Tra­fikska­de­lag (1975:1410)

Utfär­dad:
Källa: Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.
SFS nr: 1975:1410
Depar­te­ment: Justi­tie­de­par­te­men­tet L2
Änd­ring införd: t.o.m. SFS 2024:1280
Länk: Länk till regis­ter

SFS nr:

1975:1410
Depar­te­ment/myn­dig­het: Justi­tie­de­par­te­men­tet L2
Utfär­dad: 1975-​12-15
Omtryck: SFS 1994:43
Änd­rad: t.o.m. SFS

2024:1280
Änd­rings­re­gis­ter: SFSR (Rege­rings­kans­liet)
Källa: Full­text (Rege­rings­kans­liet)


Inle­dande bestäm­mel­ser

1 §   Denna lag gäl­ler tra­fik­för­säk­ring för motor­dri­vet for­don och ersätt­ning från tra­fik­för­säk­ring för ska­dor i följd av tra­fik med sådant for­don (tra­fikska­de­er­sätt­ning).

Vid tillämp­ningen av lagen ska ett eldri­vet for­don utan tramp-​​ eller vevan­ord­ning all­tid anses som ett motor­dri­vet for­don, om det
   1. är kon­stru­e­rat för en has­tig­het som över­sti­ger 20 kilo­me­ter i tim­men, eller
   2. är kon­stru­e­rat för en has­tig­het som över­sti­ger 14 kilo­me­ter i tim­men och har en net­to­vikt som över­sti­ger 25 kilo­gram.

Andra styc­ket 2 gäl­ler inte om for­do­net är avsett för använd­ning enbart av per­so­ner med fysisk funk­tions­ned­sätt­ning.
Lag (2023:666).

1 a §   Lagen tilläm­pas inte på
   1. ett motor­dri­vet for­don som är avsett att föras av gående,
   2. ett motor­dri­vet for­don när det används för täv­ling, trä­ning, övnings­kör­ning, upp­vis­ning eller lik­nande ända­mål inom ett inhäg­nat täv­lings­om­råde,
   3. ett motor­red­skap med en tjäns­te­vikt av högst 2 000 kilo­gram som är inrät­tat huvud­sak­li­gen som arbets­red­skap och som inte ska vara regi­stre­rat i väg­tra­fik­re­gist­ret. Lag (2023:666).

1 b §   Om det till ett motor­dri­vet for­don som omfat­tas av lagen har kopp­lats ett for­don av något annat slag, tilläm­pas lagens bestäm­mel­ser om skada i följd av tra­fik med ett motor­dri­vet for­don på for­donskom­bi­na­tio­nen i dess hel­het. Lag (2023:666).

Tra­fik­för­säk­ring

2 §   Tra­fik­för­säk­ring skall fin­nas för motor­dri­vet for­don som är regi­stre­rat i väg­tra­fik­re­gist­ret och inte är avställt samt för annat motor­dri­vet for­don som bru­kas i tra­fik här i lan­det.

För­säk­rings­plik­ten full­görs av for­do­nets ägare. Inne­has for­do­net på grund av kre­dit­köp med för­be­håll om åter­ta­gan­de­rätt eller inne­has det med nytt­jan­de­rätt för bestämd tid om minst ett år, full­görs dock för­säk­rings­plik­ten av inne­ha­va­ren. Om ett for­don är regi­stre­rat i väg­tra­fik­re­gist­ret och den som äger for­do­net eller inne­har det under sådana omstän­dig­he­ter som anges i före­gå­ende mening inte har fyllt 18 år och sak­nar för­ar­be­hö­rig­het för for­do­net, full­görs för­säk­rings­plik­ten av den för­myn­dare som har regi­stre­rats i väg­tra­fik­re­gist­ret.

Tra­fik­för­säk­ring för ett motor­dri­vet for­don som har regi­stre­rats i väg­tra­fik­re­gist­ret kan genom upp­säg­ning av för­säk­rings­ta­ga­ren upp­höra att gälla endast om
   1. for­do­net inte längre är regi­stre­rat i väg­tra­fik­re­gist­ret,
   2. for­do­net är avställt, eller
   3. för­säk­rings­ta­ga­rens skyl­dig­het att hålla for­do­net för­säk­rat har upp­hört av någon annan anled­ning.

Tredje styc­ket skall inte tilläm­pas, om för for­do­net gäl­ler tra­fik­för­säk­ring hos en annan för­säk­rings­an­stalt.
Lag (2006:560).

3 §   Sta­ten är ej skyl­dig att hålla tra­fik­för­säk­ring. Sådan skyl­dig­het åvi­lar ej hel­ler annan beträf­fande
   1. motor­dri­vet for­don under tid då for­do­net är taget i anspråk med nytt­jan­de­rätt enligt för­fo­gan­de­la­gen (1978:262) eller då for­do­net bru­kas för att avläm­nas enligt den lagen eller hem­fö­ras efter för­fo­gande eller då det bru­kas i sam­band med besikt­ning för uttag­ning för total­för­sva­rets behov,
   2. motor­dri­vet for­don under tid då for­do­net inne­has av För­svars­mak­ten enligt skrift­ligt avtal som har träf­fats av myn­dig­he­ten eller då for­do­net bru­kas för att avläm­nas eller hem­fö­ras enligt sådant avtal. Lag (1994:1731).

4 §   Rege­ringen får med­dela före­skrif­ter om undan­tag från tra­fik­för­säk­rings­plikt beträf­fande
   1. motor­dri­vet for­don som till­hör viss främ­mande stat eller som till­hör ett Nato­hög­kvar­ter som omfat­tas av avtal som är i kraft i för­hål­lande till Sve­rige,
   2. annat motor­dri­vet for­don som är regi­stre­rat eller hem­ma­hö­rande i viss främ­mande stat. Lag (2016:667).

5 §   Tra­fik­för­säk­ring får med­de­las av
   1. en för­säk­rings­gi­vare som har fått till­stånd till det enligt 2 kap. 4 § för­säk­rings­rö­rel­se­la­gen (2010:2043),
   2. en för­säk­rings­gi­vare som har fått till­stånd till det enligt 4 kap. 1 § lagen (1998:293) om utländska för­säk­rings­gi­vares och tjäns­te­pen­sions­in­sti­tuts verk­sam­het i Sve­rige, och
   3. en EES-​för­säk­rings­gi­vare som är verk­sam i Sve­rige enligt 2 kap. 1 § lagen om utländska för­säk­rings­gi­vares och tjäns­te­pen­sions­in­sti­tuts verk­sam­het i Sve­rige.

