Kon­su­ment­kre­dit­lag (2010:1846)

Inle­dande bestäm­mel­ser

1 §   Denna lag gäl­ler kre­dit som en näringsid­kare läm­nar eller erbju­der en kon­su­ment. Lagen gäl­ler också kre­dit som läm­nas eller erbjuds en kon­su­ment av någon annan än en näringsid­kare, om kre­di­ten för­med­las av en näringsid­kare som ombud för kre­dit­gi­va­ren.

Lagen inne­hål­ler också bestäm­mel­ser om vissa sär­skilda skyl­dig­he­ter för kre­dit­för­med­lare. Lag (2016:1031).

2 §   I lagen avses med

kon­su­ment: en fysisk per­son som hand­lar huvud­sak­li­gen för ända­mål som fal­ler utan­för närings­verk­sam­het,

näringsid­kare: en fysisk eller juri­disk per­son som hand­lar för ända­mål som har sam­band med den egna närings­verk­sam­he­ten,

kre­dit­gi­vare: den som läm­nar kre­di­ten eller över­tar den ursprung­liga kre­dit­gi­va­rens ford­ran,

kre­ditav­tal: ett avtal om lån, kon­to­kre­dit, betal­nings­an­stånd eller lik­nande,

kon­to­kre­dit: ett kre­ditav­tal som inne­bär en fort­lö­pande rätt att utnyttja ett kre­di­tut­rymme,

kre­dit­köp: ett köp av en vara eller tjänst som finan­sie­ras genom en kre­dit som läm­nas av
   - säl­ja­ren, eller
   - annan kre­dit­gi­vare, om det görs på grund av en över­ens­kom­melse mel­lan denne och säl­ja­ren eller om varan eller tjäns­ten anges i kre­ditav­ta­let,
kon­tant­pris: det pris till vil­ket en vara eller tjänst van­li­gen erbjuds kon­su­men­ter mot kon­tant betal­ning,

kre­dit­kost­nad: det sam­man­lagda belop­pet av rän­tor, avgif­ter och andra kost­na­der som kon­su­men­ten ska betala med anled­ning av kre­di­ten, inklu­sive nöd­vän­diga kost­na­der för vär­de­ring, dock med undan­tag för nota­ri­ats­av­gif­ter,

kre­dit­ford­ran: sum­man av kre­dit­be­lop­pet och kre­dit­kost­na­den,

kre­di­tränta: rän­te­kost­na­den per år för den vid varje tid obe­talda delen av skul­den angi­ven som en ränta,

effek­tiv ränta: kre­dit­kost­na­den angi­ven som en årlig ränta beräk­nad på kre­dit­be­lop­pet, i före­kom­mande fall med hän­syn tagen till att del­be­tal­ningar ska göras under den löpande kre­dit­ti­den,

bostads­kre­dit:
   - en kre­dit som är för­e­nad med panträtt i fast egen­dom, tomträtt eller bostads­rätt eller lik­nande rätt eller som är för­e­nad med mot­sva­rande rätt i bygg­nad som inte hör till fas­tig­het, eller
   - en kre­dit som tas i syfte att för­värva eller behålla ägan­de­rätt till sådan egen­dom, om det inte är fråga om en till­fäl­lig finan­sie­rings­lös­ning under över­gången till ett annat finan­si­ellt arrange­mang och kre­di­ten har en obe­stämd löp­tid eller ska åter­be­ta­las inom 12 måna­der,
bostads­kre­dit i utländsk valuta: en bostads­kre­dit i en annan valuta än
   - valu­tan i det land inom EES där kon­su­men­ten är bosatt,
   - valu­tan som kon­su­men­ten får sin inkomst i, eller
   - valu­tan som kon­su­men­ten har de till­gångar i som ska använ­das som betal­ning av kre­di­ten,
refe­rens­värde: det som anges i arti­kel 3.1.3 i Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EU) 2016/1011 av den 8 juni 2016 om index som används som refe­rens­vär­den för finan­si­ella instru­ment och finan­si­ella avtal eller för att mäta inve­ste­rings­fon­ders resul­tat, och om änd­ring av direk­ti­ven 2008/48/EG och 2014/17/EU och för­ord­ning (EU) nr 596/2014. Lag (2024:1238).

3 §   Lagen gäl­ler inte för­fatt­nings­re­gle­rade lån som läm­nas av stats­me­del och inte hel­ler lån som läm­nas i pant­banks­verk­sam­het enligt pant­bank­sla­gen (1995:1000).

4 §   För en annan rän­te­fri kre­dit än kon­to­kre­dit som inte är för­bun­den med mer än en obe­tyd­lig avgift och som ska beta­las till­baka inom tre måna­der gäl­ler inte bestäm­mel­serna om infor­ma­tion i 7-10 §§, om doku­men­ta­tion av kre­ditav­ta­let i 14 §, om ång­er­rätt i 21-25 §§, om under­rät­telse vid en över­lå­telse i 28 § andra styc­ket eller om upp­säg­ning av kre­ditav­tal med obe­stämd löp­tid i 37 §. Om en sådan kre­dit avser kre­dit­köp, gäl­ler inte hel­ler bestäm­mel­serna om kre­dit­pröv­ning i 12 och 13 §§.

För en rän­te­fri kon­to­kre­dit som inte är för­bun­den med mer än en obe­tyd­lig avgift och som ska beta­las till­baka inom tre måna­der gäl­ler inte bestäm­mel­serna om infor­ma­tion i 7-10 §§ och 14 § andra och tredje styc­kena, om ång­er­rätt i 21-25 §§ eller om upp­säg­ning av kre­ditav­tal med obe­stämd löp­tid i 37 §.

För en kon­to­kre­dit som ska beta­las till­baka på upp­ma­ning eller inom tre måna­der gäl­ler inte bestäm­mel­serna om infor­ma­tion vid mark­nads­fö­ring i 7 § andra styc­ket 4-6 och tredje styc­ket, om infor­ma­tion i kre­ditav­ta­let i 14 § andra styc­ket, om ång­er­rätt i 21-25 §§, om betal­ning av skul­den i för­tid i 32-36 §§ eller om upp­säg­ning av kre­ditav­tal med obe­stämd löp­tid i 37 §.

För en bostads­kre­dit gäl­ler inte bestäm­mel­serna om infor­ma­tion i 7 b, 8 och 10 §§, om betal­nings­plan i 16 §, om rän­te­tak i 19 a §, om kost­nads­tak i 19 b och 19 c §§, om ång­er­rätt i 21-25 §§, om för­läng­ning av löp­ti­den i 36 a § eller om upp­säg­ning av kre­ditav­tal med obe­stämd löp­tid i 37 §. För en bostads­kre­dit där kre­dit­ford­ran ska beta­las först i sam­band med att den egen­dom som utgör säker­het över­låts med anled­ning av att lån­ta­ga­ren uppnår en viss ålder eller på grund av lån­ta­ga­rens svik­tande hälsa eller död gäl­ler dock bestäm­mel­serna om infor­ma­tion i 8 § första styc­ket och 10 §.

För en kre­dit som läm­nas av ett kre­di­tin­sti­tut eller vär­de­pap­pers­bo­lag för finan­sie­ring av ett avtal med insti­tu­tet eller bola­get om köp av finan­si­ella instru­ment gäl­ler inte bestäm­mel­serna om infor­ma­tion i 8-10 §§ och 14 § andra och tredje styc­kena eller om upp­säg­ning av kre­ditav­tal med obe­stämd löp­tid i 37 §. Lag (2024:1238).

5 §   Ett avtals­vill­kor som i jäm­fö­relse med bestäm­mel­serna i denna lag är till nack­del för kon­su­men­ten är utan ver­kan mot denne, om inte annat anges i lagen.

5 a §   Den infor­ma­tion som näringsid­ka­ren ska lämna enligt denna lag ska vara kost­nads­fri för kon­su­men­ten.
Lag (2016:1031).

God kre­dit­giv­nings­sed

6 §   Näringsid­ka­ren ska i sitt för­hål­lande till kon­su­men­ten iaktta god kre­dit­giv­nings­sed. Näringsid­ka­ren ska där­vid ta till vara kon­su­men­tens intres­sen med till­bör­lig omsorg och ge de för­kla­ringar som kon­su­men­ten behö­ver.

I fråga om en bostads­kre­dit ska för­kla­ring­arna omfatta andra tjäns­ter som erbjuds till­sam­mans med kre­di­ten. Lag (2016:1031).

Mått­full­het vid mark­nads­fö­ring

6 a §   Vid mark­nads­fö­ring av kre­di­ter ska mått­full­het iakt­tas.

Mark­nads­fö­ring som stri­der mot första styc­ket ska vid tillämp­ningen av 5, 23 och 26 §§ mark­nads­fö­rings­la­gen (2008:486) anses som otill­bör­lig mot kon­su­men­ter.
Lag (2018:478).

All­män infor­ma­tion om bostads­kre­di­ter

6 b §   Näringsid­ka­ren ska till­han­da­hålla all­män infor­ma­tion om bostads­kre­di­ter som näringsid­ka­ren erbju­der kon­su­men­ter. Sådan infor­ma­tion behö­ver inte till­han­da­hål­las av en kre­dit­för­med­lare som inte upp­trä­der som ombud för en kre­dit­gi­vare.

Infor­ma­tio­nen ska inne­hålla upp­gif­ter om
   1. näringsid­ka­rens namn, orga­ni­sa­tions­num­mer och adress,
   2. de ända­mål som kre­di­ten får använ­das för,
   3. säker­he­ter som kan komma att krä­vas för ingå­ende av kre­ditav­ta­let,
   4. kre­ditav­ta­lets löp­tid,
   5. vil­ket slags kre­di­tränta som kan erbju­das, bland annat huruvida rän­tan är rör­lig eller bun­den och vilka rän­te­bind­nings­ti­der som erbjuds, och en kort beskriv­ning av vad som kän­ne­teck­nar olika rän­tor och vad de inne­bär för kon­su­men­ten,
   6. i före­kom­mande fall, vil­ket refe­rens­värde som kre­ditav­ta­let hän­vi­sar till och vem som kon­trol­le­rar till­han­da­hål­lan­det av refe­rens­vär­det samt en beskriv­ning av vad det inne­bär för kon­su­men­ten att refe­rens­vär­det används,
   7. vil­ken valuta som bostads­kre­di­ten kan erbju­das i och, i före­kom­mande fall, en för­kla­ring av vad det inne­bär för kon­su­men­ten att ta en bostads­kre­dit i utländsk valuta,
   8. kre­dit­be­lop­pet, kre­dit­kost­na­den, kre­dit­ford­ran och den effek­tiva rän­tan genom att använda repre­sen­ta­tiva exem­pel,
   9. even­tu­ella andra kost­na­der som ska beta­las i sam­band med ett kre­ditav­tal,
   10. olika alter­na­tiv för åter­be­tal­ning av kre­di­ten med angi­vande av amor­te­ring­ar­nas antal, regel­bun­den­het och belopp och, i före­kom­mande fall, att iakt­ta­gande av kre­ditvill­ko­ren inte garan­te­rar att hela kre­dit­be­lop­pet är åter­be­talt vid kre­dit­ti­dens slut,
   11. vill­ko­ren för åter­be­tal­ning i för­tid,
   12. vilka krav på vär­de­ring av en säker­het som ställs, vem som är ansva­rig för att vär­de­ringen utförs och huruvida kost­na­der för vär­de­ringen kom­mer att upp­stå för kon­su­men­ten,
   13. kon­se­kven­serna av att kre­ditav­ta­let inte följs,
   14. huruvida det krävs att kon­su­men­ten öpp­nar ett konto eller anslu­ter sig till en tjänst som möj­lig­gör betal­ning av amor­te­ringar och kost­na­der, och
   15. huruvida kon­su­men­ten för­ut­sätts köpa andra tjäns­ter för att kunna få kre­di­ten på de mark­nads­förda vill­ko­ren och, i så fall, om dessa även kan köpas av någon annan.

