SFS 2009:1281 Lag om änd­ring i brotts­bal­ken

Källa Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.

svensk för­fatt­nings­sam­ling sfs 2009:1281 lag om änd­ring i brotts­bal­ken; utfär­dad den 26 novem­ber 2009. enligt riks­da­gens beslut1 före­skrivs i fråga om brotts­bal­ken dels att 2 kap. 3 §, 15 kap. 4 b §, 16 kap. 4 §, 17 kap. 10, 11 och 17 §§ samt 20 kap. 5 § ska ha föl­jande lydelse, dels att det i bal­ken ska infö­ras två nya para­gra­fer, 2 kap. 7 c § och 17 kap. 6 §, av föl­jande lydelse. utkom från tryc­ket den 8 decem­ber 2009 2 kap. 3 §2 för brott som begåtts utom riket döms även i annat fall än som avses i 2 § efter svensk lag och vid svensk dom­stol, 1. om brot­tet för­ö­vats på svenskt far­tyg eller luft­far­tyg, eller om det begåtts i tjäns­ten av befäl­ha­va­ren eller någon som till­hörde besätt­ningen på sådant far­tyg, 2. om brot­tet begåtts av någon som till­hör för­svars­mak­ten på ett område där en avdel­ning av för­svars­mak­ten befann sig eller om det begåtts av någon annan på ett sådant område och avdel­ningen befann sig där för annat ända­mål än övning, 3. om brot­tet begåtts vid tjänst­gö­ring utom riket av någon som är anställd i utlands­styr­kan inom för­svars­mak­ten eller som till­hör poli­sens utlands­styrka, 3 a. om brot­tet har begåtts i tjäns­ten utom riket av en polis­man, tull­tjäns­te­man eller tjäns­te­man vid kust­be­vak­ningen, som utför grän­sö­ver­skri­dande arbets­upp­gif­ter enligt en inter­na­tio­nell över­ens­kom­melse som sve­rige har till­trätt, 4. om brot­tet för­ö­vats mot sve­rige, svensk kom­mun eller annan menig­het eller svensk all­män inrätt­ning, 5. om brot­tet begåtts inom område som ej till­hör någon stat och för­ö­vats mot svensk med­bor­gare, svensk sam­man­slut­ning eller enskild inrätt­ning eller mot utlän­ning med hem­vist i sve­rige, 6. om brot­tet är kap­ning, sjö- eller luft­farts­sa­bo­tage, flyg­plats­sa­bo­tage, pen­ning­för­falsk­ning, för­sök till sådana brott, folk­rätts­brott, olov­lig befatt­ning med kemiska vapen, olov­lig befatt­ning med minor, osann eller ovar­sam utsaga inför en inter­na­tio­nell dom­stol, ter­ro­rist­brott enligt 2 § lagen (2003:148) om straff för ter­ro­rist­brott, för­sök till sådant brott, brott som avses i 5 § samma lag eller om brot­tet rik­tats mot inter­na­tio­nella brott­måls­dom­sto­lens rätt­skip­ning, eller 1 1 prop. 2008/09:226, bet. 2009/10:juu4, rskr. 2009/10:81. 2 senaste lydelse 2003:149. sfs 2009:1281 7. om det lind­ri­gaste straff som i svensk lag är stad­gat för brot­tet är fäng­else i fyra år eller där­ö­ver. 7 c § i fråga om brott som rik­tats mot inter­na­tio­nella brott­måls­dom­sto­lens rätt­skip­ning, får åtal väc­kas endast efter för­ord­nande av rege­ringen eller den rege­ringen bestäm­mer. 15 kap. 4 b §3 om ett vittne eller en sak­kun­nig under ed inför euro­pe­iska uni­o­nens dom­stol, inför tri­bu­na­len vid denna dom­stol, inför euro­pe­iska fri­han­dels­sam­man­slut­ning­ens dom­stol, efta-​dom­sto­len, eller inför inter­na­tio­nella brott­måls­dom­sto­len läm­nar osann upp­gift eller för­ti­ger san­ningen, döms för osann utsaga inför en inter­na­tio­nell dom­stol till påföljd enligt 1 §, om utsa­gan här i riket skulle ha avgetts under laga ed. begås gär­ning enligt första styc­ket av grov oakt­sam­het, döms för ovar­sam utsaga inför en inter­na­tio­nell dom­stol till påföljd enligt 3 §. ansvar enligt detta stycke ska dock inte dömas ut om utsa­gan avgetts inför inter­na­tio­nella brott­måls­dom­sto­len. bestäm­mel­serna i 4, 14 och 15 §§ gäl­ler i tillämp­liga delar också gär­ning som avses i första och andra styc­kena. 16 kap. 4 § om någon genom vålds­hand­ling eller oljud eller på annat dylikt sätt stör eller söker hindra all­män guds­tjänst, annan all­män andakt­söv­ning, vig­sel eller begrav­ning eller dylik akt, dom­stols för­hand­ling eller annan stat­lig eller kom­mu­nal för­rätt­ning eller all­män sam­man­komst för över­lägg­ning, under­vis­ning eller åhö­rande av före­drag, döms för stö­rande av för­rätt­ning eller av all­män sam­man­komst till böter eller fäng­else i högst sex måna­der. för stö­rande av för­rätt­ning eller av all­män sam­man­komst döms också den som genom vålds­hand­ling eller oljud eller på annat dylikt sätt stör eller söker hindra för­hand­ling vid inter­na­tio­nella brott­måls­dom­sto­len. 17 kap. 6 §4 tjäns­te­män vid inter­na­tio­nella brott­måls­dom­sto­len ska i sin tjäns­teut­öv­ning vara skyd­dade enligt bestäm­mel­serna i 1, 2 och 4 §§ på mot­sva­rande sätt som om det hade varit fråga om svensk myn­dig­hets­ut­öv­ning. för för­sök eller för­be­re­delse till brott enligt 1 § mot en sådan per­son tilläm­pas 16 §. 