En för­säk­rings­gi­vare som får med­dela tra­fik­för­säk­ring är skyl­dig att på begä­ran med­dela tra­fik­för­säk­ring. I ett till­stånd enligt 2 kap. 4 § för­säk­rings­rö­rel­se­la­gen eller 4 kap. 1 § lagen om utländska för­säk­rings­gi­vares och tjäns­te­pen­sions­in­sti­tuts verk­sam­het i Sve­rige får dock skyl­dig­he­ten begrän­sas till att gälla för­säk­ring åt per­so­ner som till­hör en viss yrkes­grupp eller intres­se­grupp eller som är bosatta inom ett visst område. Finan­sin­spek­tio­nen får efter ansö­kan besluta om mot­sva­rande begräns­ning för för­säk­rings­gi­vare som dri­ver verk­sam­het här enligt 2 kap. 1 § lagen om utländska för­säk­rings­gi­vares och tjäns­te­pen­sions­in­sti­tuts verk­sam­het i Sve­rige. Finan­sin­spek­tio­nens beslut får över­kla­gas till all­män för­valt­nings­dom­stol. Pröv­nings­till­stånd krävs vid över­kla­gande till kam­mar­rät­ten.

En för­säk­rings­gi­vare som avser att med­dela tra­fik­för­säk­ring genom grän­sö­ver­skri­dande verk­sam­het med stöd av 2 kap. 1 § lagen om utländska för­säk­rings­gi­vares och tjäns­te­pen­sions­in­sti­tuts verk­sam­het i Sve­rige men som inte har fast drift­ställe i Sve­rige ska ha en repre­sen­tant här i lan­det. Repre­sen­tan­ten ska vara bosatt i Sve­rige eller vara en svensk juri­disk per­son. För­säk­rings­gi­va­ren ska utfärda en full­makt för repre­sen­tan­ten att gente­mot ska­de­li­dande före­träda för­säk­rings­gi­va­ren och att själv eller genom någon annan tala och svara för denne angå­ende för­säk­rings­fall. Repre­sen­tan­ten ska även ha behö­rig­het att före­träda för­säk­rings­gi­va­ren vid kon­troll av om det finns en gil­tig tra­fik­för­säk­ring. För­säk­rings­gi­va­ren ska infor­mera för­säk­rings­ta­garna om vem som är för­säk­rings­gi­va­rens repre­sen­tant och om den­nes adress. Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela ytter­li­gare före­skrif­ter om vill­kor för sådana repre­sen­tan­ter.
Lag (2024:1280).

6 §   Om en för­säk­rings­gi­vares till­stånd att med­dela tra­fik­för­säk­ring åter­kal­las, ska den som har teck­nat tra­fik­för­säk­ring hos för­säk­rings­gi­va­ren och som är skyl­dig att ha en sådan för­säk­ring teckna en ny tra­fik­för­säk­ring för for­do­net inom en månad efter det att beslu­tet om åter­kal­lelse har kun­gjorts i Post- och Inri­kes Tid­ningar.

I fall som avses i första styc­ket upp­hör den tidi­gare tra­fik­för­säk­ringen senast vid utgången av den angivna månads­fris­ten. Lag (2023:666).

7 §   Rege­ringen eller myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer med­de­lar när­mare före­skrif­ter om för­säk­rings­an­stalts verk­sam­het enligt denna lag.

Tra­fikska­de­er­sätt­ning

8 §   För person-​​ eller sak­skada som upp­kom­mer i följd av tra­fik här i lan­det med motor­dri­vet for­don utgår tra­fikska­de­er­sätt­ning i fall som anges i denna lag.
Tra­fikska­de­er­sätt­ning utgår i mot­sva­rande fall också för skada som i följd av tra­fik utom­lands med här i lan­det regi­stre­rat eller svenska sta­ten till­hö­rigt motor­dri­vet for­don till­fo­gas svensk med­bor­gare eller den som har hem­vist i Sve­rige.

Tra­fikska­de­er­sätt­ning utgår inte för radi­o­lo­gisk skada i fall då rät­ten att göra ersätt­nings­an­språk gäl­lande mot annan än inne­ha­vare av en kärn­tek­nisk anlägg­ning är inskränkt enligt 26 § lagen (2010:950) om ansvar och ersätt­ning vid radi­o­lo­giska olyc­kor. Lag (2010:972).

8 a §   har upp­hävts genom lag (1993:1381).

9 §   I fråga om tra­fikska­de­er­sätt­ning tilläm­pas 5 kap. och 6 kap. 3 § ska­de­stånds­la­gen (1972:207) samt lagen (1973:213) om änd­ring av ska­de­stånds­liv­rän­tor. Lag (2001:734).

10 §   Ska­das förare eller pas­sa­ge­rare i motor­dri­vet for­don som är i tra­fik, utgår tra­fikska­de­er­sätt­ning från tra­fik­för­säk­ringen för for­do­net.

Ska­das motor­dri­vet for­don som är i tra­fik eller egen­dom som befordras med sådant for­don, utgår tra­fikska­de­er­sätt­ning endast om ska­dan har upp­kom­mit i följd av tra­fik med annat motor­dri­vet for­don och där­vid orsa­kats genom vål­lande i sam­band med föran­det av det andra for­do­net eller genom brist­fäl­lig­het på det for­do­net. I sådant fall utgår ersätt­ningen från tra­fik­för­säk­ringen för det andra for­do­net.

11 §   Om det upp­kom­mer någon annan person-​​ eller sak­skada i följd av tra­fik med motor­dri­vet for­don än som anges i 10 §, utgår tra­fikska­de­er­sätt­ning från tra­fik­för­säk­ringen för for­do­net.

För sak­skada som till­fo­gas för­säk­rings­ta­ga­ren genom det egna for­do­net utgår tra­fikska­de­er­sätt­ning enligt första styc­ket endast om for­do­net bru­ka­des olov­li­gen av någon annan. Ersätt­ning enligt första styc­ket utgår inte för sak­skada som genom det egna for­do­net till­fo­gas for­do­nets bru­kare eller förare eller, om for­do­net bru­ka­des olov­li­gen, den som med vet­skap om detta följde med for­do­net eller lät egen­dom befordras med det.