Infor­ma­tio­nen ska fin­nas till­gäng­lig i en hand­ling eller i någon annan läs­bar och var­ak­tig form som är till­gäng­lig för kon­su­men­ten eller i någon annan elektro­nisk form.
Lag (2018:2028).

Infor­ma­tion vid mark­nads­fö­ring

7 §   Näringsid­ka­ren ska vid mark­nads­fö­ring av kre­ditav­tal, med angi­vande av ett repre­sen­ta­tivt exem­pel, lämna infor­ma­tion om den effek­tiva rän­tan för kre­di­ten.

Om någon annan rän­te­sats eller sif­fer­upp­gift än den effek­tiva rän­tan anges i mark­nads­fö­ringen, ska näringsid­ka­ren dess­utom, med angi­vande av ett repre­sen­ta­tivt exem­pel, lämna infor­ma­tion om
   1. kre­di­trän­tan, med angi­vande av om den är bun­den eller rör­lig,
   2. avgif­ter och andra kost­na­der som utgör en del av kre­dit­kost­na­den,
   3. kre­dit­be­lop­pet,
   4. kre­ditav­ta­lets löp­tid,
   5. det sam­man­lagda belopp som ska beta­las av kon­su­men­ten och anta­let avbe­tal­ningar och stor­le­ken på dessa, och
   6. kon­tant­pri­set och den kon­tan­tin­sats som krävs vid kre­dit­köp.

Om kon­su­men­ten är skyl­dig att ingå ett avtal om en kom­plet­te­rande tjänst till kre­ditav­ta­let, och kost­na­derna för tjäns­ten inte kan fast­stäl­las i för­väg, ska skyl­dig­he­ten anges i mark­nads­fö­ringen i anslut­ning till infor­ma­tio­nen om den effek­tiva rän­tan.

Infor­ma­tio­nen ska läm­nas på ett klart, kort­fat­tat och fram­trä­dande sätt. Den effek­tiva rän­tan ska anges i mark­nads­fö­ringen på ett minst lika fram­trä­dande sätt som andra före­kom­mande rän­te­sat­ser. Lag (2016:1031).

7 a §   I fråga om en bostads­kre­dit ska näringsid­ka­ren i de fall som avses i 7 § andra styc­ket även lämna infor­ma­tion om
   1. näringsid­ka­rens namn, orga­ni­sa­tions­num­mer och adress,
   2. huruvida kre­ditav­ta­let för­ut­sät­ter att kre­di­ten ska vara för­e­nad med panträtt i fast egen­dom, tomträtt eller bostads­rätt eller lik­nande rätt eller vara för­e­nad med mot­sva­rande rätt i bygg­nad som inte hör till fas­tig­het, och
   3. i före­kom­mande fall, att valuta­kurs­för­änd­ringar kan komma att påverka de belopp som ska beta­las av kon­su­men­ten.

Infor­ma­tio­nen ska läm­nas på ett klart, kort­fat­tat och fram­trä­dande sätt. Lag (2016:1031).

7 b §   Näringsid­ka­ren ska vid mark­nads­fö­ring av kre­ditav­tal även lämna en sär­skild upp­lys­ning med infor­ma­tion om att en kre­dit med­för kost­na­der för kon­su­men­ten. Upp­lys­ningen ska också inne­hålla infor­ma­tion om ris­kerna med skuld­sätt­ning och om vart kon­su­men­ten kan vända sig för att få stöd i budget-​​ och skuld­frå­gor.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om inne­hål­let i upp­lys­ningen och om hur den ska läm­nas i mark­nads­fö­ringen. Lag (2024:1238).

Infor­ma­tion innan ett kre­ditav­tal ingås

8 §   Näringsid­ka­ren ska i rim­lig tid innan ett kre­ditav­tal ingås, i en hand­ling eller i någon annan läs­bar och var­ak­tig form som är till­gäng­lig för kon­su­men­ten, ge kon­su­men­ten infor­ma­tion om
   1. vil­ket slags kre­dit det rör sig om,
   2. kre­dit­gi­va­rens och kre­dit­för­med­la­rens namn, orga­ni­sa­tions­num­mer och adress,
   3. kre­dit­be­lop­pet och vill­ko­ren för utnytt­jan­det av kre­di­ten,
   4. kre­ditav­ta­lets löp­tid,
   5. varan eller tjäns­ten och dess kon­tant­pris vid kre­dit­köp,
   6. kre­di­trän­tan, vill­ko­ren för kre­di­trän­tan med angi­vande av refe­ren­sin­dex eller refe­rens­rän­tor samt tid­punk­ter, för­fa­ran­den och andra vill­kor för änd­ring av kre­di­trän­tan,
   7. den effek­tiva rän­tan, med angi­vande av ett repre­sen­ta­tivt exem­pel, och det sam­man­lagda belopp som ska beta­las av kon­su­men­ten,
   8. avbe­tal­ning­ar­nas stor­lek, antal och för­fal­lo­tid­punk­ter samt den ord­ning enligt vil­ken betal­ning­arna ska för­de­las på kre­di­ter med olika kre­di­trän­tor; om en betal­ning inte avräk­nas utan spa­ras eller inve­ste­ras för kon­su­men­tens räk­ning, ska det anges,
   9. avgif­ter med anled­ning av kre­ditav­ta­let och vill­ko­ren för änd­ring av avgif­terna,
   10. nota­ri­ats­av­gif­ter,
   11. skyl­dig­het att ingå ett avtal om en kom­plet­te­rande tjänst till kre­ditav­ta­let,
   12. dröjsmåls­rän­tan och vill­ko­ren för änd­ring av den samt avgif­ter som ska beta­las när avtals­för­plik­tel­ser inte full­görs,
   13. påfölj­der vid dröjs­mål med betal­ning,
   14. begärda säker­he­ter,
   15. före­komst eller avsak­nad av ång­er­rätt,
   16. kon­su­men­tens rätt till för­tids­be­tal­ning samt kre­dit­gi­va­rens rätt till rän­teskill­nads­er­sätt­ning och hur denna ersätt­ning ska beräk­nas,
   17. kon­su­men­tens rätt att få infor­ma­tion om att en kre­dit inte bevil­jats,
   18. kon­su­men­tens rätt att få ett utkast till ett kre­ditav­tal, och
   19. den tid under vil­ken erbju­dan­det gäl­ler.

Infor­ma­tio­nen ska ges i for­mu­lä­ret "Stan­dar­di­se­rad euro­pe­isk kon­su­ment­kre­di­tin­for­ma­tion". Om avta­let på kon­su­men­tens begä­ran ska ingås genom ett medel för distans­kom­mu­ni­ka­tion som inte tillå­ter att infor­ma­tio­nen före avtals­slu­tet ges i en hand­ling eller i någon annan läs­bar och var­ak­tig form som är till­gäng­lig för kon­su­men­ten, ska näringsid­ka­ren ge kon­su­men­ten infor­ma­tio­nen i denna form sna­rast efter det att avta­let har ingåtts. Infor­ma­tio­nen i for­mu­lä­ret ska begrän­sas till det som anges i första styc­ket.

Om kre­ditav­ta­let hän­vi­sar till ett refe­rens­värde, ska näringsid­ka­ren även ge kon­su­men­ten infor­ma­tion om vil­ket refe­rens­värde som används och vem som kon­trol­le­rar till­han­da­hål­lan­det av refe­rens­vär­det samt en beskriv­ning av vad det inne­bär för kon­su­men­ten att det vär­det används. Infor­ma­tio­nen ska ges på det sätt som anges i första styc­ket eller andra styc­ket andra meningen.

Om kon­su­men­ten begär det, ska näringsid­ka­ren utan kost­nad ge honom eller henne ett utkast till ett kre­ditav­tal.
Lag (2018:2028).

9 §   I fråga om en kon­to­kre­dit som ska beta­las till­baka på upp­ma­ning eller inom tre måna­der behö­ver näringsid­ka­ren bara lämna den infor­ma­tion som anges i 8 § första styc­ket 1, 2, 4, 6, 9, 12, 17 och 19. Näringsid­ka­ren ska där­ut­ö­ver lämna infor­ma­tion om kre­dit­be­lop­pet, den effek­tiva rän­tan med angi­vande av ett repre­sen­ta­tivt exem­pel samt vill­kor och för­fa­ran­det för att säga upp kre­ditav­ta­let. Om avta­let inne­bär att kon­su­men­ten kan upp­ma­nas att betala till­baka hela den ute­stå­ende kre­di­ten, ska infor­ma­tion läm­nas även om det.

Alla upp­gif­ter ska vara lika fram­trä­dande men de behö­ver inte läm­nas i ett sär­skilt for­mu­lär.

9 a §   I fråga om en bostads­kre­dit ska näringsid­ka­ren ge kon­su­men­ten infor­ma­tion i enlig­het med det stan­dar­di­se­rade EU-​fak­tab­la­det, som ska till­han­da­hål­las i en hand­ling eller i någon annan läs­bar och var­ak­tig form som är till­gäng­lig för kon­su­men­ten. Fak­tab­la­det ska över­läm­nas utan onö­digt dröjs­mål efter det att kon­su­men­ten läm­nat upp­gif­ter om sina öns­ke­mål och behov samt de upp­gif­ter som behövs för en kre­dit­pröv­ning. Över­läm­nan­det ska vidare ske i rim­lig tid innan ett kre­ditav­tal ingås.