10 §5 den som med våld eller hot om våld angri­per någon för att denne gjort anmä­lan, fört talan, avlagt vitt­nes­mål eller annars vid för­hör avgett utsaga hos en dom­stol eller annan myn­dig­het eller för att hindra någon från en sådan åtgärd, döms för över­grepp i rätts­sak till fäng­else i högst fyra år eller, 3 4 2 senaste lydelse 1995:316. tidi­gare 6 § upp­hävd genom 1976:509. 5 senaste lydelse 2002:117. om brot­tet är ringa, till böter eller fäng­else i högst sex måna­der. det­samma ska gälla, om man med någon annan gär­ning, som med­för lidande, skada eller olä­gen­het, eller med hot om en sådan gär­ning angri­per någon för att denne avlagt vitt­nes­mål eller annars avgett utsaga vid för­hör hos en myn­dig­het eller för att hindra honom eller henne från att avge en sådan utsaga. med dom­stol eller annan myn­dig­het i första styc­ket avses även en dömande kam­mare eller ett annat organ i inter­na­tio­nella brott­måls­dom­sto­len. är brot­tet grovt, döms till fäng­else, lägst två och högst åtta år. 11 §6 om någon döl­jer den som för­ö­vat brott, hjäl­per honom eller henne att und­komma, undan­rö­jer bevis om brot­tet eller på annat dylikt sätt mot­ver­kar att det upp­da­gas eller beiv­ras, döms för skyd­dande av brotts­ling till böter eller fäng­else i högst ett år. för skyd­dande av brotts­ling döms också den som undan­rö­jer bevis om brott som är före­mål för ett rätts­ligt för­fa­rande vid inter­na­tio­nella brott­måls­dom­sto­len eller på annat dylikt sätt mot­ver­kar att det upp­da­gas eller beiv­ras. är brot­tet grovt, döms till fäng­else, lägst sex måna­der och högst fyra år. den som inte insåg men hade skä­lig anled­ning att anta att den andre var brotts­lig, döms till böter. ansvar ska inte dömas ut om gär­ningen är att anse som ringa med hän­syn till gär­nings­man­nens för­hål­lande till den brotts­lige och övriga omstän­dig­he­ter. 17 §7 i vissa fall av bestick­ning får åkla­gare väcka åtal endast om brot­tet anges till åtal av arbets-​​ eller upp­drags­gi­va­ren till den som utsatts för bestick­ningen eller om åtal är påkal­lat från all­män syn­punkt. detta gäl­ler om bestick­ning skett i för­hål­lande till någon som 1. inte är arbets­ta­gare hos sta­ten eller hos kom­mun, 2. inte omfat­tas av 20 kap. 2 § andra styc­ket 1–4, 8 eller 9 och inte hel­ler är arbets­ta­gare vid inter­na­tio­nella brott­måls­dom­sto­len, och 3. inte är främ­mande stats minis­ter eller leda­mot av främ­mande stats lag­stif­tande för­sam­ling. sfs 2009:1281 20 kap. 5 §8 åkla­gare får, utan hin­der av vad som annars är före­skri­vet, åtala brott vari­ge­nom arbets­ta­gare hos sta­ten eller hos kom­mun eller annan som avses i 2 § andra styc­ket 1–4 har åsi­do­satt vad som ålig­ger honom eller henne i utöv­ningen av anställ­ningen eller upp­dra­get. utan hin­der av bestäm­mel­serna i första styc­ket ska dock gälla 1. vad som i denna balk före­skrivs om att åtal inte får ske utan för­ord­nande av rege­ringen eller den rege­ringen har bemyn­di­gat och 2. vad som i annan lag eller för­fatt­ning är före­skri­vet om åtal för gär­ning, för vil­ken straff är stad­gat endast om den för­ö­vas av inne­ha­vare av anställ­ning eller upp­drag som avses i första styc­ket. 6 7 senaste lydelse 1993:207. senaste lydelse 2004:404. 8 senaste lydelse 2004:404. 3 sfs 2009:1281 har mut­brott begåtts av någon som inte omfat­tas av första styc­ket eller av 2 § andra styc­ket 8 eller 9 och inte hel­ler är arbets­ta­gare vid inter­na­tio­nella brott­måls­dom­sto­len, främ­mande stats minis­ter eller leda­mot av främ­mande stats lag­stif­tande för­sam­ling, får åkla­gare väcka åtal endast om brot­tet anges till åtal av arbets-​​ eller upp­drags­gi­va­ren eller om åtal är påkal­lat från all­män syn­punkt. om det inte finns sär­skilda bestäm­mel­ser för ett visst fall, får åkla­gare åtala brott mot sådan tyst­nads­plikt som gäl­ler till för­mån för enskild mål­sä­gande endast om denne anger brot­tet till åtal eller åtal är påkal­lat från all­män syn­punkt. om åtal för brott som i utöv­ningen av tjäns­ten eller upp­dra­get begåtts av riks­dags­le­da­mot, stats­råd, justi­ti­e­råd, rege­rings­råd eller inne­ha­vare av tjänst eller upp­drag hos riks­da­gen eller dess organ gäl­ler sär­skilda bestäm­mel­ser. denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2010. på rege­ring­ens väg­nar bea­trice ask susanne kjaers­gaard ols­son (justi­tie­de­par­te­men­tet) 4 thom­son reu­ters pro­fes­sio­nal ab, tel. 08-​587 671 00 edita västra aros, väs­terås 2009