Patent­lag (1967:837). För­fatt­ningen har upp­hävts genom: SFS 2024:945

Har upp­hävts genom lag (2024:945). 1 Kap. All­männa bestäm­mel­ser

1 §   Den som har gjort en upp­fin­ning, som kan till­go­do­gö­ras indust­ri­ellt, eller den till vil­ken upp­fin­na­rens rätt har över­gått kan, enligt 1-10 kap. denna lag, efter ansö­kan bevil­jas patent på upp­fin­ningen i Sve­rige och där­i­ge­nom få ensam­rätt att yrkes­mäs­sigt utnyttja upp­fin­ningen. Bestäm­mel­ser om euro­pe­iskt patent finns i 11 kap. Som en upp­fin­ning anses ald­rig vad som enbart är
   1. en upp­täckt, veten­skap­lig teori eller mate­ma­tisk metod,
   2. en konst­när­lig ska­pelse,
   3. en plan, regel eller metod för intel­lek­tu­ell verk­sam­het, för spel eller för affärs­verk­sam­het eller ett dator­pro­gram, eller
   4. en pre­sen­ta­tion av infor­ma­tion. Lag (2007:516).

1 a §   Patent med­de­las inte på växtsor­ter eller djur­ra­ser.
Patent kan dock med­de­las på en upp­fin­ning som avser väx­ter eller djur, om upp­fin­ning­ens genom­för­bar­het inte är tek­niskt begrän­sad till en viss växtsort eller djur­ras. Vad som avses med växtsort fram­går av 1 kap. 3 § växt­för­äd­lar­rättsla­gen (1997:306).

Patent med­de­las inte på ett väsent­li­gen bio­lo­giskt för­fa­rande för fram­ställ­ning av väx­ter eller djur. Med väsent­li­gen bio­lo­giskt för­fa­rande för fram­ställ­ning av väx­ter eller djur avses ett för­fa­rande som i sin hel­het består i natur­liga före­te­el­ser, som kors­ning eller urval. Patent kan dock med­de­las på en upp­fin­ning som avser ett mikro­bi­o­lo­giskt för­fa­rande eller ett annat tek­niskt för­fa­rande eller ett genom sådant för­fa­rande fram­ställt als­ter. Med mikro­bi­o­lo­giskt för­fa­rande avses ett för­fa­rande som utförs på mikro­bi­o­lo­giskt mate­rial eller genom vil­ket sådant mate­rial används eller fram­ställs.

En upp­fin­ning kan vara paten­ter­bar även om den avser ett als­ter som består av eller inne­hål­ler bio­lo­giskt mate­rial eller ett för­fa­rande genom vil­ket bio­lo­giskt mate­rial fram­ställs, bear­be­tas eller används. Ett bio­lo­giskt mate­rial som iso­le­ras från sin natur­liga miljö, eller fram­ställs genom ett tek­niskt för­fa­rande, kan vara före­mål för en upp­fin­ning även om det redan före­kom­mer i natu­ren. Bio­lo­giskt mate­rial omfat­tar mate­rial som inne­hål­ler gene­tisk infor­ma­tion och som kan repro­du­cera sig självt eller kan repro­du­ce­ras i ett bio­lo­giskt system. Lag (2004:159).

1 b §   Män­ni­sko­krop­pen i sina olika bildnings-​ och utveck­lings­sta­dier, lik­som enbart upp­täck­ten av en av dess bestånds­de­lar, inbe­gri­pet en gen­se­kvens eller en del­se­kvens av en gen, kan inte utgöra en paten­ter­bar upp­fin­ning.

En iso­le­rad bestånds­del av män­ni­sko­krop­pen eller en på annat sätt genom ett tek­niskt för­fa­rande fram­ställd bestånds­del, inbe­gri­pet en gen­se­kvens eller en del­se­kvens av en gen, kan utgöra en paten­ter­bar upp­fin­ning även om denna bestånds­dels struk­tur är iden­tisk med struk­tu­ren hos en natur­lig bestånds­del. Lag (2004:159).

1 c §   Patent med­de­las inte på en upp­fin­ning vars yrkes­mäs­siga utnytt­jande skulle strida mot all­män ord­ning eller goda seder.

Ett utnytt­jande skall inte anses strida mot all­män ord­ning eller goda seder endast på den grun­den att det är för­bju­det i lag eller annan för­fatt­ning.

Vid tillämp­ningen av första styc­ket skall bland annat föl­jande anses strida mot all­män ord­ning eller goda seder,
   1. för­fa­ran­den för klo­ning av mänsk­liga varel­ser,
   2. för­fa­ran­den för änd­ring i den gene­tiska iden­ti­te­ten hos mänsk­liga könscel­ler,
   3. använd­ning av mänsk­liga embryon för indust­ri­ella eller kom­mer­si­ella ända­mål, samt
   4. sådana för­fa­ran­den för änd­ring i den gene­tiska iden­ti­te­ten hos djur som kan för­or­saka dem lidande, utan att det med­för några påtag­liga medi­cinska för­de­lar för män­ni­skor eller djur.

Vad som i tredje styc­ket 4 sägs om ett för­fa­rande för änd­ring i den gene­tiska iden­ti­te­ten hos djur har mot­sva­rande tillämp­ning på djur som fram­ställs genom ett sådant för­fa­rande.
Lag (2004:159).

