SFS 1996:658 Lag om änd­ring i skat­te­brottsla­gen (1971:69)

Källa Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.

sfs 1996:658 utkom från tryc­ket den 20 juni 1996 lag om änd­ring i skat­te­brottsla­gen (1971:69); utfär­dad den 6 juni 1996. enligt riks­da­gens beslut1 före­skrivs i fråga om skat­te­brottsla­gen (1971:69) dels att 9 och 11 §§ skall upp­höra att gälla, dels att 2-8, 10, 12-14, 14 a och 14 c §§ skall ha föl­jande lydelse. 2 §2 den som på annat sätt än munt­li­gen upp­såt­li­gen läm­nar orik­tig upp­gift till myn­dig­het eller under­lå­ter att till myn­dig­het lämna dekla­ra­tion, kon­troll­upp­gift eller annan före­skri­ven upp­gift och där­i­ge­nom ger upp­hov till fara för att skatt undand­ras det all­männa eller fel­ak­tigt till­go­do­räk­nas eller åter­be­ta­las till honom själv eller annan döms för skat­te­brott till fäng­else i högst två år. 3 § om brott som avses i 2 § är att anse som ringa, döms för skat­te­för­se­else till böter. 4 § om brott som avses i 2 § är att anse som grovt, döms för grovt skat­te­brott till fäng­else, lägst sex måna­der och högst sex år. vid bedö­mande om brot­tet är grovt skall sär­skilt beak­tas om det rört myc­ket bety­dande belopp, om gär­nings­man­nen använt falska hand­lingar eller vil­se­le­dande bok­fö­ring eller om för­fa­ran­det ingått som ett led i en brotts­lig­het som utö­vats sys­te­ma­tiskt eller i större omfatt­ning eller i annat fall varit av syn­ner­li­gen far­lig art. 5 § den som på annat sätt än munt­li­gen av grov oakt­sam­het läm­nar orik­tig upp­gift till myn­dig­het och där­i­ge­nom ger upp­hov till fara för att skatt undand­ras det all­männa eller fel­ak­tigt till­go­do­räk­nas eller åter­be­ta­las till honom själv eller annan döms för vårds­lös skat­te­upp­gift till böter eller fäng­else i högst ett år. om gär­ningen med hän­syn till skat­te­be­lop­pet och övriga omstän­dig­he­ter är av mindre all­var­lig art, skall inte dömas till ansvar enligt första styc­ket. 6 § den som upp­såt­li­gen eller av grov oakt­sam­het under­lå­ter att full­göra före­skri­ven skyl­dig­het att inne­hålla skatt eller inbe­tala skatt som inne­hål­lits för annan, döms för skat­te­be­tal­nings­brott till böter eller fäng­else i högst ett år. i ringa fall skall inte dömas till ansvar enligt första styc­ket. 7 § den som, i annat fall än som avses i 2 §, på annat sätt än munt­li­gen upp­såt­li­gen läm­nar orik­tig upp­gift till 1. myn­dig­het, om upp­gif­ten rör för­hål­lande som har bety­delse för skyl­dig­he­ten för honom eller annan att betala skatt, 2. någon som är skyl­dig att för honom inne­hålla skatt eller lämna kon­troll­upp­gift eller mot­sva­rande under­rät­telse, om upp­gif­ten rör för­hål­lande 1 994 2 prop. 1995/96:170, bet. 1995/96:juu23, rskr. 1995/96:277. senaste lydelse 1994:504. änd­ringen inne­bär bl.a. att andra och tredje styc­kena upp­hävs. som har bety­delse för skyl­dig­he­tens full­gö­rande eller för skyl­dig­he­ten för honom eller annan att betala skatt, döms för skat­te­re­do­vis­nings­brott till böter eller fäng­else i högst sex måna­der. det­samma gäl­ler den som, i annat fall än som avses i 2 §, upp­såt­li­gen under­lå­ter att lämna en före­skri­ven upp­gift angå­ende sådant för­hål­lande som anges i första styc­ket 1 eller 2 till någon som avses där. detta gäl­ler dock endast under för­ut­sätt­ning att upp­gif­ten skall läm­nas utan före­läg­gande eller anma­ning och inte avser egen själv­de­kla­ra­tion. i ringa fall skall inte dömas till ansvar enligt första eller andra styc­ket. 8 § den som av grov oakt­sam­het begår gär­ning som avses i 7 § första styc­ket 2 eller andra styc­ket döms för vårds­lös skat­te­re­do­vis­ning till böter eller fäng­else i högst sex måna­der. i ringa fall skall inte dömas till ansvar enligt första styc­ket. 10 §3 den som upp­såt­li­gen eller av grov oakt­sam­het åsi­do­sät­ter bok­fö­rings­skyl­dig­het eller sådan skyl­dig­het att föra och bevara räken­ska­per, som före­skrivs för vissa upp­gifts­skyl­diga och där­i­ge­nom ger upp­hov till fara för att myn­dig­hets kon­troll­verk­sam­het vid beräk­ning eller upp­börd av skatt eller avgift all­var­ligt för­svå­ras, döms för för­svå­rande av skat­te­kon­troll till böter eller fäng­else i högst två år eller, om brot­tet är grovt, till fäng­else i lägst sex måna­der och högst fyra år. i ringa fall döms ej till ansvar enligt första styc­ket. 12 § den som fri­vil­ligt vid­tar åtgärd som leder till att skat­ten kan påfö­ras, till­go­do­räk­nas eller åter­be­ta­las med rätt belopp, döms inte till ansvar enligt 2-8 §. ansvar enligt 10 § inträ­der inte för den som fri­vil­ligt upp­fyl­ler skyl­dig­het som där avses. 