SFS 1954:243

Källa Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.

i v'-." tni­flgssål­ling. i . a 1954 jsr 343-​245. må 'i? 5^ m utkom från tryc­ket den 28 maj 1954. nr 243. lag om yrkes­ska­de­för­säk­ring; given stocjcholms slott den l4 maj 1954. vi gustaf adolf, med guds nåde, sve­ri­ges, götes ocl v en d e s konung, göra v e t e r 1 i g t: att vi, med riks­da­gen^, funni ott för­ordna som föl­jer. ta fcklj-​​ k ti lin 3 inle­dande bestäm­mel­ser. 1 §. för­sälcring enligt denna lag är dels obli­ga­to­risk och dels fri­vil­lig. • den obli­ga­to­riska för­säk­ringen äger rum i riks­för­säk­rings­an­stal­ten men å på vill­kor som nedan sägs i stäl­let ske i ömse­si­digt för­säk­rings­bo­lag, m bil­dats för sådant ända­mål och för vars för­bin­del­ser delä­garna svara ed obe­grän­sad per­son­lig ansva­rig­het. fri­vil­lig för­säk­ring teck­nas i riks- örsälo-​​ings­an­stal­ten eller i dylikt bolag. när i denna lag använ­des uttryc­ket för­säk­rings­in­rätt­ning, avses där­med riks­för­säk­rings­an­stal­ten eller bolag som nyss nämnts. : 2 §. besvär och ansök­ningar prö­vas enligt vad nedan stad­gas av försäkrings-​​ ådet, som jäm­väl i övrigt har att med upp­märk­sam­het följa för­säk­ring­ens 'llämp­ning och utvecl­ding. grun­derna för för­säk­rings­rå­dets orga­ni­sa­tion och verk­sam­het bestäm­mas v konungen med riks­da­gen. ?' obli­ga­to­risk för­säk­ring. all­männa bestäm­mel­ser. 3 §. varje arbets­ta­gare i all­män eller enskild tjänst är, såvida ej annat föran-​​ edes av vad i 4 eller 5 § sägs, för­säk­rad för yrkes­skada. ' i den mån konungen så för­ord­nar skall den, som åtnju­ter under­vis­ning 'd anstalt för yrkes­ut­bild­ning eller som eljest under­går yrkes­ut­bild­ning ller för­be­re­dande sådan utbild­ning eller del­ta­ger i prak­tisk yrkes­o­ri­ente ­ ring, vid tillämp­ningen av denna lag anses som arbets­ta­gare, ändå att han j är i tjänst hos annan. kost­na­den för för­säk­ringen bestri­des, med bidrag av stats­me­del till om ­ kost­na­derna, genom för­säk­rings­av­gif­ter, som erläg­gas av arbets­gi­va­ren, i ^ prop. 1954: 60; l^u 22; rskr 218. ? 119 —540024. svensk för­fatt­nings­sam­ling 195/f, nr 2d3 —245. -'i 1 j ¬ r \ i i 448 — 1954. iv i-. 1'all som avses i andra styc­ket anses den, som dri­ver anstal­ten eller gen vil­kens försorg under\nsningen eljest anord­nas, såsom arbets­gi­vare. 4 §. tiia från för­säk­ringen undan­ta­ges arbets­ta­gare, som är gift med arbets­giv ren. jäm­väl arbets­ta­gare, som är i rätt upp- eller ned­sti­gande släkt­skap ell svå­ger­lag med arbets­gi­va­ren eller den­nes make ocli som var­ak­tigt lever, hus­hålls­ge­men­skap med arbets­gi­va­ren, är undan­ta­gen från för­säk­ringe dock endast såvida arbets­ta­ga­ren ej är sjuk­pen­ning­för­säk­rad enligt 7 § 1 gen om all­män sjuk­för­säk­ring. med släkt­skap lik­stäl­les adop­tiv­för­hål­lan utfö­res arbe­tet för två eller flera arbets­gi­vares gemen­samma räk­nin skall vad i första och andra styc­kena är stad­gat om undan­tag från försä ringen icke äga tillämp­ning, med mindre för­ut­sätt­ning­arna där­för äro up fyllda i för­hål­lande till envar av arbets­gi­varna. 5 §. ■i .t konungen äger från för­sä­lanngen undan­taga arbets­ta­gare, som äro a ställda hos sta­ten eller kom­mun och som på grund härav till­för­säk­rats ' sätt­ningar \nd yrkes­skada vilka fin­nas väsent­li­gen mot­svara för­säk­rin för­må­nerna. konungen äger ock med­dela sådana från lagens bestäm­mel­ser avvi­kan före­skrif­ter som fin­nas böra gälla i anled­ning av att arbets­ta­gare, vilka ” anställda hos annan än sta­ten, på grund av sin anställ­ning äro till­för­sak rade pen­sio­ner av stats­me­del vid arbetso­för­måga till följd av yrkes­ska eller andra mot för­säk­rings­för­må­nerna sva­rande för­må­ner, som helt ell del­vis bekostas av sta­ten. 6 §. med yrkes­skada för­stås a) skada till följd av olycks­fall i arbe­tet; b) skada, som eljest orsa­kats av arbe­tet och fram­kal­lats genom inverk ' av ämne eller strå­lande energi; samt c) i den mån konungen så före­skri­ver skada, som annor­le­des än gen olycks­fall orsa­kats av arbe­tet och fram­kal­lats genom inver­kan av ensidi ovan­liga eller ovan­ligt ansträng­ande rörel­ser, av fort­gå­ende, upp­re­pat e ovan­ligt tryck, av skak­ningar eller vib­ra­tio­ner från maski­ner eller verk eller av bul­ler eller smitta. med skada avses kropps­skada ävensom skada å konst­gjord lem ell där­med jäm­för­lig anord­ning, som är i bruk för sitt ända­mål. sol­sting, vär­me­slag, för­frys­ning, inflam­ma­tion i arbetsvalk ävensom s da genom meka­nisk inver­kan under högst några få dagar anses städse ha upp­kom­mit genom olycks­fall. till olycks­fall i arbe­tet hän­fö­res jäm­väl olycks­fall vid färd till eller f arbets­stäl­let, såframt fär­den för­an­le­des av och står i nära sam­band m arbetsan­ställ­ningen, j skada, som orsa­kats av krigs­åt­gärd under krig vari riket befin­ner s anses ej såsom yrkes­skada. 7 §. _ ; har arbets­ta­gare, som ådra­git sig skada, varit utsatt för olycks­fall i ar tet, skall orsaks­sam­band anses före­ligga mel­lan olycks­fal­let och ska­dan, s vida icke över­vä­gande skäl tala där­e­mot. vad som nu sagts skall äga mot­sva­rande tillämp­ning, om arbets­la­gar i arbe­tet varit utsatt för inver­kan, som avses i 6 § första styc­ket b) eller , ! • c' njttj i .ii'e 'ia éijiii dila iuti dselj lilii iif iib &l!t ifsifts­iär % '!«[i ¬ r 243. - 449 8 8'äii, ° 8* yrkes­skada, som avses i 6 § första styc­ket b) eller c) eller tredje styc­ket, kuses hava inträf­fat den dag ska­dan yppa­des.1 9 §. med årlig arbets­för­tjänst avses, där ej annat föl­jer av vad nedan sägs, det belopp, vartill för­säk­rads inkomst av för­värvs­ar­bete, utan hän­syn till ‘ver­gå­ende sjuk­dom, till­fäl­ligt över­tids­ar­bete eller annan sär­skild omstän-​​ 'ghet, vid tid då skada inträf­far kan anta­gas uppgå för år räk­nat, ,’.har hus­hålls­ar­bete i hem­met hind­rat för­säk­rad att utföra för­väi asi' i, för­värvs­ar­bete ull utsträck­ning, skall efter vad som prö­vas skä­ligt hus­hålls­ar­be­tet lik- . täl­las med för­värvs­ar­bete. vär­det av hus­hålls­ar­bete i hem­met ävensom in- 11^; " mst av för­värvs­ar­bete för egen räl­ming må ej beräk­nas högre än som otsva­rar i orten gängse avlö­ning för lik­nande arbete för annans räk­ning, ' tgö­res inkomst helt eller del­vis av natu­ra­för­må­ner, skola dessa upp­skat­tas fter de reg­ler, som tilläm­pas vid tax­e­ring till kom­mu­nal inkomst­skatt, . för för­säk­rad, som vid tiden för ska­dans inträf­fande ej fyllt tju­gu­fem ' , - skall den årliga arbets­för­tjäns­ten vid bestäm­mande av ersätt­ning för jj, j- a efter det han uppnår nämnda ålder eller av liv­ränta till efter­le­vande be- knas till det belopp, vartill hans inkomst av för­värvs­ar­bete skä­li­gen kan, ed hän­syn till arten av hans sys­sel­sätt­ning vid tiden för ska­dans inträf-​​ ! ■' de, anta­gas hava kom­mit att uppgå vid denna ålder, där­est ska­dan ej träf­fat. på mot­sva­rande sätt skall, om den för­säk­rade ej fyllt tju­gu­ett år, ns san­no­lika inkomst vid tju­gu­ett års ålder läg­gas till grund för bestäm-​​ ande av ersätt­ning till honom för tid mel­lan tju­gu­ett och tju­gu­fem års­hlf,stak ålder och, om den för­säk­rade ej fyllt ader­ton år, hans san­no­lika inkomst id ader­ton års ålder läg­gas till grund för bestäm­mande av ersätt­ning till , onom för tid mel­lan ader­ton och tju­gu­ett års ålder. under­går för­sä­le­rad vid tiden för