SFS 2025:153 Lag om änd­ring i skat­te­brottsla­gen (1971:69)

Källa Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.

svensk för­fatt­nings­sam­ling lag sfs 2025:153 om änd­ring i skat­te­brottsla­gen (1971:69) pub­li­ce­rad utfär­dad den 27 feb­ru­ari 2025 enligt riks­da­gens beslut1 före­skrivs att 14 och 14 a §§ skat­te­brottsla­gen (1971:69) ska ha föl­jande lydelse. 14 §2 trots 35 kap. 2 § brotts­bal­ken får påföljd för brott enligt 3 och 5–8 §§ dömas ut, om den miss­tänkte häk­tats, fått del av åtal eller god­känt ett straf­fö­re­läg­gande för brot­tet inom fem år från brot­tet. om den bokförings-​​ skyl­dige eller den upp­gifts­skyl­dige vid brott som avses i 10 § har bli­vit före­mål för revi­sion av skat­te­ver­ket inom fem år från brot­tet, ska de i 35 kap. 2 § brotts-​​ bal­ken angivna tiderna räk­nas från den dag då revi­sio­nen beslu­ta­des. påföljd får dömas ut för brott enligt denna lag även om den miss­tänkte inte fått del av åtal för brot­tet inom den tid som anges i 35 kap. 2 § brotts-​​ bal­ken eller första styc­ket denna para­graf, om den miss­tänkte inom samma tid har del­getts under­rät­telse om att han eller hon är skä­li­gen miss­tänkt för brot­tet. under­rät­tel­sen ska ha skett under en för­un­der­sök­ning som senare lett till all­mänt åtal mot den miss­tänkte för brot­tet. den ska ha utfär­dats av åkla­ga­ren och ange de omstän­dig­he­ter som utgör grund för miss­tan­ken. del­giv­ningen ska ha skett på det sätt som gäl­ler för del­giv­ning av stäm­ning i brott­mål. om ett mål avvi­sas eller avskrivs mot någon sedan han eller hon del­getts miss­tanke om brott enligt detta stycke, ska del­giv­ning av under-​​ rät­tel­sen inte anses ha skett när frå­gan om pre­skrip­tion avgörs. 14 a §3 för brott enligt 2 eller 4 § får rät­ten på ansö­kan av åkla­ga­ren besluta om för­läng­ning av den tid som anges i 35 kap. 2 § brotts­bal­ken. beslut om för­läng­ning får med­de­las, om stäm­ning eller under­rät­telse enligt 14 § andra styc­ket avse­ende sådant brott inte har kun­nat del­ges den miss­tänkte på grund av att han eller hon 1. har sak­nat känd hem­vist och det inte har kun­nat klar­läg­gas var han eller hon uppe­hål­lit sig, 2. inte har kun­nat anträf­fas på känd hem­vist i sve­rige och det inte har kun­nat klar­läg­gas var han eller hon uppe­hål­lit sig och det kan antas att han eller hon hål­lit sig undan, eller 3. har sta­dig­va­rande vis­tats utom­lands. för­läng­nings­ti­den ska bestäm­mas med hän­syn till vad som kan antas behö­vas för att del­giv­ning ska ske med den miss­tänkte, dock till minst sex måna­der. om det visar sig att den bestämda tiden är otill­räck­lig, får rät­ten på ansö­kan av åkla­ga­ren medge ytter­li­gare för­läng­ning. 1 prop. 2024/25:59, bet. 2024/25:juu22, rskr. 2024/25:150. 2 senaste lydelse 2011:1247. 1 3 senaste lydelse 1996:658. den 5 mars 2025 1 2 3 4 5 6 7 8 9 0 : ; 1 2 3 4 5 6 7 8 9 0 : ; för­läng­ning enligt denna para­graf får inte omfatta längre tid än samman-​​ sfs 2025:153 lagt fem år. 1. denna lag trä­der i kraft den 1 april 2025. 2. bestäm­mel­serna i 14 § första styc­ket i den nya lydel­sen tilläm­pas även på brott som har begåtts före ikraft­trä­dan­det, om inte möj­lig­he­ten att döma till påföljd har bort­fal­lit dess­förin­nan enligt äldre bestäm­mel­ser. 3. punkt 2 gäl­ler inte bestäm­mel­sen om att god­kän­nan­det av ett strafföre-​​ läg­gande utgör en pre­skrip­tions­hind­rande åtgärd. på rege­ring­ens väg­nar niklas wyk­man linda bolund thor­nell (finans­de­par­te­men­tet) 2