Om fak­tab­la­det har läm­nats före ett bin­dande erbju­dande enligt 13 a § och vill­ko­ren i erbju­dan­det skil­jer sig från upp­gif­terna i fak­tab­la­det, ska ett nytt fak­tab­lad läm­nas till­sam­mans med erbju­dan­det.

Första och andra styc­kena gäl­ler dock inte för en bostads­kre­dit där kre­dit­ford­ran ska beta­las först i sam­band med att den egen­dom som utgör säker­het över­låts med anled­ning av att lån­ta­ga­ren uppnår en viss ålder eller på grund av lån­ta­ga­rens svik­tande hälsa eller död. Lag (2016:1031).

10 §   Vid sådan tele­fon­för­sälj­ning av en kre­dit som avses i 3 kap. 4 a § första styc­ket lagen (2005:59) om distans­av­tal och avtal utan­för affärslo­ka­ler tilläm­pas det styc­ket i stäl­let för 8 § första styc­ket och 9 § första styc­ket. Den beskriv­ning av den finan­si­ella tjäns­tens huvud­sak­liga egen­ska­per som ska ges enligt det styc­ket ska inne­hålla infor­ma­tion om
   1. kre­dit­be­lop­pet och vill­ko­ren för utnytt­jande av kre­di­ten,
   2. kre­ditav­ta­lets löp­tid,
   3. varan eller tjäns­ten och dess kon­tant­pris vid kre­dit­köp,
   4. kre­di­trän­tan, vill­ko­ren för kre­di­trän­tan med angi­vande av refe­ren­sin­dex eller refe­rens­rän­tor samt tid­punk­ter, för­fa­ran­den och andra vill­kor för änd­ring av kre­di­trän­tan,
   5. den effek­tiva rän­tan, med angi­vande av ett repre­sen­ta­tivt exem­pel, och det sam­man­lagda belopp som ska beta­las av kon­su­men­ten, och
   6. avbe­tal­ning­ar­nas stor­lek, antal och för­fal­lo­tid­punk­ter samt den ord­ning enligt vil­ken betal­ning­arna ska för­de­las på kre­di­ter med olika kre­di­trän­tor.

Om det är fråga om en kre­dit som avses i 9 §, ska beskriv­ningen inne­hålla infor­ma­tion om kre­dit­be­lop­pet, kre­di­trän­tan med vill­kor för den och angi­vande av refe­ren­sin­dex eller refe­rens­rän­tor samt den effek­tiva rän­tan med angi­vande av ett repre­sen­ta­tivt exem­pel. Om avta­let inne­bär att kon­su­men­ten kan upp­ma­nas att betala till­baka hela den ute­stå­ende kre­di­ten, ska också det anges.
Lag (2018:1322).

10 a §   Vid sådan tele­fon­för­sälj­ning av en bostads­kre­dit som avses i 3 kap. 4 a § första styc­ket lagen (2005:59) om distans­av­tal och avtal utan­för affärslo­ka­ler gäl­ler att den beskriv­ning av den finan­si­ella tjäns­tens huvud­sak­liga egen­ska­per som ska ges enligt det styc­ket åtminstone ska inne­hålla de upp­gif­ter som avses i det i 9 a § angivna stan­dar­di­se­rade EU-​fak­tab­la­dets del A, avsnit­ten 3-6.

Första styc­ket gäl­ler dock inte för en bostads­kre­dit där kre­dit­ford­ran ska beta­las först i sam­band med att den egen­dom som utgör säker­het över­låts med anled­ning av att lån­ta­ga­ren uppnår en viss ålder eller på grund av lån­ta­ga­rens svik­tande hälsa eller död. Lag (2018:1322).

Påföljd vid ute­bli­ven infor­ma­tion

11 §   Om infor­ma­tion som anges i 6 b-10 a §§ inte läm­nas, ska mark­nads­fö­rings­la­gen (2008:486) tilläm­pas med undan­tag av bestäm­mel­serna i 29-36 §§ om mark­nads­stör­nings­av­gift. Sådan infor­ma­tion ska anses vara väsent­lig enligt 10 § tredje styc­ket den lagen. Lag (2018:478).

Kre­dit­pröv­ning

12 §   Näringsid­ka­ren ska pröva om kon­su­men­ten har eko­no­miska för­ut­sätt­ningar att full­göra vad han eller hon åtar sig enligt kre­ditav­ta­let. Kre­dit­pröv­ningen ska grun­das på till­räck­liga upp­gif­ter om kon­su­men­tens eko­no­miska för­hål­lan­den. Kre­di­ten får bevil­jas endast om kon­su­men­ten har eko­no­miska för­ut­sätt­ningar att full­göra sitt åta­gande.

Vid en ökning av kre­di­ten som är väsent­lig ska en ny kre­dit­pröv­ning göras.

12 a §   Om kre­dit­pröv­ningen avser en bostads­kre­dit, ska näringsid­ka­ren på ett lämp­ligt sätt kon­trol­lera de upp­gif­ter som är nöd­vän­diga för att bedöma kon­su­men­tens eko­no­miska för­ut­sätt­ningar att full­göra åta­gan­det enligt kre­ditav­ta­let. Kon­su­men­ten ska på ett klart och begrip­ligt sätt infor­me­ras om vilka hand­lingar och upp­gif­ter i övrigt som kon­su­men­ten behö­ver lämna för kre­dit­pröv­ningen och om att bris­ter i detta avse­ende kan leda till att bostads­kre­di­ten inte bevil­jas.

Om kre­dit­pröv­ningen inne­bär att upp­gif­ter kom­mer att inhäm­tas från en extern data­bas, ska kon­su­men­ten upp­ly­sas om detta.

Kre­dit­pröv­ningen får inte till över­vä­gande del grunda sig på att den avsedda säker­he­tens värde över­sti­ger kre­dit­be­lop­pet eller att säker­he­ten antas komma att stiga i värde. Detta gäl­ler inte för en bostads­kre­dit där kre­dit­ford­ran ska beta­las först i sam­band med att den egen­dom som utgör säker­het över­låts med anled­ning av att lån­ta­ga­ren uppnår en viss ålder eller på grund av lån­ta­ga­rens svik­tande hälsa eller död. Lag (2016:1031).

13 §   Bevil­jas inte kre­di­ten, ska näringsid­ka­ren sna­rast under­rätta kon­su­men­ten om orsa­ken till det. Beror det på upp­gif­ter som här­rör från en extern data­bas, ska kon­su­men­ten under­rät­tas om upp­gif­terna och vil­ken data­bas som använts. Om ett beslut att inte bevilja en bostads­kre­dit helt grun­dar sig på en auto­ma­tisk behand­ling av upp­gif­ter, ska kon­su­men­ten upp­ly­sas om detta. Lag (2016:1031).

Erbju­dande om bostads­kre­di­ter

13 a §   En näringsid­kare som vill ingå ett avtal om en bostads­kre­dit med en kon­su­ment ska lämna kon­su­men­ten ett bin­dande erbju­dande i en hand­ling eller i någon annan läs­bar och var­ak­tig form som är till­gäng­lig för kon­su­men­ten. Erbju­dan­det ska inne­hålla samt­liga kre­ditvill­kor.

Näringsid­ka­ren får inte i erbju­dan­det ge kon­su­men­ten en kor­tare betän­ke­tid än sju dagar för att över­väga erbju­dan­det. Lag (2016:1031).

13 b §   I fråga om en bostads­kre­dit som är för­e­nad med panträtt i fast egen­dom, tomträtt eller bostads­rätt eller lik­nande rätt eller som är för­e­nad med mot­sva­rande rätt i bygg­nad som inte hör till fas­tig­het ska näringsid­ka­ren för­klara vilka fak­to­rer som har påver­kat den erbjudna rän­tan. För­kla­ringen ska ges till kon­su­men­ten till­sam­mans med och i samma form som ett erbju­dande enligt 13 a §.

För­kla­ringen ska inne­hålla infor­ma­tion om
   1. den genom­snitt­liga rän­tan för mot­sva­rande bostads­kre­di­ter som all­män­he­ten erbjuds och som kre­dit­gi­va­ren avta­lat om under de när­mast före­gå­ende tolv måna­derna med samma rän­te­bind­nings­tid som den kon­su­men­ten erbjuds, redo­vi­sad per månad,
   2. kre­dit­gi­va­rens finan­sie­rings­kost­nad för mot­sva­rande bostads­kre­di­ter med samma rän­te­bind­nings­tid som den som kon­su­men­ten erbjuds, och
   3. vilka fak­to­rer hän­för­liga till kon­su­men­ten, kre­di­ten och säker­he­ten som näringsid­ka­ren har tagit hän­syn till vid bestäm­man­det av rän­tan.

Om kon­su­men­ten begär att få en för­kla­ring under avta­lets löp­tid, ska kre­dit­gi­va­ren sna­rast ge kon­su­men­ten en sådan.
Lag (2016:1031).

13 c §   En näringsid­kare får inte ställa upp som vill­kor för att bevilja en bostads­kre­dit att kon­su­men­ten också köper andra finan­si­ella pro­duk­ter eller tjäns­ter. Näringsid­ka­ren får dock ställa upp som vill­kor att kon­su­men­ten öpp­nar ett konto eller anslu­ter sig till en annan tjänst som möj­lig­gör betal­ningar av kre­di­ten.

En näringsid­kare som till­sam­mans med en bostads­kre­dit erbju­der andra finan­si­ella pro­duk­ter eller tjäns­ter än ett konto eller en annan tjänst som möj­lig­gör betal­ningar av kre­di­ten, utan att det utgör ett vill­kor för att bevilja kre­di­ten, ska för­klara för kon­su­men­ten vil­ken ränta som tilläm­pas om bara ett bostads­kre­ditav­tal ingås. Näringsid­ka­ren ska också för­klara vilka avgif­ter och andra kost­na­der som var och en av de andra pro­duk­terna eller tjäns­terna med­för samt om avtal om dessa kan ingås sepa­rat. För­kla­ring­arna ska ges till kon­su­men­ten till­sam­mans med och i samma form som ett erbju­dande enligt 13 a §.

Om kon­su­men­ten begär att få för­kla­ringar under kre­ditav­ta­lets löp­tid, ska kre­dit­gi­va­ren sna­rast ge kon­su­men­ten sådana.
Lag (2016:1031).

13 d §   Näringsid­ka­ren ska senast när ett erbju­dande enligt 13 a § läm­nas föra en dis­kus­sion med kon­su­men­ten om amor­te­ring och lägga fram ett för­slag till en indi­vi­du­ellt anpas­sad amor­te­rings­plan som lig­ger i kon­su­men­tens lång­sik­tiga intresse. Amor­te­rings­pla­nen ska till­han­da­hål­las i en hand­ling eller i någon annan läs­bar och var­ak­tig form som är till­gäng­lig för kon­su­men­ten.