1 d §   Patent med­de­las inte på sådant för­fa­rande för kirur­gisk eller tera­peu­tisk behand­ling eller för dia­gnos­ti­se­ring som skall utövas på män­ni­skor eller djur. Patent kan dock med­de­las på als­ter, bland annat ämnen och bland­ningar av ämnen, för använd­ning vid ett för­fa­rande av detta slag. Lag (2007:516).

2 §   Patent med­de­las endast på en upp­fin­ning som är ny i för­hål­lande till vad som bli­vit känt före dagen för paten­tan­sö­kan och tillika väsent­li­gen skil­jer sig där­i­från.

Som känt anses allt som bli­vit all­mänt till­gäng­ligt, vare sig detta skett genom skrift, före­drag, utnytt­jande eller på annat sätt. Även inne­hål­let i en tidi­gare paten­tan­sö­kan som före nämnda dag gjorts i Sve­rige anses som känt, om denna ansö­kan blir all­mänt till­gäng­lig enligt 22 §. Vill­ko­ret i första styc­ket, att upp­fin­ningen väsent­li­gen ska skilja sig från vad som bli­vit känt före dagen för paten­tan­sö­kan, gäl­ler dock inte i för­hål­lande till inne­hål­let i en sådan ansö­kan.

Bestäm­mel­ser om att, vid tillämp­ning av andra styc­ket, ansö­kan som avses i 3 eller 11 kap. i vissa fall har samma ver­kan som en paten­tan­sö­kan som gjorts i Sve­rige finns i 29, 38 och 87 §§.

Vill­ko­ret i första styc­ket, att upp­fin­ningen ska vara ny, hind­rar inte att patent med­de­las på ett känt ämne eller en känd bland­ning av ämnen för använd­ning vid ett för­fa­rande som avses i 1 d §, om använd­ningen av ämnet eller bland­ningen av ämnen inte är känd vid något sådant för­fa­rande. Vill­ko­ret hind­rar inte hel­ler att patent med­de­las på ett känt ämne eller en känd bland­ning av ämnen för en spe­ci­fik använd­ning vid ett för­fa­rande som avses i 1 d §, om en sådan använd­ning inte är känd.

Patent får med­de­las även om upp­fin­ningen inom sex måna­der innan paten­tan­sö­kan gjor­des bli­vit all­mänt till­gäng­lig
   1. till följd av uppen­bart miss­bruk i för­hål­lande till sökan­den eller någon från vil­ken denne här­le­der sin rätt, eller
   2. genom att sökan­den eller någon från vil­ken denne här­le­der sin rätt före­vi­sat upp­fin­ningen på sådan offi­ci­ell eller offi­ci­ellt erkänd inter­na­tio­nell utställ­ning som avses i den i Paris den 22 novem­ber 1928 avslu­tade kon­ven­tio­nen om inter­na­tio­nella utställ­ningar (SÖ 1996:30). Lag (2011:580).

3 §   Den ensam­rätt som ett patent ger inne­bär, med de undan­tag som anges nedan, att ingen utan patentha­va­rens sam­tycke får utnyttja upp­fin­ningen genom att
   1. till­verka, bjuda ut, föra ut på mark­na­den eller använda ett patent­skyd­dat als­ter eller föra in eller inneha ett sådant als­ter för något av dessa ända­mål,
   2. använda ett patent­skyd­dat för­fa­rande eller, om han eller hon vet eller det med hän­syn till omstän­dig­he­terna är uppen­bart att för­fa­ran­det inte får använ­das utan patentha­va­rens sam­tycke, bjuda ut det för använd­ning i Sve­rige,
   3. bjuda ut, föra ut på mark­na­den eller använda ett als­ter som har till­ver­kats enligt ett patent­skyd­dat för­fa­rande eller föra in eller inneha alst­ret för något av dessa ända­mål.

Ensam­rät­ten inne­bär också att ingen utan patentha­va­rens sam­tycke får utnyttja upp­fin­ningen genom att erbjuda eller till­han­da­hålla någon som inte har rätt att utnyttja upp­fin­ningen sådant medel för att utöva den i Sve­rige som hän­för sig till något väsent­ligt i upp­fin­ningen, om den som erbju­der eller till­han­da­hål­ler med­let vet eller det med hän­syn till omstän­dig­he­terna är uppen­bart att med­let är läm­pat och avsett att använ­das vid utö­vande av upp­fin­ningen. Är med­let en vara som all­mänt före­kom­mer i han­deln, gäl­ler detta dock endast om den som erbju­der eller till­han­da­hål­ler med­let för­sö­ker påverka mot­ta­ga­ren till en sådan hand­ling som avses i första styc­ket. Vid till­lämp­ningen av bestäm­mel­serna i detta stycke ska den som utnytt­jar upp­fin­ningen på det sätt som sägs i tredje styc­ket 1, 3, 4 eller 5 inte anses ha rätt att utnyttja upp­fin­ningen.

