SFS 2006:891 Lag om änd­ring i brotts­bal­ken

Källa Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.

svensk för­fatt­nings­sam­ling sfs 2006:891 lag om änd­ring i brotts­bal­ken; utfär­dad den 8 juni 2006. enligt riks­da­gens beslut1 före­skrivs i fråga om brottsbalken2 dels att 31 kap. 1 och 1 a §§ skall upp­höra att gälla, dels att 30 kap. 1 och 5 §§, 33 kap. 6 §, 34 kap. 11 § samt 38 kap. 2, 3, 6, 8 och 9 §§ skall ha föl­jande lydelse, dels att rubri­ken till 31 kap. skall lyda ”om över­läm­nande till sär­skild vård i vissa fall”, dels att det i bal­ken skall infö­ras två nya para­gra­fer, 34 kap. 8 § och 35 kap. 11 §, av föl­jande lydelse, dels att det i bal­ken skall infö­ras ett nytt kapi­tel, 32 kap., av föl­jande lydelse. utkom från tryc­ket den 26 juni 2006 30 kap. 1 §3 vid val av påföljd är fäng­else att anse som en svå­rare påföljd än vill­kor­lig dom och skydds­till­syn. bestäm­mel­ser om använd­ningen av över­läm­nande till sär­skild vård finns i 31 och 32 kap. 5 §4 för brott som någon begått innan han eller hon fyllt arton år får rät­ten döma till fäng­else endast om det finns syn­ner­liga skäl. att rät­ten där­vid i första hand skall bestämma påfölj­den till slu­ten ung­doms­vård i stäl­let för fäng­else fram­går av 32 kap. 5 §. för brott som någon begått efter det att han eller hon fyllt arton men innan han eller hon fyllt tju­go­ett år får rät­ten döma till fäng­else endast om det med hän­syn till gär­ning­ens straff­värde eller annars finns sär­skilda skäl för det. prop. 2005/06:165, bet. 2005/06:juu34, rskr. 2005/06:294. senaste lydelse av 31 kap. 1 § 2001:457 31 kap. 1 a § 1998:604. 3 senaste lydelse 1988:942. 4 senaste lydelse 1998:604. 2 1 1 sfs 2006:891 32 kap.5 om över­läm­nande till sär­skild vård för unga 1 § den som är under tju­go­ett år och som begått brott får dömas till ung­doms­vård om han eller hon har ett sär­skilt behov av vård eller annan åtgärd enligt soci­al­tjänst­la­gen (2001:453) eller lagen (1990:52) med sär­skilda bestäm­mel­ser om vård av unga och sådan vård eller åtgärd kan bere­das den unge. vår­den och åtgär­derna skall syfta till att mot­verka att den unge utveck­las ogynn­samt. ung­doms­vård får dömas ut endast om soci­al­tjäns­tens pla­ne­rade åtgär­der, i före­kom­mande fall i för­e­ning med ung­doms­tjänst eller böter, kan anses till­räck­ligt ingri­pande med hän­syn till brotts­lig­he­tens straff­värde och art samt den unges tidi­gare brotts­lig­het. skall åtgär­derna vid­tas med stöd av soci­al­tjänst­la­gen, skall rät­ten med­dela före­skrift om att den unge skall följa det ung­doms­kon­trakt som upp­rät­tats av soci­al­nämn­den. inne­hål­let i kon­trak­tet skall framgå av domen. skall åtgär­derna vid­tas med stöd av lagen med sär­skilda bestäm­mel­ser om vård av unga, skall den vård­plan som upp­rät­tats av soci­al­nämn­den fogas till domen. om skada på egen­dom har upp­kom­mit genom brot­tet och det bedöms vara ägnat att främja den unges anpass­ning i sam­häl­let, får rät­ten, i sam­band med att den dömer till ung­doms­vård, före­skriva att den unge på tid och sätt som anges i domen skall biträda den ska­de­li­dande med visst arbete, som syf­tar till att avhjälpa eller begränsa ska­dan eller som annars i belys­ning av brot­tets och ska­dans art fram­står som lämp­ligt. sådan före­skrift får med­de­las endast med den ska­de­li­dan­des sam­tycke. 