Lag (1996:242) om dom­stol­sä­ren­den

Utfär­dad:
Ikraft­trä­dan­de­da­tum:
Källa: Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.
SFS nr: 1996:242
Depar­te­ment: Justi­tie­de­par­te­men­tet DÅ
Änd­ring införd: t.o.m. SFS 2020:925
Länk: Länk till regis­ter

SFS nr:

1996:242
Depar­te­ment/myn­dig­het: Justi­tie­de­par­te­men­tet DÅ
Utfär­dad: 1996-​04-11
Änd­rad: t.o.m. SFS

2020:925
Änd­rings­re­gis­ter: SFSR (Rege­rings­kans­liet)
Källa: Full­text (Rege­rings­kans­liet)


Lagens tillämp­nings­om­råde

1 §   Denna lag gäl­ler hand­lägg­ningen i tings­rätt, hov­rätt och Högsta dom­sto­len av sådana rätts­vårdsä­ren­den som skall tas upp av en tings­rätt och som inte skall hand­läg­gas enligt rät­te­gångs­bal­ken.

2 §   Om en annan lag än för­valt­nings­la­gen (2017:900) inne­hål­ler en bestäm­melse som avvi­ker från denna lag, tilläm­pas den bestäm­mel­sen. Lag (2018:776).

Dom­sto­lar­nas sam­man­sätt­ning m.m.

3 §   I fråga om dom­sto­lar och domare tilläm­pas 1-4 kap.
rät­te­gångs­bal­ken. Vid hand­lägg­ningen av ett ärende består tings­rät­ten av en lag­fa­ren domare. Om det finns sär­skilda skäl med hän­syn till ären­dets beskaf­fen­het, får tings­rät­ten dock bestå av tre sådana domare. När det gäl­ler hov­rät­tens sam­man­sätt­ning tilläm­pas rät­te­gångs­bal­kens bestäm­mel­ser för tvis­te­mål. Vid omröst­ning tilläm­pas 16 eller 29 kap. rät­te­gångs­bal­ken. En skilj­ak­tig mening skall anteck­nas.

När en anställd som inte är lag­fa­ren domare hand­läg­ger ett ärende enligt en sär­skild före­skrift gäl­ler reg­lerna om jäv i 4 kap.
rät­te­gångs­bal­ken.

Hur ären­det inleds vid tings­rät­ten

4 §   Den som vill inleda ett ärende vid tings­rät­ten genom en anmä­lan, en ansö­kan, ett över­kla­gande eller på något annat sätt ska göra detta skrift­li­gen. Lag (2020:925).

5 §   En enskild parts första skri­velse till tings­rät­ten ska inne­hålla upp­gif­ter om par­tens
   1. namn och per­son­num­mer eller orga­ni­sa­tions­num­mer,
   2. post­a­dress och adress till arbets­plats samt i före­kom­mande fall annan adress där par­ten kan anträf­fas för del­giv­ning,
   3. tele­fon­num­mer till bosta­den och arbets­plat­sen samt mobil­te­le­fon­num­mer, med undan­tag för num­mer som avser ett hem­ligt tele­fona­bon­ne­mang som behö­ver upp­ges endast om tings­rät­ten begär det,
   4. e-​postadress, och
   5. för­hål­lan­den i övrigt av bety­delse för del­giv­ning med par­ten.

Om den enskilde har en ställ­fö­re­trä­dare, ska mot­sva­rande upp­gif­ter läm­nas även om ställ­fö­re­trä­da­ren. Har den enskilde utsett ombud, ska ombu­dets namn, post­a­dress, e-​postadress, tele­fon­num­mer till arbets­plat­sen och mobil­te­le­fon­num­mer anges.

Finns det en enskild mot­part i ären­det, ska den som inle­der ären­det lämna upp­gif­ter om mot­par­ten i de hän­se­en­den som anges i första och andra styc­kena. Upp­gift om mot­par­tens eller den­nes ställ­fö­re­trä­da­res arbets­plats, tele­fon­num­mer, e-​postadress och ombud behö­ver dock läm­nas endast om upp­gif­ten är till­gäng­lig utan sär­skild utred­ning för den som inle­der ären­det. Sak­nar mot­par­ten känd adress, ska upp­gift läm­nas om den utred­ning som gjorts för att fast­ställa detta.