Från ensam­rät­ten undan­tas
   1. utnytt­jan­den som inte sker yrkes­mäs­sigt,
   2. utnytt­jan­den av ett patent­skyd­dat als­ter som har förts ut på mark­na­den inom Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det av patentha­va­ren eller med den­nes sam­tycke; i fråga om bio­lo­giskt mate­rial gäl­ler detta även utnytt­jan­den i form av repro­duk­tion eller mång­fal­di­gande av als­ter när repro­duk­tio­nen eller mång­fal­di­gan­det är ett nöd­vän­digt led i den använd­ning för vil­ken det bio­lo­giska mate­ri­a­let har förts ut på mark­na­den, under för­ut­sätt­ning att det erhållna alst­ret inte senare används för ytter­li­gare repro­duk­tion eller mång­fal­di­gande,
   3. utnytt­jan­den av en upp­fin­ning för expe­ri­ment som avser själva upp­fin­ningen,
   4. stu­dier, pröv­ningar, under­sök­ningar och prak­tiska åtgär­der som hän­för sig till ett refe­renslä­ke­me­del, i den utsträck­ning dessa är nöd­vän­diga för att få ett god­kän­nande för för­sälj­ning av ett läke­me­del med tillämp­ning av 4 kap. 13 § läke­me­delsla­gen (2015:315) eller i andra för­fa­ran­den för god­kän­nande som base­ras på arti­kel 10.1-10.4 i Euro­pa­par­la­men­tets och rådets direk­tiv 2001/83/EG av den 6 novem­ber 2001 om upp­rät­tande av gemen­skaps­reg­ler för human­lä­ke­me­del, i lydel­sen enligt Euro­pa­par­la­men­tets och rådets direk­tiv 2004/27/EG, eller arti­kel 13.1 i Euro­pa­par­la­men­tets och rådets direk­tiv 2001/82/EG av den 6 novem­ber 2001 om upp­rät­tande av gemen­skaps­reg­ler för vete­ri­när­me­di­cinska läke­me­del, i lydel­sen enligt Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EG) nr 596/2009, eller arti­kel 13.2-13.5 i direk­tiv 2001/82/EG, i lydel­sen enligt Euro­pa­par­la­men­tets och rådets direk­tiv 2004/28/EG,
   5. bered­ningar på apo­tek av läke­me­del enligt läka­res för­skriv­ning i enskilt fall eller åtgär­der med läke­me­del som har beretts i sådana fall. Lag (2015:317).

3 a §   Den ensam­rätt som ett patent ger för ett bio­lo­giskt mate­rial, som på grund av upp­fin­ningen har bestämda egen­ska­per, omfat­tar allt bio­lo­giskt mate­rial i iden­tisk eller dif­fe­ren­ti­e­rad form med dessa egen­ska­per som erhålls ur det bio­lo­giska mate­ri­a­let genom repro­duk­tion eller mång­fal­di­gande.

Den ensam­rätt som ett patent ger för ett för­fa­rande som gör det möj­ligt att fram­ställa ett bio­lo­giskt mate­rial, som på grund av upp­fin­ningen har bestämda egen­ska­per, omfat­tar, för­u­tom det bio­lo­giska mate­rial med dessa egen­ska­per som direkt fram­ställs genom detta för­fa­rande, allt annat bio­lo­giskt mate­rial i iden­tisk eller dif­fe­ren­ti­e­rad form med samma egen­ska­per som genom repro­duk­tion eller mång­fal­di­gande erhålls från det först fram­ställda bio­lo­giska mate­ri­a­let.

Den ensam­rätt som ett patent ger för ett als­ter som inne­hål­ler eller består av gene­tisk infor­ma­tion omfat­tar, med undan­tag för sådant som enligt 1 b § första styc­ket inte kan utgöra en paten­ter­bar upp­fin­ning, allt mate­rial i vil­ket alst­ret inför­li­vas och i vil­ket den gene­tiska infor­ma­tio­nen inne­fat­tas och utö­var sin funk­tion. Lag (2004:159).

3 b §   Över­lå­ter patentha­va­ren eller någon med den­nes sam­tycke vege­ta­bi­liskt repro­duk­tions­ma­te­rial till en jord­bru­kare för att utnytt­jas i jord­bru­ket, får jord­bru­ka­ren, utan hin­der av 3 och 3 a §§, använda skör­den för repro­duk­tion eller mång­fal­di­gande i det egna jord­bru­ket. Omfatt­ningen av och vill­ko­ren för detta undan­tag från patentha­va­rens ensam­rätt fram­går av arti­kel 14 i rådets för­ord­ning (EG) nr 2100/94 av den 27 juli 1994 om gemen­ska­pens växtförädlarrätt5 och av de tillämp­nings­fö­re­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av arti­keln.

Över­lå­ter patentha­va­ren eller någon med den­nes sam­tycke avels­djur eller annat ani­ma­liskt repro­duk­tions­ma­te­rial till en jord­bru­kare, får denne, utan hin­der av 3 och 3 a §§, använda dju­ret eller det andra mate­ri­a­let för jord­bruks­än­da­mål i sin jord­bruks­verk­sam­het. Jord­bru­ka­ren får dock inte sälja skyd­dade djur eller annat mate­rial inom ramen för eller i syfte att bedriva yrkes­mäs­sig repro­duk­tions­verk­sam­het.

Jord­bru­ka­rens rätt enligt andra styc­ket får inte utövas i vidare omfatt­ning än vad som är skä­ligt med hän­syn till jord­bru­ka­rens behov och patentha­va­rens intres­sen.
Lag (2004:159).

