SFS 2018:653 Lag om änd­ring i lagen (1998:603) om verk­stäl­lig­het av slu­ten ung­doms­vård

Källa Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.

1 svensk för­fatt­nings­sam­ling lag om änd­ring i lagen (1998:603) om verk­stäl­lig­het av slu­ten ung­doms­vård utfär­dad den 31 maj 2018 enligt riks­da­gens beslut 1 före­skrivs i fråga om lagen (1998:603) om verk­stäl­lig­het av slu­ten ung­doms­vård dels att 14–17 a, 22 och 23 §§ ska ha föl­jande lydelse, dels att det ska infö­ras två nya para­gra­fer, 14 a och 18 c §§, av föl­jande lydelse. 14 § 2 verk­stäl­lig­he­ten ska inle­das på en lås­bar enhet. så snart förhållan-​​ dena med­ger det, ska den dömde ges möj­lig­het till vis­telse under öpp­nare for­mer. frå­gan om den dömde kan ges möj­lig­het till vis­telse under öpp­nare for- mer ska prö­vas fort­lö­pande, dock minst en gång varan­nan månad. 14 a § om det krävs med hän­syn till den döm­des spe­ci­ella behov av vård, hans eller hen­nes säker­het eller övriga intag­nas säker­het får en dömd hind­ras från att träffa andra intagna (vård i enskild­het). vård i enskild­het ska vara anpas­sad efter den döm­des indi­vi­du­ella vård- behov. en fråga om vård i enskild­het ska prö­vas fort­lö­pande och all­tid omprö­vas inom sju dagar från senaste pröv­ning. 15 § vad som sägs i 16, 17, 17 b, 17 c, 19 och 20 §§ lagen (1990:52) med sär­skilda bestäm­mel­ser om vård av unga ska gälla även för den som är före- mål för verk­stäl­lig­het av slu­ten ung­doms­vård. 16 § den dömde har rätt att använda elektro­niska kom­mu­ni­ka­tions­tjäns­ter och ta emot besök i den utsträck­ning det är lämp­ligt. den döm­des rätt att använda elektro­niska kom­mu­ni­ka­tions­tjäns­ter och ta emot besök får dock väg­ras eller begrän­sas om det behövs med hän­syn till ord­ningen eller säker-​​ heten vid det sär­skilda ung­doms­hem­met eller om det kan mot­verka den döm­des anpass­ning i sam­häl­let eller annars vara till skada för honom eller henne eller till skada för någon annan. ett beslut om inskränk­ning i rät­ten att använda elektro­niska kommunika-​​ tions­tjäns­ter eller ta emot besök får gälla i högst 14 dagar. när det inte längre finns för­ut­sätt­ningar för beslu­tet ska det upp­hä­vas. 1 prop. 2017/18:169, bet. 2017/18:sou30, rskr. 2017/18:307. 2 senaste lydelse 2003:419. sfs 2018:653 pub­li­ce­rad den 7 juni 2018 2 sfs 2018:653 17 § 3 om det är sär­skilt påkal­lat av att den dömde upp­trä­der våld­samt eller är så påver­kad av berus­nings­me­del att han eller hon inte kan hål­las till ord- ningen, får den dömde hål­las i avskild­het under för­ut­sätt­ning att han eller hon står under fort­lö­pande upp­sikt av per­so­na­len och har möj­lig­het att till- kalla per­so­nal. den dömde får dock inte hål­las i sådan avskild­het längre tid än som är abso­lut nöd­vän­digt och inte i något fall under längre tid än fyra tim­mar i följd. en läkare eller sjuk­skö­terska ska skynd­samt yttra sig om varje åtgärd som vid­tas enligt första styc­ket. om läka­ren eller sjuk­skö­ters­kan begär det, ska åtgär­den genast avbry­tas. 17 a § 4 den dömde är, om inte annat moti­ve­ras av medi­cinska eller lik- nande skäl, skyl­dig att vid ankoms­ten till det sär­skilda ung­doms­hem­met lämna blod-, urin-, utandnings-​​, saliv-​​ eller svett­prov för kon­troll av om han eller hon är påver­kad av nar­ko­tika, alko­hol­hal­tiga dryc­ker, andra berus-​​ nings­me­del, sådant medel som avses i 1 § lagen (1991:1969) om för­bud mot vissa dop­nings­me­del eller sådan vara som omfat­tas av lagen (1999:42) om för­bud mot vissa häl­so­far­liga varor. den dömde får upp­ma­nas att lämna prov endast om det finns anled­ning till det. första styc­ket första meningen gäl­ler också om det under verk­stäl­lig­he­ten kan miss­tän­kas att den dömde är påver­kad av någon sådan dryck eller vara eller något sådant medel som anges i första styc­ket. 18 c § den dömde ska erbju­das ett upp­föl­jande sam­tal efter ett verk­ställt beslut om 1. avskild­het enligt 17 §, 2. kropps­vi­si­ta­tion och ytlig kropps­be­sikt­ning enligt 15 §, eller 3. rumsvi­si­ta­tion enligt 15 §. under sam­ta­let ska den dömde få infor­ma­tion om vad som var anled-​​ ningen till att tvångs­åt­gär­den behövde till­gri­pas och ges möj­lig­het att fram- föra sin upp­fatt­ning om den vid­tagna åtgär­den. 22 § 5 beslut enligt denna lag fat­tas av sta­tens insti­tu­tions­sty­relse. i frå­gor som avses i 14, 14 a och 18 §§ ska sta­tens insti­tu­tions­sty­relse höra social-​​ nämn­den i den döm­des hem­ort om det inte är uppen­bart obe­höv­ligt. beslut enligt denna lag gäl­ler ome­del­bart, om inte något annat för­ord­nas. 23 § beslut av sta­tens insti­tu­tions­sty­relse enligt denna lag i sär­skilda fall får över­kla­gas till all­män för­valt­nings­dom­stol. pröv­nings­till­stånd krävs vid över­kla­gande till kam­mar­rät­ten. denna lag trä­der i kraft den 1 okto­ber 2018. på rege­ring­ens väg­nar heléne frit­zon clara ahlqvist (justi­tie­de­par­te­men­tet) 3 senaste lydelse 2003:419. 4 para­gra­fen fick sin nuva­rande beteck­ning genom 2011:735. 5 senaste lydelse 2011:735.