Lag (2006:45) om omvand­ling av fäng­else på livs­tid

Tillämp­nings­om­råde

1 §   Denna lag gäl­ler omvand­ling av fäng­else på livs­tid till fäng­else på viss tid.

Lagen gäl­ler inte för per­so­ner som har över­förts hit för verk­stäl­lig­het av fäng­el­se­straff med stöd av lagen (1994:569) om Sve­ri­ges sam­ar­bete med de inter­na­tio­nella tri­bu­na­lerna för brott mot inter­na­tio­nell huma­ni­tär rätt eller lagen (2002:329) om sam­ar­bete med Inter­na­tio­nella brott­måls­dom­sto­len.

Att rege­ringen genom nåd får efterge eller mildra en brottspå­följd fram­går av 12 kap. 9 § rege­rings­for­men.
Lag (2010:1435).

Ansö­kan om omvand­ling

2 §   En ansö­kan om omvand­ling får göras av den dömde eller, när det finns sär­skilda skäl, av Kri­mi­nal­vår­den. Kri­mi­nal­vår­dens beslut att ansöka om omvand­ling får inte över­kla­gas.

3 §   En ansö­kan får göras när den dömde har avtjä­nat minst tio år av livs­tids­straf­fet. Om ansö­kan avslås, får en ny ansö­kan göras tidi­gast ett år efter det att beslu­tet vann laga kraft.

4 §   Vid pröv­ning av omvand­ling skall sär­skilt beak­tas den tid som den dömde har avtjä­nat, vad som av domen fram­går om de omstän­dig­he­ter som legat till grund för straff­mät­ningen, om det finns risk för att den dömde åter­fal­ler i brotts­lig­het av all­var­ligt slag, om den dömde har åsi­do­satt vad som gäl­ler för verk­stäl­lig­he­ten och om den dömde har med­ver­kat till att främja sin anpass­ning i sam­häl­let.

Om ansö­kan bifalls skall det utdömda livs­tids­straf­fet omvand­las till fäng­else på viss tid.

Fäng­el­se­straf­fets längd skall bestäm­mas med utgångs­punkt från den tid som den dömde har avtjä­nat och med beak­tande av reg­lerna om vill­kor­lig fri­giv­ning samt den döm­des behov av åtgär­der för att under­lätta över­gången till ett liv i fri­het.
Fäng­el­se­straf­fets längd får inte under­stiga det längsta tids­be­stämda straff som kan dömas ut.

5 §   Vid pröv­ning av omvand­ling skall sådana vill­kor föl­jas som har upp­ställts vid över­fö­rande av verk­stäl­lig­het av straf­fet från en annan stat till Sve­rige.

Hand­lägg­ning

6 §   En ansö­kan om omvand­ling tas upp av Öre­bro tings­rätt.
Ansö­kan skall vara skrift­lig.

7 §   Åkla­ga­ren skall vara den döm­des mot­part.

8 §   För den dömde skall offent­ligt biträde för­ord­nas, om det inte måste antas att behov av biträde sak­nas.

9 §   Rät­ten skall, om det inte är uppen­bart obe­höv­ligt, inhämta ytt­rande från Kri­mi­nal­vår­den.

10 §   Rät­ten får inhämta en utred­ning med utlå­tande om ris­ken för att den dömde åter­fal­ler i brotts­lig­het. Före­skrif­ter om genom­fö­rande av en sådan utred­ning med­de­las av rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer.

En ansö­kan får inte bifal­las utan att en utred­ning enligt första styc­ket har inhäm­tats. En sådan utred­ning behö­ver dock inte inhäm­tas om det är uppen­bart obe­höv­ligt.

11 §   Sådana upp­gif­ter om den dömde som behövs för genom­fö­ran­det av en utred­ning enligt 10 § ska läm­nas ut från en verk­sam­het där sek­re­tess annars gäl­ler enligt 25 kap. 1-5 §§, 26 kap. 1 § eller 35 kap. 15 eller 16 § offentlighets-​ och sek­re­tess­la­gen (2009:400). Lag (2009:512).

12 §   Begär den dömde att bli hörd munt­li­gen, skall han eller hon ges till­fälle till det om det inte är uppen­bart obe­höv­ligt.

Par­terna skall ges till­fälle att yttra sig över det som till­förts ären­det genom någon annan.

13 §   När tings­rät­ten avgör en fråga om omvand­ling skall den bestå av en lag­fa­ren domare och tre nämn­de­män. Rät­tens avgö­rande sker genom beslut.

14 §   I övrigt gäl­ler vad som före­skrivs om brott­mål i rät­te­gångs­bal­ken.