SFS 2013:425 Lag om änd­ring i brotts­bal­ken

Källa Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.

1 svensk för­fatt­nings­sam­ling lag om änd­ring i brotts­bal­ken; utfär­dad den 30 maj 2013. enligt riks­da­gens beslut 1 före­skrivs att 14 kap. samt 15 kap. 10–15§§ brotts­bal­ken ska ha föl­jande lydelse. 14 kap. 1§ den som obe­hö­ri­gen, genom att skriva eller på lik­nande sätt ange en an- nan per­sons namn eller på annat sätt, fram­stäl­ler en falsk urkund eller änd­rar eller fyl­ler ut en äkta urkund döms, om åtgär­den inne­bär fara i bevishänse-​​ ende, för urkunds­för­falsk­ning till fäng­else i högst två år. med urkund avses 1.en hand­ling som upp­rät­tats till bevis eller annars är av bety­delse som be- vis och som har en utstäl­la­ran­gi­velse och ori­gi­nal­ka­rak­tär, 2.en elektro­nisk hand­ling som upp­rät­tats till bevis eller annars är av bety- delse som bevis och som har en utstäl­la­ran­gi­velse som kan kon­trol­le­ras på ett till­för­lit­ligt sätt, och 3.ett märke som ställts ut till bevis om en per­sons iden­ti­tet eller om en viss rät­tig­het eller pre­sta­tion och som ha r ori­gi­nal­ka­rak­tär (bevis­märke). 2§ är brott som avses i 1§ att anse som ringa, döms för för­vansk­ning av urkund till böter eller fäng­else i högst sex måna­der. vid bedö­mande av om brot­tet är ringa ska det sär­skilt beak­tas om urkun­den är av mindre vikt eller om gär­ningen har begåtts för att hjälpa någon till hans eller hen­nes rätt. 3§ är brott som avses i 1§ att anse som grovt, döms för grov urkundsför-​​ falsk­ning till fäng­else i lägst sex må nader och högst sex år. vid bedö­mande av om brot­tet är grovt ska det sär­skilt beak­tas om förfalsk-​​ ningen avsett en myn­dig­hets arkiv­hand­ling av vikt eller en urkund som är sär- skilt bety­del­se­full i den all­männa omsättn ingen eller om gär­ningen annars va- rit av sär­skilt far­lig art. 4§ 2 den som utan att vid till­fäl­let ha rätt till det för­stör, gör obruk­bar eller döl­jer en urkund döms, om åtgär­den inne­bär fara i bevis­hän­se­ende och brot­tet inte är att anse som bok­fö­rings­brott, för hind­rande av urkunds bevis­funk­tion till fäng­else i högst två år. 1 prop. 2012/13:74, bet. 2012/ 13:juu24, rskr. 2012/13:235. 2 senaste lydelse 1982:150. sfs 2013:425 utkom från tryc­ket den 10 juni 2013 2 sfs 2013:425 är brot­tet ringa, döms till böter eller fäng­else i högst sex måna­der. är brot­tet grovt, döms till fäng­else i lägst sex måna­der och högst fyra år. 5§ 3 den som olov­li­gen anbringar eller annars för­fals­kar någon annans namn­teck­ning eller sig­na­tur på ett als­ter av konst eller bruks­konst eller på an- nat sådant verk och där­i­ge­nom ger sken av att den per­so­nen angett sig vara upp­hovs­man till ver­ket döms för sig­na­tur­för­falsk­ning till fäng­else i högst två år. är brot­tet ringa, döms till böter eller fäng­else i högst sex måna­der. är brot­tet grovt, döms till fäng­else i lägst sex måna­der och högst fyra år. 6§ 4 den som efter­gör eller på annat sätt för­fals­kar sedel eller mynt som gäl- ler i sve­rige eller utom­lands eller som har beslu­tats för utgiv­ning men ännu inte är gäl­lande döms för pen­ning­för­falsk­ning till fäng­else i högst fyra år. är brot­tet ringa, döms till böter eller fäng­else i högst sex måna­der. är brot­tet grovt, döms till fäng­else i lägst två och högst åtta år. 7§ 5 den som anskaf­far, läm­nar, tar