2 § den som är under tju­go­ett år och som begått brott får dömas till ung­doms­tjänst om den unge sam­tyc­ker till det och påfölj­den är lämp­lig med hän­syn till hans eller hen­nes per­son och övriga omstän­dig­he­ter. den som döms till ung­doms­tjänst skall åläg­gas att utföra oav­lö­nat arbete och delta i annan sär­skilt anord­nad verk­sam­het i lägst tjugo och högst ett­hund­ra­fem­tio tim­mar. den som är över arton år får dömas till ung­doms­tjänst endast om det finns sär­skilda skäl för det. rät­ten får döma till ung­doms­tjänst om påfölj­den kan anses till­räck­ligt ingri­pande med hän­syn till brotts­lig­he­tens straff­värde och den unges tidi­gare brotts­lig­het och det inte finns skäl för att döma till ung­doms­vård. i valet mel­lan ung­doms­tjänst och böter skall ung­doms­tjänst väl­jas om den påfölj­den inte är allt­för ingri­pande. 3 § om det behövs med hän­syn till brotts­lig­he­tens straff­värde eller art eller den unges tidi­gare brotts­lig­het, får rät­ten för­ena ung­doms­vård med 1. ung­doms­tjänst enligt 2 § första och andra styc­kena, eller 2. dags­bö­ter, högst två­hundra, oav­sett om böter har före­skri­vits för brot­tet eller inte. i valet mel­lan ung­doms­tjänst och böter skall ung­doms­tjänst väl­jas om den påfölj­den inte är allt­för ingri­pande. 2 5 tidi­gare 32 kap. upp­hävt genom 1986:645. 4 § om den dömde i väsent­lig grad under­lå­ter att göra vad som ålig­ger honom eller henne enligt en före­skrift vid ung­doms­vård om att han eller hon skall följa ett ung­doms­kon­trakt eller enligt en dom på ung­doms­tjänst, får rät­ten på talan av åkla­gare undan­röja annan påföljd än böter som dömts ut för brot­tet och bestämma ny påföljd för detta. i stäl­let för att undan­röja påfölj­den får dock rät­ten med­dela den dömde en var­ning, om det är en till­räck­lig åtgärd. om, av annat skäl än som anges i första styc­ket, den pla­ne­rade vår­den eller de pla­ne­rade åtgär­derna enligt ett ung­doms­kon­trakt eller en vård­plan inte kom­mer till stånd eller vår­den eller åtgär­derna kom­mit att i väsent­lig grad avvika från vad som pla­ne­rats i kon­trak­tet eller vård­pla­nen, får rät­ten på talan av åkla­gare undan­röja annan påföljd än böter som dömts ut för brot­tet och bestämma ny påföljd för detta. det­samma gäl­ler om, av annat skäl än som anges i första styc­ket, en dom på ung­doms­tjänst inte till väsent­lig del kan full­gö­ras inom skä­lig tid. om rät­ten beslu­tar om undan­rö­jande enligt första eller andra styc­ket skall den, när den nya påfölj­den bestäms, ta skä­lig hän­syn till vad den dömde har under­gått till följd av den undan­röjda påfölj­den och till böter som har dömts ut enligt 3 § första styc­ket 2. 5 § har någon begått brott innan han eller hon fyllt arton år och fin­ner rätt­ten med tillämp­ning av 30 kap. att påfölj­den bör bestäm­mas till fäng­else, skall den i stäl­let bestämma påfölj­den till slu­ten ung­doms­vård under viss tid. detta gäl­ler dock inte om det, med hän­syn till den till­ta­la­des ålder vid lag­fö­ringen eller annan omstän­dig­het, finns sär­skilda skäl där­e­mot. rät­ten får bestämma tiden för slu­ten ung­doms­vård till lägst fjor­ton dagar och högst fyra år. bestäm­mel­ser om verk­stäl­lig­het finns i lagen (1998:603) om verk­stäl­lig­het