Kon­su­men­ten har under kre­ditav­ta­lets löp­tid rätt till ett nytt för­slag till amor­te­rings­plan, om hans eller hen­nes för­hål­lan­den har änd­rats på ett sätt som har bety­delse för amor­te­rings­vill­ko­ren eller om det annars finns skäl för det. Lag (2016:1031).

Doku­men­ta­tion av kre­ditav­ta­let

14 §   Näringsid­ka­ren ska doku­men­tera kre­ditav­ta­let genom att ned­teckna avta­let i en hand­ling eller i någon annan läs­bar och var­ak­tig form som är till­gäng­lig för kon­su­men­ten.

Doku­men­tet ska, för­u­tom avtals­vill­ko­ren, inne­hålla de upp­gif­ter som anges i 8 § första styc­ket 1-6, 8-10, 12-14 och 16.
Doku­men­tet ska där­ut­ö­ver inne­hålla upp­gif­ter om
   1. kon­su­men­tens namn, per­son­num­mer och adress,
   2. den effek­tiva rän­tan med de anta­gan­den som lig­ger till grund för beräk­ningen av rän­tan samt det sam­man­lagda belopp som ska beta­las av kon­su­men­ten,
   3. kon­su­men­tens rätt att få en betal­nings­plan,
   4. begärda för­säk­ringar,
   5. före­komst eller avsak­nad av ång­er­rätt, ång­er­fris­tens längd och andra vill­kor för utö­vande av ång­er­rät­ten, inbe­gri­pet skyl­dig­he­ten att betala kapi­tal och ränta, samt rän­te­be­lop­pet per dag,
   6. kon­su­men­tens rätt att fram­ställa invänd­ningar enligt 29 § vid kre­dit­köp,
   7. för­fa­ran­det för att säga upp kre­ditav­ta­let,
   8. vilka möj­lig­he­ter som finns att få en tvist med näringsid­ka­ren prö­vad utan­för dom­stol och hur kon­su­men­ten i så fall ska gå till väga, och
   9. till­syns­myn­dig­he­ten med angi­vande av adress.

Upp­gif­terna ska läm­nas på ett klart och kort­fat­tat sätt.
Kon­su­men­ten ska utan kost­nad få en kopia av doku­men­tet.

15 §   I fråga om en kon­to­kre­dit som ska beta­las till­baka på upp­ma­ning eller inom tre måna­der ska det i 14 § avsedda doku­men­tet, för­u­tom avtals­vill­ko­ren, inne­hålla de upp­gif­ter som anges i 8 § första styc­ket 1-4 och 6. Doku­men­tet ska där­ut­ö­ver inne­hålla upp­gif­ter om kon­su­men­tens namn, per­son­num­mer och adress, den effek­tiva rän­tan med de anta­gan­den som lig­ger till grund för beräk­ningen av rän­tan och det sam­man­lagda belopp som ska beta­las av kon­su­men­ten, för­fa­ran­det för att säga upp kre­ditav­ta­let samt avgif­ter och vill­ko­ren för änd­ring av avgif­terna. Om avta­let inne­bär att kon­su­men­ten kan upp­ma­nas att betala till­baka hela den ute­stå­ende kre­di­ten, ska också det anges.

Betal­nings­plan

16 §   Kon­su­men­ten har rätt att utan kost­nad få en sam­man­ställ­ning som visar när kapi­tal, ränta och avgif­ter ska beta­las. Om rän­tan inte är bun­den eller om avgif­ter kan änd­ras, ska sam­man­ställ­ningen inne­hålla en upp­lys­ning om att den gäl­ler till dess att rän­tan eller avgif­terna änd­ras.

Änd­ring av kre­ditav­ta­let

16 a §   Kre­dit­gi­va­ren ska infor­mera kon­su­men­ten om en änd­ring i kre­ditav­ta­let i rim­lig tid innan den bör­jar gälla. Under­rät­tel­sen ska inne­hålla upp­gif­ter om
   1. änd­ringen och att kon­su­men­tens sam­tycke till änd­ringen krävs,
   2. när änd­ringen bör­jar gälla eller föreslås börja gälla, och
   3. möj­lig­he­terna att lämna kla­go­mål till till­syns­myn­dig­he­ten.

Sär­skilda bestäm­mel­ser om änd­ring av ränta och avgif­ter finns i 17-19 §§. Lag (2023:719).

Ränta och avgif­ter

17 §   Rän­te­sat­sen får änd­ras endast om det har avta­lats.

Rän­te­sat­sen får änd­ras till kon­su­men­tens nack­del endast i den utsträck­ning som det moti­ve­ras av kre­dit­po­li­tiska beslut, ökade upp­lå­nings­kost­na­der för kre­dit­gi­va­ren eller andra kost­nads­ök­ningar som kre­dit­gi­va­ren inte skä­li­gen kunde för­utse när avta­let ingicks. Vid en bostads­kre­dit med en sam­man­lagd löp­tid om minst tio år och med en ränta som är bun­den under viss del av avtals­ti­den, minst tre måna­der, har dock kre­dit­gi­va­ren, om det finns för­be­håll om det i avta­let, rätt att vid utgången av en sådan del av avtals­ti­den ändra rän­tan så att den mot­sva­rar den ränta som kre­dit­gi­va­ren vid den tid­punk­ten all­mänt tilläm­par för nya kre­di­ter av mot­sva­rande slag.

Trots andra styc­ket får rän­te­sat­sen änd­ras på visst sätt i anslut­ning till änd­ringar i en refe­rens­ränta som kre­dit­gi­va­ren inte har något bety­dande infly­tande över. En sådan refe­rens­ränta ska vara tyd­lig och till­gäng­lig för kon­su­men­ten. Ett avtals­vill­kor om detta får för­e­nas med ett undan­tag om att rän­te­sat­sen under sär­skilda för­ut­sätt­ningar ska änd­ras mer eller mindre än som föl­jer av anknyt­ningen till refe­rens­rän­tan. Undan­ta­get ska bestäm­mas så att det inte blir mindre för­mån­ligt för kon­su­men­ten än för kre­dit­gi­va­ren. Det ska upp­fylla kra­ven i andra styc­ket.

Kre­dit­gi­va­ren är skyl­dig att tillämpa ett avtals­vill­kor om rän­teänd­ringar på samma sätt till kon­su­men­tens för­mån som till hans eller hen­nes nack­del. Lag (2016:1031).

18 §   Kre­dit­ta­ga­ren är skyl­dig att, utö­ver eller i stäl­let för ränta, betala sär­skild ersätt­ning för kre­di­ten (avgift) endast om det har avta­lats och om sådan ersätt­ning avser kost­na­der som kre­dit­gi­va­ren har för kre­di­ten. Om kost­na­der kan sär­skil­jas, får avgift tas ut sär­skilt för varje sådan kost­nad.

Avgif­ter för kre­di­ten får änd­ras till kon­su­men­tens nack­del endast om det har avta­lats och i den utsträck­ning som det moti­ve­ras av ökningar av de kost­na­der som ska täc­kas av avgif­terna.

19 §   Kre­dit­gi­va­ren ska under­rätta kon­su­men­ten om en rän­teänd­ring innan den bör­jar gälla. Under­rät­tel­sen, som ska läm­nas i en hand­ling eller i någon annan läs­bar och var­ak­tig form som är till­gäng­lig för kon­su­men­ten, ska inne­hålla en upp­lys­ning om hur kon­su­men­tens betal­ningar med anled­ning av kre­di­ten påver­kas av rän­teänd­ringen. I fråga om en bostads­kre­dit får kre­dit­gi­va­ren i stäl­let under­rätta kon­su­men­ten om en rän­teänd­ring genom annon­se­ring i dags­press. Sker under­rät­tel­sen genom annon­se­ring, ska kon­su­men­ten under­rät­tas per­son­li­gen senast i sam­band med nästa avi­se­ring eller kon­tout­drag.

Beror en rän­teänd­ring enbart på en änd­ring i en refe­rens­ränta som kre­dit­gi­va­ren inte har något bestäm­mande infly­tande över, får kon­su­men­ten i stäl­let under­rät­tas peri­od­vis, under för­ut­sätt­ning att par­terna har avta­lat om det och den nya refe­rens­rän­tan har offent­lig­gjorts och är till­gäng­lig hos kre­dit­gi­va­ren. I fråga om en bostads­kre­dit ska kon­su­men­ten också under­rät­tas per­son­li­gen om den nya refe­rens­rän­tan senast i sam­band med nästa avi­se­ring eller kon­tout­drag.
Lag (2016:1031).

Rän­te­tak och kost­nads­tak

19 a §   Kre­di­trän­tan eller dröjsmåls­rän­tan per år får inte över­stiga den vid varje tid gäl­lande refe­rens­rän­tan enligt 9 § rän­te­la­gen (1975:635) med ett tillägg av 20 pro­cen­ten­he­ter.

En kon­su­ment som är i dröjs­mål med betal­ning av en kre­dit är inte skyl­dig att betala någon annan form av ersätt­ning med anled­ning av dröjs­må­let än dröjsmåls­ränta. Lag (2024:1238).

19 b §   Kost­na­derna för en kre­dit får inte över­stiga ett belopp som mot­sva­rar kre­dit­be­lop­pet eller, i fråga om en kon­to­kre­dit, varje enskilt utnytt­jande av kre­dit­be­lop­pet som kon­su­men­ten har gjort.

Med kost­na­der i första styc­ket avses
   1. kre­dit­kost­na­der,
   2. dröjsmåls­ränta, och
   3. kost­na­der enligt lagen (1981:739) om ersätt­ning för inkas­so­kost­na­der m.m.

Om kre­dit­gi­va­ren, eller någon annan som kre­dit­gi­va­ren har nära för­bin­del­ser med i den mening som avses i 1 kap. 6 § lagen (2004:297) om bank- och finan­sie­rings­rö­relse, läm­nar kon­su­men­ten en ny kre­dit som helt eller del­vis finan­si­e­rar åter­be­tal­ning av den befint­liga kre­di­ten, avses med kost­na­der i första styc­ket för den nya kre­di­ten även sådana kost­na­der som är hän­för­liga till den befint­liga kre­di­ten.

Första-​​tredje styc­kena gäl­ler inte för en kon­to­kre­dit som huvud­sak­li­gen avser kre­dit­köp eller för en kre­dit som avser kre­dit­köp där kre­dit­be­lop­pet inte över­sti­ger två pro­cent av det pris­bas­belopp enligt 2 kap. 6 och 7 §§ soci­al­för­säk­rings­bal­ken som gällde när kre­ditav­ta­let ingicks. Lag (2024:1238).