ska­dans inträf­fande yrkes­ut­bild­ning, må den årliga arbets­för­tjäns­ten icke bestäm­mas till lägre belopp än det, ttke artill hans inkomst av för­värvs­ar­bete skä­li­gen kan anta­gas håva upp­gått, m han, där­est ska­dan ej inträf­fat, vid denna tid­punkt avbru­tit yrkesut-​​ iiléii ild­ningen och i stäl­let ägnat sig åt dylikt arbete. vad nu sagts skall äga •biin otsva­rande tillämp­ning där­est den för­säk­rade vid den senare tid­punkt, |i,d, -m enligt tredje styc­ket skall vara avgö­rande för arbets­för­tjäns­tens be- utiå : ning, skulle hava ägnat sig åt yrkes­ut­bild­ning, om ska­dan ej inträf­fat. , åtnjöt för­säk­rad i anled­ning av tidi­gare skada pen­sion, liv­ränta eller nan ersätt­ning, skall efter vad som fin­nes skä­ligt sådan ersätt­ning anses j åsom inkomst av för­värvs­ar­bete vid bestäm­mande av liv­ränta till efter-​​ åi vande. har för­säk­rad, som ådra­git sig skada genom lång­va­rig inver­kan av sådan 'skaf­fen­het som avses i 6 § första styc­ket b) eller c), först avse­värd tid ■0' ter ska­dans yppande var­ak­tigt upp­hört att arbeta i verk­sam­het, i vil­ken a före­lig­ger för dylik skada, må den årliga arbets­för­tjäns­ten vid bestäm ­ ande av ersätt­ning för tid efter arbets­av­brot­tet icke beräk­nas till lägre elopp än som sko­lat fast­stäl­las, om ska­dan yppats vid tiden för arbets-​​ vbrot­tet. upp­går den årliga arbets­för­tjäns­ten icke till ettu­sen­två­hundra kro­nor, . 11 den berä­laias till detta belopp, över­sti­ger den årliga arbets­för­tjäns­ten ejn­ton­tu­sen kro­nor, tages över­skju­tande belopp icke i beräk­ning. li ifi \ i 10 §. jjjji'/: vid bedö­mande i vad mån yrke­s­kada med­fört ned­sätt­ning av arbetsför-​​ j^f[)(i,™ågan skall hän­syn tagas till ska­dans beskaf­fen­het och dess inver­kan ej \ \ ¬ i }. ill, «[■ r' t:' i 1 450 — 1954. i v blott på den ska­da­des för­måga i all­män­het att bereda sig inkomst av ar utan även på hans för­måga att utöva sitt yrke. var den ska­dade vid s " dans inträf­fande behäf­tad med kropps­skada eller lyte, skall hän­sjrn taga jäm­väl här­till. drab­bas för­säk­rad, som genom yrkes­skada fått sin arbets­för­måga var', aktigt ned­satt med mindre än en tion­del, av ny yrkes­skada, skall den tidi gare ska­dan anses hava orsa­kats av samma hän­delse, som orsa­kat den se, nare ska­dan. där­est den ska­dade under­går yrkes­ut­bild­ning, som huvud­sak­li­gen syf till och är ägnad att väsent­ligt minska ska­dans inver­kan på hans för­måg' att fram­de­les bereda sig arbetsin­komst, skall vid bedö­mande av arbetsfö mågans ned­sätt­ning under utbild­nings­ti­den beak­tas i vad mån utbild­ning med­för hin­der för honom att utföra för­värvs­ar­bete. vid bedö­mande a arbets­för­må­gans ned­sätt­ning efter utbild­nings­ti­dens slut må, om utbil ningen kan anta­gas hava var­ak­tigt mins­kat ska­dans inver­kan på arbets ­ för­må­gan, skä­lig hän­syn tagas här­till. iff l’ ersätt­ningar. 11 §. för tid till och med nit­tionde dagen efter den då yrkes­skada inträf­far, ‘ dock längst till den dag ska­dan med­för rätt till liv­ränta, (samordnings-​​ ■ ' tid) äger den ska­dade, såframt han är för­säk­rad enligt lagen om all­män ^ sjuk­för­säk­ring, rätt att erhålla sjuk­hjälp från all­män sjuk­kassa enligt vad • därom är stad­gat i nämnda lag. i är den ska­dade under sam­ord­nings­ti­den eller del därav ej för­säk­rad en- ' ligt lagen om all­män sjuk­för­säk­ring, skall för sådan tid till honom utgi­vas ’ ersätt­ning enligt denna lag med belopp, som han skulle hava ägt upp­bära ^ i sjuk­hjälp från all­män sjuk­kassa, där­est han omfat­tats av den obli­gato ­ riska sjuk­för­säk­ringen. med­för yrkes­skada under sam­ord­nings­ti­den behov av sjuk­vård utom •! riket eller tand­läkar­vård eller sådana sär­skilda hjälp­me­del, som avses i ^ 12 §, skola erfor­der­liga kost­na­der här­för, utgif­ter för nödiga resor inräk-​​ ' nade, ersät­tas enligt denna lag, i den mån ersätt­ning icke utgår enligt lagen om all­män sjuk­för­säk­ring. vad nu sagts skall ock gälla i fråga om kost- nader för sär­skild vård, som på för­säk­rings­in­rätt­ning­ens begä­ran läm­nas, den ska­dade. 12 § ^ för­an­le­der yrkes­skada efter sam­ord­nings­ti­dens utgång behov av läkar^^ tandläkar-​​ eller sjuk­hus­vård eller av läke­me­del, skola erfor­der­liga kost' ' p. nader här­för ävensom nödiga utgif­ter för resor ersät­tas av för­säk­ri­nigs inrätt­ningen. med läkar­vård lik­stäl­les sjuk­gym­nas­tik eller eljest behand­liri med bad, mas­sage, elekt­ri­ci­tet eller het­luft eller annan där­med jäm­förli jj^j behand­ling, som med­de­las efter läka­res före­skrift. kan läkar­vård ej an ­ skaf­fas utan oskä­lig omgång eller kost­nad, må ersätt­ning i stäl­let läm­nas för annan lämp­lig vård. - ersätt­ning skall ock utgå för erfor­der­liga kost­na­der för sär­skilda hjälp-​​ medel till lind­rande av men­liga följ­der av ska­dan, såsom kryc­kor, konst-​​, gjorda lem­mar och glas­ö­gon. erfordras för­ny­else av dylika hjälp­me­del raav. ijijl när skäl där­till prö­vas före­ligga, kost­na­den här­för ersät­tas genom ett årligt-​​ belopp, som sva­rar mot den san­no­lika årliga kost­na­den för för­ny­el­sen, eller genom ett belopp för en gång, mot­sva­rande kost­na­dens kapi­tal­värde' j enligt beräk­nings­grun­der som fast­stäl­las av konungen. ¬ r 243. — 451 ) . ■ cr , ■ 13 §. ‘ för­or­sa­kar olycks­fall eller inver­kan, som avses i 6 §, efter samordnings-​​ ™ , tidens utgång sjuk­dom, äger den ska­dade upp­bära hel sjuk­pen­ning för ' varje dag, sjuk­do­men med­för för­lust av arbets­för­må­gan, och halv sjuk- pen­ning för varje dag, arbets­för­må­gan till följd av sjuk­do­men är ned­satt ined minst hälf­ten. , sjuk­pen­ning­ens stor­lek bestäm­mes, där ej annat föl­jer av vad i femte k ' styc­ket sägs, av den sjuk­pen­ning­klass, till vil­ken den ska­dade med hän­syn till sin årliga arbets­för­tjänst är att hän­föra.i, v siuk­pen­ning­klas­serna och belop­pet av hel sjuk­pen­ning inom varje klass fraigå^av föy­ande tabell; j b b fep'[' sjuk­pen­ning­klass nr den ska­da­des årliga arbets­för­tjänst upp­går till kr. men ej till kr. bolop­pet av hel sjuk­pen­ning för tid t. o. m. den månad under vil­ken den ska­dade fyl­ler 67 år kr. för tid där­ef­ter kr. i'tk:,;' tea ’ fj (is;' i jvi-n' 1 2 3 i 5 6 7 8 9 10 11 12 13 1800 2 400 3 000 3 600 4 200 5 000 5 800 6 800 8 400 10 200 12 000 14 000 1800 2 409 3 000 3 600 4 200 5 000 5 800 6 800 8 400 10 200 12 000 14 000 3 4 5 6 7 8 9 10 12 14 16 18 20 3 4 5 5 6 6 7 7 8 9 10 11 12 sfaé td s;:i- sisie; isar bi'-' . irbij . halv sjuk­pen­ning utgör hälf­ten av hel sjuk­pen­ning. ic-​rai 1 sjuk­pen­ning må ej i något fall utgå efter sjuk­pen­ning­klass med lägre l num­mer an den sjuk­pen­ning­klass, till vil­ken den ska­dade hör enligt 22 § p lagen om all­män sjuk­för­säk­ring, och ej hel­ler med lägre belopp än som -​sko­lat utgå i sjuk­pen­ning från all­män sjuk­kassa, där­est ska­dan ej utgjort yrkes­skada. för tid, beträf­fande vil­ken liv­ränta, som tiller­känts den ska- ,^rj^ dade, enligt 16 § första styc­ket andra punk­ten icke må upp­bä­ras, må hel sjuk­pen­ning jämte bam­tillägg, som avses i 14 §, icke utgå med lägre be- än som mot­sva­rar liv­rän­tan för dag räk­nad. ■ *'■ 14 §. har ska­dad, som är för­säk­rad enligt lagen om all­män sjuk­för­säk­ring, eller flera hem­ma­va­rande barn, vilka äro sjuk­vårds­för­sälc­rade såsom burn till honom, skall utgi­vas barn­tillägg till sjuk­pen­ningen. barn­tillägg till hel sjuk­pen­ning utgör en krona för ett eller två barn, två kro­nor för tre eller fyra barn samt tre kro­nor för fem eller flera barn, allt för dag. barn­tillägg till halv sjuk­pen­ning utgår med hälf­ten av belopp som nu sagts, (öfi^ , vad i första styc­ket sägs skall även gälla, där­est den ska­dade har annat barn, som icke upp­nått den ålder var­med föl­jer för­säk­rings­plikt enligt lagen ‘ r- i v f \ ¬ 1 1 i i.r 1 f ''■•t '1. 