Upp­gif­terna ska gälla för­hål­lan­dena när upp­gif­terna läm­nas till tings­rät­ten. Om något av dessa för­hål­lan­den änd­ras eller om en upp­gift är ofull­stän­dig eller fel­ak­tig, ska det genast anmä­las till tings­rät­ten. Lag (2010:1966).

6 §   En ansö­kan skall inne­hålla upp­gif­ter om
   1. det som yrkas,
   2. de omstän­dig­he­ter som åbe­ro­pas till stöd för yrkan­det och
   3. de bevis som åbe­ro­pas och det som skall styr­kas med varje sär­skilt bevis.

Skrift­liga bevis skall ges in sam­ti­digt med ansö­kan.

7 §   Ett över­kla­gande skall inne­hålla upp­gif­ter om
   1. det beslut som över­kla­gas,
   2. i vil­ken del beslu­tet över­kla­gas och den änd­ring i beslu­tet som yrkas,
   3. grun­derna för över­kla­gan­det och i vil­ket avse­ende skä­len för beslu­tet enligt kla­gan­dens mening är orik­tiga och
   4. de bevis som åbe­ro­pas och det som skall styr­kas med varje sär­skilt bevis.

Skrift­liga bevis skall ges in sam­ti­digt med över­kla­gan­det.

8 §   Har ett över­kla­gande getts in till tings­rät­ten i stäl­let för till den för­valt­nings­myn­dig­het som med­de­lat det över­kla­gade beslu­tet, skall tings­rät­ten över­lämna över­kla­gan­det till myn­dig­he­ten.
Över­kla­gan­det skall anses ha kom­mit in till myn­dig­he­ten den dag det kom in till tings­rät­ten.

Fin­ner tings­rät­ten i annat fall i sam­band med att ett ärende inleds att den sak­nar behö­rig­het att hand­lägga ären­det men att en annan dom­stol skulle vara behö­rig, skall tings­rät­ten lämna över den skri­velse genom vil­ken ären­det inletts till den dom­sto­len, om den som inlett ären­det inte har något att invända mot detta och det inte hel­ler finns något annat skäl mot att skri­vel­sen över­läm­nas. Skri­vel­sen skall anses ha kom­mit in till den senare dom­sto­len samma dag som den kom in till den tings­rätt som först tog emot skri­vel­sen.

Bris­ter i en inle­dande skri­velse m.m.

9 §   Om den skri­velse genom vil­ken ären­det inletts inne­hål­ler bris­ter, får dom­sto­len före­lägga par­ten att avhjälpa dem inom en viss tid. Har före­skri­ven avgift inte beta­lats, skall par­ten före­läg­gas att betala. När det finns anled­ning till det skall dom­sto­len före­lägga par­ten att ge in ett bevis om sin behö­rig­het att inleda ären­det vid dom­sto­len eller om vem som är ställ­fö­re­trä­dare för en part. Om ären­det inte kan prö­vas i sak utan att före­läg­gan­det följts, skall par­ten upp­ly­sas om detta.

10 §   Följs inte ett före­läg­gande enligt 9 §, skall tings­rät­ten avvisa anmä­lan, ansö­kan eller över­kla­gan­det,
   1. om bris­terna är sådana att den skri­velse genom vil­ken ären­det inletts inte kan läg­gas till grund för någon pröv­ning i sak,
   2. om bris­terna avser före­skrif­terna i 5 § och inte har endast ringa bety­delse för frå­gan om del­giv­ning eller
   3. om före­skri­ven avgift inte har beta­lats.

Avvis­ning skall ske även när det finns något annat hin­der för pröv­ningen. Frå­gan om ett över­kla­gande har kom­mit in i rätt tid skall dock prö­vas av tings­rät­ten endast när en för­valt­nings­myn­dig­het har beslu­tat om avvis­ning och myn­dig­he­tens beslut över­kla­gas till tings­rät­ten.