Ska­das ett spår­for­don som omfat­tas av järn­vägs­tra­fi­kla­gen (2018:181) och som är i tra­fik eller ska­das per­son eller egen­dom i ett sådant for­don, utgår tra­fikska­de­er­sätt­ning enligt första styc­ket endast om ska­dan har orsa­kats genom vål­lande i sam­band med föran­det av det motor­drivna for­do­net eller genom brist­fäl­lig­het på det for­do­net. Ska­das då också egen­dom som ingår i spå­ran­lägg­ningen, gäl­ler det som nu har sagts även i fråga om denna skada. Lag (2018:184).

12 §   Tra­fikska­de­er­sätt­ning med anled­ning av per­son­skada kan jäm­kas, om den ska­de­li­dande själv upp­såt­li­gen eller genom grov vårds­lös­het har med­ver­kat till ska­dan. Ersätt­ning till förare som har gjort sig skyl­dig till ratt­fyl­leri eller grovt ratt­fyl­leri kan även jäm­kas, om föra­ren där­vid genom vårds­lös­het har med­ver­kat till ska­dan. Har per­son­skada lett till döden, kan ersätt­ning som avses i 5 kap. 2 § ska­de­stånds­la­gen (1972:207) också jäm­kas, om den avlidne upp­såt­li­gen har med­ver­kat till döds­fal­let.

Tra­fikska­de­er­sätt­ning med anled­ning av sak­skada kan jäm­kas, om vål­lande på den ska­de­li­dan­des sida har med­ver­kat till ska­dan. I fall som avses i 10 § andra styc­ket skall sådan med­ver­kan till sak­skada anses före­ligga, om vål­lande i sam­band med föran­det av det ska­dade for­do­net eller det for­don var­med den ska­dade egen­do­men beford­ra­des eller brist­fäl­lig­het på for­do­net har med­ver­kat till ska­dan. Vidare skall i fall som avses i 11 § tredje styc­ket sådan med­ver­kan till sak­skada anses före­ligga, om vål­lande i sam­band med spår­drif­ten eller brist­fäl­lig­het i någon anord­ning för denna har med­ver­kat till ska­dan.

Jämk­ning enligt första eller andra styc­ket sker efter vad som är skä­ligt med hän­syn till den med­ver­kan som har före­kom­mit på ömse sidor och omstän­dig­he­terna i övrigt. Lag (2001:734).

13 §   Skall tra­fikska­de­er­sätt­ning för en och samma skada utgå från tra­fik­för­säk­ring­arna för flera for­don, sva­rar för­säk­ring­arna soli­da­riskt för ersätt­ningen.

14 §   Från ett for­dons tra­fik­för­säk­ring utgår tra­fikska­de­er­sätt­ning med anled­ning av en och samma hän­delse med högst 300 mil­jo­ner kro­nor, ränta och ersätt­ning för rät­te­gångs­kost­na­der oräk­nade. För­slår belop­pet ej till gott­gö­relse åt var och en som har rätt till ersätt­ning ur belop­pet, utgår i första hand ersätt­ning för per­son­skada. Ersätt­ning­arna till dem som ej kan bere­das full gott­gö­relse ned­sät­tes med samma kvot­del för var och en.
Kan efter inträf­fat ska­de­fall befa­ras att sådan ned­sätt­ning blir nöd­vän­dig, kan rege­ringen eller myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer för­ordna att ersätt­ning tills vidare skall utgå endast med viss kvot­del.

Om skada upp­kom­mer i följd av tra­fik här i lan­det med ett for­don som hör hemma i något av län­derna inom Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det, tilläm­pas på begä­ran av den ska­de­li­dande i stäl­let för första styc­ket de före­skrif­ter om obli­ga­to­risk motor­for­dons­för­säk­ring som gäl­ler i det land där for­do­net hör hemma. Lag 1993:1382 (1993:1646).

15 §   Beträf­fande motor­dri­vet for­don som enligt 3 § eller med stöd av 4 § 1 är undan­ta­get från tra­fik­för­säk­rings­plikt och som sak­nar tra­fik­för­säk­ring sva­rar sta­ten för den tra­fikska­de­er­sätt­ning som skulle ha utgått, om för­säk­ring hade fun­nits.

I fall som avses i första styc­ket gäl­ler vad som i denna lag före­skri­ves om för­säk­rings­an­stalt i tillämp­liga delar sta­ten.

16 §   För ett motor­dri­vet for­don som har undan­ta­gits från tra­fik­för­säk­rings­plikt med stöd av 4 § 2 och som sak­nar tra­fik­för­säk­ring ansva­rar samt­liga för­säk­rings­gi­vare, som vid ska­de­till­fäl­let fick med­dela tra­fik­för­säk­ring enligt 5 § första styc­ket, soli­da­riskt för den tra­fikska­de­er­sätt­ning som skulle ha beta­lats, om en för­säk­ring hade fun­nits.

I fråga om ett for­don som är för­säk­rings­plik­tigt men som sak­nar tra­fik­för­säk­ring har de för­säk­rings­gi­vare som avses i första styc­ket samma ersätt­nings­an­svar som anges där. För sak­skada som till­fo­gas den för­säk­rings­plik­tige gäl­ler dock detta ansvar endast om for­do­net bru­ka­des olov­li­gen av någon annan och antingen inte var regi­stre­rat i väg­tra­fik­re­gist­ret eller var avställt.

De för­säk­rings­gi­vare som avses i första styc­ket ansva­rar även soli­da­riskt för den tra­fikska­de­er­sätt­ning som skulle ha beta­lats från tra­fik­för­säk­ringen för ett motor­dri­vet for­don vars iden­ti­tet inte kan fast­stäl­las. Från ersätt­ning för sak­skada ska ett belopp avräk­nas som mot­sva­rar en tju­gon­del av det pris­bas­belopp enligt 2 kap. 6 och 7 §§ soci­al­för­säk­rings­bal­ken som gäl­ler för det år då ska­de­hän­del­sen inträf­far. Vid ska­dor på renar ska någon avräk­ning inte göras. Lag (2023:666).

17 §   Ska­de­li­dan­des rätt till tra­fikska­de­er­sätt­ning får, utö­ver vad som anges i denna lag, inskrän­kas endast på grund av omstän­dig­het som har inträf­fat efter ska­de­hän­del­sen och som enligt för­säk­rings­av­talsla­gen (2005:104) kan med­föra begräns­ning av för­säk­rings­gi­va­rens skyl­dig­het att utge för­säk­rings­be­lopp. Lag (2005:113).