1 452 — 1954. nr lilb-'o 0 om all­män sjukförsälu-​​ing, såframt den ska­dade är under­hålls­skyl­dig träf­fande bar­net och styr­ker att under­hålls­skyl­dig­he­ten full­gö­res. barri-​​?^ tillägg må dock ej utgi­vas för barn, som är sjuk­vårds­för­säk­rat såsom barn till make med vil­ken den ska­dade sam­man­le­ver. ej hel­ler må barn­tillägg ' utgå för tid, beträf­fande vil­ken annan jäm­likt första styc­ket äger upp­bära barn­tillägg för bar­net. är den ska­dade icke för­säk­rad enligt lagen om all­män sjuk­för­sält­ring, /: [tf' a. d. ’il ii isj­fie tsi­ili irf. ■ . tljvä skall barn­tillägg enligt vad ovan stad­gats ändock utgi­vas, där­est sådant tillägg sko­lat utgå om den ska­dade varit för­säk­rad enligt nämnda lag. 15 §. för tid, då yrkes­skada för­an­le­der sjuk­hus­vård, skall i stäl­let för sjuk ­ pen­ning utgi­vas hem­pen­ning. - hem­pen­ning utgår, där ej annat föl­jer av vad nedan i tredje styc­keb stad­gas, för dag med belopp, mot­sva­rande den sjuk­pen­ning som eljest sko ­ lat utgå, mins­kat med tre kro­nor dock med högst hälf­ten av sjukpenning-​​ ; ens belopp. å hem­pen­ning skall utgi­vas barn­tillägg enligt vad i 14 § sägs. för ska­dad kvinna, som är för­sält­rad enligt lagen om all­män sjuk­för ­ säk­ring och i hem­met har minst ett barn under tio år vil­ket är sjukvårds-​​ för­säk­rat såsom barn till henne eller hen­nes make, skall hem­pen­ningen ' utgöra minst tre kro­nor för dag. sådan kvinna skall tillika äga upp­bära ' barn­tillägg till hem­pen­ning med två kro­nor, såframt hon ej enligt 14 § är berät­ti­gad till barn­tillägg med högre belopp. vad i sist­nämnda lag­rum är stad­gat för fall att den ska­dade ej är för­säk­rad enligt lagen om all­män sjuk­för­säk­ring skall äga mot­sva­rande tillämp­ning i fall som avses i detta stycke. i övrigt skall vad i denna lag sägs om sjuk­pen­ning gälla även hempen-​​ ning. 16 §. har olycks­fall eller inver­kan, som avses i 6 §, efter upp­hö­rande av därav för­or­sa­kad sjuk­dom med­fört under längre eller kor­tare tid bestå­ende för ­ lust av arbets­för­må­gan eller ned­sätt­ning av den­samma med minst en tion- 'é del, utgi­ves under tiden liv­ränta till den ska­dade. med­för samma olycks­fall • eller inver­kan ånyo sjuk­dom, på grund varav sjuk­pen­ning skall utgå, äger afej den ska­dade dock icke upp­bära liv­rän­tan under sjuk­doms­ti­den. liv­rän­tan beräk­nas på grund­val av den ska­da­des årliga arbets­för­tjänst, i före­kom ­ mande fall ned­satt efter vad i tredje styc­ket sägs, (ersätt­nings­un­der­la­get) ^ ijjjn samt utgår för tid till och med den månad, under vil­ken han fyl­ler sextio-​​•^ sju år, med belopp som för år räk­nat mot­sva­rar öjtid a) vid för­lust av arbets­för­må­gan: elva tolf­te­de­lar av ersättningsunder-​​ laget, b) vid ned­sätt­ning av arbets­för­må­gan med minst tre tion­de­lar: ep. mot gra­den av ned­sätt­ningen sva­rande del av ersätt­nings­un­der­la­get, mins­kad med en tolf­te­del av detta, och c) vid ned­sätt­ning av arbets­för­må­gan med mindre än tre tion­de­lar: den, del av två tred­je­de­lar av ersätt­nings­un­der­la­get, som sva­rar mot gra­den av , ned­sätt­ningen. ' för tid från och med måna­den näst efter den, under vil­ken ska­dad fym sex­tio­sju år, utgör liv­rän­tan tre fjär­de­de­lar av det belopp, vartill liv­rän­tan ^ skall beräk­nas jäm­likt första styc­ket. vid fast­stäl­lande av ersätt­nings­un­der­la­get med­räk­nas årlig arbets­för^ j.‘ tjänst, som icke över­sti­ger 7 200 kro­nor, tiu hela sitt belopp, den del av ^ arbets­för­tjäns­ten, som över­sti­ger 7 200 men ej 10 800 kro­nor, till tre fjärde ­ delar och den del därav, som över­sti­ger 10 800 kro­nor, till hälf­ten. iiiår j ¬ y- nr 243. — 453 itj*. på ansö­kan av den ska­dade må för­säk­rings­rå­det, när skäl där­till prö­vas ilj.^ före­ligga, besluta att liv­ränta eller del därav -​eller liv­ränta för viss tid skall utby­tas mot ett belopp för en gång, mot­sva­rande högst de utbytta liv­ränte ­ belop­pens kapi­tal­värde enligt beräk­nings­grun­der som fast­stäl­las av konungen. 17 §. är för­säk­rad till följd av yrkes­skada under längre tid ur stånd att reda iil«. sig själv, för­hö­jes honom till­kom­mande sjuk­pen­ning eller liv­ränta under ■ ' tiden med vård­bi­drag. sådant bidrag utgår dock ej under tid, då han på y grund av slca­dan åtnju­ter sjuldi­us­vård. bidra­gets stor­lek bestäm­mes, när ‘‘tf?! \ den ska­dade är inta­gen på vård­hem eller annan anstalt, med hän­syn till vår­d­av­gif­tens stor­lek och eljest med hän­syn till vård­be­ho­vets omfatt­ning. vid bidra­gets bestäm­mande skall hän­syn jäm­väl tagas till för­mån, som ''' if- iitit ' den ska­dade för mot­sva­rande ända­mål åtnju­ter jäm­likt lagen om folkpen-​​ sio­ne­ring. bidra­get må ej sät­tas högre än till fem kro­nor för dag, om den iltli ' ska­dade upp­bär sjuk­pen­ning, och ettu­sen­åt­ta­hundra kro­nor för år, om han iihr; - upp­bär liv­ränta. . arbets­ta­gare, som på anmo­dan av den för­säk­rings­in­rätt­ning, vari han är v - för­säk­rad, eller med dess sam­tycke under någon tid avhål­ler sig från ar­ betet i syfte att före­bygga att yrkes­skada upp­står, åter­upp­står eller för ­ vär­ras, äger, såvida omstän­dig­he­terna ej för­an­leda till annat, under tiden upp­bära skä­lig ersätt­ning, mot­sva­rande högst hel sjuk­pen­ning jämte barn- js* eéi atni; i^y. irah tillägg. 19 §. s®!! isjfc har för­säk­rad avli­dit till följd av yrkes­skada, skall försäkringsinrätt-​​ ningen utgiva begrav­nings­hjälp med sex­hundra kro­nor och, enligt vad i 20 —23 §§ sägs, för år beräk­nade liv­rän­tor till efter­le­vande. 20 §. änka efter den avlidne ägei- upp­bära liv­ränta, så länge hon lever ogift. liv­rän­tans belopp skau för tid till och med den månad, under vil­ken änkan jjijö fyl­ler sex­tio­sju år, mot­svara en tred­je­del och för tid där­ef­ter en fjär­de­del av den avlid­nes årliga arbets­för­tjänst. levde makarna åtskilda efter vun ­ nen hemskill­nad, skall liv­ränta dock ej utgå till änkan med mindre hon enligt dom eller avtal var berät­ti­gad till under­håll av den avlidne. var den avlidne ogift, skall liv­ränta efter samma grun­der som angi­vits i första styc­ket utgå till ogift kvinna, som sedan avse­värd tid sam­man­levde med den avlidne under äkten­skaps­lik­nande för­hål­lan­den, så oclt till kvinna, som var tro­lo­vad med den avlidne och som hade eller haft barn med honom eller var havande med barn till honom. har kvinna som nu nämnts varit ,gift och äger hon åtnjuta under­håll av sin för­ut­va­rande man eller, om han är avli­den, i egen­skap av efter­le­vande till honom upp­bära liv­ränta, pen­sion — annan än folk­pen­sion — ska­de­stånd eller annan där­med jäm­för­lig er- ' sätt­ning, som skall upp­höra att utgå där­est hon ingår nytt äkten­skap, skall för tid, under vil­ken hon äger rätt till dylik för­mån, henne till­kom­mande , liv­ränta enligt detta stycke mins­kas med vad som sva­rar mot vär­det av för ­ månen. avdrag som nu sagts skall ock ske för vad kvin­nan äger upp­bära i liv­ränta efter man, med vil­ken hon tidi­gare sam­man­le­vat under äktenskaps-​​ lil­cnande för­hål­lan­den eller varit tro­lo­vad. rät­ten till liv­ränta enligt första eller andra styc­ket upp­hör, där­est den efter­le­vande avse­värd tid under äkten­skaps­lik­nande för­hål­lan­den sam­man ­lever med annan. !ti if. i \\p t ) fl il <: k ¬ ) !' (' i: ■a f r? i'i'; : .