SFS 1988:688

Källa Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.

lag sfs 1988:688 om besöks­för­bud; utkom från tryc­ket den 22 juni 1988 utfär­dad den 26 maj 1988. enligt riks­da­gens beslut' före­skrivs föl­jande. för­ut­sätt­ningar för besöks­för­bud, m.m. 1 § enligt denna lag får för­bud med­de­las för en per­son att besöka eller på annat sätt ta kon­takt med en annan per­son eller att följa efter denna per­son (besöks­för­bud). ' prop. 1987/88:137, juu 42, rskr. 320. 1427 v 'c: ¬ sfs 1988:688 besöks­för­bud far med­de­las om det på grund av sär­skilda omstän­dig­he­ter finns risk för att den mot vil­ken för­bu­det avses gälla kom­mer att begå brott mot, för­följa eller på annat sätt all­var­ligt tra­kas­sera den som för­bu­det avses skydda. vid bedöm­ningen av om sådan risk före­lig­ger skall sär­skilt beak­tas om den mot vil­ken för­bu­det avses gälla har begått brott mot den andra per­so­nens liv, hälsa, fri­het eller frid. kan syf­tet med ett besöks­för­bud till­go­do­ses genom någon mindre ingri pande åtgärd, far för­bud inte med­de­las. ett besöks­för­bud omfat­tar inte kon­tak­ter som med hän­syn till sär­skilda omstän­dig­he­ter är uppen­bart befo­gade. 2 § om det kan antas att ett besöks­för­bud enligt 1 § inte är till­räck­ligt, far för­bu­det utvid­gas till att avse för­bud att uppe­hålla sig i när­he­ten av en annan per­sons bostad eller arbets­plats eller annat ställe där den per­so­nen bru­kar vis­tas. 3 § ett besöks­för­bud skall för­ses med de begräns­ningar och undan­tag som är påkal­lade med hän­syn till för­hål­lan­dena i det enskilda fal­let. 4 § besöks­för­bud skall med­de­las för viss tid, högst ett år. besöks­för­bu­det gäl­ler ome­del­bart, om inte annat bestäms. besöks­för­bu­det får för­längas med högst e tt år i taget. 5 § ett beslut om besöks­för­bud skall del­ges den mot vil­ken för­bu­det avses gälla. här­vid gäl­ler inte 12 och 15 §§ del­giv­nings­la­gen (1970:428). 6 § frå­gor om besöks­för­bud skall hand­läg­gas skynd­samt. för­fa­ran­det hos åkla­ga­ren 1 § frå­gor om besöks­för­bud prö­vas av all­män åkla­gare och tas upp på begä­ran av den som för­bu­det avses skydda eller när det annars finns anled­ning till det. 8 § pröv­ningen av frå­gor om besöks­för­bud ankom­mer på åkla­ga­ren i den ort där för­bu­det helt eller huvud­sak­li­gen avses bli tilläm­pat eller där den mot vil­ken för­bu­det avses gälla har sitt hem­vist eller mera var­ak­tigt uppe hål­ler sig. är den sist­nämnde miss­tänkt för brott som har bety­delse för frå­gan om besöks­för­bud, får frå­gan prö­vas även av åkla­gare som är behö rig att väcka åtal för brot­tet. i fråga om åkla­gare tilläm­pas vidare 7 kap. rät­te­gångs­bal­ken. 9 § för utred­ning av frå­gor om besöks­för­bud får åkla­ga­ren anlita biträde av polis­myn­dig­het. i fråga om utred­ningen gäl­ler i tillämp­liga delar 23 kap. 4, 6, 7 och 9 - 12 §§ rät­te­gångs­bal­ken. här­vid skall vid tillämp­ningen av 4 och 11 §§ bestäm­mel­serna om den som är miss­tänkt i stäl­let avse den mot vil­ken för­bu­det avses gälla. 10 § den mot vil­ken för budet avses gälla och den som för­bu­det avses 1428 skydda har rätt att ta del av det som har till­förts äre ndet. rät­ten att ta del ¬ av upp­gif­ter gäl­ler med de begräns­ningar som föl­jer av 14 kap. 5 § sekre-​​ sfs 1988:688 tess­la­gen (1980:100). , 11 § innan frå­gan om besöks­för­bud prö­vas, skall den mot vil­ken förbu det avses gälla samt den som för­bu­det avses skydda under­rät­tas om upp­gif­ter som har till­förts ären­det genom någon annan än honom själv och bere­das till­fälle att yttra sig över dem. frå­gan får dock avgö­ras utan att så har skett, om åtgär­derna är uppen­bart obe­höv­liga, om det kan befa­ras att det annars skulle bli avse­värt svå­rare att genom­föra beslu­tet i ären­det eller om avgö­ran­det inte kan upp­skju­tas. åkla­ga­ren bestäm­mer hur under­rät­telse enligt första styc­ket skall ske. under­rät­tel­se­skyl­dig­he­ten gäl­ler med de begräns­ningar som föl­jer av 14 kap. 5 § sek­re­tess­la­gen (1980:100). 