17 a §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om skyl­dig­het
   1. för för­säk­rings­gi­va­ren, den­nes repre­sen­tant enligt 27 § och den tra­fik­för­säk­rings­för­e­ning som avses i 33 § att till den ska­de­li­dande ge ett moti­ve­rat besked om ersätt­ning,
   2. för för­säk­rings­gi­va­ren att till för­säk­rings­ta­ga­ren utfärda ett intyg om ska­de­histo­rik, och
   3. för för­säk­rings­gi­va­ren att offent­lig­göra all­män infor­ma­tion om hur intyg om ska­de­histo­rik används när pre­mier för tra­fik­för­säk­ring bestäms. Lag (2023:666).

Ska­de­stånd m. m.

18 §   Den som drab­bas av en skada i följd av tra­fik med ett motor­dri­vet for­don får, trots att han kan få tra­fikska­de­er­sätt­ning, i stäl­let kräva ska­de­stånd enligt vad som gäl­ler om detta. Har den ska­de­li­dan­des rätt till tra­fikska­de­er­sätt­ning helt eller del­vis fal­lit bort på grund av en omstän­dig­het som har inträf­fat efter ska­de­hän­del­sen, är han berät­ti­gad till ska­de­stånd i den delen endast om det finns sär­skilda skäl.

Ska­de­stånd med anled­ning av en skada på ett motor­dri­vet for­don i tra­fik eller på egen­dom som trans­por­te­rats med det får jäm­kas efter vad som är skä­ligt med hän­syn till den med­ver­kan som har före­kom­mit på ömse sidor, de sär­skilda ris­ker för ska­dor som motor­for­donstra­fi­ken har inne­bu­rit och omstän­dig­he­terna i övrigt. Lag (1999:266).

19 §   Den som har utgett ska­de­stånd med anled­ning av skada i följd av tra­fik med motor­dri­vet for­don inträ­der intill det utgivna belop­pet i den skade-​​ lidan­des rätt till tra­fikska­de­er­sätt­ning. Detta gäl­ler dock ej i den mån tra­fikska­de­er­sätt­ningen skulle ha kun­nat krä­vas åter från den skadestånds-​​ skyl­dige enligt 20 §.

Har för­säk­rings­gi­vare enligt avtal om annan ska­de­för­säk­ring än trafikför-​​ säk­ring utgett ersätt­ning för skada i följd av tra­fik med motor­dri­vet for­don, inträ­der för­säk­rings­gi­va­ren intill belop­pet av den utgivna ersätt­ningen i för­säk­rings­ha­va­rens rätt till tra­fikska­de­er­sätt­ning.
Det­samma gäl­ler när enligt för­bin­delse i avtal om olycksfalls-​​ eller sjuk­för­säk­ring ersätt­ning har utgetts med verk­liga belop­pet av sjuk­vårds­kost­na­der eller andra utgif­ter och för­lus­ter som olycks­fal­let eller sjuk­do­men har med­fört.

Tra­fik­för­säk­rings­an­stalts åter­kravs­rätt m. m.

20 §   Har en skada för vil­ken tra­fikska­de­er­sätt­ning utgått vål­lats upp­såt­li­gen eller genom grov vårds­lös­het, inträ­der för­säk­rings­an­stal­ten intill det utgivna belop­pet i den ska­de­li­dan­des rätt till ska­de­stånd av ska­de­vål­la­ren. Det­samma gäl­ler om ska­dan har vål­lats genom vårds­lös­het av en förare som har gjort sig skyl­dig till brott som avses i 4 eller 4 a § lagen (1951:649) om straff för vissa tra­fik­brott.

Om tra­fikska­de­er­sätt­ning har beta­lats för en skada som omfat­tas av pro­duk­t­an­svars­la­gen (1992:18), inträ­der för­säk­rings­an­stal­ten intill det utgivna belop­pet i den ska­de­li­dan­des rätt till ska­de­stånd enligt den lagen.

Om en infra­struk­tur­för­val­tare är ansva­rig enligt järn­vägs­tra­fi­kla­gen (2018:181) eller annan för­fatt­ning för skada till följd av spår­drif­ten och tra­fikska­de­er­sätt­ning har utgått för ska­dan, får för­säk­rings­an­stal­ten kräva ersätt­ningen åter från infra­struk­tur­för­val­ta­ren i den omfatt­ning som är skä­lig med hän­syn till den med­ver­kan som har före­kom­mit på ömse sidor och omstän­dig­he­terna i övrigt.
Lag (2018:184).

21 §   I avtal om tra­fik­för­säk­ring får göras för­be­håll om rätt för för­säk­rings­an­stal­ten att kräva utgi­ven tra­fikska­de­er­sätt­ning åter från för­säk­rings­ta­ga­ren intill belopp för vil­ket denne har åta­git sig att stå själv­risk.

För­be­håll om rätt till åter­krav från fysisk per­son får för varje ska­de­hän­delse göras gäl­lande med högst en tion­de­del av det pris­bas­belopp enligt 2 kap. 6 och 7 §§ soci­al­för­säk­ring­bal­ken som gäl­ler för det år ska­de­hän­del­sen inträf­far. Lag (2010:1220).

22 §   Ska­das förare eller pas­sa­ge­rare i motor­dri­vet for­don i följd av tra­fik med detta for­don och annat motor­dri­vet for­don och har ska­dan orsa­kats genom vål­lande i sam­band med föran­det av det andra for­do­net eller genom brist­fäl­lig­het på detta, får tra­fikska­de­er­sätt­ning som har utgått för ska­dan krä­vas åter från för­säk­ringen för det andra for­do­net.
Har vål­lande eller brist­fäl­lig­het före­kom­mit även på det först­nämnda for­do­nets sida, för­de­las ersätt­nings­an­sva­ret mel­lan for­do­nens för­säk­ringar efter vad som är skä­ligt med hän­syn till den med­ver­kan som har före­kom­mit på ömse sidor och omstän­dig­he­terna i övrigt.

Kan enligt första styc­ket ersätt­ning krä­vas åter från för­säk­ring­arna för två eller flera for­don, sva­rar för­säk­ring­arna soli­da­riskt.

23 §   Sva­rar tra­fik­för­säk­ring­arna för flera for­don soli­da­riskt, skall försäk-​​ ring­arna sinse­mel­lan taga lika del i ersätt­nings­an­sva­ret. Har ska­dan orsa­kats genom vål­lande i sam­band med föran­det av något av for­do­nen eller genom brist­fäl­lig­het på något av dem, skall dock för­säk­ringen för det for­do­net bära hela ersätt­ningen i för­hål­lande till för­säk­ringen för for­don på vars sida var­ken vål­lande eller brist­fäl­lig­het har före­kom­mit. Före­lig­ger vål­lande eller brist­fäl­lig­het på flera sidor, för­de­las ersätt­nings­an­sva­ret mel­lan for­do­nens för­säk­ringar efter vad som är skä­ligt med hän­syn till den med­ver­kan som har före­kom­mit på olika sidor och omstän­dig­he­terna i övrigt.