} j, 454 1954. n t — • . vi ^ efter­läm­nar den som avli­dit änk­ling och kom­mer denne genom d fal­let att sakna erfor­der­ligt under­håll, skall liv­ränta tiller­kän­nas honoiö efter vad som med hän­syn till omstän­dig­he­terna prö­vas skä­ligt. liv­ränta må dock utgå endast så länge änk­lingen lever ogift samt må för tid till och med den månad, under vil­ken han fyl­ler sex­tio­sju år, mot­svara högst en tred­je­del och för tid där­ef­ter högst en fjär­de­del av den avlid­nas årliga arbets­för­tjänst. var den som avli­dit plik­tig att till full­gö­rande av lagstad­gad under­hålls ­ skyl­dig­het å sär­skilda tider utgiva bidrag till för­ut­va­rande make, äger denne, så länge bidra­get sko­lat utgå, erhålla li\tänta med belopp, som mot ­ sva­rar bidra­get. liv­rän­tan må dock för tid till och med den månad, under vil­ken den berät­ti­gade fyl­ler sex­tio­sju år, mot­svara högst en tred­je­del och för tid där­ef­ter högst en fjär­de­del av den avlid­nes årliga arbets­för­tjänst. fin­nas flera liv­rän­te­be­rät­ti­gade och skulle enligt ovan angivna beräk ­ nings­grun­der liv­rän­tor­nas sam­man­lagda belopp över­stiga en tred­je­del av den avlid­nes årliga arbets­för­tjänst, skola imän­torna, så länge anled­ningen här­till fort­far, ned­sät­tas pro­por­tio­nellt så att de tilu­i­opa uppgå till nyss ­ nämnda andel av den årliga arbets­för­tjäns­ten. skall liv­ränta, varom sägs i denna para­graf, utgå så länge livräntetaga-​​, ren lever ogift och ingår han äkten­skap före fyllda sex­tio år, utgi­ves ett belopp för en gång, mot­sva­rande tre års­be­lopp av liv­rän­tan, beräk­nad utan hän­syn till stad­gan­dena i näst­fö­re­gå­ende stycke och i 23 §. ' ; lirälm ' 0\i ■ i.i 13 ni jat­fas ( 21 §. varje barn till den avlidne äger till den dag det fyl­ler sex­ton år upp ­ bära liv­ränta med belopp, som mot­sva­rar en sjät­te­del av den avlid­nes år­ liga arbets­för­tjänst. är bar­net efter sagda tid­punkt till följd av sjuk­dom eller annan dylik orsak ur stånd att själv för­sörja sig, skall liv­rän­tan utgå, så länge anled­ningen till den bris­tande för­sörj­nings­för­må­gan fort­far, dock längst till den dag bar­net fyl­ler tju­gu­ett år. till barn, som var adop­te­rat av annan än den avlid­nes make, skall liv­ränta dock ej utgi­vas, med mindre adop­tan­ten samt, om han var gift, hans make vid tiden för döds­fal­let voro ur stånd att full­göra sin underh^lsskyl­dig­het mot bar­net. ej hel­ler skall li-​stänta utgå till barn u|tom äkten­skap, där­est den avlidne enligt avtal som är bin­dande för bar­net, åta­git sig att till dess under­håll utgiva visst belopp en gång för aua. adop­tiv­barn äger samma rätt till liv­ränta som eget barn. var den avlidne gift, skall med eget barn lik­stäl­las jäm­väl makens barn i tidi­gare gifte eller utom äkten­skap eller adop­tiv­barn, såvida bar­net stod under makens vård­nad; dock skall liv­ränta till barn som nu nämnts ej utgå efter kvinna, med mindre bar­net genom hen­nes från­fälle kom­mer att sakna erfor­der­ligt under­håll. 22 §. kom­mer den avlid­nes fader, moder eller adop­tant att till följd av döds ­ fal­let sakna erfor­der­ligt under­håll, äger sådan efter­le­vande under sin åter­ stå­ende livs­tid erhålla livi'änta med belopp, som med hän­syn till omstän ­ dig­he­terna prö­vas skä­ligt, dock högst mot­sva­rande en sjät­te­del av den av­ lid­nes årliga arbets­för­tjänst. 23 §. skulle enligt de i 20 —22 §§ angivna beräk­nings­grun­derna samt­liga liv ­ rän­tor till efter­le­vande över­stiga fem sjät­te­de­lar av det i 16 § angivna er- sätt­nings­un­der­la­get, skola liv­rän­torna, så länge anled­ningen här­till fort­far, ned­sät­tas pro­por­tio­nellt så att de till­hopa uppgå till nyss­nämnda andel av •iälé ■iji­i­iij 'jipj. m .tnilv . d yj ' ras­lili' 401 .'■<1 lid wfi ^3 mije 05 : éf! ,s t \ %td ösi­rii (ils -’siln­lit ‘vat •'iidii. ¬ r 243. — 455 ätt­nings­un­der­la­get; dock skola liv­rän­tor till efter­le­vande, som avses i ' so och 21 §§, utgå före liv­rän­tor till efter­le­vande, varom sägs i 22 §. 24 §. har för­säk­rad under resa eller eljest bli­vit borta ocb kan det anta­gas att han avli­dit till följd av yrkes­skada, skola till hans efter­le­vande utbeta-​​ ^ las liv­rän­tor enligt vad i 20 —23 §§ sägs. för­säk­rings­in­rätt­ningen är dock berät­ti­gad att såsom vill­kor för utbe­tal­ningen fordra för­kla­ring på heder och sam­vete av efter­le­vande, att han sak­nar varje under­rät­telse om den fmsi’ för­säk­rade. i fråga om omyn­dig må sådan för­kla­ring infordras från hans för­myn­dare. fin­nes den för­säk­rade seder­mera vara vid liv eller hava avli­dit av annan orsak än yrkes­skada, upp­hör rät­ten till liv­ränta. ; ofi r är arbets­gi­va­ren enligt annan lag eller sär­skild för­fatt­ning eller på grund av egen utfäs­telse skyl­dig att vid yrkes­skada utgiva avlö­ning, pen­sion eller i annan ersätt­ning, som helt eller del­vis utgör under­stöd på grund av ska- isit­cjl dan, eller skall sådant under­stöd utgå från kassa eller pen­sions­in­rätt­ning eller på grund av försälo-​​ing i annan för­säk­rings­an­stalt än som sägs i 1 §, ■; avdra­ges från ersätt­ning enligt denna lag vad i anled­ning av ska­dan för ,1 mot­sva­rande ända­mål av arbets­gi­va­ren, kas­san eller pen­sions­in­rätt­ningen ' eller på grund av för­säk­ringen utgi­ves för tid, under vil­ken ersätt­ningen utgår. sådant avdrag må dock endast äga rum, om arbets­gi­va­ren, på grund ffer av under­stö­det, enligt 38 § andra styc­ket erhål­lit lind­ring i försäkringsav-​​ éeib gif­ten, samt, i fråga om under­stöd från kassa eller pen­sions­in­rätt­ning eller ii\q på grund av för­säk­ring, endast ske, om kost­na­den för under­stö­det till te, minst en tred­je­del bestritts av arbets­gi­va­ren, och ej ske med större belopp-​​ ilé ■ än som skä­li­gen kan anses svara mot den­nes bidrag. för under­stöd vid sjuk­dom och begrav­ning, vil­ket utgi­ves av arbets­gi­va­ren, må, ändå att mot- sva­rande lind­ring i för­säk­rings­av­gif­ten ej skett, avdrag göras, i fråga om under­stöd vid begrav­ning dock med högst tre­hundra kro­nor; och äger arbets­gi­va­ren utfå vad som på grund av sålunda utgi­vet under­stöd avdra-​​ jjji; gits från ersätt­ningen enligt denna lag. såsom under­stöd, varom sägs i första styc­ket, skall ej anses pen­sion,. " ■ ^ som till­för­säk­rats den ska­dade på grund av viss lev­nads­ål­der och anställ-​​ ; nings­tid eller eljest av annan anled­ning än ska­dan. pen­sion, som utgår vid arbetso­för­måga till följd av ska­dan eller till efter­le­vande, må ej anses så- i j,,.| som sådant under­stöd till högre belopp än som mot­sva­rar tre fjär­de­de­lar av den liv­ränta, som, vård­bi­drag till den ska­dade oräk­nat, till­kom­mer den j ska­dade eller efter­le­vande. till sådan fram­tida höj­ning av pen­sio­nen, som ^ till­för­säk­rats ersätt­nings­ta­ga­ren vid ökning i lev­nads­kost­na­derna, skall hän ­ syn icke tagas vid avdrags bestäm­mande, j}-. avdrag må icke göras för folk­pen­sion och ej hel­ler för under­stöd från fjjirf’ sjö­mans­hus eller annat dylikt, alle­nast för behö­vande avsett under­stöd. 0,. inne­har eller erhål­ler den ska­dade anställ­ning med lön, bestämd i för- itiy fatt­ning eller eljest fast­ställd av stat­lig myn­dig­het utan att där­vid angi^dts,. 