4 §   Den som utnytt­jade upp­fin­ning yrkes­mäs­sigt här i riket när ansö­kan om patent därå gjor­des må utan hin­der av paten­tet fort­sätta utnytt­jan­det med bibe­hål­lande av dess all­männa art, om utnytt­jan­det icke inne­fat­tade uppen­bart miss­bruk i för­hål­lande till patent­sö­kan­den eller någon från vil­ken denne här­le­der sin rätt. Sådan rätt till utnytt­jande till­kom­mer under mot­sva­rande för­ut­sätt­ningar även den som vid­ta­git väsent­liga åtgär­der för att utnyttja upp­fin­ningen yrkes­mäs­sigt här i riket.

Rätt enligt första styc­ket må övergå till annan endast till­sam­mans med rörelse, vari den upp­kom­mit eller utnytt­jan­det avsetts skola ske.

5 §   Utan hin­der av patent må upp­fin­ningen utnytt­jas på utländskt far­tyg, luft­far­tyg eller annat utländskt sam­färds­me­del för dess behov, när det till­fäl­ligt inkom­mer till riket vid regel­bun­den tra­fik eller eljest.

Rege­ringen äger för­ordna, att reserv­de­lar och till­be­hör till luft­far­tyg utan hin­der av patent må infö­ras till riket och använ­das här för repa­ra­tion av luft­far­tyg, hem­ma­hö­rande i främ­mande stat i vil­ken mot­sva­rande för­må­ner med­gi­vas för svenska luft­far­tyg. Lag (1977:700).

5 a §   När den dom­stol som avses i 93 a § prö­var mål om euro­pe­iska patent som avses i 80 § tredje styc­ket, gäl­ler artik­larna 25-30 i avta­let om en enhet­lig patent­dom­stol som lag här i lan­det i fråga om vilka hand­lingar som omfat­tas av ensam­rät­ten och ensam­rät­tens begräns­ningar. Artik­larna gäl­ler i ori­gi­nal­tex­ter­nas lydelse. Ori­gi­nal­tex­terna har samma gil­tig­het.

Artik­larna 25-30 i ori­gi­nal­text finns till­sam­mans med en svensk över­sätt­ning som en bilaga till denna lag.
Lag (2014:434).

6 §   En ansö­kan om patent på en upp­fin­ning, som inom tolv måna­der före ingiv­nings­da­gen enligt 8 c eller 8 d § har angetts i en tidi­gare ansö­kan om patent i Sve­rige, ska vid tillämp­ningen av 2 § första, andra och fjärde styc­kena samt 4 § anses gjord sam­ti­digt med den tidi­gare ansö­kan, om sökan­den begär det i enlig­het med 6 a-6 e §§ (pri­o­ri­tet). Det­samma gäl­ler en ansö­kan om patent på en upp­fin­ning, som inom tolv måna­der före ingiv­nings­da­gen har angetts i en tidi­gare ansö­kan om patent, upp­fin­nar­cer­ti­fi­kat eller skydd som nyt­tig­hets­mo­dell antingen i en främ­mande stat som är anslu­ten till Paris­kon­ven­tio­nen den 20 mars 1883 för skydd av den indust­ri­ella ägan­de­rät­ten (SÖ 1970:60), eller i en stat som är anslu­ten eller ett område som är anslu­tet till avta­let om upp­rät­tan­det av Världs­han­dels­or­ga­ni­sa­tio­nen (WTO). Sådan pri­o­ri­tet får åtnju­tas också från en ansö­kan om skydd som avser någon annan stat eller något annat område, om mot­sva­rande pri­o­ri­tet från en svensk paten­tan­sö­kan med­ges där den tidi­gare ansö­kan gjorts och om där gäl­lande lag­stift­ning i huvud­sak över­ens­stäm­mer med Paris­kon­ven­tio­nen för skydd av den indust­ri­ella ägan­de­rät­ten. Lag (2014:289).

6 a §   Om sökan­den vill begära pri­o­ri­tet från en tidi­gare ansö­kan, ska begä­ran ges in inom 16 måna­der från ingiv­nings­da­gen för den ansö­kan som åbe­ro­pas som pri­o­ri­tets­grun­dande eller, om den tid­punk­ten infal­ler senare, inom fyra måna­der från ingiv­nings­da­gen enligt 8 c eller 8 d § för den senaste ansö­kan. När pri­o­ri­tet begärs ska sökan­den lämna upp­gif­ter om var och när den åbe­ro­pade ansö­kan gjor­des samt, om denna är en inter­na­tio­nell ansö­kan, vil­ken mot­ta­gande myn­dig­het den gavs in till. Sökan­den ska också, så snart som möj­ligt, uppge num­ret på den tidi­gare ansö­kan.

Sökan­den får inom den tid och under de för­ut­sätt­ningar som anges i första styc­ket göra en änd­ring i en begä­ran om pri­o­ri­tet genom en anmä­lan om detta till patent­myn­dig­he­ten.
Om änd­ringen inne­bär att ingiv­nings­da­gen för den ansö­kan som åbe­ro­pas som pri­o­ri­tets­grun­dande blir en tidi­gare dag än den ursprung­li­gen åbe­ro­pade ingiv­nings­da­gen, ska den nya ingiv­nings­da­gen gälla vid tillämp­ningen av första styc­ket.

