Lag (1991:1137) om rätts­psy­ki­a­trisk under­sök­ning

Utfär­dad:
Ikraft­trä­dan­de­da­tum:
Källa: Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.
SFS nr: 1991:1137
Depar­te­ment: Justi­tie­de­par­te­men­tet L5
Änd­ring införd: t.o.m. SFS 2023:282
Länk: Länk till regis­ter

SFS nr:

1991:1137
Depar­te­ment/myn­dig­het: Justi­tie­de­par­te­men­tet L5
Utfär­dad: 1991-​06-20
Änd­rad: t.o.m. SFS

2023:282
Änd­rings­re­gis­ter: SFSR (Rege­rings­kans­liet)
Källa: Full­text (Rege­rings­kans­liet)


Beslut om rätts­psy­ki­a­trisk under­sök­ning

1 §   I brott­mål får rät­ten besluta om rätts­psy­ki­a­trisk under­sök­ning i syfte att kunna bedöma
   1. om det finns medi­cinska för­ut­sätt­ningar att över­lämna den miss­tänkte till rätts­psy­ki­a­trisk vård enligt 31 kap. 3 § brotts­bal­ken, eller
   2. om den miss­tänkte har begått gär­ningen under påver­kan av en all­var­lig psy­kisk stör­ning och i så fall till­stån­dets bety­delse för frå­gan om påföljdsva­let enligt 30 kap. 6 § brotts­bal­ken.

Ända­må­let med under­sök­ningen ska anges i rät­tens beslut. Avser beslu­tet en under­sök­ning enligt första styc­ket 1, ska det av beslu­tet framgå om under­sök­ningen ska omfatta för­ut­sätt­ning­arna för vård med sär­skild utskriv­nings­pröv­ning. Avser beslu­tet en under­sök­ning enligt första styc­ket 2, får rät­ten besluta att under­sök­ningen ska omfatta även frå­gan om huruvida den miss­tänkte
   1. till följd av stör­ningen har sak­nat för­måga att inse gär­ning­ens inne­börd eller att anpassa sitt hand­lande efter en sådan insikt, eller
   2. i anslut­ning till brot­tet själv genom rus eller på något annat lik­nande sätt har vål­lat det till­stånd som avses i 1 eller som utgör stör­ningen. Lag (2008:321).

2 §   Beslut om rätts­psy­ki­a­trisk under­sök­ning får bara med­de­las, om den miss­tänkte har erkänt gär­ningen eller över­ty­gande bevis­ning har före­bragts om att han har begått den. Sådant beslut får dock inte med­de­las, om påfölj­den för brot­tet bedöms kunna stanna vid böter.

Beslut om en rätts­psy­ki­a­trisk under­sök­ning skall med­de­las så snart som möj­ligt.

3 §   Rät­ten får inte bestämma att någon skall över­läm­nas till rätts­psy­ki­a­trisk vård med sär­skild utskriv­nings­pröv­ning utan att en rätts­psy­ki­a­trisk under­sök­ning har gjorts i målet.

Rätts­psy­ki­a­trisk under­sök­ning behövs dock inte, om den miss­tänkte redan genom­går rätts­psy­ki­a­trisk vård med sär­skild utskriv­nings­pröv­ning och rät­ten har inhäm­tat utlå­tande i de avse­en­den som anges i 1 § från den chefsö­ver­läkare som är ansva­rig för vår­den.

4 §   Rät­ten får över­lämna någon till rätts­psy­ki­a­trisk vård utan sär­skild utskriv­nings­pröv­ning under för­ut­sätt­ning att det i målet har gjorts en rätts­psy­ki­a­trisk under­sök­ning eller har inhäm­tats ett läka­rin­tyg enligt 7 § lagen (1991:2041) om sär­skild per­sonut­red­ning i brott­mål, m.m., som omfat­tar de medi­cinska för­ut­sätt­ning­arna för att döma till sådan påföljd.