0 att å lönen avdrag må göras för liv­ränta i anled­ning av yrkes­skada, skall vid tillämp­ningen av första styc­ket lönen, till den del den­samma mot­sva­rar den ska­dade tiller­känd dylik liv­ränta, anses utgöra under­stöd på grund av ska­dan; dock må liv­rän­tan utgå om och i den mån sär­skilda för­hål­lan­den ' för­an­leda där­till. under­stöd i form av natu­ra­för­må­ner upp­skat­tas efter de reg­ler, som till- läm­pas vid tax­e­ring till kom­mu­nal inkomst­skatt. * 120 —5//002//. svensk för­fatt­nings­sam­ling 1954, nr 243 — 245. 1# 0 i 0 . ¬ s.> .i l > v, s 1 i. r r 'i 456 1954. 43. - ,■ .flv,- all 't'0 iaf fin­nas i denna para­graf givna bestäm­mel­ser i sär­skilt fall icke tillä liga, prö­var för­säk­rings­in­rätt­ningen, huruvida och med vil­ket belopp av drag å ersätt­ningen enligt denna lag skä­li­gen skall äga rum. 26 §. har ska­dad från all­män sjuldcassa upp­bu­rit ersätt­ning, som sko­lat ut ­ givas av för­säk­rings­in­rätt­ning, skall, där­est för­hål­lan­det kom­mer till in- ; . rätt­ning­ens kän­ne­dom, vad som utgi­vits från kas­san avdra­gas från ersätt-​​ ning, som i anled­ning av ska­dan till­kom­mer honom enligt denna lag, samt det avdragna belop­pet utbe­ta­las till kas­san. från ersätt­ning, som belö­per å tid för vil­ken ersätt­nings­ta­ga­ren åtnju­tit folk­pen­sion eller bidrag enligt lagen den 26 juli 1947 om sär­skilda barn- ’ j bidrag till änkors och inva­li­ders m. fl. barn eller lagen samma dag o bidrag till änkor och änk­lingar med barn, skall på begä­ran av pensions-​​ ’ sty­rel­sen avdrag göras i den mån ersätt­ningen sko­lat för­an­leda minsk­ning' av pen­sio­nen eller bidra­get. belopp, som avdra­gits enligt vad nu sagts, skall utbe­ta­las till pen­sions­sty­rel­sen. 27 §. ersätt­ning enligt denna lag utgår icke i anled­ning av skada, som för- säk­rad upp­såt­li­gen åsam­kat sig. j liv­ränta utgår ej till den som genom brotts­lig gär­ning upp­såt­li­gen bragt »,;'[ den för­säk­rade om livet eller, där annan för­ö­vat gär­ningen, med­ver­kat tnl , brot­tet såsom i 3 kap. 4 eller 5 § straff­la­gen sägs. 28 §. is!!m sjuk­pen­ning jämte barn­tillägg samt liv­ränta, som avses i 16 §, må skä- ligen ned­sät­tas, såframt den för­säk­rade ådra­git sig ska­dan vid för­ö­vande av hand­ling, för vil­ken straff genom laga­kraft­ä­gande dom ådömts honom, eller, sedan ska­dan inträf­fat, gör sig skyl­dig till grov ovar­sam­het ur hälso ­ syn­punkt eller med­ve­tet eller av grov vårds­lös­het läm­nar orik­tig eller vilse-​​ ledande upp­gift angå­ende för­hål­lande, som är av bety­delse för rät­ten till ijéilj ersätt­ning. väg­rar den ska­dade utan gil­tig anled­ning att rätta sig efter före­skrift, som i syfte att för­korta sjuk­doms­ti­den eller eljest lindra men­liga följ­der av ska­dan givits av för­säk­rings­in­rätt­ningen eller arbets­gi­va­ren eller läkare, och har till följd härav ska­dan med­fört väsent­ligt mera lång­va­rig eller höggra­dig ned­sätt­ning av arbets­för­må­gan, må ock skä­lig ned­sätt­ning ske av ersätt­ning som avses i första styc­ket. / öitijj liv­ränta till efter­le­vande må skä­li­gen ned­sät­tas, såframt denne annor-​​ "yiipjt ledes än i 27 § sägs vål­lat döds­fal­let genom hand­ling, för vil­ken straff ^|sa5sj genom laga­kraft­ä­gande dom ådömts honom, eller med­ve­tet eller av grov ifitj ■ vårds­lös­het läm­nar orik­tig eller vil­se­le­dande upp­gift angå­ende för­hål­lande, som är av bety­delse för rät­ten till liv­rän­tan. 29 §. fram­ställ­ning om ersätt­ning enligt denna lag skall göras inom två år, beträf­fande sjuk­pen­ning och liv­ränta från den dag ersätt­ningen avser, i fråga om begrav­nings­hjälp från dagen för döds­fal­let samt såvitt angår an ­ nan ersätt­ning från den dag då den för­säk­rade guldit det belopp, för vil­ket ersätt­ning begä­res, allt vid även­tyr att rät­ten för­lo­ras. under­lå­ter någon att upp­bära ersätt­ning inom sex måna­der efter det för ­ säk­rings­in­rätt­ningen med­de­lat honom att så kun­nat ske, må utbe­tal­ning av ersätt­ningen väg­ras. 30 §. är någon, som har rätt till sjuk­pen­ning, barn­tillägg eller liv­ränta, icke svensk med­bor­gare och är han ej bosatt i riket, äger försäkringsinrätt-​​ j felas hiwi äljtbttl, 251 kh ^itfes i 'ii (r ''uti ät i. ’ t ¬ r 243. 457 icii iii­geh att med hans sam­tycke när som helst i stäl­let för sådan ersätt­ning . trll honom utgiva ett belopp för en gång, mot­sva­rande högst fem­tio och minst tjugu pro­cent av ersätt­ning­ens kapi­tal­värde. ersätt­ningen må ock, . utan den ersätt­nings­be­rät­ti­ga­des sam­tycke, utby­tas mot ett belopp för en ® gång om fem­tio pro­cent av kapi­tal­vär­det. har utbyte som nu nämnts ägt rum, före­lig­ger ej rätt till vidare ersätt­ning på grund av ska­dan. 5 ifil har ska­dan med­fört döden och var den avlidne ej svensk med­bor­gare ' och ej bosatt i riket, utgår begrav­nings­hjälp alle­nast om döds­fal­let skett inom tre måna­der efter ska­dans inträf­fande och liv­ränta till efter­le­vande, som ej är svensk med­bor­gare, alle­nast om denne vid tiden för ska­dans in- träf­fande var bosatt här i riket. från vad ovan i denna para­graf är före­skri­vet äger konungen, under 1' för­ut­sätt­ning av ömse­si­dig­het, med­giva undan­tag för med­bor­gare i visst ^ land. 11 aa anmä­lan om srr­kes­skada. 31 §. under­rät­telse om inträf­fad yrkes­skada skall oför­dröj­li­gen läm­nas till den ;j[52 arbets­gi­vare, hos 'vil­ken den ska­dade var anställd vid tiden för ska­dans inträf­fande. i fråga om skada, som avses i 6 § första styc­ket b) eller c) eller tredje styc­ket och som yppats först efter det den ska­dade upp­hört att vara utsatt för inver­kan av den art som orsa­kat ska­dan, skall under­rät­tel­sen „ dock läm­nas till den arbets­gi­vare, hos vil­ken den ska­dade senast var utsatt för dylik inver­kan. fin­nes någon, som å arbets­gi­va­rens väg­nar före­står arbe­tet, må under­rät­tel­sen i stäl­let läm­nas till honom. 32 §.éic jjt' arbets­gi­vare eller arbets­fö­re­stån­dare, som genom under­rät­telse enligt (ir 31 § eller eljest erhål­lit kän­ne­dom om inträf­fad yrkes­skada, är skyl­dig att enligt de före­skrif­ter, som med­de­las av konungen, anmäla ska­dan till den kfo all­männa sjuk­kassa, i vil­ken den ska­dade är för­säk­rad, eller, om den ska- jjjp' dade ej är för­säk­rad i all­män sjuk­kassa, till den för­säk­rings­in­rätt­ning, som jäm­likt 33 § skall utgiva ersätt­ning i anled­ning av ska­dan. i sist­nämnda fall ijng skall, där så kan ske utan oskä­lig omgång eller kost­nad, den som avgi­ver • anmä­lan tillse, att läka­rin­tyg angå­ende ska­dans beskaf­fen­het och den ska ­ dades till­stånd eller, där ska­dan med­fört döden, angå­ende döds­or­sa­ken sna ­ rast möj­ligt insän­des till för­säk­rings­in­rätt­ningen. _ all­män sjuk­kassa, som mot­ta­git anmä­lan enligt första styc­ket, skall en ­ ligt de före­skrif­ter, som med­de­las av konungen, anskaffa läka­rin­tyg, varom sägs i första styc­ket, samt över­sända anmä­lan jämte inty­get och erfor­der ­ liga kom­plet­te­rande upp­lys­ningar till för­säk­rings­in­rätt­ningen. läka­rin­tyg, som avses i denna para­graf, skall utfär­das å for­mu­lär, som fast­stäl­les av medi­ci­nal­sty­rel­sen. nödiga utgif­ter för dylikt intyg så ock för annat intyg, som erfordras för bestäm­mande av ersätt­ning eller för pröv­ning huruvida ersätt­ning skall utgå, gäl­das av för­säk­rings­in­rätt­ningen. fe tcäf 0i; ri utbe­tal­ning av ersätt­ning m. m. if^ 33 §. ersätt­ning sltall utgi­vas av den för­säk­rings­in­rätt­ning, i vil­ken den ska ­ dade var för­säk­rad vid tiden för ska­dans inträf­fande. är fråga om skada.a a a j. v a m «. a 1.4 a a k.