13 § åtal för brott enligt 3 § får väc­kas endast om det är påkal­lat av sär­skilda skäl. 14 §4 utan hin­der av 35 kap. 1 § brotts­bal­ken får påföljd för brott enligt 3 eller 5-8 §§ ådö­mas, om den miss­tänkte häk­tats eller erhål­lit del av åtal för brot­tet inom fem år från brot­tet. har vid brott som avses i 10 § den miss­tänkte bli­vit före­mål för skatte-​​ eller tax­e­rings­re­vi­sion inom fem år från brot­tet, skall de i 35 kap. 1 § brotts­bal­ken angivna tiderna räk­nas från den dag då revi­sio­nen beslu­ta­des. påföljd får ådö­mas för brott enligt denna lag utan hin­der av att den miss­tänkte inte erhål­lit del av åtal för brot­tet inom den tid som anges i 35 kap. 1 § brotts­bal­ken eller första styc­ket denna para­graf, om den miss­tänkte inom samma tid har del­getts under­rät­telse om att han är skä­li­gen miss­tänkt för brot­tet. under­rät­tel­sen skall ha skett under en för­un­der­sök­ning som seder­mera lett till all­mänt åtal mot den miss­tänkte för brot­tet. den skall ha utfär­dats av åkla­ga­ren och ange de omstän­dig­he­ter som utgör grund för miss­tan­ken. del­giv­ningen skall ha skett på sätt som gäl­ler för del­giv­ning av 3 4 sfs 1996:658 senaste lydelse 1982:152. änd­ringen inne­bär bl.a. att tredje styc­ket upp­hävs. senaste lydelse 1985:105. 995 sfs 1996:658 stäm­ning i brott­mål. avvi­sas eller avskrivs mål mot någon om brott som han del­getts miss­tanke om enligt detta stycke skall i fråga om möj­lig­he­ten att ådöma påföljd så anses som om del­giv­ning av under­rät­tel­sen inte skett. 14 a §5 för brott enligt 2 eller 4 § får rät­ten på ansö­kan av åkla­ga­ren besluta om för­läng­ning av den tid som anges i 35 kap. 1 § brotts­bal­ken. beslut om för­läng­ning får med­de­las, om stäm­ning eller under­rät­telse enligt 14 § andra styc­ket avse­ende sådant brott inte har kun­nat del­ges den miss­tänkte på grund av att han 1. har sak­nat känt hem­vist och det inte har kun­nat klar­läg­gas var han uppe­hål­lit sig, 2. inte har kun­nat anträf­fas på känt hem­vist inom riket och det inte har kun­nat klar­läg­gas var han uppe­hål­lit sig samt det kan antas att han hål­lit sig undan eller 3. har sta­dig­va­rande vis­tats utom­lands. för­läng­nings­ti­den skall bestäm­mas med hän­syn till vad som kan antas behö­vas för att del­giv­ning skall ske med den miss­tänkte, dock till minst sex måna­der. visar det sig att den bestämda tiden är otill­räck­lig, får rät­ten på ansö­kan av åkla­ga­ren medge ytter­li­gare för­läng­ning. för­läng­ning enligt denna para­graf får inte omfatta längre tid än sam­man­lagt fem år. 14 c §6 tings­rät­tens hand­lägg­ning av mål enligt 14 a § är skrift­lig. i hand­lägg­ningen får ingå munt­lig för­hand­ling när det kan antas vara till för­del för utred­ningen. den miss­tänkte och hans för­sva­rare skall bere­das till­fälle att yttra sig över åkla­ga­rens ansö­kan om så kan ske. beslut vari­ge­nom en dom­stol läm­nat en ansö­kan enligt 14 a § utan bifall får inte över­kla­gas. beslut av tings­rätt att medge för­läng­ning enligt 14 a § får över­kla­gas. över­kla­gan­det skall ha kom­mit in inom två vec­kor från den dag då den miss­tänkte, på sätt som gäl­ler för del­giv­ning av stäm­ning i brott­mål, del­gavs beslu­tet. i övrigt skall vad som är före­skri­vet i rät­te­gångs­bal­ken rörande brott­mål gälla i tillämp­liga delar. denna lag trä­der i kraft den 1 juli 1996. äldre bestäm­mel­ser tilläm­pas dock fort­fa­rande i fråga om gär­ningar som begåtts före ikraft­trä­dan­det. på rege­ring­ens väg­nar tho­mas östros karin alm­gren (finans­de­par­te­men­tet) 5 996 6 senaste lydelse 1985:105. senaste lvdelse 1985:105.