Lag (2003:1174) om vissa for­mer av inter­na­tio­nellt sam­ar­bete i brotts­ut­red­ningar

Tillämp­nings­om­råde

1 §   Bestäm­mel­serna i 2-9 §§ gäl­ler för sådana gemen­samma utred­nings­grup­per för brotts­ut­red­ningar som inrät­tas mel­lan myn­dig­he­ter i Sve­rige och myn­dig­he­ter i en eller flera sta­ter med stöd av
   1. rådets ram­be­slut 2002/465/RIF av den 13 juni 2002 om gemen­samma utred­nings­grup­per,
   2. kon­ven­tio­nen av den 29 maj 2000 om ömse­si­dig rätts­lig hjälp i brott­mål mel­lan Euro­pe­iska uni­o­nens med­lems­sta­ter,
   3. avta­let av den 19 decem­ber 2003 mel­lan Euro­pe­iska uni­o­nen och Repu­bli­ken Island och Konung­a­ri­ket Norge om tillämp­ningen av vissa bestäm­mel­ser i kon­ven­tio­nen av den 29 maj 2000 om ömse­si­dig rätts­lig hjälp i brott­mål mel­lan Euro­pe­iska uni­o­nens med­lems­sta­ter och 2001 års pro­to­koll till denna, eller
   4. det andra tilläggs­pro­to­kol­let till den euro­pe­iska kon­ven­tio­nen av den 20 april 1959 om ömse­si­dig rätts­lig hjälp i brott­mål.

I 10-14 §§ finns bestäm­mel­ser om inter­na­tio­nellt sam­ar­bete med kon­trol­le­rade leve­ran­ser.

Bestäm­mel­serna i 15-17 §§ gäl­ler över­ens­kom­mel­ser mel­lan myn­dig­he­ter i Sve­rige och myn­dig­he­ter i en annan stat om sam­ar­bete som avser åtgär­der i en brotts­ut­red­ning som utförs av tjäns­te­män med skydds­i­den­ti­tet. Lag (2013:837).

1 a §   Denna lag gäl­ler inte om lagen (2017:1000) om en euro­pe­isk utred­nings­or­der är tillämp­lig.

Att lagen gäl­ler vid inrät­tande av en gemen­sam utred­nings­grupp eller vid bevi­sin­hämt­ning inom en sådan grupp föl­jer av 1 kap. 5 § andra styc­ket lagen (2017:1000) om en euro­pe­isk utred­nings­or­der. Lag (2017:1006).

Gemen­samma utred­nings­grup­per för brotts­ut­red­ningar

Inrät­tande av en gemen­sam utred­nings­grupp

2 §   En gemen­sam utred­nings­grupp skall inrät­tas för ett sär­skilt syfte och för en begrän­sad tid.

3 §   En över­ens­kom­melse om att inrätta en gemen­sam utred­nings­grupp får, om för­un­der­sök­ning pågår i Sve­rige avse­ende brotts­lig­het som grup­pen ska utreda, ingås av den åkla­gare eller myn­dig­het som leder för­un­der­sök­ningen.

Om en gemen­sam utred­nings­grupp inte kan inrät­tas med stöd av första styc­ket får en över­ens­kom­melse om att inrätta en sådan grupp ingås av
   1. Åklagar­myn­dig­he­ten,
   2. Polis­myn­dig­he­ten,
   3. Säker­hetspo­li­sen,
   4. Tull­ver­ket, eller
   5. Kust­be­vak­ningen.

Av över­ens­kom­mel­sen ska det framgå vilka tjäns­te­män som ingår i den gemen­samma utred­nings­grup­pen och under vil­ken tid grup­pen ska vara verk­sam. Lag (2014:642).

Utred­nings­åt­gär­der i Sve­rige

4 §   Om det för den gemen­samma utred­nings­grup­pens arbete krävs att en utred­nings­åt­gärd vid­tas i Sve­rige och åtgär­den inte kan utfö­ras inom ramen för en pågående svensk för­un­der­sök­ning, får en svensk tjäns­te­man som ingår i utred­nings­grup­pen ansöka om åtgär­den. I fråga om en sådan ansö­kan till­läm­pas lagen (2000:562) om inter­na­tio­nell rätts­lig hjälp i brott­mål på mot­sva­rande sätt som om ansök­ningen hade gjorts av en utländsk myn­dig­het. Ansök­ningen skall göras direkt hos en åkla­gare eller dom­stol som är behö­rig enligt den lagen.

Vill­kor för använd­ning av upp­gif­ter m.m.

5 §   Har en svensk myn­dig­het fått upp­gif­ter genom en gemen­sam utred­nings­grupp som inrät­tats med stöd av denna lag och gäl­ler på grund av en över­ens­kom­melse som anges i 1 § första styc­ket vill­kor som begrän­sar möj­lig­he­ten att använda upp­gif­terna skall myn­dig­he­ten följa vill­ko­ren oav­sett vad som annars är före­skri­vet i lag eller annan för­fatt­ning. Lag (2005:494).

6 §   Över­läm­nande av upp­gif­ter eller bevis­ning från en svensk myn­dig­het till en gemen­sam utred­nings­grupp som inrät­tats med stöd av denna lag får i enskilda fall för­e­nas med vill­kor som är nöd­vän­diga av hän­syn till enskilds rätt eller som är nöd­vän­diga från all­män syn­punkt.

Vill­kor som avses i första styc­ket får inte stäl­las upp om de stri­der mot den över­ens­kom­melse enligt 1 § första styc­ket som är tillämp­lig. Lag (2005:494).