emot , för­va­rar, trans­por­te­rar eller tar annan lik­nande befatt­ning med falsk sedel eller falskt mynt som avses i 6§, med upp­såt att det för­fals­kade ska prånglas ut, döms för olov­lig befatt­ning med falska pengar till fäng­else i högst två år. är brot­tet ringa, döms till böter eller fäng­else i högst sex måna­der. är brot­tet grovt, döms till fäng­else i lägst sex måna­der och högst fyra år. 8§ den som efter­gör gäl­lande fri­märke, belägg­nings­stäm­pel eller annat of- fent­ligt eller för all­män­he­ten avsett sven skt eller utländskt vär­de­märke eller offent­lig svensk eller utländsk kon­trollmä rkning på mått, vikt, vara, hand­ling eller annat, eller anbringar falskt sådant märke eller obe­hö­ri­gen anbringar äkta märke eller annars för­fals­kar sådant märke eller det märkta, döms, om åt- gär­den inne­bär fara i bevis­hän­se­ende, för mär­kes­för­falsk­ning till fäng­else i högst två år. är brot­tet ringa, döms till böter eller fäng­else i högst sex måna­der. är brot­tet grovt, döms till fäng­else i lägst sex måna­der och högst fyra år. 9§ den som obe­hö­ri­gen anbringar ett märke eller annat före­mål som kan för­väx­las med gäl­lande gräns­märke, vat­ten­märke, fix­punkt eller annat märke för plan- eller höjd­mät­ning eller flyt­tar, tar bort, ska­dar eller för­stör ett sådant märke döms, om åtgär­den inne­bär fara i bevis­hän­se­ende, för för­falsk­ning av fast märke till fäng­else i högst fyra år. är brot­tet ringa, döms till böter eller fäng­else i högst sex måna­der. 10§ den som åbe­ro­par falsk urkund, bju­der ut eller salu­för verk med falsk sig­na­tur, prång­lar ut falsk sedel eller falskt mynt, använ­der falskt värde-​​ eller kon­troll­märke, åbe­ro­par falskt fast mä rke eller annars bru­kar något som för- fals­kats på ett sätt som anges i detta kap itel, döms, om åtgär­den inne­bär fara i bevis­hän­se­ende, för bru­kande av det för­fals­kade som om han eller hon själv hade gjort för­falsk­ningen. 3 senaste lydelse 1970:489. 4 senaste lydelse 2001:31. 5 senaste lydelse av tidi­gare 6 a § 2001:31. 3 sfs 2013:425 11§ den som i annat fall än som avses i 10§ bland all­män­he­ten spri­der nå- got som lätt kan för­väx­las med gäl­lande sedel, mynt eller offent­ligt värde-​​ märke döms för olaga spri­dande av efter­bild­ning till böter. 12§ om någon har begått en sådan gär­ning som avses i detta kapi­tel men fri­vil­ligt och innan avse­värd olä­gen­het upp­kom­mit har avvärjt den fara i be- vis­hän­se­ende som gär­ningen inne­bar, får han eller hon dömas till lind­ri­gare straff än vad som är före­skri­vet för gär­ningen. var faran ringa och är det inte före­skri­vet sträng­are straff än fäng­else i sex måna­der för gär­ningen, ska han eller hon inte dömas till ansvar. 13§ 6 för för­sök eller för­be­re­delse till urkunds­för­falsk­ning, grov urkunds-​​ för­falsk­ning, hind­rande av urkunds bevi sfunk­tion, sig­na­tur­för­falsk­ning, pen- ning­för­falsk­ning, mär­kes­för­falsk­ning, för­falsk­ning av fast märke eller bru- kande av vad som för­fals­kats och för under­lå­ten­het att avslöja penningför-​​ falsk­ning döms det till ansvar enligt vad som före­skrivs i 23 kap. det­samma gäl­ler för­sök till olov­lig befatt­ning med falska pengar som består i för­sök till anskaf­fande eller mot­ta­gande av det förf als­kade. skulle brot­tet, om det full- bor­dats, ha varit att anse som ringa, ska gär­ningen dock inte med­föra ansvar. 