Om det är fråga om en inter­na­tio­nell paten­tan­sö­kan enligt 3 kap., ska pri­o­ri­tet begä­ras i ansö­kan eller inom den tid som anges i fjärde styc­ket. Sökan­den ska sam­ti­digt lämna upp­gif­ter om var och när den åbe­ro­pade ansö­kan gjor­des och dess num­mer samt, om denna är en inter­na­tio­nell ansö­kan, vil­ken mot­ta­gande myn­dig­het den gavs in till.

För en sådan ansö­kan som avses i tredje styc­ket gäl­ler att sökan­den får göra en änd­ring i en begä­ran om pri­o­ri­tet genom en anmä­lan om detta till den mot­ta­gande myn­dig­he­ten eller den inter­na­tio­nella byrån som anges i 35 §. Om änd­ringen inne­bär att sökan­den begär pri­o­ri­tet från en annan ansö­kan än den som ursprung­li­gen åbe­ro­pats, ska sökan­den i anmä­lan lämna de upp­gif­ter om ansö­kan som anges i tredje styc­ket. En sådan anmä­lan ska ges in inom 16 måna­der från ingiv­nings­da­gen för den ansö­kan som åbe­ro­pas som pri­o­ri­tets­grun­dande. Om änd­ringen inne­bär att ingiv­nings­da­gen blir en tidi­gare dag än den ursprung­li­gen åbe­ro­pade ingiv­nings­da­gen, ska anmä­lan göras inom 16 måna­der från den nya ingiv­nings­da­gen. Sökan­den har dock all­tid möj­lig­het att göra en anmä­lan om änd­ring inom fyra måna­der från den inter­na­tio­nella ingiv­nings­da­gen.

Om flera upp­fin­ningar är beskrivna i grund­hand­ling­arna och ansö­kan delas enligt före­skrif­ter som med­de­lats med stöd av 11 §, ska en begä­ran om pri­o­ri­tet för den ursprung­liga ansö­kan också gälla för en ny ansö­kan som upp­kom­mer genom del­ningen.

En begä­ran eller anmä­lan enligt första-​fjärde styc­kena får inte göras, om sökan­den begärt tidi­gare offent­lig­gö­rande enligt 22 § tredje styc­ket. Lag (2014:289).

6 b §   En sökande som har begärt pri­o­ri­tet ska inom 16 måna­der från den dag från vil­ken pri­o­ri­tet begärs ge in föl­jande hand­lingar till patent­myn­dig­he­ten i fråga om den tidi­gare ansö­kan.
   1. Ett bevis om sökan­dens namn och om ingiv­nings­da­gen utfär­dat av den myn­dig­het som har mot­ta­git ansö­kan.
   2. En av samma myn­dig­het bestyrkt kopia av ansö­kan.

Om bevi­set eller kopian inte har kom­mit in inom den tid som anges i första styc­ket, ska patent­myn­dig­he­ten under­rätta sökan­den och ge denne möj­lig­het att ge in hand­ling­arna inom två måna­der från dagen för under­rät­tel­sen.

Bevi­set eller kopian behö­ver inte ges in, om den tidi­gare ansö­kan har getts in till patent­myn­dig­he­ten. Lag (2014:434).

6 c §   Om det är fråga om en inter­na­tio­nell paten­tan­sö­kan enligt 3 kap., gäl­ler andra-​fjärde styc­kena såvitt avser en sökan­des skyl­dig­he­ter enligt 6 b §.

Sökan­den skall ge in det bevis som avses i 6 b § första styc­ket 1 endast om patent­myn­dig­he­ten före­läg­ger sökan­den att göra det.

Sökan­den får i stäl­let enligt regel 17.1 i tillämp­nings­fö­re­skrif­terna till den i Washing­ton den 19 juni 1970 avslu­tade kon­ven­tio­nen om patent­sam­ar­bete ge in kopian av den tidi­gare ansö­kan till den i 35 § angivna inter­na­tio­nella byrån eller till den mot­ta­gande myn­dig­he­ten, eller begära att den över­förs till den inter­na­tio­nella byrån enligt samma regel.

Om en kopia av den tidi­gare ansö­kan har kom­mit in till den inter­na­tio­nella byrån enligt den regel som anges i tredje styc­ket, får patent­myn­dig­he­ten kräva en kopia och en över­sätt­ning av en sådan kopia endast i enlig­het med regel 17.2 i de tillämp­nings­fö­re­skrif­ter som anges i tredje styc­ket.
Lag (2007:516).

6 d §   Pri­o­ri­tet kan grun­das endast på den första ansö­kan som upp­fin­ningen har angetts i.

Om den som har gjort den första ansö­kan eller hans eller hen­nes rätts­in­ne­ha­vare senare till samma myn­dig­het har gett in en ansö­kan som avser samma upp­fin­ning, får den senare ansö­kan åbe­ro­pas som pri­o­ri­tets­grun­dande. Detta gäl­ler dock bara om den tidi­gare ansö­kan när den senare ansö­kan ges in
   1. har åter­kal­lats, avskri­vits eller avsla­gits utan att ha bli­vit all­mänt till­gäng­lig och
   2. inte kvar­läm­nar någon rätt som grun­das på den eller har utgjort grund för någon rätt till pri­o­ri­tet.

