Skol­lag (1985:1100). För­fatt­ningen har upp­hävts genom: SFS 2010:801

Utfär­dad:
Ikraft­trä­dan­de­da­tum:
Upp­hävd:
Källa: Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.
SFS nr: 1985:1100
Depar­te­ment: Utbild­nings­de­par­te­men­tet
Änd­ring införd: t.o.m. SFS 2010:699
Länk: Länk till regis­ter

SFS nr:

1985:1100
Depar­te­ment/myn­dig­het: Utbild­nings­de­par­te­men­tet
Utfär­dad: 1985-​12-12
Omtryck: SFS 1997:1212
Änd­rad: t.o.m. SFS

2010:699
Upp­hävd: 2010-​08-01
För­fatt­ningen har upp­hävts genom: SFS

2010:801
Änd­rings­re­gis­ter: SFSR (Rege­rings­kans­liet)
Källa: Full­text (Rege­rings­kans­liet)



1 kap. All­männa före­skrif­ter

Utbild­ning för barn och ung­dom

1 §   För barn och ung­do­mar anord­nar det all­männa utbild­ning i form av för­sko­le­klass, grund­skola och gym­na­sie­skola samt vissa mot­sva­rande skol­for­mer, näm­li­gen särskola, spe­ci­al­skola och same­skola.

För­sko­le­klas­sen, grund­sko­lan, gym­na­sie­sko­lan, särsko­lan, spe­ci­al­sko­lan och same­sko­lan bil­dar det offent­liga skol­vä­sen­det för barn och ung­dom. Dess­utom finns sär­skilda utbild­nings­for­mer som anord­nas av det all­männa för dem som till följd av sjuk­dom eller av annat skäl inte kan delta i skol­ar­be­tet inom det offent­liga skol­vä­sen­det.

Det all­männa anord­nar också peda­go­gisk verk­sam­het i form av för­sko­le­verk­sam­het och skol­barnsomsorg. För dessa verk­sam­he­ter gäl­ler i denna lag endast 1 kap. 2 a, 2 b och 15 §§, 2 a kap., 14 a kap. samt 15 kap. 5 och 11 §§.
Lag (2009:337).

2 §   Alla barn och ung­do­mar skall, obe­ro­ende av kön, geo­gra­fiskt hem­vist samt soci­ala och eko­no­miska för­hål­lan­den, ha lika till­gång till utbild­ning i det offent­liga skol­vä­sen­det för barn och ung­dom. Utbild­ningen skall inom varje skol­form vara lik­vär­dig, var­helst den anord­nas i lan­det.

Utbild­ningen skall ge ele­verna kun­ska­per och fär­dig­he­ter samt, i sam­ar­bete med hem­men, främja deras har­mo­niska utveck­ling till ansvars­kän­nande män­ni­skor och sam­hälls­med­lem­mar. I utbild­ningen skall hän­syn tas till ele­ver i behov av sär­skilt stöd.

Verk­sam­he­ten i sko­lan skall utfor­mas i över­ens­stäm­melse med grund­läg­gande demo­kra­tiska vär­de­ringar. Var och en som ver­kar inom sko­lan skall främja akt­ning för varje män­nis­kas egen­värde och respekt för vår gemen­samma miljö. Sär­skilt skall den som ver­kar inom sko­lan
   1. främja jäm­ställd­het mel­lan könen samt
   2. aktivt mot­verka alla for­mer av krän­kande behand­ling såsom mobb­ning och rasis­tiska bete­en­den. Lag (1999:886).

2 a §   För­sko­le­verk­sam­he­ten, sko­lan och skol­barnsom­sor­gen ska på soci­al­nämn­dens ini­ti­a­tiv i frå­gor som rör barn som far illa eller ris­ke­rar att fara illa sam­verka med sam­hälls­or­gan, orga­ni­sa­tio­ner och andra som berörs. I fråga om utläm­nande av upp­gif­ter gäl­ler de begräns­ningar som föl­jer av 2 a kap. 18 § och 9 kap. 16 a § denna lag och av offentlighets-​​ och sek­re­tess­la­gen (2009:400).

Bestäm­mel­ser om skyl­dig­het att anmäla till soci­al­nämn­den att ett barn kan behöva nämn­dens skydd finns i 14 kap. 1 § soci­al­tjänst­la­gen (2001:453). Lag (2009:433).

2 b §   Bestäm­mel­ser om skyl­dig­het för huvud­man­nen för för­skola, peda­go­gisk omsorg, fri­tids­hem eller skola att i vissa fall utfärda intyg om barns från­varo finns i 20 kap. 9 b § lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring. Lag (2009:337).

3 §   Vid sidan av de skol­for­mer som anord­nas av det all­männa kan det fin­nas sko­lor som anord­nas av enskilda fysiska eller juri­diska per­so­ner (fri­stå­ende sko­lor).

4 §   Kom­mu­nerna är huvud­män för för­sko­le­klas­sen och grund­sko­lan.

Kom­mu­ner och lands­ting är huvud­män för gym­na­sie­sko­lan. Lag (1997:1212).

5 §   För barn och ung­do­mar som inte kan gå i grund­sko­lan och gym­na­sie­sko­lan där­för att de är utveck­lings­störda finns särsko­lan. Kom­mu­nerna är huvud­män för särsko­lan.

Efter över­ens­kom­melse med en kom­mun får ett lands­ting vara huvud­man för viss utbild­ning inom särsko­lan. Lag (1996:566).

5 a §   Har upp­hävts genom lag (1990:1477).

6 §   För barn som anges i 3 kap. 3 § tredje styc­ket finns spe­ci­al­sko­lan. Sta­ten är huvud­man för spe­ci­al­sko­lan.
Lag (2008:403).

7 §   Som alter­na­tiv till grund­sko­lan finns same­sko­lan för vil­ken sta­ten är huvud­man.

Utbild­ning för vuxna

8 §   För vuxna anord­nar det all­männa utbild­ning i form av kom­mu­nal vux­en­ut­bild­ning (kom­vux), vux­en­ut­bild­ning för utveck­lings­störda (sär­vux) och svensk­un­der­vis­ning för invand­rare (sfi).

Kom­vux, sär­vux och sfi bil­dar det offent­liga skol­vä­sen­det för vuxna. Dess­utom finns sär­skilda utbild­nings­for­mer som anord­nas av det all­männa som kom­plet­te­ring till vux­en­ut­bild­ningen inom det offent­liga skol­vä­sen­det för vuxna. Lag (1993:800).

9 §   Det offent­liga skol­vä­sen­det för vuxna skall ge vuxna till­fälle att i enlig­het med indi­vi­du­ella öns­ke­mål kom­plet­tera sin utbild­ning. Häri­ge­nom skall främst de som erhål­lit minst utbild­ning få möj­lig­het att stärka sin ställ­ning i arbets­li­vet och i det kul­tu­rella och poli­tiska livet. Utbild­ningen skall inom varje skol­form vara lik­vär­dig, var­helst den anord­nas i lan­det.

Verk­sam­he­ten inom det offent­liga skol­vä­sen­det för vuxna skall utfor­mas i över­ens­stäm­melse med grund­läg­gande demo­kra­tiska vär­de­ringar. Var och en som ver­kar inom det skol­vä­sen­det skall främja akt­ning för varje män­nis­kas egen­värde och respekt för vår gemen­samma miljö. Sär­skilt skall den som ver­kar inom skol­vä­sen­det
   1. främja jäm­ställd­het mel­lan könen samt
   2. aktivt mot­verka alla for­mer av krän­kande behand­ling såsom mobb­ning och rasis­tiska bete­en­den. Lag (1997:1212).

10 §   Kom­mu­ner och lands­ting är huvud­män för kom­vux.

Kom­mu­nerna är huvud­män för sär­vux och sfi.

En folk­hög­skola kan enligt bestäm­mel­serna i 13 kap. vara huvud­man för utbild­ning som mot­sva­rar sfi.

Efter över­ens­kom­melse med en kom­mun får ett lands­ting vara huvud­man för viss utbild­ning inom sär­vux. Lag (2010:252).

Gemen­samma bestäm­mel­ser för det offent­liga skol­vä­sen­det

11 §   Det offent­liga skol­vä­sen­det för barn och ung­dom och det offent­liga skol­vä­sen­det för vuxna bil­dar till­sam­mans det offent­liga skol­vä­sen­det.

12 §   Den som är huvud­man för en del av det offent­liga skol­vä­sen­det ansva­rar för att utbild­ningen genom­förs i enlig­het med bestäm­mel­serna i denna lag och de bestäm­mel­ser som kan fin­nas i annan lag eller för­ord­ning.

Utö­ver vad som före­skrivs i denna lag kan i annan för­fatt­ning fin­nas före­skrif­ter sär­skilt om
   - mål och rikt­lin­jer för utbild­ningen,
   - utbild­ning­ens inne­håll och
   - utbild­ning­ens omfatt­ning i tiden.

13 §   För det offent­liga skol­vä­sen­det finns stat­liga skol­myn­dig­he­ter.

14 §   Skol­vä­sen­dets över­kla­gan­de­nämnd har till upp­gift att pröva över­kla­gan­den av vissa beslut på skol­vä­sen­dets område.

Nämn­dens ord­fö­rande skall vara jurist och ha erfa­ren­het som domare.

Nämn­dens beslut med anled­ning av ett över­kla­gande dit får inte över­kla­gas.

15 §   För den som är bosatt i lan­det avses i lagen med hem­kom­mun den kom­mun i vil­ken han är folk­bok­förd. Är han inte folk­bok­förd i lan­det eller är han kvar­skri­ven i en kom­mun enligt 16 § folk­bok­fö­rings­la­gen (1991:481) avses med hem­kom­mun den kom­mun i vil­ken han vis­tas sta­dig­va­rande eller, om han sak­nar sta­dig­va­rande vis­tel­se­ort, den kom­mun i vil­ken han för till­fäl­let uppe­hål­ler sig.

Med hem­lands­ting avses det lands­ting till vil­ken hem­kom­mu­nen hör. Lag (1991:1684).

16 §   Det som i lagen sägs om utveck­lings­störda gäl­ler även dem som har fått ett bety­dande och bestå­ende begåv­nings­mäs­sigt funk­tions­hin­der på grund av hjärn­skada, för­an­ledd av yttre våld eller kropps­lig sjuk­dom, samt per­so­ner med autism eller autis­m­lik­nande till­stånd.

I lagen (1993:387) om stöd och ser­vice till vissa funk­tions­hind­rade finns bestäm­mel­ser om vissa andra sär­skilda insat­ser än utbild­ning. Lag (1993:800).

17 §   Med utlands­svensk elev avses i denna lag en elev vars vård­nads­ha­vare sta­dig­va­rande vis­tas i utlan­det och av vilka minst en är svensk med­bor­gare.

Rege­ringen får med­dela före­skrif­ter om att också annan skall räk­nas som utlands­svensk elev. Lag (1996:60).

Infor­ma­tion om icke skol­plik­tiga ung­do­mar

18 §   En hem­kom­mun ska löpande hålla sig infor­me­rad om hur de ung­do­mar i kom­mu­nen som full­gjort sin skol­plikt men som inte fyllt 20 år är sys­sel­satta, i syfte att kunna erbjuda dem lämp­liga indi­vi­du­ella åtgär­der.

Kom­mu­nens skyl­dig­het enligt första styc­ket omfat­tar inte de ung­do­mar som genom­för eller har full­följt utbild­ning på natio­nella pro­gram i gym­na­sie­skola, natio­nella eller spe­ci­alut­for­made pro­gram i gym­na­si­e­särskola eller mot­sva­rande utbild­ning.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer med­de­lar före­skrif­ter om den behand­ling av per­son­upp­gif­ter som är nöd­vän­dig för att kom­mu­nen ska kunna genom­föra sin skyl­dig­het enligt första styc­ket. Lag (2009:1038).

Omhän­der­ta­gande av före­mål

19 §   Bestäm­mel­serna i 20-22 §§ gäl­ler utbild­ning i grund­sko­lan, gym­na­sie­sko­lan, särsko­lan, spe­ci­al­sko­lan och same­sko­lan.
Tillämp­nings­om­rå­det för fri­stå­ende sko­lor anges i 9 kap. 18 §.
Lag (2007:378).

20 §   Rek­torn eller en lärare får från en elev omhän­derta före­mål som används på ett sätt som är stö­rande för skol­verk­sam­he­ten eller som kan utgöra en fara för säker­he­ten i denna. Lag (2007:378).

21 §   Ett före­mål som har omhän­der­ta­gits enligt 20 § skall åter­läm­nas till ele­ven senast vid den tid­punkt skol­da­gen är slut för ele­ven. Om ele­ven vid upp­re­pade till­fäl­len tagit med sig före­mål som omfat­tas av 20 § eller om det med hän­syn till före­må­lets beskaf­fen­het finns sär­skild anled­ning att inte åter­lämna det, behö­ver dock inte före­må­let läm­nas till­baka för­rän ele­vens vård­nads­ha­vare har under­rät­tats om omhän­der­ta­gan­det. Ett omhän­der­ta­gande får inte bestå längre än till och med fjärde dagen efter verk­stäl­lan­det av omhän­der­ta­gan­det.

Om ett före­mål som har omhän­der­ta­gits enligt 20 § kan antas bli för­ver­kat enligt 36 kap. 3 § brotts­bal­ken, 6 § nar­ko­ti­ka­straff­la­gen (1968:64), 5 § lagen (1988:254) om för­bud beträf­fande kni­var och andra far­liga före­mål, 5 § lagen (1991:1969) om för­bud mot vissa dop­nings­me­del, 9 kap. 5 § vapen­la­gen (1996:67) eller 5 § lagen (1999:42) om för­bud mot vissa häl­so­far­liga varor skall rek­torn eller den som rek­torn har bestämt skynd­samt anmäla omhän­der­ta­gan­det till polis­myn­dig­he­ten. Omhän­der­ta­gan­det får i dessa fall bestå tills frå­gan om före­må­let skall tas i beslag har prö­vats.
Lag (2007:378).

22 §   Om ett före­mål som har omhän­der­ta­gits enligt 20 § inte åter­läm­nas senast vid lek­tio­nens slut skall omhän­der­ta­gan­det doku­men­te­ras skrift­ligt av den som genom­fört omhän­der­ta­gan­det.
Lag (2007:378).

Till­gång till studie-​​ och yrkes­väg­led­ning

23 §   Huvud­man­nen ansva­rar för att ele­ver i grund­sko­lan, gym­na­sie­sko­lan och spe­ci­al­sko­lan och i fri­stå­ende sko­lor som anord­nar mot­sva­rande utbild­ning har till­gång till sådan kom­pe­tens att ele­ver­nas behov av väg­led­ning inför val av fram­tida utbildnings-​​ och yrkes­verk­sam­het kan till­go­do­ses.
Även den som avser att påbörja en utbild­ning ska ha till­gång till sådan väg­led­ning. Lag (2009:1038).


2 kap. Den kom­mu­nala orga­ni­sa­tio­nen för sko­lan

1 §   Varje kom­mun och lands­ting skall som sty­relse för sitt offent­liga skol­vä­sende utse en eller flera nämn­der.

För en sådan nämnd gäl­ler vad som är före­skri­vet om nämn­der i kom­mu­nal­la­gen (1991:900). Före­skrif­terna om själv­för­valt­nings­or­gan i 7 kap. 18-22 §§ skall dock inte tilläm­pas i fråga om upp­gif­ter för vilka ansva­ret enligt denna lag eller andra bestäm­mel­ser ankom­mer på nämn­den eller någon annan. Lag (1994:696).

2 §   För led­ningen av utbild­ningen i sko­lorna skall det fin­nas rek­to­rer. Rek­torn skall hålla sig för­tro­gen med det dag­liga arbe­tet i sko­lan. Det ålig­ger rek­torn att sär­skilt verka för att utbild­ningen utveck­las.

Som rek­tor får bara den anstäl­las som genom utbild­ning och erfa­ren­het har för­vär­vat peda­go­gisk insikt.

2 a §   Varje kom­mun och lands­ting ska se till att rek­to­rerna går en sär­skild befatt­nings­ut­bild­ning eller en utbild­ning som kan jäm­stäl­las med denna. Utbild­ningen ska påbör­jas sna­rast möj­ligt efter det att rek­torn har till­trätt sin anställ­ning och vara genom­förd inom fyra år efter till­trä­des­da­gen.

Skyl­dig­he­ten för en kom­mun eller ett lands­ting enligt första styc­ket gäl­ler inte i fråga om rek­to­rer som tidi­gare gått befatt­nings­ut­bild­ningen eller en äldre stat­lig rek­tors­ut­bild­ning. Skyl­dig­he­ten gäl­ler inte hel­ler i fråga om rek­to­rer som genom annan utbild­ning eller yrkes­er­fa­ren­het har för­vär­vat kun­ska­per som av en hög­skola som anord­nar befatt­nings­ut­bild­ning har jäm­ställts med sådan utbild­ning.

Rege­ringen får med­dela före­skrif­ter om utbild­ning enligt första styc­ket. Lag (2009:1521).

3 §   Kom­mu­ner och lands­ting är skyl­diga att för under­vis­ningen använda lärare, för­s­kol­lä­rare eller fri­tidspe­da­go­ger som har en utbild­ning som är avsedd för den under­vis­ning de i huvud­sak ska bedriva.

Undan­tag för göras endast om per­so­ner med sådan utbild­ning inte finns att tillgå eller det finns något annat sär­skilt skäl med hän­syn till ele­verna.

Varje kom­mun och lands­ting ska också sträva efter att för under­vis­ning i gym­na­sie­sko­lan och gym­na­sial vux­en­ut­bild­ning anställa lärare som har fors­kar­ut­bild­ning. Lag (2009:129).

4 §   Behö­rig att anstäl­las som lärare, för­s­kol­lä­rare eller fri­tidspe­da­gog i det offent­liga skol­vä­sen­det utan tids­be­gräns­ning är
   1. den som har svensk lärarex­a­men, respek­tive barn- och ung­dom­spe­da­go­gisk exa­men som rege­ringen med stöd av 1 kap. 11 § hög­sko­le­la­gen (1992:1434) har med­de­lat före­skrif­ter om, eller mot­sva­rande äldre utbild­ning, med huvud­sak­lig inrikt­ning på den under­vis­ning anställ­ningen avser, eller
   2. den som av Hög­sko­le­ver­ket har fått ett behö­rig­hets­be­vis enligt vad som före­skrivs i 4 a och 4 b §§.

Den som inte är behö­rig får ändå anstäl­las utan tids­be­gräns­ning, om det sak­nas behö­riga sökande och om det finns sär­skilda skäl samt om den sökande har mot­sva­rande kom­pe­tens för den under­vis­ning som anställ­ningen avser och det dess­utom finns skäl att anta att den sökande är läm­pad att sköta under­vis­ningen. Lag (1999:887).

4 a §   Den som har en utländsk lärar­ut­bild­ning skall få ett behö­rig­hets­be­vis, om den utbild­ningen ensam eller till­sam­mans med yrkes­livs­er­fa­ren­het mot­sva­rar sådan peda­go­gisk utbild­ning som avses i 4 § 1. Lag (1999:887).

4 b §   Den som har ett annat moders­mål än svenska, danska, fär­ö­iska, isländska eller norska kan få ett behö­rig­hets­be­vis endast om han eller hon har de kun­ska­per i svenska som behövs.
Lag (1999:887).

4 c §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela när­mare före­skrif­ter om vill­ko­ren för ett sådant behö­rig­hets­be­vis som avses i 4 § första styc­ket 2.
Lag (1999:887).

4 d §   Beslut av Hög­sko­le­ver­ket i ären­den om utfär­dande av behö­rig­hets­be­vis enligt 4 § första styc­ket 2 får över­kla­gas hos all­män för­valt­nings­dom­stol.

Pröv­nings­till­stånd krävs vid över­kla­gande till kam­mar­rät­ten.
Lag (1999:887).

5 §   Den som inte upp­fyl­ler kra­ven enligt 4 § får anstäl­las som lärare, för­s­kol­lä­rare eller fri­tidspe­da­gog för högst ett år i sän­der. Lag (1997:1212).

6 §   För att få anstäl­las utan tids­be­gräns­ning för studie-​​ och yrkes­väg­led­ning i det offent­liga skol­vä­sen­det ska den sökande ha en utbild­ning avsedd för sådan verk­sam­het.

Den som inte upp­fyl­ler detta krav får anstäl­las för studie-​​ och yrkes­väg­led­ning för högst ett år i sän­der.
Lag (2009:1038).

7 §   Varje kom­mun och lands­ting skall se till att kom­pe­tens­ut­veck­ling anord­nas för den per­so­nal som har hand om utbild­ningen. Kom­mu­ner och lands­ting skall vinn­lägga sig om en pla­ne­ring av per­so­na­lens kom­pe­tens­ut­veck­ling. Lag (2000:842).

7 a §   Kom­mu­ner och lands­ting skall se till att lärare, för­s­kol­lä­rare och fri­tidspe­da­go­ger som under­vi­sar har nöd­vän­diga insik­ter i de före­skrif­ter som gäl­ler för det offent­liga skol­vä­sen­det, sär­skilt de före­skrif­ter som anger målen för utbild­ningen. Lag (1999:887).

8 §   I alla kom­mu­ner skall det fin­nas en av kom­mun­full­mäk­tige anta­gen skol­plan som visar hur kom­mu­nens skol­vä­sende skall gestal­tas och utveck­las. Av skol­pla­nen skall sär­skilt framgå de åtgär­der som kom­mu­nen avser vidta för att uppnå de natio­nella mål som har satts upp för sko­lan.

Kom­mu­nen skall kon­ti­nu­er­ligt följa upp samt utvär­dera skol­pla­nen.


2 a kap. För­sko­le­verk­sam­het och skol­barnsomsorg

1 §   Hem­kom­mu­nen sva­rar för att barn som är bosatta i Sve­rige erbjuds för­sko­le­verk­sam­het och skol­barnsomsorg.
Verk­sam­he­terna kan också anord­nas av enskilda.

För­sko­le­verk­sam­he­ten avser barn som inte går i sko­lan.

Skol­barnsom­sor­gen avser barn till och med tolv års ålder som går i sko­lan. Lag (2009:337).

2 §   För­sko­le­verk­sam­he­ten bedrivs i form av för­skola, peda­go­gisk omsorg och öppen för­skola.

Skol­barnsom­sor­gen bedrivs i form av fri­tids­hem och peda­go­gisk omsorg. För barn mel­lan tio och tolv år kan skol­barnsom­sor­gen även bedri­vas i form av öppen fri­tids­verk­sam­het.
Skol­barnsom­sor­gen ska ta emot barn under den del av dagen då de inte vis­tas i sko­lan och under lov. Lag (2009:337).

3 §   För­sko­le­verk­sam­he­tens upp­gift är att genom peda­go­gisk verk­sam­het erbjuda barn fost­ran och omvård­nad.
Skol­barnsom­sor­gens upp­gift är att kom­plet­tera sko­lan samt erbjuda barn en menings­full fri­tid och stöd i utveck­lingen.

För bedri­vande av för­sko­le­verk­sam­het och skol­barnsomsorg skall det fin­nas per­so­nal med sådan utbild­ning eller erfa­ren­het att bar­nens behov av omsorg och en god peda­go­gisk verk­sam­het kan till­go­do­ses. Barn­grup­perna skall ha en lämp­lig sam­man­sätt­ning och stor­lek. Loka­lerna skall vara ända­måls­en­liga.

För­sko­le­verk­sam­he­ten och skol­barnsom­sor­gen skall utgå från varje barns behov. Barn som av fysiska, psy­kiska eller andra skäl behö­ver sär­skilt stöd i sin utveck­ling skall ges den omsorg som deras spe­ci­ella behov krä­ver. Lag (1997:1212).

4 §   Om ett barn vår­das på sjuk­hus eller i någon annan insti­tu­tion, skall huvud­man­nen för insti­tu­tio­nen sörja för att bar­net får till­fälle att delta i verk­sam­het som mot­sva­rar den som erbjuds i för­skola eller fri­tids­hem. Lag (1998:352).

5 §   Kom­mu­nens upp­gif­ter inom för­sko­le­verk­sam­he­ten och skol­barnsom­sor­gen full­görs av den eller de nämn­der som kom­mun­full­mäk­tige bestäm­mer.

Kom­mu­nen får sluta avtal med någon annan om att utföra kom­mu­nens upp­gif­ter inom för­sko­le­verk­sam­he­ten och skol­barnsom­sor­gen. Genom ett sådant avtal får en kom­mun till­han­da­hålla tjäns­ter åt en annan kom­mun. Upp­gif­ter som inne­fat­tar myn­dig­hets­ut­öv­ning får inte med stöd av denna bestäm­melse läm­nas till ett bolag, en för­e­ning, en sam­fäl­lig­het, en stif­telse eller en enskild indi­vid. Lag (1997:1212).

6 §   För­sko­le­verk­sam­het och skol­barnsomsorg skall till­han­da­hål­las i den omfatt­ning det behövs med hän­syn till för­äld­rar­nas för­värvs­ar­bete eller stu­dier eller bar­nets eget behov.

För­sko­le­verk­sam­het skall till­han­da­hål­las barn som har fyllt ett år. Barn som inte har fyllt ett år skall till­han­da­hål­las för­skola om bar­net omfat­tas av 9 §. Lag (1997:1212).

6 a §   Barn vars för­äld­rar är arbets­lösa skall till­han­da­hål­las för­sko­le­verk­sam­het enligt 6 § andra styc­ket.
För­sko­le­verk­sam­he­ten skall i sådana fall omfatta minst tre tim­mar per dag eller 15 tim­mar i vec­kan. Lag (2000:1375).

6 b §   Barn vars för­äld­rar är för­äld­ra­le­diga enligt för­äld­ra­le­dig­hets­la­gen (1995:584) för vård av annat barn skall till­han­da­hål­las för­sko­le­verk­sam­het enligt 6 § andra styc­ket.
För­sko­le­verk­sam­he­ten skall i sådana fall omfatta minst tre tim­mar per dag eller 15 tim­mar i vec­kan. Lag (2000:1375).

7 §   När vård­nads­ha­va­ren har anmält behov av plats inom för­sko­le­verk­sam­he­ten eller skol­barnsom­sor­gen, skall kom­mu­nen erbjuda plats utan oskä­ligt dröjs­mål.

Kom­mu­nen kan full­göra sin skyl­dig­het enligt 6 § också genom att utan oskä­ligt dröjs­mål hän­visa bar­net till en mot­sva­rande plats i enskild för­skola eller enskilt fri­tids­hem.

Kom­mu­nen skall ta skä­lig hän­syn till vård­nads­ha­va­rens öns­ke­mål om omsorgs­form när den erbju­der plats inom för­sko­le­verk­sam­he­ten eller skol­barnsom­sor­gen enligt första eller andra styc­ket.
Lag (1998:352).

8 §   Plats inom för­sko­le­verk­sam­he­ten eller skol­barnsom­sor­gen skall erbju­das så nära bar­nets eget hem eller skola som möj­ligt med beak­tande av vad som krävs för att effek­tivt utnyttja loka­ler och andra resur­ser. Skä­lig hän­syn skall också tas till vård­nads­ha­va­rens öns­ke­mål. Lag (1997:1212).

8 a §   Barn ska erbju­das plats i för­skola från och med höst­ter­mi­nen det år då de fyl­ler tre år. För­sko­lan ska omfatta minst 525 tim­mar om året. Lag (2009:341).

9 §   Barn som av fysiska, psy­kiska eller andra skäl behö­ver sär­skilt stöd i sin utveck­ling skall anvi­sas plats i för­skola eller fri­tids­hem, om inte bar­nens behov av sådant stöd till­go­do­ses på något annat sätt.

Kom­mu­nen skall genom upp­sö­kande verk­sam­het ta reda på vilka barn som behö­ver anvi­sas plats enligt första styc­ket. Kom­mu­nen skall verka för att bar­nen utnytt­jar den anvi­sade plat­sen och infor­mera för­äld­rarna om verk­sam­he­ten och syf­tet med denna.

Om ett barn efter beslut av en kom­mun vis­tas i famil­je­hem eller i hem för vård eller boende i en annan kom­mun, har den kom­mun som beslu­tat om vis­tel­sen ansva­ret för det indi­vi­du­ellt behovs­prö­vade stöd enligt första styc­ket som bar­net kan behöva.
Pla­ce­rings­kom­mu­nens ansvar upp­hör om ären­det över­flyt­tas enligt 16 kap. 1 § soci­al­tjänst­la­gen (2001:453). Lag (2001:462).

10 §   För plats i för­skola, fri­tids­hem och peda­go­gisk omsorg som kom­mu­nen anord­nar får skä­liga avgif­ter tas ut enligt grun­der som kom­mu­nen bestäm­mer.

För sådana plat­ser i för­skola som avses i 8 a och 9 §§ får avgift tas ut endast till den del verk­sam­he­ten över­sti­ger 15 tim­mar i vec­kan eller 525 tim­mar om året. Lag (2009:337).

11 §   I ären­den som avser myn­dig­hets­ut­öv­ning mot någon enskild skall föl­jande bestäm­mel­ser i för­valt­nings­la­gen (1986:223) tilläm­pas:

14 § första styc­ket om en parts rätt att med­dela sig munt­li­gen,
16 och 17 §§ om en parts rätt att få del av upp­gif­ter,
20 § om moti­ve­ring av beslut, samt

26 § om rät­telse av skriv­fel och lik­nande.

Bestäm­mel­serna i 16 och 17 §§ för­valt­nings­la­gen gäl­ler dock inte upp­gif­ter som rör någon annan sökande i ett ärende om plats i för­skola eller fri­tids­hem. Lag (1997:1212).

12 §   Om kom­mu­nens upp­gif­ter inom för­sko­le­verk­sam­he­ten och skol­barnsom­sor­gen full­görs av flera nämn­der skall varje sådan nämnd, i den utsträck­ning det begärs, till de övriga lämna de upp­gif­ter som behövs för att admi­ni­strera för­del­ningen av plat­ser. Lag (1997:1212).

12 a §   En kom­mun ska i sin för­sko­le­verk­sam­het eller skol­barnsomsorg ta emot ett barn från en annan kom­mun om det finns sär­skilda skäl med hän­syn till bar­nets för­hål­lan­den.
Innan kom­mu­nen fat­tar beslut om att ta emot ett sådant barn, ska den inhämta ytt­rande från bar­nets hem­kom­mun, om det inte bedöms som onö­digt.

En kom­mun får även i andra fall i sin för­sko­le­verk­sam­het eller skol­barnsomsorg ta emot ett barn från en annan kom­mun.

En kom­mun som i sin för­sko­le­verk­sam­het eller skol­barnsomsorg har tagit emot ett barn från en annan kom­mun har rätt till ersätt­ning av bar­nets hem­kom­mun. I sådana fall som avses i första styc­ket har den mot­ta­gande kom­mu­nen rätt till ersätt­ning för sina kost­na­der. I andra fall ska ersätt­ningen bestäm­mas efter samma grun­der som bar­nets hem­kom­mun tilläm­par vid för­del­ning av resur­ser till den egna för­sko­le­verk­sam­he­ten eller skol­barnsom­sor­gen, om inte de berörda kom­mu­nerna kom­mer över­ens om något annat. Lag (2009:337).

13 §   För­sko­le­verk­sam­het eller skol­barnsomsorg i form av för­skola, fri­tids­hem eller peda­go­gisk omsorg som bedrivs av ett bolag, en för­e­ning, ett regi­stre­rat tros­sam­fund, en stif­telse eller en enskild indi­vid ska efter ansö­kan god­kän­nas av den kom­mun där verk­sam­he­ten bedrivs, om verk­sam­he­ten har god kva­li­tet och säker­het samt upp­fyl­ler de krav som anges i 3 §.

Om verk­sam­he­ten helt eller till väsent­lig del änd­ras eller flyt­tas, ska beslu­tet om god­kän­nande upp­hä­vas.
Lag (2009:337).

14 §   Har upp­hävts genom lag (2009:337).

15 §   Verk­sam­het som har god­känts enligt 13 § står under till­syn av den kom­mun där verk­sam­he­ten bedrivs. Kom­mu­nen har rätt att inspek­tera verk­sam­he­ten och får inhämta de upp­lys­ningar och ta del av de hand­lingar som behövs för till­sy­nen. Lag (2009:337).

16 §   Om det före­lig­ger något miss­för­hål­lande i sådan verk­sam­het som har god­känts enligt 13 §, ska kom­mu­nen före­lägga huvud­man­nen att avhjälpa miss­för­hål­lan­det.

Om miss­för­hål­lan­det är all­var­ligt och kom­mu­nens före­läg­gande inte följs, får kom­mu­nen åter­kalla god­kän­nan­det.

Ett god­kän­nande ska åter­kal­las om huvud­man­nen inte iakt­tar sina skyl­dig­he­ter enligt lagen (2000:873) om regis­ter­kon­troll av per­so­nal inom för­sko­le­verk­sam­het, skola och skol­barnsomsorg och bris­terna inte avhjälps efter påpe­kande för huvud­man­nen. Lag (2009:337).

17 §   Den kom­mun där verk­sam­het som har god­känts enligt 13 § bedrivs ska besluta att huvud­man­nen har rätt till bidrag om
   1. verk­sam­he­ten är öppen för alla barn som ska erbju­das mot­sva­rande offent­lig verk­sam­het enligt 6-6 b, 8 a och 9 §§, med undan­tag för barn som det skulle med­föra bety­dande orga­ni­sa­to­riska eller eko­no­miska svå­rig­he­ter att ta emot för den enskilda verk­sam­he­ten,
   2. påtag­liga nega­tiva följ­der inte upp­står för mot­sva­rande verk­sam­het i kom­mu­nen, och
   3. avgif­terna inte är oskä­ligt höga.