av slu­ten ung­doms­vård. sfs 2006:891 33 kap. 6 §6 om någon döms till fäng­else på viss tid eller till slu­ten ung­doms­vård eller om rät­ten med tillämp­ning av 34 kap. 1 § 1 för­ord­nar att sådan påföljd skall avse ytter­li­gare brott, och den dömde med anled­ning av miss­tanke om brott som prö­vats genom dom i målet har varit berö­vad fri­he­ten på sätt som enligt 19 a § första styc­ket lagen (1974:202) om beräk­ning av straff­tid m.m. får till­go­do­räk­nas som tid under vil­ken påfölj­den verk­ställts i anstalt eller vid ett sär­skilt ung­doms­hem, får rät­ten för­ordna att påfölj­den skall anses helt verk­ställd genom fri­hets­be­rö­van­det. en för­ut­sätt­ning för ett sådant för­ord­nande är att den tid som den utdömda påfölj­den över­sti­ger fri­hets­be­rö­van­det med är ringa. om rät­ten undan­rö­jer en vill­kor­lig dom eller en skydds­till­syn och i stäl­let dömer till fäng­else på viss tid eller till slu­ten ung­doms­vård, gäl­ler första styc­ket även i fråga om sådana fri­hets­be­rö­van­den som anges i 19 a § andra styc­ket lagen om beräk­ning av straff­tid m.m. om någon döms till böter eller ung­doms­tjänst och med anled­ning av miss­tanke om brott, som prö­vats genom dom i målet, har varit berö­vad frihe6 senaste lydelse 2000:175. 3 sfs 2006:891 ten på sätt som enligt första styc­ket får till­go­do­räk­nas som verk­stäl­lig­het av påföljd, får rät­ten för­ordna att påfölj­den skall anses helt eller del­vis verk­ställd genom fri­hets­be­rö­van­det. 34 kap. 8 §7 har den som dömts till ung­doms­tjänst begått annat brott innan påfölj­den bör­jat verk­stäl­las, skall rät­ten, om påfölj­den även för detta brott bestäms till ung­doms­tjänst, vid bestäm­mande av anta­let tim­mar ung­doms­tjänst, så långt möj­ligt, iaktta att detta antal till­sam­mans med det antal tim­mar som tidi­gare dömts ut inte över­sti­ger det antal tim­mar som skulle ha bestämts som gemen­sam påföljd för brot­ten. 11 §8 före­kom­mer till verk­stäl­lig­het på en gång dom på fäng­else på livs­tid och dom på böter, för­vand­lings­straff för böter, fäng­else på viss tid, vill­kor­lig dom, skydds­till­syn, ung­doms­tjänst eller slu­ten ung­doms­vård, skall livs­tids­straf­fet träda i stäl­let för den andra påfölj­den. före­kom­mer till verk­stäl­lig­het på en gång en dom på fäng­else på viss tid i minst två år eller slu­ten ung­doms­vård i minst två år och en dom på böter eller för­vand­lings­straff för böter som har med­de­lats innan de först­nämnda påfölj­derna har bör­jat verk­stäl­las, skall fäng­el­se­straf­fet eller utdömd slu­ten ung­doms­vård träda i stäl­let för den andra påfölj­den. 35 kap. 11 §9 ung­doms­tjänst bort­fal­ler, om verk­stäl­lig­het inte påbör­jats innan fem år för­flu­tit från det att domen vann laga kraft. avbryts verk­stäl­lig­he­ten av ung­doms­tjäns­ten skall vad som sägs i första styc­ket tilläm­pas på mot­sva­rande sätt i fråga om den fort­satta verk­stäl­lig­he­ten. tiden skall räk­nas från dagen för avbrot­tet. 38 kap. 2 §10 har dom­stol över­läm­nat någon till vård med stöd av 31 kap. 2 §, får efter ansö­kan av åkla­gare den rätt som först dömt i målet undan­röja för­ord­nan­det om över­läm­nande till vård och döma till annan påföljd för brot­tet om den vård som soci­al­nämn­den i ytt­rande till dom­sto­len har för­kla­rat sig ämna för­an­stalta om visar sig inte kunna anord­nas. 3 §11 fråga om åtgärd enligt 27 kap. 2 a § tredje styc­ket, 5 § tredje styc­ket eller 6 § tas upp av den rätt som först avgjort det mål där vill­kor­lig dom med­de­lats. fråga om åtgärd enligt 32 kap. 4 § tas upp av den rätt som först avgjort det mål där ung­doms­vård eller ung­doms­tjänst dömts ut. 7 8 4 tidi­gare 8 § upp­hävd genom 1979:680. senaste lydelse 1998:604. 