Lag (1998:603) om verk­stäl­lig­het av slu­ten ung­doms­vård

All­männa bestäm­mel­ser

1 §   Denna lag avser verk­stäl­lig­het av slu­ten ung­doms­vård enligt 32 kap. 5 § brotts­bal­ken. Verk­stäl­lig­he­ten av slu­ten ung­doms­vård skall ske vid sådana sär­skilda ung­doms­hem som avses i 12 § lagen (1990:52) med sär­skilda bestäm­mel­ser om vård av unga. Lag (2006:898).

2 §   Verk­stäl­lig­he­ten av slu­ten ung­doms­vård ska utfor­mas så att den döm­des anpass­ning i sam­häl­let främ­jas och att de skad­liga följ­derna av fri­hets­be­rö­van­det mot­ver­kas.

Den dömde får inte pla­ce­ras så att han eller hon omfat­tas av mer ingri­pande över­vak­ning och kon­troll än vad som är nöd­vän­digt för genom­fö­ran­det av vår­den eller för att ord­ningen eller säker­he­ten på det sär­skilda ung­doms­hem­met ska kunna upp­rätt­hål­las. Lag (2024:260).

3 §   Sta­tens insti­tu­tions­sty­relse ansva­rar för verk­stäl­lig­he­ten. Verk­stäl­lig­he­ten ska plan­läg­gas och genom­fö­ras efter sam­råd med soci­al­nämn­den i den döm­des hem­ort.
En indi­vi­du­ellt utfor­mad verk­stäl­lig­hets­plan ska upp­rät­tas för den dömde. Lag (2011:735).

Intag­ning m.m.

4 §   Verk­stäl­lig­he­ten inleds genom att den dömde tas in i ett sådant sär­skilt ung­doms­hem som avses i 1 §.

5 §   Verk­stäl­lig­he­ten får inle­das om den dömde inte inom före­skri­ven tid har över­kla­gat domen när det gäl­ler påfölj­den.
Detta gäl­ler även om åkla­gare eller mål­sä­gande har över­kla­gat domen.

6 §   Verk­stäl­lig­he­ten får inle­das ome­del­bart, om den dömde före över­kla­gan­de­ti­dens utgång för­kla­rar att han eller hon avstår från att över­klaga domen när det gäl­ler påfölj­den och med­ger att påfölj­den får verk­stäl­las (nöjd­för­kla­ring).

Nöjd­för­kla­ring får läm­nas inför
   1. che­fen för häk­tet, av den som är häk­tad,
   2. den som före­står vår­den vid ett sär­skilt ung­doms­hem, av den som är inta­gen i ett sådant hem,
   3. Polis­myn­dig­he­ten.

Nöjd­för­kla­ring enligt andra styc­ket 1 eller 2 får läm­nas även inför en annan tjäns­te­man vid ett häkte eller ett sär­skilt ung­doms­hem som har för­ord­nats att ta emot en sådan för­kla­ring.

En tjäns­te­man som avses i andra styc­ket 1 eller 2 eller tredje styc­ket ska så snart det kan ske upp­lysa den dömde om att han eller hon har rätt att lämna en sådan för­kla­ring samt om när och hur det kan ske. En sådan tjäns­te­man är vidare skyl­dig att den dag, då nöjd­för­kla­ring först kan läm­nas, fråga om den dömde vill lämna en sådan för­kla­ring.
Lag (2014:623).

7 §   När nöjd­för­kla­ring läm­nas skall ett vittne när­vara. Den som har tagit emot för­kla­ringen skall göra en anteck­ning om det på domen eller på rät­tens bevis om målets utgång, såvitt rör den dömde (doms­be­vis). Anteck­ningen skall under­teck­nas av mot­ta­ga­ren, den dömde och vitt­net.

8 §   En nöjd­för­kla­ring gäl­ler endast om den dömde har haft betän­ke­tid till andra dagen efter den dag då domen avkun­na­des för honom eller henne vid rät­ten eller på annat sätt del­gavs honom eller henne och om den som ska ta emot för­kla­ringen har till­gång till domen eller doms­be­vis. Den dömde ska ges till­fälle att under betän­ke­ti­den sam­råda med sin för­sva­rare.