Kom­mu­nen får besluta att en huvud­man har rätt till bidrag trots att vill­ko­ret i första styc­ket 1 inte är upp­fyllt, om det finns skäl med hän­syn till verk­sam­he­tens sär­skilda karak­tär.

Om god­kän­nan­det åter­kal­las, eller övriga vill­kor enligt första styc­ket inte längre är upp­fyllda, ska rät­ten till bidrag åter­kal­las. Lag (2009:337).

17 a §   Bar­nets hem­kom­mun ska lämna bidrag till en huvud­man som har rätt till bidrag enligt 17 §.

Bidra­get (grund­be­lopp) till för­skola, fri­tids­hem eller peda­go­gisk omsorg ska avse ersätt­ning för
   1. omsorg och peda­go­gisk verk­sam­het,
   2. peda­go­giskt mate­rial och utrust­ning,
   3. mål­ti­der,
   4. admi­nist­ra­tion,
   5. mer­vär­desskatt, och
   6. lokal­kost­na­der.

Där­ut­ö­ver ska bidrag (tilläggs­be­lopp) läm­nas för barn som har ett omfat­tande behov av sär­skilt stöd.

Bidrag enligt andra styc­ket ska bestäm­mas efter samma grun­der som kom­mu­nen tilläm­par vid för­del­ning av resur­ser till den egna mot­sva­rande verk­sam­he­ten.

Om kom­mu­nen inte till­han­da­hål­ler peda­go­gisk omsorg, ska bidra­get bestäm­mas efter vad som är skä­ligt med hän­syn till den enskilda verk­sam­he­tens inne­håll och omfatt­ning.

Hem­kom­mu­nen är bara skyl­dig att lämna bidrag i den omfatt­ning som den är skyl­dig att erbjuda mot­sva­rande offent­liga verk­sam­het enligt 6-6 b, 8 a och 9 §§.

Hem­kom­mu­nen är inte skyl­dig att lämna bidrag för samma barn till fler än två huvud­män. Har ett barn ett omfat­tande behov av sär­skilt stöd är hem­kom­mu­nen inte skyl­dig att lämna bidrag för det sär­skilda stö­det, om bety­dande orga­ni­sa­to­riska eller eko­no­miska svå­rig­he­ter upp­står för hem­kom­mu­nen.

Om bar­net tagits emot i två enskilda verk­sam­he­ter, eller i en enskild och en kom­mu­nal verk­sam­het, är kom­mu­nen inte skyl­dig att lämna ett sam­lat bidrags­be­lopp som är högre än om bar­net tagits emot i endast en kom­mu­nal verk­sam­het. Hem­kom­mu­nen ska bestämma hur bidra­get ska för­de­las mel­lan huvud­män­nen för verk­sam­he­terna.

När barn tas emot i enskild peda­go­gisk omsorg, där deras vård­nads­ha­vare arbe­tar, får bidrag inte läm­nas för fler sådana barn än det antal andra barn som har tagits emot.

Kom­mu­nen kan lämna bidrag till annan huvud­man för enskild för­sko­le­verk­sam­het eller enskild skol­barnsomsorg än som omfat­tas av första styc­ket, om verk­sam­he­ten upp­fyl­ler de krav som anges i 3 § och avgif­terna inte är oskä­ligt höga. Sådant bidrag bör bestäm­mas på det sätt som anges i andra-​​femte styc­kena. Lag (2010:699).

17 b §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om hur kom­mu­nens bidrag ska bestäm­mas i stäl­let för det som anges i 17 a §, om stats­bi­drag läm­nas till kom­mu­nen för ett barn som har tagits emot i enskild för­sko­le­verk­sam­het eller enskild skol­barnsomsorg. Lag (2009:671).

18 §   Den som är eller har varit verk­sam inom yrkes­mäs­sigt bedri­ven enskild för­sko­le­verk­sam­het eller skol­barnsomsorg får inte obe­hö­ri­gen röja vad han eller hon där­vid har fått veta om enskil­das per­son­liga för­hål­lan­den. Lag (1997:1212).

19 §   Beslut av en kom­mun får över­kla­gas hos all­män för­valt­nings­dom­stol i ären­den som gäl­ler
   - god­kän­nande enligt 13 §,
   - före­läg­gande eller åter­kal­lande av god­kän­nande enligt 16 §,
   - rätt till bidrag eller åter­kal­lande av sådan rätt enligt 17 §, och
   - bidrag enligt 17 a § andra-​​femte och åttonde styc­kena.

Pröv­nings­till­stånd krävs vid över­kla­gande till kam­mar­rät­ten.

Kom­mu­nens beslut om före­läg­gande eller åter­kal­lande av god­kän­nande enligt 16 § och om åter­kal­lande av rätt till bidrag enligt 17 § samt dom­stols beslut gäl­ler ome­del­bart.
Lag (2010:699).

20 §   Kom­mu­nen ska infor­mera om den för­sko­le­verk­sam­het och den skol­barnsomsorg som kom­mu­nen anord­nar samt om mot­sva­rande enskild verk­sam­het som kom­mu­nen har god­känt. Infor­ma­tio­nen ska även avse möj­lig­he­ten att driva enskild för­sko­le­verk­sam­het och enskild skol­barnsomsorg med bidrag enligt 17 §. Lag (2009:337).


2 b kap. För­sko­le­klas­sen

All­männa bestäm­mel­ser om för­sko­le­klas­sen inom det offent­liga skol­vä­sen­det

1 §   Utbild­ningen i för­sko­le­klas­sen skall sti­mu­lera varje barns utveck­ling och lärande. Den skall ligga till grund för fort­satt skol­gång.

Sär­skilt stöd skall ges till barn som behö­ver det. Lag (1997:1212).

2 §   För barn som är bosatta i Sve­rige skall den kom­mun där bar­net sta­dig­va­rande vis­tas anvisa plats i för­sko­le­klas­sen från och med höst­ter­mi­nen det år då bar­net fyl­ler sex år till dess att bar­net skall börja full­göra sin skol­plikt. För­sko­le­klas­sen skall omfatta minst 525 tim­mar om året.

Barn får tas emot i för­sko­le­klas­sen före höst­ter­mi­nen det år då bar­net fyl­ler sex år.

Kom­mu­nen får sluta avtal med någon annan om att utföra kom­mu­nens upp­gif­ter beträf­fande för­sko­le­klas­sen. Genom ett sådant avtal får en kom­mun till­han­da­hålla tjäns­ter åt en annan kom­mun. Upp­gif­ter som inne­fat­tar myn­dig­hets­ut­öv­ning får dock inte med stöd av denna bestäm­melse över­läm­nas till ett bolag, en för­e­ning, en sam­fäl­lig­het, en stif­telse eller en enskild indi­vid. Lag (1997:1212).

3 §   Plats i för­sko­le­klas­sen skall anvi­sas så nära bar­nets eget hem som möj­ligt med beak­tande av vad som krävs för att effek­tivt utnyttja loka­ler och andra resur­ser. Skä­lig hän­syn skall också tas till vård­nads­ha­va­rens öns­ke­mål.

Kom­mu­nen skall verka för att bar­nen utnytt­jar den anvi­sade plat­sen och infor­mera för­äld­rarna om verk­sam­he­ten och syf­tet med denna. Lag (1997:1212).

4 §   Om ett barn vår­das på sjuk­hus eller i någon insti­tu­tion, skall huvud­man­nen för insti­tu­tio­nen sörja för att bar­net får till­fälle att delta i verk­sam­het som mot­sva­rar den som erbjuds i för­sko­le­klas­sen. Lag (1997:1212).

5 §   Utbild­ningen i för­sko­le­klas­sen skall vara avgifts­fri. Till den del verk­sam­he­ten över­sti­ger 15 tim­mar i vec­kan eller 525 tim­mar om året får dock kom­mu­nen ta ut skä­liga avgif­ter enligt grun­der som kom­mu­nen bestäm­mer. Skä­liga avgif­ter får också tas ut för barn som tas emot med stöd av 2 § andra styc­ket.
Avgif­terna får dock inte över­stiga kom­mu­nens själv­kost­na­der.
Lag (1997:1212).

God­kän­nande m.m. för enskilda att bedriva utbild­ning mot­sva­rande för­sko­le­klas­sen

6 §   Utbild­ning som mot­sva­rar för­sko­le­klas­sen får bedri­vas yrkes­mäs­sigt av ett bolag, en för­e­ning, en sam­fäl­lig­het, en stif­telse eller en enskild per­son, om utbild­ningen är god­känd enligt 7 §. Ären­den om god­kän­nande prö­vas av den kom­mun där utbild­ningen ska bedri­vas, om inte annat föl­jer av andra styc­ket.

Ären­den om god­kän­nande av utbild­ning som mot­sva­rar för­sko­le­klas­sen för sådana fri­stå­ende sko­lor som avses i 9 kap. 1 § andra styc­ket prö­vas av Sta­tens skol­in­spek­tion.

God­kän­nande behövs inte för sådan utbild­ning som kom­mu­nen genom avtal enligt 2 § tredje styc­ket har över­läm­nat till en enskild att utföra. Lag (2008:220).

7 §   Utbild­ning som avses i 6 § skall god­kän­nas, om
   1. den sti­mu­le­rar varje barns utveck­ling och lärande och kan ligga till grund för fort­satt skol­gång, och
   2. den även i övrigt sva­rar mot de all­männa mål och den vär­de­grund som gäl­ler för utbild­ning inom det offent­liga skol­vä­sen­det.

Utbild­ning som bedrivs av en god­känd fri­stå­ende skola som mot­sva­rar grund­sko­lan eller särsko­lan skall god­kän­nas, om vill­ko­ren enligt första styc­ket är upp­fyllda, och om
   1. sko­lan står öppen för alla barn som har rätt till utbild­ning inom för­sko­le­klas­sen, med undan­tag för sådana barn som det skulle med­föra bety­dande orga­ni­sa­to­riska eller eko­no­miska svå­rig­he­ter att ta emot för den fri­stå­ende sko­lan,
   2. sko­lan för under­vis­ningen använ­der lärare, för­s­kol­lä­rare eller fri­tidspe­da­go­ger som har en utbild­ning avsedd för den under­vis­ning de i huvud­sak skall bedriva, dock med undan­tag för fall då per­so­ner med sådan utbild­ning inte finns att tillgå eller det finns något annat sär­skilt skäl med hän­syn till ele­verna, och
   3. sko­lan upp­fyl­ler de ytter­li­gare vill­kor som rege­ringen före­skri­ver i fråga om utbild­ningen och om antag­ningen till och led­ningen av sådan utbild­ning. Lag (2002:159).

8 §   Utbild­ning som avses i 6 § står under till­syn av den kom­mun där utbild­ningen bedrivs, om inte annat föl­jer av andra styc­ket. Kom­mu­nen har rätt att inspek­tera utbild­ningen och får hämta in de upp­lys­ningar och ta del av de hand­lingar som behövs för till­sy­nen.

Utbild­ning som bedrivs av fri­stå­ende sko­lor står under till­syn av Sta­tens skol­in­spek­tion. Sko­lorna är skyl­diga att delta i den upp­följ­ning och utvär­de­ring av skol­vä­sen­det som genom­förs av Sta­tens skol­verk.

Den kom­mun där den fri­stå­ende sko­lan är belä­gen har rätt till insyn i sko­lans verk­sam­het, om sko­lan får bidrag enligt 10 a §.
Sko­lan är också skyl­dig att i den utsträck­ning som kom­mu­nen bestäm­mer delta i den upp­följ­ning och utvär­de­ring som kom­mu­nen gör av sitt eget skol­vä­sende.

Den kom­mu­nala till­sy­nen och den till­syn som utövas av Skol­in­spek­tio­nen ska också omfatta kon­troll av att huvud­man­nen iakt­tar sina skyl­dig­he­ter enligt lagen (2000:873) om regis­ter­kon­troll av per­so­nal inom för­sko­le­verk­sam­het, skola och skol­barnsomsorg. Lag (2008:220).

9 §   Om en utbild­ning som avses i 6 § inte längre upp­fyl­ler kra­ven för god­kän­nande och bris­terna inte avhjälps efter påpe­kande för huvud­man­nen ska kom­mu­nen eller, när det gäl­ler utbild­ning som bedrivs av en fri­stå­ende skola, Sta­tens skol­in­spek­tion åter­kalla god­kän­nan­det.

Ett god­kän­nande ska åter­kal­las om huvud­man­nen inte iakt­tar sina skyl­dig­he­ter enligt lagen (2000:873) om regis­ter­kon­troll av per­so­nal inom för­sko­le­verk­sam­het, skola och skol­barnsomsorg och bris­terna inte avhjälps efter påpe­kande för huvud­man­nen.
Lag (2008:220).

Bidrag

10 §   En kom­mun kan lämna bidrag till utbild­ning som avses i 6 § och som inte bedrivs av en god­känd fri­stå­ende skola, om avgif­terna inte är oskä­ligt höga. Om kom­mu­nen läm­nar bidrag (grund­be­lopp) ska detta avse ersätt­ning för
   1. under­vis­ning,
   2. läro­me­del och utrust­ning,
   3. mål­ti­der,
   4. admi­nist­ra­tion,
   5. mer­vär­desskatt, och
   6. lokal­kost­na­der.

Där­ut­ö­ver ska kom­mu­nen lämna bidrag (tilläggs­be­lopp) för barn som har ett omfat­tande behov av sär­skilt stöd. Kom­mu­nen är dock inte skyl­dig att lämna bidrag om bety­dande orga­ni­sa­to­riska eller eko­no­miska svå­rig­he­ter upp­står för kom­mu­nen.

Bidrag enligt första styc­ket ska bestäm­mas efter samma grun­der som kom­mu­nen tilläm­par vid för­del­ning av resur­ser till egen för­sko­le­klass. Om avgif­ter i den kom­mu­nala och den enskilda verk­sam­he­ten tas ut ska de beak­tas.

Om stats­bi­drag läm­nas till kom­mu­nen för ett barn som har tagits emot i sådan utbild­ning som avses i första styc­ket ska kom­mu­nen lämna bidrag till utbild­ningen. Rege­ringen eller den myn­dig­het rege­ringen bestäm­mer får i sådant fall med­dela före­skrif­ter om hur kom­mu­nens bidrag ska bestäm­mas i stäl­let för det som anges i första-​​tredje styc­kena. Lag (2009:670).

10 a §   En fri­stå­ende skola som av Sta­tens skol­in­spek­tion har fått god­kän­nande att anordna utbild­ning som mot­sva­rar för­sko­le­klas­sen ska av Skol­in­spek­tio­nen för­kla­ras berät­ti­gad till sådant bidrag som avses i 10 b §.

Skol­in­spek­tio­nen ska dock inte lämna någon för­kla­ring om rätt till bidrag, om verk­sam­he­ten skulle inne­bära påtag­liga nega­tiva följ­der på lång sikt för ele­verna eller skol­vä­sen­det i den kom­mun där sko­lan är belä­gen eller om sko­lan tar ut avgif­ter i strid med 10 d §. Lag (2010:699).

10 b §   En hem­kom­mun ska till en fri­stå­ende skola som mot­sva­rar grund­sko­lan eller särsko­lan lämna bidrag för varje elev som del­tar i utbild­ningen. Bidra­get (grund­be­lopp) ska avse ersätt­ning för
   1. under­vis­ning,
   2. läro­me­del och utrust­ning,
   3. mål­ti­der,
   4. admi­nist­ra­tion,
   5. mer­vär­desskatt, och
   6. lokal­kost­na­der.

Där­ut­ö­ver ska hem­kom­mu­nen lämna bidrag (tilläggs­be­lopp) för ele­ver som har ett omfat­tande behov av sär­skilt stöd.

Bidrag enligt första styc­ket ska bestäm­mas efter samma grun­der som hem­kom­mu­nen tilläm­par vid för­del­ning av resur­ser till egen för­sko­le­klass.

Hem­kom­mu­nen är dock inte skyl­dig att lämna bidrag för den del av verk­sam­he­ten som över­sti­ger 15 tim­mar i vec­kan eller 525 tim­mar om året eller för elev som tas emot före höst­ter­mi­nen det år ele­ven fyl­ler sex år. Har en elev ett omfat­tande behov av sär­skilt stöd, är kom­mu­nen inte skyl­dig att lämna bidrag för det sär­skilda stö­det, om bety­dande orga­ni­sa­to­riska eller eko­no­miska svå­rig­he­ter upp­står för kom­mu­nen.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om hur hem­kom­mu­nens bidrag ska bestäm­mas i stäl­let för det som anges i första-​​tredje styc­kena, om stats­bi­drag läm­nas till kom­mu­nen för en elev som har tagits emot i en fri­stå­ende skola. Lag (2009:670).

10 c §   Har upp­hävts genom lag (2002:159).

10 d §   Utbild­ning som en fri­stå­ende skola får bidrag för enligt 10 a § skall vara avgifts­fri för de ele­ver som bidra­gen avser.

För den del av verk­sam­he­ten som över­sti­ger 15 tim­mar i vec­kan eller 525 tim­mar om året får dock sko­lan ta ut skä­liga avgif­ter. Skä­liga avgif­ter får också tas ut för barn som tas emot före höst­ter­mi­nen det år då de fyl­ler sex år.

Sko­lan får inte ta ut avgif­ter i sam­band med ansö­kan om plats i en utbild­ning som avses i första styc­ket. Lag (2002:159).

10 e §   Om utbild­ningen vid en fri­stå­ende skola som har rätt till bidrag enligt 10 a § för­änd­ras i sådan utsträck­ning att det inne­bär påtag­liga nega­tiva följ­der för skol­vä­sen­det i den kom­mun där sko­lan är belä­gen, ska Sta­tens skol­in­spek­tion åter­kalla rät­ten till bidrag. Rät­ten till bidrag ska också åter­kal­las, om sko­lan tar ut avgif­ter i strid med 10 d §.
Lag (2008:220).

Övriga före­skrif­ter

11 §   Den som är eller har varit verk­sam inom yrkes­mäs­sigt bedri­ven verk­sam­het som mot­sva­rar för­sko­le­klas­sen får inte obe­hö­ri­gen röja vad han eller hon där­vid har fått veta om enskil­das per­son­liga för­hål­lan­den. Lag (1997:1212).

12 §   Beslut av en kom­mun får över­kla­gas hos all­män för­valt­nings­dom­stol i ärende som gäl­ler
   - god­kän­nande enligt 6 § första styc­ket,
   - åter­kal­lande av god­kän­nande enligt 9 §, eller
   - bidrag enligt 10 § andra och tredje styc­kena eller 10 b § första-​​tredje styc­kena.

Beslut av Sta­tens skol­in­spek­tion får över­kla­gas hos all­män för­valt­nings­dom­stol i ärende som gäl­ler
   - god­kän­nande enligt 6 § andra styc­ket,
   - åter­kal­lande av god­kän­nande enligt 9 §,
   - rätt till bidrag enligt 10 a §, eller
   - åter­kal­lande av rätt till bidrag enligt 10 e §.

Beslut om åter­kal­lande av god­kän­nande enligt 9 § gäl­ler ome­del­bart.

Pröv­nings­till­stånd krävs vid över­kla­gande till kam­mar­rät­ten.
Lag (2009:670).

13 §   Till böter döms den som utan god­kän­nande bedri­ver utbild­ning som avses i 6 §.

All­mänt åtal får väc­kas endast efter med­gi­vande av den kom­mun där utbild­ningen bedrivs eller av Sta­tens skol­in­spek­tion.
Lag (2008:220).


3 kap. Skol­plikt och mot­sva­rande rätt till utbild­ning

Inle­dande bestäm­mel­ser

1 §   Barn som är bosatta i lan­det har skol­plikt enligt före­skrif­terna i detta kapi­tel. Skol­plikt gäl­ler dock inte i fråga om barn, som var­ak­tigt vis­tas utom­lands eller vars för­hål­lan­den är sådana att det uppen­bar­li­gen inte kan begä­ras att bar­net skall gå i skola.

Skol­plik­ten mot­sva­ras av en rätt att få utbild­ning inom det offent­liga skol­vä­sen­det för barn och ung­dom.

2 §   Barn skall full­göra skol­plik­ten i grund­sko­lan, särsko­lan eller spe­ci­al­sko­lan. Skol­plik­ten får också full­gö­ras enligt 8-10 kap. Lag (1995:1248).

3 §   Barn i all­män­het ska tas emot i grund­sko­lan.

Barn som bedöms inte kunna nå upp till grund­sko­lans kun­skaps­mål där­för att de är utveck­lings­störda ska tas emot i särsko­lan.

Barn som på grund av sitt funk­tions­hin­der eller andra sär­skilda skäl inte kan gå i grund­sko­lan eller särsko­lan ska tas emot i spe­ci­al­sko­lan om de
   1. är syn­ska­dade och har ytter­li­gare funk­tions­hin­der,
   2. är döva eller hör­sel­ska­dade, eller
   3. har en grav språk­stör­ning. Lag (2008:403).

4 §   Sty­rel­sen för särsko­lan i hem­kom­mu­nen prö­var om ett barn skall tas emot i särsko­lan under sin skol­plikts­tid. Fråga om mot­ta­gande får även väc­kas av bar­nets vård­nads­ha­vare.

Huvud­man­nen för spe­ci­al­sko­lan prö­var om ett barn skall tas emot i spe­ci­al­sko­lan under sin skol­plikts­tid. Fråga om mot­ta­gande får väc­kas av bar­nets vård­nads­ha­vare eller av bar­nets hem­kom­mun.

Om ett barn, som har tagits emot i särsko­lan, bedöms kunna gå över till grund­sko­lan, skall sty­rel­sen för särsko­lan besluta att bar­net inte längre skall vara elev där. Mot­sva­rande gäl­ler för huvud­man­nen för spe­ci­al­sko­lan, om den som tagits emot i spe­ci­al­sko­lan, bedöms kunna gå över till grund­sko­lan eller särsko­lan. Lag (1992:598).

5 §   Beslut enligt 4 § om mot­ta­gande i särsko­lan eller spe­ci­al­sko­lan får över­kla­gas hos Skol­vä­sen­dets över­kla­gan­de­nämnd.

Beslu­ten får över­kla­gas endast av bar­nets vård­nads­ha­vare.

6 §   Den som är elev i grund­sko­lan eller mot­sva­rande del av särsko­lan eller spe­ci­al­sko­lan kan på för­sök under högst sex måna­der tas emot som elev i en annan av dessa skol­for­mer, om de skol­hu­vud­män som berörs är över­ens om detta och bar­nets vård­nads­ha­vare läm­nar sitt med­gi­vande.

Skol­plik­tens inträde och skol­star­ten

7 §   Skol­plik­ten inträ­der höst­ter­mi­nen det kalen­derår då bar­net fyl­ler sju år.

Om det finns sär­skilda skäl, får hem­kom­mu­nen på begä­ran av ett barns vård­nads­ha­vare besluta att bar­net skall börja full­göra sin skol­plikt först höst­ter­mi­nen det kalen­derår då bar­net fyl­ler åtta år.

Beslut i ären­den enligt andra styc­ket får över­kla­gas hos Skol­vä­sen­dets över­kla­gan­de­nämnd. Lag (1997:1212).

8 §   Om ett barns vård­nads­ha­vare begär det, skall bar­net redan höst­ter­mi­nen det kalen­derår det fyl­ler sex år jäm­stäl­las med skol­plik­tiga barn i fråga om rät­ten att börja sko­lan.

9 §   har upp­hävts genom lag (1991:1111).

Skol­plik­tens upp­hö­rande

10 §   Skol­plik­ten upp­hör vid utgången av vår­ter­mi­nen det kalen­derår då bar­net fyl­ler 16 år eller, om bar­net full­gör skol­plik­ten i spe­ci­al­sko­lan, 17 år.

Om bar­net dess­förin­nan till­freds­stäl­lande slut­för högsta års­kur­sen i grund­sko­lan eller mot­sva­rande i någon annan skola där bar­net får full­göra sin skol­plikt, upp­hör där­med denna.
Skol­plik­ten upp­hör också, om bar­net vid sär­skild pröv­ning visar att det har mot­sva­rande kun­ska­per. Sådan pröv­ning anord­nas av sty­rel­sen för utbild­ningen.

Beslut av sty­rel­sen för utbild­ningen i ärende om skol­plik­tens upp­hö­rande får över­kla­gas hos Skol­vä­sen­dets över­kla­gan­de­nämnd.
Lag (1995:1248).

Del­ta­gan­det i utbild­ning för skol­plik­tiga

11 §   Varje barn, som full­gör skol­plikt inom det offent­lig skol­vä­sen­det för barn och ung­dom eller på något annat sätt, skall delta i den verk­sam­het som anord­nas för att ge den avsedda utbild­ningen, om bar­net inte är sjukt eller har annat gil­tigt skäl att ute­bli.

En skol­plik­tig elev får bevil­jas kor­tare ledig­het för enskilda ange­lä­gen­he­ter. Disci­pli­när åtgärd mot en skol­plik­tig elev får avse ele­vens när­varo i sko­lan, dock endast i ringa omfatt­ning.

Ingen är på grund av skol­plikt, som full­görs inom det offent­liga skol­vä­sen­det för barn och ung­dom, skyl­dig att gå i sko­lan för att delta i obli­ga­to­riska inslag i utbild­ningen mer än 190 dagar per läsår eller att någon dag delta i sådana inslag mer än åtta tim­mar eller, i de två lägsta års­kur­serna, mer än sex tim­mar.

12 §   På begä­ran av en skol­plik­tig elevs vård­nads­ha­vare skall ele­ven befrias från skyl­dig­het att delta i annars obli­ga­to­riska inslag i verk­sam­he­ten, om det med hän­syn till sär­skilda omstän­dig­he­ter inte är rim­ligt att kräva att ele­ven del­tar.

Om ele­vens vård­nads­ha­vare krä­ver det, skall begä­ran om befri­else prö­vas av sty­rel­sen för utbild­ningen eller, för ele­ver utan­för det offent­liga skol­vä­sen­det, av den sty­relse som ansva­rar för grund­sko­lan i ele­vens hem­kom­mun. Avslås begä­ran vid sådan pröv­ning, får beslu­tet över­kla­gas hos all­män för­valt­nings­dom­stol.

Pröv­nings­till­stånd krävs vid över­kla­gande till kam­mar­rät­ten.
Lag (1996:1044).

Till­sy­nen över att skol­plik­ten full­görs

13 §   Kom­mu­nen skall se till att skol­plik­tiga ele­ver i dess grund­skola och särskola full­gör sin skol­gång. Kom­mu­nen skall också se till att skol­plik­tiga barn, som är bosatta i kom­mu­nen men inte går i dess grund­skola eller särskola, på något annat sätt får före­skri­ven utbild­ning.

Huvud­man­nen för spe­ci­al­sko­lan skall se till att skol­plik­tiga ele­ver i sko­lor under dess led­ning full­gör sin skol­gång. Lag (1992:598).

14 §   Om en skol­plik­tig elev i en skola utan­för det offent­liga skol­vä­sen­det för barn och ung­dom är från­va­rande i stor utsträck­ning utan gil­tig orsak, skall huvud­man­nen för sko­lan anmäla för­hål­lan­det till bar­nets hem­kom­mun. Kom­mu­nen skall pröva om bar­net skall åläg­gas skol­gång i grund­sko­lan eller särsko­lan eller, om skäl före­lig­ger, över­lämna anmä­lan till huvud­man­nen för spe­ci­al­sko­lan, som skall pröva om bar­net skall åläg­gas skol­gång där.

Beslut om att ålägga bar­net skol­gång får över­kla­gas hos all­män för­valt­nings­dom­stol.

Pröv­nings­till­stånd krävs vid över­kla­gande till kam­mar­rät­ten.
Lag (1995:1248).

15 §   Den som har vård­na­den om ett skol­plik­tigt barn skall se till att bar­net full­gör sin skol­plikt.

16 §   Om en skol­plik­tig elev i det offent­liga skol­vä­sen­det för barn och ung­dom inte full­gör sin skol­gång och detta beror på att ele­vens vård­nads­ha­vare inte har gjort vad på dem ankom­mer för att så skall ske, får sty­rel­sen för utbild­ningen vid vite före­lägga ele­vens vård­nads­ha­vare att iaktta sina skyl­dig­he­ter.
Ett före­läg­gande gäl­ler ome­del­bart, även om beslu­tet över­kla­gas.

Vitet får inte för­vand­las till fäng­else.

Beslut av sty­rel­sen för utbild­ningen i ären­den enligt denna para­graf får över­kla­gas hos all­män för­valt­nings­dom­stol.

Pröv­nings­till­stånd krävs vid över­kla­gande till kam­mar­rät­ten.
Lag (1995:63).

17 §   har upp­hävts genom lag (1991:1111).

18 §   har upp­hävts genom lag (1991:1107).

19 §   har upp­hävts genom lag (1991:1111).

19 a §   har upp­hävts genom lag (1991:1107).

20 §   har upp­hävts genom lag (1991:1111).

21 §   har upp­hävts genom lag (1991:1111).


4 kap. Grund­sko­lan

1 §   Utbild­ningen i grund­sko­lan skall syfta till att ge ele­verna de kun­ska­per och fär­dig­he­ter och den skol­ning i övrigt som de behö­ver för att delta i sam­hälls­li­vet. Den skall kunna ligga till grund för fort­satt utbild­ning i gym­na­sie­sko­lan.

Sär­skilt stöd skall ges till ele­ver som har svå­rig­he­ter i skol­ar­be­tet.

2 §   Ele­verna skall ha infly­tande över hur deras utbild­ning utfor­mas. Omfatt­ningen och utform­ningen av ele­ver­nas infly­tande skall anpas­sas efter deras ålder och mog­nad.

3 §   Grund­sko­lan skall ha nio års­kur­ser.

Utbild­ningen i varje års­kurs skall bedri­vas under ett läsår.
Varje läsår skall delas upp på en höst­ter­min och en vår­ter­min.

Ele­verna i grund­sko­lan skall ha en i huvud­sak gemen­sam stu­di­e­gång, om inte annat föl­jer av före­skrif­ter som med­de­las av rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer. Lag (1993:1679).

3 a §   Vissa bestäm­mel­ser om utbild­ning­ens omfatt­ning i grund­sko­lan (tim­plan) fram­går av bilaga 3. Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får
   1. med­dela de när­mare före­skrif­ter angå­ende tillämp­ning av tim­pla­nen som behövs,
   2. för sär­skilda utbild­ningar med­dela före­skrif­ter om avvi­kel­ser från tim­pla­nen, och
   3. i övrigt göra begrän­sade avvi­kel­ser från tim­pla­nen, om det finns sär­skilda skäl. Lag (1998:1829).

4 §   Utbild­ningen i grund­sko­lan skall vara avgifts­fri för ele­verna. De skall utan kost­nad ha till­gång till böc­ker, skriv­ma­te­riel, verk­tyg och andra hjälp­me­del som behövs för en tid­sen­lig utbild­ning. I verk­sam­he­ten får dock före­komma enstaka inslag som kan för­an­leda en obe­tyd­lig kost­nad för ele­verna.

4 a §   Ele­verna i grund­sko­lan skall erbju­das kost­nads­fria skol­mål­ti­der. Lag (1997:1212).

5 §   För var och en som enligt denna lag har rätt att gå i grund­sko­lan skall hem­kom­mu­nen sörja för att sådan utbild­ning kom­mer till stånd.

Denna skyl­dig­het skall nor­malt full­gö­ras genom att hem­kom­mu­nen anord­nar grund­skola i den omfatt­ning som krävs för att bereda utbild­ning åt samt­liga i kom­mu­nen som har rätt till sådan.

Om det finns sär­skilda skäl får hem­kom­mu­nen komma över­ens med någon annan kom­mun att denna i sin grund­skola skall ta emot ele­ver vars grund­sko­le­ut­bild­ning hem­kom­mu­nen har att sörja för.

6 §   Varje kom­mun är skyl­dig att vid utform­ningen av sin grund­sko­le­verk­sam­het beakta vad som för ele­verna är ända­måls­en­ligt ur kom­mu­ni­ka­tions­syn­punkt.

Ingen kom­mun får orga­ni­sera sin grund­skola så att någon elev på grund av skol­gången behö­ver bo utan­för det egna hem­met. Avsteg här­i­från får dock göras om för­hål­lan­dena är så spe­ci­ella att det fram­står som orim­ligt att kom­mu­nen anord­nar skol­gång på sådant sätt att ele­ven kan bo kvar i hem­met under skol­gången.
Vid denna bedöm­ning skall sär­skild vikt fäs­tas vid ele­vens ålder.

Vid för­del­ningen av ele­ver på olika sko­lor skall kom­mu­nen beakta vård­nads­ha­vares öns­ke­mål om att deras barn skall tas emot vid en viss skola så långt det är möj­ligt utan att andra ele­vers berät­ti­gade krav på pla­ce­ring i en skola nära hem­met åsi­do­sätts eller att bety­dande orga­ni­sa­to­riska eller eko­no­miska svå­rig­he­ter upp­står för kom­mu­nen.

Kom­mu­nen får även frångå vård­nads­ha­va­rens öns­ke­mål om att deras barn skall vara pla­ce­rade i en viss skola om det är nöd­vän­digt med hän­syn till övriga ele­vers trygg­het och stu­di­ero. Ett pla­ce­rings­be­slut som på denna grund avvi­ker från vård­nads­ha­va­rens öns­ke­mål gäl­ler ome­del­bart om inte Skol­vä­sen­dets över­kla­gan­de­nämnd beslu­tar något annat.
Lag (2007:378).