24 §   I fall som avses i 16 § för­de­las för­säk­rings­gi­var­nas inbör­des ersätt­nings­an­svar efter för­hål­lan­det mel­lan belop­pen av de pre­mier för direkt teck­nade tra­fik­för­säk­ringar som här­rör från verk­sam­he­ten här i lan­det och som för var och en av dem belö­per på när­mast före­gå­ende kalen­derår.

Tra­fikska­de­er­sätt­ning som har beta­lats enligt 16 § andra styc­ket får upp till en tion­del av det pris­bas­belopp som anges i 21 § krä­vas till­baka från den som var skyl­dig att ha tra­fik­för­säk­ring. Ersätt­ningen får inte krä­vas till­baka, om for­do­net vid ska­de­till­fäl­let bru­ka­des olov­li­gen av någon annan och antingen inte var regi­stre­rat i väg­tra­fik­re­gist­ret eller var avställt.

Om tra­fikska­de­er­sätt­ning har beta­lats enligt 16 § tredje styc­ket och for­do­net där­ef­ter blir känt, får ersätt­ningen krä­vas till­baka från den för­säk­rings­gi­vare som har med­de­lat tra­fik­för­säk­ring för for­do­net. Lag (2023:666).

25 §   Den som på grund av ansva­rig­het för skada enligt 20 § har utgett ersätt­ning till för­säk­rings­an­stalt får efter vad som är skä­ligt kräva ersätt­ningen åter från annan som också är ansva­rig för ska­dan enligt 20 §.

För­säk­rings­ta­gare som har krävts på själv­risk­be­lopp enligt 21 § och försäk-​​ rings­plik­tig som har krävts på belopp som avses i 24 § andra styc­ket inträ­der intill det utgivna belop­pet i den rätt till ska­de­stånd enligt 20 § eller den rätt till åter­krav enligt 22 eller 23 § som till­kom­mer för­säk­rings­an­stal­ten respek­tive för­säk­rings­an­stal­terna. Är för­säk­rings­ta­ga­ren eller den för­säk­rings­plik­tige ansva­rig för ska­dan enligt 20 §, äger första styc­ket mot­sva­rande tillämp­ning.

26 §   Ersätt­ning som har utgetts enligt denna lag får utö­ver vad som föl­jer av 20-​-25 §§ krä­vas åter endast på grund av åta­gande av annan än försäk-​​ rings­ta­ga­ren.

Skada under resa inom Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det (EES) m.m.

27 §   Den som enligt 2 kap. 4 § för­säk­rings­rö­rel­se­la­gen (2010:2043) eller 4 kap. 1 § lagen (1998:293) om utländska för­säk­rings­gi­vares och tjäns­te­pen­sions­in­sti­tuts verk­sam­het i Sve­rige med­de­lar tra­fik­för­säk­ring ska ha en ska­de­re­gle­rings­re­pre­sen­tant i varje annat EES-​land.
Repre­sen­tan­ten ska vara bosatt i det lan­det eller, om det är en juri­disk per­son, vara eta­ble­rad där.

För­säk­rings­gi­va­ren ska utfärda full­makt för ska­de­re­gle­rings­re­pre­sen­tan­ten att reglera ska­de­li­dan­des anspråk på ersätt­ning från tra­fik­för­säk­ringen när
   1. den ska­de­li­dande är bosatt i det EES-​land där repre­sen­tan­ten är bosatt eller eta­ble­rad,
   2. det for­don vars för­säk­ring ska tas i anspråk är för­säk­rat och nor­malt hem­ma­hö­rande i något annat EES-​land än som avses i 1 och
   3. ska­dan har inträf­fat i något annat EES-​land än som avses i 1 eller i ett land som ingår i syste­met med grönt kort.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela ytter­li­gare före­skrif­ter om vill­kor beträf­fande ska­de­re­gle­rings­re­pre­sen­tan­ter och före­skrif­ter om under­rät­tel­se­skyl­dig­het. Lag (2010:2050).

28 §   Om en ska­de­li­dande som är bosatt här i lan­det har anmält ett sådant för­säk­rings­fall som avses i 27 § andra styc­ket till en för­säk­rings­gi­vare i ett annat EES-​land eller till en ska­de­re­gle­rings­re­pre­sen­tant som denne har i Sve­rige utan att få ett moti­ve­rat besked om ersätt­ning, sva­rar de för­säk­rings­gi­vare som avses i 16 § soli­da­riskt för ersätt­ningen när det har gått tre måna­der sedan anmä­lan gjor­des. Samma ersätt­nings­an­svar gäl­ler om den utländske för­säk­rings­gi­va­ren inte har någon ska­de­re­gle­rings­re­pre­sen­tant här i lan­det. Vad som sägs i detta stycke gäl­ler inte om den ska­de­li­dande har vid­ta­git rätts­liga åtgär­der mot den utländske för­säk­rings­gi­va­ren.

Om for­do­net är för­säk­rings­plik­tigt men sak­nar tra­fik­för­säk­ring, har de för­säk­rings­gi­vare som avses i 16 § samma ersätt­nings­an­svar för ska­dan som anges i första styc­ket. Om for­do­nets iden­ti­tet inte kan fast­stäl­las, sva­rar dessa för­säk­rings­gi­vare soli­da­riskt för den ersätt­ning som skulle ha utgått från för­säk­ringen. Vad som sägs i detta stycke gäl­ler även om for­do­net inte är nor­malt hem­ma­hö­rande i ett EES-​land men för­säk­rings­fal­let har inträf­fat i ett EES-​land.

Ska­de­re­gle­ringen skall påbör­jas senast två måna­der efter det att ären­det anmäl­des till de för­säk­rings­gi­vare som avses i 16 §. Ska­de­re­gle­ringen skall avbry­tas, om för­säk­rings­gi­va­ren eller ska­de­re­gle­rings­re­pre­sen­tan­ten läm­nar ett moti­ve­rat besked om ersätt­ning. Vad som sägs om ska­de­re­gle­ring i 7 kap. 1 § för­säk­rings­av­talsla­gen (2005:104) skall tilläm­pas också på ska­de­re­gle­ring enligt denna para­graf.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela ytter­li­gare före­skrif­ter om ska­de­re­gle­ringen och före­skrif­ter om under­rät­tel­se­skyl­dig­het. Lag (2005:113).