Besluts­myn­dig­he­tens ställ­ning vid över­kla­gande

11 §   Om en enskild över­kla­gar en för­valt­nings­myn­dig­hets beslut, är för­valt­nings­myn­dig­he­ten mot­part till den enskilde sedan hand­ling­arna i ären­det över­läm­nats till dom­sto­len.

All­mänt om hand­lägg­ningen av ären­den

12 §   Dom­sto­len skall se till att ären­det blir så utrett som dess beskaf­fen­het krä­ver och att inget onö­digt dras in i ären­det. Genom frå­gor och påpe­kan­den skall dom­sto­len för­söka avhjälpa otyd­lig­he­ter och ofull­stän­dig­he­ter i par­ter­nas fram­ställ­ningar.

13 §   För­fa­ran­det hos dom­sto­len är skrift­ligt.

I för­fa­ran­det bör det ingå sam­man­träde när detta kan antas vara till för­del för utred­ningen eller främja ett snabbt avgö­rande av ären­det.

Dom­sto­len kan begränsa ett sam­man­träde till att utreda par­ter­nas stånd­punk­ter i ären­det, till att ta upp munt­lig bevis­ning eller på det sätt som annars är lämp­ligt.

14 §   Dom­sto­len skall hålla sam­man­träde, om det begärs av en enskild part. Sam­man­träde behö­ver dock inte hål­las om ären­det inte skall prö­vas i sak, om avgö­ran­det inte går par­ten emot eller om ett sam­man­träde på grund av någon annan sär­skild omstän­dig­het inte behövs.

Skrift­väx­lingen

15 §   Om det i ären­det finns en mot­part, skall dom­sto­len ge denne till­fälle att svara inom en viss tid. Dom­sto­len skall sam­ti­digt lämna en upp­lys­ning om att ären­det kan komma att avgö­ras även om det inte kom­mer in något svar till dom­sto­len.

Första styc­ket gäl­ler inte,
   1. om det sak­nas anled­ning att anta att ären­det till någon del kom­mer att avgö­ras till mot­par­tens nack­del eller
   2. om mot­par­ten är en sådan för­valt­nings­myn­dig­het som avses i 11 § och det är onö­digt att myn­dig­he­ten ges till­fälle att svara.

16 §   Den som getts till­fälle att svara skall göra det skrift­li­gen, om inte dom­sto­len bestäm­mer att sva­ret får läm­nas munt­li­gen.

I sva­ret skall par­ten ange om yrkan­dena i ären­det eller, när ären­det har inletts genom en anmä­lan, den åtgärd som ären­det gäl­ler med­ges eller inte med­ges. Om yrkan­dena eller åtgär­den inte med­ges, skall par­ten ange skä­len för detta och de bevis som åbe­ro­pas. Skrift­liga bevis skall ges in till dom­sto­len.

17 §   Dom­sto­len får före­lägga en part att inom en viss tid yttra sig skrift­li­gen. I före­läg­gan­det skall det tas in en upp­lys­ning om att ären­det kan komma att avgö­ras även om det inte kom­mer in något sådant ytt­rande till dom­sto­len.

Sam­man­träde

18 §   Till ett sam­man­träde skall dom­sto­len kalla den som är part. En myn­dig­het som är mot­part enligt 11 § behö­ver dock inte kal­las annat än om dom­sto­len fin­ner att myn­dig­he­tens när­varo behövs för utred­ningen i ären­det. Myn­dig­he­ten skall dock all­tid under­rät­tas om sam­man­trä­det.

I kal­lel­sen skall det tas in en upp­lys­ning om bety­del­sen enligt 20 § av att par­ten ute­blir från sam­man­trä­det. Om dom­sto­len fin­ner att en part bör infinna sig per­son­li­gen, får dom­sto­len före­skriva vite.

I fråga om ersätt­ning för kost­na­der för parts instäl­lelse tilläm­pas 11 kap. 6 § rät­te­gångs­bal­ken. Lag (1996:1653).

19 §   Har upp­hävts genom lag (2005:707).

20 §   Att en part ute­blir från ett sam­man­träde hind­rar inte att dom­sto­len hand­läg­ger och avgör ären­det. Om det i tings­rätt är den som inlett ären­det eller i högre dom­stol kla­gan­den som ute­blir, får ären­det avskri­vas från vidare hand­lägg­ning.

