SFS 1988:1180

Källa Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.

,v,/ sfs 1988:1180 lag utkom från tryc­ket den 8 decem­ber 1988 om änd­ring i lagen (1976:206) om fel­par­ke­rings­av­gift; utfär­dad den 1 decemb er 1988. "y-t enligt riks­da­gens beslut' före­skrivs i fråga om lagen (1976:206) om fel­par­ke­rings­av­gift' dels att 4, 9, 10, 15 och 16 §§ skall ha föl­jande lydelse, dels att det i lagen skall infö­ras en ny para­graf, 10 a §, av föl­jande lydelse. 4 § for­do­nets ägare ansva­rar för att fel­par­ke­rings­av­gif­ten beta­las. äga ren ansva­rar dock inte om omstän­dig­he­terna gör det san­no­likt att for­do­net från­hänts honom genom brott. med for­do­nets ägare avses 1. den som när över­trä­del­sen skedde var anteck­nad som for­do­nets ägare i något av de regis­ter som avses i 1 § 1 eller 2 eller den som senare har anteck­nats där som ägare av for­do­net vid tiden för över­trä­del­sen, 2. i fråga om for­don som bru­kas med stöd av licens som anges i 1 § 3, den som vid samma tid inne­hade licen­sen. 9 § ägare av for­don, i fråga om vil­ket par­ke­rings­an­märk­ning har medde lats, får hos polis­myn­dig­he­ten i det polis­di­strikt där par­ke­rings­an­märk ningen med­de­la­des skrift­li­gen anmäla att han bestri­der betal­nings­an­svar. där­vid skall han ange de omstän­dig­he­ter som bestri­dan­det grun­das på och den bevis­ning som åbe­ro­pas. har bestri­dande anmälts, verk­stäl­ler polis­myn­dig­he­ten den utred­ning som behövs. sedan utred­ningen har avslu­tats, med­de­lar polis­myn­dig­he­ten beslut med anled­ning av bestri­dan­det. fin­ner myn­dig­he­ten att par­ke­rings anmärk­ning ej hade bort med­de­las eller att betal­nings­an­svar av annan anled­ning ej åvi­lar den som bestritt sådant ansvar, undan­rö­jer den betal nings­an­sva­ret. anmä­les bestri­dande senare än sex måna­der efter det att avgif­ten har erlagts eller kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten vid­ta­git åtgärd för indriv­ning av av gif­ten, avvi­sas anmä­lan. 10 § ett beslut enligt 9 § som inne­bär att betal­nings­an­sva­ret undan­röjts får inte över­kla­gas. andra beslut enligt 9 § över­kla­gas skrift­li­gen hos den tings­rätt inom vars dom­krets över­trä­del­sen har ägt rum. skri­vel­sen med över­kla­gan­det ges in till polis­myn­dig­he­ten. den skall ha kom­mit in dit senast tre vec­kor från det kla­gan­den fick del av beslu­tet. vid pröv­ning av över­kla­gan­det tilläm pas lagen (1946:807) om hand­lägg­ning av dom­stol­sä­ren­den om inte annat anges i denna lag. omstän­dig­he­ter eller bevis som inte angetts vid polis­myn­dig­he­ten får i tings­rät­ten eller hov­rät­ten åbe­ro­pas endast om par­ten gör san­no­likt, att 2722 ' prop. 1988/89:6, tu2, rskr. 9. ' lagen omtryckt 1987:25. ¬ han haft gil­tig ursäkt för sin under­lå­ten­het att ange omstän­dig­he­ten eller sfs 1988:1180 bevi­set vid polis­myn­dig­he­ten, eller om det av annan sär­skild anled­ning bör tillå­tas att omstän­dig­he­ten eller bevi­set åbe­ro­pas. 10 a § talan mot tings­rät­tens beslut förs genom besvär i hov­rät­ten. talan får inte prö­vas av hov­rät­ten om inte hov­rät­ten med­de­lat par­ten pröv­nings­till­stånd. pröv­nings­till­stånd behövs inte vid talan mot beslut som rör någon annan än en part, beslut vari­ge­nom tings­rät­ten ogil­lat jäv mot en domare, beslut angå­ende utdö­mande av före­lagt vite eller om ansvar för en rätte gångs­för­se­else eller beslut vari­ge­nom anmä­lan av bestri­dande avvi­sats. i fråga om med­de­lade pröv­nings­till­stånd skall 54 kap. 11 § an dra styc­ket rät­te­gångs­bal­ken gälla i tillämp­liga delar. pröv­nings­till­stånd får med­de­las endast om 1. det är av vikt för led­ning av rätts­tillämp­ningen att talan prö­vas av högre rätt, 2. det finns anled­ning till änd­ring i d et slut vartill tings­rät­ten kom­mit eller 3. det annars finns syn­ner­liga skäl att pröva talan. kan talan mot tings­rät­tens beslut prö­vas av hov­rät­ten endast om denna med­de­lat pröv­nings­till­stånd, skall tings­rät­ten i sam­band med under­rät­tel se om vad s om gäl­ler i fråga om full­följd av talan upp­lysa par­terna om detta och där­vid också ange inne­hål­let i närm ast före­gå­ende stycke. hov­rät­tens beslut får inte över­kla­gas. 15 § fel­par­ke­rings­av­gift åter­be­ta­las om 1. betal­nings­an­sva­ret har undan­röjts genom beslut som har vun­nit laga kraft, 2. avgift tidi­gare har erlagts för samma över­trä­delse, 3. par­ke­rings­an­märk­ningen inte har prö­vats av dom­stol och det är uppen­bart att anmärk­ningen inte borde ha med­de­lats, eller 4. avgif­ten redan har erlagts, när åtal väc­kes eller straf­fö­re­läg­gande utfär­dats i fall som avses i 14 §. 16 § när en par­ke­rings­an­märk­ning har med­de­lats i en kom­mun som själv sva­rar för över­vak­ningen enligt lagen (1987:24) om kom­mu­nal par kerings­ö­ver­vak­ning, till­fal­ler fel­par­ke­rings­av­gif­ten kom­mu­nen. vid utbe­tal­ning till en kom­mun av betalda fel­par­kenngs­av­gif­ter skall sta­tens kost­na­der dras av med ett belopp som fast­ställs av rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer. om avgif­ten har höjts enligt 6 § andra styc­ket, skall dess­utom tre fjär­de­de­lar av det belopp som sva­rar mot höj­ningen till­falla sta­ten. 1 andra fall än som avses i första styc­ket till­fal­ler avgif­ten sta­ten. denna lag trä­der i kraft d en 1 janu­ari 1989. 1 fråga om par­ke­rings­an­märk­ningar som har med­de­lats före ikraft­trä dan­det gäl­ler inte 10 a §. beträf­fande sådana par­ke­rings­an­märk­ningar skall 9, 10 och 16 §§ i deras äldre lydelse tilläm­pas även efter ikraft­trä­dan det. 2723 ¬ sfs 1988:1180 på rege­ring­ens väg­nar -(i roine carls­son .'•rj peter löf­marck -ij (kom­mu­ni­ka­tions­de­par­te­men­tet) i i ¬