19 c §   Kre­dit­kost­na­den får i den del som avser avgift för upp­lägg­ning av en kre­dit inte över­stiga en pro­cent av det pris­bas­belopp enligt 2 kap. 6 och 7 §§ soci­al­för­säk­rings­bal­ken som gällde när kre­ditav­ta­let ingicks. Lag (2024:1238).

Kon­tout­drag och under­rät­tel­ser vid kon­to­kre­di­ter

20 §   Vid kon­to­kre­di­ter ska kre­dit­gi­va­ren regel­bun­det till­han­da­hålla kon­su­men­ten kon­tout­drag. Ett kon­tout­drag ska inne­hålla upp­gift om
   1. vil­ken period det avser,
   2. före­gå­ende kon­tout­drags utgå­ende datum och saldo,
   3. uttag och datum för utta­gen,
   4. betal­ningar och datum för betal­ning­arna,
   5. det nya sal­dot,
   6. den kre­di­tränta och de avgif­ter som tilläm­pats för peri­o­den, och
   7. det belopp som kon­su­men­ten är skyl­dig att betala.

Kre­dit­gi­va­ren ska under­rätta kon­su­men­ten om en avgifts­höj­ning innan den bör­jar gälla.

Om det enligt avta­let är möj­ligt för kon­su­men­ten att över­skrida en kre­dit­gräns, ska kre­dit­gi­va­ren regel­bun­det under­rätta kon­su­men­ten om kre­di­trän­tan och vill­ko­ren för kre­di­trän­tan med angi­vande av refe­ren­sin­dex eller refe­rens­rän­tor samt avgif­ter och vill­ko­ren för änd­ring av avgif­terna. Har över­skri­dan­det varat i en månad, ska kre­dit­gi­va­ren sna­rast under­rätta kon­su­men­ten om den över­skju­tande skul­den och kre­di­trän­tan på den skul­den samt om avgift eller dröjsmåls­ränta på grund av över­skri­dan­det.

Kon­tout­drag enligt första styc­ket och under­rät­tel­ser enligt andra och tredje styc­kena ska läm­nas i en hand­ling eller i någon annan läs­bar och var­ak­tig form som är till­gäng­lig för kon­su­men­ten.

Bostads­kre­di­ter i utländsk valuta

20 a §   En kre­dit­gi­vare som bevil­jar en bostads­kre­dit i utländsk valuta ska, om det finns risk för att valuta­kurs­för­änd­ringar för­säm­rar kon­su­men­tens för­måga att betala kre­dit­ford­ran, till­han­da­hålla kon­su­men­ten ett arrange­mang som begrän­sar ris­ken. Lag (2016:1031).

20 b §   Kre­dit­gi­va­ren ska varna en kon­su­ment som har bevil­jats en bostads­kre­dit i utländsk valuta när belop­pet som den åter­stå­ende kre­di­ten eller de regel­bundna amor­te­ring­arna upp­går till, på grund av valuta­kurs­för­änd­ringar tar 20 pro­cent mer i anspråk av kon­su­men­tens betal­nings­ut­rymme än vad belop­pet hade gjort när kre­ditav­ta­let ingicks. Var­ningar ska läm­nas regel­bun­det under den tid de angivna för­hål­lan­dena består.

Var­ning­arna ska till­han­da­hål­las i en hand­ling eller i någon annan läs­bar och var­ak­tig form som är till­gäng­lig för kon­su­men­ten och ska, i före­kom­mande fall, upp­lysa kon­su­men­ten om arrange­manget enligt 20 a §. Lag (2016:1031).

20 c §   Doku­men­ta­tio­nen av ett kre­ditav­tal avse­ende en bostads­kre­dit i utländsk valuta ska inne­hålla upp­gif­ter om hur kon­su­men­ten skyd­das mot valuta­kurs­för­änd­ringar som har inver­kan på kon­su­men­tens betal­nings­för­måga. Lag (2016:1031).

Ruti­ner och rikt­lin­jer vid dröjs­mål med betal­ning

20 d §   En kre­dit­gi­vare ska ha ruti­ner och rikt­lin­jer för att, när det är lämp­ligt, över­väga alter­na­tiv till att vidta verk­stäl­lig­hets­åt­gär­der när kon­su­men­ten är i dröjs­mål med en betal­ning enligt kre­ditav­ta­let. Kre­dit­gi­va­ren ska vid sitt över­vä­gande beakta kon­su­men­tens per­son­liga omstän­dig­he­ter och åter­be­tal­nings­för­måga. Lag (2023:719).

Kon­su­men­tens ång­er­rätt

21 §   Kon­su­men­ten har rätt att från­träda kre­ditav­ta­let (ång­er­rätt) genom att till kre­dit­gi­va­ren lämna eller sända ett med­de­lande om detta inom 14 dagar från den dag som anges i 22 § (ång­er­frist).

22 §   Ång­er­fris­ten bör­jar löpa den dag då kre­ditav­ta­let ingås, dock tidi­gast den dag då doku­men­ta­tio­nen enligt 14 § kom­mer kon­su­men­ten till handa.

23 §   Har kon­su­men­ten i rätt tid och på ett ända­måls­en­ligt sätt läm­nat eller sänt ett med­de­lande om att han eller hon från­trä­der kre­ditav­ta­let, får med­de­lan­det åbe­ro­pas även om det för­se­nas, för­vans­kas eller inte kom­mer fram.

24 §   Om kon­su­men­ten utö­var sin ång­er­rätt, ska han eller hon sna­rast och senast inom 30 dagar från den dag då kon­su­men­ten läm­nade eller sände sitt med­de­lande betala till­baka det belopp som erhål­lits från kre­dit­gi­va­ren, med tillägg för upp­lu­pen ränta på belop­pet. Rän­tan ska utgå från och med den dag då kon­su­men­ten fick till­gång till kre­di­ten till och med den dag då den åter­be­ta­las. Om kre­dit­gi­va­ren med anled­ning av kre­ditav­ta­let har beta­lat en avgift till det all­männa som inte åter­be­ta­las, är kon­su­men­ten skyl­dig att ersätta kre­dit­gi­va­ren för denna.

Kre­dit­gi­va­ren ska sna­rast och senast inom 30 dagar från den dag då kre­dit­gi­va­ren tog emot kon­su­men­tens med­de­lande om att kre­ditav­ta­let från­träds betala till­baka de avgif­ter som kon­su­men­ten har beta­lat med anled­ning av kre­di­ten.

25 §   Om kon­su­men­ten utö­var sin ång­er­rätt och det med anled­ning av kre­ditav­ta­let har ingåtts ett ankny­tande avtal om tjäns­ter som till­han­da­hålls av kre­dit­gi­va­ren eller av någon annan på grund av en över­ens­kom­melse mel­lan denne och kre­dit­gi­va­ren, ska det ankny­tande avta­let upp­höra att gälla utan att kon­su­men­ten får åläg­gas någon påföljd för detta.

Kon­tan­tin­sats vid kre­dit­köp

26 §   Vid kre­dit­köp av en vara ska säl­ja­ren ta ut en kon­tan­tin­sats av köpa­ren i enlig­het med god kre­dit­giv­nings­sed.
Kon­tan­tin­sat­sen ska mot­svara minst 20 pro­cent av varans kon­tant­pris, om inte sär­skilda för­hål­lan­den för­an­le­der annat.

Som kon­tan­tin­sats anses inte betal­ning med medel som köpa­ren får låna av säl­ja­ren eller av någon annan kre­dit­gi­vare på grund av en över­ens­kom­melse mel­lan denne och säl­ja­ren.

27 §   Om en näringsid­kare för sin egen eller någon annans räk­ning säl­jer en vara utan att iaktta 26 §, ska det anses utgöra en åtgärd i strid mot 5 § mark­nads­fö­rings­la­gen (2008:486).

Kon­su­men­tens rät­tig­he­ter vid över­lå­telse av ford­ran

28 §   Om kre­dit­gi­va­ren har över­lå­tit sina rät­tig­he­ter enligt kre­ditav­ta­let, får kon­su­men­ten mot den nye kre­dit­gi­va­ren göra samma invänd­ningar som han eller hon vid över­lå­tel­sen kunde göra mot över­lå­ta­ren. Det­samma gäl­ler när kre­dit­gi­va­ren har pant­satt sina rät­tig­he­ter enligt kre­ditav­ta­let.

Över­lå­ta­ren ska under­rätta kon­su­men­ten om över­lå­tel­sen, om inte över­lå­ta­ren har åta­git sig att även fort­sätt­nings­vis full­göra de skyl­dig­he­ter som föl­jer av kre­ditav­ta­let.

Köpa­rens rätt att fram­ställa invänd­ningar vid kre­dit­köp

29 §   Vid kre­dit­köp får köpa­ren mot kre­dit­gi­va­rens krav på betal­ning fram­ställa samma invänd­ningar på grund av köpet som han eller hon kan göra mot säl­ja­ren. Köpa­ren får också invända att han eller hon har beta­lat till säl­ja­ren eller har en över­ens­kom­melse med denne. Detta gäl­ler dock inte om köpa­ren visste att säl­ja­ren sak­nade rätt att ta emot betal­ningen eller ingå över­ens­kom­mel­sen och inte hel­ler om köpa­ren upp­såt­li­gen eller av grov oakt­sam­het under­lät att skaffa sig kun­skap om detta.

Om köpa­ren på grund av köpet har anspråk på åter­be­tal­ning, ska­de­stånd eller annan pen­ning­pre­sta­tion, sva­rar kre­dit­gi­va­ren lika med säl­ja­ren för att ansprå­ket full­görs. Kre­dit­gi­va­ren är dock inte skyl­dig att betala mer än vad som har mot­ta­gits av köpa­ren med anled­ning av kre­di­ten.

För­bud mot löpande ford­rings­hand­lingar vid kre­dit­köp

30 §   Vid kre­dit­köp får kre­dit­gi­va­ren inte ta emot en av köpa­ren ingången väx­el­för­bin­delse som avser en ford­ran på grund av kre­dit­kö­pet. Kre­dit­gi­va­ren får inte hel­ler till bevis för sin ford­ran ta emot ett av köpa­ren utfär­dat löpande skul­debrev eller någon annan av denne ingången skuld­för­bin­delse som är av ett sådant slag att köpa­rens rätt att fram­ställa invänd­ningar på grund av köpet inskränks om skuld­för­bin­del­sen över­låts eller pant­sätts till en bor­ge­när som är i god tro.

Första styc­ket första meningen gäl­ler inte egna väx­lar som är utställda av ban­ker.

Den som upp­såt­li­gen bry­ter mot för­bud enligt denna para­graf döms till böter.