Om den miss­tänkte vår­das enligt lagen (1991:1128) om psy­ki­a­trisk tvångs­vård eller lagen (1991:1129) om rätts­psy­ki­a­trisk vård, behö­ver rät­ten dock endast inhämta utlå­tande om de medi­cinska för­ut­sätt­ning­arna från den chefsö­ver­läkare som är ansva­rig för vår­den. Lag (1991:2044).

Utfö­ran­det av under­sök­ningen

5 §   Rätts­psy­ki­a­triska under­sök­ningar kan utfö­ras såväl vid inrätt­ningar inom hälso-​ och sjuk­vår­den som vid sär­skilda under­sök­nings­en­he­ter. Med under­sök­nings­en­het avses i fort­sätt­ningen även vård­in­rätt­ning, där rätts­psy­ki­a­triska under­sök­ningar utförs. För­del­ningen av rätts­psy­ki­a­triska under­sök­ningar mel­lan olika enhe­ter sker enligt före­skrif­ter som rege­ringen beslu­tar.

5 a §   Vid en under­sök­nings­en­het inom Rätts­me­di­ci­nal­ver­ket ska 1 kap. 4-6 §§, 2 kap., 3 kap. och 4 kap. 1-10 §§ häk­te­sla­gen (2010:611) tilläm­pas när det gäl­ler den som är häk­tad eller annars fri­hets­be­rö­vad och tas in på enhe­ten för att genomgå en rätts­psy­ki­a­trisk under­sök­ning.

När den som inte är fri­hets­be­rö­vad genom­går en rätts­psy­ki­a­trisk under­sök­ning eller en läkar­un­der­sök­ning enligt 7 § lagen (1991:2041) om sär­skild per­sonut­red­ning i brott­mål, m.m. vid en enhet som avses i första styc­ket, ska 1 kap. 6 § andra styc­ket, 2 kap. 11 och 12 §§, 4 kap. 2 §, 3 § 1 och 4, 5-9 §§ och 10 § första styc­ket 2 häk­te­sla­gen tilläm­pas.

Vid en enhet som avses i första styc­ket ska 4 kap. 11 och 12 §§ samt 8 kap. 1 och 2 §§ häk­te­sla­gen tilläm­pas.

Det som före­skrivs om Kri­mi­nal­vår­den ska tilläm­pas på Rätts­me­di­ci­nal­ver­ket. Lag (2014:816).

5 b §   Ett urin-, utandnings-​, saliv-​, svett-​, blod- eller hår­prov får tas på en per­son som genom­går en rätts­psy­ki­a­trisk under­sök­ning om det behövs för att kunna bedöma per­so­nens psy­kiska eller kropps­liga till­stånd.

En urin­prov­tag­ning får inte utfö­ras eller bevitt­nas av någon av mot­satt kön som inte är läkare eller legi­ti­me­rad sjuk­skö­terska. Lag (2023:282).

6 §   En rätts­psy­ki­a­trisk under­sök­ning skall utfö­ras med största möj­liga skynd­sam­het. Den skall anpas­sas efter dom­sto­lens syfte med under­sök­ningen och övriga omstän­dig­he­ter i det enskilda fal­let.

Ett utlå­tande beträf­fande under­sök­ningen skall utan dröjs­mål ges in till rät­ten sedan under­sök­nings­ar­be­tet har avslu­tats. Utlå­tan­det ges in inom fyra vec­kor, om den miss­tänkte är häk­tad, och annars inom sex vec­kor från det att beslu­tet om under­sök­ning kom in till under­sök­nings­en­he­ten.
Rät­ten får medge anstånd, om det finns syn­ner­liga skäl.

7 §   Utlå­tan­det beträf­fande den rätts­psy­ki­a­triska under­sök­ningen skall avges av en läkare vid under­sök­nings­en­he­ten eller av någon annan läkare som huvud­man­nen för enhe­ten utser.