7 §   Hem­kom­mu­nen är skyl­dig att sörja för att det för ele­verna i grund­sko­lan anord­nas kost­nads­fri skol­skjuts, om sådan behövs med hän­syn till färd­vä­gens längd, tra­fik­för­hål­lan­dena, funk­tions­hin­der hos en elev eller någon annan sär­skild omstän­dig­het.

När en elev till följd av skol­gången måste bo utan­för det egna hem­met, skall hem­kom­mu­nen svara för att ele­ven utan extra kost­na­der får till­freds­stäl­lande för­hål­lan­den.

Hem­kom­mu­nens skyl­dig­het enligt första och andra styc­kena omfat­tar inte
   1. sådana ele­ver som väl­jer att gå i en annan grund­skola än den som kom­mu­nen annars skulle ha pla­ce­rat dem i om något öns­ke­mål om en viss skola inte fram­ställts, eller
   2. sådana ele­ver som avses i 8 och 8 a §§.

För sådana ele­ver som avses i 8 § första styc­ket skall den mot­ta­gande kom­mu­nen under samma för­ut­sätt­ningar som gäl­ler för ele­ver som är hem­ma­hö­rande i kom­mu­nen sörja för kost­nads­fri skol­skjuts inom den kom­mu­nen. Kost­na­den här­för ingår i de utbild­nings­kost­na­der som avses i 8 §. Lag (1998:1829).

8 §   En kom­mun skall i sin grund­skola även ta emot en elev för vars grund­sko­le­ut­bild­ning kom­mu­nen inte är skyl­dig att sörja, om ele­ven med hän­syn till sina per­son­liga för­hål­lan­den har sär­skilda skäl att få gå i den kom­mu­nens grund­skola. En kom­mun som på grund av sådan skyl­dig­het tar emot en elev har rätt till ersätt­ning för sina kost­na­der för ele­vens utbild­ning från ele­vens hem­kom­mun.

Innan kom­mu­nen fat­tar beslut om att för visst läsår ta emot en sådan elev skall den inhämta ytt­rande från ele­vens hem­kom­mun, om sådant ytt­rande inte bedöms som onö­digt.

Den rätt en kom­mun har enligt första styc­ket att få ersätt­ning för sina kost­na­der skall kom­mu­nen också ha i fråga om ele­ver i sådana sär­skilda utbild­ningar som rege­ringen bestäm­mer. Vid fast­stäl­lande av kost­na­derna skall hän­syn tas till utgå­ende stats­bi­drag. Lag (1998:1829).

8 a §   Efter öns­ke­mål av vård­nads­ha­vare har en kom­mun rätt att i andra fall än som avses i 5 § tredje styc­ket och 8 § i sin grund­skola ta emot en elev från en annan kom­mun. I sådana fall har kom­mu­nen rätt till ersätt­ning för ele­vens utbild­ning från ele­vens hem­kom­mun. Om inte de berörda kom­mu­nerna kom­mer över­ens om annat, skall ersätt­ningen bestäm­mas med hän­syn till kom­mu­nens åta­gande och ele­vens behov efter samma grun­der som hem­kom­mu­nen tilläm­par vid för­del­ning av resur­ser till de egna grund­sko­lorna. Om en elev har ett omfat­tande behov av sär­skilt stöd, är hem­kom­mu­nen inte skyl­dig att lämna bidrag för det sär­skilda stö­det, om bety­dande orga­ni­sa­to­riska eller eko­no­miska svå­rig­he­ter upp­står för kom­mu­nen. Lag (1996:1044).

9 §   Den som har tagits emot i en kom­muns grund­skola ett visst läsår har rätt att gå kvar hela läså­ret, även om de för­hål­lan­den som låg till grund för beslu­tet änd­ras under läså­rets gång. Om det för ele­ven endast åter­står en års­kurs har ele­ven också rätt att gå kvar sista års­kur­sen.

I fall som avses i första styc­ket andra meningen har den kom­mun där ele­ven går kvar rätt till ersätt­ning för sina kost­na­der för ele­vens utbild­ning från ele­vens hem­kom­mun. Lag (1993:800).

10 §   Om en elev i grund­sko­lan inte till­freds­stäl­lande har slut­fört sista års­kur­sen när skol­plik­ten upp­hör men bedöms ha för­måga att full­följa utbild­ningen, skall ele­ven bere­das till­fälle att göra detta under högst två år efter det att skol­plik­ten upp­hörde.

11 §   Beslut som en kom­mun fat­tar i frå­gor som avses i 7 § andra styc­ket om åtgär­der för ele­ver som inte bor hemma, i 8 § första styc­ket första meningen om mot­ta­gande av en elev från en annan kom­mun samt i 10 § om rätt att full­följa utbild­ningen får över­kla­gas hos Skol­vä­sen­dets över­kla­gan­de­nämnd av ele­ven eller före­trä­dare för denne. Lag (1993:800).

12 §   Beslut om pla­ce­ring som avses i 6 § fjärde styc­ket får över­kla­gas hos Skol­vä­sen­dets över­kla­gan­de­nämnd. Lag (2007:378).


5 kap. Gym­na­sie­sko­lan

Gym­na­sie­sko­lans mål­grupp

1 §   Gym­na­sie­sko­lan är öppen endast för ung­do­mar som avslu­tat sin grund­sko­le­ut­bild­ning eller mot­sva­rande utbild­ning och som påbör­jar sin gym­na­si­e­ut­bild­ning under tiden fram till och med det första kalen­der­halv­å­ret det år de fyl­ler 20 år.

I 32 § finns bestäm­mel­ser om utbild­ning i gym­na­sie­sko­lan för vissa ele­ver från den obli­ga­to­riska särsko­lan.

Detta kapi­tel gäl­ler bara för ung­do­mar som är bosatta i lan­det. Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får dock med­dela före­skrif­ter om att även andra ung­do­mar ska omfat­tas av bestäm­mel­serna. Lag (2009:1038).

Gym­na­sie­sko­lans roll och syfte

2 §   Utbild­ningen i gym­na­sie­sko­lan ska utgöra en bas för den natio­nella och regi­o­nala kom­pe­tens­för­sörj­ningen till arbets­li­vet och till hög­sko­le­sek­torn. Huvud­man­nen för gym­na­sie­sko­lan ska sam­verka med sam­häl­let i övrigt.
Lag (2009:1038).

3 §   Utbild­ningen i gym­na­sie­sko­lan ska ge en god grund för yrkes­verk­sam­het och fort­satta stu­dier, samt för ett aktivt del­ta­gande i sam­hälls­li­vet.

Utbild­ningen ska i huvud­sak bygga på de kun­ska­per ele­verna har fått i grund­sko­lan eller mot­sva­rande utbild­ning.

Ele­verna ska ha infly­tande över hur deras utbild­ning utfor­mas. Lag (2009:1038).

Gym­na­sie­sko­lans pro­gram

Natio­nella och indi­vi­du­ella pro­gram

4 §   Utbild­ningen i gym­na­sie­sko­lan består av natio­nella pro­gram, som är yrkes­pro­gram eller hög­sko­le­för­be­re­dande pro­gram.

I gym­na­sie­sko­lan finns också utbild­ning i form av indi­vi­du­ella pro­gram. Lag (2009:1038).

Yrkes­pro­gram och hög­sko­le­för­be­re­dande pro­gram

5 §   Yrkes­pro­gram­men ska utgöra grund för yrkes­verk­sam­het och fort­satt yrkes­ut­bild­ning.

De hög­sko­le­för­be­re­dande pro­gram­men ska utgöra grund för fort­satt utbild­ning på hög­sko­le­nivå.

Alla ele­ver på yrkes­pro­gram ska inom ramen för sin gym­na­si­e­ut­bild­ning ges möj­lig­het att uppnå grund­läg­gande behö­rig­het till hög­sko­le­ut­bild­ning som påbör­jas på grund­nivå.
Lag (2009:1038).

Utbild­ning­ens för­lägg­ning och arbets­plats­för­lagt lärande

6 §   Utbild­ningen i gym­na­sie­sko­lan ska, med undan­tag för gym­na­sial lär­lings­ut­bild­ning som avses i 10 §, i huvud­sak vara skol­för­lagd. Ett yrkes­pro­gram ska inne­hålla arbets­plats­för­lagt lärande.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om minsta omfatt­ning av det arbets­plats­för­lagda läran­det för att ett yrkes­pro­gram ska få anord­nas samt om undan­tag från första styc­ket. Lag (2009:1038).

Rh-​anpas­sad utbild­ning

7 §   För ung­do­mar med ett svårt rörel­se­hin­der får de kom­mu­ner som rege­ringen beslu­tar anordna spe­ci­ellt anpas­sad utbild­ning (gym­na­sie­skola med Rh-​anpas­sad utbild­ning) i sin gym­na­sie­skola.

För dessa utbild­ningar gäl­ler sär­skilda bestäm­mel­ser i 56-62 §§. Lag (2009:1038).

Natio­nella pro­gram

8 §   De natio­nella pro­gram­men fram­går av bilaga 1.

De natio­nella pro­gram­men är avsedda att full­föl­jas inom tre läsår.

Sty­rel­sen för utbild­ningen får besluta att utbild­ningen på natio­nella pro­gram får för­de­las på längre tid än tre läsår.
Om sty­rel­sen har fått till­stånd till det av rege­ringen eller en myn­dig­het, får den besluta att en utbild­ning får för­de­las på kor­tare tid än tre läsår. Rege­ringen med­de­lar före­skrif­ter om vil­ken myn­dig­het som avses. Lag (2009:1038).

Natio­nella inrikt­ningar och sär­skilda vari­an­ter

9 §   Inom de natio­nella pro­gram­men kan det fin­nas inrikt­ningar och sär­skilda vari­an­ter, som kan börja det första, andra eller tredje läså­ret.

Inrikt­ning­arna är natio­nella. Frå­gan om en sär­skild vari­ant ska god­kän­nas ska prö­vas av en myn­dig­het. Rege­ringen med­de­lar före­skrif­ter om vil­ken myn­dig­het som avses.

Rege­ringen får med­dela före­skrif­ter om vilka natio­nella inrikt­ningar som ska fin­nas. Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela ytter­li­gare före­skrif­ter om natio­nella inrikt­ningar och sär­skilda vari­an­ter.
Lag (2009:1038).

Gym­na­sial lär­lings­ut­bild­ning

10 §   Inom yrkes­pro­gram­men kan det fin­nas gym­na­sial lär­lings­ut­bild­ning, som kan börja det första, andra eller tredje läså­ret.

Gym­na­sial lär­lings­ut­bild­ning ska i huvud­sak vara för­lagd till en eller flera arbets­plat­ser.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela ytter­li­gare före­skrif­ter om gym­na­sial lär­lings­ut­bild­ning. Lag (2009:1038).

Utbild­ning­ens omfatt­ning på natio­nella pro­gram

11 §   Utbild­ningen på natio­nella pro­gram ska bedri­vas som hel­tids­stu­dier.

Ele­ver på yrkes­pro­gram har rätt till minst 2 430 under­vis­nings­tim­mar om 60 minu­ter och ele­ver på hög­sko­le­för­be­re­dande pro­gram har rätt till minst 2 180 under­vis­nings­tim­mar om 60 minu­ter (garan­te­rad under­vis­nings­tid).

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om avvi­kel­ser från den garan­te­rade under­vis­nings­ti­den. Lag (2009:1038).

12 §   Omfatt­ningen av stu­di­erna på natio­nella pro­gram anges i gym­na­sie­po­äng.

Utbild­ning­ens omfatt­ning fram­går av en poäng­plan i bilaga 2.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela ytter­li­gare före­skrif­ter om poäng­pla­nen.
Lag (2009:1038).

Exa­mensmål

13 §   För varje natio­nellt pro­gram ska det fin­nas exa­mensmål som inne­hål­ler mål för pro­gram­met. Lag (2009:1038).

Kur­ser och betyg

14 §   Utbild­ningen inom varje ämne på natio­nella pro­gram sker i form av en eller flera kur­ser. För varje kurs ska det anges hur många gym­na­sie­po­äng kur­sen omfat­tar. I utbild­ningen ska det också ingå ett gym­na­si­e­ar­bete.

Efter varje avslu­tad kurs och efter genom­fört gym­na­si­e­ar­bete ska ele­ven få betyg på kur­sen och gym­na­si­e­ar­be­tet. Har ele­ven enligt detta betyg minst upp­fyllt kurskra­ven eller nått målen för gym­na­si­e­ar­be­tet i exa­mensmå­len, är huvud­man­nen inte skyl­dig att erbjuda ytter­li­gare utbild­ning av samma slag, om annat inte föl­jer av före­skrif­ter med­de­lade med stöd av tredje styc­ket.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om vad som krävs för att få påbörja en kurs och att få gå om en kurs. Lag (2009:1038).

Avvi­kel­ser från ett natio­nellt pro­grams inne­håll

15 §   Om det finns sär­skilda skäl, får sty­rel­sen för utbild­ningen besluta att en elevs utbild­ning på ett natio­nellt pro­gram till sitt inne­håll får avvika från vad som annars gäl­ler för pro­gram­met. Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer med­de­lar när­mare före­skrif­ter om sådana avvi­kel­ser.

I 35 § finns bestäm­mel­ser om möj­lig­het att vid riks­re­kry­te­rande utbild­ningar avvika från vad som annars gäl­ler om utbild­ning­ens struk­tur, inne­håll och exa­mensmål.
Lag (2009:1038).

Gym­na­si­e­ex­a­men

16 §   Utbild­ningen på yrkes­pro­gram syf­tar till en yrkes­ex­a­men och utbild­ningen på hög­sko­le­för­be­re­dande pro­gram syf­tar till en hög­sko­le­för­be­re­dande exa­men. Båda dessa exa­mina kal­las gym­na­si­e­ex­a­men.

För ele­ver som har betyg från ett natio­nellt pro­gram som omfat­tar minst 2 500 gym­na­sie­po­äng, ska gym­na­si­e­ex­a­men utfär­das om vill­ko­ren i 17 eller 18 § är upp­fyllda.
Lag (2009:1038).

17 §   Yrkes­ex­a­men ska utfär­das om en elev som avses i 16 § har god­kända betyg på en utbild­ning som omfat­tar minst 2 250 gym­na­sie­po­äng och som inne­fat­tar
   1. en eller flera kur­ser i svenska eller svenska som and­ra­språk, eng­elska och mate­ma­tik om sam­man­lagt 100 gym­na­sie­po­äng i varje ämne, och
   2. gym­na­si­e­ar­be­tet.

Rege­ringen med­de­lar före­skrif­ter om vilka kur­ser i de ämnen som anges i första styc­ket 1 som ska vara god­kända och om de andra kur­ser som ska ingå i de god­kända bety­gen för respek­tive yrkes­pro­gram. Lag (2009:1038).

18 §   Hög­sko­le­för­be­re­dande exa­men ska utfär­das om en elev som avses i 16 § har god­kända betyg på utbild­ning som omfat­tar minst 2 250 gym­na­sie­po­äng och som inne­fat­tar en eller flera kur­ser i
   1. svenska eller svenska som and­ra­språk om sam­man­lagt 300 gym­na­sie­po­äng,
   2. eng­elska om sam­man­lagt 200 gym­na­sie­po­äng, och
   3. mate­ma­tik om sam­man­lagt 100 gym­na­sie­po­äng.

Gym­na­si­e­ar­be­tet ska ingå i de god­kända bety­gen.

Rege­ringen med­de­lar före­skrif­ter om vilka kur­ser i de ämnen som anges i första styc­ket som ska vara god­kända.
Lag (2009:1038).

Indi­vi­du­ella pro­gram

19 §   Indi­vi­du­ella pro­gram ska för­be­reda ele­ven för stu­dier på ett natio­nellt pro­gram.

Indi­vi­du­ella pro­gram kan utfor­mas för en grupp ele­ver eller för en enskild elev. Om pro­gram­met sär­skilt inrik­tas mot stu­dier på ett visst natio­nellt pro­gram (pro­gram­in­rik­tat indi­vi­du­ellt pro­gram), ska det utfor­mas för en grupp ele­ver.

Ett indi­vi­du­ellt pro­gram kan utfor­mas även för att
   1. göra det möj­ligt för en elev att för­ena en anställ­ning som syf­tar till yrkes­ut­bild­ning med stu­dier av vissa ämnen i gym­na­sie­sko­lan, eller
   2. på annat sätt möta en elevs spe­ci­ella utbild­nings­be­hov.
Lag (2009:1038).

20 §   Utbild­ningen på indi­vi­du­ella pro­gram ska bedri­vas i en omfatt­ning som mot­sva­rar hel­tids­stu­dier. Utbild­ning­ens omfatt­ning får dock mins­kas, om en elev begär det och sty­rel­sen för utbild­ningen fin­ner att det är för­en­ligt med syf­tet med ele­vens utbild­ning. Lag (2009:1038).

21 §   Utbild­ningen på ett indi­vi­du­ellt pro­gram ska följa en plan som beslu­tas av sty­rel­sen för utbild­ningen.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om att utbild­ningen på sådana indi­vi­du­ella pro­gram som avses i 19 § tredje styc­ket 1 ska omfatta minst vissa ämnen. Lag (2009:1038).

Behö­rig­het

Gemen­samma behö­rig­hets­krav

22 §   För de natio­nella pro­gram­men gäl­ler, utö­ver vad som före­skrivs i 1 § första styc­ket, de ytter­li­gare behö­rig­hets­krav i fråga om god­kända betyg från grund­sko­lan eller mot­sva­rande utbild­ning som föl­jer av 23-26 §§.

Ung­do­mar som har gått ige­nom en utbild­ning på ett natio­nellt pro­gram eller lik­vär­dig utbild­ning eller har avlagt Inter­na­tio­nal Bac­calau­re­ate (IB) är inte längre behö­riga för gym­na­sie­sko­lan. Lag (2009:1038).

Sär­skilda behö­rig­hets­krav för natio­nella pro­gram

23 §   För behö­rig­het till ett yrkes­pro­gram krävs god­kända betyg i svenska, eng­elska och mate­ma­tik. Lag (2009:1038).

24 §   För behö­rig­het till ett hög­sko­le­för­be­re­dande pro­gram krävs god­kända betyg i svenska, eng­elska, mate­ma­tik och i minst nio andra ämnen.

En sökande som sak­nar god­känt betyg i eng­elska men upp­fyl­ler övriga behö­rig­hets­krav ska ändå anses behö­rig om den sökande
   1. på grund av spe­ci­ella per­son­liga för­hål­lan­den inte har haft möj­lig­het att delta i under­vis­ning i eng­elska under en bety­dande del av sin tid i grund­sko­lan eller mot­sva­rande utbild­ning, och
   2. bedöms ha för­ut­sätt­ningar att klara stu­di­erna på det sökta pro­gram­met. Lag (2009:1038).

25 §   En sökande som på annat sätt än genom grund­sko­lestu­dier har för­vär­vat lik­vär­diga kun­ska­per i ett ämne ska vid tillämp­ningen av behö­rig­hets­reg­lerna anses ha god­känt betyg i ämnet. Vidare ska vid tillämp­ningen av behö­rig­hets­reg­lerna god­känt betyg i svenska som and­ra­språk lik­stäl­las med god­känt betyg i svenska. Lag (2009:1038).

26 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer med­de­lar före­skrif­ter om att sär­skilda för­kun­skaps­krav ska gälla för vissa utbild­ningar. Lag (2009:1038).

Erbju­dande av utbild­ning

Kom­mu­nens ansvar

27 §   Varje kom­mun ansva­rar för att ung­do­marna i kom­mu­nen erbjuds gym­na­si­e­ut­bild­ning av god kva­li­tet. Kom­mu­nen kan erbjuda utbild­ning som den själv anord­nar eller utbild­ning som anord­nas av en annan kom­mun eller ett lands­ting enligt sam­ver­kans­av­tal med kom­mu­nen eller lands­tinget. Kom­mu­ner som har ingått ett sam­ver­kans­av­tal bil­dar ett sam­ver­kans­om­råde för utbild­ningen.

Vilka utbild­ningar som erbjuds och anta­let plat­ser på dessa ska så långt det är möj­ligt anpas­sas med hän­syn till ung­do­mar­nas öns­ke­mål.

När en elev bör­jar eller slu­tar vid en gym­na­sie­skola med annan huvud­man än hem­kom­mu­nen, ska huvud­man­nen sna­rast med­dela detta till sty­rel­sen för utbild­ningen i ele­vens hem­kom­mun. Lag (2009:1038).

Utbild­ning anord­nad av lands­ting

28 §   Ett lands­ting får anordna utbild­ningar på sådana natio­nella pro­gram som avser natur­bruk och omvård­nad.

Efter över­ens­kom­melse med en kom­mun får lands­tinget anordna utbild­ning även på andra natio­nella pro­gram och på indi­vi­du­ella pro­gram. Lag (2009:1038).

Natio­nella pro­gram

29 §   Hem­kom­mu­nen ansva­rar för att alla behö­riga ung­do­mar i kom­mu­nen erbjuds utbild­ning på natio­nella pro­gram.

Erbju­dan­det ska omfatta ett all­si­digt urval av natio­nella pro­gram och natio­nella inrikt­ningar. Lag (2009:1038).

30 §   När en huvud­man erbju­der utbild­ning på ett natio­nellt pro­gram, får huvud­man­nen också låta erbju­dan­det omfatta att ele­ven senare ska antas till en natio­nell inrikt­ning, en sär­skild vari­ant eller gym­na­sial lär­lings­ut­bild­ning inom pro­gram­met.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om att ett sådant erbju­dande ska ges inom vissa pro­gram. Lag (2009:1038).

Indi­vi­du­ella pro­gram

31 §   Hem­kom­mu­nen ansva­rar för att alla ung­do­mar i kom­mu­nen, som är behö­riga enligt 22 § och som inte har påbör­jat en utbild­ning på ett natio­nellt pro­gram eller en lik­vär­dig utbild­ning, erbjuds utbild­ning på indi­vi­du­ella pro­gram.

Hem­kom­mu­nens ansvar omfat­tar också ung­do­mar, som har påbör­jat någon av de utbild­ningar som nämns i första styc­ket men som har avbru­tit utbild­ningen, om de fort­fa­rande upp­fyl­ler behö­rig­hets­kra­ven för gym­na­sie­sko­lan. Lag (2009:1038).

32 §   För ele­ver från särsko­lan gäl­ler hem­kom­mu­nens ansvar för att utbild­ning på indi­vi­du­ella pro­gram erbjuds bara om ele­ven vid pröv­ning enligt 6 kap. 7 § inte tas emot i gym­na­si­e­särsko­lan, där­för att ele­ven bedöms kunna gå i gym­na­sie­sko­lan. Lag (2009:1038).

Mot­ta­gande till natio­nella pro­gram

Ansö­kan

33 §   En ansö­kan till ett natio­nellt pro­gram eller till en sådan natio­nell inrikt­ning, sär­skild vari­ant eller gym­na­sial lär­lings­ut­bild­ning, som bör­jar första läså­ret, ska skic­kas till sty­rel­sen för utbild­ningen i den sökan­des hem­kom­mun.
Avser ansö­kan mer än en utbild­ning, ska den sökande ange i vil­ken ord­ning han eller hon öns­kar komma i fråga.

Om ansö­kan avser en utbild­ning som anord­nas av en annan huvud­man, ska ansö­kan ome­del­bart sän­das vidare till den huvud­man­nen. Lag (2009:1038).

Mot­ta­gande i första hand

34 §   Av de behö­riga sökande till sådan utbild­ning som avses i 33 § ska huvud­man­nen i första hand ta emot dem som är hem­ma­hö­rande i den anord­nande kom­mu­nen eller inom sam­ver­kans­om­rå­det för utbild­ningen.

Utö­ver vad som föl­jer av första styc­ket ska de som är behö­riga sökande tas emot i första hand om de sökt till
   1. sådan utbild­ning som avses i 33 § och med hän­syn till sina per­son­liga för­hål­lan­den har sär­skilda skäl att få gå i den gym­na­sie­skola dit de har sökt,
   2. ett natio­nellt pro­gram eller till en natio­nell inrikt­ning som bör­jar det första läså­ret och är hem­ma­hö­rande i en kom­mun som inte erbju­der den sökta utbild­ningen,
   3. gym­na­sial lär­lings­ut­bild­ning som bör­jar första läså­ret och är hem­ma­hö­rande i en kom­mun som inte erbju­der någon utbild­ning på det aktu­ella pro­gram­met,
   4. ett natio­nellt pro­gram och åbe­ro­pat att huvud­man­nen inom det sökta pro­gram­met anord­nar en natio­nell inrikt­ning som bör­jar senare än första läså­ret, vil­ken hem­kom­mu­nen inte erbju­der,
   5. ett yrkes­pro­gram som sak­nar natio­nella inrikt­ningar och åbe­ro­pat att huvud­man­nen anord­nar pro­gram­met i huvud­sak skol­för­lagt, vil­ket hem­kom­mu­nen inte erbju­der, eller
   6. en utbild­ning för vil­ken det har fat­tats beslut om riks­re­kry­te­ring enligt 35 §. Lag (2009:1038).

Riks­re­kry­te­rande utbild­ning

35 §   Rege­ringen eller en myn­dig­het får för natio­nella pro­gram besluta att det till en viss utbild­ning i första hand ska tas emot sökande från hela lan­det (riks­re­kry­te­ring). Ett beslut om riks­re­kry­te­ring får inne­bära att den riks­re­kry­te­rande utbild­ningen i fråga om struk­tur, inne­håll och exa­mensmål får avvika från vad som annars gäl­ler för natio­nella pro­gram.

Beslut om riks­re­kry­te­ring ska ange under vil­ken tid beslu­tet ska gälla och hur många plat­ser utbild­ningen får omfatta.

Rege­ringen med­de­lar före­skrif­ter om vil­ken myn­dig­het som avses i första styc­ket. Rege­ringen får vidare med­dela före­skrif­ter med vill­kor för att en utbild­ning ska kunna bli riks­re­kry­te­rande. Lag (2009:1038).

Mot­ta­gande i andra hand

36 §   Andra behö­riga sökande än de som ska tas emot i första hand enligt 34 § får tas emot i andra hand till plat­ser som åter­står sedan alla de som ska tas emot i första hand har anta­gits till utbild­ningen. Lag (2009:1038).

Ytt­rande från hem­kom­mu­nen

37 §   Innan en kom­mun eller ett lands­ting tar emot en sökande som inte är hem­ma­hö­rande i kom­mu­nen eller sam­ver­kans­om­rå­det för utbild­ningen ska ytt­rande inhäm­tas från den sökan­des hem­kom­mun. Ytt­rande behö­ver dock inte inhäm­tas, om det med hän­syn till tidi­gare avgi­vet ytt­rande eller av andra skäl är onö­digt. Lag (2009:1038).

Beslut om behö­rig­het och mot­ta­gande till ett natio­nellt pro­gram

38 §   Sty­rel­sen för utbild­ningen i den anord­nande kom­mu­nen eller lands­tinget prö­var om en sökande är behö­rig och om den sökande ska tas emot. Lag (2009:1038).

Över­kla­gande av beslut om behö­rig­het och mot­ta­gande till natio­nella pro­gram

39 §   Beslut enligt 38 § om behö­rig­het och om mot­ta­gande i första hand får över­kla­gas till Skol­vä­sen­dets över­kla­gan­de­nämnd av den sökande. Beslut om mot­ta­gande i andra hand får inte över­kla­gas. Lag (2009:1038).

Mot­ta­gande till indi­vi­du­ella pro­gram

Ansö­kan

40 §   En ansö­kan till ett indi­vi­du­ellt pro­gram som har utfor­mats för en grupp ele­ver ska skic­kas till sty­rel­sen för utbild­ningen i den sökan­des hem­kom­mun.

Om ansö­kan avser en utbild­ning som anord­nas av en annan huvud­man, ska ansö­kan ome­del­bart sän­das vidare till den huvud­man­nen. Om hem­kom­mu­nen inte till­hör sam­ver­kans­om­rå­det för utbild­ningen, ska sty­rel­sen bifoga ett ytt­rande där det fram­går om hem­kom­mu­nen åtar sig att svara för kost­na­derna för den sökan­des utbild­ning. Lag (2009:1038).

Mot­ta­gande

41 §   En kom­mun eller ett lands­ting som anord­nar en utbild­ning på ett indi­vi­du­ellt pro­gram som har utfor­mats för en grupp ele­ver är skyl­dig att ta emot en sökande till utbild­ningen, om den sökande är behö­rig enligt 1 § och 22 § andra styc­ket och hör hemma i kom­mu­nen eller sam­ver­kans­om­rå­det för utbild­ning eller om hem­kom­mu­nen har åta­git sig att svara för kost­na­derna för utbild­ningen. Lag (2009:1038).

Riks­re­kry­te­rande utbild­ning

42 §   Rege­ringen eller en myn­dig­het får för indi­vi­du­ella pro­gram besluta att utbild­ningen ska stå öppen för sökande från hela lan­det (riks­re­kry­te­ring). Rege­ringen med­de­lar före­skrif­ter om vil­ken myn­dig­het som avses.

Beslut om riks­re­kry­te­ring ska ange under vil­ken tid beslu­tet ska gälla och hur många plat­ser utbild­ningen får omfatta.
Lag (2009:1038).

Beslut om behö­rig­het och mot­ta­gande till indi­vi­du­ellt pro­gram

43 §   Sty­rel­sen för utbild­ningen i anord­nande kom­mun eller lands­ting prö­var om en sökande till ett indi­vi­du­ellt pro­gram som utfor­mats för en grupp ele­ver är behö­rig och om den sökande ska tas emot. Lag (2009:1038).

Över­kla­gande av beslut om behö­rig­het och mot­ta­gande till indi­vi­du­ella pro­gram

44 §   Beslut enligt 43 § får över­kla­gas till Skol­vä­sen­dets över­kla­gan­de­nämnd av den sökande. Lag (2009:1038).

Antag­ning

45 §   Sty­rel­sen för utbild­ningen ansva­rar för antag­ningen till de olika utbild­ningar som anord­nas av kom­mu­nen eller lands­tinget.

I 59 § finns sär­skilda bestäm­mel­ser om antag­ning till Rh- anpas­sad utbild­ning.

Beslut i fråga om antag­ning får inte över­kla­gas.
Lag (2009:1038).

46 §   Antag­nings­or­ga­ni­sa­tio­nen får vara gemen­sam för gym­na­sie­sko­lan och gym­na­sial vux­en­ut­bild­ning. En kom­muns eller ett lands­tings antag­nings­or­ga­ni­sa­tion får även vara gemen­sam för andra kom­mu­ner och lands­ting samt för sådana fri­stå­ende sko­lor som avses i 9 kap. 8 §. Lag (2009:1038).

47 §   Rege­ringen med­de­lar före­skrif­ter om urval mel­lan behö­riga sökande. Lag (2009:1038).

Rät­ten att full­följa utbild­ningen

Natio­nella pro­gram

48 §   En elev som har påbör­jat en utbild­ning på ett natio­nellt pro­gram, en natio­nell inrikt­ning eller en sär­skild vari­ant har rätt att hos huvud­man­nen eller inom sam­ver­kans­om­rå­det full­följa sin utbild­ning på det påbör­jade pro­gram­met eller den aktu­ella inrikt­ningen eller vari­an­ten. Det­samma gäl­ler om huvud­man­nen har läm­nat ett sådant erbju­dande som avses i 30 § i fråga om en inrikt­ning eller vari­ant. Detta gäl­ler även om de för­hål­lan­den som låg till grund för mot­ta­gan­det änd­ras under stu­di­e­ti­den.

Rät­ten att full­följa utbild­ningen gäl­ler också efter ett stu­di­e­uppe­håll på högst ett läsår för stu­dier utom­lands. En sådan rätt att full­följa utbild­ningen finns dock inte, om det erbju­dande som avses i 30 § när det läm­na­des för­e­na­des med ett uttryck­ligt för­be­håll att det inte gäl­ler vid stu­di­e­uppe­håll. Lag (2009:1038).

49 §   En elev som har påbör­jat ett natio­nellt pro­gram eller en natio­nell inrikt­ning och som där­ef­ter flyt­tar från kom­mu­nen eller sam­ver­kans­om­rå­det för utbild­ningen, har rätt att full­följa utbild­ningen på det påbör­jade pro­gram­met eller den påbör­jade inrikt­ningen om den nya hem­kom­mu­nen erbju­der sådan utbild­ning. Erbju­der den nya hem­kom­mu­nen inte den aktu­ella utbild­ningen, har ele­ven rätt att efter eget val full­följa sin utbild­ning i en annan kom­mun eller ett lands­ting som anord­nar utbild­ningen. Lag (2009:1038).

50 §   Vad som sägs i 48 § gäl­ler på mot­sva­rande sätt den elev som har påbör­jat gym­na­sial lär­lings­ut­bild­ning eller om huvud­man­nen har läm­nat ett sådant erbju­dande som avses i 30 § i fråga om gym­na­sial lär­lings­ut­bild­ning. Om lämp­lig arbets­plats­för­lagd utbild­ning inte längre kan anord­nas, ska ele­ven i stäl­let erbju­das att full­följa sin utbild­ning genom skol­för­lagd utbild­ning på det aktu­ella pro­gram­met. Om inte hel­ler detta är möj­ligt, ska erbju­dan­det avse att full­följa utbild­ningen på ett annat yrkes­pro­gram. Lag (2009:1038).

