SFS 2010:642 Lag om ändring i konkurrenslagen (2008:579)

1

Svensk författningssamling

Lag
om ändring i konkurrenslagen (2008:579);

utfärdad den 17 juni 2010.

Enligt riksdagens beslut

1 föreskrivs i fråga om konkurrenslagen

(2008:579)

dels att 3 kap. 1, 4 och 5, 11–13, 15, 24 och 25 §§, 5 kap. 3 §, 16–17 och

20 §§ samt 8 kap. 13 § ska ha följande lydelse,

dels att rubriken närmast före 5 kap. 14 § ska lyda ”Utredning på begäran

av EU-kommissionen eller myndighet i annan medlemsstat”,

dels att punkt 7 och 8 i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna ska

ha följande lydelse.

3 kap.

1 §

Konkurrensverket får ålägga ett företag att upphöra med överträdelser

av förbuden i 2 kap. 1 eller 7 § eller i artikel 101 eller 102 i EUF-fördraget.

Ett åläggande enligt första stycket gäller omedelbart, om något annat inte

bestäms.

4 §

Har fråga uppkommit om ett företag överträder något av förbuden i

2 kap. 1 eller 7 § eller i artikel 101 eller 102 i EUF-fördraget, kan ett åtagan-
de från företaget ge Konkurrensverket anledning att inte ingripa. Verkets
beslut att godta åtagandet får avse en begränsad tid. Så länge beslutet gäller
får verket i de avseenden som åtagandet omfattar inte meddela ett åläggande
enligt 1 eller 3 §.

Konkurrensverket får återkalla ett beslut enligt första stycket om
1. de omständigheter som låg till grund för beslutet har förändrats i något

väsentligt avseende,

2. den som beslutet gäller bryter mot något åtagande som har angetts i

beslutet, eller

3. beslutet grundades på ofullständiga, oriktiga eller vilseledande uppgif-

ter som parterna har lämnat.

5 §

Stockholms tingsrätt får på talan av Konkurrensverket besluta att ett

företag ska betala en särskild avgift (konkurrensskadeavgift), om företaget
eller någon som handlar på dess vägnar uppsåtligen eller av oaktsamhet har
överträtt förbuden i 2 kap. 1 eller 7 § eller i artikel 101 eller 102 i EUF-
fördraget.

1 Prop. 2009/10:196, bet. 2009/10:NU24, rskr. 2009/10:326.

SFS 2010:642

Utkom från trycket
den 28 juni 2010

2

SFS 2010:642

Avgiften tillfaller staten.
Innan Konkurrensverket väcker talan om konkurrensskadeavgift mot ett

företag, ska företaget ges tillfälle att yttra sig över verkets utkast till stäm-
ningsansökan.

11 §

När konkurrensskadeavgiftens storlek bestäms ska, förutom omstän-

digheter hänförliga till själva överträdelsen, särskilt följande beaktas:

1. om företaget tidigare har överträtt förbuden i 2 kap. 1 eller 7 § eller i

artikel 101 eller 102 i EUF-fördraget,

2. om företaget snabbt har upphört med överträdelsen sedan den påtalats

av Konkurrensverket, eller

3. företagets ekonomiska situation.

12 §

Konkurrensskadeavgift får efterges för ett företag som har överträtt

förbudet i 2 kap. 1 § eller i artikel 101 i EUF-fördraget, om företaget är det
första att anmäla överträdelsen till Konkurrensverket och anmälan innehåller
sådana uppgifter att verket först genom dessa har tillräckligt underlag för att
ingripa mot överträdelsen.

När Konkurrensverket redan har tillräckligt underlag för att ingripa mot

överträdelsen och ingen förklaring enligt 15 § har meddelats, får konkurrens-
skadeavgift efterges för ett företag som överträtt nämnda förbud om

1. företaget är först med att lämna sådana uppgifter som leder till att det

kan klarläggas att överträdelsen förekommit, eller

2. företaget på annat sätt i högst väsentlig mån har underlättat utredningen

av överträdelsen.

Konkurrensskadeavgift får dock inte efterges för ett företag som har

tvingat ett annat företag att delta i överträdelsen.

13 §

Konkurrensskadeavgift får fastställas till ett lägre belopp än vad som

bort ske med tillämpning av 8–11 §§ för ett företag som har överträtt förbu-
det i 2 kap. 1 § eller i artikel 101 i EUF-fördraget, om företaget till Konkur-
rensverket lämnar uppgifter som i väsentlig mån underlättar utredningen av
överträdelsen.

Vid bedömning av nedsättningens storlek ska det beaktas om något annat

företag redan lämnat sådana uppgifter som i väsentlig mån underlättat utred-
ningen.