Om någon har fått pri­o­ri­tet på grund av en senare ansö­kan enligt andra styc­ket, får den tidi­gare ansö­kan inte längre åbe­ro­pas som grund för pri­o­ri­tet. Lag (2007:516).

6 e §   En sökande kan få pri­o­ri­tet för en del av en ansö­kan.

Pri­o­ri­tet kan för en och samma ansö­kan åbe­ro­pas från flera tidi­gare ansök­ningar. Detta gäl­ler även om de tidi­gare ansök­ning­arna avser olika län­der. Lag (2000:1158).

6 f §   Rege­ringen eller, efter rege­ring­ens bemyn­di­gande, patent­myn­dig­he­ten före­skri­ver
   1. i vil­ken form en begä­ran om pri­o­ri­tet skall fram­stäl­las,
   2. i vil­ken form bevis och kopior som avses i 6 b § skall ges in.

Rege­ringen eller, efter rege­ring­ens bemyn­di­gande, patent­myn­dig­he­ten får före­skriva om undan­tag i vissa fall från skyl­dig­he­ten enligt 6 b-6 c §§ att ge in bevis och kopior.
Lag (2000:1158).

6 g §   Om före­skrif­terna i 6 a-6 e §§ inte iakt­tas, gäl­ler inte rät­ten till pri­o­ri­tet. Lag (2000:1158).

2 Kap. Hand­lägg­ning av svenska paten­tä­ren­den

7 §   Med patent­myn­dig­he­ten avses i denna lag patent­myn­dig­he­ten här i riket, om ej annat sägs. Patent­myn­dig­he­ten här i riket är patent-​ och regi­stre­rings­ver­ket. Lag (1978:149).

8 §   En ansö­kan om patent ska göras hos patent­myn­dig­he­ten eller, i fall som avses i 3 kap., hos patent­myn­dig­he­ten i en främ­mande stat eller hos en inter­na­tio­nell orga­ni­sa­tion.

Ansö­kan ska inne­hålla en beskriv­ning av upp­fin­ningen, inne­fat­tande även rit­ningar om sådana behövs, samt bestämda upp­gif­ter om det som söks skyd­dat genom paten­tet (patent­krav). Den omstän­dig­he­ten att upp­fin­ningen avser en kemisk för­e­ning med­för inte att en bestämd använd­ning måste anges i patent­kra­vet. Ansö­kan ska inne­hålla upp­gift om hur upp­fin­ningen kan till­go­do­gö­ras indust­ri­ellt, om det inte föl­jer av upp­fin­ning­ens art. Om upp­fin­ningen avser en gen­se­kvens eller del­se­kvens av en gen, ska det dock all­tid anges i ansö­kan hur upp­fin­ningen kan till­go­do­gö­ras indust­ri­ellt. Beskriv­ningen av upp­fin­ningen ska vara så tyd­lig att en fack­man med led­ning av den kan utöva upp­fin­ningen. En upp­fin­ning som avser ett bio­lo­giskt mate­rial eller inne­bär använd­ning av ett sådant mate­rial ska i de fall som anges i 8 b § anses till­räck­ligt tyd­ligt angi­ven endast om dess­utom vill­ko­ren i den para­gra­fen är upp­fyllda.

Ansö­kan ska dess­utom inne­hålla ett sam­man­drag av beskriv­ningen och patent­kra­ven. Sam­man­dra­get är endast avsett att ge tek­nisk infor­ma­tion om inne­hål­let i paten­tan­sö­kan och får inte till­mä­tas bety­delse i något annat avse­ende.

Sökan­den ska lämna upp­gift om upp­fin­na­rens namn och adress i ansö­kan. Om patent söks av någon annan än upp­fin­na­ren, ska sökan­den ange grun­den för sin rätt till upp­fin­ningen i ansö­kan. Patent­myn­dig­he­ten ska godta upp­gif­ten, om det inte finns sär­skild anled­ning att ifrå­ga­sätta att den är rik­tig.
Patent­myn­dig­he­ten ska sända en under­rät­telse om ansö­kan till den som sökan­den angett som upp­fin­nare, om inte detta är uppen­bart obe­höv­ligt.

Sökan­den ska betala en ansök­nings­av­gift. För ansö­kan ska sökan­den också betala en års­av­gift för varje avgift­sår som bör­jar innan ansö­kan slut­ligt har avgjorts.

Ett avgift­sår enligt denna lag omfat­tar ett år och räk­nas från ingiv­nings­da­gen enligt 8 c eller 8 d § och där­ef­ter från mot­sva­rande dag efter kalen­dern. Lag (2014:289).

8 a §   Beskriv­ning, patent­krav och sam­man­drag i en paten­tan­sö­kan ska vara skrivna på svenska eller eng­elska, om inte något annat föl­jer av för­ord­ning.

I ansö­kan ska det anges om patent ska med­de­las i svensk eller eng­elsk lydelse. Lag (2014:289).

8 b §   Om en upp­fin­ning avser ett bio­lo­giskt mate­rial som var­ken är all­mänt till­gäng­ligt eller i ansök­nings­hand­ling­arna kan beskri­vas så att en fack­man med led­ning av dessa kan utöva upp­fin­ningen, eller om upp­fin­ningen inne­bär använd­ning av ett sådant mate­rial, skall det bio­lo­giska mate­ri­a­let depo­ne­ras senast den dag då ansö­kan görs. Det bio­lo­giska mate­ri­a­let skall där­ef­ter fort­lö­pande fin­nas depo­ne­rat så att den som enligt denna lag är berät­ti­gad att få prov från mate­ri­a­let kan få sitt prov leve­re­rat i Sve­rige. Rege­ringen före­skri­ver var depo­si­tio­ner får göras.

