SFS 2024:842 Lag om änd­ring i lagen (2000:1225) om straff för smugg­ling

Källa Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.

svensk för­fatt­nings­sam­ling lag sfs 2024:842 om änd­ring i lagen (2000:1225) om straff för smugg­ling pub­li­ce­rad utfär­dad den 4 okto­ber 2024 enligt riks­da­gens beslut1 före­skrivs att 16, 17 och 19–21 §§ och rubri­ken när­mast före 16 § lagen (2000:1225) om straff för smugg­ling ska ha föl­jande lydelse. sär­skilda bestäm­mel­ser om för­ver­kande 16 §2 för­ver­kande av en vara som har varit före­mål för brott enligt denna lag får, trots vad som sägs i 36 kap. 11 § första meningen brotts­bal­ken, ske från den som egen­do­men till­hör eller som enligt 36 kap. 14 eller 15 § samma balk ska anses vara ägare till egen­do­men. 17 §3 i stäl­let för för­ver­kande av egen­dom som använts som hjälp­me­del vid brott enligt denna lag, eller dess värde, får rät­ten besluta om åtgärd som kan för­hindra att egen­do­men miss­bru­kas. i sådana fall får dock även en del av egen­do­mens värde för­kla­ras för­ver­kat. 19 §4 en annan myn­dig­het än tull­ver­ket, som har om hand egen­dom som har tagits i beslag för att den skä­li­gen kan antas bli för­ver­kad på grund av brott enligt denna lag får, om inte annat är före­skri­vet, ome­del­bart låta sälja den om 1. den inte kan vår­das utan fara för att den för­störs, 2. vår­den av den är för­e­nad med allt­för stora kost­na­der, eller 3. det annars finns sär­skilda skäl. sådan egen­dom får i stäl­let för­stö­ras, om 1. den inte kan säl­jas, 2. den kan befa­ras komma till brotts­lig använd­ning, eller 3. den annars är olämp­lig för för­sälj­ning. om egen­dom, som sålts eller för­störts, inte för­ver­kas, har äga­ren eller annan rätts­in­ne­ha­vare rätt till ersätt­ning. för egen­dom som sålts läm­nas dock inte ersätt­ning med högre belopp än vad som influ­tit vid för­sälj­ningen. om egen­do­men har för­störts, läm­nas ersätt­ning med skä­ligt belopp. bestäm­mel­ser om tull­ver­kets rätt att för­sälja eller för­störa egen­dom som har tagits i beslag finns i 8 kap. 12 § tull­be­fo­gen­hets­la­gen (2024:710). 1 prop. 2023/24:144, bet. 2024/25:juu3, rskr. 2024/25:9. 2 änd­ringen inne­bär bl.a. att första styc­ket tas bort. 3 senaste lydelse 2008:520. änd­ringen inne­bär bl.a. att första styc­ket tas bort. 4 para­gra­fen fick sin nuva­rande beteck­ning genom 2024:710. den 10 okto­ber 2024 1 1 2 3 4 5 6 7 8 9 0 : ; 1 2 3 4 5 6 7 8 9 0 : ; 20 §5 kan brott som avses i sfs 2024:842 1. 3 eller 4 § eller för­sök till sådant brott eller 7 § för­an­leda att en sådan avgift som avses i 3 § lagen (1975:85) med bemyn­di­gande att med­dela före­skrif­ter om in- eller utför­sel av varor påförs, eller 2. 8 eller 9 § eller för­sök till sådant brott eller 11 § för­an­leda att tull­tillägg enligt 5 kap. 5–10 §§ tul­la­gen (2016:253) påförs får åtal för brot­tet väc­kas endast om det är påkal­lat av sär­skilda skäl. vad som sägs i första styc­ket gäl­ler även talan om för­ver­kande på grund av brott enligt denna lag. 21 §6 om äga­ren till en vara, som kan för­ver­kas på grund av brott enligt denna lag, inte kan del­ges stäm­ning på det sätt som är före­skri­vet för stäm- ning i brott­mål, får talan om för­ver­kande av annan egen­dom än transport-​​ medel föras mot den hos vil­ken varan påträf­fa­des. med trans­port­me­del för­stås motor­dri­vet for­don och till­hö­rande släp­for­don samt far­tyg och luft- far­tyg. denna lag trä­der i kraft den 8 novem­ber 2024. på rege­ring­ens väg­nar eli­sa­beth svan­tes­son mar­tina löfstrand (finans­de­par­te­men­tet) 5 para­gra­fen fick sin nuva­rande beteck­ning genom 2024:710. 6 para­gra­fen fick sin nuva­rande beteck­ning genom 2024:710. 2