Utlå­tan­det skall inne­hålla utta­lan­den i de frå­gor som anges i beslu­tet.
I utlå­tan­det skall de omstän­dig­he­ter anges som dessa utta­lan­den grun­das på.

Före­skrif­ter om kom­pe­tenskrav för läkare som får avge utlå­tande med­de­las av rege­ringen eller, efter rege­ring­ens bemyn­di­gande, soci­al­sty­rel­sen.

8 §   Den som är häk­tad och ska genomgå rätts­psy­ki­a­trisk under­sök­ning ska utan dröjs­mål och senast inom sju dagar från det att beslu­tet om under­sök­ning kom in till under­sök­nings­en­he­ten föras över till denna. Sedan den rätts­psy­ki­a­triska under­sök­ningen har avslu­tats, ska den miss­tänkte, om han eller hon är i behov av psy­ki­a­trisk tvångs­vård eller annan vård som inte lämp­li­gen kan ges på häk­tet, föras över till enhet inom hälso-​ och sjuk­vår­den. I annat fall ska han eller hon föras till­baka till häk­tet.

Om det finns sär­skilda skäl, får dock en rätts­psy­ki­a­trisk under­sök­ning beträf­fande den som är häk­tad utfö­ras i häk­tet.
Beslut om detta med­de­las av Kri­mi­nal­vår­den.

För behand­lingen av den som är häk­tad och genom­går rätts­psy­ki­a­trisk under­sök­ning finns bestäm­mel­ser i häk­te­sla­gen (2010:611) och i lagen (1991:1129) om rätts­psy­ki­a­trisk vård.
Lag (2010:623).

9 §   Rätts­psy­ki­a­trisk under­sök­ning av den som inte är häk­tad skall äga rum på tid och plats som bestäms av den läkare som skall avge utlå­tan­det över under­sök­ningen. Under­sök­ningen skall såvitt möj­ligt bedri­vas så att den miss­tänkte inte hind­ras i sin för­värvs­verk­sam­het eller utsätts för någon annan olä­gen­het.

10 §   Om en miss­tänkt som inte är häk­tad eller annars berö­vad fri­he­ten under­lå­ter att inställa sig till en rätts­psy­ki­a­trisk under­sök­ning eller om det finns något annat skäl att anta att han inte kom­mer att fri­vil­ligt med­verka till under­sök­ningen, får rät­ten besluta att han skall tas in på under­sök­nings­en­he­ten. I beslu­tet skall bestäm­mas den längsta tid, högst två vec­kor, under vil­ken den miss­tänkte får hål­las kvar på enhe­ten. Kan under­sök­ningen inte avslu­tas inom den bestämda tiden, får rät­ten besluta att han får hål­las kvar under ytter­li­gare högst två vec­kor.

Fram­ställ­ning om intag­ning görs av under­sök­ningslä­ka­ren. Den miss­tänkte skall ges till­fälle att yttra sig över fram­ställ­ningen.

11 §   Den som är inta­gen med stöd av 10 § kan ges vård enligt bestäm­mel­serna i lagen (1991:1129) om rätts­psy­ki­a­trisk vård.
När det gäl­ler den som inte genom­går rätts­psy­ki­a­trisk vård tilläm­pas bestäm­mel­serna i 18-24 §§ lagen (1991:1128) om psy­ki­a­trisk tvångs­vård vid under­sök­nings­en­het inom hälso-​ och sjuk­vår­den. Lag (2014:816).

Övriga bestäm­mel­ser

12 §   Rät­ten får inhämta ett ytt­rande av Soci­al­sty­rel­sen över sådan utred­ning som avses i 3 eller 4 §.

Om det behövs, ska Soci­al­sty­rel­sen kom­plet­tera utred­ningen. När en rätts­psy­ki­a­trisk under­sök­ning kom­plet­te­ras, ska det som före­skrivs om sådana under­sök­ningar i 5-5 b §§, 6 § första styc­ket och 8-11 §§ tilläm­pas. Soci­al­sty­rel­sen får ge en viss läkare i upp­drag att utföra kom­plet­te­ringen. Lag (2023:282).