Upp­hör ett depo­ne­rat bio­lo­giskt mate­rial att vara livs­dug­ligt eller kan av annan orsak prov inte till­han­da­hål­las från mate­ri­a­let, får det ersät­tas med en ny depo­si­tion av samma bio­lo­giska mate­rial inom den tid och i den ord­ning som rege­ringen före­skri­ver. Har så skett, skall den nya depo­si­tio­nen anses gjord redan den dag då den tidi­gare depo­si­tio­nen gjor­des. Lag (2014:289).

8 c §   Ingiv­nings­da­gen för en paten­tan­sö­kan är den dag då föl­jande upp­gif­ter getts in:
   1. en uttryck­lig eller under­för­stådd upp­gift om att det som getts in är en ansö­kan om patent,
   2. upp­gif­ter som gör det möj­ligt för patent­myn­dig­he­ten att avgöra vem sökan­den är och att kon­takta denne, och
   3. något som fram­står som
      a) en beskriv­ning av upp­fin­ningen eller
      b) rit­ningar som avser upp­fin­ningen, eller
   4. en hän­vis­ning till en tidi­gare gjord paten­tan­sö­kan och, om denna ansö­kan inte gjorts till patent­myn­dig­he­ten, en kopia av ansö­kan samt upp­gift om dess ingiv­nings­dag, num­mer och vil­ken patent­myn­dig­het den har getts in till.

Om kra­ven för att besluta en ingiv­nings­dag enligt första styc­ket inte är upp­fyllda och patent­myn­dig­he­ten har upp­gif­ter som gör det möj­ligt att kon­takta sökan­den, ska patent­myn­dig­he­ten utan dröjs­mål före­lägga sökan­den att avhjälpa bris­terna inom två måna­der från dagen för före­läg­gan­det.

Om bris­terna inte har avhjälpts inom den före­lagda tiden, ska någon paten­tan­sö­kan inte anses ingi­ven och ären­det avskri­vas.
Det­samma gäl­ler om ett före­läg­gande inte har kun­nat ges och bris­terna inte har avhjälpts inom två måna­der från den dag då någon av upp­gif­terna enligt första styc­ket gavs in.
Upp­lys­ning om kon­se­kven­serna av att bris­terna inte avhjälpts ska läm­nas i före­läg­gan­det.

Om bris­terna har avhjälpts inom den tid som anges i tredje styc­ket, ska som ingiv­nings­dag för paten­tan­sö­kan gälla den dag då samt­liga bris­ter har avhjälpts, om något annat inte föl­jer av 8 d §. Lag (2014:289).

8 d §   Om patent­myn­dig­he­ten vid pröv­ningen enligt 8 c § fin­ner att det sak­nas en del av beskriv­ningen eller en rit­ning till vil­ken det hän­vi­sas i beskriv­ningen eller patent­kra­ven, ska sökan­den före­läg­gas att kom­plet­tera hand­ling­arna inom två måna­der från dagen för före­läg­gan­det. Om en kom­plet­te­ring med sådana ute­läm­nade delar sker inom den före­lagda tiden, ska som ingiv­nings­dag gälla den senare dag då kom­plet­te­ringen gjorts, om inte något annat föl­jer av andra och tredje styc­kena. Det­samma gäl­ler om ett före­läg­gande inte har getts och en kom­plet­te­ring gjorts inom två måna­der från den dag då någon av upp­gif­terna enligt 8 c § första styc­ket gavs in.

Om kom­plet­te­rade delar av en ansö­kan åter­tas inom en månad från det de gavs in i enlig­het med första styc­ket, ska den ursprung­liga ingiv­nings­da­gen för ansö­kan gälla.

Om kom­plet­te­rade delar av en ansö­kan har getts in i enlig­het med första styc­ket, ska den ursprung­liga ingiv­nings­da­gen gälla, om
   1. pri­o­ri­tet från en tidi­gare ansö­kan åbe­ro­pas och de kom­plet­te­rande delarna i sin hel­het fram­går av den tidi­gare ansö­kan och
   2. sökan­den begär det och han eller hon ger in en kopia av den tidi­gare ansö­kan inom den tid som anges i första styc­ket.

En kopia som avses i tredje styc­ket 2 behö­ver inte ges in, om den tidi­gare ansö­kan har getts in till patent­myn­dig­he­ten.
Lag (2014:289).

9 §   Om sökan­den begär det och erläg­ger sär­skild avgift, skall patent­myn­dig­he­ten på de vill­kor rege­ringen bestäm­mer låta ansök­ningen bli före­mål för sådan nyhets­gransk­ning vid inter­na­tio­nell nyhets­gransk­nings­myn­dig­het som avses i arti­kel 15.5 i den i Washing­ton den 19 juni 1970 avslu­tade kon­ven­tio­nen om patent­sam­ar­bete.

10 §   I samma ansö­kan må icke sökas patent på två eller flera upp­fin­ningar, som äro obe­ro­ende av varandra.

