SFS 1981:142

Källa Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.

lag sfs 1981:142 om änd­rmg i lagen (1976:206) om fel­par­ke­rings­av­gift; utkom från tryc­ket den 10 m ars i98i utfär­ciad den 26 feb­ru­ari 1981. enligt riks­da­gens beslut' före­skrivs att 1,3,6 och 16 §§ lagen (1976; 206) om fel­par­ke­rings­av­gift skall ha nedan angivna lydelse. till följd härav kom­mer lagen att ha föl­jande lydelse från och med den dag då denna lag trä­der i kr aft. 1 § rege­ringen får för­ordna att denna lag skall tilläm­pas i fråga om över trä­del­ser av före­sk­ri­fi­ter som rör par­ke­ring eller stan­nande av 1. for­don som är upp­tagna i bi lre­gist­ret eller mot­sva­rande utländska re gis­ter, 2. for­don som är upp­tagna i de t mili­tära for­dons­re­gist­ret, eller 3. for­don som bru­kas med stöd av saluvagns-​, turistvagns-​, export vagns-​ eller inte­rimsli­cens, om över­trä­del­sen inte är belagd med straff. vad som sägs i lag en om ägare av for­don gäl­ler, i frå ga om for­don som bru­kas med stöd av licens som anges i 3. licen­sin­ne­ha­va­ren. 2 § över­trä­der någon före­skrift som avses i 1 § är han skyl­dig att erlägga avgift (fel­par­ke­rings­av­gift). 3 rege­ringen fär ange det högsta och det lägsta belopp som felparke-​ rings­av­gif­ter får fast­stäl­las till. belop­pen får där­vid varie­ras med hän­syn till skilda slag av par­ke­rings­ö­ver­trä­del­ser. att belop­pet höjs i vissa fall fram går av 6 § andra styc­ket. i de kom­mu­ner som sva­rar för tra­fi­kö­ver­vak­ning enligt lagen (1964: 321) om kom­mu­nal tra­fi­kö­ver­vak­ning fast­stäl­ler kom­mun­full­mäk­tige felparke-​ rings­av­gif­tens belopp. i an dra kom­mu­ner fast­ställs belop­pet av läns­sty­rel sen. 4 § den som när över­trä­del­sen skedde var anteck­nad som for­do­nets äga re i re gis­ter som avses i 1 § är ansva­rig för att fel­par­ke­rings­av­gif­ten beta las. detta gäl­ler dock ej om omstän­dig­he­terna gör det san­no­likt att fordo net har från­hänts honom genom brott. 5 § har for­don stan­nats eller par­ke­rats i stri d mot före­skrift som avses i 1 §, får polis­man eller sådan tra­fi­kö­ver­va­kare som avses i 2 § lagen (1964:321) om kom­mu­nal tra­fi­kö­ver­vak­ning med­dela par­ke­rings­an­märk ning. sådan anmärk­ning skall inne­hålla upp­ma­ning att inom viss tid betala den fast­ställda avgif­ten. anmärk­ningen över­läm­nas till for­do­nets förare eller ägare eller fäs­tes på for­do­net. 'prop. 1980/81:21, tu 4, rskr 46. ^ senaste lydelse 1980: 979. 189 ¬ sfs 1981:142 6 § beta­las inte en fel­par­ke­rings­av­gift inom före­skri­ven tid. skall fordo nets ägare erin­ras om betal­nings­an­sva­ret och upp­ma­nas att inom viss tid betala avgif­ten. beta­las inte avgif­ten efter upp­ma­ning, skall ett åläg­gande utfär­das för for­do­nets ägare att inom viss tid betala en för­höjd avgift. det belopp med vil­ket avgif­ten skall höjas fast­ställs av rege­ringen. följs inte åläg­gan­det, skall avgif­ten indri­vas. rege­ringen får före­skriva om ytter­li­gare avgifts­för höj­ning i sam band med indriv­ning. 7 § avgift skall erläg­gas inom före­skri­ven tid även om talan föres om un dan­rö­jande av betal­nings­skyl­dig­he­ten. 8 § med­de­las par­ke­rings­an­märk­ning och anser for­do­nets förare eller ägare att så ej hade bort ske. får han ansöka om rät­telse hos polis­myn­dig heten i de t polis­di­strikt där anmärk­ningen med­de­la­des. bifal­les ansö­kan, undan­rö­jer myn­dig­he­ten betal­nings­an­sva­ret. bifal­les ej ansö­kan om rät­telse eller kan frå­gan icke lämp­li­gen prö­vas i denna ord­ning, erin­ras den som har begärt rät­telse om möj­lig­he­ten att be strida betal­nings­an­svar på det sätt som anges i 9 §. mot beslut med anled­ning av begä­ran om rät­telse får talan ej föras. 