15 kap. 10§ den som på annat sätt än munt­li­gen läm­nar osann upp­gift eller för­ti­ger san­ningen, när upp­gif­ten enligt lag eller annan för­fatt­ning läm­nas på heder och sam­vete eller under annan lik­nande för­säk­ran, döms, om åtgär­den inne­bär fara i bevis­hän­se­ende, för osann för­säk­ran till böter eller fäng­else i högst sex måna­der. är brot­tet grovt, döms till fäng­else i högst två år. den som av grov oakt­sam­het begår en sådan gär­ning som avses i första styc­ket döms för vårds­lös för­säk­ran till böter eller fäng­else i högst sex måna- der. 11§ den som i ett intyg eller en annan urkund läm­nar osann upp­gift om vem han eller hon är eller om annat än egna ange­lä­gen­he­ter eller för skens skull upp­rät­tar en urkund rörande rätts­hand­ling döms, om åtgär­den inne­bär fara i bevis­hän­se­ende, för osant inty­gande till böter eller fäng­else i högst sex måna­der. är brot­tet med hän­syn till att det innefa ttar miss­bruk av tjäns­te­ställ­ning el- ler annars att anse som grovt, döms till fäng­else i högst två år. den som åbe­ro­par eller på annat sätt använ­der en sådan osann urkund som avses i första styc­ket döms, om åtgärd en inne­bär fara i bevis­hän­se­ende, för bru­kande av osann urkund till straff som anges i fö rsta eller andra styc­ket. 12§ den som san­nings­löst åbe­ro­par pass, betyg, iden­ti­tets­hand­ling eller an- nan sådan för enskild per­son utställd urkund såsom gäl­lande för sig eller an- nan per­son eller läm­nar ut sådan urkund för att miss­bru­kas på det sät­tet döms, om åtgär­den inne­bär fara i bevis­hän­se­ende, för miss­bruk av urkund till böter eller fäng­else i högst sex måna­der. är brot­tet grovt, döms till fäng­else i högst två år. 6 senaste lydelse av tidi­gare 12 § 2001:31. 4 sfs 2013:425 norstedts juri­dik ab/frit­zes elan­ders sve­rige ab, 2013 den som san­nings­löst utger en hand­ling för att vara en rik­tig kopia av en viss urkund döms, om åtgär­den inne­bär fara i bevis­hän­se­ende, för miss­bruk av hand­ling till straff som anges i första eller andra styc­ket. 13§ den som för­ne­kar sin under­skrift på en urkund eller sin utställarangi-​​ velse avse­ende en urkund, när angi­vel­sen är sådan att den kan lik­stäl­las med en under­skrift, döms, om åtgär­den inne­bär fara i bevis­hän­se­ende, för förne-​​ kande av under­skrift till böter eller fäng­else i högst sex måna­der. är brot­tet grovt, döms till fäng­else i högst två år. 14§ om någon har begått en sådan gär­ning som avses i detta kapi­tel men fri­vil­ligt och innan avse­värd olä­gen­het upp­kom­mit har rät­tat felet eller på an- nat sätt avvärjt fara för vidare olä­gen­het, får han eller hon dömas till lindri-​​ gare straff än vad som är före­skri­vet för gär­ningen. var faran ringa och är det inte före­skri­vet sträng­are straff än fä ngelse i sex måna­der för gär­ningen, ska han eller hon inte dömas till ansvar. 15§ för för­be­re­delse till mened eller stämp­ling till mened som inne­bär att någon söker anstifta sådan gär­ning och för för­sök till bevis­för­vansk­ning döms det till ansvar enligt vad som före­skrivs i 23 kap. skulle brot­tet, om det full- bor­dats, ha varit att anse som ringa, ska gär­ningen dock inte med­föra ansvar. denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2013. på rege­ring­ens väg­nar bea­trice ask patrik örnsved (justi­tie­de­par­te­men­tet)