7 §   Den svenska myn­dig­het som över­läm­nat upp­gif­ter eller bevis­ning och ställt vill­kor enligt 6 § får på begä­ran av en myn­dig­het i den andra sta­ten medge undan­tag från vill­ko­ret.
Det­samma gäl­ler i fråga om vill­kor som föl­jer direkt av den över­ens­kom­melse enligt 1 § första styc­ket som är tillämp­lig.
Lag (2005:494).

Ska­de­stånd

8 §   Om en utländsk tjäns­te­man utför upp­gif­ter i en gemen­sam utred­nings­grupp i Sve­rige, skall svenska sta­ten i stäl­let för den utländska myn­dig­he­ten eller tjäns­te­man­nen ersätta skada som upp­kom­mer i sam­band med den gemen­samma utred­nings­grup­pens verk­sam­het i Sve­rige och för vil­ken den utländska myn­dig­he­ten eller tjäns­te­man­nen skulle ha varit ska­de­stånds­skyl­dig om svensk lag varit tillämp­lig på dem. Svenska sta­ten skall dock inte ersätta skada som drab­bar den utländska myn­dig­he­ten eller tjäns­te­man­nen.

Vid tillämp­ningen av första styc­ket skall Euro­pol och en tjäns­te­man där jäm­stäl­las med utländsk myn­dig­het och utländsk tjäns­te­man. Lag (2006:346).

9 §   Bestäm­mel­ser om svenska sta­tens skyl­dig­het att ersätta ska­dor som svenska tjäns­te­män vål­lar skall inte vara tillämp­liga när ska­dorna vål­las i en annan stat i sam­band med den verk­sam­het som en gemen­sam utred­nings­grupp utför i den sta­ten.

Kon­trol­le­rade leve­ran­ser

10 §   En ansö­kan från en myn­dig­het i en annan stat om biträde med en kon­trol­le­rad leve­rans i Sve­rige skall hand­läg­gas av åkla­gare. Lag (2005:494).

11 §   En ansö­kan om att en kon­trol­le­rad leve­rans ska genom­fö­ras utom­lands får göras av åkla­gare eller, sedan åkla­gare har läm­nat sitt till­stånd till åtgär­den, av Polis­myn­dig­he­ten, Tull­ver­ket eller Kust­be­vak­ningen.
Lag (2014:642).

12 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer med­de­lar före­skrif­ter om vilka åkla­gare som är behö­riga att hand­lägga ansök­ningar enligt 10 § eller göra ansök­ningar och pröva frå­gor om till­stånd enligt 11 §. Lag (2005:494).

13 §   I fråga om upp­gif­ter som en svensk myn­dig­het har fått i ett ärende om kon­trol­le­rad leve­rans enligt denna lag, skall bestäm­mel­serna i 5 § tilläm­pas, om detta föl­jer av en inter­na­tio­nell över­ens­kom­melse som är bin­dande för Sve­rige.

Bestäm­mel­serna i 6 och 7 §§ gäl­ler även för ären­den om kon­trol­le­rad leve­rans enligt denna lag. Vill­kor enligt 6 § får dock inte stäl­las upp om de stri­der mot en inter­na­tio­nell över­ens­kom­melse som är bin­dande för Sve­rige. Lag (2005:494).

14 §   Bestäm­mel­serna om ska­de­stånd i 8 § första styc­ket och 9 § skall till­läm­pas i ett ärende om kon­trol­le­rad leve­rans enligt denna lag, om detta föl­jer av en inter­na­tio­nell över­ens­kom­melse som är bin­dande för Sve­rige. Lag (2006:346).

Brotts­ut­red­ningar med använd­ning av skydds­i­den­ti­tet

15 §   En över­ens­kom­melse om bistånd i en brotts­ut­red­ning som genom­förs av tjäns­te­män med skydds­i­den­ti­tet får, om en för­un­der­sök­ning pågår i Sve­rige om den brotts­lig­het åtgär­den avser, ingås av den åkla­gare som leder för­un­der­sök­ningen.
Polis­myn­dig­he­ten och Säker­hetspo­li­sen har mot­sva­rande rätt om för­un­der­sök­ningen leds av någon av dem.

Om det inte pågår eller inleds någon för­un­der­sök­ning i Sve­rige om den brotts­lig­het åtgär­den avser, får en över­ens­kom­melse som avses i första styc­ket ingås av
   1. Åklagar­myn­dig­he­ten,
   2. Polis­myn­dig­he­ten, eller
   3. Säker­hetspo­li­sen.

Åtgär­dens var­ak­tig­het och övriga prak­tiska frå­gor ska framgå av över­ens­kom­mel­sen. Lag (2014:642).

16 §   I fråga om upp­gif­ter som en svensk myn­dig­het har fått i ett ärende om sam­ar­bete enligt 15 §, skall bestäm­mel­serna i 5 § tilläm­pas, om detta föl­jer av en inter­na­tio­nell över­ens­kom­melse som är bin­dande för Sve­rige.

Bestäm­mel­serna i 6 och 7 §§ gäl­ler även för ären­den om sam­ar­bete enligt 15 §. Vill­kor enligt 6 § får dock inte stäl­las upp om de stri­der mot en inter­na­tio­nell över­ens­kom­melse som är bin­dande för Sve­rige. Lag (2005:494).

17 §   Bestäm­mel­serna om ska­de­stånd i 8 § första styc­ket och 9 § skall till­läm­pas vid sam­ar­bete enligt 15 §, om detta föl­jer av en inter­na­tio­nell över­ens­kom­melse som är bin­dande för Sve­rige.
Lag (2006:346).