12 § ett beslut vari­ge­nom åkla­ga­ren avgör ett ärende om besöks­för­bud skall vara skrift­ligt och ange 1. den som för­bu­det avses skydda och den som för­bu­det avses gälla, 2. för­bu­dets inne­börd och omfatt­ning, 3. de skäl som har bestämt utgången, 4. åbe­ro­pade lag­rum, 5. påfölj­den vid över­trä­delse av för­bu­det samt 6. upp­lys­ning om möj­lig­he­ten att få rät­tens pröv­ning enligt 14 § och att begära ompröv­ning enligt 23 §. 13 § vid åklag arens hand­lägg­ning av ären­den om besöks­för­bud gäl­ler i övrigt 4-9 §§, 14-15 §§,20 § första styc­ket andra meningen 1,3 och 4 och andra styc­ket samt 26 § för­valt­nings­la­gen (1986: 223). rät­tens pröv­ning 14 § åkla­ga­rens beslut i fråga om besöks­för­bud skall prö­vas av tings­rät ten, om den som har ålagts besöks­för­bud eller den som för­bu­det avses skydda begär det. begä­ran om sådan pröv­ning skall göras hos åkla­ga­ren, som i så fall skall över­lämna ären­det till rät­ten. 15 § behö­rig dom­stol är den tings­rätt där åkla­gare som har prö­vat frå­gan om besöks­för­bud skall föra talan i brott­mål i all­män­het. 16 § har åkla­ga­ren beslu­tat om besöks­för­bud, är han skyl­dig att på begä­ran av den som för­bu­det avses skydda föra den­nes talan vid rät­ten, om inte sär­skilda skäl talar mot det. rät­ten skall begära ytt­rande av åkla­ga­ren, om det inte är obe­höv­ligt. 17 § rät­ten får för­ordna att ett besöks­för­bud tills vidare inte skall gälla. om besök sför­bud inte tidi­gare med­de­lats, får rät­ten med­dela sådant för bud fram till dess att ären­det avgjorts slut­ligt. 18 § vid avgö­rande av saken skall tings­rät­ten bestå av en lag­fa­ren doma re och tre nämn­de­män. vid annan hand­lägg­ning är tings­rät­ten dom­för med en lag­fa­ren domare. vid omrös tning gäl­ler reg­lerna i 29 kap. rät­te­gångs­bal­ken i tillämp­liga 1429 delar. ¬ sfs 1988:688 19 § för­hand­ling inför rät­ten enligt 4 § andra styc­ket lagen (1946:8 07) om hand­lägg­ning av dom­stol­sä­ren­den skall all­tid hål­las, om någon part begär det. 20 § var­dera par­ten skall svara för sin kost­nad, om inte sådant för­hål­lan de före­lig­ger som avses i 18 kap. 6 § rät­te­gång sbal­ken. 21 § vid rät­tens hand­lägg­ning av ären­den om besöks­för­bud gäl­ler i öv rigt 2 § andra - femte styc­kena, 3 §, 4 § fö rsta och andra styc­kena, 5 § samt 9-12 §§ lagen (1946:807) om hand­lägg­ning av dom­stol­sä­ren­den. där­vid gäl­ler i fråga om begä­ran om pröv­ning vad som sägs i den lagen o m ansö­kan. 22 § har någon begärt rät­tens pröv­ning av ett beslut i fråga om besöks för­bud och är den mot vil­ken för­bu­det avses gälla miss­tänkt för brott som har bety­delse för pröv­ning av frå­gan om för­bu­det, far beslu­tet i fråga om besöks­för­bud prö­vas i mål om all­mänt åt al rörande brot­tet. där­vid tilläm pas bestäm­mel­serna om rät­te­gång i ett s ådant mål. hävande eller änd­ring av besö ksför­bud 23 § om det på grund av änd­rade för­hål­lan­den finns skäl till d et, far åkla­ga­ren häva eller ändra ett beslut i fråga om besöks­för­bud som har med­de­lats av åkla­ga­ren eller rät­ten. första styc­ket gäl­ler dock inte om beslu­tet är före­mål för rät­tens pröv ning. över­trä­delse av besöks­för­bud m. m. 24 § den som bry­ter mot ett besöks­för­bud döms för över­trä­delse av besöks­för­bud till böter eller fäng­else i högst sex måna­der. i ringa fall skall inte dömas till ansvar. 25 § över­trä­delse av besöks­för­bud får åta­las av åkla­gare endast om mål­sä­gan­den anger brot­tet till åtal eller åtal är påkal­lat ur all­män syn­punkt. denna lag trä­der i kraft den 1 juli 1988. på rege­ring­ens väg­nar ing­var carls­son anna-​greta leijon (justi­tie­de­par­te­men­tet) 1430 ¬