21 §   I fråga om offent­lig­het och ord­ning m.m. vid ett sam­man­träde tilläm­pas 5 kap. 1-5 och 9-15 §§ rät­te­gångs­bal­ken.

Under sam­man­trä­det ska det föras anteck­ningar om vad som före­kom­mer vid detta när det gäl­ler yrkan­den, med­gi­van­den, bestri­dan­den, åbe­ro­pan­den, invänd­ningar och erkän­nan­den samt om den utred­ning som läggs fram vid sam­man­trä­det. Om sam­man­trä­det har begrän­sats enligt 13 §, ska även det anteck­nas.

I fråga om doku­men­ta­tion av berät­tel­ser som läm­nas i bevis­syfte och av syn tilläm­pas 6 kap. 6 och 6 a §§ rät­te­gångs­bal­ken. Lag (2019:304).

Par­ters rätt att få del av upp­gif­ter

22 §   Ett ärende får inte avgö­ras utan att den som är part har fått kän­ne­dom om en upp­gift som har till­förts ären­det genom någon annan än par­ten och har fått till­fälle att yttra sig över upp­gif­ten.

Dom­sto­len får dock avgöra ären­det utan att så har skett
   1. om avgö­ran­det inte går par­ten emot,
   2. om upp­gif­ten sak­nar bety­delse eller
   3. om det av någon annan anled­ning är uppen­bart obe­höv­ligt att par­ten får kän­ne­dom om upp­gif­ten.

I fråga om en myn­dig­het som är mot­part enligt 11 § behö­ver första styc­ket inte tilläm­pas, om detta är onö­digt.

Bevis­ning

23 §   I fråga om bevis­ning i all­män­het tilläm­pas 35 kap. 1-7 och 10 12 §§ rät­te­gångs­bal­ken.

Skrift­liga hand­lingar vilka åbe­ro­pas som bevis skall ges in till dom­sto­len utan dröjs­mål. Det­samma gäl­ler sådana före­mål vilka åbe­ro­pas som bevis och kan flyt­tas till dom­sto­len. Om det behövs får dom­sto­len före­lägga den part som åbe­ro­pat bevi­set att inom en viss tid ge in detta. I före­läg­gan­det skall det tas in en upp­lys­ning om att ären­det kan komma att avgö­ras även om par­ten inte gett in bevi­set.

24 §   Vid sam­man­träde får vitt­nes­för­hör hål­las. För­hö­ret får hål­las under ed. I övrigt tilläm­pas 36 kap. 1-18 och 20-25 §§ rät­te­gångs­bal­ken på för­hö­ret. Lag (2005:707).

25 §   I fråga om skrift­liga bevis tilläm­pas 38 kap. 1-5 och 7-9 §§ rät­te­gångs­bal­ken. I fråga om syn tilläm­pas 39 kap. 1 och 4-5 §§ rät­te­gångs­bal­ken. I fråga om sak­kun­nig tilläm­pas 40 kap.
rät­te­gångs­bal­ken, dock inte hän­vis­ningen i 11 § till 36 kap. 19 § rät­te­gångs­bal­ken. Lag (2005:707).

Säker­hets­åt­gär­der och inhi­bi­tion

26 §   Om det är av syn­ner­lig vikt, får dom­sto­len för tiden intill dess att ären­det har avgjorts besluta om sådana åtgär­der som säker­stäl­ler det som ären­det gäl­ler. Den som åtgär­den rör skall dess­förin­nan ha fått till­fälle att yttra sig, om det inte är fara i dröjs­mål. Beslu­tet får när som helst änd­ras.

En dom­stol som skall pröva ett över­kla­gande får besluta att det över­kla­gade beslu­tet tills vidare inte får verk­stäl­las och även i övrigt besluta tills vidare rörande saken.

Beslut

27 §   Dom­sto­lens beslut skall grun­das på det som hand­ling­arna inne­hål­ler och det som i övrigt har före­kom­mit i ären­det.