& ^ . a * a a a ^ c4. ^ aax oavuv.aaj som avses i 6 § första styc­ket b) eller c) eller tredje styc­ket och som yppats^ ^ ,l mj wv./aaa j ^ forst efter det den ska­dade upp­hört att vara utsatt för inver­kan av den ■, > \ s \ .j. ¬ ri '•t >1 ,1 !- 1 t 458 — 1954. art som orsa­kat ska­dan, skall ersätt­ningen dock utgi­vas av den förs rings­in­rätt­ning, där den ska­dade senast var för­säk­rad medan han var utsa föt dylik inver­kan. kan ej genast avgö­ras, från vil­ken för­säk­rings­in­rätt­ning ersätt­ning slcall utgå, utgi­ves ersätt­ningen från riks­för­säk­rings­an­stal­ten med rätt för an ­ stal­ten att, där­est ersätt­nings­skyl­dig­he­ten seder­mera fin­nes åvila annan från anstal­ten. 34 §. sedan för­säk­rings­in­rätt­ningen erhål­lit under­rät­telse om ska­dan, skall inrätt­ningen bestämma den ersätt­ning som skall utgi­vas samt, där så fin­nes påkal­lat, vid­taga åtgär­der för vård av den ska­dade. där­est det ej genast kan avgö­ras, huruvida ersätt­ning bör utgå, skall,, om san­no­lika skäl äro där­till, ersätt­ning utgi­vas pro­vi­so­riskt. kan ej be-, lop­pet av sjuk­pen­ning eller liv­ränta genast bestäm­mas, utgi­ves pro­viso ­ riskt skä­ligt belopp. ersätt­ning som nu sagts utgi­ves utan återbetalnings-​​ skyl­dig­het för fall, att ersätt­ningen seder­mera bestäm­mes till lägre belopp eller ersätt­ning fin­nes icke böra utgå. 35 §. 37 §. ■'0 för­säk­rings­in­rätt­ning, av denna erhålla gott­gö­relse för vad som utgi­vits ■ ' kfp etii *>-• 1 ’ jrlii däif ic' inral sa ti ifo ' ■istiö ii' ä(j ' illft 'lätfpiii 0 d;r ■ fe cé beslut om ersätt­ning skall med­de­las så snart det kan ske och lända till efter­rät­telse utan hin­der av förd kla­gan. där­est väsent­lig änd­ring inträtt i de för­hål­lan­den, som voro avgö­rande för beslut om ersätt­ning till ska­dad, äger för­säk­rings­in­rätt­ningen upp­taga ären­det till ny pröv­ning. ersätt­ning för för­flu­ten tid må dock ej mins­kas eller indra­gas, 36 §. sjuk­pen­ning utbe­ta­las för varje kalen­der­vecka å vec­kans sista dag men må utbe­ta­las i för­skott för högst en månad. liv­ränta, som ej utgår i form av ett belopp för en gång, utbe­ta­las, såvida ej annat över­ens­kom­mes med liv­rän­te­ta­ga­ren, för varje månad, räk­nat från den dag rät­ten till liv­ränta inträtt, å måna­dens första dag. i den mån liv ­ ränta fin­nes böra för viss tid, under vil­ken anpass­ning efter ska­dans verk ­ ningar beräk­nas inträda, utgå med högre belopp än för tiden där­ef­ter, må utbe­tal­ningen ske enligt före­skrif­ter som med­de­las av för­säk­rings­rå­det. beträf­fande tiden för utbe­tal­ning av årlig ersätt­ning enligt 12 § andra styc­ket äger för­säk­rings­in­rätt­ningen med­dela sådana bestäm­mel­ser, som må anses lämp­liga för vin­nande av säker­het, att ersätt­ningen använ­des för ' vtejj det där­med avsedda ända­må­let. annan ersätt­ning än sådan som avses i första, andra och tredje styc­kena utbe­ta­las så snart det kan ske. för­skotts­vis utgi­ven ersätt­ning för tid, under vil­ken rät­ten till ersätt­ ning upp­hör eller ersätt­ningen mins­kas, må icke till någon del åter­krä­vas. ^ slu­tar sjukpenning-​​ eller liv­rän­te­be­lopp, som skall utbe­ta­las, ej å helt tio­tal ören, avrun­das det till när­mast högre, å helt tio­tal ören slu­tande belopp. angå­ende sät­tet för utbe­tal­ningen för­ord­nar konungen. ■ nä ä iji­miii för­säk­rings­in­rätt­ningen äger att, om anled­ning före­lig­ger här­till, i stäl­ let för sjuk­pen­ning eller liv­ränta eller del därav bereda den, som är hem ­ fal­len åt dryc­ken­skap eller all­var­ligt läke­me­dels­miss­bruk, ersätt­ning i natu- raför­må­ner. ■icai­its %lö' ik \ t ' ibll ; st * • i ■ ¬ i . r' r 243. — 459äta för­säk­rings­av­gif­ter m, m. 'jtllli: li|(: 38 §• i|;,' avgift för för­säk­ringen skall av för­säk­rings­in­rätt­ningen bestäm­mas till belopp, som med hän­syn till arbe­tets far­lig­het i all­män­het och till de sär­ skilda för­hål­lan­den, under vilka det bedri­ves, efter för­säk­rings­tek­niska ' grun­der prö­vas vara erfor­der­ligt för att täcka den risk, som för­säk­ringen avser, med tillägg i fråga om för­säk­ring i bolag, som avses i 1 §, av ett belopp, mot­sva­rande omkost­na­derna för för­säk­ringen. är arbets­gi­vare, kassa, pen­sions­in­rätt­ning eller för­säk­rings­an­stalt skyl- , k dig att utgiva under­stöd, för vil­ket enligt 25 § avdrag må göras, bestäm­mes för­säk­rings­av­gif­ten till det lägre belopp, som mot­sva­rar den mins­kade för- ; säk­rings­ris­ken, i fråga om annan arbets­gi­vare än sta­ten må dock sådan lind­ring i för­säk­rings­av­gif­ten ej äga rum, med mindre arbets­gi­va­ren begär det och, där så fin­nes erfor­der­ligt, för utgi­vande av under­stö­det stäl­ler säl­cer­het, som för­säk­rings­in­rätt­ningen god­kän­ner. » använ­des arbets­ta­gare till arbete av två eller flera arbets­gi­vare gemen ­samt, svara de för för­säk­rings­av­gif­ten en för alla och alla för en. ((iliv'; 39 §. såsom bidrag till bestri­dande av omkost­na­derna för för­säk­rings­rå­dets -och riks­för­säk­rings­an­stal­tens verk­sam­het skall för varje försäla-​​ing i an- iijijc stal­ten till stats­ver­ket erläg­gas tilläggs­av­gift med belopp, mot­sva­rande fem fug pro­cent av för­säk­rings­av­gif­ten, beräk­nad utan hän­syn till avdrag som sägs : i 25 §. . ' : bolag, som avses i 1 §, är ock skyl­digt att till stats­ver­ket erlägga bidrag till bestri­dande av nämnda omkost­na­der. bidra­get erläg­ges för varje räken ­ skapsår efter årets utgång på tid och sätt, som bestäm­mes av konungen, , j, ^ med belopp mot­sva­rande tre pro­cent av sum­man av för­säk­rings­av­gif­terna, beräk­nade utan hän­syn till avdrag, som sägs i 25 §, för de för­säk­ringar som under räken­skaps­å­ret tagits i bola­get, öwiga omkost­na­der för för­säk­rings­rå­dets ocb riks­för­säk­rings­an­stal­tens sjji verk­sam­het bestri­das av stats­ver­ket. i fråga om kost­na­derna för förvalt-​​ ningen av den i 41 § omför­mälda fon­den gäl­ler dock vad därom är sär­skilt s stad­gat. , ; ui ^ §•i envar är skyl­dig att på begä­ran lämna försälo-​​ings­rå­det eller riksförsäk-​​ rings­an­stal­ten upp­gift, som erfordras för att bedöma huruvida han är plik ­ tig att erlägga för­säk­rings­av­gift. arbets­gi­vare skall på begä­ran till för­säk­rings­rå­det samt, där för­säk­ring ­ en äger rum i riks­för­säk­rings­an­stal­ten, jäm­väl till anstal­ten lämna sådan '4^ jjj. upp­gift om arbe­tet ocb de för­hål­lan­den, under vilka det bedri­ves, samt om , arbets­ta­gar­nas antal, arbets­tid och avlö­nings­för­hål­lan­den, som erfordras för att bestämma för­sält­rings­av­gift eller ersätt­nings­be­lopp, r i den utsträck­ning för­säk­rings­rå­det eller riks­för­säk­rings­an­stal­ten prö ­ var nödigt för ända­mål, som avses i första eller andra styc­ket, ålig­ger det upp­gifts­skyl­dig att på begä­ran för gransk­ning till­han­da­hålla försäkrings-​​ rå(iet eller riks­för­säk­rings­an­stal­ten förda avlö­nings­lis­tor, ban­dels­böc­ker el- .1 ler mot­sva­rande anteck­ningar jämte där­till hörande hand­lingar. gransk-​​ ningen skall såvitt möj­ligt ske så, att den icke med­för hin­der i den upp- gifts­skyl­di­ges verk­sam­het, samt