Lag (2011:423) om erkän­nande och verk­stäl­lig­het av beslut om för­ver­kande i vissa fall

Utfär­dad:
Ikraft­trä­dan­de­da­tum:
Källa: Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.
SFS nr: 2011:423
Depar­te­ment: Justi­tie­de­par­te­men­tet BIRS
Änd­ring införd: t.o.m. SFS 2024:868
Länk: Länk till regis­ter

SFS nr:

2011:423
Depar­te­ment/myn­dig­het: Justi­tie­de­par­te­men­tet BIRS
Utfär­dad: 2011-​04-14
Änd­rad: t.o.m. SFS

2024:868
Änd­rings­re­gis­ter: SFSR (Rege­rings­kans­liet)
Källa: Full­text (Rege­rings­kans­liet)



1 kap. All­männa bestäm­mel­ser

1 §   Denna lag inne­hål­ler bestäm­mel­ser för genom­fö­rande av rådets ram­be­slut 2006/783/RIF om tillämp­ning av prin­ci­pen om ömse­si­digt erkän­nande på beslut om för­ver­kande, änd­rat genom rådets ram­be­slut 2009/299/RIF. Lag (2013:845).

1 a §   Denna lag gäl­ler inte om Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EU) 2018/1805 av den 14 novem­ber 2018 om ömse­si­digt erkän­nande av beslut om frys­ning och beslut om för­ver­kande och lagen (2020:968) med kom­plet­te­rande bestäm­mel­ser till EU:s för­ord­ning om ömse­si­digt erkän­nande av beslut om frys­ning och beslut om för­ver­kande är tillämp­liga.
Lag (2020:972).

Defi­ni­tion av ett svenskt beslut om för­ver­kande

2 §   Med ett svenskt beslut om för­ver­kande avses i denna lag ett av svensk dom­stol med­de­lat laga­kraft­vun­net avgö­rande om för­ver­kande
   1. som avser vins­ter från ett brott, eller vad någon tagit emot som ersätt­ning för kost­na­der i sam­band med ett brott eller vär­det av det mot­tagna, eller
   2. som avser egen­dom som använts eller varit avsedd att använ­das som hjälp­me­del vid brott, som har fram­ställts genom brott, vars använ­dande utgör brott, som någon tagit befatt­ning med på ett sätt som utgör brott eller som på annat lik­nande sätt har varit före­mål för brott.

Med ett svenskt beslut om för­ver­kande ska även avses ett av svensk dom­stol med­de­lat laga­kraft­vun­net avgö­rande som med­de­lats med stöd av 36 kap. 6 § brotts­bal­ken. Lag (2024:868).

Defi­ni­tion av ett utländskt beslut om för­ver­kande

3 §   Med ett utländskt beslut om för­ver­kande avses i denna lag ett straff eller en åtgärd enligt ett laga­kraft­vun­net beslut, som har med­de­lats av en dom­stol i en annan med­lems­stat i Euro­pe­iska uni­o­nen efter rät­te­gång på grund av brotts­lig hand­ling och som inne­bär ett slut­ligt berö­vande av egen­dom när dom­sto­len för­kla­rat att egen­do­men har
   1. utgjort vin­ning av ett brott eller mot­sva­rande som helt eller del­vis upp­går till vär­det av denna vin­ning,
   2. utgjort hjälp­me­del vid ett brott,
   3. för­ver­kats till följd av en tillämp­ning av
      a) arti­kel 3.1 och 3.2 om utö­kade möj­lig­he­ter till för­ver­kande i rådets ram­be­slut 2005/212/RIF om för­ver­kande av vin­ning, hjälp­me­del och egen­dom som här­rör från brott, eller
      b) arti­kel 5 om utvid­gat för­ver­kande i Euro­pa­par­la­men­tets och rådets direk­tiv 2014/42/EU om frys­ning och för­ver­kande av hjälp­me­del vid och vin­ning av brott i Euro­pe­iska uni­o­nen, i den ursprung­liga lydel­sen, eller
   4. för­ver­kats med stöd av andra bestäm­mel­ser om utö­kade möj­lig­he­ter till för­ver­kande än sådana som anges i 3.

Denna lag ska inte tilläm­pas på utländska beslut om för­ver­kande som inne­bär åter­stäl­lande av egen­dom till rätt­mä­tig ägare. Lag (2016:487).

Före­skrif­ter om verk­stäl­lig­he­ten av denna lag

4 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het rege­ringen bestäm­mer med­de­lar före­skrif­ter om verk­stäl­lig­he­ten av denna lag.