För­bud mot viss avräk­ning

31 §   Belopp som kon­su­men­ten erläg­ger för avräk­ning på viss ford­ran på grund av kre­di­ten får kre­dit­gi­va­ren inte först avräkna på annan ford­ran.

Betal­ning av skul­den i för­tid

32 §   Kon­su­men­ten har rätt att betala sin skuld till kre­dit­gi­va­ren före den avta­lade för­fal­lo­ti­den. Om skul­den beta­las i för­tid, har kre­dit­gi­va­ren rätt till ersätt­ning i den omfatt­ning som anges i 36 §.

Kre­dit­gi­va­ren ska på begä­ran sna­rast ge kon­su­men­ten infor­ma­tion om vad en betal­ning av skul­den i för­tid inne­bär. Om en sådan betal­ning med­för kost­na­der för kon­su­men­ten, ska infor­ma­tio­nen inne­hålla en upp­skatt­ning av kost­na­derna och en för­kla­ring av de anta­gan­den som upp­skatt­ningen byg­ger på. Infor­ma­tio­nen ska läm­nas i en hand­ling eller i någon annan läs­bar och var­ak­tig form som är till­gäng­lig för kon­su­men­ten. Lag (2016:1031).

33 §   Kre­dit­gi­va­ren har rätt att få betal­ning i för­tid endast om det har gjorts för­be­håll om detta i avta­let och
   1. kon­su­men­ten sedan mer än en månad är i dröjs­mål med betal­ning av ett belopp som över­sti­ger tio pro­cent av kre­dit­ford­ran,
   2. kon­su­men­ten sedan mer än en månad är i dröjs­mål med betal­ning av ett belopp som över­sti­ger fem pro­cent av kre­dit­ford­ran och dröjs­må­let avser två eller flera pos­ter som för­fal­lit vid olika tid­punk­ter,
   3. kon­su­men­ten på något annat sätt är i väsent­ligt dröjs­mål med betal­ning,
   4. säker­het som ställts för kre­di­ten har avse­värt för­säm­rats, eller
   5. det står klart att kon­su­men­ten genom att avvika, skaffa undan egen­dom eller för­fara på något annat sätt undand­rar sig att betala sin skuld.

Om säker­het som ställts för kre­di­ten utgörs av för­be­håll om åter­ta­gan­de­rätt, har kre­dit­gi­va­ren rätt till betal­ning i för­tid på grund av för­säm­rad säker­het endast om kon­su­men­ten upp­såt­li­gen eller genom grov vårds­lös­het har orsa­kat att säker­he­ten avse­värt för­säm­rats.

Kre­dit­gi­va­ren har rätt till betal­ning av en bostads­kre­dit i för­tid på grund av för­säm­rad säker­het endast om säker­he­ten har avse­värt för­säm­rats till följd av någon annan orsak än en all­män pris­ned­gång på den rele­vanta mark­na­den.

I fråga om en bostads­kre­dit som har bun­den ränta för hela eller en del av avtals­ti­den, dock minst tre måna­der, har kre­dit­gi­va­ren trots första-​​tredje styc­kena rätt att få betal­ning i för­tid på den dag då den tid för vil­ken rän­tan är bun­den löper ut. Detta gäl­ler dock endast om det har gjorts för­be­håll om det i avta­let och det finns syn­ner­liga skäl.
Lag (2016:1031).

34 §   Om kre­dit­gi­va­ren vill få betalt i för­tid enligt 33 § första styc­ket 1-3 eller fjärde styc­ket, gäl­ler en upp­säg­nings­tid av minst fyra vec­kor räk­nat från den tid­punkt då kre­dit­gi­va­ren sän­der ett med­de­lande om upp­säg­ningen i rekom­men­de­rat brev till kon­su­men­ten under den­nes van­liga adress eller upp­säg­ningen utan en sådan åtgärd kom­mer kon­su­men­ten till handa.

Om kre­dit­gi­va­ren har krävt betal­ning i för­tid enligt 33 § första styc­ket 1-3, är kon­su­men­ten ändå inte skyl­dig att betala i för­tid, om han eller hon före utgången av upp­säg­nings­ti­den beta­lar det belopp som för­fal­lit jämte dröjsmåls­ränta. Det­samma gäl­ler om kon­su­men­ten vid upp­säg­ning enligt 33 § första styc­ket 4 eller 5 eller enligt andra eller tredje styc­ket i samma para­graf genast efter upp­säg­ningen eller inom med­gi­ven upp­säg­nings­tid stäl­ler god­tag­bar säker­het för ford­ran.

Om kon­su­men­ten tidi­gare med stöd av andra styc­ket har befri­ats från skyl­dig­he­ten att betala skul­den i för­tid, gäl­ler inte det styc­ket. Lag (2014:201).

35 §   Utan hin­der av 33 § första styc­ket 4 får kre­dit­gi­va­ren åbe­ropa före­skrif­ter i annan lag om rätt till betal­ning i för­tid på grund av att en säker­het som ställts för kre­di­ten har för­säm­rats.

36 §   Vid för­tids­be­tal­ning enligt 32-35 §§ ska kon­su­men­ten betala ränta och andra kost­na­der för kre­di­ten för tiden fram till för­tids­be­tal­ningen men inte för tiden där­ef­ter. När kre­dit­gi­va­rens ford­ran beräk­nas ska de grun­der som står i över­ens­stäm­melse med god kre­dit­giv­nings­sed tilläm­pas.

Kre­dit­gi­va­ren får inte till­go­do­räkna sig någon ersätt­ning för att skul­den beta­las i för­tid. Om kre­di­trän­tan är bun­den när för­tids­be­tal­ningen sker, har kre­dit­gi­va­ren dock rätt att ta ut rän­teskill­nads­er­sätt­ning av kre­dit­ta­ga­ren för den tid som åter­står, om för­be­håll har gjorts om detta och i den utsträck­ning som det över­ens­stäm­mer med god kre­dit­giv­nings­sed.

Rän­teskill­nads­er­sätt­ningen får
   1. för en bostads­kre­dit högst mot­svara skill­na­den mel­lan rän­tan på kre­di­ten och den ränta som vid betal­nings­till­fäl­let i all­män­het gäl­ler för bostads­ob­li­ga­tio­ner med en löp­tid som mot­sva­rar åter­stå­ende rän­te­bind­nings­tid, ökad med en pro­cen­ten­het, och
   2. för en annan kre­dit högst mot­svara en pro­cent av det för­tids­be­ta­lade belop­pet eller, om det vid tid­punk­ten för för­tids­be­tal­ningen är kor­tare tid än ett år kvar av kre­ditav­ta­lets löp­tid, en halv pro­cent av det för­tids­be­ta­lade belop­pet. Ersätt­ningen får dock inte vara större än det belopp som kon­su­men­ten skulle ha beta­lat i ränta under den åter­stå­ende löp­ti­den enligt kre­ditav­ta­let.

Rän­teskill­nads­er­sätt­ning får inte tas ut för den del av rän­tan som mot­sva­ras av en kre­dit­ga­ran­ti­av­gift, när stat­lig kre­dit­ga­ranti har läm­nats och avgift tas ut för garan­tin. Ersätt­ning får inte hel­ler tas ut vid en betal­ning av en kon­to­kre­dit eller vid en betal­ning från en för­säk­ring som garan­te­rar åter­be­tal­ning av kre­di­ten.

Om kre­dit­gi­va­ren utnytt­jar en rätt att återta varan enligt 38 §, tilläm­pas 40 och 41 §§ vid den upp­gö­relse som då ska ske mel­lan par­terna. Lag (2016:1031).

För­läng­ning av löp­ti­den

36 a §   Löp­ti­den för en kre­dit får inte för­längas mer än en gång.

Trots första styc­ket får löp­ti­den för­längas, om
   1. för­läng­ningen inte med­för en kost­nad för kon­su­men­ten, eller
   2. kon­su­men­ten bevil­jas en skä­lig avbe­tal­nings­plan för att kunna betala sin skuld.

Om kre­dit­gi­va­ren, eller någon annan som kre­dit­gi­va­ren har nära för­bin­del­ser med i den mening som avses i 1 kap. 6 § lagen (2004:297) om bank- och finan­sie­rings­rö­relse, läm­nar kon­su­men­ten en ny kre­dit som helt eller del­vis finan­si­e­rar åter­be­tal­ning av den befint­liga kre­di­ten, ska den nya kre­di­ten vid tillämp­ning av första styc­ket anses vara en för­läng­ning av löp­ti­den för den befint­liga kre­di­ten. Lag (2024:1238).

Upp­säg­ning av kre­ditav­tal med obe­stämd löp­tid

37 §   Kon­su­men­ten får när som helst säga upp ett kre­ditav­tal med obe­stämd löp­tid. Om någon upp­säg­nings­tid inte har avta­lats, upp­hör avta­let att gälla ome­del­bart. Om en upp­säg­nings­tid har avta­lats, upp­hör avta­let att gälla den dag då upp­säg­nings­ti­den löper ut. Upp­säg­nings­ti­den får inte vara längre än en månad.

Kre­dit­gi­va­ren får säga upp ett kre­ditav­tal med obe­stämd löp­tid endast om det har avta­lats. Upp­säg­nings­ti­den ska vara minst två måna­der. Har kon­su­men­ten inte utnytt­jat kre­di­ten, får kre­dit­gi­va­ren säga upp kre­ditav­ta­let att upp­höra ome­del­bart, om det har avta­lats och är skä­ligt. Kon­su­men­ten ska innan han eller hon för­lo­rar rät­ten till kre­di­ten under­rät­tas om upp­säg­ningen och om skä­len för den. Om det finns sär­skilda skäl, får under­rät­telse i stäl­let läm­nas ome­del­bart där­ef­ter.

En upp­säg­ning eller en under­rät­telse enligt andra styc­ket ska läm­nas i en hand­ling eller i någon annan läs­bar och var­ak­tig form som är till­gäng­lig för kon­su­men­ten.

Åter­ta­gan­de­rätt vid kre­dit­köp av vara

38 §   Med för­be­håll om åter­ta­gan­de­rätt avses ett avtals­vill­kor som ger kre­dit­gi­va­ren möj­lig­het att återta en vara, om köpa­ren inte full­gör sin del av kre­dit­köps­av­ta­let.

Ett för­be­håll om åter­ta­gan­de­rätt får göras gäl­lande endast under för­ut­sätt­ning
   1. att säl­ja­ren har gjort för­be­hål­let i sam­band med köpet för att trygga sin rätt till betal­ning, samt
   2. att den tid­punkt har inträtt då kon­su­men­ten enligt 33 och 34 §§ ska full­göra sin skyl­dig­het att betala i för­tid.

