SFS 1993:207 Lag om änd­ring i brotts­bal­ken

Källa Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.

lag om änd­ring i brotts­bal­ken; utfär­dad den 15 april 1993. enligt riks­da­gens beslut1 före­skrivs att 3 kap. 5 §, 4 kap. 5 och 7 §§, 6 kap. 7 §, 7 kap. 4 och 5 §§, 8 kap. 10 §, 9 kap. 6 och 9 §§, 10 kap. 7 §, 13 kap. 1 och 3§§, 16 kap. 10, 10 a och 15 §§, 17 kap. 10— 12 §§, 19 kap. 10 §, 20 kap. 2 § samt 38 kap. 12 § brotts­bal­ken skall ha föl­jande lydelse. 3 kap. sfs 1993:207 utkom från tryc­ket den 27 april 1993 5 § den som till­fo­gar annan per­son kropps­skada, sjuk­dom eller smärta eller för­sät­ter honom i van­makt eller annat sådant till­stånd, döms för miss­han­del till fäng­else i högst två år eller, om brot­tet är ringa, till böter eller fäng­else i högst sex måna­der. 4 kap. 5 § om någon lyf­ter vapen mot annan eller eljest hotar med brotts­lig gär­ning på sätt som är ägnat att hos den hotade fram­kalla all­var­lig fruk­tan för egen eller annans säker­het till per­son eller egen­dom, döms för olaga hot till böter eller fäng­else i högst ett år. är brot­tet grovt, döms till fäng­else, lägst sex måna­der och högst fyra år. 7 § den som hand­grip­li­gen antas­tar eller medelst skott­loss­ning, sten­kast­ning, oljud eller annat hän­syns­löst bete­ende eljest ofre­dar annan, döms för ofre­dande till böter eller fäng­else i högst ett år. 6 kap. 7 §2 den som, i annat fall än som avses förut i detta kapi­tel sex­u­ellt berör barn under fem­ton år eller förmår bar­net att företa eller med­verka i någon hand­ling med sex­u­ell inne­börd, döms för sex­u­ellt ofre­dande till böter eller fäng­else i högst två år. det­samma skall gälla, om någon blot­tar sig för annan på sätt som är ägnat att väcka anstöt eller eljest genom ord eller hand­ling på ett uppen­bart sed­lig­hets­så­rande sätt upp­trä­der anstöt­ligt mot annan. 7 kap. 4 §3 den som obe­hö­ri­gen skil­jer ett barn under fem­ton år från någon som har vård­na­den om bar­net döms för egen­mäk­tig­het med barn till böter eller fäng­else i högst ett år, om gär­ningen inte utgör brott mot fri­het. 1 2 3 prop. 1992/93: 141, bet. 1992/93: juu 16, rskr. 1992/93: 220. senaste lvdelse 1984:399. senaste lvdelse 1990:64. 671 sfs 1993:207 det­samma gäl­ler, om den som gemen­samt med någon annan har vård­na­den om ett barn under fem­ton år utan beak­tans­värt skäl egen­mäk­tigt bort­för bar­net eller om den som skall ha vård­na­den obe­hö­ri­gen bemäk­ti­gar sig bar­net och där­i­ge­nom själv tar sig rätt. till ansvar enligt första styc­ket döms också den som obe­hö­ri­gen skil­jer ett barn under fem­ton år från någon som vår­dar bar­net med stöd av lagen (1990:52) med sär­skilda bestäm­mel­ser om vård av unga, om gär­ningen inte utgör brott mot fri­het eller främ­jande av flykt. är brott som avses i första eller andra styc­ket grovt, skall gär­nings­man­nen dömas till fäng­else, lägst sex måna­der och högst fyra år. 5 § för för­sök till för­vans­kande av famil­je­ställ­ning eller egen­mäk­tig­het med barn som är grovt döms till ansvar enligt vad i 23 kap. stad­gas. 8 kap. 10 § avle­der någon olov­li­gen elekt­risk kraft, döms för olov­lig kraft avled­ning till böter eller fäng­else i högst ett