Indi­vi­du­ella pro­gram

51 §   Den som har påbör­jat ett indi­vi­du­ellt pro­gram har rätt att full­följa utbild­ningen hos huvud­man­nen enligt den plan som gällde när utbild­ningen inled­des.

Om ele­ven har med­gi­vit att pla­nen änd­ras, har ele­ven rätt att full­följa utbild­ningen enligt den änd­rade pla­nen.

Rät­ten att full­följa utbild­ningen gäl­ler även efter ett stu­di­e­uppe­håll på högst ett år för stu­dier utom­lands.
Lag (2009:1038).

Avgifts­fri utbild­ning

52 §   Utbild­ningen i gym­na­sie­sko­lan ska vara avgifts­fri för ele­verna. De ska utan kost­nad ha till­gång till böc­ker, verk­tyg och andra hjälp­me­del som behövs. Huvud­man­nen får dock besluta att ele­verna ska hålla sig med enstaka egna hjälp­me­del. I verk­sam­he­ten får det också fin­nas enstaka inslag som kan med­föra en obe­tyd­lig kost­nad för ele­verna.
Lag (2009:1038).

Inter­kom­mu­nal ersätt­ning

53 §   En kom­mun som på ett natio­nellt pro­gram har anta­git en elev som inte är hem­ma­hö­rande i kom­mu­nen eller i sam­ver­kans­om­rå­det för utbild­ningen ska ersät­tas för sina kost­na­der för ele­vens utbild­ning av den­nes hem­kom­mun (inter­kom­mu­nal ersätt­ning). Det­samma gäl­ler ett lands­ting som på ett natio­nellt pro­gram har anta­git en elev som inte är hem­ma­hö­rande i sam­ver­kans­om­rå­det för utbild­ningen.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om inter­kom­mu­nal ersätt­ning.
Lag (2009:1038).

54 §   Om inte den anord­nande huvud­man­nen och ele­vens hem­kom­mun kom­mer över­ens om annat, och annat inte hel­ler föl­jer av andra och tredje styc­kena, ska den inter­kom­mu­nala ersätt­ningen mot­svara anord­na­rens själv­kost­nad.

När ele­ven har tagits emot i andra hand enligt 36 §, ska ersätt­ningen högst uppgå till den kost­nad som hem­kom­mu­nen själv har för mot­sva­rande utbild­ning. Är anord­na­rens kost­nad lägre, ska hem­kom­mu­nen i stäl­let ersätta den lägre kost­na­den.

När det är fråga om riks­re­kry­te­rande utbild­ning eller sär­skilda vari­an­ter inom de natio­nella pro­gram­men, ska hem­kom­mu­nen betala det belopp som har beslu­tats i varje sär­skilt fall av rege­ringen eller en myn­dig­het. Rege­ringen med­de­lar före­skrif­ter om vil­ken myn­dig­het som avses.
Lag (2009:1038).

55 §   En elevs hem­kom­mun ska betala ersätt­ning för kost­na­der för ele­vens utbild­ning till anord­nare av utbild­ning som leder fram till Inter­na­tio­nal Bac­calau­re­ate (IB). Detta gäl­ler dock endast utbild­ning för sådana ele­ver som hem­kom­mu­nen var skyl­dig att erbjuda gym­na­si­e­ut­bild­ning när IB-​utbild­ningen bör­jade och endast om utbild­nings­an­ord­na­rens avgif­ter till Inter­na­tio­nal Bac­calau­re­ate Office (IBO) beta­las av sta­ten.

Om par­terna inte kom­mer över­ens om annat, ska ersätt­ning beta­las med ett belopp som har beslu­tats i varje sär­skilt fall av rege­ringen eller en myn­dig­het. Rege­ringen med­de­lar före­skrif­ter om vil­ken myn­dig­het som avses. Lag (2009:1038).

Rh-​anpas­sad utbild­ning

Mål­grupp

56 §   I denna lag avses med ett svårt rörel­se­hin­der ett rörel­se­hin­der som ensamt eller i kom­bi­na­tion med annat funk­tions­hin­der med­för att en ung­dom
   1. för att kunna följa ett pro­gram i gym­na­sie­sko­lan behö­ver till­gång till en skola med Rh-​anpas­sad utbild­ning, och
   2. har behov av habi­li­te­ring och i vissa fall av boende i elev­hem och omvård­nad i boen­det. Lag (2009:1038).

Rätt till utbild­ning

57 §   Ung­do­mar som har ett svårt rörel­se­hin­der har rätt att få utbild­ning vid en gym­na­sie­skola med Rh-​anpas­sad utbild­ning om de
   1. har slut­fört sista års­kur­sen i grund­sko­lan eller mot­sva­rande,
   2. kan påbörja utbild­ningen senast under första halv­å­ret det kalen­derår de fyl­ler 21 år, och
   3. upp­fyl­ler de övriga behö­rig­hets­vill­kor som föl­jer av 23-26 §§, när det gäl­ler natio­nella pro­gram.

Första styc­ket 1 gäl­ler inte utbild­ning i form av ett indi­vi­du­ellt pro­gram. För att ha rätt till sådan utbild­ning krävs att grund­sko­le­ut­bild­ningen eller mot­sva­rande har avslu­tats. Lag (2009:1038).

Riks­re­kry­te­ring

58 §   En gym­na­sie­skola med Rh-​anpas­sad utbild­ning ska ta emot sökande från hela lan­det till den spe­ci­ellt anpas­sade utbild­ningen. Lag (2009:1038).

Beslut om antag­ning och rätt till utbild­ning

59 §   Frå­gor om antag­ning till Rh-​anpas­sad utbild­ning vid vissa gym­na­sie­sko­lor och andra frå­gor om rätt till sådan utbild­ning prö­vas av en sär­skild nämnd. Lag (2009:1038).

Över­kla­gande av beslut om rätt till utbild­ning

60 §   Nämn­dens beslut i fråga om antag­ning eller i övrigt om rätt till Rh-​anpas­sad utbild­ning får över­kla­gas hos Skol­vä­sen­dets över­kla­gan­de­nämnd av den sökande.

Ett beslut får dock inte över­kla­gas om det gäl­ler pla­ce­ring vid en viss gym­na­sie­skola. Lag (2009:1038).

Kost­na­der

61 §   Avgif­ter får inte tas ut från ele­verna för insat­ser för omvård­nad i boen­det eller habi­li­te­ring som till­han­da­hålls av sta­ten, en kom­mun eller ett lands­ting i anslut­ning till en gym­na­sie­skola med Rh-​anpas­sad utbild­ning.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om avgif­ter för kost och logi.
Lag (2009:1038).

Inter­kom­mu­nal ersätt­ning

62 §   Hem­kom­mu­nen ska betala ersätt­ning för kost­na­der för boende och omvård­nad i boen­det för ele­ver på Rh-​anpas­sad utbild­ning. Hem­lands­tinget eller, i före­kom­mande fall hem­kom­mu­nen, ska betala ersätt­ning för kost­na­der för habi­li­te­ring. Ersätt­ning­arna ska beta­las till den huvud­man som enligt avtal med sta­ten sva­rar för verk­sam­he­ten.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om ersätt­ningar enligt första styc­ket.
Lag (2009:1038).

Stöd till inac­kor­de­ring

63 §   Till ele­ver i gym­na­sie­sko­lan som behö­ver inac­kor­de­ring på grund av skol­gången ska hem­kom­mu­nen lämna eko­no­miskt stöd.
Denna skyl­dig­het gäl­ler dock inte
   1. ele­ver som har tagits emot i andra hand enligt 36 §,
   2. ele­ver på Rh-​anpas­sad utbild­ning, och
   3. utlands­svenska ele­ver som får inac­kor­de­rings­tillägg enligt stu­di­e­stöds­la­gen (1999:1395).

Skyl­dig­he­ten gäl­ler till och med första kalen­der­halv­å­ret det år ele­ven fyl­ler 20 år.

Stö­det ska avse boende, för­dy­rat uppe­hälle och resor till och från hem­met. Det ska ges kon­tant eller på annat lämp­ligt sätt som ska framgå av beslu­tet om stöd. Om stö­det ges kon­tant, ska det läm­nas med lägst 1/30 av pris­bas­belop­pet enligt lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring för varje hel kalen­der­må­nad som ele­ven bor inac­kor­de­rad. Belop­pet får avrun­das till när­mast lägre hela tio­tal kro­nor. Lag (2009:1038).


6 kap. Särsko­lan

1 §   Utbild­ningen i särsko­lan syf­tar till att ge utveck­lings­störda barn och ung­do­mar en till varje elevs för­ut­sätt­ningar anpas­sad utbild­ning som så långt det är möj­ligt mot­sva­rar den som ges i grund­sko­lan och gym­na­sie­sko­lan. Lag (1993:800).

2 §   Ele­verna skall ha infly­tande över hur deras utbild­ning utfor­mas. Omfatt­ningen och utform­ningen av ele­ver­nas infly­tande skall anpas­sas efter deras ålder, mog­nad och för­ut­sätt­ningar i övrigt.

3 §   Särsko­lan omfat­tar obli­ga­to­risk särskola (grund­särskola och trä­nings­skola) samt gym­na­si­e­särskola (natio­nella, spe­ci­alut­for­made och indi­vi­du­ella pro­gram).

Grund­särsko­lan och trä­nings­sko­lan skall ha tio års­kur­ser.
Trä­nings­sko­lan är avsedd för ele­ver som inte kan gå i grund­särsko­lan. Sty­rel­sen för särsko­lan avgör om en elev som tas emot i särsko­lan skall gå i grund­särsko­lan eller trä­nings­sko­lan.

En elev som bör­jade full­göra sin skol­plikt det kalen­derår då ele­ven fyllde åtta år har, när skol­plik­ten upp­hör, rätt att få fort­satt utbild­ning i års­kurs 9 i den obli­ga­to­riska särsko­lan.
Lag (1997:1212).

3 a §   De ung­do­mar som har slut­fört års­kurs 9 i särsko­lan har rätt att få fort­satt utbild­ning i års­kurs 10 i den obli­ga­to­riska särsko­lan. Lag (1992:598).

4 §   Utbild­ningen i särsko­lan skall vara avgifts­fri för ele­verna. De skall utan kost­nad ha till­gång till böc­ker, skriv­ma­te­riel, verk­tyg och andra hjälp­me­del som behövs för en tid­sen­lig utbild­ning. I verk­sam­he­ten får dock före­komma enstaka inslag som kan för­an­leda en obe­tyd­lig kost­nad för ele­ven.

4 a §   Ele­verna i den obli­ga­to­riska särsko­lan skall erbju­das kost­nads­fria skol­mål­ti­der. Lag (1997:1212).

5 §   För var och en som enligt denna lag har rätt att gå i särsko­lan skall hem­kom­mu­nen sörja för att sådan utbild­ning kom­mer till stånd.

Denna skyl­dig­het skall full­gö­ras genom att hem­kom­mu­nen anord­nar särskola i den omfatt­ning som krävs för att bereda utbild­ning åt samt­liga i kom­mu­nen som har rätt till sådan eller kom­mer över­ens med någon annan kom­mun att denna i sin särskola skall ta emot ele­ver vars särsko­le­ut­bild­ning hem­kom­mu­nen har att sörja för. Lag (1992:598).

6 §   Varje kom­mun som anord­nar särskola är skyl­dig att så långt det är möj­ligt orga­ni­sera särsko­lan så att ingen elev blir tvungen att bo utan­för det egna hem­met på grund av skol­gången.
Även i övrigt skall vid utform­ningen av särsko­le­verk­sam­he­ten beak­tas vad som ur kom­mu­ni­ka­tions­syn­punkt är ända­måls­en­ligt för ele­verna.

Vid för­del­ningen av ele­ver på olika sko­lor med särsko­le­ut­bild­ning skall kom­mu­nen beakta vård­nads­ha­vares öns­ke­mål om att deras barn skall tas emot vid en viss skola så långt det är möj­ligt utan att andra ele­vers berät­ti­gade krav på en så kort skol­väg som möj­ligt åsi­do­sätts eller att bety­dande orga­ni­sa­to­riska eller eko­no­miska svå­rig­he­ter upp­står för kom­mu­nen.

Varje kom­mun är skyl­dig att för ele­verna i sin särskola anordna kost­nads­fri skol­skjuts, om sådan behövs med hän­syn till färd­vä­gens längd, tra­fik­för­hål­lan­dena, ele­vens funk­tions­hin­der eller någon annan sär­skild omstän­dig­het. Kom­mu­nens skyl­dig­het omfat­tar dock inte sådana ele­ver som väl­jer att gå i en annan särskola än den som kom­mu­nen annars skulle ha pla­ce­rat ele­ven i om något öns­ke­mål om en viss skola inte fram­ställts.

I lagen (1993:387) om stöd och ser­vice till vissa funk­tions­hind­rade finns före­skrif­ter om stöd och ser­vice i form av boende i famil­je­hem eller bostad med sär­skild ser­vice för barn och ung­do­mar som behö­ver bo utan­för för­äld­ra­hem­met. Lag (1993:800).

6 a §   Efter öns­ke­mål av vård­nads­ha­vare har en kom­mun rätt att i andra fall än som avses i 5 § andra styc­ket i sin särskola ta emot en elev från en annan kom­mun. I sådana fall har kom­mu­nen rätt till ersätt­ning för ele­vens utbild­ning från ele­vens hem­kom­mun. Om inte de berörda kom­mu­nerna kom­mer över­ens om annat, skall hem­kom­mu­nen betala det belopp som rege­ringen beslu­tat. Lag (1996:1044).

7 §   Ung­do­mar har rätt att efter skol­plik­tens upp­hö­rande tas emot i gym­na­si­e­särsko­lan i utbild­ning som är avsedd att påbör­jas fram till och med det första kalen­der­halv­å­ret det år de fyl­ler 20 år, om sty­rel­sen för särsko­lan i hem­kom­mu­nen bedömt att de inte kan gå i gym­na­sie­sko­lan där­för att de är utveck­lings­störda.

Varje kom­mun är skyl­dig att erbjuda sådana ung­do­mar utbild­ning under fyra år i gym­na­si­e­särsko­lan.

En elev som har påbör­jat utbild­ning i gym­na­si­e­särsko­lan före utgången av det första kalen­der­halv­å­ret det år ele­ven fyl­ler 20 år, har rätt att full­följa utbild­ningen. Lag (1999:886).

8 §   Beslut som sty­rel­sen för utbild­ningen fat­tar enligt 7 § om att en elev inte skall tas emot i särsko­lan där­för att denne bedöms kunna gå i gym­na­sie­sko­lan trots att ele­ven är utveck­lings­störd får över­kla­gas av ele­ven eller före­trä­dare för denne hos Skol­vä­sen­dets över­kla­gan­de­nämnd.

9 §   Gym­na­si­e­särsko­lan byg­ger på den obli­ga­to­riska särsko­lan.

Sty­rel­sen för särsko­lan avgör om en elev i gym­na­si­e­särsko­lan skall gå på
   1. ett natio­nellt eller ett spe­ci­alut­for­mat pro­gram eller
   2. ett indi­vi­du­ellt pro­gram.

Sty­rel­sen avgör vidare om ele­ven inom det indi­vi­du­ella pro­gram­met skall få yrkes­trä­ning eller verk­sam­hets­trä­ning. Lag (1993:1478).

10 §   Varje kom­mun skall erbjuda de ele­ver som har bedömts kunna gå på ett natio­nellt pro­gram ett urval av olika pro­gram.
Anta­let plat­ser på de olika pro­gram­men skall anpas­sas med hän­syn till ele­ver­nas öns­ke­mål.

Efter över­ens­kom­melse med en kom­mun får ett lands­ting anordna utbild­ning på natio­nella och spe­ci­alut­for­made pro­gram.

Ett erbju­dande enligt första styc­ket skall avse utbild­ning som anord­nas inom kom­mu­nen eller i en annan kom­mun eller ett lands­ting i enlig­het med sam­ver­kans­av­tal. Lag (1997:575).

10 a §   Om ett lands­ting anord­nar utbild­ning, gäl­ler vad som sägs i 6 § tredje styc­ket om skyl­dig­het att anordna skol­skjuts för lands­tinget. Lag (1997:575).

11 §   Den minsta garan­te­rade under­vis­nings­ti­den för varje elev skall utgöra 3 600 tim­mar.

Rege­ringen får före­skriva att utbild­ningen i gym­na­si­e­särsko­lan skall omfatta minst vissa ämnen och omfatt­ningen av dessa ämnen. Lag (1993:1478).


7 kap. Spe­ci­al­sko­lan

1 §   Utbild­ningen i spe­ci­al­sko­lan ska syfta till att ge barn och ung­do­mar med sådana funk­tions­hin­der som anges i 3 kap. 3 § tredje styc­ket en utbild­ning som är anpas­sad till varje elevs för­ut­sätt­ningar och som så långt det är möj­ligt mot­sva­rar den utbild­ning som ges i grund­sko­lan. Lag (2008:403).

2 §   Ele­verna skall ha infly­tande över hur deras utbild­ning utfor­mas. Omfatt­ningen och utform­ningen av ele­ver­nas infly­tande skall anpas­sas efter deras ålder, mog­nad och för­ut­sätt­ningar i övrigt.

3 §   Spe­ci­al­sko­lan skall för utbild­ning på grund­sko­le­nivå ha tio års­kur­ser. Lag (1993:1679).

4 §   Utbild­ningen i spe­ci­al­sko­lan skall vara avgifts­fri för ele­verna. De skall utan kost­nad ha till­gång till böc­ker, skriv­ma­te­riel, verk­tyg och andra hjälp­me­del som behövs för en tid­sen­lig utbild­ning. I verk­sam­he­ten får dock före­komma enstaka inslag som kan för­an­leda en obe­tyd­lig kost­nad för ele­ven.

Ele­verna i spe­ci­al­sko­lan skall erbju­das kost­nads­fria skol­mål­ti­der.

Sta­ten skall svara för att ele­verna i spe­ci­al­sko­lan kost­nads­fritt erhål­ler för utbild­ningen erfor­der­liga resor.

För ele­ver i spe­ci­al­sko­lan som till följd av skol­gången måste bo utan­för det egna hem­met skall sta­ten svara för att ele­verna utan extra kost­na­der får till­freds­stäl­lande för­hål­lan­den. Lag (1997:1212).

5 §   Utbild­ningen i spe­ci­al­sko­lan skall bedri­vas vid flera sär­skilda enhe­ter. För enhe­terna skall det fin­nas en gemen­sam sty­relse. Rege­ringen med­de­lar före­skrif­ter om enhe­terna och deras upp­tag­nings­om­rå­den. Lag (1999:886).

6 §   Om en elev i spe­ci­al­sko­lan inte till­freds­stäl­lande har slut­fört sista års­kur­sen när skol­plik­ten upp­hör men bedöms ha för­måga att full­följa utbild­ningen, ska ele­ven bere­das till­fälle att göra detta under högst två år efter det att skol­plik­ten upp­hörde. Det gäl­ler inte om ele­ven är utveck­lings­störd. En utveck­lings­störd elev som bör­jade full­göra sin skol­plikt det kalen­derår då ele­ven fyllde åtta år har dock rätt att när skol­plik­ten upp­hör slut­föra sista års­kur­sen.

En elev som har tagits emot i spe­ci­al­sko­lan enligt 3 kap. 3 § tredje styc­ket 1 och som på grund av sina funk­tions­hin­der inte kan få till­freds­stäl­lande för­hål­lan­den i gym­na­si­e­särsko­lan eller gym­na­sie­sko­lan, får efter det att skol­plik­ten har upp­hört och i mån av plats genomgå ytter­li­gare utbild­ning i spe­ci­al­sko­lan till och med vår­ter­mi­nen det kalen­derår då ele­ven fyl­ler 21 år, om ele­ven
   1. har en utveck­lings­stör­ning, eller
   2. bedöms inte ha för­måga att full­följa utbild­ningen enligt första styc­ket. Lag (2009:333).

7 §   Hem­kom­mu­nen skall betala ersätt­ning till sta­ten för vissa kost­na­der för den som är elev i spe­ci­al­sko­lan.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om undan­tag från bestäm­mel­sen i första styc­ket samt om ersätt­ning­ens stor­lek. Lag (1994:152).

8 §   Beslut av sty­rel­sen för utbild­ningen enligt 4 § fjärde styc­ket om åtgär­der för ele­ver som inte bor hemma samt enligt 6 § första styc­ket om rät­ten att full­följa utbild­ningen får över­kla­gas av ele­ven eller före­trä­dare för denne hos Skol­vä­sen­dets över­kla­gan­de­nämnd. Lag (2009:333).


8 kap. Same­sko­lan

1 §   Utbild­ningen i same­sko­lan skall syfta till att ge samers barn en utbild­ning med samisk inrikt­ning som i övrigt mot­sva­rar utbild­ningen till och med års­kurs 6 i grund­sko­lan.

Sär­skilt stöd skall ges till ele­ver som har svå­rig­he­ter i skol­ar­be­tet.

2 §   Ele­verna skall ha infly­tande över hur deras utbild­ning utfor­mas. Omfatt­ningen och utform­ningen av ele­ver­nas infly­tande skall anpas­sas efter deras ålder och mog­nad.

3 §   Samers barn får full­göra sin skol­plikt i same­sko­lan i stäl­let för i grund­sko­lan. Det­samma gäl­ler andra barn, om det finns sär­skilda skäl.

4 §   Utbild­ningen i same­sko­lan skall vara avgifts­fri för ele­verna. De skall utan kost­nad ha till­gång till böc­ker, skriv­ma­te­riel, verk­tyg och andra hjälp­me­del som behövs för en tid­sen­lig utbild­ning. I verk­sam­he­ten får dock före­komma enstaka inslag som kan för­an­leda en obe­tyd­lig kost­nad för ele­ven.

4 a §   Ele­verna i same­sko­lan skall erbju­das kost­nads­fria skol­mål­ti­der. Lag (1997:1212).

5 §   För ele­ver i same­sko­lan som till följd av skol­gången måste bo utan­för det egna hem­met skall sta­ten svara för att ele­verna utan extra kost­na­der får till­freds­stäl­lande för­hål­lan­den.

Sta­ten skall svara för att ele­verna i same­sko­lan kost­nads­fritt erhål­ler för utbild­ningen erfor­der­liga resor.

6 §   För same­sko­lan skall fin­nas en sty­relse.

Sty­rel­sen beslu­tar om intag­ning av ele­ver i same­sko­lan.
Sty­rel­sens beslut i sådana frå­gor får över­kla­gas av ele­ven eller före­trä­dare för denne hos Skol­vä­sen­dets över­kla­gan­de­nämnd.

7 §   Hem­kom­mu­nen skall betala ersätt­ning till sta­ten för vissa kost­na­der för den som är elev i same­sko­lan.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om ersätt­ning­ens stor­lek. Lag (1994:152).


9 kap. Fri­stå­ende sko­lor

God­kän­nande m.m.

1 §   Skol­plikt får full­gö­ras i en fri­stå­ende skola, om sko­lan är god­känd enligt 2 §.

Ären­den om god­kän­nande av fri­stå­ende sko­lor som mot­sva­rar grund­sko­lan eller särsko­lan prö­vas av Sta­tens skol­in­spek­tion.

Ären­den om god­kän­nande av fri­stå­ende sko­lor som mot­sva­rar spe­ci­al­sko­lan prö­vas av sty­rel­sen för spe­ci­al­sko­lan.
Lag (2008:220).

2 §   En fri­stå­ende skola, vars utbild­ning ger kun­ska­per och fär­dig­he­ter som till art och nivå väsent­li­gen sva­rar mot de kun­ska­per och fär­dig­he­ter som grund­sko­lan, särsko­lan respek­tive spe­ci­al­sko­lan skall för­medla, skall god­kän­nas, om
   1. sko­lan även i övrigt sva­rar mot de all­männa mål och den vär­de­grund som gäl­ler för utbild­ning inom det offent­liga skol­vä­sen­det,
   2. huvud­man­nen för sko­lan har för­ut­sätt­ningar att bedriva verk­sam­he­ten i enlig­het med ovan angivna vill­kor,
   3. sko­lan står öppen för alla barn som enligt denna lag har rätt till utbild­ning inom mot­sva­rande skol­form i det offent­liga skol­vä­sen­det, med undan­tag för sådana barn vil­kas mot­ta­gande skulle med­föra att bety­dande orga­ni­sa­to­riska eller eko­no­miska svå­rig­he­ter upp­står för sko­lan,
   4. sko­lan har minst 20 ele­ver, om det inte finns sär­skilda skäl för ett lägre ele­van­tal,
   5. sko­lan, om den mot­sva­rar särsko­lan eller spe­ci­al­sko­lan, bere­der ele­verna de omsor­ger som behövs,
   6. sko­lan för under­vis­ningen använ­der lärare, för­s­kol­lä­rare eller fri­tidspe­da­go­ger som har en utbild­ning avsedd för den under­vis­ning de i huvud­sak skall bedriva, dock med undan­tag för fall då per­so­ner med sådan utbild­ning inte finns att tillgå eller det finns något annat sär­skilt skäl med hän­syn till ele­verna, och
   7. sko­lan upp­fyl­ler de ytter­li­gare vill­kor som rege­ringen före­skri­ver i fråga om utbild­ningen vid fri­stå­ende sko­lor och om antag­ningen till och led­ningen av sådana sko­lor.

En fri­stå­ende skola som avses i denna para­graf får inom ramen för vad som sägs i första styc­ket 1 ha en kon­fes­sio­nell inrikt­ning.

Ett god­kän­nande kan avse vissa års­kur­ser. Lag (2002:159).

3 §   Ett barn får full­göra sin skol­plikt i en god­känd fri­stå­ende skola som mot­sva­rar särsko­lan endast om sty­rel­sen för särsko­lan i bar­nets hem­kom­mun har bedömt att bar­net inte kan nå upp till grund­sko­lans kun­skaps­mål där­för att det är utveck­lings­stört.
Lag (1995:1248).

4 §   Om ett barn har ett sådant funk­tions­hin­der som enligt 3 kap. 3 § kan vara grund för mot­ta­gande i spe­ci­al­sko­lan, får bar­net full­göra sin skol­plikt i en god­känd fri­stå­ende skola som mot­sva­rar spe­ci­al­sko­lan endast om
   1. sko­lan är god­känd för ele­ver som har samma funk­tions­hin­der som bar­net eller
   2. huvud­man­nen för spe­ci­al­sko­lan bedö­mer att bar­net ändå kan till­go­do­göra sig utbild­ningen vid sko­lan. Lag (1995:1248).

5 §   Den som endast för en kor­tare tid är bosatt i Sve­rige eller den som har andra skäl att få utbild­ning i en inter­na­tio­nell skola på grund­sko­le­nivå får full­göra sin skol­plikt i en sådan skola, om sko­lan är god­känd för ända­må­let av Sta­tens skol­in­spek­tion. Detta gäl­ler dock inte sådana barn som avses i 3 kap. 3 § andra och tredje styc­kena.

Med inter­na­tio­nell skola på grund­sko­le­nivå avses en fri­stå­ende skola som har en annan inter­na­tio­nell inrikt­ning än den som får fin­nas i grund­sko­lan eller i en fri­stå­ende skola som mot­sva­rar grund­sko­lan. För god­kän­nande krävs att sko­lans utbild­ning som hel­het betrak­tad är lik­vär­dig med grund­sko­lans. Sko­lan ska för­medla kun­ska­per och fär­dig­he­ter som under­lät­tar fort­satt skol­gång utom­lands. Under­vis­ning i svenska språ­ket och om svenska för­hål­lan­den ska ges i den omfatt­ning som de i Sve­rige för kor­tare tid bosatta ele­verna behö­ver.

Rege­ringen får besluta att en inter­na­tio­nell skola på grund­sko­le­nivå får ta emot andra barn än sådana som avses i första styc­ket för att de ska full­göra skol­plik­ten vid sko­lan.
Lag (2008:220).

Till­del­ning av bidrag m.m.

6 §   En god­känd fri­stå­ende skola som mot­sva­rar grund­sko­lan ska av Sta­tens skol­in­spek­tion för­kla­ras berät­ti­gad till sådant bidrag som avses i andra och tredje styc­kena. En för­kla­ring ska dock inte läm­nas, om sko­lans verk­sam­het skulle inne­bära påtag­liga nega­tiva följ­der på lång sikt för ele­verna eller skol­vä­sen­det i den kom­mun där sko­lan är belä­gen eller sko­lan tar ut avgif­ter i strid med 7 §.

För varje elev som genom­går en utbild­ning mot­sva­rande den som ges i grund­sko­lan läm­nas bidrag av hem­kom­mu­nen. Bidra­get (grund­be­lopp) ska avse ersätt­ning för
   1. under­vis­ning,
   2. läro­me­del och utrust­ning,
   3. elev­vård och häl­so­vård,
   4. mål­ti­der,
   5. admi­nist­ra­tion,
   6. mer­vär­desskatt, och
   7. lokal­kost­na­der.

Där­ut­ö­ver ska kom­mu­nen lämna bidrag (tilläggs­be­lopp) för ele­ver som har ett omfat­tande behov av sär­skilt stöd eller ska erbju­das modersmåls­un­der­vis­ning. Kom­mu­nen är dock inte skyl­dig att lämna bidrag för ele­ver som är i behov av sär­skilt stöd, om bety­dande eko­no­miska eller orga­ni­sa­to­riska svå­rig­he­ter upp­står för kom­mu­nen.

Bidrag enligt andra styc­ket ska bestäm­mas efter samma grun­der som kom­mu­nen tilläm­par vid för­del­ning av resur­ser till den egna grund­sko­lan.

Det som sägs i första-​​fjärde styc­kena gäl­ler inte de fri­stå­ende sko­lor för vilka rege­ringen har beslu­tat om stats­bi­drag genom för­ord­ning eller sär­skilda beslut och inte hel­ler sko­lor, för vilka huvud­man­nen skrift­li­gen har avstått från medels­till­del­ning. Kom­mu­nens skyl­dig­het enligt andra och tredje styc­kena gäl­ler inte, om stats­bi­drag läm­nas för en utlands­svensk elevs utbild­ning.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om hur kom­mu­nens bidrag ska bestäm­mas i stäl­let för det som anges i andra-​​fjärde styc­kena, om stats­bi­drag läm­nas till kom­mu­nen för en elev som har tagits emot i en fri­stå­ende skola. Lag (2010:699).

6 a §   En god­känd fri­stå­ende skola som mot­sva­rar obli­ga­to­riska särsko­lan ska av Sta­tens skol­in­spek­tion för­kla­ras berät­ti­gad till sådant bidrag som avses i andra-​​fjärde styc­kena. En för­kla­ring ska dock inte läm­nas, om sko­lans verk­sam­het skulle inne­bära påtag­liga nega­tiva följ­der på lång sikt för ele­verna eller skol­vä­sen­det i den kom­mun där sko­lan är belä­gen eller sko­lan tar ut avgif­ter i strid med 7 §.

För varje elev som genom­går en utbild­ning mot­sva­rande den som ges i obli­ga­to­risk särskola läm­nas bidrag av hem­kom­mu­nen.

Bidra­get (grund­be­lopp) ska avse ersätt­ning för
   1. under­vis­ning,
   2. läro­me­del och utrust­ning,
   3. elev­vård och häl­so­vård,
   4. mål­ti­der,
   5. admi­nist­ra­tion,
   6. mer­vär­desskatt, och
   7. lokal­kost­na­der.

Där­ut­ö­ver ska kom­mu­nen lämna bidrag (tilläggs­be­lopp) för ele­ver som har ett omfat­tande behov av sär­skilt stöd eller ska erbju­das modersmåls­un­der­vis­ning. Kom­mu­nen är dock inte skyl­dig att lämna bidrag för ele­ver som är i behov av sär­skilt stöd, om bety­dande eko­no­miska eller orga­ni­sa­to­riska svå­rig­he­ter upp­står för kom­mu­nen.

Bidrag enligt tredje styc­ket ska bestäm­mas efter samma grun­der som kom­mu­nen tilläm­par vid för­del­ning av resur­ser till den egna obli­ga­to­riska särsko­lan.

Det som sägs i första-​​femte styc­kena gäl­ler inte de fri­stå­ende sko­lor för vilka huvud­man­nen skrift­li­gen har avstått från medels­till­del­ning.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om hur kom­mu­nens bidrag ska bestäm­mas i stäl­let för det som anges i tredje-​​femte styc­kena, om stats­bi­drag läm­nas till kom­mu­nen för en elev som har tagits emot i en fri­stå­ende skola. Lag (2010:699).

7 §   Utbild­ningen vid fri­stå­ende sko­lor, som får bidrag enligt 6 eller 6 a §, skall vara avgifts­fri för de ele­ver som bidra­gen avser. Ele­verna skall utan kost­nad ha till­gång till böc­ker, skriv­ma­te­riel, verk­tyg och andra hjälp­me­del som behövs för en tid­sen­lig utbild­ning. I verk­sam­he­ten får dock före­komma enstaka inslag som kan för­an­leda en obe­tyd­lig kost­nad för ele­verna.
Ele­verna skall också erbju­das kost­nads­fria skol­mål­ti­der.

Sko­lan får inte ta ut avgif­ter i sam­band med ansö­kan om plats i en utbild­ning som avses i första styc­ket. Lag (2002:159).