Om ären­det har inletts genom en ansö­kan eller ett över­kla­gande, får det beslut genom vil­ket ären­det avgörs inte gå utö­ver det som yrkats.
När det finns sär­skilda skäl får dock dom­sto­len även utan yrkande besluta till det bättre för en enskild part, om det inte är till nack­del för något mot­stå­ende enskilt intresse.

28 §   Av ett beslut genom vil­ket dom­sto­len avgör ären­det skall de skäl som bestämt utgången framgå, om beslu­tet går någon part emot.
Det­samma gäl­ler andra beslut, om det behövs. I ett beslut som inne­bär att ett över­kla­gat beslut fast­ställs behö­ver skä­len anges endast om de avvi­ker från skä­len i det över­kla­gade beslu­tet.

29 §   Det beslut genom vil­ket dom­sto­len avgör ären­det skall sän­das till par­terna samma dag som beslu­tet med­de­las eller, om beslu­tet med­de­las vid ett sam­man­träde, inom en vecka från sam­man­trä­det. Om det finns en skilj­ak­tig mening skall den bifo­gas.

30 §   I de fall där ett beslut kan över­kla­gas skall par­terna få upp­lys­ning om detta.

Inne­bär beslu­tet att ären­det avgjorts skall par­terna få upp­lys­ning om vad de skall iaktta vid ett över­kla­gande. Har ären­det inte avgjorts, skall par­terna under­rät­tas om att de efter begä­ran kan få en sådan upp­lys­ning från dom­sto­len.

Krävs det pröv­nings­till­stånd vid över­kla­gande, skall par­terna få upp­lys­ning även om detta och om de grun­der på vilka sådant till­stånd kan med­de­las.

Ome­del­bar verk­stäl­lig­het

31 §   I fråga om ome­del­bar verk­stäl­lig­het av dom­sto­lens beslut tilläm­pas 17 kap. 14 § rät­te­gångs­bal­ken. Ett beslut enligt 26 § får verk­stäl­las ome­del­bart.

Rät­te­gångs­kost­na­der

32 §   I ett ärende där enskilda är mot­par­ter till varandra får dom­sto­len med tillämp­ning av 18 kap. rät­te­gångs­bal­ken för­plikta den ena par­ten eller den­nes ställ­fö­re­trä­dare, ombud eller biträde att ersätta den andra par­ten för den­nes kost­na­der i ären­det eller det som i dom­sto­len beta­lats av all­männa medel.

Rät­telse av skriv­fel och lik­nande

33 §   Ett beslut som inne­hål­ler en uppen­bar orik­tig­het till följd av dom­sto­lens eller någon annans skriv­fel, räk­ne­fel eller lik­nande för­bi­se­ende får rät­tas av dom­sto­len.

Om dom­sto­len av miss­tag inte har fat­tat ett beslut som skulle ha med­de­lats i sam­band med ett avgö­rande, får dom­sto­len kom­plet­tera sitt avgö­rande i det hän­se­en­det inom två vec­kor från det att avgö­ran­det med­de­la­des.

Om det inte är uppen­bart obe­höv­ligt skall par­terna få till­fälle att yttra sig innan rät­telse eller kom­plet­te­ring sker. Rät­tel­sen eller kom­plet­te­ringen skall om möj­ligt anteck­nas på varje exem­plar av beslu­tet.

Ompröv­ning av beslut

34 §   När en tings­rätt i ett ärende som inletts på annat sätt än genom över­kla­gande fin­ner att ett beslut som den har med­de­lat är uppen­bart orik­tigt på grund av nya omstän­dig­he­ter eller av någon annan anled­ning, skall dom­sto­len ändra beslu­tet, om det kan ske snabbt och enkelt och utan att det blir till nack­del för någon enskild part (ompröv­ning).

Skyl­dig­he­ten att ompröva beslu­tet gäl­ler även om beslu­tet över­kla­gas. Skyl­dig­he­ten gäl­ler dock inte, om tings­rät­ten redan har över­läm­nat hand­ling­arna i ären­det till en högre dom­stol eller om det i annat fall finns sär­skilda skäl mot att tings­rät­ten änd­rar sitt beslut.