år. är brot­tet grovt, döms till fäng­else, lägst sex måna­der och högst fyra år. 9 kap. 6 §4 den som 1. på ett sätt som är ägnat att för­svåra ett åter­stäl­lande tar befatt­ning med något som är från­hänt annan genom brott, 2. bere­der sig otill­bör­lig vin­ning av annans brotts­liga för­värv, 3. otill­bör­li­gen främ­jar möj­lig­he­terna för annan att till­go­do­göra sig egen­dom som här­rör från brotts­ligt för­värv eller vär­det av sådan egen­dom, 4. med upp­såt att dölja egen­do­mens ursprung med­ver­kar till att bort­föra, över­låta, omsätta eller vidta annan sådan åtgärd med egen­dom som här­rör från brotts­ligt för­värv, eller 5. genom krav, över­lå­telse eller på annat lik­nande sätt häv­dar genom brott till­kom­men ford­ran döms för häleri till fäng­else i högst två år. för häleri döms lika­le­des den som i närings­verk­sam­het eller såsom led i en verk­sam­het, som bedrivs vane­mäs­sigt eller annars i större omfatt­ning, på ett sätt som är ägnat att för­svåra ett åter­stäl­lande för­vär­var eller mot­tar något som skä­li­gen kan antas vara från­hänt annan genom brott. är brott som anges i första eller andra styc­ket grovt, döms till fäng­else, lägst sex måna­der och högst sex år. 9 § den som offent­lig­gör eller eljest bland all­män­he­ten spri­der vil­se­le­dande upp­gift för att påverka pri­set på vara, vär­de­pap­per eller annan egen­dom, döms för svind­leri till fäng­else i högst två år eller, om brot­tet är ringa, till böter eller fäng­else i högst sex måna­der. om någon, som med­ver­kar vid bildande av aktie­bo­lag eller annat före- 672 4 senaste lydelse 1991:451. tag eller på grund av sin ställ­ning bör äga sär­skild kän­ne­dom om ett fore­tag, upp­såt­li­gen eller av grov oakt­sam­het offent­lig­gör eller eljest bland all­män­he­ten eller före­ta­gets intres­sen­ter spri­der vil­se­le­dande upp­gift ägnad att påverka bedö­man­det av före­ta­get i eko­no­miskt hän­se­ende och där­i­ge­nom med­föra skada, döms såsom i första styc­ket sägs. är brott, som i denna para­graf sägs, grovt, döms till fäng­else, lägst sex måna­der och högst sex år. 10 kap. 7 §5 om någon olov­li­gen bru­kar någon annans sak och där­i­ge­nom vål­lar skada eller olä­gen­het, döms han för olov­ligt bru­kande till böter eller fäng­else i högst ett år. det­samma skall gälla, om inne­ha­va­ren av en fas­tig­het bru­kar denna till men för annans rätt till den genom att olov­li­gen bygga, gräva, plöja, ta upp väg, låta kre­a­tur beta eller vidta någon annan dylik åtgärd. är brott enligt första styc­ket grovt, döms till fäng­else, lägst sex måna­der och högst fyra år. 13 kap. 1 § om någon anläg­ger brand, som inne­bär fara för annans liv eller hälsa eller för omfat­tande för­stö­relse av annans egen­dom, döms för mord­brand till fäng­else, lägst två och högst åtta år. är brot­tet mindre all­var­ligt, döms till fäng­else, lägst ett och högst tre år. 3 § den som åstad­kom­mer explo­sion, över­sväm­ning, ras, skepps­brott, flyg- eller tågo­lycka eller annan sådan ofärd och där­i­ge­nom fram­kal­lar fara för annans liv eller hälsa eller för omfat­tande för­stö­relse av annans egen­dom, döms för all­män­far­lig öde­läg­gelse till fäng­else, lägst två och högst åtta år. är