SFS 2019:435 Lag om änd­ring i lagen (2018:1693) om poli­sens behand­ling av per­son­upp­gif­ter inom brotts­da­ta­la­gens område

Källa Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.

1 svensk för­fatt­nings­sam­ling lag om änd­ring i lagen (2018:1693) om poli­sens behand­ling av per­son­upp­gif­ter inom brotts­da­ta­la­gens område utfär­dad den 5 juni 2019 enligt riks­da­gens beslut1 före­skrivs i fråga om lagen (2018:1693) om poli­sens behand­ling av per­son­upp­gif­ter inom brotts­da­ta­la­gens område dels att 1 kap. 1 och 6 §§, 2 kap. 1 §, 3 kap. 2 och 3 §§, 4 kap. 6 och 9–11 §§ och 7 kap. 1 § ska ha föl­jande lydelse, dels att rubri­ken när­mast före 4 kap. 3 § ska lyda ”gemen­samt till­gäng­liga upp­gif­ter i ären­den om utred­ning av eller lag­fö­ring för brott eller om upp- börd”, dels att det ska infö­ras en ny para­graf, 4 kap. 5 a §, av föl­jande lydelse. 1 kap. 1 § denna lag gäl­ler utö­ver brotts­da­ta­la­gen (2018:1177) när någon av föl­jande myn­dig­he­ter i egen­skap av behö­riga myn­dig­he­ter behand­lar person-​​ upp­gif­ter: 1. polis­myn­dig­he­ten, om upp­gif­terna behand­las i syfte att före­bygga, för- hindra eller upp­täcka brotts­lig verk­sam­het, utreda eller lag­föra brott, verk- ställa upp­börd eller upp­rätt­hålla all­män ord­ning och säker­het, 2. ekobrotts­myn­dig­he­ten, om upp­gif­terna behand­las i syfte att utreda brott och det inte är fråga om åkla­gar­verk­sam­het, och 3. säker­hetspo­li­sen i frå­gor som inte rör natio­nell säker­het, om uppgif-​​ terna behand­las i syfte att före­bygga, för­hindra eller upp­täcka brotts­lig verk- sam­het eller utreda eller lag­föra brott. för ekobrotts­myn­dig­he­ten och säker­hetspo­li­sen gäl­ler endast 1–4 kap. och 7 kap. 6 § bestäm­mel­serna om per­son­upp­gif­ter i föl­jande para­gra­fer gäl­ler också vid behand­ling av upp­gif­ter om juri­diska per­so­ner: 1. 4 § om per­son­upp­gifts­an­svar, 2. 2 kap. 1 § om rätts­liga grun­der för behand­ling av per­son­upp­gif­ter, 3. 3 kap. 2 § om gemen­samt till­gäng­liga upp­gif­ter, 4. 4 kap. 1–4 och 5 a–11 §§ om längsta tid som per­son­upp­gif­ter får behand­las, 5. 5 kap. 18–20 §§ om behand­ling av per­son­upp­gif­ter i penningtvätts-​​ regis­ter, och 6. 5 kap. 21 och 22 §§ om behand­ling av per­son­upp­gif­ter i det interna-​​ tio­nella regist­ret. 1 prop. 2018/19:65, bet. 2018/19:juu26, rskr. 2018/19:238. sfs 2019:435 pub­li­ce­rad den 12 juni 2019 sfs 2019:435 2 bestäm­mel­serna om per­son­upp­gif­ter i föl­jande para­gra­fer i brottsdata-​​ lagen (2018:1177) gäl­ler också vid sådan behand­ling: 1. 2 kap. 2 § om dia­ri­e­fö­ring och hand­lägg­ning i vissa fall, 2. 2 kap. 3 § andra styc­ket om ända­må­let med behand­lingen, 3. 2 kap. 17 § om längsta tid som per­son­upp­gif­ter får behand­las, 4. 2 kap. 4 och 22 §§ om behand­ling för nya ända­mål, och 5. 3 kap. 6 § om till­gången till per­son­upp­gif­ter. 2 kap. 1 § per­son­upp­gif­ter får behand­las om det är nöd­vän­digt för att en myndig-​​ het som nämns i 1 kap. 1 § ska kunna utföra föl­jande upp­gif­ter: 1. före­bygga, för­hindra eller upp­täcka brotts­lig verk­sam­het, 2. utreda eller lag­föra brott, 3. verk­ställa upp­börd, 4. upp­rätt­hålla all­män ord­ning och säker­het, eller 5. full­göra för­plik­tel­ser som föl­jer av inter­na­tio­nella åta­gan­den. 3 kap. 2 § föl­jande per­son­upp­gif­ter får göras gemen­samt till­gäng­liga: 1. upp­gif­ter som kan antas ha sam­band med miss­tänkt brotts­lig verk- sam­het, om den miss­tänkta verk­sam­he­ten a) inne­fat­tar brott för vil­ket det är före­skri­vet fäng­else i ett år eller mer, eller b) sker sys­te­ma­tiskt. 