Ompröv­ning får inte ske, om frå­gan om ompröv­ning kom­mer upp först sedan tiden för över­kla­gande av beslu­tet har gått ut.

35 §   Ett över­kla­gande av en tings­rätts beslut för­fal­ler, om tings­rät­ten själv efter ompröv­ning enligt 34 § änd­rar beslu­tet så som kla­gan­den begär. I så fall tilläm­pas inte 38 § fjärde styc­ket.

Änd­rar dom­sto­len beslu­tet på annat sätt än kla­gan­den begär, skall över­kla­gan­det anses omfatta det nya beslu­tet, om inte avvis­ning skall ske enligt 38 § fjärde styc­ket.

All­mänt om över­kla­gande av dom­sto­lens beslut

36 §   Ett beslut får över­kla­gas av den som beslu­tet rör, om det har gått honom eller henne emot.

37 §   Ett beslut som inte inne­bär att ären­det avgörs får över­kla­gas endast i sam­band med över­kla­gande av ett beslut som inne­bär att ären­det avgörs. Över­kla­gande får dock ske sär­skilt, när dom­sto­len
   1. ogil­lat en invänd­ning om jäv mot någon leda­mot av dom­sto­len eller en invänd­ning om att det finns ett hin­der för ären­dets pröv­ning,
   2. avvi­sat ett ombud eller ett biträde,
   3. beslu­tat i en fråga om säker­stäl­lande av det som ären­det gäl­ler eller beslu­tat att ett över­kla­gat beslut tills vidare inte får verk­stäl­las eller i övrigt beslu­tat tills vidare rörande saken,
   4. före­lagt någon att med­verka på annat sätt än genom instäl­lelse inför dom­sto­len och en under­lå­ten­het att följa före­läg­gan­det kan med­föra sär­skild påföljd för honom eller henne,
   5. vid pröv­ning enligt 3 kap. 4 § första styc­ket 5 tryck­fri­hets­för­ord­ningen eller 2 kap. 4 § första styc­ket 5 ytt­ran­de­fri­hets­grund­la­gen fun­nit det vara av syn­ner­lig vikt att en upp­gift som avses där läm­nas vid vitt­nes­för­hör,
   6. beslu­tat i en fråga om under­sök­ning eller omhän­der­ta­gande av per­son eller egen­dom eller om någon annan lik­nande åtgärd,
   7. utdömt vite eller någon annan påföljd för under­lå­ten­het att följa före­läg­gande eller straff för för­se­else i för­fa­ran­det eller för­kla­rat att någon ska ersätta en kost­nad för för­fa­ran­det,
   8. beslu­tat i en fråga som gäl­ler ersätt­ning för någons med­ver­kan i ären­det, eller
   9. beslu­tat i annat fall än som avses i 8 i en fråga som gäl­ler rätts­hjälp enligt rätts­hjälpsla­gen (1996:1619).

Ett beslut genom vil­ket ären­det åter­för­vi­sas till en lägre dom­stol eller till en för­valt­nings­myn­dig­het får över­kla­gas endast om beslu­tet inne­fat­tar avgö­rande av någon fråga som inver­kar på ären­dets utgång. Lag (2018:1915).

38 §   Den som vill över­klaga ett beslut skall göra detta skrift­li­gen. Skri­vel­sen skall ha kom­mit in till den dom­stol som med­de­lat beslu­tet inom tre vec­kor från dagen för beslu­tet
   1. om beslu­tet inne­bär att ären­det avgjorts,
   2. om beslu­tet har med­de­lats vid ett sam­man­träde, eller
   3. om det vid ett sam­man­träde har angetts när beslu­tet kom­mer att med­de­las.

I annat fall är kla­go­ti­den tre vec­kor från den dag då kla­gan­den fick del av beslu­tet.

Kla­gan­den skall ange de omstän­dig­he­ter som åbe­ro­pas till stöd för att pröv­nings­till­stånd skall med­de­las.

Den dom­stol som med­de­lat beslu­tet prö­var om över­kla­gan­det har gjorts i rätt tid och skall avvisa ett över­kla­gande som har gjorts för sent. Om över­kla­gan­det inte avvi­sas, skall det till­sam­mans med övriga hand­lingar i ären­det sän­das över till den dom­stol som skall pröva över­kla­gan­det.