7 a §   En god­känd inter­na­tio­nell skola på grund­sko­le­nivå ska av Sta­tens skol­in­spek­tion för­kla­ras berät­ti­gad till sådant bidrag som avses i 7 b § om
   1. utbild­ningen föl­jer ett annat lands läro­plan och kurs­pla­ner eller en inter­na­tio­nell läro­plan och inter­na­tio­nella kurs­pla­ner, med anpass­ning till svenska för­hål­lan­den i den utsträck­ning som är rim­lig,
   2. utbild­ning­ens all­männa mål och vär­de­grund inte stri­der mot de all­männa mål och den vär­de­grund som gäl­ler för utbild­ning inom det svenska offent­liga skol­vä­sen­det,
   3. ele­ver som har svå­rig­he­ter i skol­ar­be­tet erbjuds sär­skilt stöd,
   4. ele­verna erbjuds sådan skol­häl­so­vård som ska erbju­das inom grund­sko­lan,
   5. elev­av­gif­ten är skä­lig med hän­syn till rim­liga kost­na­der för verk­sam­he­ten, bidrag och omstän­dig­he­terna i övrigt,
   6. sko­lan är öppen för alla ele­ver som avses i 7 b § första styc­ket, med undan­tag för sådana ele­ver som det skulle med­föra bety­dande orga­ni­sa­to­riska eller eko­no­miska svå­rig­he­ter att ta emot för sko­lan,
   7. urva­let, om det inte finns plat­ser till alla behö­riga sökande, görs på grun­der som Skol­in­spek­tio­nen god­kän­ner,
   8. vård­nads­ha­vare och ele­ver ges tyd­lig infor­ma­tion om den inter­na­tio­nella sko­lans inne­håll och inrikt­ning mot fort­satta stu­dier utom­lands samt om vad utbild­ning vid en inter­na­tio­nell skola kan inne­bära vid fort­satt skol­gång i det svenska skol­vä­sen­det, samt
   9. sko­lan föl­jer övriga bestäm­mel­ser i denna lag och i andra före­skrif­ter som avser inter­na­tio­nella sko­lor på grund­sko­le­nivå.

Skol­in­spek­tio­nen ska i beslu­tet om rätt till bidrag ange det högsta antal ele­ver som är folk­bok­förda i Sve­rige och som omfat­tas av sko­lans bidrags­rätt.

För att en nys­tar­tad skola ska ha rätt till bidrag ska sko­lan ha ansökt om att bli bidrags­be­rät­ti­gad före den 1 april kalen­derå­ret innan sko­lan star­tar. Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela ytter­li­gare före­skrif­ter om ansök­nings­för­fa­ran­det. Lag (2008:220).

7 b §   Ele­vens hem­kom­mun skall lämna bidrag till den inter­na­tio­nella sko­lan för en elev som genom­går sådan utbild­ning som avses i 7 a § från och med höst­ter­mi­nen det år ele­ven fyl­ler 6 år om
   1. ele­ven är folk­bok­förd i Sve­rige eller kom­mu­nen får sär­skilt stats­bi­drag för ele­ven, och
   2. ele­ven
      a) för en kor­tare tid är bosatt i Sve­rige,
      b) har andra skäl att få utbild­ning i en inter­na­tio­nell skola på grund­sko­le­nivå, eller
      c) har mot­ta­gits med stöd av rege­ring­ens beslut enligt 5 § tredje styc­ket.

Bidra­get skall bestäm­mas med hän­syn till sko­lans åta­gande och ele­vens behov efter samma grun­der som kom­mu­nen tilläm­par vid för­del­ning av resur­ser till de egna grund­sko­lorna. Om en elev har ett omfat­tande behov av sär­skilt stöd, är kom­mu­nen inte skyl­dig att lämna bidrag för det sär­skilda stö­det, om bety­dande orga­ni­sa­to­riska eller eko­no­miska svå­rig­he­ter upp­står för kom­mu­nen.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om hur kom­mu­nens bidrag skall bestäm­mas i stäl­let för det som anges i andra styc­ket, om stats­bi­drag läm­nas till kom­mu­nen för en elev som har tagits emot i en inter­na­tio­nell skola på grund­sko­le­nivå.

Om inte kom­mu­nen och sko­lan har kom­mit över­ens om annat, skall bidra­get beräk­nas för ett bidragsår i sän­der. Varje bidragsår bör­jar den 1 janu­ari. Lag (2006:1447).

8 §   Om en fri­stå­ende skola anord­nar sådan utbild­ning som en kom­mun enligt 5 kap. får anordna inom ramen för natio­nella pro­gram i gym­na­sie­sko­lan och alla ele­ver ges möj­lig­het att inom ramen för utbild­ningen uppnå grund­läg­gande behö­rig­het för hög­sko­le­ut­bild­ning som påbör­jas på grund­nivå, ska Sta­tens skol­in­spek­tion för­klara sko­lan berät­ti­gad till bidrag som avses i 8 a § i fråga om utbild­ningen. En sådan för­kla­ring får dock läm­nas endast om
   1. sko­lan även i övrigt sva­rar mot de all­männa mål och den vär­de­grund som gäl­ler för utbild­ning inom det offent­liga skol­vä­sen­det,
   2. huvud­man­nen för sko­lan har för­ut­sätt­ningar att bedriva verk­sam­he­ten i enlig­het med ovan angivna vill­kor,
   3. sko­lan står öppen för alla ung­do­mar som har rätt till mot­sva­rande utbild­ning i gym­na­sie­sko­lan enligt denna lag, med undan­tag för sådana ung­do­mar som skulle ge sko­lan bety­dande orga­ni­sa­to­riska eller eko­no­miska svå­rig­he­ter om de skulle antas,
   4. sko­lan för under­vis­ningen använ­der lärare som har en utbild­ning avsedd för den under­vis­ning de i huvud­sak ska bedriva, dock med undan­tag för fall då per­so­ner med sådan utbild­ning inte finns att tillgå eller det finns något annat sär­skilt skäl med hän­syn till ele­verna, och
   5. sko­lan upp­fyl­ler ytter­li­gare vill­kor i fråga om utbild­ningen vid fri­stå­ende sko­lor och om antag­ningen till och led­ningen av sådana sko­lor.

Rege­ringen får med­dela före­skrif­ter om de ytter­li­gare vill­kor som avses i första styc­ket 5.

En fri­stå­ende skola som avses i denna para­graf får även anordna indi­vi­du­ellt pro­gram. Skyl­dig­het att ta emot en elev på ett indi­vi­du­ellt pro­gram finns endast om sko­lan och ele­vens hem­kom­mun kom­mer över­ens om det bidrag som kom­mu­nen ska betala till sko­lan för ele­ven. Utbild­ningen ska bedri­vas i en omfatt­ning som mot­sva­rar hel­tids­stu­dier. Utbild­ning­ens omfatt­ning får dock mins­kas om en elev begär det och sty­rel­sen för utbild­ningen fin­ner det för­en­ligt med syf­tet för utbild­ningen.

En för­kla­ring enligt första styc­ket ska inte läm­nas i fråga om utbild­ning som skulle inne­bära påtag­liga nega­tiva följ­der på lång sikt för ele­verna eller skol­vä­sen­det i den kom­mun där sko­lan är belä­gen eller i när­lig­gande kom­mu­ner.

En fri­stå­ende skola som avses i denna para­graf får inom ramen för vad som sägs i första styc­ket 1 ha en kon­fes­sio­nell inrikt­ning.

De bestäm­mel­ser i 5 kap. och de före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av och i anslut­ning till dessa bestäm­mel­ser, som ger rege­ringen, en myn­dig­het eller sty­rel­sen för utbild­ningen rätt att göra avsteg från vad som annars gäl­ler för utbild­ning anord­nad av en kom­mun eller ett lands­ting, ska tilläm­pas på mot­sva­rande sätt för fri­stå­ende sko­lor. Det­samma gäl­ler sådana inskränk­ningar i möj­lig­he­terna att anordna vissa utbild­ningar som kan följa av före­skrif­ter med­de­lade med stöd av 5 kap.
Huvud­man­nen för utbild­ningen ska lik­stäl­las med sty­rel­sen för utbild­ningen.

Ett beslut om rätt till bidrag ska inne­hålla upp­gift om vil­ket natio­nellt pro­gram i gym­na­sie­sko­lan som utbild­ningen mot­sva­rar. Beslu­tet ska dess­utom i vissa fall ange vil­ken natio­nell inrikt­ning inom pro­gram­met som utbild­ningen mot­sva­rar. Rege­ringen med­de­lar före­skrif­ter om i vilka fall en inrikt­ning ska anges i beslu­tet. Lag (2010:699).

8 a §   För varje elev som genom­går sådan utbild­ning som avses i 8 § läm­nas bidrag av hem­kom­mu­nen. Kom­mu­nens skyl­dig­het gäl­ler endast utbild­ning för de ele­ver som hem­kom­mu­nen var skyl­dig att erbjuda gym­na­si­e­ut­bild­ning vid den tid­punkt då utbild­ningen bör­jade.

Bidra­get (grund­be­lopp) ska avse ersätt­ning för
   1. under­vis­ning,
   2. läro­me­del och utrust­ning,
   3. elev­vård och häl­so­vård,
   4. mål­ti­der,
   5. admi­nist­ra­tion,
   6. mer­vär­desskatt, och
   7. lokal­kost­na­der.

Där­ut­ö­ver ska kom­mu­nen lämna bidrag (tilläggs­be­lopp) för ele­ver som har ett omfat­tande behov av sär­skilt stöd eller ska erbju­das modersmåls­un­der­vis­ning. Kom­mu­nen är dock inte skyl­dig att lämna bidrag för ele­ver som är i behov av sär­skilt stöd, om bety­dande eko­no­miska eller orga­ni­sa­to­riska svå­rig­he­ter upp­står för kom­mu­nen.

Om utbild­ningen enligt beslu­tet om rätt till bidrag mot­sva­rar ett natio­nellt pro­gram eller en natio­nell inrikt­ning som ele­vens hem­kom­mun erbju­der, ska bidra­get bestäm­mas efter samma grun­der som kom­mu­nen tilläm­par vid för­del­ning av resur­ser till det pro­gram­met eller den inrikt­ningen.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om det belopp som ele­vens hem­kom­mun ska betala, om ele­ven har anta­gits till en utbild­ning som enligt beslu­tet om rätt till bidrag mot­sva­rar ett pro­gram eller en natio­nell inrikt­ning eller en sär­skild vari­ant som kom­mu­nen inte erbju­der. Kom­mu­nen ska vid tillämp­ningen av sådana före­skrif­ter även beakta tredje styc­ket.

För en elev som genom­går utbild­ning på ett indi­vi­du­ellt pro­gram ska ele­vens hem­kom­mun betala det belopp som över­ens­kom­mits med den fri­stå­ende sko­lan.

Kom­mu­nens skyl­dig­het att lämna bidrag till sko­lan gäl­ler inte, om stats­bi­drag läm­nas för en utlands­svensk elevs utbild­ning. Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om hur kom­mu­nens bidrag ska bestäm­mas i stäl­let för det som anges i andra-​​fjärde styc­kena, om stats­bi­drag läm­nas till kom­mu­nen för en elev som har tagits emot i en fri­stå­ende skola. Lag (2009:1038).

8 b §   Om en fri­stå­ende skola läm­nar utbild­ning som ger kun­ska­per och fär­dig­he­ter som till art och nivå väsent­li­gen sva­rar mot de kun­ska­per och fär­dig­he­ter som gym­na­si­e­särsko­lan ska för­medla, ska Sta­tens skol­in­spek­tion för­klara sko­lan berät­ti­gad till bidrag som avses i 8 c § i fråga om utbild­ningen. För­kla­ring får dock läm­nas endast om
   1. sko­lan även i övrigt sva­rar mot de all­männa mål och den vär­de­grund som gäl­ler för utbild­ning inom det offent­liga skol­vä­sen­det,
   2. huvud­man­nen för sko­lan har för­ut­sätt­ningar att bedriva verk­sam­he­ten i enlig­het med ovan angivna vill­kor,
   3. sko­lan står öppen för alla ung­do­mar som har rätt till utbild­ning i gym­na­si­e­särsko­lan, med undan­tag för sådana ung­do­mar vil­kas mot­ta­gande skulle med­föra att bety­dande orga­ni­sa­to­riska eller eko­no­miska svå­rig­he­ter upp­står för sko­lan,
   4. sko­lan för under­vis­ningen använ­der lärare som har en utbild­ning avsedd för den under­vis­ning de i huvud­sak ska bedriva, dock med undan­tag för fall då per­so­ner med sådan utbild­ning inte finns att tillgå eller det finns något annat sär­skilt skäl med hän­syn till ele­verna, och
   5. sko­lan upp­fyl­ler ytter­li­gare vill­kor i fråga om utbild­ningen vid fri­stå­ende sko­lor och om antag­ningen till och led­ningen av sådana sko­lor.

Rege­ringen får med­dela före­skrif­ter om de ytter­li­gare vill­kor som avses i första styc­ket 5.

En för­kla­ring enligt första styc­ket ska inte läm­nas i fråga om utbild­ning som skulle inne­bära påtag­liga nega­tiva följ­der på lång sikt för ele­verna eller skol­vä­sen­det i den kom­mun där sko­lan är belä­gen eller i när­lig­gande kom­mu­ner.

En fri­stå­ende skola som avses i denna para­graf får inom ramen för vad som sägs i första styc­ket 1 ha en kon­fes­sio­nell inrikt­ning. Lag (2010:699).

8 c §   För varje elev som genom­går sådan utbild­ning som avses i 8 b § läm­nas bidrag av hem­kom­mu­nen. Kom­mu­nens skyl­dig­het gäl­ler endast utbild­ning för de ele­ver som hem­kom­mu­nen var skyl­dig att erbjuda utbild­ning i gym­na­si­e­särsko­lan vid den tid­punkt då utbild­ningen bör­jade.

Bidra­get (grund­be­lopp) ska avse ersätt­ning för
   1. under­vis­ning,
   2. läro­me­del och utrust­ning,
   3. elev­vård och häl­so­vård,
   4. mål­ti­der,
   5. admi­nist­ra­tion,
   6. mer­vär­desskatt, och
   7. lokal­kost­na­der.

Där­ut­ö­ver ska kom­mu­nen lämna bidrag (tilläggs­be­lopp) för ele­ver som har omfat­tande behov av sär­skilt stöd eller ska erbju­das modersmåls­un­der­vis­ning. Kom­mu­nen är dock inte skyl­dig att lämna bidrag för ele­ver som är i behov av sär­skilt stöd, om bety­dande eko­no­miska eller orga­ni­sa­to­riska svå­rig­he­ter upp­står för kom­mu­nen.

Bidrag enligt andra styc­ket ska bestäm­mas efter samma grun­der som kom­mu­nen tilläm­par vid för­del­ning av resur­ser till utbild­ning i gym­na­si­e­särskola som kom­mu­nen erbju­der.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om det belopp som ele­vens hem­kom­mun ska betala, om kom­mu­nen inte erbju­der utbild­ning i gym­na­si­e­särsko­lan. Kom­mu­nen ska vid till­lämp­ningen av sådana före­skrif­ter även beakta tredje styc­ket.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om hur kom­mu­nens bidrag ska bestäm­mas i stäl­let för det som anges i andra-​​femte styc­kena, om stats­bi­drag läm­nas till kom­mu­nen för en elev som har tagits emot i en fri­stå­ende skola. Lag (2009:670).

8 d §   Om en inter­na­tio­nell skola erbju­der gym­na­sial utbild­ning som har en annan inter­na­tio­nell inrikt­ning än den som får fin­nas i gym­na­sie­sko­lan eller vid en fri­stå­ende skola som mot­sva­rar gym­na­sie­sko­lan eller om sko­lan anord­nar utbild­ning som leder fram till Inter­na­tio­nal Bac­calau­re­ate (en inter­na­tio­nell skola på gym­na­si­e­nivå), ska Sta­tens skol­in­spek­tion för­klara sko­lan berät­ti­gad till sådant bidrag som avses i 8 e § om
   1. utbild­ningen föl­jer ett annat lands läro­plan och kurs­pla­ner eller en inter­na­tio­nell läro­plan och inter­na­tio­nella kurs­pla­ner, med anpass­ning till svenska för­hål­lan­den i den utsträck­ning som är rim­lig,
   2. utbild­ningen som hel­het är lik­vär­dig med utbild­ningen i gym­na­sie­sko­lan,
   3. utbild­ning­ens all­männa mål och vär­de­grund inte stri­der mot de all­männa mål och den vär­de­grund som gäl­ler för utbild­ning inom det svenska offent­liga skol­vä­sen­det,
   4. utbild­ningen för­med­lar kun­ska­per som under­lät­tar fort­satta stu­dier utom­lands,
   5. under­vis­ning i svenska språ­ket och om svenska för­hål­lan­den ges i den omfatt­ning som behövs för de ele­ver som under kor­tare tid är bosatta i Sve­rige,
   6. ele­ver som avses i 8 e § första styc­ket som har svå­rig­he­ter i skol­ar­be­tet erbjuds sär­skilt stöd,
   7. ele­ver som avses i 8 e § första styc­ket erbjuds sådan skol­häl­so­vård som ska erbju­das ele­ver i gym­na­sie­sko­lan,
   8. elev­av­gif­ten för ele­ver som avses i 8 e § första styc­ket är skä­lig med hän­syn till rim­liga kost­na­der för verk­sam­he­ten, bidrag och omstän­dig­he­terna i övrigt,
   9. sko­lan är öppen för alla ele­ver som avses i 8 e § första styc­ket, med undan­tag för sådana ele­ver som det skulle med­föra bety­dande orga­ni­sa­to­riska eller eko­no­miska svå­rig­he­ter att ta emot för sko­lan,
   10. urva­let, om det inte finns plat­ser till alla behö­riga sökande, görs på grun­der som Skol­in­spek­tio­nen god­kän­ner,
   11. sådana ele­ver som avses i 8 e § första styc­ket och deras vård­nads­ha­vare ges tyd­lig infor­ma­tion om sko­lans inne­håll och inrikt­ning mot fort­satta stu­dier utom­lands samt om vad utbild­ning vid en inter­na­tio­nell skola på gym­na­si­e­nivå kan inne­bära vid fort­satt utbild­ning i Sve­rige, samt
   12. sko­lan föl­jer övriga bestäm­mel­ser i denna lag och i andra före­skrif­ter som avser inter­na­tio­nella sko­lor på gym­na­si­e­nivå.

Skol­in­spek­tio­nen ska, för annan utbild­ning än sådan som leder fram till Inter­na­tio­nal Bac­calau­re­ate, i beslu­tet om rätt till bidrag ange vil­ket natio­nellt pro­gram utbild­ningen ska jäm­stäl­las med i bidrags­hän­se­ende. I beslu­tet ska Skol­in­spek­tio­nen även ange det högsta antal ele­ver som är folk­bok­förda i Sve­rige och som omfat­tas av sko­lans bidrags­rätt. Lag (2010:699).

8 e §   Ele­vens hem­kom­mun skall lämna bidrag till den inter­na­tio­nella sko­lan för en elev som genom­går sådan utbild­ning som avses i 8 d § om
   1. ele­ven är folk­bok­förd i Sve­rige eller kom­mu­nen får sär­skilt stats­bi­drag för ele­ven,
   2. ele­ven antingen för en kor­tare tid är bosatt i Sve­rige eller har andra skäl att få utbild­ning i en inter­na­tio­nell skola på gym­na­si­e­nivå, och
   3. hem­kom­mu­nen var skyl­dig att erbjuda ele­ven gym­na­si­e­ut­bild­ning vid den tid­punkt då utbild­ningen bör­jade.

Bidra­get enligt första styc­ket skall uppgå till det belopp som hem­kom­mu­nen och den inter­na­tio­nella sko­lan kom­mer över­ens om.
Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om vil­ket belopp som ele­ver­nas hem­kom­mu­ner skall betala enligt första styc­ket om dessa och huvud­man­nen för den inter­na­tio­nella sko­lan inte kom­mer över­ens om belop­pet.

För en elev som har ett omfat­tande behov av sär­skilt stöd skall kom­mu­nen, utö­ver vad som föl­jer av andra styc­ket, lämna ett extra bidrag. Bidra­get skall mot­svara huvud­man­nens kost­na­der för det extra stö­det under för­ut­sätt­ning att mot­sva­rande kost­na­der skulle ha upp­kom­mit om ele­ven gått i en av kom­mu­nen erbju­den gym­na­si­e­ut­bild­ning. Kom­mu­nen behö­ver dock inte lämna extra bidrag, om bety­dande orga­ni­sa­to­riska eller eko­no­miska svå­rig­he­ter upp­står för kom­mu­nen.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om hur kom­mu­nens bidrag skall bestäm­mas i stäl­let för det som anges i andra och tredje styc­kena, om stats­bi­drag läm­nas till kom­mu­nen för en elev som har tagits emot i en inter­na­tio­nell skola på gym­na­si­e­nivå.

Om inte kom­mu­nen och huvud­man­nen har kom­mit över­ens om annat, skall bidra­get beräk­nas för ett bidragsår i sän­der. Varje bidragsår bör­jar den 1 janu­ari. Lag (2006:1447).

9 §   Om inte kom­mu­nen och sko­lan har kom­mit över­ens om annat, ska bidra­get enligt 8 c § beräk­nas för ett bidragsår i sän­der.
Varje bidragsår bör­jar den 1 janu­ari. Lag (2010:699).

10 §   Utbild­ningen vid fri­stå­ende sko­lor, som får bidrag enligt 8 §, skall vara avgifts­fri för de ele­ver som bidra­gen avser.
Ele­verna skall utan kost­nad ha till­gång till böc­ker, verk­tyg och andra hjälp­me­del som behövs för en tid­sen­lig utbild­ning.
Sko­lan får dock besluta att ele­verna skall hålla sig med enstaka egna hjälp­me­del. I verk­sam­he­ten får också före­komma enstaka inslag som kan med­föra en obe­tyd­lig kost­nad för ele­verna.

Utbild­ningen vid fri­stå­ende sko­lor, som får bidrag enligt 8 b §, skall vara avgifts­fri för de ele­ver som bidra­gen avser.
Ele­verna skall utan kost­nad ha till­gång till böc­ker, skriv­ma­te­riel, verk­tyg och andra hjälp­me­del som behövs för en tid­sen­lig utbild­ning. I verk­sam­he­ten får dock före­komma enstaka inslag som kan för­an­leda en obe­tyd­lig kost­nad för ele­ven.

Sko­lan får inte ta ut avgif­ter i sam­band med ansö­kan om plats i en utbild­ning som avses i första eller andra styc­ket.
Lag (2002:159).

Till­syn m.m.

11 §   Fri­stå­ende sko­lor som avses i 1 och 5 §§ ska i fråga om sin utbild­ning för skol­plik­tiga ele­ver och utbild­ning för vil­ken bidrag läm­nas enligt 7 a §, stå under till­syn av Sta­tens skol­in­spek­tion och vara skyl­diga att delta i den upp­följ­ning och utvär­de­ring av skol­vä­sen­det som genom­förs av Sta­tens skol­verk. Skol­in­spek­tio­nens till­syn ska också omfatta kon­troll av att huvud­man­nen iakt­tar sina skyl­dig­he­ter enligt lagen (2000:873) om regis­ter­kon­troll av per­so­nal inom för­sko­le­verk­sam­het, skola och skol­barnsomsorg.

I fråga om fri­stå­ende sko­lor som får bidrag enligt 6, 6 a eller 7 a § ska den kom­mun där sko­lan är belä­gen ha rätt till insyn i verk­sam­he­ten. Sådana sko­lor är skyl­diga att i den utsträck­ning som kom­mu­nen i ett enskilt fall beslu­tar delta i den upp­följ­ning och den utvär­de­ring som kom­mu­nen gör av sitt eget skol­vä­sende.

Fri­stå­ende sko­lor som avses i 1 § är vidare skyl­diga att delta i riksom­fat­tande prov. Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om skyl­dig­he­tens omfatt­ning. Sko­lorna är också skyl­diga att infor­mera ele­verna och deras vård­nads­ha­vare om ele­vens resul­tat vid sådana prov.
Lag (2008:220).

12 §   Om en fri­stå­ende skola som avses i 1 och 5 §§ inte längre upp­fyl­ler kra­ven för god­kän­nande och bris­terna inte avhjälps efter påpe­kande för huvud­man­nen, skall god­kän­nan­det åter­kal­las. Det­samma gäl­ler om en fri­stå­ende skola trots påpe­kande inte iakt­tar sin skyl­dig­het enligt 11 § att delta i den upp­följ­ning och utvär­de­ring som genom­förs av Sta­tens skol­verk samt riksom­fat­tande prov. Det­samma gäl­ler också om sko­lan åsi­do­sät­ter sin skyl­dig­het att lämna infor­ma­tion om pro­ven. Ett god­kän­nande skall också åter­kal­las om huvud­man­nen inte iakt­tar sina skyl­dig­he­ter enligt lagen (2000:873) om regis­ter­kon­troll av per­so­nal inom för­sko­le­verk­sam­het, skola och skol­barnsomsorg och bris­terna inte avhjälps efter påpe­kande för huvud­man­nen.

Om verk­sam­he­ten vid en fri­stå­ende skola som har rätt till bidrag enligt 6 eller 6 a § för­änd­ras i sådan utsträck­ning att det inne­bär påtag­liga nega­tiva följ­der för skol­vä­sen­det i den kom­mun där sko­lan är belä­gen, skall rät­ten till bidrag åter­kal­las. Rät­ten till bidrag skall också åter­kal­las, om
   1. sko­lan tar ut avgif­ter i strid med 7 §, eller
   2. sko­lan inte erbju­der kost­nads­fria skol­mål­ti­der.

Åter­kal­lande beslu­tas av den myn­dig­het som beslu­tar om god­kän­nande eller om rätt till bidrag. Lag (2002:159).

13 §   Fri­stå­ende sko­lor som får bidrag för viss utbild­ning enligt 8, 8 b eller 8 d § ska, i fråga om den utbild­ningen, stå under till­syn av Sta­tens skol­in­spek­tion och vara skyl­diga att delta i den upp­följ­ning och utvär­de­ring av skol­vä­sen­det som genom­förs av Sta­tens skol­verk.

I fråga om fri­stå­ende sko­lor som får bidrag enligt 8, 8 b eller 8 d § ska, i fråga om den utbild­ningen, den kom­mun där sko­lan är belä­gen ha rätt till insyn i sko­lans verk­sam­het. Sådana sko­lor är skyl­diga att i den utsträck­ning som kom­mu­nen i ett enskilt fall beslu­tar delta i den upp­följ­ning och utvär­de­ring som kom­mu­nen gör av sitt eget skol­vä­sende.

Fri­stå­ende sko­lor som avses i 8 § är vidare skyl­diga att delta i riksom­fat­tande prov. Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om skyl­dig­he­tens omfatt­ning. Lag (2008:220).

14 §   Om en fri­stå­ende skola som har rätt till bidrag enligt 7 a, 8, 8 b eller 8 d § inte längre upp­fyl­ler kra­ven för att få bidrag och bris­terna inte avhjälps efter påpe­kande för huvud­man­nen, ska för­kla­ringen om rätt till bidrag åter­kal­las.
Det­samma gäl­ler om en fri­stå­ende skola trots påpe­kande inte iakt­tar sin skyl­dig­het enligt 13 § att delta i den upp­följ­ning och utvär­de­ring som genom­förs av Sta­tens skol­verk.

Om verk­sam­he­ten vid en fri­stå­ende skola som har rätt till bidrag enligt 8 eller 8 b § för­änd­ras i sådan utsträck­ning att det inne­bär påtag­liga nega­tiva följ­der för skol­vä­sen­det i den kom­mun där sko­lan är belä­gen eller i när­lig­gande kom­mu­ner, ska Sta­tens skol­in­spek­tion åter­kalla rät­ten till bidrag. Rät­ten till bidrag ska också åter­kal­las, om sko­lan tar ut avgif­ter i strid med 10 §. Lag (2008:220).

Övriga före­skrif­ter

15 §   När en skol­plik­tig elev bör­jar eller slu­tar vid en fri­stå­ende skola, ska huvud­man­nen för sko­lan sna­rast lämna upp­gift om detta till sty­rel­sen för utbild­ningen i ele­vens hem­kom­mun. Det­samma gäl­ler när en elev bör­jar eller slu­tar vid en sådan skola som avses i 8 §.

I 3 kap. 14 § finns före­skrif­ter om upp­gifts­skyl­dig­het vid vissa fall av från­varo. Lag (2009:1038).

15 a §   En ansö­kan om att antas till en utbild­ning som anord­nas för en grupp ele­ver vid en fri­stå­ende skola som avses i 8 § ska skic­kas till sty­rel­sen för utbild­ningen i den sökan­des hem­kom­mun. Avser ansö­kan mer än en utbild­ning, ska den sökande ange i vil­ken ord­ning han eller hon öns­kar komma i fråga.

Sty­rel­sen ska ome­del­bart sända ansö­kan vidare till huvud­man­nen för den fri­stå­ende sko­lan. Lag (2009:1038).

15 b §   En fri­stå­ende skola som avses i 8 § ska tillämpa de bestäm­mel­ser i lag eller för­ord­ning om betyg, intyg och gym­na­si­e­ex­a­men som gäl­ler för gym­na­sie­sko­lor med kom­mu­nal huvud­man. Lag (2009:1038).

16 §   Ung­do­mar kan tas emot i en fri­stå­ende skola som mot­sva­rar gym­na­si­e­särsko­lan, om sty­rel­sen för särsko­lan i hem­kom­mu­nen har bedömt att de är utveck­lings­störda. Lag (1993:1478).

16 a §   Ingen som är eller har varit verk­sam i en fri­stå­ende skola som avses i detta kapi­tel får obe­hö­ri­gen röja
   1. vad han eller hon i den elev­vår­dande verk­sam­he­ten har fått veta om någons per­son­liga för­hål­lan­den,
   2. upp­gif­ter i ett ärende om till­rät­ta­fö­rande av en elev eller om skil­jande av en elev från vidare stu­dier. Lag (1996:1044).

16 b §   Bestäm­mel­serna i 2 kap. 4 och 5 §§ om behö­rig­het och anställ­nings­vill­kor för lärare, för­s­kol­lä­rare och fri­tidspe­da­go­ger gäl­ler också för fri­stå­ende sko­lor som är god­kända enligt 2 § eller har rätt till bidrag enligt 8 eller 8 b §.

Rege­ringen får med­dela före­skrif­ter om undan­tag från bestäm­mel­serna i första styc­ket. Lag (2002:159).

16 c §   Den som vill överta verk­sam­he­ten vid en god­känd fri­stå­ende skola eller en fri­stå­ende skola som har för­kla­rats berät­ti­gad till bidrag enligt 8 eller 8 b §, ska ansöka om fort­satt god­kän­nande respek­tive för­kla­ring om fort­satt rätt till bidrag. En sådan ansö­kan ska bifal­las, om den som vill överta verk­sam­he­ten upp­fyl­ler kra­ven i 9 kap. 2 § första styc­ket 2, 8 § första styc­ket 2 respek­tive 8 b § första styc­ket 2.

Ären­den enligt första styc­ket prö­vas av Sta­tens skol­in­spek­tion.
Om ären­det avser en fri­stå­ende skola som mot­sva­rar spe­ci­al­sko­lan prö­vas dock ären­det av sty­rel­sen för spe­ci­al­sko­lan. Lag (2008:220).

16 d §   Bestäm­mel­serna i 2 kap. 2 a § om kom­mu­ners och lands­tings skyl­dig­het att se till att rek­to­rerna går en sär­skild befatt­nings­ut­bild­ning eller en utbild­ning som kan jäm­stäl­las med denna gäl­ler också för huvud­män för fri­stå­ende sko­lor som är god­kända enligt 2 § eller har rätt till bidrag enligt 8 eller 8 b §. Lag (2009:1521).

17 §   Beslut av Sta­tens skol­in­spek­tion får över­kla­gas hos all­män för­valt­nings­dom­stol i ären­den som gäl­ler
   - god­kän­nande eller åter­kal­lande av god­kän­nande för en fri­stå­ende skola enligt 1, 5 eller 12 §,
   - fort­satt god­kän­nande enligt 16 c §,
   - rätt till bidrag eller åter­kal­lande av sådan rätt enligt 6, 6 a, 7 a, 8, 8 b, 8 d, 12 eller 14 §, eller
   - för­kla­ring om fort­satt rätt till bidrag enligt 16 c §.

Beslut av sty­rel­sen för utbild­ningen får över­kla­gas hos all­män för­valt­nings­dom­stol i ären­den som gäl­ler
   - god­kän­nande eller åter­kal­lande av god­kän­nande för en fri­stå­ende skola enligt 1 § tredje styc­ket eller 12 §, eller
   - fort­satt god­kän­nande enligt 16 c §.

Beslut av kom­mu­nen i ären­den om bidrag till en fri­stå­ende skola enligt 6, 6 a, 8 a eller 8 c § får över­kla­gas hos all­män för­valt­nings­dom­stol.

Beslut av sty­rel­sen för utbild­ningen i ären­den som avses i 3, 4 och 16 §§ får över­kla­gas hos Skol­vä­sen­dets över­kla­gan­de­nämnd.

Beslut som avses i 3 § får över­kla­gas endast av bar­nets vård­nads­ha­vare. Beslut som avses i 16 § får över­kla­gas endast av ele­ven eller före­trä­dare för denne.

Pröv­nings­till­stånd krävs vid över­kla­gande till kam­mar­rät­ten.
Lag (2009:670).

18 §   Bestäm­mel­serna i 1 kap. 20-22 §§ om omhän­der­ta­gande av före­mål gäl­ler också för fri­stå­ende sko­lor som är god­kända enligt 2 § eller har rätt till bidrag enligt 8 eller 8 b §.
Lag (2007:378).