brot­tet mindre all­var­ligt, döms till fäng­else, lägst ett och högst tre år. är brot­tet grovt, döms till fäng­else på viss tid, lägst sex och högst tio år, eller på livs­tid. 16 kap. 10 § den som obe­hö­ri­gen flyt­tar, ska­dar eller skymf­li­gen behand­lar lik eller avli­dens aska, öpp­nar grav eller eljest gör skada eller ofog på kista, urna, grav eller annat de dödas vilo­rum eller på grav­vård, döms för brott mot grif­te­frid till böter eller fäng­else i högst två år. 10 a §6 den som skild­rar barn i por­no­gra­fisk bild med upp­såt att bil­den sprids eller som spri­der sådan bild av barn döms, om inte gär­ningen med sfs 1993:207 5 6 senaste lvdelse 1986: 123. senaste lydelse 1979:375. 673 22-​sfs 1993 sfs 1993:207 hän­syn till omstän­dig­he­terna är för­svar­lig, för barn­por­no­grafi brott till böter eller fäng­else i högst två år. 15 §7 den som genom orik­tig upp­gift att det före­lig­ger fara för en eller flera män­ni­skors liv eller hälsa eller för omfat­tande för­stö­relse av egen­dom för­an­le­der onö­dig säker­hets­åt­gärd, döms för falskt larm till böter eller fäng­else i högst ett år. är brott som avses i första styc­ket grovt, döms till fäng­else, lägst sex måna­der och högst fyra år. den som genom miss­bruk av larm, nöd­sig­nal eller annan lik­nande anord­ning för­an­le­der onö­dig utryck­ning av polis, rädd­nings­kår, ambu­lans, mili­tär, sjö­r­ädd­ning eller annat organ för all­män bevak­nings­tjänst, döms för miss­bruk av lar­man­ord­ning till böter eller fäng­else i högst sex måna­der. 17 kap. 10 §8 den som med våld eller hot om våld angri­per någon för det han hos dom­stol eller annan myn­dig­het gjort anmä­lan, fört talan, avlagt vitt­nes­mål eller eljest vid för­hör avgi­vit utsaga eller för att hindra honom från sådan åtgärd, döms för över­grepp i rätts­sak till böter eller fäng­else i högst ett år. det­samma skall gälla, om man med annan gär­ning, som med­för lidande, skada eller olä­gen­het, eller med hot om sådan gär­ning angri­per någon för det han avlagt vitt­nes­mål eller eljest avgi­vit utsaga vid för­hör hos myn­dig­het eller för att hindra honom från att avgiva sådan utsaga. är brot­tet grovt, döms till fäng­else, lägst sex måna­der och högst fyra år. 11 §9 om någon döl­jer den som för­ö­vat brott, hjäl­per honom att und­komma, undan­rö­jer bevis om brot­tet eller på annat dylikt sätt mot­ver­kar att det upp­da­gas eller beiv­ras, döms för skyd­dande av brotts­ling till böter eller fäng­else i högst ett år. är brot­tet grovt, döms till fäng­else, lägst sex måna­der och högst fyra år. den som inte insåg men hade skä­lig anled­ning antaga att den andre var brotts­lig, döms till böter. till ansvar skall inte dömas om gär­ningen är att anse som ringa med hän­syn till gär­nings­man­nens för­hål­lande till den brotts­lige och övriga omstän­dig­he­ter. 12 §10 hjäl­per man den som är inta­gen på kri­mi­nal­vårds­an­stalt eller som är häk­tad eller anhål­len eller som annars är med laga rätt berö­vad fri­he­ten att komma lös eller främ­jar man, efter det han avvi­kit, hans flykt genom att dölja honom eller genom annan sådan åtgärd, döms för främ­jande av flykt till böter eller fäng­else i högst ett år. är brot­tet grovt, döms till fäng­else, lägst sex måna­der och högst fyra år. till ansvar skall inte dömas om gär­ningen är att anse som ringa med hän­syn till fri­hets­be­rö­van­dets art och syfte, gär­nings­man­nens till­vä­ga­gångs­sätt och hans för­hål­lande till den vars flykt han har främ­jat. senaste lydelse senaste lydelse senaste lydelse 10 senaste lvdelse 8 9 7 674 1986: 1104. 