2 kap. Verk­stäl­lig­het utom­lands av ett svenskt beslut om för­ver­kande

Över­sän­dande av ett beslut om för­ver­kande

1 §   Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten prö­var om ett beslut om för­ver­kande ska sän­das över till en annan med­lems­stat i Euro­pe­iska uni­o­nen för erkän­nande och verk­stäl­lig­het i den sta­ten. Ett beslut om för­ver­kande får sän­das över om över­sän­dan­det är för­en­ligt med ram­be­slu­tet och det kan antas ge för­de­lar vid verk­stäl­lig­he­ten av beslu­tet.

Ett beslut om för­ver­kande får sän­das över till flera med­lems­sta­ter sam­ti­digt.

2 §   Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten ska sända över beslu­tet om för­ver­kande till en behö­rig myn­dig­het eller en cen­tral­myn­dig­het i den andra med­lems­sta­ten.

Andra åtgär­der och omvand­ling

3 §   När ett beslut om för­ver­kande sänds över för verk­stäl­lig­het till en annan med­lems­stat, får Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten inte tillåta att verk­stäl­lig­he­ten i den sta­ten sker genom fri­hets­be­rö­vande eller någon annan åtgärd som ersät­ter för­ver­kan­det.

Avser beslu­tet om för­ver­kande viss egen­dom, får Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten inte hel­ler tillåta att verk­stäl­lig­he­ten i stäl­let sker genom betal­ning eller verk­stäl­lig­het avse­ende egen­do­mens värde.

Verk­stäl­lig­het i Sve­rige

4 §   Även om ett beslut om för­ver­kande har sänts över för verk­stäl­lig­het till en eller flera med­lems­sta­ter, får verk­stäl­lig­het äga rum i Sve­rige.

Verk­stäl­lig­het i flera sta­ter

5 §   Om ett beslut om för­ver­kande avse­ende en betal­nings­skyl­dig­het har sänts över till flera med­lems­sta­ter för verk­stäl­lig­het eller om verk­stäl­lig­het av beslu­tet även sker i Sve­rige, ska Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten bevaka att det sam­man­lagda vär­det av det som verk­ställs inte över­sti­ger det belopp som anges i beslu­tet.


3 kap. Erkän­nande och verk­stäl­lig­het i Sve­rige av ett utländskt beslut om för­ver­kande

Inle­dande bestäm­mel­ser

1 §   Ett beslut om för­ver­kande som sänds över till Sve­rige ska erkän­nas enligt bestäm­mel­serna i denna lag och verk­stäl­las enligt de bestäm­mel­ser i lag eller annan för­fatt­ning som gäl­ler för verk­stäl­lig­het i Sve­rige av beslut om för­ver­kande, om inte annat föl­jer av denna lag.

2 §   Verk­stäl­lig­het av ett beslut om för­ver­kande får inte ske genom fri­hets­be­rö­vande eller någon annan åtgärd som ersät­ter för­ver­kan­det.

Verk­stäl­lig­het av ett beslut som avser viss egen­dom får ske genom betal­ning eller verk­stäl­lig­het avse­ende egen­do­mens värde, om det är lämp­ligt och behö­rig myn­dig­het i den andra med­lems­sta­ten sam­tyc­ker till det. Detta gäl­ler inte vid verk­stäl­lig­het av beslut om för­ver­kande av hjälp­me­del vid brott.

3 §   Vid omräk­ning till svensk valuta ska den väx­el­kurs tilläm­pas som gällde när beslu­tet om för­ver­kande med­de­la­des.

Behö­riga myn­dig­he­ter

4 §   Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten prö­var om beslut om för­ver­kande enligt 1 kap. 3 § första styc­ket 1-3 ska erkän­nas och verk­stäl­las i Sve­rige.

Tings­rät­ten prö­var, efter ansö­kan från Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten, om beslut om för­ver­kande enligt 1 kap. 3 § första styc­ket 4 ska erkän­nas och verk­stäl­las i Sve­rige. Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten får dock, innan den gett in en ansö­kan till rät­ten, med stöd av 10 § besluta att en verk­ställ­bar­hets­för­kla­ring enligt 8 § inte ska med­de­las.

I fråga om tings­rät­tens behö­rig­het enligt andra styc­ket tilläm­pas 18 kap. 1 § utsök­nings­bal­ken. Lag (2014:203).

Hur för­fa­ran­det inleds

5 §   Ett beslut om för­ver­kande sänds över till Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten. Beslu­tet ska åtföl­jas av ett intyg som är upp­rät­tat i enlig­het med for­mu­lä­ret i bila­gan till ram­be­slu­tet.

Inty­get ska vara skri­vet på svenska, danska, norska eller eng­elska eller åtföl­jas av en över­sätt­ning till något av dessa språk. Lag (2014:203).