skall, om han så begär och det lämp­li­gen kan ske, verk­stäl­las hos honom. han­dels­böc­ker och andra hand­lingar, som \ ¬ i' 4fio — 1954. nr 't ■ > ti över­läm­nats för gransk­ning, skola åter­stäl­las utan dröjs­mål. med­de­lan om resul­ta­tet av gransk­ningen skall läm­nas sna­rast. för­säk­rings­rå­det och riks­för­säk­rings­an­stal­ten äga, i den mån så fin­nes f-f erfor­der­ligt för ända­mål som avses i andra styc­ket, att hos myn­dig­het, soni \ enligt gäl­lande före­skrif­ter utö­var till­syn å arbets­gi­va­rens verk­sam­het, på- . ^ fordra under­sök­ning av de för­hål­lan­den, under vilka arbe­tet bedri­ves, eller a att, där så påkal­las av sär­skilda omstän­dig­he­ter, själva före­taga sådan un- der­sök­ning. ^ grun­derna för beräk­ning av försälo-​​ings­av­gif­ter och pre­mi­e­re­serv för för- j säk­ringar i riks­för­sält­rings­an­stal­ten bestäm­mas av konungen. riks­för­sälcrings­an­stal­tens beslut om försäkrings-​​ eller tilläggs­av­gifts be­ lopp skall, även där belop­pet bestämts pro­vi­so­riskt, utan hin­der av förd kla­gan tills vidare lända till efter­rät­telse. vin­nes ned­sätt­ning i eller be ­ fri­else från avgift, åter­be­ta­las vad för myc­ket bli­vit erlagt. angå­ende debi­te­ring och upp­börd av avgif­ter för för­säk­ringar i riks­för ­ säk­rings­an­stal­ten samt om utbe­tal­ning till anstal­ten av dylika avgif­ter be ­ stäm­mer konungen med riks­da­gen. för­säk­rings­av­gif­terna skola ingå till en fond, som för­val­tas enligt grun- ' der vilka bestäm­mas av konungen med riks­da­gen. 42 §. har arbets­ta­gare, vil­ken ådra­git sig skada genom inver­kan som avses i , , 6 § första styc­ket b) eller c) eller tredje styc­ket, under den tid han varit . utsatt för dylik inver­kan varit för­säk­rad enligt denna lag i mer än en för- säk­rings­in­rätt­ning, skall kost­na­den för ersätt­ning i anled­ning av ska­dan ' för­de­las mel­lan inrätt­ning­arna i för­hål­lande till den tid för­säk­ringen i en- ; var av dem omfat­tat. där­est ska­dan med säker­het kan anses ådra­gen under bestämt arbete eller bestämd tid, är dock för­säk­rings­in­rätt­ning, vari arbets ­ taga­ren icke under nämnda arbete eller tid varit för­säk­rad, befriad från att . del­taga i kost­na­den. vad i detta stycke sägs skall ej gälla, där inrättning-​​ ’ arna över­ens­kom­mit om annan för­del­ning av kost­na­den. . för­säk­rings­in­rätt­ning­arna må ock över­ens­komma om viss för­del­ning av : 1 kost­nad, som för­an­le­des av stad­gan­det i 10 § andra styc­ket. '• l.sa ilsi­il­lit eil lenjinn ' nå iri^t' vissa sär­skilda bestäm­mel­ser. 43 §. k® itj sla hols i'fcia angå­ende för­säk­ring i bolag, som avses i 1 §, skall, för­u­tom vad eljest är ' stad­gat i denna lag och lagen den 17 juni 1948 om för­säk­rings­rö­relse, galla ! ? föl­jande. för­säk­ringen skall med­de­las för kalen­derår samt må ej träda i kraft för­rän vid bör­jan av kalen­derå­ret näst efter det, under vil­ket för­säk­ringen med­de­lats; den som under löpande kalen­derår blir arbets­gi­vare må dock med­de­las för­säk­ring för åter­sto­den av året. i den mån ej för­säk­rings­rå­det annorlunda med­gi­vit, anses för­säk­ringep ' 'i'jtjlsu omfatta samt­liga arbets­ta­gare, för ^alka arbets­gi­va­ren är för­säk­rings­plik­tig'. ‘ där bolag beslu­tat antaga ny delä­gare eller delä­gare utträtt ur bola­get, skall upp­gift härom läm­nas till riks­för­säk­rings­an­stal­ten. bolag skall för varje kalen­derår inom åtta måna­der efter årets utgång till riks­för­säk­rings­an­stal­ten lämna upp­gift om delä­garna i bola­get, av dem anli­tade arbets­ta­gare, som omfat­tats av för­säk­ringen i bola­get, och inträf ­ fade yrkes­ska­dor ävensom i övrigt på begä­ran av riks­för­säk­rings­an­stal­ten eller för­säk­rings­rå­det lämna upp­gift om delä­gare, för­säk­rade och yrkee-​​ ska­dor. ¬ t' c'' r 243. — besvär. 461 44 §. % över för­säk­rings­in­rätt­nings beslut i ärende angå­ende för­säk­ring enligt denna lag må kla­gan föras hos för­säk­rings­rå­det genom besvär, som skola ^ hava inkom­mit till för­säk­rings­rå­det senast inom en månad efter det kla- ' gan­den erhål­lit kän­ne­dom om beslu­tet. den som öns­kar änd­ring i all­män före­skrift, som med­de­lats av riksför-​​ f säk­rings­an­stal­ten, äger göra ansö­kan härom hos för­säk­rings­rå­det. tikf för­säk­rings­rå­det äger, ändå att kla­gan icke förts eller ansö­kan ej gjorts, till pröv­ning upp­taga ärende, som avses i denna para­graf. ' . över för­säk­rings­rå­dets beslut må ida­gan icke föras. i'ise fri­vil­lig för­säk­ring. 45 §. fri­vil­lig för­säk­ring må med­de­las a) åt arbets­gi­vare, som bedri­ver verk­sam­het i riket, för arbets­ta­gare hos- 'sii honom; b) åt utbild­nings­an­stalt i riket för ele­ver vid anstal­ten; c) åt svensk yrkes-​​ eller fack­or­ga­ni­sa­tion för med­lem­mar i organisatio-​​ ]y;2 men; samt tiii; d) åt varje svensk med­bor­gare, som är bosatt i riket, ävensom åt den,, 5:71-. ^ som utan att vara svensk med­bor­gare är bosatt och man­tals­skri­ven i riket,. [kl, för egen del. fe .... . 46 §./ den fri­vil­liga för­säk­ringen skall, i den mån dess omfatt­ning ej begrän-​​ ; sats i för­säk­rings­av­ta­let, avse alla i eller utom arbete ådragna ska­dor, som . orsa­kats av olycks­fall eller inver­kan som avses i 6 § och som icke omfat­tas, av den obli­ga­to­riska för­säk­ringen; dock må den fri­vil­liga för­säk­ringen ej avse ska­dor, å vilka gäl­lande före­skrif­ter om ersätt­ning i anled­ning av kropps­skada, ådra­gen under mili­tär­tjänst­gö­ring eller tjänst­gö­ring i civil-​​ - för­sva­ret, äga tillämp­ning och ej hel­ler ska­dor, orsa­kade av krigs­åt­gärd under lo-ig vari riket befin­ner sig. 47 §. i fråga om ersätt­ning på grund av den fri­vil­liga för­säk­ringen skall gälla ^ l vad som stad­gats beträf­fande ersätt­ning på grund av den obli­ga­to­riska för- sälc­ringen. från ersätt­ning, som avses i 12 —15 §§ och som belö­per på tid innan den ska­dade bli­vit berät­ti­gad till liv­ränta, skall dock avdra­gas vad ^, som för mot­sva­rande ända­mål utgår i sjuk­hjälp från all­män sjuk­kassa. trij^ ; i för­säk­rings­av­ta­let må rät­ten till ersätt­ning begrän­sas utö­ver vad som föl­jer av första styc­ket. _ 48 §. i-1 övri^ skall vad i 3 —42 samt 44 §§ är stad­gat om obli­ga­to­risk försäk-​​ [friw ring i tillämp­liga delar lända till efter­rät­telse beträf­fande den frivilliga-​​ fé' för­säk­ringen; och skall där­vid vad som sagts om arbets­gi­va­ren i stäl­let 11 eli avse för­säk­rings­ta­ga­ren. sär­skilda bestäm­mel­ser.irä­jittf ' [v , 49 §. avtal om ersätt­ning på grund av för­säk­ring enligt denna lag är utan ver- ; (d kan mot den ersätt­nings­be­rät­ti­gade, med mindre annat angi­ves i lagen. i ■•t?' a». ¬ 'v"- ; 1 462 1954. i . i ; 50 §. , t 0 m )3_äil fcii i(si. ifi ford­ran å ersätt­ning, som inne­står hos för­sälcrings­in­rätt­ning, må ei gäld tagas i mät. ej hel­ler må rätt till ersätt­ning över­lå­tas, innan den ersätt­nings­be­rät ' gade äger lyfta ersätt­ningen. 