29 §   Den tra­fik­för­säk­rings­för­e­ning som avses i 33 § skall på begä­ran lämna upp­gif­ter om vem som har med­de­lat tra­fik­för­säk­ring för ett for­don som är nor­malt hem­ma­hö­rande i Sve­rige, vem som är för­säk­rings­gi­va­rens ska­de­re­gle­rings­re­pre­sen­tant och vem som äger for­do­net. För for­don som har undan­ta­gits från skyl­dig­het att ha tra­fik­för­säk­ring skall upp­gift läm­nas om vem som ansva­rar i stäl­let för en för­säk­rings­gi­vare.

Mot­sva­rande upp­gif­ter skall läm­nas också om for­don som är nor­malt hem­ma­hö­rande i ett annat EES-​land, i den mån tra­fik­för­säk­rings­för­e­ningen har till­gång till upp­gif­terna.
Lag (2002:343).

Insol­vens­ga­ran­ti­sy­stem

29 a §   Om en för­säk­rings­gi­vare som har till­stånd att med­dela tra­fik­för­säk­ring i Sve­rige eller i ett annat EES-​land är före­mål för ett lik­vi­da­tions­för­fa­rande som avses i 2 § lagen (2005:1047) om inter­na­tio­nella för­hål­lan­den rörande finan­si­ella före­tags insol­vens, ansva­rar samt­liga för­säk­rings­gi­vare som vid tid­punk­ten för beslu­tet om lik­vi­da­tions­för­fa­ran­det fick med­dela tra­fik­för­säk­ring enligt 5 § första styc­ket 1 och 2 soli­da­riskt för ersätt­ning till en ska­de­li­dande som är bosatt i Sve­rige, i den utsträck­ning ersätt­ningen omfat­tas av för­säk­ring hos för­säk­rings­gi­va­ren.

Den för­säk­rings­gi­vare som är före­mål för lik­vi­da­tions­för­fa­ran­det omfat­tas inte av det soli­da­riska ansva­ret.

Ersätt­ning till den ska­de­li­dande ska beta­las så snart som möj­ligt och senast tre måna­der från den dag då den ska­de­li­dande har accep­te­rat ett moti­ve­rat anbud om ersätt­ning.
Lag (2023:666).

29 b §   Om den för­säk­rings­gi­vare som är före­mål för lik­vi­da­tions­för­fa­ran­det har sitt huvud­kon­tor i ett annat EES- land än Sve­rige får de soli­da­riskt ansva­riga för­säk­rings­gi­varna kräva ersätt­ning för betal­ning enligt 29 a § från insol­vens­or­ga­net i det EES-​lan­det. Lag (2023:666).

29 c §   Om den för­säk­rings­gi­vare som är före­mål för lik­vi­da­tions­för­fa­ran­det är en sådan för­säk­rings­gi­vare som avses i 5 § första styc­ket 1, ansva­rar de för­säk­rings­gi­vare som har soli­da­riskt ansvar enligt 29 a § även soli­da­riskt för den ersätt­ning som krävs av ett insol­vens­or­gan i ett annat EES-​land, i den utsträck­ning ersätt­ningen har beta­lats till en ska­de­li­dande som är bosatt i det EES-​lan­det.

Ersätt­ning till orga­net i det andra EES-​lan­det ska beta­las senast sex måna­der från den dag då ett krav har mot­ta­gits, om inte något annat har avta­lats. Lag (2023:666).

29 d §   För­säk­rings­gi­var­nas inbör­des ersätt­nings­an­svar för­de­las efter för­hål­lan­det mel­lan belop­pen av de pre­mier för direkt teck­nade tra­fik­för­säk­ringar som här­rör från verk­sam­he­ten i Sve­rige och som för var och en av dem avser kalen­derå­ret när­mast före beslu­tet om lik­vi­da­tions­för­fa­ran­det. För en för­säk­rings­gi­vare som avses i 5 § första styc­ket 1 ska även pre­mier för direkt teck­nade obli­ga­to­riska motor­for­dons­för­säk­ringar som här­rör från verk­sam­he­ten i andra EES-​län­der än Sve­rige ingå vid för­del­ningen av ersätt­nings­an­sva­ret. Lag (2023:666).

29 e §   De för­säk­rings­gi­vare som har beta­lat ersätt­ning enligt 29 a eller 29 c § inträ­der i den ska­de­li­dan­des rätt till ersätt­ning av den för­säk­rings­gi­vare som är före­mål för lik­vi­da­tions­för­fa­ran­det.

För­säk­rings­gi­varna inträ­der också i den ska­de­li­dan­des rätt till ska­de­stånd av ska­de­vål­la­ren, upp till det utbe­ta­lade belop­pet.

Det insol­vens­or­gan som har beta­lat ersätt­ning efter ett krav enligt 29 b § inträ­der i den rätt som för­säk­rings­gi­varna har enligt andra styc­ket. Lag (2023:666).

29 f §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om för­fa­ran­det hos de för­säk­rings­gi­vare som är soli­da­riskt ansva­riga enligt 29 a § och om under­rät­tel­se­skyl­dig­het med anled­ning av insol­vens­ga­ran­ti­sy­ste­met. Lag (2023:666).

Övriga bestäm­mel­ser

30 §   Så snart ägare, bru­kare eller förare av motor­dri­vet for­don har fått kän­ne­dom om hän­delse som kan med­föra för­säk­rings­fall enligt denna lag, skall han under­rätta den för­säk­rings­an­stalt som har med­de­lat tra­fik­för­säk­ring för for­do­net om hän­del­sen.
Han är vidare skyl­dig att på begä­ran lämna för­säk­rings­an­stal­ten behöv­liga upp­lys­ningar och hand­lingar.

Vad som sägs i första styc­ket om äga­ren gäl­ler en för­myn­dare som enligt 2 § skall full­göra för­säk­rings­plik­ten för ett for­don. Lag (2006:560).

31 §   Den som vill ha ersätt­ning enligt denna lag måste väcka talan inom tio år från ska­de­hän­del­sen. Om den ska­de­li­dande begär ompröv­ning enligt 5 kap. 5 § ska­de­stånds­la­gen (1972:207), får talan dock väc­kas inom tre år från tid­punk­ten när det för­hål­lande som lig­ger till grund för ompröv­nings­yr­kan­det inträdde.

