Lag (2008:450) med kom­plet­te­rande bestäm­mel­ser till Brys­sel II-​förordningen. För­fatt­ningen har upp­hävts genom: SFS 2022:948

1 §   Denna lag kom­plet­te­rar rådets för­ord­ning (EG) nr 2201/2003 av den 27 novem­ber 2003 om dom­stols behö­rig­het och om erkän­nande och verk­stäl­lig­het av domar i äkten­skaps­mål och mål om för­äld­ra­an­svar samt om upp­hä­vande av för­ord­ning (EG) nr 1347/2000 (Brys­sel II-​förordningen).

2 §   En ansö­kan om erkän­nande enligt arti­kel 21.3 eller om verk­ställ­bar­hets­för­kla­ring enligt arti­kel 29.1 görs till den tings­rätt som rege­ringen före­skri­ver.

En ansö­kan enligt arti­kel 33 om änd­ring av ett beslut med anled­ning av en ansö­kan som avses i första styc­ket görs till den tings­rätt som har med­de­lat beslu­tet. En ansö­kan om änd­ring som avses i arti­kel 33.4 ska ha kom­mit in till tings­rät­ten inom fyra vec­kor från den dag då beslu­tet med­de­la­des. Lag (2014:931).

3 §   Vid hand­lägg­ning i dom­stol av ett ärende om erkän­nande eller verk­ställ­bar­het tilläm­pas i övrigt lagen (1996:242) om dom­stol­sä­ren­den, om inte något annat föl­jer av för­ord­ningen. Lag (2014:931).

4 §   Om en ansö­kan om verk­ställ­bar­hets­för­kla­ring bifalls, eller om en sådan för­kla­ring inte behövs, får det utländska avgö­ran­det verk­stäl­las
   1. enligt 21 kap. för­äld­ra­bal­ken om det avser ett barns per­son och
   2. enligt utsök­nings­bal­ken om det avser ett barns egen­dom eller rät­te­gångs­kost­na­der.

Efter verk­ställ­bar­hets­för­kla­ring får verk­stäl­lig­het ske först när den frist för att ansöka om änd­ring som avses i arti­kel 33.5 har löpt ut eller när ett beslut har med­de­lats med anled­ning av att änd­ring har sökts.

För verk­stäl­lig­he­ten gäl­ler vad som är före­skri­vet om verk­stäl­lig­het av svensk dom­stols avgö­rande i mot­sva­rande fall.

5 §   Om ett intyg som har utfär­dats med stöd av Brys­sel II- för­ord­ningen har fått ett orik­tigt inne­håll på grund av ett skriv­fel eller lik­nande, ska inty­get rät­tas av den dom­stol eller myn­dig­het som har utfär­dat inty­get.

Ett beslut i fråga om rät­telse får inte över­kla­gas.

6 §   En fråga om god­kän­nande av en pla­ce­ring av ett barn i Sve­rige enligt arti­kel 56 prö­vas av en nämnd som full­gör upp­gif­ter inom soci­al­tjäns­ten i den kom­mun där bar­net avses bli pla­ce­rat. Även sam­råd enligt den arti­keln sker med den nämn­den.

I 6 kap. 11 a § soci­al­tjänst­la­gen (2001:453) anges för­ut­sätt­ning­arna för att god­känna en pla­ce­ring.
Lag (2012:323).

7 §   Om tillämp­ningen av Brys­sel II-​förordningen inne­bär att en fråga ska prö­vas av en nämnd som full­gör en kom­muns upp­gif­ter inom soci­al­tjäns­ten i Sve­rige och det inte finns någon annan behö­rig nämnd, tas frå­gan upp av en nämnd i Stock­holms kom­mun som full­gör sådana upp­gif­ter.

8 §   I bråds­kande fall, när bar­net eller egen­dom som till­hör bar­net finns här i lan­det, får en dom­stol besluta om en till­fäl­lig åtgärd i fråga om vård­nad, boende, umgänge eller för­myn­der­skap (arti­kel 20).

Vid dom­sto­lens hand­lägg­ning tilläm­pas lagen (1996:242) om dom­stol­sä­ren­den. I dom­sto­lens beslut ska det anges hur länge åtgär­den gäl­ler.

Bar­net får höras inför dom­sto­len, om sär­skilda skäl talar för det och det är uppen­bart att bar­net inte kan ta skada av att höras. I ett ärende som rör vård­nad, boende eller umgänge får dom­sto­len inhämta upp­lys­ningar från soci­al­nämn­den i frå­gan.
Innan soci­al­nämn­den läm­nar upp­lys­ningar ska den, om det är lämp­ligt, höra för­äld­rarna och bar­net. Lag (2012:323).

Över­gångs­be­stäm­mel­ser

2014:931
   1. Denna lag trä­der i kraft den 10 janu­ari 2015.
   2. Äldre före­skrif­ter gäl­ler för hand­lägg­ningen i Svea hov­rätt och Högsta dom­sto­len av ären­den som har inletts i hov­rät­ten före ikraft­trä­dan­det.