51 §. äger någon rätt till ersätt­ning enligt denna lag, är han ej därav hind att göra gäl­lande det anspråk på ska­de­stånd utö­ver ersätt­ningen, som till följd av ska­dan må till­komma honom. ' vad för­säk­rings­in­rätt­ning enligt denna lag utgi­vit i ersätt­ning för sk äger inrätt­ningen åter­kräva av den som upp­såt­li­gen eller genom grov vår ' lös­het vål­lat ska­dan eller, där denna upp­kom­mit i följd av tra­fik m motor­for­don som avses i 2 § lagen den 10 maj 1929 om tra­fik­för­säk­rin å motor­for­don, enligt lag är skyl­dig att utgiva ska­de­stånd evad han " vål­lande till ska­dan eller ej. på grund av vad i detta stycke sägs sk inrätt­ningen dock äga att åter­kräva alle­nast vad den ersätt­nings­be­rät­ti­gade ägt utbe­komma av den ska­de­stånds­skyl­dige. 52 §. på begä­ran av för­säk­rings­in­rätt­ning eller för­säk­rings­rå­det må, till vin ­ nande av utred­ning i ärende angå­ende för­säk­ring enligt denna lag, vid all­män under­rätt höras vittne eller sak­kun­nig eller för­hör under san­ningsr^i' [äj ’ för­säk­ran äga rum med den som sal­cen rör. ej vare någon skyl­dig att tjjl inställa sig vid annan under­rätt än den, inom vars område han vis­tas. om;: ' i för­hö­ret skall i tillämp­liga delar gälla vad om bevisupp­tag­ning utom huvudr^ för­hand­ling är stad­gat. ersätt­ning till den som inställt sig för att höras skall utgå efter vad rät­ten prö­var skä­ligt och skall för­skju­tas, då försäk-​​ » rins­grå­det påkal­lat för­hö­ret, av den för­säk­rings­in­rätt­ning, som rådet tjud stäm­mer, och eljest av den för­säk­rings­in­rätt­ning, som begärt för­hö­ret. eir, sätt­ningen skall stanna å för­säk­rings­in­rätt­ning. upp­kom­mer tvist mel­lan, försälo-​​ings­in­rätt­ningar angå­ende vem som skall slut­ligt svara för ersätt­ ningen, skall tvis­ten på yrkande av någon av inrätt­ning­arna avgö­ras av för ­ säk­rings­rå­det. 53 §. ' ib ' 11 ei fil i den mån ej annorlunda sär­skilt stad­gas äger bolag, som sägs i 1 §, ej med­dela annan för­säk­ring än som avses i denna lag. 54 §. k . 0s jji­i­ver i \ jrill •åti­nii vad i 295 och 297 §§ lagen den 17 juni 1948 om för­sälu­ings­rö­relse sägö om för­säk­rings­bo­lag skall, där konungen för visst fall så bestäm­mer, i fråga om över­ta­gande från holag helt eller del­vis av för­säk­rings­be­stån enligt lagen den 5 juli 1901 angå­ende ersätt­ning för skada till följd äy olycks­fall i arbete, lagen den 17 juni 1916 om för­sält­ring för olycks­fall arbete, lagen den 14 juni 1929 om för­säk­ring för vissa yrkes­sjukdo ävensom denna lag i tillämp­liga delar gälla riks­för­säk­rings­an­stal­ten; o skall admi­nisl­ra­tionsbo, som sägs i 296 § lagen om för­säk­rings­rö­relse, ofii' fatta även liv­rän­tor, som fast­stäl­las under admi­nist­ra­tions­ti­den, i följå varav ford­rings­rätt, som avses i 2 mom. av sist­nämnda para­graf, skall om-' ti' fatta jäm­väl kapi­tal­vär­det av sådana liv­rän­tor, ökat med en tju­gon­dei av ' samma värde. 55 §. _ _ med konung­ens med­gi­vande äger rilcs­för­säk­rings­an­stal­ten jäm­väl i an.- - nat fall än som avses i 54 § över­taga annan åvi­lande skyl­dig­het att utgivfi ersätt­ning i anled­ning av olycks­fall eller sjuk­dom. ¬ ! ■ 243. — 463 u . 56 §.; den som på grund av tjäns­teå­lig­gande för riks­för­säk­rings­an­stal­tens eller ^ 1 vk å x m ^ 1 m a. ^71 7_ 17x ^1,1. xa ^ a n x 4*^ 1 ^ r\. ^ “t t ^ xför­sälcrings­rå­dets räl­ming har eller haft att taga befatt­ning med upp­gift, fe , _j71-​---. ^71 ___ ______ j_____ -7 ___ _______________ • af\ o __ ä ^izz^ ___ ip xul odlvx xxx^ajjl. u.vj.v..>co xclll^xijlx^ xlcll lid hand­ling eller under­sök­ning, som sägs i 40 §, må ej röja eller obe­hö­ri­gen nyttja yrkes­hem­lig­het, som där­i­ge­nom bli­vit känd för honom, och ej hel­ler, där det ej kan anses påkal­lat i tjäns­tens intresse, yppa arbets­för­fa­rande eller affärs­för­hål­lande, vil­ket sålunda bli­vit honom kun­nigt. 57 §. iisifji 'und.erlå­ter arbets­gi­vare eller arbets­fö­re­stån­dare att full­göra något av vad som ålig­ger honom enligt 32 §, eller för­sum­mar någon att ställa sig \till efter­rät­telse vad i 40 § är före­skri­vet eller att lämna upp­gift, som stad- i}lijly|'gats i 43 §, straf­fes med dags­bö­ter. itui itif ij éjilci' llelli äfaiii' ; läm­nar någon med­ve­tet eller av grov vårds­lös­het i upp­gift, som skall avgi­vas enligt denna lag, orik­tigt med­de­lande, straf­fes med dags­bö­ter, där ej brot­tet är i all­män straff­lag belagt med straff. bry­ter någon mot vad i 56 § är stad­gat, straf­fes med dngs­bö­ter eller fäng­else. ä brott som nu sagts må all­män ålda­gare tala alle­nast efter an- i givelse av mål­sä­gan­den.' 58 §. konungen äger, under för­ut­sätt­ning av ömse­si­dig­het, träffa överenskom-​​ melse med främ­mande makt om tillämp­ning av denna lag eller det andra lan­dets lag i fall, då arbets­gi­vare i det ena lan­det inom det andra bedri­ver verk­sam­het, i vil­ken arbets­ta­gare använ­des.______ , _ anl­ken ’ 59 §. m: de när­mare före­skrif­ter, som fin­nas erfor­der­liga för tillämp­ningen av denna lag, med­de­las av konungen eller av myn­dig­het, som konungen be ­ rt ti-ii’ stäm­mer. rf [tii iijk lagens ikraft­trä­dande m. m. 60 §. denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1955 men äger icke tillämp­ning ass: i fråga om skada, som inträf­fat dess­förin­nan, och ej hel­ler i fråga om så- . dan i 6 § första styc­ket b) eller c) eller tredje styc­ket avsedd skada, som k yppats senare, där­est den ska­dade icke efter lagens ikraft­trä­dande varit y utsatt för inver­kan av den art, som orsa­kat ska­dan. "5^1 genom, denna lag upp­hä­vas lagen den 17 juni 1916 om för­sälcring för olycks­fall i arbete, lagen den 14 juni 1929 om för­säk­ring för vissa yrkes-​​ sjuk­do­mar samt för­ord­ningen den 11 juni 1918 (nr 375) angå­ende en sär- iskild för fis­kare avsedd för­säk­ring mot skada till följd av olycks­fall även- .som i lagen den 12 mars 1886 angå­ende ansva­rig­het för skada i följd av äjäm­vägs drift med­de­lade, ännu gäl­lande bestäm­mel­ser om skyl­dig­het för ägare eller inne­ha­vare av järn­väg att utgiva ersätt­ning då i följd av järn- tf\ vägs drift någon, som är anställd i järn­vä­gens tjänst eller arbete, under ■0 för­rät­tan­det därav dödas eller ska­das. äldre bestäm­mel­ser skola alltjämt äga tillämp­ning å sådant ersättnings-​​ __ o t 7 7 x* 1 1 «71^ *__7 j _ ^z xin ^ zil­jif ansprålc på grund av olycks­fall eller sjuk­dom, som ej till följd av vad i ■ första styc­ket sägs skall bedö­mas enligt den nya lagen. rörande ersätt-​​ > nings­an­språk, som nu nämnts, skall dock tilläm­pas vad som stad­gats i 29 § 'p första styc­ket nya lagen, där­est enligt äldre bestäm­mel­ser rät­ten till ersätt-​​ ning skulle för­lo­ras efter den nya lagens ikraft­trä­dande. 121 —5m2rt. svensk författningssamlingl95ft, nr 243-​2u. v- k.' / /:• n > t ^ j i i i ¬ 464 1954. nr 61 §. v vad i 10 § andra styc­ket är stad­gat om tidi­gare yrkes­skada slcall även skada, som omfat­tas av lagen om för­säk­ring för olycks­fall i ar eller lagen om för­säk­ring för vissa yrkes­sjuk­do­mar, där ej den tid, ikp vil­ken ford­ran på grund av den ska­dan sko­lat beval­cas, gått till ända f" den 1 janu­ari 1955. 62 §. vid tillämp­ning av 42 § första styc­ket skall med­räk­nas jäm­väl tid f" den nya lagens ila-​aft­trä­dande, i den mån så sko­lat ske enligt äldre stäm­mel­ser, om ska­dan yppats den 31 decem­ber 1954. v 63 §. före­kom­mer i lag eller för­fatt­ning hän­vis­ning till stad­gande, som ersa genom bestäm­melse i denna lag, skall hän­vis­ningen i stäl­let gälla den be stä­mi­nel­sen. ,/ det alla som veder­bör bava sig hör­sam­li­gen att efter­rätta. till ytter­mer visso bava vi detta med egen band under­skri­vit och med vårt kungl. sigi. bekräfta låtit. i stock­holms slott den 14 maj 1954. gustaf adolf. /t (l.s.) .'f ( soci­al­de­par­te­men­tet. ) g. e. sträng .^ r f 0 hiij# asjt0t tij­ll­fll ijiöi ('jnd f "p tji­it­till 'ässj jf ) le 1 i j ! ( ¬