Vid över­kla­gande tilläm­pas i övrigt bestäm­mel­serna i 7 §, 8 § första styc­ket samt 9 och 10 §§. Lag (2005:707).

Över­kla­gande av tings­rätts­be­slut

39 §   Tings­rät­tens beslut över­kla­gas till hov­rät­ten.

För att hov­rät­ten skall pröva tings­rät­tens beslut krävs pröv­nings­till­stånd.

Pröv­nings­till­stånd skall med­de­las om
   1. det finns anled­ning att betvivla rik­tig­he­ten av det slut som tings­rät­ten har kom­mit till,
   2. det inte utan att sådant till­stånd med­de­las går att bedöma rik­tig­he­ten av det slut som tings­rät­ten har kom­mit till,
   3. det är av vikt för led­ning av rätts­tillämp­ningen att över­kla­gan­det prö­vas av högre rätt, eller
   4. det annars finns syn­ner­liga skäl att pröva över­kla­gan­det.

I fråga om pröv­nings­till­stånd gäl­ler även 49 kap. 14 a § rät­te­gångs­bal­ken. Lag (2005:707).

Över­kla­gande av hov­rätts­be­slut

40 §   Hov­rät­tens beslut över­kla­gas till Högsta dom­sto­len.

Högsta dom­sto­len får pröva över­kla­gan­det endast om Högsta dom­sto­len har med­de­lat pröv­nings­till­stånd. Detta gäl­ler dock inte vid över­kla­gande av ett beslut om avvis­ning av ett över­kla­gande av ett hov­rätts­be­slut.

I fråga om pröv­nings­till­stånd tilläm­pas bestäm­mel­serna i 54 kap.
rät­te­gångs­bal­ken.

41 §   Om ären­det i tings­rät­ten har inletts genom ett över­kla­gande, skall sådana omstän­dig­he­ter eller bevis som kla­gan­den åbe­ro­par först i Högsta dom­sto­len beak­tas endast om det finns sär­skilda skäl.

Sär­skilda rätts­me­del

42 §   I fråga om sär­skilda rätts­me­del mot beslut enligt denna lag eller mot beslut som vid över­kla­gande skulle ha prö­vats enligt denna lag tilläm­pas 58 kap. 1 och 4-8 §§, 10 a § första styc­ket, 11 och 12 §§, 13 § första meningen samt 59 kap. 1-3 §§ och 5 § första styc­ket rät­te­gångs­bal­ken. Om det finns syn­ner­liga skäl, får res­ning äga rum även i andra fall än som före­skrivs i 58 kap. rät­te­gångs­bal­ken.

Straff, vite och hämt­ning

43 §   I fråga om straff för en för­se­else under för­fa­ran­det, för brott mot för­bu­den att ta upp och sprida bild och för brott mot tyst­nads­plikt som ålagts av dom­sto­len tilläm­pas 9 kap. 5-6 §§ rät­te­gångs­bal­ken.

I fråga om vite och hämt­ning tilläm­pas 9 kap. 7-10 §§ rät­te­gångs­bal­ken.

Dom­sto­len ska själv­mant ta upp frå­gor om ansvar för rät­te­gångs­för­se­else och om utdö­mande av vite som före­lagts med stöd av denna lag. Lag (2020:320).

Bekräf­telse av hand­lingar

43 a §   En hand­ling ska bekräf­tas av avsän­da­ren om dom­sto­len anser att det behövs. Lag (2020:925).

Hur ankomst­da­gen för hand­lingar bestäms

44 §   En hand­ling har kom­mit in till dom­sto­len den dag som hand­lingen når dom­sto­len eller en behö­rig befatt­nings­ha­vare.

Om en hand­ling genom en post­för­sän­delse eller en avi om en betald post­för­sän­delse som inne­hål­ler hand­lingen har nått dom­sto­len eller en behö­rig befatt­nings­ha­vare en viss dag, ska hand­lingen dock anses ha kom­mit in när­mast före­gå­ende arbets­dag, om det inte fram­står som osan­no­likt att hand­lingen eller avin redan den före­gå­ende arbets­da­gen skilts av för dom­sto­len på ett post­kon­tor.