En nöjd­för­kla­ring som har läm­nats enligt denna lag får inte tas till­baka. Har den dömde över­kla­gat domen när det gäl­ler påfölj­den, ska över­kla­gan­det anses åter­kal­lat genom nöjd­för­kla­ringen.

Läm­nar den dömde nöjd­för­kla­ring inför en sådan tjäns­te­man som avses i 6 § andra styc­ket 1 eller 2 eller tredje styc­ket, ska tjäns­te­man­nen ome­del­bart se till att domen verk­ställs. Läm­nar den dömde nöjd­för­kla­ring inför Polis­myn­dig­he­ten, ska den som tar emot för­kla­ringen se till att den dömde för­pas­sas till det sär­skilda ung­doms­hem där verk­stäl­lig­he­ten ska äga rum.
Lag (2014:623).

9 §   När domen får verk­stäl­las ska Sta­tens insti­tu­tions­sty­relse före­lägga den dömde att senast en viss dag inställa sig vid det sär­skilda ung­doms­hem som sty­rel­sen bestäm­mer. Sta­tens insti­tu­tions­sty­relse ska se till att intag­ning sker så snart som möj­ligt efter det att domen får verk­stäl­las.

Om den dömde inte rät­tar sig efter eller inte kan nås av ett före­läg­gande enligt första styc­ket, ska Polis­myn­dig­he­ten på begä­ran av Sta­tens insti­tu­tions­sty­relse för­passa honom eller henne till ung­doms­hem­met.

Den dömde får i vän­tan på för­pass­ning för­va­ras i häkte eller i poli­sar­rest, om det är nöd­vän­digt för att för­pass­ningen ska kunna genom­fö­ras. Lag (2014:623).

10 §   Är den dömde, när domen får verk­stäl­las, häk­tad eller inta­gen på ett sär­skilt ung­doms­hem med stöd av lagen (1990:52) med sär­skilda bestäm­mel­ser om vård av unga, skall häk­tet eller det sär­skilda ung­doms­hem­met ome­del­bart se till att domen verk­ställs och att den dömde ome­del­bart för­pas­sas till det sär­skilda ung­doms­hem som Sta­tens insti­tu­tions­sty­relse bestäm­mer.

10 a §   Har upp­hävts genom lag (2018:1257).

10 b §   Före­kom­mer till verk­stäl­lig­het på en gång en dom på slu­ten ung­doms­vård i minst två år och en dom på böter eller för­vand­lings­straff för böter som har med­de­lats innan den först­nämnda påfölj­den har bör­jat verk­stäl­las, ska utdömd slu­ten ung­doms­vård träda i stäl­let för den andra påfölj­den.
Lag (2016:495).

11 §   I fråga om beräk­ning av den tid som verk­stäl­lig­he­ten ska pågå och avbrott i verk­stäl­lig­he­ten, ska 17-19 §§ och 20 § första styc­ket straff­tids­la­gen (2018:1251) samt 12 a kap. 1 § fäng­el­se­la­gen (2010:610) tilläm­pas.

Så snart domen på slu­ten ung­doms­vård har bör­jat verk­stäl­las, ska Sta­tens insti­tu­tions­sty­relse fast­ställa dagen för verk­stäl­lig­he­tens slut. Sty­rel­sen ska fast­ställa en ny sådan slut­dag om omstän­dig­he­terna ger anled­ning till det.
Lag (2018:1257).

11 a §   Har upp­hävts genom lag (2010:625).

Genom­fö­rande av verk­stäl­lig­he­ten

12 §   Den dömde ska ges nöd­vän­dig vård och behand­ling och ges till­fälle till utbild­ning, akti­vi­te­ter, för­strö­else, fysisk trä­ning och vis­telse utom­hus.

Den dömde ska ges möj­lig­het att på lämp­ligt sätt följa vad som hän­der i omvärl­den. Lag (2024:260).

Begräns­ningar i rörel­se­fri­he­ten

13 §   Den dömde får hind­ras att lämna det sär­skilda ung­doms­hem­met och i övrigt under­kas­tas den begräns­ning av rörel­se­fri­he­ten som är nöd­vän­dig för att verk­stäl­lig­he­ten skall kunna genom­fö­ras. Den dömde får också hind­ras att dis­po­nera sitt pass. Den döm­des rörel­se­fri­het får även inskrän­kas, när det behövs av hän­syn till andra intag­nas eller per­so­na­lens säker­het. Lag (2005:658).

