SFS 2008:320 Lag om änd­ring i brotts­bal­ken

Källa Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.

svensk för­fatt­nings­sam­ling sfs 2008:320 lag om änd­ring i brotts­bal­ken; utfär­dad den 22 maj 2008. enligt riks­da­gens beslut1 före­skrivs att 29 kap. 3 § och 30 kap. 6 § brotts­bal­ken ska ha föl­jande lydelse. utkom från tryc­ket den 3 juni 2008 29 kap. 3 §2 såsom förmild­rande omstän­dig­he­ter vid bedöm­ningen av straff­vär­det ska, vid sidan av vad som är före­skri­vet för vissa fall, sär­skilt beak­tas 1. om brot­tet för­an­letts av någon annans grovt krän­kande bete­ende, 2. om den till­ta­lade till följd av en all­var­lig psy­kisk stör­ning haft starkt ned­satt för­måga att inse gär­ning­ens inne­börd eller att anpassa sitt hand­lande efter en sådan insikt eller annars till följd av en psy­kisk stör­ning, sin­nes­rö­relse eller av någon annan orsak haft starkt ned­satt för­måga att kon­trol­lera sitt hand­lande, 3. om den till­ta­la­des hand­lande stått i sam­band med hans eller hen­nes uppen­bart bris­tande utveck­ling, erfa­ren­het eller omdö­mes­för­måga, 4. om brot­tet för­an­letts av stark mänsk­lig med­känsla eller 5. om gär­ningen, utan att vara fri från ansvar, är sådan som avses i 24 kap. om det är påkal­lat med hän­syn till brot­tets straff­värde, får dömas till lind­ri­gare straff än som är före­skri­vet för brot­tet. 30 kap. 6 §3 den som har begått ett brott under påver­kan av en all­var­lig psy­kisk stör­ning ska i första hand dömas till en annan påföljd än fäng­else. rät­ten får döma till fäng­else endast om det finns syn­ner­liga skäl. vid bedöm­ningen av om det finns sådana skäl ska rät­ten beakta 1. om brot­tet har ett högt straff­värde, 2. om den till­ta­lade sak­nar eller har ett begrän­sat behov av psy­ki­a­trisk vård, 3. om den till­ta­lade i anslut­ning till brot­tet själv har vål­lat sitt till­stånd genom rus eller på något annat lik­nande sätt, samt 4. omstän­dig­he­terna i övrigt. 1 2 prop. 2007/08:97, bet. 2007/08:juu25, rskr. 2007/08:204. senaste lydelse 1994:458. 3 senaste lydelse 1991:1138. 1 sfs 2008:320 rät­ten får inte döma till fäng­else, om den till­ta­lade till följd av den all­var­liga psy­kiska stör­ningen har sak­nat för­måga att inse gär­ning­ens inne­börd eller att anpassa sitt hand­lande efter en sådan insikt. detta gäl­ler dock inte om den till­ta­lade har vål­lat sin bris­tande för­måga på det sätt som anges i första styc­ket 3. om rät­ten i fall som avses i första eller andra styc­ket fin­ner att någon påföljd inte bör dömas ut, ska den till­ta­lade vara fri från påföljd. 1. denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2008. 2. för brott som har begåtts före ikraft­trä­dan­det gäl­ler 30 kap. 6 § i sin äldre lydelse. på rege­ring­ens väg­nar bea­trice ask susanne kjaers­gaard ols­son (justi­tie­de­par­te­men­tet) 2 thom­son för­lag ab, tel. 08-​587 671 00 elan­ders, väl­lingby 2008