Om den som vill ha ersätt­ning har anmält ska­dan till för­säk­rings­gi­va­ren inom den tid som anges i första styc­ket, är fris­ten att väcka talan all­tid minst sex måna­der från det att för­säk­rings­gi­va­ren har för­kla­rat sig ha tagit slut­lig ställ­ning till ansprå­ket.

Vid åter­krav mel­lan för­säk­rings­gi­vare är fris­ten att väcka talan all­tid minst ett år från den betal­ning som grun­dar åter­kra­vet.

En talan om ett krav på själv­risk­be­lopp enligt 21 § eller om ett krav på ersätt­ning som avses i 24 § andra styc­ket måste väc­kas inom tre år från den betal­ning som grun­dar åter­kra­vet.

I fråga om pre­mi­ekrav och krav på tra­fik­för­säk­rings­av­gift tilläm­pas pre­skrip­tions­la­gen (1981:130). Lag (2013:1089).

31 a §   En talan får väc­kas efter den tid som anges i 31 § första styc­ket endast om det finns syn­ner­liga skäl. Vid bedöm­ningen ska det sär­skilt beak­tas om den ska­de­li­dande har varit för­hind­rad att fram­ställa ansprå­ket i tid.
Lag (2013:1089).

31 b §   Om talan inte väcks enligt 31 eller 31 a §, går rät­ten till ersätt­ning för­lo­rad.

Ett avtals­vill­kor om pre­skrip­tion som i jäm­fö­relse med denna lag är till nack­del för den som har anspråk på tra­fikska­de­er­sätt­ning är ogil­tigt. I för­hål­lan­den mel­lan för­säk­rings­gi­vare får dock annat avta­las. Lag (2013:1089).

31 c §   Det som sägs om för­säk­rings­gi­vare i 31 § andra och tredje styc­kena samt i 31 b § andra styc­ket ska i ett fall som avses i 15 § gälla sta­ten och i ett fall som avses i 16, 28 eller 29 a-29 c § gälla Tra­fik­för­säk­rings­för­e­ningen. Lag (2023:666).

32 §   Ford­ran på tra­fikska­de­er­sätt­ning med anled­ning av per­son­skada får ej tagas i mät för den ska­de­li­dan­des skuld. Utmät­ning av liv­rän­te­be­lopp kan dock ske enligt vad som före­skri­ves i 7 kap. utsök­nings­bal­ken. I fråga om för­bud mot utmät­ning sedan ersätt­ning har beta­lats ut gäl­ler 5 kap. 7 § andra styc­ket utsök­nings­bal­ken.

För­säk­rings­an­stalt får kvitta ford­ran på själv­risk­be­lopp enligt 21 § mot för­säk­rings­ta­ga­rens ford­ran hos anstal­ten. Ford­ran på ersätt­ning som avses i 24 § andra styc­ket får kvit­tas mot ford­ran som inne­has av den försäkrings-​​ plik­tige.

Ford­ran på tra­fikska­de­er­sätt­ning med anled­ning av per­son­skada får ej i vidare mån än som föl­jer av 19 § över­lå­tas innan ersätt­ningen är till­gäng­lig för lyft­ning. Lag (2002:343).

33 §   I fall som avses i 16 § före­träds för­säk­rings­gi­varna i ären­den om tra­fikska­de­er­sätt­ning eller om åter­krav av sådan ersätt­ning av en tra­fik­för­säk­rings­för­e­ning i vil­ken för­säk­rings­gi­varna är med­lem­mar. Detta gäl­ler även ären­den enligt 28 och 29 a-29 f §§. För ett visst ärende eller en viss grupp av ären­den får för­e­ningen utse en av för­säk­rings­gi­varna att före­träda de övriga.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer fast­stäl­ler stad­gar för tra­fik­för­säk­rings­för­e­ningen. Lag (2023:666).

34 §   Om före­skri­ven tra­fik­för­säk­ring sak­nas för ett motor­dri­vet for­don som är regi­stre­rat i väg­tra­fik­re­gist­ret och inte är avställt, har Tra­fik­för­säk­rings­för­e­ningen rätt till gott­gö­relse (tra­fik­för­säk­rings­av­gift) av den för­säk­rings­plik­tige för den tid denne inte har full­gjort sin för­säk­rings­plikt.

Tra­fik­för­säk­rings­av­gift bestäms på grund­val av de års­pre­mier för tra­fik­för­säk­ring som har tilläm­pats här i lan­det under den tid tra­fik­för­säk­ring har sak­nats. Avgif­ten får med tio pro­cent över­stiga högsta för­säk­rings­pre­mie inklu­sive skatt enligt lagen (2007:460) om skatt på tra­fik­för­säk­rings­pre­mie m.m. för for­don av samma for­dons­slag och med samma använd­nings­sätt som det oför­säk­rade for­do­net. Med for­dons­slag avses per­son­bil, last­bil, buss, motor­cy­kel, trak­tor, motor­red­skap, moped och ter­räng­mo­tor­for­don. För­höj­ning av pre­mien på grund av omstän­dig­he­ter som ger anled­ning att anta att for­do­net med hän­syn till inne­ha­va­rens per­son utgör en sär­skild risk i tra­fi­ken får dock beak­tas endast om det finns sådana omstän­dig­he­ter i det sär­skilda fal­let.

Trots andra styc­ket får tra­fik­för­säk­rings­av­gift tas ut med två­hundra kro­nor för tiden till dess tra­fik­för­säk­ring teck­nas eller för­säk­rings­plik­ten upp­hör.

En dom­stol får sätta ned tra­fik­för­säk­rings­av­gif­ten, om det finns sär­skilda skäl. Lag (2013:1089).

35 §   Sak­nas före­skri­ven tra­fik­för­säk­ring för motor­dri­vet for­don som är regi­stre­rat i väg­tra­fik­re­gist­ret och ej är avställt, kan den för­säk­rings­plik­tige före­läg­gas vid vite att full­göra sin för­säk­rings­plikt.

Före­läg­gande som avses i första styc­ket med­de­las av läns­sty­rel­sen i det län där den för­säk­rings­plik­tige har sin adress enligt väg­tra­fik­re­gist­ret. Mot sådant före­läg­gande får talan ej föras. Lag (2002:343).