Om köpa­ren, innan varan åter­tas, beta­lar vad som för­fal­lit till betal­ning jämte dröjsmåls­ränta och kost­na­der enligt de grun­der som anges i 40 § tredje-​​femte styc­kena, får kre­dit­gi­va­ren inte återta varan på grund av dröjs­mål med betal­ningen. Grun­das åter­ta­gan­de­rät­ten på att säker­het för kre­di­ten har för­säm­rats eller att köpa­ren undand­rar sig att betala sin skuld, får kre­dit­gi­va­ren inte återta varan om köpa­ren innan varan åter­tas stäl­ler god­tag­bar säker­het för ford­ran.

39 §   Använ­der näringsid­kare för­be­håll om åter­ta­gande vid för­sälj­ning av en vara som med hän­syn till sin beskaf­fen­het eller sitt värde eller på grund av för­hål­lan­dena på mark­na­den inte är läm­pad som kre­dit­sä­ker­het, kan näringsid­ka­ren för­bju­das att i fram­ti­den i lik­nande fall använda sådana för­be­håll. I fråga om för­bud gäl­ler i övrigt lagen (1994:1512) om avtals­vill­kor i kon­su­ment­för­hål­lan­den.

Upp­gö­relse när en vara åter­tas

40 §   Om kre­dit­gi­va­ren vill utnyttja en rätt att återta varan, ska avräk­ning göras mel­lan kre­dit­gi­va­ren och köpa­ren.

Vid avräk­ningen ska köpa­ren till­go­do­räk­nas varans värde vid åter­ta­gan­det. Vär­det beräk­nas efter vad kre­dit­gi­va­ren kan antas få ut genom att på lämp­ligt sätt sälja varan.

Kre­dit­gi­va­ren får till­go­do­räkna sig den obe­talda delen av kre­dit­ford­ran efter avräk­ning enligt 36 § samt i före­kom­mande fall dröjsmåls­ränta, dock inte enligt högre rän­te­sats än som anges i 6 § rän­te­la­gen (1975:635).

Kre­dit­gi­va­ren får dess­utom till­go­do­räkna sig ersätt­ning för utsök­nings­av­gift, skä­lig kost­nad för trans­port av varan samt utgift för instäl­lelse vid för­rätt­ning för åter­ta­gande, om kre­dit­gi­va­ren har behövt inställa sig för att till­va­rata sin rätt. När ersätt­ning bestäms för utgift för instäl­lelse tilläm­pas bestäm­mel­serna om beräk­nande av ersätt­ning av all­männa medel till vittne.

I mål om handräck­ning för åter­ta­gande får kre­dit­gi­va­ren till­go­do­räkna sig även skä­lig ersätt­ning för eget arbete med anled­ning av målet samt arvode till ombud eller biträde.

41 §   Om köpa­ren vid avräk­ningen till­go­do­räk­nas ett större belopp än kre­dit­gi­va­ren, får varan åter­tas endast om kre­dit­gi­va­ren beta­lar mel­lan­skill­na­den till köpa­ren eller, när varan vär­de­rats av Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten, ned­sät­ter mel­lan­skill­na­den hos myn­dig­he­ten.

Har kre­dit­gi­va­ren för att kunna återta varan varit tvungen att betala en skuld som köpa­ren har, får kre­dit­gi­va­ren när första styc­ket tilläm­pas avräkna sådan betal­ning mot mel­lan­skill­nad till köpa­rens för­mån. Det­samma gäl­ler om kre­dit­gi­va­ren för att varan efter åter­ta­gande ska kunna använ­das på avsett sätt har varit tvungen att betala en sådan skuld.

Till­go­do­räk­nas kre­dit­gi­va­ren ett större belopp än köpa­ren, får kre­dit­gi­va­ren inte kräva ut mel­lan­skill­na­den (rest­skul­den) i annat fall än då varan har mins­kat väsent­ligt i värde genom att köpa­ren van­vår­dat varan.

Åter­lö­sande av en vara som åter­ta­gits

42 §   Köpa­ren får inom fjor­ton dagar åter­lösa en vara som har åter­ta­gits. Vill köpa­ren åter­lösa varan, ska han eller hon betala kre­dit­gi­va­ren varans värde vid åter­ta­gan­det samt den rest­skuld som kan fin­nas enligt avräk­ningen.

Handräck­ning för åter­ta­gande av vara, m.m.

43 §   Kre­dit­gi­va­ren får hos Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten söka handräck­ning för att återta varan under för­ut­sätt­ning att det rörande kre­dit­kö­pet i en hand­ling eller i någon annan läs­bar och var­ak­tig form som är till­gäng­lig för köpa­ren har doku­men­te­rats upp­gif­ter om för­be­hål­let om åter­ta­gan­de­rätt, kon­tant­pri­set, kre­dit­be­lop­pet, kre­ditav­ta­lets löp­tid, kre­dit­ford­ran och tid­punk­terna för betal­ning. Doku­men­tet ska ha under­teck­nats av köpa­ren eller skri­vits under av denne med en sådan avan­ce­rad elektro­nisk under­skrift som avses i arti­kel 3 i Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EU) nr 910/2014 av den 23 juli 2014 om elektro­nisk iden­ti­fi­e­ring och betrodda tjäns­ter för elektro­niska trans­ak­tio­ner på den inre mark­na­den och om upp­hä­vande av direk­tiv 1999/93/EG, i den ursprung­liga lydel­sen.

En ansö­kan om handräck­ning ska göras skrift­li­gen. Det ska anges i ansö­kan hur stor del av kre­dit­ford­ran som är obe­tald. Om kre­dit­gi­va­ren gör anspråk på dröjsmåls­ränta, ska det också upp­ges i ansö­kan vad kre­dit­gi­va­ren ford­rar i den delen. En styrkt kopia av det doku­ment som anges i första styc­ket ska fogas till ansö­kan. Lag (2016:573).

44 §   Handräck­ning får bevil­jas endast om det är uppen­bart att de för­ut­sätt­ningar för åter­ta­gande som anges i 38 § andra och tredje styc­kena före­lig­ger.

Om ett för­be­håll om åter­ta­gan­de­rätt har använts i strid mot för­bud enligt 39 §, får handräck­ning inte bevil­jas.

Handräck­ning eller verk­stäl­lig­het av dom, vari­ge­nom köpa­ren har för­plik­tats att lämna till­baka en vara som har sålts med för­be­håll om åter­ta­gan­de­rätt, får inte bevil­jas i fråga om sådana varor som enligt 5 kap. 1-3 §§ utsök­nings­bal­ken ska undan­tas från utmät­ning.

45 §   I fråga om handräck­ning och verk­stäl­lig­het av dom, som anges i 44 § tredje styc­ket, tilläm­pas i övrigt 12 § andra och tredje styc­kena samt 15-18 §§ lagen (1978:599) om avbe­tal­nings­köp mel­lan näringsid­kare m.fl., var­vid hän­vis­ningen i 16 § tredje styc­ket till 10 § första styc­ket ska avse 41 § första styc­ket denna lag.

För­bud mot utmät­ning

46 §   En vara som har sålts med för­be­håll om åter­ta­gan­de­rätt får inte utmä­tas för en ford­ran som grun­dar sig på kre­dit­kö­pet.

Lag­val

47 §   Ett avtals­vill­kor som anger att lagen i ett land utan­för Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det ska tilläm­pas på kre­ditav­ta­let gäl­ler inte i fråga om reg­ler om kre­ditav­tal, om den lag som gäl­ler med bort­se­ende från vill­ko­ret är lagen i ett land inom Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det och den lagen ger kon­su­men­ten ett bättre skydd.

Vissa skyl­dig­he­ter för kre­dit­för­med­lare

48 §   En näringsid­kare som, utan att vara kre­dit­gi­vare och mot ersätt­ning, erbju­der ett kre­ditav­tal, bistår en kon­su­ment innan ett kre­ditav­tal ingås eller ingår ett kre­ditav­tal som ombud för kre­dit­gi­va­ren (kre­dit­för­med­lare) ska vid mark­nads­fö­ring som rik­tas mot kon­su­men­ter lämna infor­ma­tion om huruvida för­med­lingen sker i sam­ar­bete med viss kre­dit­gi­vare eller är obe­ro­ende.

Kre­dit­för­med­la­ren ska infor­mera kon­su­men­ten om avgif­ter som kon­su­men­ten ska betala till kre­dit­för­med­la­ren för den­nes tjäns­ter. Sådana avgif­ter får tas ut endast om infor­ma­tio­nen har getts samt kre­dit­för­med­la­ren och kon­su­men­ten innan kre­ditav­ta­let ingås har avta­lat om det i en hand­ling eller i någon annan läs­bar och var­ak­tig form som är till­gäng­lig för kon­su­men­ten. Kre­dit­för­med­la­ren ska också infor­mera kre­dit­gi­va­ren om avgif­terna.

Om infor­ma­tio­nen inte läm­nas, ska mark­nads­fö­rings­la­gen (2008:486) tilläm­pas med undan­tag av bestäm­mel­serna i 29-36 §§ om mark­nads­stör­nings­av­gift. Den infor­ma­tion som ska läm­nas till kon­su­men­ten ska anses vara väsent­lig enligt 10 § tredje styc­ket mark­nads­fö­rings­la­gen.

49 §   En kre­dit­för­med­lare av bostads­kre­di­ter ska i rim­lig tid innan kre­dit­för­med­ling inleds, i en hand­ling eller i någon annan läs­bar och var­ak­tig form som är till­gäng­lig för kon­su­men­ten, infor­mera kon­su­men­ten om
   1. kre­dit­för­med­la­rens namn, orga­ni­sa­tions­num­mer och adress,
   2. det regis­ter där kre­dit­för­med­la­ren är upp­ta­gen som kre­dit­för­med­lare och hur detta kan kon­trol­le­ras,
   3. i tillämp­liga fall, att kre­dit­för­med­la­ren för­med­lar kre­ditav­tal ute­slu­tande från en eller vissa kre­dit­gi­vare och vilka dessa är,
   4. huruvida kre­dit­för­med­la­ren kan erbjuda råd­giv­ning,
   5. möj­lig­he­terna att fram­ställa kla­go­mål mot kre­dit­för­med­la­ren eller få en tvist prö­vad utan­för dom­stol,
   6. de avgif­ter som kon­su­men­ten ska betala till kre­dit­för­med­la­ren för den­nes tjäns­ter eller, om avgif­terna inte kan fast­stäl­las i för­väg, meto­den för att beräkna avgif­terna, och
   7. den ersätt­ning som kre­dit­för­med­la­ren får för för­med­lingen från någon annan än kon­su­men­ten.