10 kap. Sär­skilda utbild­nings­for­mer

1 §   En inter­nat­skola kan på fram­ställ­ning från huvud­man­nen ges ställ­ning av riksin­ter­nat­skola genom beslut av rege­ringen.
Kom­mu­ner och enskilda kan vara huvud­män för riksin­ter­nat­sko­lor.

En riksin­ter­nat­skola skall ha till upp­gift att anordna utbild­ning, som mot­sva­rar grund­sko­lan och gym­na­sie­sko­lan eller endera av dessa skol­for­mer, för i första hand utlands­svenska ele­ver.

För fri­stå­ende sko­lor som har getts ställ­ning av riksin­ter­nat­skola gäl­ler inte bestäm­mel­serna i 9 kap. om inte annat föl­jer av 1 c §. Lag (1996:60).

1 a §   I den del som en riksin­ter­nat­skola mot­sva­rar grund­sko­lan skall den i fråga om rät­ten att full­göra skol­plik­ten där anses vara en fri­stå­ende skola som god­känts enligt 9 kap. 1 § första och andra styc­kena. Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om riksin­ter­nat­sko­lor­nas orga­ni­sa­tion och till­sy­nen över dem. Lag (1996:60).

1 b §   Rege­ringen får medge att en riksin­ter­nat­skola vid sidan av den utbild­ning som mot­sva­rar gym­na­sie­sko­lan anord­nar utbild­ning som leder fram till Inter­na­tio­nal Bac­calau­re­ate (IB). Lag (1996:60).

1 c §   En kom­mun ska lämna bidrag till en riksin­ter­nat­skola för en elev som inte är att anse som utlands­svensk.
Bestäm­mel­serna i 9 kap. 6 § om bidrag till fri­stå­ende sko­lor ska då tilläm­pas i fråga om ele­ver som går i den del av riksin­ter­nat­sko­lan som mot­sva­rar grund­sko­lan och bestäm­mel­serna i 9 kap. 8 a och 9 §§ i fråga om ele­ver som går i den del som mot­sva­rar gym­na­sie­sko­lan. Om ele­ven går en utbild­ning som leder fram till Inter­na­tio­nal Bac­calau­re­ate (IB) ska bestäm­mel­serna i 5 kap. 55 § tilläm­pas.
Lag (2009:1038).

2 §   Under vis­telse i ett sådant hem som avses i 12 § lagen (1990:52) med sär­skilda bestäm­mel­ser om vård av unga skall skol­plik­tiga barn, som inte lämp­li­gen kan full­göra sin skol­plikt på annat sätt, full­göra den genom att delta i utbild­ning vid hem­met. Sådan utbild­ning skall anord­nas genom huvud­man­nens försorg. Den skall med nöd­vän­diga avvi­kel­ser mot­svara utbild­ningen i grund­sko­lan.

Inte längre skol­plik­tiga som vis­tas i hem som avses i första styc­ket skall genom huvud­man­nens försorg ges möj­lig­het att få sådan utbild­ning som de behö­ver och inte lämp­li­gen kan få på annat sätt.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer med­de­lar före­skrif­ter om utbild­ning­ens när­mare inne­håll, dess orga­ni­sa­tion och till­sy­nen över den.

3 §   För sådana ele­ver i grund­sko­lan, särsko­lan, spe­ci­al­sko­lan och same­sko­lan som på grund av sjuk­dom eller av lik­nande skäl under längre tid inte kan delta i van­ligt skol­ar­bete skall sär­skild under­vis­ning anord­nas på sjuk­hus eller mot­sva­rande, i ele­vens hem eller på annan lämp­lig plats.

Sär­skild under­vis­ning anord­nas av skol­hu­vud­man­nen. Denne får över­låta åt sjuk­vårds­hu­vud­man eller någon annan att anordna sådan under­vis­ning enligt före­skrif­ter som med­de­las av rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer.

Sär­skild under­vis­ning skall stå öppen även för dem som full­gör skol­plikt utan­för det offent­liga skol­vä­sen­det för barn och ung­dom.

3 a §   Har upp­hävts genom lag (2008:403).

4 §   Ett skol­plik­tigt barn skall med­ges att full­göra skol­plik­ten på annat sätt än som anges i denna lag, om det fram­står som ett full­gott alter­na­tiv till den utbild­ning som annars står bar­net till buds enligt lagens före­skrif­ter. Behov av insyn i verk­sam­he­ten skall kunna till­go­do­ses.

Med­gi­vande kan läm­nas för upp till ett år i sän­der. Under dess gil­tig­hets­tid skall prö­vas hur verk­sam­he­ten utfal­ler.
Med­gi­van­det skall åter­kal­las med ome­del­bar ver­kan, om nöd­vän­dig insyn i verk­sam­he­ten inte ges eller om det av annat skäl inte kan antas att för­ut­sätt­ningar för god­kän­nande fort­fa­rande före­lig­ger.

5 §   Frå­gor enligt 4 § prö­vas av sty­rel­sen för den skola där bar­net annars skulle ha full­gjort sin skol­plikt. Om bar­net har sådant funk­tions­hin­der som enligt 3 kap. 3 § kan vara grund för mot­ta­gande i särsko­lan eller spe­ci­al­sko­lan, skall sty­rel­sen höra Soci­al­sty­rel­sen innan ett med­gi­vande läm­nas eller åter­kal­las. Lag (1995:1248).

6 §   Beslut i ären­den enligt 4 § om att full­göra skol­plik­ten på annat sätt än som anges i denna lag får över­kla­gas hos all­män för­valt­nings­dom­stol.

Pröv­nings­till­stånd krävs vid över­kla­gande till kam­mar­rät­ten.
Lag (1995:63).


11 kap. Kom­mu­nal vux­en­ut­bild­ning (kom­vux)

Gemen­samma bestäm­mel­ser

1 §   Kom­vux består av grund­läg­gande vux­en­ut­bild­ning och gym­na­sial vux­en­ut­bild­ning.

Utbild­ningen i kom­vux ska anord­nas i form av kur­ser.
Lag (2009:129).

2 §   Grund­läg­gande vux­en­ut­bild­ning syf­tar till att ge vuxna sådana kun­ska­per och fär­dig­he­ter som de behö­ver för att delta i samhälls-​​ och arbets­liv. Den ska också syfta till att möj­lig­göra fort­satta stu­dier.

Gym­na­sial vux­en­ut­bild­ning syf­tar till att ge vuxna kun­ska­per och fär­dig­he­ter på en nivå som mot­sva­rar den som utbild­ningen i gym­na­sie­sko­lan ska ge. Lag (2009:129).

3 §   Bestäm­mel­serna om kom­vux gäl­ler inte vuxna som behö­ver under­vis­ning mot­sva­rande den obli­ga­to­riska eller fri­vil­liga särsko­lans. Beträf­fande sådana vuxna gäl­ler i stäl­let lagens bestäm­mel­ser om sär­vux. Lag (1992:598).

4 §   Ele­verna skall ha infly­tande över hur deras utbild­ning utfor­mas.

5 §   Utbild­ningen i kom­vux skall vara avgifts­fri för ele­verna, om inte annat föl­jer av 21 a § eller 15 kap. 6 §.

Såvitt gäl­ler lär­o­böc­ker, skriv­ma­te­riel, verk­tyg, skydds­klä­der och andra där­med jäm­för­liga hjälp­me­del som varje elev har för eget bruk och behål­ler som sin egen­dom, får huvud­man­nen bestämma att hjälp­med­len skall anskaf­fas av ele­verna själva på egen bekost­nad eller erbju­das mot avgif­ter som högst mot­sva­rar huvud­man­nens anskaff­nings­kost­na­der.

I övrigt skall hjälp­me­del som används i kom­vux till­han­da­hål­las utan kost­nad för ele­verna, om inte något annat föl­jer av före­skrif­ter som med­de­las av rege­ringen. Lag (1992:599).

6 §   En kom­mun eller ett lands­ting får upp­dra åt andra att anordna kom­vux. Rege­ringen får med­dela före­skrif­ter om vem som får ges ett sådant upp­drag och om vill­kor för det.

Om en kom­mun eller ett lands­ting upp­drar åt någon annan att anordna kom­vux, får kom­mu­nen eller lands­tinget till denna över­lämna endast den myn­dig­hets­ut­öv­ning som hör till rek­torns och lärar­nas upp­gif­ter.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om begräns­ningar när det gäl­ler över­läm­nande av rek­tors­upp­gif­ter som inne­fat­tar myn­dig­hets­ut­öv­ning. Lag (2010:252).

7 §   För sådan kom­vux som anord­nas av någon annan än en kom­mun eller ett lands­ting gäl­ler inte bestäm­mel­serna i 2 kap. 4-7 §§.
Lag (1991:1684).

7 a §   Den som har påbör­jat utbild­ning på en kurs i kom­vux har rätt att full­följa kur­sen.

Under­vis­ningen för en elev skall dock upp­höra, om ele­ven sak­nar för­ut­sätt­ningar att till­go­do­göra sig utbild­ningen eller annars inte gör till­freds­stäl­lande fram­steg.

Den för vil­ken grund­läg­gande vux­en­ut­bild­ning har upp­hört enligt andra styc­ket skall på nytt bere­das sådan utbild­ning, om sär­skilda skäl talar för detta. Den för vil­ken annan kom­vux har upp­hört enligt andra styc­ket får på nytt bere­das sådan utbild­ning, om sär­skilda skäl talar för detta. Lag (1993:1478).

Grund­läg­gande vux­en­ut­bild­ning

Huvud­man­nens ansvar

8 §   Varje kom­mun ansva­rar för att de kom­mu­nin­ne­vå­nare som enligt 10 § har rätt till utbild­ningen och öns­kar delta i den, får det.

9 §   Varje kom­mun skall aktivt verka för att nå dem i kom­mu­nen som har rätt till grund­läg­gande vux­en­ut­bild­ning och för att moti­vera dem att delta i utbild­ningen.

Rätt att delta

10 §   Varje kom­mu­nin­ne­vå­nare har rätt att delta i grund­läg­gande vux­en­ut­bild­ning från och med andra kalen­der­halv­å­ret det år han fyl­ler 20 år, om han sak­nar sådana fär­dig­he­ter som nor­malt upp­nås i grund­sko­lan och är bosatt i lan­det.

Rege­ringen får före­skriva att också den som inte är bosatt i lan­det skall ha rätt att delta.

Den som har rätt att delta i grund­läg­gande vux­en­ut­bild­ning har rätt att delta i sådan under­vis­ning i en annan kom­mun om utbild­ningen finns där.

Bestäm­mel­serna i denna para­graf gäl­ler inte den som är inta­gen i kri­mi­nal­vårds­an­stalt.

Anmä­lan

11 §   Den som vill delta i grund­läg­gande vux­en­ut­bild­ning skall anmäla detta till sty­rel­sen för utbild­ningen i sin hem­kom­mun.
Om anmä­lan avser en utbild­ning som en annan kom­mun anord­nar eller låter anordna, skall sty­rel­sen ome­del­bart sända anmä­lan vidare till den kom­mu­nen.

Under­vis­ning på annat språk än svenska

12 §   Om en elev i grund­läg­gande vux­en­ut­bild­ning har brist­fäl­liga kun­ska­per i svenska språ­ket, får under­vis­ning med­de­las på ele­vens eget språk. Sådan under­vis­ning skall kom­plet­te­ras med under­vis­ning eller trä­ning i svenska språ­ket.

13 §   Har upp­hävts genom lag (1993:1478).

Sty­rel­sens upp­gif­ter

14 §   Frå­gor om mot­ta­gande av en elev till grund­läg­gande vux­en­ut­bild­ning avgörs av sty­rel­sen för utbild­ningen. Sty­rel­sen beslu­tar även om utbild­ningen för en elev skall upp­höra och om att på nytt bereda en elev utbild­ning.

Över­kla­gande

15 §   Sty­rel­sens beslut enligt 14 § får över­kla­gas hos Skol­vä­sen­dets över­kla­gan­de­nämnd av ele­ven.

Inter­kom­mu­nal ersätt­ning

16 §   En kom­mun som i sin grund­läg­gande vux­en­ut­bild­ning har tagit emot en elev som kom­mer från en annan kom­mun, har rätt till ersätt­ning för kost­na­derna för ele­vens utbild­ning från ele­vens hem­kom­mun.

Gym­na­sial vux­en­ut­bild­ning

Huvud­man­nens ansvar

17 §   Kom­mu­nerna skall erbjuda gym­na­sial vux­en­ut­bild­ning. De skall här­vid sträva efter att erbjuda utbild­ning som sva­rar mot efter­frå­gan och behov.

Lands­tingen får anordna gym­na­sial vux­en­ut­bild­ning inom områ­dena natur­bruk och omvård­nad.

Efter över­ens­kom­melse med en kom­mun får ett lands­ting anordna gym­na­sial vux­en­ut­bild­ning även inom andra områ­den. Lag (1996:566).

18 §   Varje kom­mun skall infor­mera om möj­lig­he­terna till gym­na­sial vux­en­ut­bild­ning samt verka för att vuxna del­tar i sådan utbild­ning.

19 §   Varje kom­mu­nin­ne­vå­nare är behö­rig att delta i gym­na­sial vux­en­ut­bild­ning om han eller hon är bosatt i lan­det och i övrigt upp­fyl­ler före­skrivna vill­kor,
   1. från och med andra kalen­der­halv­å­ret det år han eller hon fyl­ler 20 år, eller
   2. när han eller hon slut­fört utbild­ning på ett natio­nellt pro­gram eller lik­vär­dig utbild­ning i gym­na­sie­sko­lan.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om att också den som inte är bosatt i lan­det ska vara behö­rig att delta i gym­na­sial vux­en­ut­bild­ning och att behö­rig­het enligt första styc­ket ska inträda tidi­gare än vad som anges i första styc­ket 1.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer med­de­lar före­skrif­ter om ytter­li­gare behö­rig­hets­vill­kor och urval mel­lan behö­riga sökande.

Bestäm­mel­serna i denna para­graf gäl­ler inte den som är inta­gen i kri­mi­nal­vårds­an­stalt. Lag (2009:1038).

20 §   Kom­mu­ner och lands­ting är skyl­diga att till sin gym­na­si­ala vux­en­ut­bild­ning ta emot en behö­rig sökande från en annan kom­mun, om
   1. hem­kom­mu­nen har åta­git sig att svara för kost­na­derna för ele­vens utbild­ning, eller
   2. det är fråga om en sådan utbild­ning eller utbild­nings­plats för vil­ken kom­mu­nen eller lands­tinget har rätt till ersätt­ning enligt före­skrif­ter som med­de­lats med stöd av 24 §.
Lag (2009:129).

Ansö­kan

21 §   Den som vill delta i gym­na­sial vux­en­ut­bild­ning ska ansöka om detta hos sty­rel­sen för utbild­ningen i sin hem­kom­mun.

Om ansö­kan avser en utbild­ning som en annan kom­mun eller ett lands­ting anord­nar eller låter anordna, ska sty­rel­sen skynd­samt sända ansö­kan vidare till sty­rel­sen för utbild­ningen där. Till en sådan ansö­kan ska sty­rel­sen foga ett ytt­rande av vil­ket det fram­går om hem­kom­mu­nen åtar sig att svara för kost­na­derna för ele­vens utbild­ning, såvida det inte på grund av tidi­gare över­ens­kom­melse är onö­digt.
Rege­ringen får med­dela före­skrif­ter om när ett ytt­rande inte behö­ver fogas till en ansö­kan.

Ett åta­gande att svara för kost­na­derna ska all­tid läm­nas, om den sökande med hän­syn till sina per­son­liga för­hål­lan­den har sär­skilda skäl att få gå i en annan kom­muns gym­na­si­ala vux­en­ut­bild­ning. I ett sådant fall ska 5 kap. 63 § tilläm­pas på mot­sva­rande sätt för ung­do­mar fram till och med det första kalen­der­halv­å­ret det år då ung­do­marna fyl­ler 20 år.
Lag (2009:1038).

Kost­na­der

21 a §   Huvud­man­nen får, när det gäl­ler gym­na­sial vux­en­ut­bild­ning, ta ut ansök­nings­av­gift av den som ansö­ker om att få delta i utbild­ningen.

Avgif­ten skall vara skä­lig.

Ansök­nings­av­gift, som har tagits ut enligt första styc­ket, skall beta­las till­baka
   1. om den sökande inte kom­mer in på den kurs som avgif­ten avser, eller
   2. om den sökande slut­för och får betyg från den kurs som avgif­ten avser. Lag (1992:599).

Sty­rel­sens upp­gif­ter

22 §   Frå­gor om mot­ta­gande av en elev till gym­na­sial utbild­ning och om intag­ning till sådan utbild­ning avgörs av sty­rel­sen för utbild­ningen. Sty­rel­sen beslu­tar även om utbild­ningen för en elev skall upp­höra och om att på nytt bereda en elev utbild­ning.

Intag­nings­or­ga­ni­sa­tio­nen får vara gemen­sam för flera kom­mu­ner samt för gym­na­sial vux­en­ut­bild­ning och gym­na­sie­sko­lan. Lag (1993:1478).

Över­kla­gande

23 §   Sty­rel­sens beslut om mot­ta­gande, om att utbild­ningen för en elev skall upp­höra och beslut om att inte på nytt bereda en elev utbild­ning får över­kla­gas hos Skol­vä­sen­dets över­kla­gan­de­nämnd av ele­ven.

Beslut om intag­ning får inte över­kla­gas. Lag (1993:1478).

Inter­kom­mu­nal ersätt­ning

24 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om skyl­dig­het för en kom­mun att betala ersätt­ning för gym­na­sial vux­en­ut­bild­ning till den kom­mun eller det lands­ting som anord­nar utbild­ningen.
Hem­kom­mu­nen ska i sådana fall lämna stöd till inac­kor­de­ring enligt 5 kap. 63 § till ung­do­mar fram till och med första kalen­der­halv­å­ret det år då ung­do­marna fyl­ler 20 år.
Lag (2009:1038).


12 kap. Vux­en­ut­bild­ning för utveck­lings­störda (sär­vux)

All­männa bestäm­mel­ser

1 §   Sär­vux består av grund­läg­gande sär­vux och gym­na­sial sär­vux.

Utbild­ningen i sär­vux skall anord­nas i form av kur­ser.
Lag (2006:528).

1 a §   Grund­läg­gande sär­vux syf­tar till att ge vuxna som är utveck­lings­störda kun­ska­per och fär­dig­he­ter mot­sva­rande dem som barn och ung­do­mar kan få i den obli­ga­to­riska särsko­lan.

Gym­na­sial sär­vux syf­tar till att ge vuxna som är utveck­lings­störda kun­ska­per och fär­dig­he­ter mot­sva­rande dem som ung­do­mar kan få på natio­nella eller spe­ci­alut­for­made pro­gram i gym­na­si­e­särsko­lan. Lag (2006:528).

2 §   Ele­verna skall ha infly­tande över hur deras utbild­ning utfor­mas. Omfatt­ningen och utform­ningen av ele­ver­nas infly­tande skall anpas­sas efter deras för­ut­sätt­ningar.

Grund­läg­gande sär­vux

Huvud­man­nens ansvar

2 a §   Varje kom­mun ansva­rar för att de kom­mu­nin­ne­vå­nare som enligt 2 c § har rätt till utbild­ningen och öns­kar delta i den, får det. Lag (2006:528).

2 b §   Varje kom­mun skall aktivt verka för att nå dem i kom­mu­nen som har rätt till grund­läg­gande sär­vux och att moti­vera dem att delta i utbild­ningen. Lag (2006:528).

Rätt att delta

2 c §   Varje kom­mu­nin­ne­vå­nare som är utveck­lings­störd har rätt att delta i grund­läg­gande sär­vux från och med andra kalen­der­halv­å­ret det år han eller hon fyl­ler 20 år, om han eller hon
   1. är bosatt i lan­det,
   2. sak­nar sådana kun­ska­per som utbild­ningen i den obli­ga­to­riska särsko­lan syf­tar till att ge, och
   3. har för­ut­sätt­ningar att till­go­do­göra sig utbild­ningen.

Rege­ringen får med­dela före­skrif­ter om att också den som inte är bosatt i lan­det skall ha rätt att delta.

Bestäm­mel­serna i denna para­graf gäl­ler inte den som är inta­gen i kri­mi­nal­vårds­an­stalt. Lag (2006:528).

Under­vis­ning på annat språk än svenska

2 d §   Om en elev i grund­läg­gande sär­vux har brist­fäl­liga kun­ska­per i svenska språ­ket, får under­vis­ningen ges på ele­vens eget språk. Sådan under­vis­ning skall kom­plet­te­ras med under­vis­ning eller trä­ning i svenska språ­ket. Lag (2006:528).

Gym­na­sial sär­vux

Huvud­man­nens ansvar

3 §   Kom­mu­nerna skall erbjuda gym­na­sial sär­vux. De skall här­vid sträva efter att erbjuda utbild­ning som sva­rar mot behov och efter­frå­gan.

Efter över­ens­kom­melse med en kom­mun får ett lands­ting anordna gym­na­sial sär­vux som mot­sva­rar den utbild­ning som ges på natio­nella och spe­ci­alut­for­made pro­gram i gym­na­si­e­särsko­lan.
Lag (2006:528).

4 §   Har upp­hävts genom lag (1992:598).

5 §   Varje kom­mun skall infor­mera om möj­lig­he­terna till gym­na­sial sär­vux och verka för att vuxna utveck­lings­störda del­tar i sådan utbild­ning. Lag (2006:528).

Behö­rig­het

6 §   Varje kom­mu­nin­ne­vå­nare som är utveck­lings­störd är behö­rig att delta i gym­na­sial sär­vux, om han eller hon är bosatt i lan­det och i övrigt upp­fyl­ler före­skrivna vill­kor
   1. från och med andra kalen­der­halv­å­ret det år han eller hon fyl­ler 20 år, eller
   2. när han eller hon har slut­fört utbild­ning i gym­na­si­e­särsko­lan.

Rege­ringen får med­dela före­skrif­ter om att också den som inte är bosatt i lan­det skall vara behö­rig att delta.

Före­skrif­ter om ytter­li­gare behö­rig­hets­vill­kor och om urval mel­lan behö­riga sökande med­de­las av rege­ringen.

Bestäm­mel­serna i denna para­graf gäl­ler inte den som är inta­gen i kri­mi­nal­vårds­an­stalt. Lag (2006:528).

"Sökande från annan kommu

7 §   En kom­mun eller ett lands­ting är skyl­dig att till sin sär­vux ta emot en sökande som kom­mer från en annan kom­mun, om hem­kom­mu­nen har åta­git sig att svara för kost­na­derna för ele­vens utbild­ning. Lag (1996:566).

Kost­na­der

8 §   Utbild­ningen i sär­vux skall vara avgifts­fri för ele­verna.

Såvitt gäl­ler lär­o­böc­ker, skriv­ma­te­riel, verk­tyg, skydds­klä­der och andra där­med jäm­för­liga hjälp­me­del som varje elev har för eget bruk och behål­ler som sin egen­dom, får huvud­man­nen bestämma att hjälp­med­len skall anskaf­fas av ele­verna själva på egen bekost­nad eller erbju­das mot avgif­ter som högst mot­sva­rar huvud­man­nens anskaff­nings­kost­na­der.

I övrigt skall hjälp­me­del som används i sär­vux till­han­da­hål­las utan kost­nad för ele­verna, om inte något annat föl­jer av före­skrif­ter som med­de­las av rege­ringen.

Upp­drag att anordna utbild­ning

9 §   En kom­mun eller ett lands­ting får upp­dra åt andra att anordna sär­vux. Rege­ringen får med­dela före­skrif­ter om vem som får ges ett sådant upp­drag och om vill­kor för det.

Om en kom­mun eller ett lands­ting upp­drar åt någon annan att anordna sär­vux, får kom­mu­nen eller lands­tinget till denna över­lämna endast den myn­dig­hets­ut­öv­ning som hör till rek­torns och lärar­nas upp­gif­ter.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om begräns­ningar när det gäl­ler över­läm­nande av rek­tors­upp­gif­ter som inne­fat­tar myn­dig­hets­ut­öv­ning. Lag (2010:252).

10 §   För sådan sär­vux som anord­nas av någon annan än en kom­mun gäl­ler inte bestäm­mel­serna i 2 kap. 4-7 §§. Lag (1992:598).

Ansö­kan

11 §   Den som vill delta i sär­vux skall ansöka om detta hos sty­rel­sen för utbild­ningen i sin hem­kom­mun. Om ansö­kan avser en utbild­ning som en annan kom­mun eller ett lands­ting anord­nar eller låter anordna skall sty­rel­sen skynd­samt sända ansö­kan vidare till sty­rel­sen för utbild­ningen där. Till ansö­kan skall sty­rel­sen foga ett ytt­rande av vil­ket det fram­går om hem­kom­mu­nen åtar sig att svara för kost­na­derna för ele­vens utbild­ning, såvida det inte på grund av tidi­gare över­ens­kom­melse är onö­digt. Lag (1996:566).

Rätt att slut­föra en kurs

12 §   Den som har påbör­jat utbild­ning på en kurs i sär­vux har rätt att full­följa kur­sen.

Under­vis­ningen för en elev skall dock upp­höra, om ele­ven sak­nar för­ut­sätt­ningar att till­go­do­göra sig utbild­ningen eller annars inte gör till­fred­stäl­lande fram­steg.

Den för vil­ken sär­vux har upp­hört enligt andra styc­ket får på nytt bere­das sådan utbild­ning, om sär­skilda skäl talar för detta. Lag (1993:1478).

Sty­rel­sens upp­gif­ter

13 §   Frå­gor om mot­ta­gande av en elev till sär­vux och om intag­ning till sådan utbild­ning prö­vas av sty­rel­sen för utbild­ningen. Sty­rel­sen beslu­tar även om utbild­ningen för en elev skall upp­höra och om att på nytt bereda en elev utbild­ning.

Över­kla­gande

14 §   Sty­rel­sens beslut om mot­ta­gande, om att utbild­ningen för en elev skall upp­höra och beslut om att inte på nytt bereda en elev utbild­ning får över­kla­gas hos Skol­vä­sen­dets över­kla­gan­de­nämnd av ele­ven.

Beslut om intag­ning får inte över­kla­gas.


13 kap. Svensk­un­der­vis­ning för invand­rare (sfi)

All­männa bestäm­mel­ser

1 §   Sfi syf­tar till att ge vuxna invand­rare grund­läg­gande kun­ska­per i svenska språ­ket.

Sfi syf­tar också till att ge vuxna som sak­nar grund­läg­gande läs- och skriv­fär­dig­he­ter möj­lig­het att för­värva sådana fär­dig­he­ter. Läs- och skrivin­lär­ningen får ske på ele­vens moders­mål eller annat språk.

Utbild­ningen anord­nas som kur­ser. Lag (2006:528).

2 §   Ele­verna skall ha infly­tande över hur deras utbild­ning utfor­mas.

Huvud­man­nens ansvar

3 §    /Upp­hör att gälla U:2010-​12-01/ Varje kom­mun är skyl­dig att se till att sfi erbjuds de per­so­ner som anges i 6 §.

Under­vis­ningen skall fin­nas att tillgå så snart som möj­ligt efter det att rätt till sfi inträtt. Om inte sär­skilda skäl finns, skall under­vis­ningen kunna påbör­jas inom tre måna­der.
Lag (1994:517).

3 §    /Trä­der i kraft I:2010-​12-10/ Varje kom­mun är skyl­dig att se till att sfi erbjuds de per­so­ner som anges i 6 §.

Under­vis­ningen ska fin­nas till­gäng­lig så snart som möj­ligt efter det att en rätt till sfi inträtt. Om det inte finns sär­skilda skäl, ska under­vis­ningen kunna påbör­jas inom tre måna­der.

Varje kom­mun ska aktivt verka för att en nyan­länd som omfat­tas av lagen (2010:197) om eta­ble­rings­in­sat­ser för vissa nyan­lända invand­rare kan påbörja under­vis­ningen inom en månad från det att den nyan­lände anmält sig till en sfi-​kurs hos kom­mu­nen. Lag (2010:199).

4 §   Varje kom­mun skall aktivt verka för att nå dem i kom­mu­nen som har rätt till sfi och för att moti­vera dem att delta i utbild­ningen.

4 a §   Sfi ska i genom­snitt under en fyra­vec­kors­pe­riod omfatta minst 15 tim­mar under­vis­nings­tid i vec­kan. Under­vis­nings­ti­den får dock mins­kas om ele­ven begär det och huvud­man­nen fin­ner att det är för­en­ligt med utbild­ning­ens syfte.
Lag (2010:252).

4 b §   Huvud­man­nen ska i sam­ar­bete med Arbets­för­med­lingen verka för att ele­ven ges möj­lig­he­ter att öva det svenska språ­ket i arbets­li­vet och att sfi kan kom­bi­ne­ras med andra akti­vi­te­ter som
   - arbets­livs­o­ri­en­te­ring,
   - vali­de­ring,
   - prak­tik, eller
   - annan utbild­ning.

Huvud­man­nen ska också verka för att sfi kan bedri­vas sam­ti­digt som ele­ven upp­bär ersätt­ning från sjuk­för­säk­ringen enligt lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring och för att sfi kan kom­bi­ne­ras med akti­vi­te­ter som erbjuds inom hälso-​​ och sjuk­vår­den. Lag (2010:252).

4 c §   Sfi skall kunna kom­bi­ne­ras med för­värvs­ar­bete.
Lag (2006:528).

5 §   Huvud­man­nen ska sam­råda med den berörda arbets­gi­va­ren och den lokala arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tio­nen som arbets­gi­va­ren är bun­den till genom kol­lek­tivav­tal om en arbets­ta­ga­res del­ta­gande i under­vis­ningen och under­vis­ning­ens för­lägg­ning.
Lag (2010:252).

Rätt att delta

6 §   Rätt att delta i en kom­muns sfi har, med det undan­tag som föl­jer av 7 §, föl­jande per­so­ner från och med det andra kalen­der­halv­å­ret det år de fyl­ler 16 år:
   1. Den som är bosatt i kom­mu­nen och som sak­nar sådana grund­läg­gande kun­ska­per i svenska språ­ket som utbild­ningen syf­tar till att ge. Rege­ringen får före­skriva att också den som inte är bosatt i lan­det skall ha rätt att delta i sfi.
   2. Fin­ländska med­bor­gare som sta­dig­va­rande arbe­tar i kom­mu­nen, men som är bosatta i Fin­land nära grän­sen till Sve­rige och som sak­nar sådana grund­läg­gande kun­ska­per i svenska språ­ket som utbild­ningen syf­tar till att ge. Lag (1994:517).

6 a §   Den som enligt 6 § har rätt att delta i en kom­muns sfi har rätt att i stäl­let delta i en folk­hög­sko­las utbild­ning som mot­sva­rar sfi om
   1. folk­hög­sko­lan enligt sådana före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av 15 kap. 8 § har getts rätt att sätta betyg, anordna pröv­ning samt utfärda betyg och intyg, och
   2. folk­hög­sko­lan har för­kla­rat sig ha för avsikt att ta emot den sökande till utbild­ningen. Lag (2010:252).

6 b §   Det som anges i detta kapi­tel om sfi gäl­ler också en folk­hög­sko­las sfi som en per­son är behö­rig att delta i enligt 12 § första styc­ket, om inte något annat fram­går.
Lag (2010:252).

6 c §   Den som vill delta i en folk­hög­sko­las sfi enligt bestäm­mel­serna i detta kapi­tel ska anmäla detta till sin hem­kom­mun. Lag (2010:252).

7 §   Den som har sådana kun­ska­per i det danska eller norska språ­ket att grund­läg­gande svensk­un­der­vis­ning inte kan anses nöd­vän­dig, har inte rätt att delta i sfi. Lag (1994:517).

Kost­na­der

8 §   Utbild­ningen i sfi skall vara avgifts­fri för ele­verna. De skall utan kost­nad ha till­gång till böc­ker och andra hjälp­me­del som behövs för en tid­sen­lig utbild­ning. Huvud­man­nen får dock besluta att ele­verna skall hålla sig med enstaka egna hjälp­me­del. I verk­sam­he­ten får också före­komma enstaka inslag som kan med­föra en obe­tyd­lig kost­nad för ele­verna.

Upp­drag att anordna utbild­ning

9 §   En kom­mun får upp­dra åt andra att anordna sfi. Rege­ringen får med­dela före­skrif­ter om vem som får ges ett sådant upp­drag och om vill­kor för det.

Om en kom­mun upp­drar åt någon annan att anordna sfi, får kom­mu­nen till denna över­lämna endast den myn­dig­hets­ut­öv­ning som hör till rek­torns och lärar­nas upp­gif­ter.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om begräns­ningar när det gäl­ler över­läm­nande av rek­tors­upp­gif­ter som inne­fat­tar myn­dig­hets­ut­öv­ning. Lag (2010:252).

10 §   För sådan sfi som anord­nas av någon annan än en kom­mun gäl­ler inte bestäm­mel­serna i 2 kap. 4-7 §§.

Under­vis­ning­ens upp­hö­rande

11 §   Den som har påbör­jat en kurs i sfi har rätt att full­följa kur­sen.

Under­vis­ningen för en elev skall dock upp­höra, om ele­ven sak­nar för­ut­sätt­ningar att till­go­do­göra sig under­vis­ningen eller annars inte gör till­freds­stäl­lande fram­steg.

Den för vil­ken sfi har upp­hört enligt andra styc­ket eller som fri­vil­ligt avbru­tit utbild­ningen skall på nytt bere­das sådan utbild­ning, om sär­skilda skäl talar för detta. Lag (1994:517).

