).

27 §   Offent­ligt biträde ska för­ord­nas för den som åtgär­den avser, om det inte måste antas att behov av biträde sak­nas, i ären­den enligt denna lag om
   1. utvis­ning,
   2. anmäl­nings­plikt,
   3. verk­stäl­lig­het av beslut om utvis­ning, om beslut om inhi­bi­tion eller tids­be­grän­sat uppe­hålls­till­stånd med­de­lats,
   4. verk­stäl­lig­het av beslut om utvis­ning dock endast såvitt avser fråga om för­var och utlän­ningen hål­lits i för­var sedan mer än tre dagar, och
   5. om tillämp­ning av tvångs­me­del enligt 11 eller 11 a §.
Lag (2009:1545).

28 a §   Beslut av Säker­hetspo­li­sen, Migra­tions­ver­ket eller Rege­rings­kans­liet enligt denna lag får över­kla­gas till Migra­tions­ö­ver­dom­sto­len när myn­dig­he­tens beslut avser
   1. fråga om offent­ligt biträde, eller
   2. ersätt­ning i ett ärende som hand­läggs enligt denna lag.
Lag (2009:1545).

28 b §   Säker­hetspo­li­sens, Migra­tions­ver­kets eller Rege­rings­kans­li­ets beslut om avvi­sande av ombud eller biträde får över­kla­gas sär­skilt till Migra­tions­ö­ver­dom­sto­len.

Samma myn­dig­he­ters beslut i jävs­frå­gor får över­kla­gas till Migra­tions­ö­ver­dom­sto­len endast i sam­band med över­kla­gande av det beslut vari­ge­nom myn­dig­he­ten avgör ären­det.
Lag (2009:1545).

28 c §   Migra­tions­ver­kets beslut enligt denna lag om ersätt­ning för kost­nad för DNA-​ana­lys får över­kla­gas till Migra­tions­ö­ver­dom­sto­len. Lag (2009:1545).

28 §   I ärende hos rege­ringen fat­tas beslut i fråga om offent­ligt biträde av Rege­rings­kans­liet. Lag (2005:720).

Över­gångs­be­stäm­mel­ser

1991:572

Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 1991, då lagen (1989:530) om åtgär­der för att före­bygga vålds­dåd med inter­na­tio­nell bak­grund (ter­ro­rist­la­gen) skall upp­höra att gälla.

Bestäm­mel­serna i 10 § andra styc­ket, 11 § första styc­ket samt 12-​-16 §§ tilläm­pas även när rege­ringen enligt 17 § första styc­ket ter­ro­rist­la­gen (1989:530), 73 § utlän­nings­la­gen (1980:376), 8 § lagen (1973:162) om sär­skilda åtgär­der till före­byg­gande av vissa vålds­dåd med inter­na­tio­nell bak­grund eller 51 § tredje styc­ket utlän­nings­la­gen (1954:193) har för­ord­nat att avvisnings-​​ eller utvis­nings­be­slut ej skall verk­stäl­las.

Bestäm­mel­serna i 11 § andra styc­ket samt 12-​-16 §§ är tillämp­liga också när beslut om avvis­ning eller utvis­ning har med­de­lats enligt ter­ro­rist­la­gen (1989:530) eller utlän­nings­la­gen (1980:376) och när beslut om avvis­ning, för­pass­ning, för­vis­ning eller utvis­ning har med­de­lats enligt utlän­nings­la­gen (1954:193). Är någon vid ikraft­trä­dan­det under­kas­tad anmäl­nings­plikt enligt äldre bestäm­mel­ser, gäl­ler dock beslu­tet härom, även om den i 12 § angivna treårs­fris­ten har gått till ända, intill utgången av decem­ber 1991, om det ej har upp­hävts dess­förin­nan. Om bestäm­mel­serna i 19-​-22 §§ ter­ro­rist­la­gen (1989:530) är tillämp­liga på någon vid ikraft­trä­dan­det, tilläm­pas bestäm­mel­serna i 19-​-22 §§ denna lag på honom intill samma tid­punkt, om ej annat föl­jer av för­ord­nande som med­de­las av rege­ringen.

Vid tillämp­ning av 23 § första styc­ket 1 och 2 samt 24 § lik­ställs med för­bud och beslut om utvis­ning som där avses mot­sva­rande beslut enligt äldre lag. Med före­skrift enligt 23 § första styc­ket 3 lik­ställs mot­sva­rande före­skrif­ter som med­de­lats enligt äldre lag.

Om det i en lag eller i en annan för­fatt­ning hän­vi­sas till en före­skrift som har ersatts genom bestäm­melse i denna lag, tilläm­pas i stäl­let den nya bestäm­mel­sen.

1996:1649
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 decem­ber 1997.
   2. Bestäm­mel­serna i 28 § andra och tredje styc­ket tilläm­pas inte på beslut som med­de­lats innan lagen har trätt i kraft. För sådana beslut gäl­ler fort­fa­rande före­skrif­terna i den upp­hävda rätts­hjälpsla­gen (1972:429).

2005:720
   1. Denna lag trä­der i kraft den 31 mars 2006.
   2. Ären­den som har kom­mit in till eller väckts hos rege­ringen före den 31 mars 2006 skall hand­läg­gas enligt äldre före­skrif­ter, utom i fråga om för­var eller upp­sikt.
   3. Ären­den som över­kla­gats till Utlän­nings­nämn­den enligt 28 § men inte avgjorts före den 31 mars 2006 skall över­läm­nas till Migra­tions­ö­ver­dom­sto­len.

2009:1545
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2010.
   2. Om Säker­hetspo­li­sen har ansökt om utvis­ning före den 1 janu­ari 2010 tilläm­pas 1 § i dess äldre lydelse.