15 §

På ansökan av ett företag som anmäler en överträdelse av förbudet i

2 kap. 1 § eller i artikel 101 i EUF-fördraget ska Konkurrensverket i ett be-
slut förklara om förutsättningarna för eftergift enligt 12 § första stycket är
uppfyllda. Ett sådant beslut är bindande för verket samt för Stockholms
tingsrätt och Marknadsdomstolen.

24 §

I lagen (1986:436) om näringsförbud finns bestämmelser om att

näringsförbud kan meddelas för vissa överträdelser av förbudet i 2 kap. 1 §
eller i artikel 101 i EUF-fördraget.

25 §

Om ett företag uppsåtligen eller av oaktsamhet överträder förbuden i

2 kap. 1 eller 7 § eller i artikel 101 eller 102 i EUF-fördraget, ska företaget
ersätta den skada som därigenom uppkommer.

3

SFS 2010:642

Rätten till ersättning faller bort, om talan inte väcks inom tio år från det att

skadan uppkom.

5 kap.

3 §

Stockholms tingsrätt får på ansökan av Konkurrensverket besluta att

verket får genomföra en undersökning hos ett företag för att utreda om det
har överträtt förbuden i 2 kap. 1 eller 7 § eller i artikel 101 eller 102 i EUF-
fördraget, om

1. det finns anledning att anta att en överträdelse har skett,
2. företaget inte rättar sig efter ett åläggande enligt 1 § första stycket 1

eller det annars finns risk för att bevis undanhålls eller förvanskas, och

3. vikten av att åtgärden vidtas är tillräckligt stor för att uppväga det in-

trång eller annat men som åtgärden innebär för den som drabbas av åtgärden.

16 §

Bestämmelserna i 6 och 9–13 §§ gäller även när Konkurrensverket,

på begäran av Europeiska kommissionen, genomför en sådan undersökning
som avses i artikel 22.2 i rådets förordning (EG) nr 1/2003.

Bestämmelsen i 9 § andra stycket första meningen gäller dock inte om det

kan befaras att undersökningen skulle förlora i betydelse, om den inte påbör-
jas omedelbart.

Första stycket gäller även när Konkurrensverket på begäran av kommis-

sionen genomför en sådan undersökning som avses i artikel 12.1 i rådets för-
ordning (EG) nr 139/2004.

17 §

När Europeiska kommissionen har beslutat om en undersökning

enligt artikel 20.4 i rådets förordning (EG) nr 1/2003 eller enligt artikel 13.4
i rådets förordning (EG) nr 139/2004, får Kronofogdemyndigheten på ansö-
kan av Konkurrensverket besluta om handräckning för att undersökningen
ska kunna genomföras.

Vid handräckning enligt första stycket tillämpas 10 § andra stycket.

20 §

Efter begäran av en myndighet i en stat med vilken Sverige har ingått

en överenskommelse om rättslig hjälp i konkurrensärenden får Stockholms
tingsrätt på ansökan av Konkurrensverket besluta att verket får genomföra
en undersökning hos ett företag eller någon annan för att bistå den andra sta-
ten med att utreda om någon har överträtt den statens konkurrensregler, om

1. det som föreskrivs i 5 § 1–3 är uppfyllt, och
2. det förfarande som utreds är av ett slag som vid tillämpningen av denna

lag eller Europeiska unionens konkurrensregler skulle ha innefattat en över-
trädelse av förbuden i 2 kap. 1 eller 7 § eller i artikel 101 eller 102 i EUF-
fördraget, om något av dessa regelverk hade tillämpats på förfarandet.

I fall som avses i första stycket gäller bestämmelserna i 6–13 §§.

8 kap.

13 §

Ett yttrande som har lämnats av Europeiska kommissionen eller Kon-

kurrensverket med tillämpning av artikel 15 i rådets förordning (EG) nr
1/2003 får beaktas av rätten utan att det åberopas av part. Parterna ska ges
tillfälle att yttra sig över yttrandet.

4

SFS 2010:642

Thomson Reuters Professional AB, tel. 08-587 671 00

Edita Västra Aros, Västerås 2010

7. Konkurrensskadeavgift får påföras för överträdelser av förbuden i arti-

kel 101 eller 102 i EUF-fördraget såvitt avser tid efter den 1 januari 2001.

8. För överträdelser som begåtts före den 1 augusti 2005 ska vid bestäm-

mande av konkurrensskadeavgiften inte beaktas att företaget tidigare över-
trätt förbuden i artikel 101 eller 102 i EUF-fördraget.

Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2010.

På regeringens vägnar

MAUD OLOFSSON

Dan Sandberg
(Näringsdepartementet)