Sty­rel­sens upp­gif­ter

12 §   Frå­gor om mot­ta­gande av en elev till sfi avgörs av sty­rel­sen för utbild­ningen. Sty­rel­sen ska i sam­band med ett beslut om mot­ta­gande för­klara ele­ven behö­rig att delta i sfi i folk­hög­skola om
   1. de vill­kor som anges i 6 a § är upp­fyllda, och
   2. anmä­lan har läm­nats enligt 6 c §.

När det gäl­ler annan sfi än sfi i folk­hög­skola beslu­tar sty­rel­sen även i frå­gor om att utbild­ningen för en elev ska upp­höra och att en elev på nytt ska bere­das utbild­ning.

En folk­hög­skola blir huvud­man för sfi enligt bestäm­mel­serna i detta kapi­tel och i för­hål­lande till ele­ven när sty­rel­sen har läm­nat en sådan för­kla­ring som avses i första styc­ket.
Lag (2010:252).

Över­kla­gande

13 §   Sty­rel­sens beslut enligt 12 § i fråga om mot­ta­gande, upp­hö­rande av utbild­ning och att på nytt bereda en elev utbild­ning får över­kla­gas hos Skol­vä­sen­dets över­kla­gan­de­nämnd av ele­ven. Lag (2010:252).

Ersätt­ning för sfi i folk­hög­skola

14 §   En folk­hög­skola som till sin sfi har anta­git en elev som har för­kla­rats behö­rig att delta i utbild­ningen enligt 12 § första styc­ket, har rätt till ersätt­ning för kost­na­den för ele­vens utbild­ning från ele­vens hem­kom­mun.

Ersätt­ningen ska bestäm­mas med hän­syn till folk­hög­sko­lans åta­gande och ele­vens behov och på samma grun­der som kom­mu­nen tilläm­par vid för­del­ning av resur­ser till egen sfi.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om ersätt­ning­ens stor­lek och under vil­ken tid som ersätt­ning får läm­nas. Lag (2010:252).


14 kap. Skol­häl­so­vård

1 §   Skol­häl­so­vård skall anord­nas för ele­verna i för­sko­le­klas­sen, grund­sko­lan, gym­na­sie­sko­lan, särsko­lan, spe­ci­al­sko­lan och same­sko­lan. Lag (2002:158).

2 §   Skol­häl­so­vår­den har till ända­mål att följa ele­ver­nas utveck­ling, bevara och för­bättra deras själs­liga och kropps­liga hälsa och verka för sunda lev­nads­va­nor hos dem.

Skol­häl­so­vår­den skall främst vara före­byg­gande. Den skall omfatta häl­so­kon­trol­ler och enkla sjuk­vårds­in­sat­ser. För ele­ver i särsko­lan och spe­ci­al­sko­lan skall i skol­häl­so­vår­den också ingå sär­skilda under­sök­ningar som för­an­leds av deras funk­tions­hin­der.

För skol­häl­so­vår­den skall fin­nas skol­lä­kare och skolskö­terska.
Lag (1993:800).

3 §   Varje elev i grund­sko­lan eller same­sko­lan skall erbju­das att genomgå minst tre all­männa häl­so­kon­trol­ler, jämnt för­de­lade under skol­ti­den. Den första kon­trol­len skall äga rum första läså­ret. Om en elev del­tar i utbild­ning i för­sko­le­klas­sen skall den första kon­trol­len i stäl­let äga rum då ele­ven går där.
Ele­ven skall dess­utom, mel­lan de all­männa häl­so­kon­trol­lerna, erbju­das att genomgå kon­troll av syn och hör­sel och andra begrän­sade häl­so­kon­trol­ler.

Om skol­lä­ka­ren på före­kom­men anled­ning anser att en viss elev i grund­sko­lan eller same­sko­lan behö­ver under­sö­kas sär­skilt, skall ele­ven genomgå sådan under­sök­ning.

Ele­verna i de delar av särsko­lan och spe­ci­al­sko­lan som mot­sva­rar grund­sko­lan skall när det behövs erbju­das att genomgå sär­skilda under­sök­ningar som för­an­leds av deras funk­tions­hin­der. I övrigt gäl­ler bestäm­mel­serna i första och andra styc­kena även för dessa ele­ver. Lag (2002:158).

4 §   Ele­verna i gym­na­sie­sko­lan och i gym­na­si­e­särsko­lan skall bere­das till­fälle att genomgå minst en all­män häl­so­kon­troll.
Ele­verna i gym­na­si­e­särsko­lan skall också erbju­das sär­skilda under­sök­ningar som för­an­leds av deras funk­tions­hin­der. Lag (1993:1478).

5 §   Ele­ver som avses i 1 § har rätt att vid behov anlita skol­häl­so­vår­den utö­ver vad som föl­jer av 3 och 4 §§. Lag (1993:800).

6 §   Den skol­häl­so­vård som ele­verna har rätt till skall vara kost­nads­fri för dem.

7 §   Huvud­man­nen för sko­lan skall även anordna skol­häl­so­vår­den, om inte annat föl­jer av före­skrif­ter som med­de­las av rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer.

7 a §   För ele­ver i sådana sko­lor som avses i 9 kap. skall sko­lan erbjuda skol­häl­so­vård som mot­sva­rar den som ges åt ele­verna inom mot­sva­rande skol­form inom det offent­liga skol­vä­sen­det. Det­samma gäl­ler för ele­ver i sådan utbild­ning som mot­sva­rar för­sko­le­klas­sen och som bedrivs av någon annan än en fri­stå­ende skola.

Vad som sägs i första styc­ket gäl­ler inte sådana sko­lor som avses i 9 kap. 5 §. Lag (2002:158).

8 §   Har upp­hävts genom lag (1996:792).


14 a kap. Åtgär­der mot krän­kande behand­ling

Ända­mål och tillämp­nings­om­råde

1 §   Bestäm­mel­serna i detta kapi­tel har till ända­mål att mot­verka krän­kande behand­ling av barn och ele­ver.

Bestäm­mel­serna tilläm­pas på utbild­ning och annan verk­sam­het enligt denna lag. Lag (2008:571).

Dis­kri­mi­ne­ring

2 §   Bestäm­mel­ser om för­bud m.m. mot dis­kri­mi­ne­ring i sam­band med verk­sam­het enligt denna lag finns i dis­kri­mi­ne­rings­la­gen (2008:567). Lag (2008:571).

Defi­ni­tio­ner

3 §   I detta kapi­tel avses med

elev: den som utbil­das eller söker utbild­ning enligt denna lag,
barn: den som del­tar i eller söker till för­sko­le­verk­sam­het eller skol­barnsomsorg enligt denna lag,
per­so­nal: anställda och upp­drags­ta­gare i verk­sam­het enligt denna lag,
huvud­man: den som är huvud­man för verk­sam­het enligt denna lag,
krän­kande behand­ling: ett upp­trä­dande som utan att vara dis­kri­mi­ne­ring enligt dis­kri­mi­ne­rings­la­gen (2008:567) krän­ker ett barns eller en elevs vär­dig­het. Lag (2008:571).

Tving­ande bestäm­mel­ser

4 §   Avtals­vill­kor som inskrän­ker skyl­dig­he­ter enligt detta kapi­tel är utan ver­kan. Lag (2008:571).

Ansvar för per­so­na­len

5 §   Huvud­man­nen ansva­rar för att per­so­na­len full­gör de skyl­dig­he­ter som anges i detta kapi­tel, när den hand­lar i tjäns­ten eller inom ramen för upp­dra­get. Lag (2008:571).

Aktiva åtgär­der

Mål­in­rik­tat arbete

6 §   Huvud­man­nen ska se till att det inom ramen för varje sär­skild verk­sam­het bedrivs ett mål­in­rik­tat arbete för att mot­verka krän­kande behand­ling av barn och ele­ver. När­mare före­skrif­ter om detta finns i 7 och 8 §§. Lag (2008:571).

Skyl­dig­het att före­bygga och för­hindra krän­kande behand­ling

7 §   Huvud­man­nen ska se till att det vid­tas åtgär­der för att före­bygga och för­hindra att barn och ele­ver utsätts för krän­kande behand­ling. Lag (2008:571).

Årlig plan

8 §   Huvud­man­nen ska se till att det varje år upp­rät­tas en plan med en över­sikt över de åtgär­der som behövs för att före­bygga och för­hindra krän­kande behand­ling av barn och ele­ver. Pla­nen ska inne­hålla en redo­gö­relse för vilka av dessa åtgär­der som avses att påbör­jas eller genom­fö­ras under det kom­mande året. En redo­gö­relse för hur de pla­ne­rade åtgär­derna har genom­förts ska tas in i efter­föl­jande års plan. Lag (2008:571).

För­bud mot krän­kande behand­ling

9 §   Huvud­man­nen eller per­so­na­len får inte utsätta ett barn eller en elev för krän­kande behand­ling. Lag (2008:571).

Skyl­dig­het att utreda och vidta åtgär­der mot krän­kande behand­ling

10 §   Om huvud­man­nen eller per­so­na­len får kän­ne­dom om att ett barn eller en elev anser sig ha bli­vit utsatt för krän­kande behand­ling i sam­band med verk­sam­he­ten, är huvud­man­nen skyl­dig att utreda omstän­dig­he­terna kring de upp­givna kränk­ning­arna och i före­kom­mande fall vidta de åtgär­der som skä­li­gen kan krä­vas för att för­hindra krän­kande behand­ling i fram­ti­den.
Lag (2008:571).

För­bud mot repres­sa­lier

11 §   Huvud­man­nen eller per­so­na­len får inte utsätta ett barn eller en elev för repres­sa­lier på grund av att bar­net eller ele­ven med­ver­kat i en utred­ning enligt detta kapi­tel eller anmält eller påta­lat att någon hand­lat i strid med kapit­let.
Lag (2008:571).

Ska­de­stånd

12 §   Om huvud­man­nen eller per­so­na­len åsi­do­sät­ter sina skyl­dig­he­ter enligt 7-11 §§ ska huvud­man­nen dels betala ska­de­stånd till bar­net eller ele­ven för den kränk­ning som detta inne­bär, dels ersätta annan skada som har orsa­kats av åsi­do­sät­tan­det. Ska­de­stånd för kränk­ning i andra fall än vid repres­sa­lier utgår dock inte, om kränk­ningen är ringa.

Om det finns sär­skilda skäl, kan ska­de­stån­det för kränk­ning sät­tas ned eller helt falla bort. Lag (2008:571).

Till­syn

13 §   Sta­tens skol­in­spek­tion ska se till att detta kapi­tel följs.

Huvud­man­nen och rek­torn eller någon med mot­sva­rande led­nings­funk­tion i verk­sam­he­ten är skyl­diga att på upp­ma­ning av Sta­tens skol­in­spek­tion lämna de upp­gif­ter om för­hål­lan­dena i verk­sam­he­ten som kan vara av bety­delse för till­sy­nen.
Lag (2008:571).

Rät­te­gången

14 §   Mål om ska­de­stånd enligt detta kapi­tel ska hand­läg­gas enligt bestäm­mel­serna i rät­te­gångs­bal­ken om rät­te­gången i tvis­te­mål när för­lik­ning om saken är tillå­ten.

I sådana mål kan det dock för­ord­nas att var­dera par­ten ska bära sin rät­te­gångs­kost­nad, om den part som har för­lo­rat målet hade skä­lig anled­ning att få tvis­ten prö­vad. Lag (2008:571).

Bevis­börda

15 §   Om ett barn eller en elev som anser sig ha bli­vit utsatt för krän­kande behand­ling enligt 9 § eller repres­sa­lier enligt 11 §, visar omstän­dig­he­ter som ger anled­ning att anta att han eller hon har bli­vit utsatt för sådan behand­ling, är det huvud­man­nen för verk­sam­he­ten som ska visa att krän­kande behand­ling eller repres­sa­lier inte har före­kom­mit.
Lag (2008:571).

Rätt att föra talan m.m.

16 §   I en tvist om ska­de­stånd enligt detta kapi­tel får Sta­tens skol­in­spek­tion som part föra talan för ett barn eller en elev som med­ger det. När Sta­tens skol­in­spek­tion för sådan talan får myn­dig­he­ten i samma rät­te­gång också föra annan talan för bar­net eller ele­ven om han eller hon med­ger det. För barn under 18 år som inte har ingått äkten­skap krävs vård­nads­ha­va­rens eller vård­nads­ha­var­nas med­gi­vande.

Bestäm­mel­serna i rät­te­gångs­bal­ken om part ska gälla även den för vil­ken Sta­tens skol­in­spek­tion för talan enligt detta kapi­tel såvitt gäl­ler jävs­för­hål­lande, pågående rät­te­gång, per­son­lig instäl­lelse samt för­hör under san­nings­för­säk­ran och andra frå­gor som rör bevis­ningen.

När ett barn eller en elev för talan enligt detta kapi­tel får Sta­tens skol­in­spek­tion inte väcka talan för bar­net eller ele­ven om samma sak. Lag (2008:571).

17 §   Rät­tens avgö­rande i ett mål där Sta­tens skol­in­spek­tion för talan för ett barn eller en elev får över­kla­gas av bar­net eller ele­ven, om det får över­kla­gas av myn­dig­he­ten.

När rät­tens avgö­rande i ett mål som avses i första styc­ket har vun­nit laga kraft får saken inte prö­vas på nytt på talan av vare sig bar­net eller ele­ven eller Sta­tens skol­in­spek­tion.
Lag (2008:571).


15 kap. Övriga före­skrif­ter

1 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela ytter­li­gare före­skrif­ter om orga­ni­sa­tio­nen av det offent­liga skol­vä­sen­det samt om kom­mu­ners och lands­tings befatt­ning i övrigt med utbild­ning som avses i denna lag.

I fråga om organ för sam­ver­kan eller annan lik­nande verk­sam­het inom det offent­liga skol­vä­sen­det får rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer med­dela före­skrif­ter om att leda­mö­ter i orga­net eller andra före­trä­dare utses och ent­le­di­gas av enskilda. Med enskilda avses även omyn­diga ele­ver och sam­man­slut­ningar av sådana. Lag (1991:1684).

2 §   Rege­ringen får med­dela före­krif­ter om möj­lig­het att låta enskilda och andra utom­stå­ende svara för enstaka inslag i verk­sam­he­ten inom det offent­liga skol­vä­sen­det för barn och ung­dom.

När det gäl­ler utbild­ning i form av ett indi­vi­du­ellt pro­gram får rege­ringen före­skriva att enskilda och andra utom­stå­ende får anordna mer av utbild­ningen än som föl­jer av första styc­ket.

Bestäm­mel­serna i 2 kap. 4-7 §§ gäl­ler inte sådan utbild­ning som med stöd av första eller andra styc­kena anord­nas genom annan än huvud­man för det offent­liga skol­vä­sen­det.

3 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om möj­lig­he­ter att inom det offent­liga skol­vä­sen­det bedriva utbild­ning, som byg­ger på sam­ver­kan mel­lan olika skol­for­mer inom det offent­liga skol­vä­sen­det eller mel­lan en sådan skol­form och någon annan utbild­nings­form. I sådana före­skrif­ter får göras undan­tag från orga­ni­sa­to­riska bestäm­mel­ser i denna lag.

4 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om för­söks­verk­sam­het inom det offent­liga skol­vä­sen­det. I sådana före­skrif­ter får undan­tag göras från orga­ni­sa­to­riska bestäm­mel­ser i denna lag.

Undan­tag får göras även från andra bestäm­mel­ser i denna lag för att möj­lig­göra en för­söks­verk­sam­het med sådan utbild­ning i gym­na­sie­sko­lan som inte utgörs av utbild­ning på natio­nella eller indi­vi­du­ella pro­gram. Lag (2009:1038).

5 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om mot­ta­gande i det offent­liga skol­vä­sen­det av ele­ver som inte räk­nas som bosatta i Sve­rige.
Det­samma gäl­ler mot­ta­gande av barn i för­sko­le­verk­sam­het och skol­barnsomsorg. Lag (2001:799).

6 §   Rege­ringen får trots före­skrif­terna i 4 kap. 4 §, 5 kap. 52 §, 11 kap. 5 § och 13 kap. 8 § med­dela före­skrif­ter om skyl­dig­het för den som vill genomgå sär­skilt anord­nad pröv­ning i grund­sko­lan, gym­na­sie­sko­lan, kom­mu­nal vux­en­ut­bild­ning eller svensk­un­der­vis­ning för invand­rare att betala en avgift som till­fal­ler huvud­man­nen för utbild­ningen.
Lag (2009:1038).

7 §   Soci­al­sty­rel­sen har till­syn över elev­hems­bo­ende vid Rh- anpas­sad utbild­ning och spe­ci­alsko­lor, samt vid viss utbild­ning för ele­ver med utveck­lings­stör­ning som bedrivs enligt avtal med sta­ten. Lag (2010:431).

8 §   Rege­ringen får med­dela före­skrif­ter om
   1. att enskilda får sätta betyg, anordna pröv­ning samt utfärda betyg och intyg enligt de bestäm­mel­ser som gäl­ler för det offent­liga skol­vä­sen­det,
   2. att en myn­dig­het i enskilda fall får besluta i sådana frå­gor som avses i 1, och
   3. ytter­li­gare vill­kor för att enskilda i sådana fall som avses i 1 och 2 skall få sätta betyg, anordna pröv­ning samt utfärda betyg och intyg. Lag (2006:528).

9 §   Har upp­hävts genom lag (1990:1477).

10 §   Rege­ringen får med­dela före­skrif­ter om svårt rörel­se­hind­rade ele­vers utbild­ning i gym­na­sie­skola med Rh- anpas­sad utbild­ning som avses i 5 kap. 7 §. I sådana före­skrif­ter får undan­tag göras från de all­männa reg­ler om gym­na­sie­skola som finns i denna lag.

11 §   Rege­ringen får med­dela ytter­li­gare före­skrif­ter om bestäm­man­det av det bidrag som kom­mu­nerna enligt 2 a kap. 17 a §, 2 b kap. 10 och 10 b §§ samt 9 kap. 6, 6 a, 8 a och 8 c §§ är skyl­diga att lämna till enskilt bedri­ven peda­go­gisk omsorg, enskilt bedrivna för­sko­lor, fri­tids­hem och för­sko­le­klas­ser samt fri­stå­ende sko­lor.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om skyl­dig­het för skol­hu­vud­man­nen att lämna sådana sak­upp­gif­ter om skol­verk­sam­he­ten och sådan verk­sam­hets­re­do­vis­ning som behövs för upp­följ­ning och utvär­de­ring av verk­sam­he­ten. Det­samma gäl­ler skyl­dig­het för en kom­mun att lämna sak­upp­gif­ter om verk­sam­he­ten och sådan verk­sam­hets­re­do­vis­ning som behövs för upp­följ­ning och utvär­de­ring av för­sko­le­verk­sam­he­ten och skol­barnsom­sor­gen.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om skyl­dig­het för kom­mu­nen att lämna upp­gif­ter om verk­sam­he­ten som behövs för beslut om bidrag till fri­stå­ende sko­lor och om hur bidra­get till en fri­stå­ende skola eller annan enskild verk­sam­het har beräk­nats.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får också med­dela före­skrif­ter om skyl­dig­het för huvud­man­nen för en fri­stå­ende skola att lämna upp­gif­ter om kom­mande verk­sam­het samt eko­no­misk redo­vis­ning över verk­sam­he­ten. Lag (2010:699).

12 §   Rege­ringen får med­dela före­skrif­ter om vad som skall beak­tas vid urval av sökande till anställ­ning som lärare.

13 §   Den som efter skol­plik­tens upp­hö­rande genom­går utbild­ning inom det offent­liga skol­vä­sen­det eller annars genom­går utbild­ning med stöd av denna lag skall på egen eller ställ­fö­re­trä­da­res begä­ran befrias från del­ta­gande i inslag som annars inte kan väl­jas bort, om för­ut­sätt­ning­arna i 3 kap. 12 § är upp­fyllda. I fråga om pröv­ning och över­kla­gande gäl­ler bestäm­mel­serna i 3 kap. 12 § andra och tredje styc­kena. Lag (1996:1044).

14 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får i fråga om utbild­ning enligt denna lag efter skol­plik­tens upp­hö­rande med­dela före­skrif­ter om disci­pli­nära åtgär­der och skil­jande av elev från en viss utbild­ning.

15 §   Har en kom­mun grovt eller under längre tid åsi­do­satt sina skyl­dig­he­ter enligt denna lag eller enligt före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av lagen, får rege­ringen med­dela de före­skrif­ter för kom­mu­nen eller, på kom­mu­nens bekost­nad, vidta de åtgär­der som behövs för att avhjälpa bris­ten.

Har sta­ten haft kost­na­der för en åtgärd som vid­ta­gits med stöd av första styc­ket, får denna kost­nad kvit­tas mot belopp som sta­ten eljest skulle ha betalt ut till kom­mu­nen. Lag (1992:886).

Bilaga 1

Natio­nella pro­gram

Yrkes­pro­gram

Barn- och fri­tids­pro­gram­met

Bygg- och anlägg­nings­pro­gram­met

El- och ener­gi­pro­gram­met

Fordons-​​ och trans­port­pro­gram­met

Handels-​​ och admi­nist­ra­tions­pro­gram­met

Hant­verks­pro­gram­met

Hotell-​​ och turis­m­pro­gram­met

Indu­stri­tek­niska pro­gram­met

Natur­bruks­pro­gram­met

Restaurang-​​ och livs­me­dels­pro­gram­met

VVS- och fas­tig­hets­pro­gram­met

Vård- och omsorgs­pro­gram­met

Hög­sko­le­för­be­re­dande pro­gram

Eko­no­mi­pro­gram­met

Este­tiska pro­gram­met

Huma­nis­tiska pro­gram­met

Natur­ve­ten­skaps­pro­gram­met

Sam­hälls­ve­ten­skaps­pro­gram­met

Tek­nik­pro­gram­met Lag (2009:1038).

Bilaga 2

Poäng­plan för natio­nella pro­gram i gym­na­sie­sko­lan

Ämne                            gymnasiepoäng
De ämnen som, i minst nedan angi­ven omfatt­ning, ska ingå i de natio­nella pro­gram­men(gym­na­si­e­ge­men­samma ämnen).

Yrkes­pro­gram

Svenska eller svenska
som andraspråk                  100
Engelska                        100
Matematik                       100
Idrott och hälsa                100
Historia                        50
Samhällskunskap                 50
Religionskunskap                50
Naturkunskap                    50
Hög­sko­le­för­be­re­dande pro­gram

Svenska eller svenska
som andraspråk                  300
Engelska                        200
Matematik                       100/200/300*
Idrott och hälsa                100
Historia                        50/100/200**
Samhällskunskap                 100/200***
Religionskunskap                50
Naturkunskap                    100****
Ämnen genom vil­ket pro­gram­met får sin karak­tär

Yrkesprogram                    1 600
Högskoleförberedande program    950/1 050/1 100*****
Individuellt val                200
Gymnasiearbete                  100
Summa gymnasiepoäng             2 500
*Este­tiska och huma­nis­tiska pro­gram­men 100, ekonomi-​​ och sam­hälls­ve­ten­skaps­pro­gram­men 200 samt naturvetenskaps-​​ och tek­nik­pro­gram­men 300.

**Tek­nik­pro­gram­met 50, ekonomi-​​, samhällsvetenskaps-​​ och natur­ve­ten­skaps­pro­gram­men 100 samt este­tiska och huma­nis­tiska pro­gram­men 200.

***Eko­no­mi­pro­gram­met 200 och övriga pro­gram 100.

****På natur­ve­ten­skaps­pro­gram­met ersätts natur­kun­skap med karak­tär­säm­nena bio­logi, fysik och kemi och på tek­nik­pro­gram­met med karak­tär­säm­nena fysik och kemi.

*****Eko­no­mi­pro­gram­met 950, tek­nik­pro­gram­met 1 100 samt este­tiska, huma­nis­tiska, samhällsvetenskaps-​​ och natur­ve­ten­skaps­pro­gram­men 1 050.
Lag (2009:1038).

Bilaga 3

Utbild­ning­ens omfatt­ning i grund­sko­lan i tim­mar om 60 minu­ter för ämnen och ämnes­grup­per samt totalt.

Ämnen

Bild                            230
Hem- och konsumentkunskap       118
Idrott och hälsa                500
Musik                           230
Slöjd                           330
Svenska                       1 490
Engelska                        480
Matematik                       900
Geografi                        885
Histo­ria Reli­gi­ons­kun­skap Sam­hälls­kun­skap
Biologi                         800
Fysik Kemi Tek­nik
Språkval                        320
Elevens val                     382
Totalt garan­te­rat antal
timmar                          6 665
Därav skolans val               600
Vid sko­lans val får anta­let tim­mar i tim­pla­nen för ett ämne eller en ämnes­grupp mins­kas med högst 20 pro­cent.
Lag (2000:445).


Över­gångs­be­stäm­mel­ser

Före­skrif­ter om ikraft­trä­dande av denna lag med­de­las i lagen (1985:1101) om infö­rande av skol­la­gen (1985:1100).

1989:120

Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 1989. I fråga om beslut som har med­de­lats före ikraft­trä­dan­det tilläm­pas dock vad som gällde då.

1989:256
   1. Denna lag trä­der i kraft, såvitt gäl­ler upp­hä­van­det av 2 kap. 3 § vid utgången av decem­ber 1989, och i övrigt den 1 juli 1989.
   2. Leda­mö­ter och sup­ple­an­ter i läns­skol­nämn­derna som utsetts enligt de upp­hävda bestäm­mel­serna i 2 kap. 3 § skall behålla sina upp­drag till man­dat­pe­ri­o­dens slut, om inte rege­ringen bestäm­mer annat.
   3. Skol­plan som anges i 2 kap. 11 § skall antas första gången senast under år 1992.

1990:294

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1991 och tilläm­pas i fråga om den som sökt eller tas in till Rh-​anpas­sad utbild­ning i gym­na­sie­skola från och med höst­ter­mi­nen 1991.

1990:1477
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1991.
   2. En kom­mun eller en lands­tings­kom­mun får besluta att den lokala sty­rel­sen för sko­lan som har utsetts före ikraft­trä­dan­det redan under år 1991 skall ersät­tas med en eller flera andra nämn­der enligt bestäm­mel­serna i 2 kap. 1 §.
Beslu­tar kom­mu­nen eller lands­tings­kom­mu­nen om en sådan för­änd­ring, skall full­mäk­tige också ent­le­diga leda­mö­ter och sup­ple­an­ter i den lokala sty­relse som upp­hör. Leda­mö­ter och sup­ple­an­ter i den eller de nya nämn­derna får utses för tiden intill utgången av år 1991.
   3. Bestäm­mel­ser i lag eller annan för­fatt­ning som gäl­ler skol­sty­rel­sen eller den lokala sty­rel­sen skall i stäl­let avse sådan sty­relse som kom­mu­nen eller lands­tings­kom­mu­nen enligt 2 kap. 1 § har inrät­tat för sitt offent­liga skol­vä­sende.

1991:1107
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 1991 och tilläm­pas på under­vis­ning som äger rum där­ef­ter, om inte annat före­skrivs nedan.

Genom lagen upp­hävs vux­en­ut­bild­nings­la­gen (1984:1118) och lagen (1986:159) om grund­läg­gande svensk­un­der­vis­ning för invand­rare.
   2. Bestäm­mel­serna i 5 och 11-13 kap. tilläm­pas först i fråga om sådan utbild­ning som äger rum efter den 1 juli 1992. För utbild­ning i gym­na­sie­sko­lan, för vux­en­ut­bild­ning och för under­vis­ning i svenska för invand­rare som äger rum före den 1 juli 1992 gäl­ler äldre bestäm­mel­ser, dock med de undan­tag som anges nedan under 8-15. Intill den 1 juli 1992 skall också tilläm­pas bestäm­mel­serna om upp­följ­nings­an­sva­ret i 3 kap. 18 § i dess äldre lydelse.
   3. Utö­ver vad som föl­jer av 3 kap. i dess nya lydelse skall bestäm­mel­serna i 3 kap. 7 och 16 §§ i deras äldre lydelse tilläm­pas beträf­fande barn födda före år 1985. Vad som sägs om läns­skol­nämn­den i 3 kap. 16 § skall dock i stäl­let avse sty­rel­sen för utbild­ningen.
   4. Bestäm­mel­sen i 3 kap. 8 § skall tilläm­pas först fr. o. m.
den 1 juli 1997. Till dess gäl­ler att hem­kom­mu­nen får medge barn att börja i grund­sko­lan eller i annan skola för van­lig skol­plikt redan det kalen­derår de fyl­ler sex år, om bar­nets vård­nads­ha­vare begär det. Mot­sva­rande skall under samma tid gälla huvud­man­nen för särsko­lan resp. spe­ci­al­sko­lan såvitt gäl­ler skola för sär­skild skol­plikt. I fråga om same­sko­lan läm­nas sådant med­gi­vande av Same­skol­sty­rel­sen.
   5. Sådana utbild­ningar i gym­na­sie­sko­lan som har påbör­jats före den 1 juli 1992 men då ännu inte slut­förts skall huvud­man­nen fort­sätt­nings­vis anordna till dess ele­verna har avslu­tat dem.
Huvud­man­nen får för sådan fort­satt utbild­ning anordna samt­liga de stu­di­e­vä­gar som huvud­man­nen hade rätt att anordna under läså­ret 1991/92. Intag­ning till års­kurs 4 av fyra­å­rig tek­nisk linje får dock inte ske efter läså­ret 1992/93.

Som elev­om­råde för gre­nar och vari­an­ter som bör­jar i högre års­kurs gäl­ler de elev­om­rå­den som fanns under läså­ret 1991/92.

I fråga om inter­kom­mu­nal ersätt­ning för sådan utbild­ning som avses i första styc­ket tilläm­pas bestäm­mel­serna i 8 andra och tredje styc­kena.
   6. En kom­mun eller ett lands­ting som under läså­ret 1991/92 hade rätt att anordna utbild­ning på lin­jer i gym­na­sie­sko­lan får även efter den 1 juli 1992, som alter­na­tiv till de natio­nella pro­gram­men, anordna dessa lin­jer med undan­tag för tvåå­rig eko­no­misk och tvåå­rig tek­nisk linje. Intag­ning till års­kurs 1 får dock inte ske efter läså­ret 1994/95.

Har ele­ver tagits emot på lin­jer med stöd av första styc­ket, skall utbild­ningen fort­sätt­nings­vis anord­nas till dess ele­verna har avslu­tat den.

Bestäm­mel­serna om natio­nella pro­gram skall tilläm­pas beträf­fande sådan utbild­ning på lin­jer som anord­nas enligt första styc­ket.

En kom­mun eller ett lands­ting som under läså­ret 1991/92 hade rätt att anordna utbild­ning på spe­ci­al­kur­ser i gym­na­sie­sko­lan får även efter den 1 juli 1992, som alter­na­tiv till de natio­nella pro­gram­men, anordna dessa spe­ci­al­kur­ser. Intag­ning får dock inte ske efter läså­ret 1995/96.

Bestäm­mel­serna om natio­nella pro­gram skall, såvitt avser mot­ta­gande av sökande, intag­ning av ele­ver, kost­na­der och inter­kom­mu­nal ersätt­ning, till­läm­pas beträf­fande utbild­ning på spe­ci­al­kur­ser som anord­nas enligt fjärde styc­ket om inte annat föl­jer av före­skrif­ter som med­de­las av rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer. Lag (1995:356).
   7. Före läså­ret 1993/94 får utbild­ning på natio­nella pro­gram inte anord­nas i andra kom­mu­ner än i dem som vid ikraft­trä­dan­det hade rätt att anordna gym­na­sie­skola enligt äldre bestäm­mel­ser.
   8. För utbild­ning som äger rum under tiden den 1 juli 1991-​30 juni 1992 gäl­ler i stäl­let för bestäm­mel­serna i 5 kap. 15-20 §§ i deras äldre lydelse och i 6 kap. vux­en­ut­bild­nings­la­gen (1984:1118) föl­jande.

En kom­mun som i sin gym­na­sie­skola eller sin grund­vux eller kom­vux har tagit in en elev från en annan kom­mun har rätt till ersätt­ning för sina kost­na­der för ele­vens utbild­ning från ele­vens hem­kom­mun.

Ett lands­ting som i sin gym­na­sie­skola eller kom­vux har tagit in en elev har rätt till ersätt­ning för sina kost­na­der för ele­vens utbild­ning. Ersätt­ningen skall beta­las av ele­vens hem­kom­mun.

Ett lands­ting som i sin sär­vux har tagit in en elev har rätt till ersätt­ning för sina kost­na­der för ele­vens utbild­ning från en kom­mun som ingår i ett annat lands­ting eller som inte ingår i något lands­ting. Ersätt­ningen skall i sådant fall beta­las av ele­vens hem­lands­ting eller, om ele­ven kom­mer från en kom­mun som inte ingår i något lands­ting, av denna. Mot­sva­rande rätt till­kom­mer en kom­mun som inte ingår i något lands­ting. Lag (1991:1684).
   9. För utbild­ning som äger rum under tiden den 1 juli 1991-​30 juni 1992 gäl­ler i stäl­let för bestäm­mel­serna i 5 kap. 9 § andra och tredje styc­kena och 10 § i deras äldre lydelse föl­jande.