36 §   Sak­nas före­skri­ven tra­fik­för­säk­ring när motor­dri­vet for­don som inte är regi­stre­rat i väg­tra­fik­re­gist­ret eller som är avställt bru­kas i tra­fik här i lan­det av den för­säk­rings­plik­tige eller av annan med den­nes till­stånd, döms den för­säk­rings­plik­tige till pen­ning­bö­ter.

Fort­sät­ter den för­säk­rings­plik­tige under tid då han står under åtal för för- seelse som avses i första styc­ket att begå sådan för­se­else, skall vad han har gjort sig skyl­dig till före varje åtal anses som sär­skilt brott.
Lag (2002:343).

37 §   En förare av en moped, ett motor­red­skap eller ett eldri­vet for­don utan tramp-​​ eller vevan­ord­ning ska, om for­do­net omfat­tas av denna lag men inte är regi­stre­rat i väg­tra­fik­re­gist­ret, under färd i Sve­rige ha med sig bevis om att for­do­net är tra­fik­för­säk­rat och på begä­ran visa upp bevi­set för en bil­in­spek­tör eller polis­man.

Den som bry­ter mot första styc­ket döms till pen­ning­bö­ter. Föra­ren ska dock vara fri från ansvar, om han eller hon senast tredje var­da­gen efter för­se­el­sen styr­ker hos Polis­myn­dig­he­ten att han eller hon hade bevis om tra­fik­för­säk­ring vid tiden för för­se­el­sen och omstän­dig­he­terna ger vid han­den att för­se­el­sen har berott på till­fäl­ligt för­bi­se­ende. Lag (2023:666).

38 §   Tra­fik­för­säk­ring som med­de­las enligt denna lag skall i fråga om skada som upp­kom­mer i följd av tra­fik med ett motor­dri­vet for­don i något annat land i Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det än Sve­rige, utö­ver vad som gäl­ler om tra­fikska­de­er­sätt­ning enligt denna lag, täcka ersätt­ning som enligt lag­stift­ningen i det land där ska­dan upp­kom­mit skall omfat­tas av en obli­ga­to­risk motor­for­dons­för­säk­ring. Detta gäl­ler även i fråga om skada som upp­kom­mer vid direkt färd mel­lan två län­der som ingår i Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det, om ska­dan till­fo­gas en med­bor­gare i ett sådant land.

Till­hör for­don som avses i första styc­ket svenska sta­ten skall svenska sta­ten i stäl­let bära ersätt­nings­an­sva­ret. Lag (2002:343).


Över­gångs­be­stäm­mel­ser

1992:1121

Denna lag trä­der i kraft i fråga om 20 § den 1 janu­ari 1993 och i övrigt den dag rege­ringen bestäm­mer. (i kraft den 1 janu­ari 1994, 1993:1646)

1993:303

Denna lag trä­der i kraft den dag rege­ringen bestäm­mer. Rege­ringen får dock i för­hål­lande till Liech­tenstein sätta lagen i kraft vid en senare tid­punkt än i för­hål­lande till i lagen angivna övriga sta­ter. (Jfr 1992:1121).

1993:1382

Denna lag trä­der i kraft den dag rege­ringen bestäm­mer. (I kraft den 1 janu­ari 1994, 1993:1646).I för­hål­lande till Liech­tenstein får rege­ringen sätta lagen i kraft vid en senare tid­punkt än i för­hål­lande till övriga sta­ter.

1993:1383

Denna lag trä­der i kraft såvitt avser tredje styc­ket den 1 janu­ari 1994 och i övrigt den dag rege­ringen bestäm­mer. (I kraft den 1 janu­ari 1994, 1993:1646).

1999:266
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 1999.
   2. Bestäm­mel­serna i 28 § andra och tredje styc­kena tilläm­pas även på ford­ringar som har upp­kom­mit före ikraft­trä­dan­det och som vid ikraft­trä­dan­det inte är pre­skri­be­rade enligt äldre bestäm­mel­ser.
   3. Äldre bestäm­mel­ser om tra­fik­för­säk­rings­av­gift tilläm­pas även efter ikraft­trä­dan­det i ären­den som inte är avslu­tade hos tra­fik­för­säk­rings­för­e­ningen när lagen trä­der i kraft.

2006:560
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 okto­ber 2006.
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler i fråga om för­säk­rings­plikt som avser tiden före ikraft­trä­dan­det.

2013:1089
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2015.
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler för en ford­ran som beror på en skada, om ska­de­hän­del­sen har inträf­fat före ikraft­trä­dan­det.
För en ford­ran som inte beror på en skada gäl­ler äldre bestäm­mel­ser, om avta­let om tra­fik­för­säk­ring har ingåtts före ikraft­trä­dan­det och inte för­ny­ats där­ef­ter.
   3. Äldre bestäm­mel­ser om pre­skrip­tion gäl­ler för tra­fik­för­säk­rings­av­gift som avser tiden före ikraft­trä­dan­det.
Det­samma gäl­ler tra­fik­för­säk­rings­av­gift som avser tiden efter ikraft­trä­dan­det, om ären­det hos Tra­fik­för­säk­rings­för­e­ningen har inletts före ikraft­trä­dan­det men avslu­tas först där­ef­ter.

2023:666
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 augusti 2024 i fråga om 29 a-29 f och 33 §§ och i övrigt den 23 decem­ber 2023.
   2. Bestäm­mel­serna i de nya 29 a-29 f §§ och 33 § i den nya lydel­sen tilläm­pas även på för­säk­rings­av­tal som har ingåtts före ikraft­trä­dan­det. De tilläm­pas dock inte på lik­vi­da­tions­för­fa­ran­den som har beslu­tats före ikraft­trä­dan­det.

2024:1280
   1. Denna lag trä­der i kraft den 17 janu­ari 2025.
   2. Äldre före­skrif­ter gäl­ler fort­fa­rande för över­kla­gande av beslut som har med­de­lats före den 17 janu­ari 2025.

Vik­tiga lagar inom ersätt­nings­rät­ten

Vik­tiga lagar inom ersätt­nings­rät­ten

För­säk­rings­av­talslag (2005:104)
Ska­de­stånds­lag (1972:207)
JP Info­nets tjäns­ter inom ersätt­nings­rätt

JP Info­nets tjäns­ter inom ersätt­nings­rätt

Arbe­tar du med ersätt­nings­rätt? I JP Info­nets tjäns­ter hit­tar du det juri­diska grund­ma­te­rial du behö­ver som besluts­un­der­lag samt den senaste prax­isut­veck­lingen snabbt ana­ly­se­rad och kom­men­te­rad. Se allt inom ersätt­nings­rätt.