6 §   Ett beslut om för­ver­kande och inty­get ska sän­das över skrift­li­gen genom post, bud eller tele­fax eller, efter över­ens­kom­melse i det enskilda fal­let, på annat sätt.

7 §   Om inty­get sak­nas eller till form eller inne­håll är så brist­fäl­ligt att det inte utan väsent­lig olä­gen­het kan läg­gas till grund för pröv­ning av frå­gan om erkän­nande och verk­stäl­lig­het, ska Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten ge den andra med­lems­sta­tens myn­dig­het möj­lig­het att inom viss tid komma in med kom­plet­te­ring. Det­samma gäl­ler om beslu­tet om för­ver­kande sak­nas.

Verk­ställ­bar­hets­för­kla­ring

8 §   Om ett beslut om för­ver­kande är verk­ställ­bart i Sve­rige, ska den myn­dig­het som är behö­rig enligt 4 § besluta att verk­stäl­lig­het får ske (verk­ställ­bar­hets­för­kla­ring).
Verk­ställ­bar­hets­för­kla­ringen gäl­ler ome­del­bart.

Verk­ställ­bar­hets­för­kla­ringen ska inne­hålla upp­gif­ter om
   1. det belopp i svensk valuta eller den egen­dom som verk­stäl­lig­he­ten ska avse,
   2. huruvida beslu­tet får verk­stäl­las enligt 2 § andra styc­ket första meningen, och i så fall med belop­pet angi­vet i svensk valuta,
   3. hur beslu­tet ska verk­stäl­las, om det finns andra beslut om för­ver­kande eller ett eller flera beslut för att säker­ställa verk­stäl­lig­het av ett beslut om för­ver­kande, samt
   4. hur den mot vil­ken för­kla­ringen gäl­ler kan över­klaga verkställbarhets-​​för­kla­ringen.

Vid fast­stäl­lande av det belopp som avses i andra styc­ket 1 och 2 ska 3 § tilläm­pas. En verk­ställ­bar­hets­för­kla­ring som har med­de­lats av Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten ska del­ges den mot vil­ken för­kla­ringen gäl­ler. Beslu­tar Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten med stöd av 13 § första styc­ket 1 om upp­skov med verk­stäl­lig­he­ten behö­ver del­giv­ning inte ske så länge skä­len för upp­skov består. Lag (2014:203).

Kro­no­fog­de­myn­dig­he­tens moti­ve­rings­skyl­dig­het

9 §   Ett beslut av Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten att inte med­dela en verk­ställ­bar­hets­för­kla­ring, att upp­häva en sådan eller att besluta om upp­skov med verk­stäl­lig­he­ten ska inne­hålla skä­len för beslu­tet.

Hin­der mot erkän­nande och verk­stäl­lig­het

10 §   En verk­ställ­bar­hets­för­kla­ring får inte med­de­las om ett sådant intyg som anges i 5 §, trots att den andra med­lems­sta­tens myn­dig­het getts till­fälle att komma in med kom­plet­te­ring, sak­nas eller till form eller inne­håll är så brist­fäl­ligt att det inte utan väsent­lig olä­gen­het kan läg­gas till grund för pröv­ning av frå­gan om erkän­nande och verk­stäl­lig­het.

11 §   En verk­ställ­bar­hets­för­kla­ring får utö­ver vad som anges i 10 § inte med­de­las om
   1. det för samma gär­ning som lig­ger till grund för beslu­tet om för­ver­kande har med­de­lats dom eller beslut i Sve­rige eller i en annan stat och domen eller beslu­tet i den andra sta­ten, vid ett fäl­lande avgö­rande, har verk­ställts,
   2. det enligt 20 kap. 7 § rät­te­gångs­bal­ken eller mot­sva­rande bestäm­melse i annan svensk lag har med­de­lats beslut att inte väcka åtal för det brott som lig­ger till grund för beslu­tet om för­ver­kande,
   3. en sådan för­kla­ring inte skulle vara för­en­lig med bestäm­mel­ser om immu­ni­tet och pri­vi­le­gier,
   4. beslu­tet om för­ver­kande har med­de­lats efter en för­hand­ling där den mot vil­ken beslu­tet rik­tar sig inte var per­son­li­gen när­va­rande och om det inte har bekräf­tats i inty­get att något av vill­ko­ren i arti­kel 8.2 e i ram­be­slu­tet är upp­fyllt, eller
   5. den gär­ning som lig­ger till grund för beslu­tet om för­ver­kande helt eller del­vis har begåtts i Sve­rige och inte mot­sva­rar brott enligt svensk lag eller pre­skrip­tion har inträtt enligt 36 kap. 31 § brotts­bal­ken. Lag (2024:868).