Beslut om mot­ta­gande skall fat­tas av sty­rel­sen för utbild­ningen i den kom­mun där mot­ta­gande har sökts. Sty­rel­sens beslut får av sökan­den över­kla­gas hos Skol­vä­sen­dets över­kla­gan­de­nämnd.
   10. Bestäm­mel­serna i 2 kap. 1 § vux­en­ut­bild­nings­la­gen (1984:1118) skall inte tilläm­pas.
   11. Beslut som enligt 3 kap. 7 §, 4 kap. 5 §, 4 a kap. 6 § vux­en­ut­bild­nings­la­gen och 10 § lagen (1986:159) om grund­läg­gande svensk­un­der­vis­ning för invand­rare får över­kla­gas till Skolö­ver­sty­rel­sen, skall i stäl­let över­kla­gas hos Skol­vä­sen­dets över­kla­gan­de­nämnd.
   12. Beträf­fande utbild­ning vid sta­tens sko­lor för vuxna gäl­ler lagen om sta­tens sko­lor för vuxna.
   13. Utö­ver den under­vis­ning som anges i 4 a kap. 1 § vux­en­ut­bild­nings­la­gen (1984:1118) får i sär­vux anord­nas under­vis­ning för dem av de utveck­lings­störda som behö­ver under­vis­ning mot­sva­rande trä­nings­sko­lans. Lag (1993:800).
   14. En invand­rare som behö­ver grund­läg­gande svensk­un­der­vis­ning, men som inte enligt bestäm­mel­sen i 5 § andra styc­ket lagen (1986:159) om grund­läg­gande svensk­un­der­vis­ning för invand­rare, har rätt till sådan utbild­ning skall i stäl­let ha rätt till mot­sva­rande utbild­ning i kom­vux. Kom­mu­nerna är skyl­diga att vid behov anordna sådan utbild­ning.
   15. Bestäm­mel­serna i 2 kap. 3-7 §§ skall tilläm­pas på grund­läg­gande svensk­un­der­vis­ning som anord­nas efter den 1 juli 1991. För sådan under­vis­ning som anord­nas av någon annan än en kom­mun skall bestäm­mel­serna i 2 kap. 4-7 §§ dock inte tilläm­pas.
   16. Sådana god­kän­nan­den av fri­stå­ende sko­lor som har med­de­lats enligt bestäm­mel­serna i 9 kap. 1-3 §§ i deras äldre lydelse och inte åter­kal­lats skall alltjämt gälla. Mot­sva­rande skall för riksin­ter­nat­sko­lor gälla beträf­fande sådana för­kla­ringar som avses i bestäm­mel­sen i 10 kap. 1 § i dess äldre lydelse.
   17. Före­kom­mer i lag eller annan för­fatt­ning beteck­ningen den lokala sty­rel­sen för spe­ci­al­sko­lan skall där­med avses den sty­relse för spe­ci­al­sko­lan som före­skrivs i 7 kap. 5 §.
   18. Beträf­fande sådana ären­den som över­kla­gats till en läns­skol­nämnd eller Skolö­ver­sty­rel­sen enligt äldre bestäm­mel­ser och som inte avgjorts den 1 juli 1991 skall föl­jande gälla.

Över­kla­gan­den av beslut enligt 3 kap. 4 § om lämp­lig skol­form, 3 kap. 7 § om upp­skju­ten skol­start, 3 kap. 10 § om skol­plik­tens upp­hö­rande, 3 kap. 17 § om full­föl­jande av skol­gången sedan skol­plik­ten upp­hört samt enligt 4 kap. 13 § och 5 kap. 10 § om mot­ta­gande av en elev från en annan kom­mun prö­vas av Skol­vä­sen­dets över­kla­gan­de­nämnd.

Även över­kla­gan­den av beslut som får över­kla­gas enligt 3 kap. 7 §, 4 kap. 5 §, 4 a kap. 6 § vux­en­ut­bild­nings­la­gen (1984:1118) och 10 § lagen (1986:159) om grund­läg­gande svensk­un­der­vis­ning för invand­rare prö­vas av Skol­vä­sen­dets över­kla­gan­de­nämnd.

Beslut av Skol­vä­sen­dets över­kla­gan­de­nämnd får inte över­kla­gas.

Över­kla­gan­den av beslut enligt 3 kap. 12 § om befri­else från under­vis­ning och 9 kap. 1, 3 eller 7 § om god­kän­nande eller åter­kal­lande av god­kän­nande av fri­stå­ende skola prö­vas av kam­mar­rät­ten.

Övriga sådana över­kla­gan­den som anges i första styc­ket prö­vas av rege­ringen.

I fråga om beslut som har med­de­lats före ikraft­trä­dan­det men för vilka tiden för över­kla­gande inte har gått ut vid den tid­punk­ten gäl­ler att, utan hin­der av äldre bestäm­mel­ser om över­in­stans, över­kla­gan­dena skall prö­vas av den instans som ovan i denna punkt har före­skri­vits såvitt gäl­ler redan över­kla­gade ären­det.
   19. En kom­mun som vid ikraft­trä­dan­det med Skolö­ver­sty­rel­sens med­gi­vande bedrev utbild­ning på vård­lin­jen eller på omvård­nads­lin­jen enligt för­ord­ningen (SÖ-FS 1988:47) med pro­vi­so­riska före­skrif­ter om för­söks­verk­sam­het med treå­riga yrkes­in­rik­tade lin­jer får efter den 1 juli 1992 anordna utbild­ning på ett natio­nellt pro­gram som avser omvård­nad utan med­gi­vande från lands­tinget. Lag (1991:1684).
   20. Ett lands­ting, som vid ikraft­trä­dan­det inom sin gym­na­sie­skola eller kom­vux bedrev utbild­ning på andra områ­den än som kan hän­fö­ras till natur­bruk eller omvård­nad, får fort­sätta med den utbild­ningen även efter den 1 juli 1992, för­ut­satt att utbild­ningen stod öppen för sökande från hela lan­det och för­blir det. Lag (1991:1684).

1992:598
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 1992.
   2. Lands­tingen får även efter ikraft­trä­dan­det vara huvud­män för särsko­lan och sär­vux men skall före utgången av år 1995 till kom­mu­nerna i lands­tinget över­låta huvud­man­na­ska­pet för särsko­lan och sär­vux, om inte något annat föl­jer av punkt 3.

Fram till den tid­punkt då sådant över­lå­tande sker gäl­ler föl­jande bestäm­mel­ser i sin äldre lydelse, näm­li­gen

1 kap. 5 och 10 §§,
3 kap. 4, 13 och 14 §§,
6 kap. 5-7 §§ samt

12 kap. 3-5, 7 och 9-11 §§.

Vid tillämp­ningen av 6 kap. 7 § skall 20 år gälla som ålders­gräns i stäl­let för 21 år. Huvud­man­nen är skyl­dig att erbjuda de ung­do­mar som avses där utbild­ning under fyra år i den fri­vil­liga särsko­lan.

Om det finns sär­skilda skäl, får i stäl­let bestäm­mel­sen i 7 § första styc­ket i sin äldre lydelse tilläm­pas under läså­ret 1992/93.

Före­skrif­terna om eko­no­miska bidrag i 6 kap. 5 § andra styc­ket i sin äldre lydelse får tilläm­pas även efter den tid­punkt då huvud­man­na­ska­pet över­lå­tits, dock längst till utgången av år 1995.

Vid över­lå­telse av huvud­man­na­ska­pet för sär­vux får bidrag läm­nas mel­lan lands­ting och kom­mu­ner och mel­lan kom­mu­ner inbör­des enligt samma grun­der som avses i femte styc­ket, dock längst till utgången av år 1995. Lag (1993:326).
   3. I fråga om Dammsdal­sko­lan i Vin­gå­kers kom­mun, Sal­bo­hed­sko­lan i Sala kom­mun och den yrkes­ut­bild­ning för hör­sel­ska­dade utveck­lings­störda ele­ver som anord­nas i Öre­bro kom­mun får lands­tinget utan hin­der av 1 kap. 5 § behålla huvud­man­na­ska­pet.

Rege­ringen får med­dela de bestäm­mel­ser som behövs för lands­ting­ets befatt­ning med sådan utbild­ning som avses i denna punkt. Lag (1993:800).
   4. Bestäm­mel­sen i 3 kap. 10 § i dess nya lydelse skall tilläm­pas först från och med den 1 juli 1993. För de ele­ver som läså­ret 1993/94 bör­jar i års­kurs 8 eller högre års­kurs skall dock alltjämt bestäm­mel­sen i dess äldre lydelse till­läm­pas.
   5. Bestäm­mel­serna i 6 kap. 3 § andra styc­ket samt 3 a § skall tilläm­pas först från och med den 1 juli 1996.
   6. De nya bestäm­mel­serna i 9 kap. 2 a och 8 a §§ skall tilläm­pas också när ett lands­ting är huvud­man för särsko­lan.
Vad som där sägs om sty­rel­sen för särsko­lan i hem­kom­mu­nen skall i stäl­let avse huvud­man­nen för särsko­lan.

1992:599
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 1992.
   2. En sådan för­kla­ring som Universitets-​​ och hög­sko­leäm­be­tet läm­nat enligt 2 kap. 4 § första styc­ket 2 i dess äldre lydelse skall gälla också efter ikraft­trä­dan­det.

1992:1431
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1993.
   2. Vid beräk­ning av till­del­ning enligt 9 kap. 4 a § i dess nya lydelse skall första gången till­del­ning beräk­nas enbart för tiden januari-​​juni månad 1993. Till grund för till­del­ningen under denna period lig­ger anta­let ele­ver från kom­mu­nen i den fri­stå­ende sko­lan den 15 sep­tem­ber 1992, om inte annat föl­jer av tredje styc­ket i samma para­graf.
   3. För bidragså­ret 1992/93 gäl­ler föl­jande.

Om en fri­stå­ende skola, som är god­känd för ele­ver som har van­lig skol­plikt, star­tar sin verk­sam­het senare under bidragså­ret än den 15 sep­tem­ber, skall bidrag utgå för den del av bidragså­ret som åter­står. Till­del­ningen beräk­nas efter anta­let ele­ver vid verk­sam­he­tens bör­jan. Bidrag för de två första verk­sam­hets­må­na­derna får beta­las ut till­sam­mans med bidra­get för den tredje verk­sam­hets­må­na­den.

1993:370
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 1993.
   2. Utan hin­der av bestäm­mel­serna i punkt 6 i över­gångs­be­stäm­mel­serna till lagen (1991:1107) om änd­ring i skol­la­gen (1985:1100) gäl­ler bestäm­mel­serna om rätt att full­följa utbild­ningen efter ett stu­di­e­av­brott för stu­dier utom­lands endast de ele­ver som går på ett pro­gram.

1993:800
   1. Denna lag trä­der i kraft i fråga om 5 kap. 5, 13 och 33 §§, 9 kap. samt 10 kap. 1 och 6 §§ den 1 juli 1993 och i övrigt den 1 janu­ari 1994.
   2. Bestäm­mel­serna i 4 kap. 6, 7, 8 a och 9 §§, 6 kap. 6 § andra och tredje styc­kena och 6 a § tilläm­pas på under­vis­ning som äger rum efter den 1 juli 1994.
   3. Fri­stå­ende sko­lor som före den 1 juli 1993 god­känts för full­gö­rande av van­lig skol­plikt är berät­ti­gade till bidrag fr.o.m. den 1 juli 1993 utan hin­der av bestäm­mel­sen om ansök­nings­tid i 9 kap. 6 §.
   4. Ersätt­ning som avses i 9 kap. 8 § från ele­ver­nas hem­kom­mu­ner till fri­stå­ende sko­lor skall utgå först fr. o. m. bidragså­ret 1994/95.
   5. I sam­band med ikraft­trä­dan­det av denna lag får rege­ringen, utan hin­der av de före­skrif­ter om för­fa­ran­det som annars gäl­ler, för­klara fri­stå­ende sko­lor över grund­sko­le­nivå, som vid ikraft­trä­dan­det är ställda under stat­lig till­syn, berät­ti­gade till bidrag enligt 9 kap. 8 § om de enligt rege­ring­ens bedö­mande upp­fyl­ler kra­ven där.

1993:1478
   1. Denna lag trä­der i kraft, om inte annat fram­går nedan, den 1 juli 1994.
   2. Bestäm­mel­sen i 5 kap. 5 § första styc­ket 1 om krav på god­kända betyg i svenska, eng­elska och mate­ma­tik skall dock inte tilläm­pas för­rän vid intag­ning till läså­ret 1998/99.
   3. Sådana utbild­ningar i den fri­vil­liga särsko­lan som har påbör­jats före den 1 juli 1994 men då ännu inte slut­förts skall huvud­man­nen fort­sätt­nings­vis anordna till dess ele­verna har avslu­tat dem.
   4. En kom­mun som under läså­ret 1993/94 anord­nade utbild­ning på lin­jer i den fri­vil­liga särsko­lan får även efter den 1 juli 1994, som alter­na­tiv till de natio­nella pro­gram­men, anordna dessa lin­jer. Intag­ning till års­kurs 1 får dock inte ske efter läså­ret 1994/95.
   5. Änd­ringen i 6 kap. 3 § andra styc­ket, vari­ge­nom före­skrif­ten om sta­di­e­in­del­ning tas bort, trä­der i kraft den 1 juli 1995.
   6. Sådant sam­ar­bets­av­tal som avses i 6 kap. 10 § andra styc­ket får också slu­tas med lands­ting i den mån lands­tinget har rätt att vara huvud­man för särsko­lan.
   7. Bestäm­mel­sen i 5 kap. 4 a § tredje styc­ket skall inte tilläm­pas i fråga om ele­ver som har påbör­jat utbild­ning i gym­na­sie­sko­lan före den 1 juli 1994. Lag (1994:740).
   8. För dem som åbe­ro­par sif­fer­be­tyg när de söker till gym­na­sie­sko­lan skall 5 kap. 5 § gälla i dess lydelse före den 1 juli 1994. Lag (1998:353).

1993:1679
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 1994, såvitt avser 1 kap. 2 och 9 §§ och i övrigt den 1 juli 1995.
   2. Bestäm­mel­serna i 4 kap. 3 a § tilläm­pas första gången i års­kur­serna 1-7 läså­ret 1995/96, i års­kurs 8 läså­ret 1996/97 och i års­kurs 9 läså­ret 1997/98.

1994:517
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 1994.
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande i fråga om sfi som har påbör­jats före den 1 juli 1994.

1994:739
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 1994.
   2. Ersätt­ning som avses i 9 kap. 6 a och 8 a §§ från ele­ver­nas hem­kom­mu­ner till fri­stå­ende särsko­lor skall utgå först fr.o.m.
den 1 janu­ari 1996.
   3. Vid till­del­ningen av bidrag till en fri­stå­ende särskola skall första gången bidrag beräk­nas enbart för tiden januari-​​ juni månad 1996. Till grund för bidra­get under denna period lig­ger anta­let ele­ver från kom­mu­nen i den fri­stå­ende sko­lan den 15 sep­tem­ber 1995 om inte annat föl­jer av vad som är före­skri­vet i 9 kap. 6 a § andra styc­ket eller 9 kap. 9 § andra styc­ket om ele­ver som slu­tar under bidragså­ret.
   4. Rege­ringen får, utan hin­der av de före­skrif­ter om för­fa­ran­det som annars gäl­ler, för­klara fri­stå­ende särsko­lor som mot­sva­rar gym­na­si­e­särsko­lan och som vid ikraft­trä­dan­det är ställda under stat­lig till­syn, berät­ti­gade till bidrag enligt 9 kap. 8 a § om de enligt rege­ring­ens bedö­mande upp­fyl­ler kra­ven där. Lag (1995:816).

1995:63

Denna lag trä­der i kraft den 1 april 1995. Beslut som har med­de­lats före ikraft­trä­dan­det över­kla­gas enligt äldre bestäm­mel­ser.

1995:356
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 1995.
   2. Bestäm­mel­serna i bilaga 2 i dess lydelse före den 1 juli 1995 skall fort­fa­rande gälla i fråga om utbild­ning i gym­na­sie­sko­lan som påbör­jats före den 1 juli 1995.

1995:816

Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 1995. Bestäm­mel­serna om ansök­nings­tid i 9 kap. 6 § andra styc­ket, 6 a § första styc­ket och 9 § tredje styc­ket i sin nya lydelse tilläm­pas första gången i fråga om bidrag som skall utgå under bidragså­ret 1997/98.

1995:877
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 1995.
   2. En sådan för­kla­ring som Ver­ket för hög­sko­le­ser­vice läm­nat enligt 2 kap. 4 § första styc­ket 2 i dess äldre lydelse skall gälla också efter ikraft­trä­dan­det.

1996:60
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 1996.
   2. En kom­muns skyl­dig­het att lämna bidrag enligt 10 kap. 1 c § gäl­ler inte i fråga om ele­ver som har påbör­jat sin utbild­ning före ikraft­trä­dan­det, om stats­bi­drag läm­nas för utbild­ningen.

1996:1044
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1997 och skall tilläm­pas på utbild­ning som äger rum efter den 1 juli 1997.
   2. Ett god­kän­nande enligt 9 kap. 2 § som har med­de­lats före ikraft­trä­dan­det ska fort­sätta att gälla till dess Sta­tens skol­in­spek­tion beslu­tar om något annat. För sådana sko­lor ska kra­vet på minsta ele­van­tal tilläm­pas först från och med den 1 juli 1998. Lag (2008:221).
   3. En fri­stå­ende skola som vid ikraft­trä­dan­det har rätt till bidrag enligt 9 kap. 6, 6 a, 8 eller 8 a § i deras äldre lydelse, har rätt till bidrag enligt mot­sva­rande nya bestäm­mel­ser till dess Sta­tens skol­in­spek­tion beslu­tar om något annat. Lag (2008:221).
   4. För sko­lor som under läså­ret 1996/97 tar ut avgif­ter med stöd av 9 kap. 7 § i dess äldre lydelse skall para­gra­fen i dess nya lydelse tilläm­pas först från och med den 1 juli 1998.

1996:1046
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1997 och skall tilläm­pas på utbild­ning som äger rum efter den 1 juli 1997, om inte annat före­skrivs nedan.
      2.Bestäm­mel­sen i 5 kap. 5 § första styc­ket 1 om krav på god­känt betyg i svenska alter­na­tivt svenska som and­ra­språk skall inte tilläm­pas för­rän vid intag­ning till läså­ret 1998/99.
   3. Bestäm­mel­sen i 5 kap. 8 § tredje styc­ket 3 skall i sin nya lydelse tilläm­pas första gången i fråga om utbild­ning som star­tar läså­ret 1998/99.
   4. Har ele­ver tagits emot med stöd av 5 kap. 8 § tredje styc­ket 3 skall ersätt­nings­skyl­dig­he­ten enligt 5 kap. 24 § i den gamla lydel­sen gälla till dess ele­verna avslu­tat utbild­ningen.

1997:1212
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1998. Bilaga 3 i sin nya lydelse skall tilläm­pas på utbild­ning som äger rum från och med läså­ret 1998/99.
   2. Vid tillämp­ning av bestäm­mel­sen i 2 b kap. 2 § om det antal tim­mar som för­sko­le­klas­sen skall omfatta skall under vår­ter­mi­nen 1998 även tid som erbju­dits för plats i för­skola enligt den upp­hävda 15 § soci­al­tjänst­la­gen (1980:620) räk­nas med.
   3. Kom­mu­ner som före ikraft­trä­dan­det har anord­nat upp­de­lad för­skola enligt upp­hävda 15 § andra styc­ket soci­al­tjänst­la­gen (1980:620) får till och med den 30 juni 2000 dela upp för­sko­le­klas­sen på två år. I sådant fall skall utbild­ningen i för­sko­le­klas­sen för ett barn omfatta sam­man­lagt minst 700 tim­mar.
   4. Den som före ikraft­trä­dan­det fått till­stånd att bedriva enskild för­skola, fri­tids­hem eller inte­gre­rad skol­barnsomsorg enligt 69 § soci­al­tjänst­la­gen (1980:620) eller enligt lagen (1987:442) om för­söks­verk­sam­het med kom­mu­nal till­stånds­pröv­ning för vissa hem för vård eller boende enligt soci­al­tjänst­la­gen (1980:620) skall anses ha fått till­stånd enligt 2 a kap. 13 § respek­tive 2 b kap. 6 §.

1999:180
   1. Denna lag trä­der i kraft, om inte annat fram­går nedan, den 1 janu­ari 2000, och skall tilläm­pas på utbild­ning som påbör­jas efter den 1 juli 2000. Äldre bestäm­mel­ser skall tilläm­pas på utbild­ning som har påbör­jats före den 1 juli 2000.
   2. Änd­ring­arna i 5 kap. 4 b § första och andra styc­ket, trä­der i kraft den 1 juli 1999.

1999:321
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 1999.
   2. Den som före ikraft­trä­dan­det har fått till­stånd att bedriva verk­sam­het som mot­sva­rar för­sko­le­klas­sen skall anses ha fått ett god­kän­nande enligt 2 b kap. 6 §. Har ett sådant till­stånd med­de­lats före ikraft­trä­dan­det för en fri­stå­ende skola som mot­sva­rar grund­sko­lan eller särsko­lan, skall till­stån­det också anses inne­fatta en för­kla­ring om rätt till bidrag enligt 2 b kap. 10 a §.
   3. För en fri­stå­ende skola som vid lagens ikraft­trä­dande inte bedri­ver verk­sam­het mot­sva­rande för­sko­le­klas­sen och som vill ha bidrag enligt 2 b kap. 10 a § från och med läså­ret 2000/2001 gäl­ler i stäl­let för ansök­nings­ti­den i 2 b kap. 10 a § tredje styc­ket att sko­lan skall ha ansökt om god­kän­nande före den 1 sep­tem­ber 1999.

1999:886
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2000 och tilläm­pas på under­vis­ning som äger rum där­ef­ter, om inte annat före­skrivs nedan.
   2. Har syn­ska­dade ele­ver tagits emot i spe­ci­al­sko­lan före den 1 juli 2001 skall utbild­ningen fort­sätt­nings­vis anord­nas till dess ele­verna har avslu­tat den. Äldre bestäm­mel­ser skall tilläm­pas på sådan utbild­ning.
   3. Har tal­ska­dade ele­ver tagits emot i spe­ci­al­sko­lan före den 1 juli 2002 skall utbild­ningen fort­sätt­nings­vis anord­nas till dess ele­verna har avslu­tat den. Äldre bestäm­mel­ser skall tilläm­pas på sådan utbild­ning.
   4. Bestäm­mel­serna i 5 kap. 28 § skall tilläm­pas första gången vid intag­ning till läså­ret 2001/02.
   5. Bestäm­mel­sen i 5 kap. 31 a § skall träda i kraft den 1 juli 2001.
   6. Bestäm­mel­sen i 5 kap. 32 § skall tilläm­pas första gången vid intag­ning till läså­ret 2001/02.
   7. Har ele­ver tagits emot i spe­ci­al­sko­lan för utbild­ning i sär­skilda klas­ser enligt 7 kap. 5 § andra styc­ket före den 1 juli 2002 skall utbild­ningen fort­sätt­nings­vis anord­nas till dess ele­verna har avslu­tat den. Äldre bestäm­mel­ser skall tilläm­pas på sådan utbild­ning.
   8. Har ele­ver tagits emot i spe­ci­al­sko­lan för utbild­ning enligt 7 kap. 6 § andra styc­ket före den 1 juli 2001 skall utbild­ningen fort­sätt­nings­vis anord­nas till dess ele­verna har avslu­tat den. Äldre bestäm­mel­ser skall tilläm­pas på sådan utbild­ning.

1999:887

Denna lag trä­der i kraft den 2 janu­ari 2000. Bestäm­mel­serna i 5 kap. 4 b § tilläm­pas på utbild­ning som påbör­jas efter den 1 juli 2000.

2000:1375

Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2001 i fråga om 6 a § och den 1 janu­ari 2002 i fråga om 6 b § och i övrigt den 1 janu­ari 2003.

2000:1438
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2001.
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande i fråga om utbild­ning som har påbör­jats före den 1 juli 2001.

2002:137

Denna lag trä­der i kraft den 1 maj 2002 och tilläm­pas första gången vid intag­ningen till läså­ret 2002/03.

2002:159
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2002. Bestäm­mel­serna i 2 b kap. 10 b och 10 d §§ samt 9 kap. 6 a, 7, 8 a, 9, 10, 12 och 14 §§ i sin nya lydelse till­läm­pas första gången i fråga om beräk­ning av bidrag och om avgif­ter för kalen­derå­ret 2003.
   2. Ett god­kän­nande enligt 2 b kap. 7 § eller 9 kap. 2 § som har med­de­lats före ikraft­trä­dan­det ska fort­sätta att gälla till dess Sta­tens skol­in­spek­tion beslu­tar om något annat. För sådana sko­lor ska vill­ko­ren i 2 b kap. 7 § andra styc­ket 2 respek­tive 9 kap. 2 § första styc­ket 6 inte tilläm­pas. Lag (2008:222).
   3. En fri­stå­ende skola som vid ikraft­trä­dan­det har rätt till bidrag enligt 9 kap. 6 a, 8 eller 8 b § i deras äldre lydelse, har rätt till bidrag enligt mot­sva­rande nya bestäm­mel­ser till dess Sta­tens skol­in­spek­tion beslu­tar om något annat. För sådana sko­lor ska vill­ko­ren i 9 kap. 8 § första styc­ket 4 respek­tive 8 b § första styc­ket 4 inte tilläm­pas. Lag (2008:222).

2004:871
   1. Denna lag trä­der i kraft i fråga om 5 kap. 9 och 14 §§ den 1 janu­ari 2005. För­ord­ning (2006:1278).
   3. Beslut med stöd av 5 kap. 9 och 14 §§ ska upp­höra att gälla den 1 janu­ari 2011. Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får besluta att sådana beslut ska upp­höra vid en tidi­gare tid­punkt. Lag (2009:1039).

2004:1368

Denna lag trä­der i kraft den 1 feb­ru­ari 2005 i fråga om 9 kap. 8 a § och i övrigt den 1 juli 2006. Bestäm­mel­serna i 9 kap. 8 a § tilläm­pas första gången på bidrag för 2005. Bestäm­mel­serna i 5 kap. 4 b § tilläm­pas på utbild­ning som påbör­jas efter den 1 juli 2006.

2006:392

Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2006. För beslut som fat­tas före denna tid­punkt skall äldre bestäm­mel­ser alltjämt tilläm­pas.

2006:528
   1. Denna lag trä­der i kraft i fråga om 11 kap. 6, 20, 21 och 24 §§, 12 kap. 9 §, 13 kap. 1, 4 a-4 c och 9 §§ samt 15 kap. 8 § den 1 juli 2006 och i övrigt den 1 janu­ari 2007.
   2. Bestäm­mel­serna i 13 kap. 1 § skall tilläm­pas på utbild­ning som påbör­jas efter den 1 janu­ari 2007.
   3. Med­gi­vande i enskilda fall att anordna pröv­ning och utfärda betyg som har läm­nats med stöd av den tidi­gare lydel­sen av 15 kap. 8 § och som gäl­ler vid utgången av juni 2006 skall fort­sätta att gälla. Rege­ringen får besluta att ett sådant med­gi­vande som har läm­nats i ett enskilt fall skall upp­höra att gälla.

2006:1447
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 feb­ru­ari 2007. Bestäm­mel­serna i 9 kap. 7 a, 7 b, 8 d, 8 e, 11, 13, 14 och 17 §§ tilläm­pas i fråga om utbild­ning och bidrag som avser den 1 juli 2007 och senare.
   2. En för­kla­ring om rätt till stats­bi­drag för en inter­na­tio­nell skola skall, om för­kla­ringen gäl­ler vid utgången av juni 2007, anses som en för­kla­ring om rätt till bidrag enligt denna lag.
   3. För de inter­na­tio­nella sko­lor som avses i 2 ska Sta­tens skol­in­spek­tion i sär­skilda beslut ange dels det högsta antal i Sve­rige folk­bok­förda ele­ver på grund­sko­le­nivå respek­tive gym­na­si­e­nivå som varje sko­las bidrags­rätt omfat­tar, dels - för annan utbild­ning på gym­na­si­e­nivå än sådan som leder fram till Inter­na­tio­nal Bac­calau­re­ate - vil­ket natio­nellt pro­gram utbild­ningen ska jäm­stäl­las med i bidrags­hän­se­ende.
Lag (2008:223).
   4. Vid tillämp­ningen av 9 kap. 7 b och 8 e §§ för bidragså­ret 2007 skall bidragså­ret anses börja den 1 juli 2007.

2007:304

Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2007 i fråga om 5 kap. 9 och 14 §§ och i övrigt den 1 janu­ari 2008. De nya bestäm­mel­serna i 5 kap. 11, 24, 24 a och 33 skall tilläm­pas för utbild­ning som påbör­jas efter den 1 juli 2008.

2008:403
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2008.
   2. Har ele­ver före den 1 juli 2008 tagits emot för att full­göra utbild­ning enligt 10 kap. 3 a § ska utbild­ningen fort­sätt­nings­vis anord­nas till dess ele­verna har avslu­tat den.
Äldre bestäm­mel­ser ska tilläm­pas på sådan utbild­ning.

2009:129
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 sep­tem­ber 2009.
   2. Påbygg­nads­ut­bild­ning som en elev har påbör­jat före den 1 september2009 ska anord­nas till dess att ele­ven har avslu­tat den. Äldre bestäm­mel­ser ska tilläm­pas på sådan utbild­ning.

2009:337
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2009.
   2. Ett till­stånd att driva en enskild för­skola eller ett enskilt fri­tids­hem enligt 2 a kap. 13 § i dess lydelse före den 1 juli 2009 ska, om till­stån­det gäl­ler vid ikraft­trä­dan­det, anses som ett god­kän­nande enligt 2 a kap. 13 § i dess nya lydelse. Ett tids­be­grän­sat till­stånd gäl­ler som ett god­kän­nande för den åter­stå­ende gil­tig­hets­ti­den.
   3. Den som dri­ver en enskild för­skola eller ett enskilt fri­tids­hem och vid ikraft­trä­dan­det får bidrag med stöd av 2 a kap. 17 § första styc­ket i dess lydelse före den 1 juli 2009, har rätt till bidrag utan pröv­ning enligt 2 a kap. 17 § första styc­ket i dess nya lydelse.
   4. Om ett enskilt famil­je­dag­hem, som vid ikraft­trä­dan­det får bidrag för barn som tas om hand av sin egen vård­nads­ha­vare, god­känns och för­kla­ras ha rätt till bidrag enligt de nya bestäm­mel­serna, ska det nya 2 a kap. 17 a § fjärde styc­ket inte tilläm­pas före den 1 juli 2011.
   5. Bestäm­mel­sen om beräk­ning av bidrag i 2 a kap. 17 a § andra och tredje styc­kena ska tilläm­pas första gången på bidrag för kalen­derå­ret 2010. Lag (2009:671).
   6. Bestäm­mel­sen i 2 a kap. 17 a § andra och tredje styc­kena om över­kla­gande av beslut om bidrags­stor­lek och beslut om tilläggs­be­lopp ska tilläm­pas första gången på beslut som avser kalen­derå­ret 2010. Lag (2009:671).

2009:670
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2009.
   2. Bestäm­mel­serna om beräk­ning av bidrag i 2 b kap. 10 och 10 b §§ samt 9 kap. 6, 6 a, 8 a och 8 c §§ ska tilläm­pas första gången på bidrag för kalen­derå­ret 2010.
   3. Bestäm­mel­serna i 2 b kap. 12 § samt 9 kap. 17 § om över­kla­gande av beslut om bidrags­stor­lek och beslut om tilläggs­be­lopp ska tilläm­pas första gången på beslut som avser kalen­derå­ret 2010.

2009:1038
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 mars 2010. Bestäm­mel­serna ska tilläm­pas på utbild­ning som påbör­jas efter den 1 juli 2011. För utbild­ning som påbör­jats tidi­gare ska äldre bestäm­mel­ser alltjämt tilläm­pas, om inte annat föl­jer av 2.
   2. Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om i vilka fall och på vil­ket sätt ele­ver som påbör­jat sin utbild­ning före den 1 juli 2011 och som full­föl­jer denna senare än tre år från det att den påbör­ja­des, ska full­följa utbild­ningen enligt de bestäm­mel­ser som gäl­ler för utbild­ning som påbör­jats efter den 1 juli 2011.
   3. En för­kla­ring om rätt till bidrag enligt 9 kap. 8 § i dess äldre lydelse ska upp­höra att gälla för utbild­ning som påbör­jas efter den 1 juli 2011. Efter ansö­kan av en fri­stå­ende skola som för­kla­rats berät­ti­gad till bidrag enligt 9 kap. 8 § i dess äldre lydelse, får Sta­tens skol­in­spek­tion, genom en för­enklad pröv­ning, för­klara sko­lan berät­ti­gad till bidrag enligt bestäm­mel­sen i dess nya lydelse. Rege­ringen får med­dela före­skrif­ter om den för­enk­lade pröv­ningen.
   4. En för­kla­ring om rätt till bidrag enligt 9 kap. 8 § i dess äldre lydelse för utbild­ning som påbör­jas före den 1 juli 2011 ska upp­höra att gälla senast den 1 juli 2013.

2009:1521

Denna lag trä­der i kraft den 15 mars 2010 och tilläm­pas på anställ­ningar som till­träds efter ikraft­trä­dan­det.

2010:431

Denna lag trä­der i kraft den 15 juni 2010. Till­syn­sä­ren­den som inte har avslu­tats vid ikraft­trä­dan­det ska över­läm­nas för hand­lägg­ning hos Soci­al­sty­rel­sen.

2010:699
   1. Denna lag trä­der i kraft den 28 juli 2010.
   2. De nya bestäm­mel­serna om bidrag enligt 2 a kap. 17 a § tilläm­pas första gången på bidrag för kalen­derå­ret 2011.