Verk­stäl­lig­het på lås­bar enhet

14 §   Verk­stäl­lig­he­ten ska inle­das på en lås­bar enhet. Så snart för­hål­lan­dena med­ger det, ska den dömde ges möj­lig­het till vis­telse under öpp­nare for­mer.

Frå­gan om den dömde kan ges möj­lig­het till vis­telse under öpp­nare for­mer ska prö­vas fort­lö­pande, dock minst en gång varan­nan månad. Lag (2018:653).

Vård i enskild­het

14 a §   Om det krävs med hän­syn till den döm­des spe­ci­ella behov av vård, hans eller hen­nes säker­het eller övriga intag­nas säker­het får en dömd hind­ras från att träffa andra intagna (vård i enskild­het).

Vård i enskild­het ska vara anpas­sad efter den döm­des indi­vi­du­ella vård­be­hov.

En fråga om vård i enskild­het ska prö­vas fort­lö­pande och all­tid omprö­vas inom sju dagar från senaste pröv­ning.
Lag (2018:653).

Avskild­het i anslut­ning till dygns­vi­lan

14 b §   Den dömde får hål­las i avskild­het i anslut­ning till dygns­vi­lan, om det är nöd­vän­digt
   1. med hän­syn till ord­ningen eller säker­he­ten på det sär­skilda ung­doms­hem­met, eller
   2. för att för­hindra att den dömde avvi­ker från hem­met.

Även om för­ut­sätt­ning­arna i första styc­ket är upp­fyllda får den dömde inte hål­las i avskild­het i anslut­ning till dygns­vi­lan, om det finns en påtag­lig risk för att hans eller hen­nes hälsa eller utveck­ling tar skada av åtgär­den.

Avskild­het i anslut­ning till dygns­vi­lan ska genom­fö­ras i den döm­des bostads­rum och får vid ett enskilt till­fälle inte pågå under längre tid än nio tim­mar. Under tiden i avskild­het ska den dömde ha möj­lig­het att till­kalla per­so­nal.

Ett beslut om avskild­het i anslut­ning till dygns­vi­lan får gälla i högst 30 dagar. När det inte längre finns för­ut­sätt­ningar för beslu­tet ska det upp­hä­vas. Lag (2024:1210).

Otillåtna före­mål

15 §   Vad som sägs i 16, 17, 17 b, 17 c, 19 och 20 §§ lagen (1990:52) med sär­skilda bestäm­mel­ser om vård av unga ska gälla även för den som är före­mål för verk­stäl­lig­het av slu­ten ung­doms­vård. Lag (2018:653).

Begräns­ningar av använd­ningen av elektro­niska kom­mu­ni­ka­tions­tjäns­ter

16 §   Den dömde får använda elektro­niska kom­mu­ni­ka­tions­tjäns­ter endast för att stå i för­bin­delse med en annan per­son under den tid han eller hon avtjä­nar slu­ten ung­doms­vård på ett sär­skilt ung­doms­hem.

Sådan kom­mu­ni­ka­tion får bara ske med utrust­ning som till­han­da­hålls eller god­känns av Sta­tens insti­tu­tions­sty­relse och i den utsträck­ning det är lämp­ligt.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om att undan­tag från begräns­ningen i första styc­ket får göras för viss verk­sam­het eller i vissa situ­a­tio­ner under för­ut­sätt­ning att använd­ningen är sär­skilt ange­lä­gen och inte även­ty­rar säker­he­ten eller ord­ningen på hem­met. Lag (2024:260).

16 a §   Den dömde får, utö­ver vad som anges i 16 §, väg­ras att använda elektro­niska kom­mu­ni­ka­tions­tjäns­ter om använd­ningen kan även­tyra ord­ningen eller säker­he­ten på det sär­skilda ung­doms­hem­met, mot­verka den döm­des anpass­ning i sam­häl­let eller vara till skada för den dömde eller för någon annan, på ett sätt som inte kan avhjäl­pas genom att använd­ningen begrän­sas, avlyss­nas eller kon­trol­le­ras enligt 16 b §. Lag (2024:260).