9 tidi­gare 11 § upp­hävd genom 1986:645. 10 senaste lydelse 1998:604. 11 senaste lydelse 1998:604. talan enligt 28 kap. 8 § väcks vid den tings­rätt, inom vars område den över­vak­nings­nämnd som har gjort fram­ställ­ning i ären­det är verk­sam, eller vid den rätt som först avgjort det mål där skydds­till­syn dömts ut. mål som avses i denna para­graf får också tas upp av en dom­stol, där brott­mål mot den dömde är anhäng­igt, eller av rät­ten i den ort, där den dömde mera var­ak­tigt uppe­hål­ler sig, om rät­ten med hän­syn till utred­ningen samt kost­na­der och andra omstän­dig­he­ter fin­ner det lämp­ligt. 6 §12 nämn­de­män skall delta när en tings­rätt avgör en fråga, som avses i 2 eller 2 a § eller i 27 kap. 6 §, 28 kap. 9 §, 32 kap. 4 § eller 34 kap. 10 § andra styc­ket eller 18 §. det­samma skall gälla i fråga om undan­rö­jande av påföljd enligt 34 kap. 1 § 3, för­ver­kande av vill­kor­ligt med­gi­ven fri­het eller annan åtgärd enligt 34 kap. 4 § samt åtgärd enligt 34 kap. 5 § tredje styc­ket eller 34 kap. 6 § andra styc­ket. vid avgö­rande av en fråga som avses i 27 kap. 2 a § tredje styc­ket eller 5 § tredje styc­ket eller 28 kap. 11 § första och andra styc­kena, är en tings­rätt dom­för med en lag­fa­ren domare. 8 §13 i mål om åtgärd enligt 2 eller 2 a § eller 27 kap. 2 a § tredje styc­ket, 5 § tredje styc­ket eller 6 §, 28 kap. 9 §, 32 kap. 4 § eller 34 kap. 10 § andra styc­ket skall tings­rät­ten ge den dömde till­fälle att yttra sig. begär denne att bli hörd munt­li­gen, skall han eller hon ges till­fälle till det. i mål om åtgärd enligt 34 kap. 18 § skall den dömde ges till­fälle att yttra sig, om det är möj­ligt. rät­tens avgö­rande av saken sker genom beslut. en åtgärd enligt 28 kap. 11 § första och andra styc­kena får beslu­tas utan att den dömde ges till­fälle att yttra sig. 9 §14 rät­tens beslut om åtgärd enligt 27 kap. 2 a § tredje styc­ket eller 5 § tredje styc­ket, 28 kap. 11 § första och andra styc­kena eller 34 kap. 10 § andra styc­ket eller 18 § gäl­ler ome­del­bart, om inte något annat för­ord­nas. det­samma gäl­ler avgö­ran­den enligt 27 kap. 6 §, 28 kap. 9 § eller 34 kap. 4, 5 eller 6 § angå­ende före­skrif­ter, över­vak­ning eller prö­vo­tid. 1. denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2007. 2. bestäm­mel­serna i 32 kap. 1–3 §§ i deras nya lydel­ser skall tilläm­pas också på gär­ningar som begåtts före ikraft­trä­dan­det. 3. den upp­hävda bestäm­mel­sen i 31 kap. 1 § fjärde styc­ket samt bestäm­mel­serna i 38 kap. 2, 3, 6, 8 och 9 §§ i sina äldre lydel­ser skall fort­fa­rande tilläm­pas för påföljd som före ikraft­trä­dan­det dömts ut enligt 31 kap. 1 §. på rege­ring­ens väg­nar tho­mas bod­ström hed­vig trost (justi­tie­de­par­te­men­tet) sfs 2006:891 12 13 14 senaste lydelse 1998:604. senaste lydelse 1998:604. senaste lydelse 1998:604. 5 thom­son fakta, tel. 08-​587 671 00 elan­ders gotab, stock­holm 2006