1982:405. 1987:791. 1981:462. 19 kap. 10 § den som, för att gå främ­mande makt till­handa, här i riket bedri­ver verk­sam­het för anskaf­fande av upp­gif­ter rörande mili­tära eller andra för­hål­lan­den, vil­kas uppen­ba­rande för den främ­mande mak­ten kan med­föra men för annan främ­mande makts säker­het, eller här i riket till dylik verk­sam­het läm­nar med­ver­kan som ej är alle­nast till­fäl­lig, döms för olov­lig under­rät­tel­se­verk­sam­het till böter eller fäng­else i högst ett år. för olov­lig under­rät­tel­se­verk­sam­het skall ock dömas, om någon, med upp­såt att gå främ­mande makt till­handa, här i riket hem­li­gen eller med använ­dande av svik­liga medel antingen bedri­ver verk­sam­het för anskaf­fande av upp­gif­ter om annans per­son­liga för­hål­lande eller till dylik verk­sam­het läm­nar med­ver­kan som ej är alle­nast till­fäl­lig. är brott som i denna para­graf sägs grovt, döms till fäng­else, lägst sex måna­der och högst fyra år. 20 kap. 11 sfs 1993:207 2 §12 arbets­ta­gare som tar emot, låter åt sig utlova eller begär muta eller annan otill­bör­lig belö­ning för sin tjäns­teut­öv­ning, döms för mut­brott till böter eller fäng­else i högst två år. det­samma skall gälla, om arbets­ta­ga­ren begått gär­ningen innan han erhöll anställ­ningen eller efter det han slu­tat den­samma. är brot­tet grovt, döms till fäng­else, lägst sex måna­der och högst sex år. vad i första styc­ket sägs om arbets­ta­gare skall också tilläm­pas på 1. leda­mot av sty­relse, verk, nämnd, kom­mitté eller annan sådan myn­dig­het som hör till sta­ten eller till kom­mun, lands­ting, kom­munal­för­bund, för­sam­ling, kyrk­lig sam­fäl­lig­het eller all­män för­säk­rings­kassa, 2. den som utö­var upp­drag som är regle­rat i för­fatt­ning, 3. den som är krigs­man enligt lagen (1986:644) om disci­plin­för­se­el­ser av krigs­män, m. m. eller annan som full­gör lagstad­gad tjäns­te­plikt, 4. den som utan att inneha anställ­ning eller upp­drag som nu har sagts utö­var myn­dig­het och 5. den som i annat fall än som avses i 1 —4 på grund av för­tro­en­de­ställ­ning fått till upp­gift att för någon annan sköta rätts­lig eller eko­no­misk ange­lä­gen­het eller själv­stän­digt handha kva­li­fi­ce­rad tek­nisk upp­gift eller över­vaka sköt­seln av sådan ange­lä­gen­het eller upp­gift. 38 kap. 12 §13 det ålig­ger polis­myn­dig­het att lämna dom­stol, över­vak­nings­nämnd, kri­mi­nal­vårds­nämn­den och fri­vårds­myn­dig­het handräck­ning för den döm­des instäl­lande i mål eller ärende enligt denna balk eller för hans omhän­der­ta­gande enligt 26 kap. 22 § eller 28 kap. 6 b § eller 11 §. 11 13 12 senaste lydelse 1976:509. senaste lydelse 1986:645. senaste lydelse 1990: 1009. 675 sfs 1993:207 denna lag trä­der i kraft den 1 juli 1993. på rege­ring­ens väg­nar gun hellsvik fred­rik wer­säll (justi­tie­de­par­te­men­tet) 676