16 b §   Den döm­des använd­ning av elektro­niska kom­mu­ni­ka­tions­tjäns­ter får begrän­sas, avlyss­nas eller på något annat sätt kon­trol­le­ras om det behövs med hän­syn till
   - ord­ningen eller säker­he­ten på det sär­skilda ung­doms­hem­met,
   - den döm­des anpass­ning till sam­häl­let, eller
   - att för­hindra skada för den dömde eller för någon annan.

Vid avlyss­ning eller annan kon­troll ska den dömde och den som den dömde ska kom­mu­ni­cera med infor­me­ras om kon­trol­len i för­väg.

Kom­mu­ni­ka­tion mel­lan den dömde och en advo­kat som biträ­der den dömde i en rätts­lig ange­lä­gen­het får inte avlyss­nas eller på något annat sätt kon­trol­le­ras. Lag (2024:260).

16 c §   Ett beslut enligt 16 a eller 16 b § får gälla i högst 30 dagar. När det inte längre finns för­ut­sätt­ningar för beslu­tet ska det upp­hä­vas. Lag (2024:260).

Omhän­der­ta­gande av utrust­ning för elektro­niska kom­mu­ni­ka­tions­tjäns­ter

16 d §   Den dömde får inte inneha eller ta emot utrust­ning för elektro­niska kom­mu­ni­ka­tions­tjäns­ter under den tid han eller hon avtjä­nar slu­ten ung­doms­vård på ett sär­skilt ung­doms­hem. Sådan utrust­ning ska omhän­der­tas och för­va­ras för den döm­des räk­ning.

Utrust­ning som har omhän­der­ta­gits ska läm­nas till­baka till den dömde senast i sam­band med att verk­stäl­lig­he­ten av den slutna ung­doms­vår­den upp­hör.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om att undan­tag från första styc­ket får göras under vis­telse på ett sär­skilt ung­doms­hem utan för­höjd säker­hets­nivå om det kan ske utan att även­tyra säker­he­ten eller ord­ningen på hem­met. Lag (2024:260).

Begräns­ningar av besök

16 e §   Den dömde får ta emot besök endast i den utsträck­ning det är lämp­ligt.

Ett besök till den dömde får, utö­ver vad som anges i första styc­ket, väg­ras om det kan även­tyra ord­ningen eller säker­he­ten på det sär­skilda ung­doms­hem­met, mot­verka den döm­des anpass­ning i sam­häl­let eller vara till skada för den dömde eller för någon annan, på ett sätt som inte kan avhjäl­pas genom att besö­ket till den dömde begrän­sas, över­va­kas eller kon­trol­le­ras enligt 16 f §. Lag (2024:260).

16 f §   Ett besök till den dömde får begrän­sas, över­va­kas eller på något annat sätt kon­trol­le­ras om det behövs med hän­syn till
   - ord­ningen eller säker­he­ten på det sär­skilda ung­doms­hem­met,
   - den döm­des anpass­ning till sam­häl­let, eller
   - att för­hindra skada för den dömde eller för någon annan.

Vid över­vak­ning eller annan kon­troll ska den dömde och besö­ka­ren infor­me­ras om kon­trol­len i för­väg.

Ett besök av en advo­kat som biträ­der den dömde i en rätts­lig ange­lä­gen­het får över­va­kas eller kon­trol­le­ras endast om advo­ka­ten eller den dömde begär det. Lag (2024:260).

16 g §   Ett beslut enligt 16 e § andra styc­ket eller 16 f § får gälla i högst 30 dagar. När det inte längre finns för­ut­sätt­ningar för beslu­tet ska det upp­hä­vas. Lag (2024:260).

16 h §   Om det är nöd­vän­digt av säker­hets­skäl får ett besök vill­ko­ras av att besö­ka­ren genom­går kropps­vi­si­ta­tion.

Vid kropps­vi­si­ta­tion ska den som kon­trol­le­ras visas all den hän­syn som omstän­dig­he­terna med­ger. Kropps­vi­si­ta­tion ska, om möj­ligt, utfö­ras i när­varo av en annan per­son än den som genom­för visi­ta­tio­nen. Lag (2024:260).