En hand­ling som finns i dom­sto­lens post­låda när dom­sto­len töm­mer den första gången en viss dag ska anses ha kom­mit in när­mast före­gå­ende arbets­dag. Lag (2020:925).

Hin­der mot instäl­lelse

45 §   Den som har kal­lats till sam­man­träde men inte kan inställa sig skall ome­del­bart anmäla det till dom­sto­len.

I fråga om laga för­fall tilläm­pas 32 kap. 6-8 §§ rät­te­gångs­bal­ken. Lag (2002:383).

Del­giv­ning

46 §   Skall dom­sto­len under­rätta någon om inne­hål­let i en hand­ling eller om något annat, får det ske genom del­giv­ning. Del­giv­ning skall använ­das, om det är sär­skilt före­skri­vet eller om det med hän­syn till syf­tet med bestäm­mel­sen om under­rät­telse fram­går att del­giv­ning bör ske, men bör i övrigt till­gri­pas bara om det behövs med hän­syn till omstän­dig­he­terna.

46 a §   Bestäm­mel­serna i 24 § del­giv­nings­la­gen (2010:1932) hind­rar inte att hov­rätt del­ger en part hand­lingar genom för­enklad del­giv­ning, om par­ten under hand­lägg­ningen i tings­rät­ten har infor­me­rats om att sådan del­giv­ning kan komma att använ­das i hov­rät­ten om tings­rät­tens avgö­rande över­kla­gas dit.

Första styc­ket gäl­ler även för Högsta dom­sto­len om infor­ma­tio­nen har läm­nats i tings­rät­ten eller i hov­rät­ten.
Lag (2010:1966).

Ombud och biträde

47 §   Den som är part får anlita ombud eller biträde.

I fråga om ombud eller biträde tilläm­pas 12 kap. 2-5 §§ och 6 § andra styc­ket rät­te­gångs­bal­ken. I fråga om full­makt för ombud tilläm­pas 12 kap. 8-19 §§ rät­te­gångs­bal­ken. En skrift­lig full­makt behö­ver dock inte ges in annat än om dom­sto­len anser att det behövs. Lag (2020:925).

Tolk och över­sätt­ning av hand­lingar

48 §   I fråga om tolk och över­sätt­ning av hand­lingar tilläm­pas 5 kap. 6 8 §§ och 33 kap. 9 § rät­te­gångs­bal­ken.


Över­gångs­be­stäm­mel­ser

1996:242
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 1996.
   2. Genom lagen upp­hävs lagen (1946:807) om hand­lägg­ning av dom­stol­sä­ren­den.
   3. Har ett beslut med­de­lats före ikraft­trä­dan­det gäl­ler äldre bestäm­mel­ser i fråga om rät­ten att över­klaga det beslu­tet och om vad den som vill över­klaga beslu­tet skall iaktta.

2005:707

Denna lag trä­der i kraft den dag rege­ringen bestäm­mer. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler i fråga om krav på pröv­nings­till­stånd vid över­kla­gande av beslut som har med­de­lats före ikraft­trä­dan­det.

2010:1966
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 april 2011.
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler om ett beslut om del­giv­ning enligt 15-17 §§ del­giv­nings­la­gen (1970:428) har fat­tats före den 1 april 2011 eller om en hand­ling har skic­kats eller läm­nats före denna tid­punkt.

Vik­tiga lagar inom pro­cess­rät­ten

Vik­tiga lagar inom pro­cess­rät­ten

Rät­te­gångs­balk (1942:740)
JP Info­nets pro­cess­rätts­liga tjäns­ter

JP Info­nets pro­cess­rätts­liga tjäns­ter

Arbe­tar du med pro­cess­rätt? I JP Info­nets tjäns­ter hit­tar du det juri­diska grund­ma­te­rial du behö­ver som besluts­un­der­lag samt den senaste prax­isut­veck­lingen snabbt ana­ly­se­rad och kom­men­te­rad. Se allt inom pro­cess­rätt.