2. upp­gif­ter som behövs för över­vak­ningen av en per­son som a) kan antas komma att begå brott för vil­ket det är före­skri­vet fäng­else i två år eller mer, och b) är all­var­ligt kri­mi­nellt belas­tad eller kan antas utgöra ett hot mot and­ras per­son­liga säker­het. 3. upp­gif­ter som före­kom­mer i ett ärende om utred­ning av eller lag­fö­ring för brott. 4. upp­gif­ter som före­kom­mer i ett ärende om upp­börd. 5. upp­gif­ter som före­kom­mer i ett ärende om kon­takt­för­bud eller om per­son­skydd. 6. upp­gif­ter som har rap­por­te­rats till polis­myn­dig­he­tens lednings-​​ cen­tra­ler. 7. upp­gif­ter som behand­las i syfte att upp­rätt­hålla all­män ord­ning och säker­het. 8. upp­gif­ter som behand­las i syfte att full­göra inter­na­tio­nella åta­gan­den, om det krävs för att den aktu­ella för­plik­tel­sen ska kunna full­gö­ras. dna-​pro­fi­ler får inte göras gemen­samt till­gäng­liga. att sådana upp­gif­ter får behand­las i sär­skilda regis­ter föl­jer av 5 kap. till­gången till upp­gif­ter som görs gemen­samt till­gäng­liga med stöd av första styc­ket 2 ska begrän­sas till sär­skilt angivna tjäns­te­män som har till upp­gift att arbeta med över­vak­ningen. infor­ma­tion om att en per­son är före­mål för över­vak­ning får dock göras till­gäng­lig för andra. 3 § det ska framgå genom en sär­skild upp­lys­ning eller på något annat sätt om per­son­upp­gif­ter har gjorts gemen­samt till­gäng­liga med stöd av 2 § första styc­ket 2 eller 6. sfs 2019:435 3 4 kap. 5 a § per­son­upp­gif­ter i ett ärende om upp­börd får inte behand­las för ända- mål inom denna lags tillämp­nings­om­råde längre än fem år efter utgången av det kalen­derår då dom­sto­lens avgö­rande fick laga kraft eller strafföre-​​ läg­gan­det eller före­läg­gan­det av en ord­nings­bot god­kän­des. per­son­upp­gif­ter som avser vär­de­för­ver­kande eller före­tags­bot får dock behand­las i tio år. 6 § per­son­upp­gif­ter som har gjorts gemen­samt till­gäng­liga med stöd av 3 kap. 2 § första styc­ket 1, 2 eller 5–8 får som längst behand­las under den tid som anges i 7–11 §§. bestäm­mel­sen i 2 kap. 17 § andra styc­ket brotts­da­ta­la­gen (2018:1177) gäl­ler inte vid tillämp­ningen av 7–11 §§. 9 § per­son­upp­gif­ter som behand­las med stöd av 3 kap. 2 § första styc­ket 5 får inte behand­las längre än ett år efter det att ären­det som upp­gif­terna behand­la­des i avslu­ta­des. 10 § per­son­upp­gif­ter som behand­las med stöd av 3 kap. 2 § första styc­ket 6 eller 7 får inte behand­las längre än ett år efter utgången av det kalen­derår då de behand­la­des auto­ma­ti­se­rat första gången. 11 § per­son­upp­gif­ter som behand­las med stöd av 3 kap. 2 § första styc­ket 8 får inte behand­las längre än ett år efter utgången av det kalen­derår då ären­det som upp­gif­terna behand­la­des i avslu­ta­des. 7 kap. 1 § en sank­tions­av­gift får tas ut av den per­son­upp­gifts­an­sva­rige vid över- trä­delse av bestäm­mel­serna i 1. 2 kap. 1 § om rätts­liga grun­der för behand­ling av per­son­upp­gif­ter, 2. 3 kap. 3 och 4 §§ om sär­skilda upp­lys­ningar, eller 3. 4 kap. 2–4, 5 a eller 7–11 §, 5 kap. 7, 15, 16, 20, 22 eller 26 § eller 6 kap. 6 § om längsta tid som per­son­upp­gif­ter får behand­las. sank­tions­av­gif­ten ska bestäm­mas till högst 10 000 000 kro­nor. denna lag trä­der i kraft den 30 juni 2019. på rege­ring­ens väg­nar mikael dam­berg peter lind­ström (justi­tie­de­par­te­men­tet)