Bak­grunds­kon­troll

16 i §   Vid bedöm­ningen av om kom­mu­ni­ka­tion eller besök bör väg­ras, begrän­sas eller kon­trol­le­ras enligt 16 a, 16 b, 16 e eller 16 f § ska det, om det behövs, under­sö­kas om den som den dömde vill kom­mu­ni­cera med eller få besök av är dömd eller miss­tänkt för brott.

I den utsträck­ning det behövs får upp­lys­ningar också häm­tas in om per­son­liga för­hål­lan­den i övrigt i fråga om besö­ka­ren eller den som den dömde vill kom­mu­ni­cera med.

Besö­ka­ren eller den som den dömde vill kom­mu­ni­cera med ska i för­väg infor­me­ras om att en bak­grunds­kon­troll enligt första styc­ket kan göras och vad kon­trol­len kan omfatta. Lag (2024:260).

Avskild­het

17 §   Om det är sär­skilt påkal­lat av att den dömde upp­trä­der våld­samt eller är så påver­kad av berus­nings­me­del att han eller hon inte kan hål­las till ord­ningen, får den dömde hål­las i avskild­het under för­ut­sätt­ning att han eller hon står under fort­lö­pande upp­sikt av per­so­na­len och har möj­lig­het att till­kalla per­so­nal. Den dömde får dock inte hål­las i sådan avskild­het längre tid än som är abso­lut nöd­vän­digt och inte i något fall under längre tid än fyra tim­mar i följd.

En läkare eller sjuk­skö­terska ska skynd­samt yttra sig om varje åtgärd som vid­tas enligt första styc­ket. Om läka­ren eller sjuk­skö­ters­kan begär det, ska åtgär­den genast avbry­tas. Lag (2018:653).

Prov­tag­ning

17 a §   Den dömde är, om inte annat moti­ve­ras av medi­cinska eller lik­nande skäl, skyl­dig att vid ankoms­ten till det sär­skilda ung­doms­hem­met lämna blod-, urin-, utandnings-​, saliv-​ eller svett­prov för kon­troll av om han eller hon är påver­kad av nar­ko­tika, alko­hol­hal­tiga dryc­ker, andra berus­nings­me­del, sådant medel som avses i 1 § lagen (1991:1969) om för­bud mot vissa dop­nings­me­del eller sådan vara som omfat­tas av lagen (1999:42) om för­bud mot vissa häl­so­far­liga varor. Den dömde får upp­ma­nas att lämna prov endast om det finns anled­ning till det.

Första styc­ket första meningen gäl­ler också om det under verk­stäl­lig­he­ten kan miss­tän­kas att den dömde är påver­kad av någon sådan dryck eller vara eller något sådant medel som anges i första styc­ket. Lag (2018:653).

Vis­telse utan­för det sär­skilda ung­doms­hem­met

18 §   Den dömde ska tillå­tas att vis­tas utan­för det sär­skilda ung­doms­hem­met i den utsträck­ning som kra­vet på sam­hälls­skydd med­ger, om det bedöms lämp­ligt för att främja hans eller hen­nes anpass­ning i sam­häl­let eller det finns andra sär­skilda skäl. Ett till­stånd att vis­tas utan­för det sär­skilda ung­doms­hem­met ska för­e­nas med de vill­kor som behövs.

Vid vis­telse utan­för det sär­skilda ung­doms­hem­met får elektro­niska hjälp­me­del använ­das för att kon­trol­lera vill­kor som ställts om var den dömde ska befinna sig.

Tid för vis­telse utan­för det sär­skilda ung­doms­hem­met enligt första styc­ket ska räk­nas in i verk­stäl­lig­hets­ti­den.
Lag (2011:735).

För­be­re­delse inför ett liv i fri­het

18 a §   Under den senare delen av verk­stäl­lig­he­ten ska den dömde genom kon­kreta åtgär­der för­be­re­das för ett liv i fri­het.
Lag (2011:735).

Gemen­samma bestäm­mel­ser om kontroll-​ och tvångs­åt­gär­derna

18 b §   En kontroll-​ eller tvångs­åt­gärd enligt denna lag får använ­das endast om den står i rim­lig pro­por­tion till syf­tet med åtgär­den. Lag (2011:735).