9 § ägare av for­don, i fråga o m vil­ket par­ke­rings­an­märk­ning har medde lats. får hos polis­myn­dig­he­ten i det polis­di­strikt där par­ke­rings­an­märk ningen med­de­la­des skrift­li­gen anmäla att han bestri­der betal­nings­an­svar. där­vid skall grun­den för bestri­dan­det anges. har bestri­dande anmälts, verk­stäl­ler polis­myn­dig­he­ten den utred­ning som behövs. sedan utred­ningen har avslu­tats, med­de­lar polis­myn­dig­he­ten beslut med anled­ning av bestri­dan­det. fin­ner myn­dig­he­ten att par­ke­rings anmärk­ning ej hade bort med­de­las eller att betal­nings­an­svar av annan an led­ning ej åvi­lar den som bestritt sådant ansvar, undan­rö­jer den betal nings­an­sva­ret. anmä­les bestri­dande senare än sex måna­der efter det att avgif­ten har er- lagts eller utmät­nings­man vid­ta­git åtgärd för indriv­ning av avgif­ten, avvi sas anmä­lan. 10 § mot beslut enligt 9 § som inne­bär att betal­nings­an­sva­ret undan­röjts får talan ej föras. talan mot annat beslut enligt 9 § föres genom besvär hos den tings­rätt inom vars dom­krets över­trä­del­sen har ägt rum. vid pröv­ning av besvä­ren tilläm­pas lagen (1946: 807) om hand­lägg­ning av dom­stol­sä­ren­den om ej an nat anges i den na lag. där­vid gäl­ler i fråga om besvär vad i den lagen sägs om ansö­kan. besvär skall dock all­tid anfö­ras skrift­li­gen. talan mot tings­rätts beslut föres genom besvär i ho vrät­ten. mot hov­rätts beslut får talan ej föras. 190 11 § i ti ngs­rätt och hov­rätt för all­män åkla­gare det all­män­nas talan. 12 § tings­rätt är vid hand­lägg­ning av ärende enligt denna lag dom­för med en lag­fa­ren domare. ¬ 13 § om ej annat föl­jer av denna lag gäl­ler upp­börds­la­gen (1953; 272) och sfs 1981:142 inför­sel­la­gen (1968: 621) i tillämp­liga delar i fråga om fel­par­ke­rings­av­gift. reg­lerna i upp­börds­la­gen om rest­av­gift skall dock inte tilläm­pas. rege ringen får före­skriva avvi­kel­ser från de nämnda lagarna, när det gäl­ler av- kort­ning, avskriv­ning och det admi­nist­ra­tiva för­fa­ran­det i fråga om fel­par kerings­av­gift. åläg­gande enligt 6 § and ra styc­ket får ej utfär­das senare än ett år efter den dag då över­trä­del­sen skedde. åtgärd för indriv­ning av fel­par­ke­rings­av­gift får ej vid­ta­gas senare än fem år efter den dag över­trä­del­sen skedde. 14 § väc­kes åtal eller utfär­das straf­fö­re­läg­gande för gär­ning som icke omfat­tas av för­ord­nande enligt denna lag och ingår i gär­ningen för­fa­rand e som kan för­an­leda par­ke­rings­an­märk­ning, skall sådan anmärk­ning ej med delas. 15 § fel­par­ke­rings­av­gift åter­be­ta­las om 1. betal­nings­an­sva­ret har undan­röjts genom beslut som har vun­nit laga kraft, 2. avgift tidi­gare har erlagts for samma över­trä­delse, 3. det i annat fall har före­kom­mit fel som avsett ären­dets hand­lägg­ning och felet har varit till men för den som erlagt avgift eller, 4. avgif­ten redan har erlagts, när åtal väc­kes eller straf­fö­re­läg­gande ut fär­das i fal l som avses i 14 §, 16 § har en par­ke­rings­an­märk­ning med­de­lats i en kom­mun som sva­rar for tra­fi­kö­ver­vak­ning enligt lagen (1964: 321) om kom­mu­nal tra­fi­kö­ver­vak ning till­fal­ler fel­par­ke­rings­av­gif­ten kom­mu­nen. vid utbe­tal­ning till en kom­mun av betalda fel­par­ke­rings­av­gif­ter avdra ges stats­ver­kets kost­na­der med belopp som fast­ställs av rege­ringen eller myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer. om avgif­ten har höjts enligt 6 § andra styc­ket skall dess­utom hälf­ten av det belopp som sva­rar mot höj ningen till­falla stats­ver­ket. i annat fall till­fal­ler avgif­ten stats­ver­ket. denna lag trä­der i kraft den dag rege­ringen bes täm­mer. på rege­ring­ens väg­nar ulf adel­sohn s-e sig­frids­son (kom­mu­ni­ka­tions­de­par­te­men­tet) 191 '•i- • ' ¬