11 a §   För beslut om för­ver­kande enligt 1 kap. 3 § första styc­ket 4 gäl­ler, utö­ver vad som anges i 10 och 11 §§, att en verk­ställ­bar­hets­för­kla­ring inte får med­de­las om
   1. den gär­ning som lig­ger till grund för beslu­tet om för­ver­kande var­ken mot­sva­rar ett brott för vil­ket det enligt svensk lag är före­skri­vet fäng­else i fyra år eller mer, eller något av de brott som räk­nas upp i 36 kap. 6 § andra och tredje styc­kena brotts­bal­ken,
   2. brot­tet inte har varit sådant att det skulle kunna ge vinst,
   3. det var­ken av beslu­tet om för­ver­kande eller av krav som upp­ställs i den andra med­lems­sta­tens lag fram­går att den sta­tens dom­stol har bedömt att den för­ver­kade egen­do­men här­rör från brotts­lig verk­sam­het, eller
   4. beslu­tet om för­ver­kande inte rik­tar sig mot någon av de per­so­ner som anges i 36 kap. 7 § brotts­bal­ken.

En verk­ställ­bar­hets­för­kla­ring avse­ende beslut som anges i första styc­ket får inte med­de­las om det är oskä­ligt.
Lag (2024:848).

Ned­sätt­ning av det verk­ställ­bara belop­pet

12 §   Om beslu­tet om för­ver­kande avser en betal­nings­skyl­dig­het och det under verk­stäl­lig­he­ten fram­kom­mer att belop­pet till viss del har beta­lats eller verk­ställts i en annan stat, ska Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten i samma mån sätta ned det belopp för vil­ket verk­stäl­lig­het får ske. Vid ned­sätt­ning tilläm­pas 3 §.

Upp­skov med verk­stäl­lig­het

13 §   Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten får besluta om upp­skov på viss tid med verk­stäl­lig­he­ten av ett beslut om för­ver­kande om
   1. verk­stäl­lig­he­ten skulle skada en pågående utred­ning om brott,
   2. egen­do­men har för­kla­rats för­ver­kad enligt ett svenskt beslut om för­ver­kande eller är före­mål för verk­stäl­lig­het av ett beslut om för­ver­kande eller ett beslut för att säker­ställa verk­stäl­lig­het av ett beslut om för­ver­kande,
   3. beslu­tet avser en betal­nings­skyl­dig­het hos en per­son mot vil­ken ett för­fa­rande om för­ver­kande eller verk­stäl­lig­het av ett beslut om för­ver­kande pågår och per­so­nen i fråga sak­nar till­gångar för att samt­liga beslut ska kunna verk­stäl­las,
   4. verk­stäl­lig­he­ten inne­bär en risk för att det pen­ning­be­lopp som anges i beslu­tet kom­mer att över­skri­das på grund av sam­ti­dig verk­stäl­lig­het av beslu­tet i flera med­lems­sta­ter, eller
   5. det är nöd­vän­digt att helt eller del­vis över­sätta beslu­tet.

Tiden för upp­skov enligt denna para­graf får för­längas.
Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten får besluta att vid­tagna verk­stäl­lig­hets­åt­gär­der ska återgå. När skä­len för upp­skov har upp­hört ska verk­stäl­lig­he­ten åter­upp­tas.

Över­kla­gande av Kro­no­fog­de­myn­dig­he­tens verk­ställ­bar­hets­för­kla­ring

14 §   Kro­no­fog­de­myn­dig­he­tens verk­ställ­bar­hets­för­kla­ring får över­kla­gas av den mot vil­ken för­kla­ringen gäl­ler till den tings­rätt som enligt 18 kap. 1 § utsök­nings­bal­ken prö­var över­kla­gande av Kro­no­fog­de­myn­dig­he­tens beslut. Över­kla­gan­det ska göras skrift­li­gen och ges in till Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten inom tre vec­kor från den dag då den mot vil­ken för­kla­ringen gäl­ler fick del av verk­ställ­bar­hets­för­kla­ringen.

Ett över­kla­gande som inte har kom­mit in i rätt tid ska avvi­sas av Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten. Om över­kla­gan­det har kom­mit in till tings­rät­ten inom tiden för över­kla­gande, ska den omstän­dig­he­ten att över­kla­gan­det har kom­mit in till Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten först där­ef­ter inte för­an­leda att det avvi­sas. Om över­kla­gan­det inte avvi­sas, ska myn­dig­he­ten sända det och övriga hand­lingar i ären­det till tings­rät­ten.