18 c §   Den dömde ska erbju­das ett upp­föl­jande sam­tal efter ett verk­ställt beslut om
   1. avskild­het enligt 17 §,
   2. kropps­vi­si­ta­tion och ytlig kropps­be­sikt­ning enligt 15 §, eller
   3. rumsvi­si­ta­tion enligt 15 §.

Under sam­ta­let ska den dömde få infor­ma­tion om vad som var anled­ningen till att tvångs­åt­gär­den behövde till­gri­pas och ges möj­lig­het att fram­föra sin upp­fatt­ning om den vid­tagna åtgär­den. Lag (2018:653).

Bestäm­mel­ser om hälso-​ och sjuk­vård

19 §   Om den dömde behö­ver hälso-​ och sjuk­vård, skall han vår­das enligt de anvis­ningar som ges av läkare. Kan nöd­vän­dig under­sök­ning och behand­ling inte lämp­li­gen genom­fö­ras vid det sär­skilda ung­doms­hem­met, bör den all­männa sjuk­vår­den anli­tas.
Om det behövs, får den dömde föras över till ett all­mänt sjuk­hus. Får någon som till­hör hälso-​ och sjuk­vårds­per­so­na­len och är verk­sam vid ett sär­skilt ung­doms­hem kän­ne­dom om att den dömde har en sådan smitt­sam sjuk­dom som enligt 1 kap. 3 § andra styc­ket smitt­skydds­la­gen (2004:168) utgör all­män­far­lig sjuk­dom, skall den som före­står vår­den vid hem­met under­rät­tas, om det inte står klart att det inte finns risk för smitt­sprid­ning.
Före­skrif­ter om psy­ki­a­trisk tvångs­vård ges i lagen (1991:1129) om rätts­psy­ki­a­trisk vård.

Om det finns anled­ning till det, skall den som enligt första styc­ket vis­tas utan­för det sär­skilda ung­doms­hem­met stå under bevak­ning eller vara under­kas­tad sär­skilda före­skrif­ter. Tiden för sådan vis­telse skall räk­nas in i verk­stäl­lig­hets­ti­den.

I fråga om behand­lingen av den som har förts över till en sådan sjuk­vårds­in­rätt­ning som avses i 6 § första styc­ket lagen om rätts­psy­ki­a­trisk vård för fri­vil­lig psy­ki­a­trisk vård, tilläm­pas före­skrif­terna i 18-24 §§ lagen (1991:1128) om psy­ki­a­trisk tvångs­vård samt bestäm­mel­sen i 8 § andra styc­ket lagen om rätts­psy­ki­a­trisk vård om befo­gen­het för Sta­tens insti­tu­tions­sty­relse att besluta om sär­skilda restrik­tio­ner.
Lag (2006:252).

Handräck­ning av Polis­myn­dig­he­ten och Kri­mi­nal­vår­den

20 §   Polis­myn­dig­he­ten ska på begä­ran av den som före­står vår­den vid ett sär­skilt ung­doms­hem lämna hjälp för att söka efter och hämta till­baka den som dömts till slu­ten ung­doms­vård om den dömde avvi­kit. Kri­mi­nal­vår­den ska på begä­ran av den som före­står vår­den vid ett sådant hem lämna hjälp med trans­port vid för­flytt­ning av den dömde.

En begä­ran enligt första styc­ket får göras endast om
   1. det på grund av sär­skilda omstän­dig­he­ter kan befa­ras att åtgär­den inte kan utfö­ras utan att de sär­skilda befo­gen­he­ter som anges i 10 och 10 a §§ polisla­gen (1984:387) eller, om det gäl­ler en trans­port som utförs av Kri­mi­nal­vår­den, 4 kap. 4 § och 10 § första styc­ket häk­te­sla­gen (2010:611) behö­ver till­gri­pas, eller
   2. det annars finns syn­ner­liga skäl.
Lag (2017:126).