13 §   Om den miss­tänkte är på fri fot, ska Polis­myn­dig­he­ten på begä­ran av den läkare som ska avge utlå­tande enligt 7 § lämna biträde för att inställa den miss­tänkte till under­sök­ningen.
Lag (2014:621).

14 §   Den som bedri­ver verk­sam­het där det gäl­ler sek­re­tess enligt 25 kap. 1-5 §§ eller 26 kap. 1 § offentlighets-​ och sek­re­tess­la­gen (2009:400) eller tyst­nads­plikt enligt 29 § lagen (1993:387) om stöd och ser­vice till vissa funk­tions­hind­rade, 15 kap. 1 § soci­al­tjänst­la­gen (2001:453) eller 6 kap. 12 § pati­ent­sä­ker­hets­la­gen (2010:659) ska trots sek­re­tes­sen eller tyst­nads­plik­ten lämna ut sådana upp­gif­ter om den miss­tänkte som behövs för en rätts­psy­ki­a­trisk under­sök­ning.

Det­samma gäl­ler upp­gif­ter om den miss­tänkte som behövs för ett läkarut­lå­tande som avses i 4 § andra styc­ket lik­som för ett ytt­rande av Soci­al­sty­rel­sen över ett sådant utlå­tande eller ett sådant läka­rin­tyg som avses i 4 § första styc­ket. Lag (2023:282).

14 a §   Sådana upp­gif­ter om den miss­tänkte som behövs för en rätts­psy­ki­a­trisk under­sök­ning ska läm­nas ut av
   1. För­säk­rings­kas­san, trots att upp­gif­terna omfat­tas av sek­re­tess enligt 28 kap. 1 § offentlighets-​ och sek­re­tess­la­gen (2009:400),
   2. Arbets­för­med­lingen, trots att upp­gif­terna omfat­tas av sek­re­tess enligt 28 kap. 11 eller 12 § samma lag,
   3. Kri­mi­nal­vår­den, trots att upp­gif­terna omfat­tas av sek­re­tess enligt 35 kap. 15 § samma lag,
   4. Migra­tions­ver­ket, trots att upp­gif­terna omfat­tas av sek­re­tess enligt 37 kap. 1 § samma lag, och
   5. Total­för­sva­rets plikt-​ och pröv­nings­verk, trots att upp­gif­terna omfat­tas av sek­re­tess enligt 38 kap. 1 § första styc­ket 1, 2, 3 eller 5 samma lag. Lag (2023:282).

14 b §   Bestäm­mel­ser om skyl­dig­het att anmäla till soci­al­nämn­den att ett barn kan behöva nämn­dens skydd finns i 14 kap. 1 § soci­al­tjänst­la­gen (2001:453). Lag (2023:282).

15 §   Beslut av rät­ten enligt 10 § får över­kla­gas sär­skilt.

Beslut som rät­ten har med­de­lat med stöd av denna lag gäl­ler ome­del­bart.
Beträf­fande beslut enligt 10 § gäl­ler detta dock endast om beslu­tet avser för­ord­nande om fort­satt kvar­hål­lande för under­sök­ning.

16 §   Kri­mi­nal­vår­dens beslut enligt 8 § andra styc­ket får över­kla­gas hos all­män för­valt­nings­dom­stol.

Pröv­nings­till­stånd krävs vid över­kla­gande till kam­mar­rät­ten.
Lag (2005:979).

16 a §   När det gäl­ler beslut som avses i 5 a § tilläm­pas 7 kap. häk­te­sla­gen (2010:611) om beslut och över­kla­gande. Det som före­skrivs om Kri­mi­nal­vår­den ska tilläm­pas på Rätts­me­di­ci­nal­ver­ket. Lag (2014:816).