Om ersätt­ningen enligt första styc­ket 7 inte går att fast­ställa till belop­pet när infor­ma­tio­nen läm­nas, ska kre­dit­för­med­la­ren infor­mera kon­su­men­ten om att ersätt­nings­be­lop­pet kom­mer att anges i det stan­dar­di­se­rade EU-​fak­tab­la­det. Om ersätt­ningen skil­jer sig åt bero­ende på vil­ken kre­dit­gi­vare som kon­su­men­ten ingår ett kre­ditav­tal med, ska kre­dit­för­med­la­ren dess­utom infor­mera kon­su­men­ten om detta och, om kon­su­men­ten begär det, på vil­ket sätt ersätt­ningen skil­jer sig åt. Om kre­dit­för­med­la­ren får ersätt­ning från kon­su­men­ten för samma för­med­ling, ska kre­dit­för­med­la­ren även infor­mera kon­su­men­ten om huruvida den ersätt­ning som någon annan än kon­su­men­ten beta­lar kom­mer att räk­nas av mot den ersätt­ning som kon­su­men­ten beta­lar.

Det som sägs i 48 § tredje styc­ket om tillämp­ning av mark­nads­fö­rings­la­gen (2008:486) gäl­ler även infor­ma­tion enligt före­va­rande para­graf. Lag (2016:1031).

50 §   En kre­dit­för­med­lare av bostads­kre­di­ter ska till kre­dit­gi­va­ren vida­re­be­fordra de upp­gif­ter som kon­su­men­ten har läm­nat om för­hål­lan­den som är av bety­delse för kre­dit­pröv­ningen. Lag (2016:1031).

Råd­giv­ning om bostads­kre­di­ter

51 §   Kon­su­men­ten ska upp­ly­sas om huruvida näringsid­ka­ren erbju­der råd­giv­ning om bostads­kre­di­ter. En sådan upp­lys­ning ska läm­nas senast när näringsid­ka­ren inhäm­tat upp­lys­ningar om kon­su­men­tens eko­no­miska och per­son­liga för­hål­lan­den samt kon­su­men­tens öns­ke­mål och sär­skilda krav. Lag (2016:1031).

52 §   Om näringsid­ka­ren erbju­der en kon­su­ment råd­giv­ning om bostads­kre­di­ter, ska kon­su­men­ten få infor­ma­tion om
   1. vil­ket pro­dukt­sor­ti­ment som råd­giv­ningen utgår från,
   2. hur stor avgift kon­su­men­ten ska betala för råd­giv­ningen, eller, om belop­pet inte kan fast­stäl­las, meto­den för att beräkna avgif­ten, och
   3. huruvida råd­giv­ningen är obe­ro­ende.

Infor­ma­tio­nen ska ges i rim­lig tid innan ett avtal om råd­giv­ning ingås eller, om ett sådant avtal inte ska ingås, innan några råd läm­nas. Infor­ma­tio­nen ska läm­nas i en hand­ling eller i någon annan läs­bar och var­ak­tig form som är till­gäng­lig för kon­su­men­ten. Lag (2016:1031).

53 §   Det som sägs i 48 § tredje styc­ket om tillämp­ning av mark­nads­fö­rings­la­gen (2008:486) gäl­ler även infor­ma­tion enligt 51 och 52 §§. Lag (2016:1031).

54 §   Näringsid­ka­ren ska i fråga om råd­giv­ning om bostads­kre­di­ter doku­men­tera vilka råd som har getts till kon­su­men­ten och vad som i övrigt före­kom­mit vid råd­giv­nings­till­fäl­let. Doku­men­ta­tio­nen ska läm­nas till kon­su­men­ten i en hand­ling eller i någon annan läs­bar och var­ak­tig form som är till­gäng­lig för kon­su­men­ten.
Lag (2016:1031).

Till­syn

55 §   Kon­su­ment­ver­ket utö­var till­syn över att denna lag följs. Ver­kets till­syn omfat­tar dock inte Sve­ri­ges riks­bank, verk­sam­het som står under till­syn av Finan­sin­spek­tio­nen eller verk­sam­het hos Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten.

Till­sy­nen ska utövas så att den inte vål­lar större kost­nad eller olä­gen­het än som är nöd­vän­digt. Lag (2022:1729).

56 §   För till­sy­nen har Kon­su­ment­ver­ket eller den som ver­ket för­ord­nar rätt att företa inspek­tion hos näringsid­kare som bedri­ver varu­för­sälj­ning eller som i sin yrkes­mäs­siga verk­sam­het läm­nar, för­med­lar eller över­tar kre­dit som avses i denna lag och att ta del av samt­liga hand­lingar som behövs för till­sy­nen. Näringsid­ka­ren ska lämna de upp­lys­ningar om verk­sam­he­ten som begärs för till­sy­nen.

Om en näringsid­kare inte till­han­da­hål­ler hand­lingar eller läm­nar upp­lys­ningar i ett sådant fall som avses i första styc­ket, får Kon­su­ment­ver­ket före­lägga näringsid­ka­ren att full­göra sin skyl­dig­het. Ett beslut om före­läg­gande får för­e­nas med vite. Lag (2016:1031).

57 §   Om näringsid­ka­ren inte föl­jer 12 §, får Kon­su­ment­ver­ket med­dela näringsid­ka­ren en var­ning. En var­ning ska för­e­nas med en sank­tions­av­gift, om över­trä­del­sen inte är ringa. Avgif­ten till­fal­ler sta­ten.

Om näringsid­ka­ren tidi­gare har med­de­lats en var­ning eller om över­trä­del­sen är sär­skilt all­var­lig, får Kon­su­ment­ver­ket för­bjuda näringsid­ka­ren att lämna kre­di­ter. Ett beslut om för­bud får för­e­nas med vite.

Vid bedöm­ningen av om en över­trä­delse är sär­skilt all­var­lig ska sär­skild hän­syn tas till om näringsid­ka­ren vid upp­re­pade till­fäl­len har brustit i sin skyl­dig­het enligt 12 § och om bris­terna är sys­te­ma­tiska.

Ett beslut om för­bud gäl­ler ome­del­bart, om inte något annat anges i beslu­tet. Lag (2016:1031).

58 §   Sank­tions­av­gif­ten ska bestäm­mas till lägst fem­tu­sen kro­nor och högst tio mil­jo­ner kro­nor.

Avgif­ten får inte över­stiga tio pro­cent av näringsid­ka­rens omsätt­ning när­mast före­gå­ende räken­skapsår. Om över­trä­del­sen har skett under näringsid­ka­rens första verk­sam­hetsår eller om upp­gif­ter om omsätt­ningen annars sak­nas eller är brist­fäl­liga, får omsätt­ningen upp­skat­tas.

När avgif­tens stor­lek bestäms ska sär­skild hän­syn tas till hur all­var­lig den över­trä­delse är som för­an­lett var­ningen.

Avgif­ten får efter­ges helt eller del­vis, om det finns sär­skilda skäl. Lag (2016:1031).

59 §   Sank­tions­av­gif­ten ska beta­las till Kon­su­ment­ver­ket inom tret­tio dagar från det att beslu­tet vann laga kraft eller inom den längre tid som anges i beslu­tet.

Om avgif­ten inte beta­las inom den tid som anges i första styc­ket, ska Kon­su­ment­ver­ket lämna den obe­talda avgif­ten för indriv­ning. Bestäm­mel­ser om indriv­ning finns i lagen (1993:891) om indriv­ning av stat­liga ford­ringar m.m. Vid indriv­ning får verk­stäl­lig­het ske enligt utsök­nings­bal­ken.

Avgif­ten fal­ler bort i den utsträck­ning verk­stäl­lig­het inte har skett inom fem år från det att beslu­tet vann laga kraft. Lag (2016:1031).

Över­kla­gande

60 §   Kon­su­ment­ver­kets beslut enligt 56 § andra styc­ket, 57 och 58 §§ får över­kla­gas till all­män för­valt­nings­dom­stol. Andra beslut av Kon­su­ment­ver­ket enligt 56 § får inte över­kla­gas.

Pröv­nings­till­stånd krävs vid över­kla­gande till kam­mar­rät­ten.
Lag (2016:1031).

Över­gångs­be­stäm­mel­ser

2010:1846
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2011, då kon­su­ment­kre­dit­la­gen (1992:830) ska upp­höra att gälla.
   2. I fråga om kre­ditav­tal som har ingåtts före ikraft­trä­dan­det gäl­ler den upp­hävda lagen. För kre­ditav­tal med obe­stämd löp­tid gäl­ler dock 19, 20, 28 och 37 §§ från ikraft­trä­dan­det.

2014:83
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 april 2014.
   2. De nya bestäm­mel­serna tilläm­pas endast vid bris­ter i kre­dit­pröv­ningen för kre­di­ter som har bevil­jats efter ikraft­trä­dan­det.

2014:201
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2014.
   2. De nya bestäm­mel­serna gäl­ler även för kre­ditav­tal som har ingåtts före ikraft­trä­dan­det. För kre­ditav­tal med en kre­di­tränta som är bun­den vid ikraft­trä­dan­det gäl­ler dock äldre bestäm­mel­ser om rän­teskill­nads­er­sätt­ning till dess rän­te­bind­nings­ti­den löper ut.

2016:425
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2016.
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler för beslut som har med­de­lats av Kon­su­ment­ver­ket före ikraft­trä­dan­det.

2016:1031
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2017.
   2. För kre­ditav­tal som har ingåtts före ikraft­trä­dan­det gäl­ler äldre bestäm­mel­ser, om inte annat föl­jer av 3-5.
   3. Bestäm­mel­sen i 13 d § andra styc­ket tilläm­pas även på kre­ditav­tal som har ingåtts före ikraft­trä­dan­det.
   4. Bestäm­mel­sen i 13 b § tredje styc­ket tilläm­pas även på kre­ditav­tal som har ingåtts före ikraft­trä­dan­det, om infor­ma­tio­nen finns till­gäng­lig hos näringsid­ka­ren för kon­su­men­ter som ingår mot­sva­rande bostads­kre­ditav­tal efter ikraft­trä­dan­det.
   5. Bestäm­mel­sen i 13 c § tredje styc­ket tilläm­pas även på kre­ditav­tal som har ingåtts före ikraft­trä­dan­det, om kon­su­men­ten under kre­ditav­ta­lets löp­tid ska ta ställ­ning till ett erbju­dande om en finan­si­ell pro­dukt eller tjänst som påver­kar rän­tan.

2018:478
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 sep­tem­ber 2018.
   2. För kre­ditav­tal som har ingåtts före ikraft­trä­dan­det gäl­ler 4 § i den äldre lydel­sen.

2022:1729
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2023.
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande för ingri­pan­den mot över­trä­del­ser som har skett före ikraft­trä­dan­det.

2024:1238
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 mars 2025.
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande för kre­ditav­tal som har ingåtts före ikraft­trä­dan­det.