20 a §   Kri­mi­nal­vår­den ska vid en trans­port enligt 20 § tillämpa föl­jande bestäm­mel­ser i häk­te­sla­gen (2010:611):
   - 4 kap. 4 § om kropps­vi­si­ta­tion,
   - 4 kap. 10 § första styc­ket om använd­ning av fäng­sel, och
   - 8 kap. 2 a § om möj­lig­he­ten att i vissa fall begära hjälp av Polis­myn­dig­he­ten. Lag (2017:126).

20 b §   Den som begär hjälp enligt 20 § ska utan hin­der av sek­re­tess lämna den verk­stäl­lande myn­dig­he­ten de upp­gif­ter om den dömde som behövs för pla­ne­ringen och genom­fö­ran­det av åtgär­den. Lag (2017:126).

20 c §   Den dömde får tas i för­var, om det är nöd­vän­digt för att en trans­port enligt 20 § ska kunna genom­fö­ras.
Lag (2017:126).

Under­rät­telse till mål­sä­gande

21 §   Om den dömde under­går slu­ten ung­doms­vård för ett brott som har rik­tat sig mot någons liv, hälsa, fri­het eller frid, ska mål­sä­gan­den till­frå­gas om han eller hon vill bli under­rät­tad om föl­jande:
   1. vid vil­ket sär­skilt ung­doms­hem den dömde befin­ner sig,
   2. när den dömde fri­ges,
   3. om den dömde för­flyt­tas,
   4. om den dömde vis­tas utan­för det sär­skilda ung­doms­hem­met, och
   5. om den dömde rym­mer.

Under­rät­telse om en pla­ne­rad vis­telse utan­för det sär­skilda ung­doms­hem­met behö­ver inte läm­nas, när en under­rät­telse på grund av beslu­tad bevak­ning eller andra för­hål­lan­den fram­står som uppen­bart obe­höv­lig. Det­samma gäl­ler när en under­rät­telse på goda grun­der kan antas all­var­ligt även­tyra den döm­des egen säker­het.

Under­rät­telse till mål­sä­gande om fri­giv­ning ska läm­nas i lämp­lig tid före fri­giv­ningen. I andra fall ska under­rät­tel­sen läm­nas så tidigt som möj­ligt. Under­rät­tel­sen ska utfor­mas på ett sätt som är lämp­ligt med hän­syn till omstän­dig­he­terna i det enskilda fal­let. Under­rät­tel­sen ska inne­hålla infor­ma­tion om de reg­ler som gäl­ler för med­de­lande av kon­takt­för­bud enligt lagen (1988:688) om kon­takt­för­bud. Lag (2011:491).

Övriga bestäm­mel­ser

22 §   Beslut enligt denna lag fat­tas av Sta­tens insti­tu­tions­sty­relse. I frå­gor som avses i 14, 14 a och 18 §§ ska Sta­tens insti­tu­tions­sty­relse höra soci­al­nämn­den i den döm­des hem­ort om det inte är uppen­bart obe­höv­ligt.

Beslut enligt denna lag gäl­ler ome­del­bart, om inte något annat för­ord­nas. Lag (2018:653).

23 §   Beslut av Sta­tens insti­tu­tions­sty­relse enligt denna lag i sär­skilda fall får över­kla­gas till all­män för­valt­nings­dom­stol.

Pröv­nings­till­stånd krävs vid över­kla­gande till kam­mar­rät­ten. Lag (2018:653).

Över­gångs­be­stäm­mel­ser

2018:1257
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 april 2019.
   2. Bestäm­mel­serna i 11 § första styc­ket i den äldre lydel­sen gäl­ler fort­fa­rande för den som före ikraft­trä­dan­det med­de­lats ett straff­tids­be­slut enligt lagen (1974:202) om beräk­ning av straff­tid m.m. Dock ska vid tillämp­ningen av bestäm­mel­sen i 22 § den upp­hävda lagen om beräk­ning av straff­tid m.m. med 19 § andra styc­ket och 19 a § samma lag samt 33 kap. 7 § brotts­bal­ken även avses lagen (2018:1250) om till­go­do­räk­nande av tid för fri­hets­be­rö­vande.

2024:260
   1. Denna lag trä­der i kraft den 15 maj 2024.
   2. Äldre före­skrif­ter gäl­ler fort­fa­rande för beslut som med­de­lats före ikraft­trä­dan­det.