17 §   Inspek­tio­nen för vård och omsorg utö­var till­syn över att denna lag och före­skrif­ter som har med­de­lats i anslut­ning till lagen följs. Till­sy­nen omfat­tar dock inte tillämp­ningen av 5 a §. Lag (2014:816).


Över­gångs­be­stäm­mel­ser

1991:1136
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1992, då lagen (1966:301) om rätts­psy­ki­a­trisk under­sök­ning i brott­mål upp­hör att gälla.
   2. Utlå­tande som avges till rät­ten efter ikraft­trä­dan­det över en rätts­psy­ki­a­trisk under­sök­ning i fall då gär­ningen har begåtts före ikraft­trä­dan­det skall inne­hålla utta­lan­den i de frå­gor som anges i 1 § första styc­ket 1 och 2 i den nya lagen och även huruvida den miss­tänkte begått brot­tet under infly­tande av sin­nes­sjuk­dom, sin­nes­slö­het eller annan själs­lig abnor­mi­tet av så djup­gå­ende natur att den måste anses jäm­ställd med sin­nes­sjuk­dom.
   3. I fråga om tid för att avge utlå­tande över en rätts­psy­ki­a­trisk under­sök­ning som har beslu­tats före ikraft­trä­dan­det gäl­ler äldre bestäm­mel­ser.
   4. Har soci­al­sty­rel­sen inte före den 1 janu­ari 1992 prö­vat en fram­ställ­ning om anstånd enligt 4 § andra styc­ket tredje meningen i den gamla lagen skall den bestäm­mel­sen fort­fa­rande tilläm­pas i ären­det.
Sty­rel­sens beslut om anstånd över­kla­gas även efter den nya lagens ikraft­trä­dande enligt 11 a § i den gamla lagen.

Avger soci­al­sty­rel­sen efter ikraft­trä­dan­det ett utlå­tande som begärts enligt 3 § andra styc­ket i den gamla lagen, skall utlå­tan­det utfor­mas i enlig­het med vad som före­skrivs i punkt 2 ovan för ett utlå­tande över en rätts­psy­ki­a­trisk under­sök­ning och i 3 eller 4 § i den nya lagen för ett utlå­tande av chefsö­ver­läka­ren. Ett sådant utlå­tande av sty­rel­sen ersät­ter ett utlå­tande av chefsö­ver­läka­ren enligt sist­nämnda para­gra­fer.
I fråga om ett utlå­tande av sty­rel­sen enligt 6 § i den gamla lagen, som inte har avgetts före ikraft­trä­dan­det av den nya lagen, skall nämnda para­graf fort­fa­rande tilläm­pas.
   5. Har rät­ten före den 1 janu­ari 1992 med stöd av 9 § första styc­ket i den gamla lagen beslu­tat om den miss­tänk­tes intag­ning på viss rätts­psy­ki­a­trisk kli­nik skall beslu­tet efter den nya lagens ikraft­trä­dande anses som ett beslut enligt 10 § i den nya lagen.

1995:87

Denna lag trä­der i kraft den 1 april 1995. Beslut som har med­de­lats före ikraft­trä­dan­det över­kla­gas enligt äldre bestäm­mel­ser.
JP Info­nets straff­rätts­liga tjäns­ter

JP Info­nets straff­rätts­liga tjäns­ter

Arbe­tar du med straff­rätt? JP Info­nets tjäns­ter ger dig ett bra stöd i ditt arbete. Våra tjäns­ter beva­kar, för­u­tom lagar och för­ar­be­ten, hela rättsked­jan från tings­rätt till Högsta dom­sto­len. Vi tar in alla rele­vanta avgö­ran­den från JO och JK. Dess­utom kan du ta del av exper­ta­na­ly­ser som ringar in och besva­rar olika aktu­ella rätts­frå­gor. Se allt inom straff­rätt.