Upp­hä­vande av verk­ställ­bar­hets­för­kla­ringen

15 §   En verk­ställ­bar­hets­för­kla­ring ska upp­hä­vas om
   1. det fram­kom­mer att beslu­tet om för­ver­kande inte får verk­stäl­las i Sve­rige,
   2. beslu­tet om för­ver­kande avser viss egen­dom och denna inte påträf­fas här i lan­det,
   3. egen­dom som kan använ­das för verk­stäl­lig­het inte påträf­fas eller det av någon annan anled­ning inte är möj­ligt att verk­ställa beslu­tet om för­ver­kande,
   4. nåd har bevil­jats eller annat beslut enligt 12 kap. 9 § rege­rings­for­men har med­de­lats,
   5. beslu­tet om för­ver­kande i sin hel­het är verk­ställt i en annan stat, eller
   6. begä­ran om verk­stäl­lig­het av beslu­tet om för­ver­kande åter­kal­las.

Beslut om upp­hä­vande av en verk­ställ­bar­hets­för­kla­ring med­de­las av Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten. Rät­ten ska dock, utö­ver i de fall i vilka för­kla­ringen är före­mål för rät­tens pröv­ning, fatta beslut om upp­hä­vande i de fall rät­ten har med­de­lat för­kla­ringen eller fast­ställt Kro­no­fog­de­myn­dig­he­tens för­kla­ring och det är fråga om upp­hä­vande enligt första styc­ket 1.

Om en verk­ställ­bar­hets­för­kla­ring upp­hävs ska de verk­stäl­lig­hets­åt­gär­der som vid­ta­gits såvitt möj­ligt återgå. Lag (2014:203).

Övriga bestäm­mel­ser

16 §   För rät­tens pröv­ning gäl­ler lagen (1996:242) om dom­stol­sä­ren­den, om inte annat föl­jer av denna lag. Innan rät­ten beslu­tar att inte med­dela en verk­ställ­bar­hets­för­kla­ring eller upp­hä­ver en sådan för­kla­ring, ska Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten ha getts till­fälle att yttra sig.

För över­kla­gande av Kro­no­fog­de­myn­dig­he­tens beslut i frå­gor som rör verk­stäl­lig­het gäl­ler bestäm­mel­serna i 18 kap.
utsök­nings­bal­ken. Lag (2014:203).

17 §   Annan egen­dom än pengar som erhål­lits vid verk­stäl­lig­he­ten ska säl­jas. Kan egen­do­men inte säl­jas får den för­stö­ras.

Egen­dom enligt första styc­ket som kan befa­ras komma till brotts­lig använd­ning eller annars är olämp­lig för för­sälj­ning ska oskad­lig­gö­ras av den myn­dig­het som för­va­rar egen­do­men.

Om det finns sär­skilda skäl, får viss egen­dom över­läm­nas till den andra med­lems­sta­ten i stäl­let för att säl­jas enligt första styc­ket. Sådan egen­dom får, om beslu­tet om för­ver­kande avser en betal­nings­skyl­dig­het, över­läm­nas endast om den andra sta­ten sam­tyc­ker till det.

Egen­dom får inte i något fall över­läm­nas om den utgör ett sådant kul­tur­fö­re­mål för vil­ket en ansö­kan om utför­sel­till­stånd enligt 5 kap. kul­turmil­jö­la­gen (1988:950) har avsla­gits eller vid en pröv­ning skulle ha avsla­gits.
Lag (2017:567).

18 §   Influtna medel till­fal­ler svenska sta­ten om belop­pet under­sti­ger 10 000 euro. I övriga fall ska influtna medel för­de­las lika mel­lan den svenska sta­ten och den andra med­lems­sta­ten.

Rege­ringen får, efter över­ens­kom­melse med den andra med­lems­sta­ten, besluta om en annan för­del­ning än den som anges i första styc­ket.

19 §   Beslut enligt 17 § och 18 § första styc­ket med­de­las av Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten.
JP Info­nets straff­rätts­liga tjäns­ter

JP Info­nets straff­rätts­liga tjäns­ter

Arbe­tar du med straff­rätt? JP Info­nets tjäns­ter ger dig ett bra stöd i ditt arbete. Våra tjäns­ter beva­kar, för­u­tom lagar och för­ar­be­ten, hela rätt­sked­jan från tings­rätt till Högsta dom­sto­len. Vi tar in alla rele­vanta avgö­ran­den från JO och JK. Dess­utom kan du ta del av exper­ta­na­ly­ser som ringar in och besva­rar olika aktu­ella rätts­frå­gor. Se allt inom straff­rätt.