11 §   Sökes patent på upp­fin­ning som fram­går av tidi­gare av sökan­den ingi­ven paten­tan­sö­kan vil­ken icke slut­ligt avgjorts, skall den senare ansök­ningen på de vill­kor rege­ringen bestäm­mer anses gjord vid den tid­punkt då de hand­lingar av vilka upp­fin­ningen fram­går inkommo till patent­myn­dig­he­ten, om sökan­den yrkar det. Lag (1977:700).

12 §   Patent­myn­dig­he­ten får före­lägga en sökande som inte har hem­vist i Sve­rige att för sig ställa ett ombud med behö­rig­het att ta emot del­giv­ning i ären­det och med hem­vist här i lan­det, samt att anmäla ombu­det hos myn­dig­he­ten. Om sökan­den inte föl­jer före­läg­gan­det, får del­giv­ning ske genom att hand­lingen sänds med pos­ten till sökan­den under den­nes senaste kända adress. Del­giv­ning skall anses ha skett när detta har bli­vit full­gjort. Lag (2000:1158).

13 §   En ansö­kan om patent får inte änd­ras så, att patent söks på något som inte fram­gick av ansö­kan på ingiv­nings­da­gen.
Lag (2007:516).

14 §   Har upp­hävts genom lag (2007:516).

15 §   Om sökan­den, i andra fall än som avses i 8 c och 8 d §§, inte har följt vad som är före­skri­vet om ansö­kan eller om patent­myn­dig­he­ten fin­ner att det finns något annat som hind­rar bifall till ansö­kan, ska sökan­den före­läg­gas att inom viss tid avge ytt­rande eller vidta rät­telse. I sam­man­dra­get får patent­myn­dig­he­ten dock, utan att höra sökan­den, göra de änd­ringar som den fin­ner nöd­vän­diga.

Om sökan­den inte inom före­lagd tid kom­mer in med ytt­rande eller vid­tar åtgärd för att avhjälpa anmärkt brist, ska ansö­kan avskri­vas. En upp­lys­ning om detta ska läm­nas i före­läg­gan­det.

En avskri­ven ansö­kan ska åter­upp­tas, om sökan­den inom fyra måna­der efter utgången av före­lagd tid kom­mer in med ytt­rande eller vid­tar åtgärd för att avhjälpa bris­terna och inom samma tid beta­lar en åter­upp­tag­nings­av­gift.

Om sökan­den inte beta­lar års­av­gift enligt 8, 41 och 42 §§, ska ansö­kan avskri­vas utan före­gå­ende före­läg­gande. En ansö­kan som har avskri­vits på denna grund får inte åter­upp­tas. Lag (2014:289).

16 §   Före­lig­ger även efter det ytt­rande avgi­vits hin­der för bifall till ansök­ningen och har sökan­den haft till­fälle att yttra sig över hind­ret, skall ansök­ningen avslås, om anled­ning ej före­kom­mer att ge sökan­den nytt före­läg­gande.

17 §   Påstår någon inför patent­myn­dig­he­ten bättre rätt till upp­fin­ningen än sökan­den och fin­nes saken tvek­sam, må patent­myn­dig­he­ten före­lägga honom att väcka talan vid dom­stol inom viss tid vid även­tyr att påstå­en­det läm­nas utan avse­ende vid paten­tan­sök­ning­ens fort­satta pröv­ning.

Är tvist om bättre rätt till upp­fin­ningen anhängig vid dom­stol, må paten­tan­sök­ningen för­kla­ras vilande i avbi­dan på att målet slut­ligt avgö­res.

18 §   Visar någon inför patent­myn­dig­he­ten att han äger bättre rätt till upp­fin­ningen än sökan­den, skall patent­myn­dig­he­ten över­föra ansök­ningen på honom, om han yrkar det. Den som får paten­tan­sö­kan över­förd på sig skall erlägga ny ansök­nings­av­gift.

Yrkas över­fö­ring, må ansök­ningen icke avskri­vas, avslås eller bifal­las för­rän yrkan­det slut­ligt prö­vats.

19 §   Om ansö­kan är full­stän­dig och det inte finns hin­der mot patent, ska patent­myn­dig­he­ten under­rätta sökan­den om att patent kan med­de­las.

Inom två måna­der från dagen för under­rät­tel­sen ska sökan­den betala en fast­ställd med­de­lan­de­av­gift och, om patent­kra­ven är skrivna på eng­elska, ge in en över­sätt­ning till svenska av patent­kra­ven. Om detta inte sker, ska ansö­kan avskri­vas. En avskri­ven ansö­kan ska åter­upp­tas, om sökan­den inom fyra måna­der efter utgången av de två måna­derna full­gör sina skyl­dig­he­ter och dess­utom beta­lar en fast­ställd åter­upp­tag­nings­av­gift.

Söks patent av en upp­fin­nare som har avse­värda svå­rig­he­ter att betala med­de­lan­de­av­gif­ten, får patent­myn­dig­he­ten befria sökan­den från denna, om sökan­den skrift­li­gen begär det inom två måna­der från dagen för under­rät­tel­sen. Om patent­myn­dig­he­ten avslår upp­fin­na­rens begä­ran, ska en avgift som beta­las inom två måna­der där­ef­ter anses betald i rätt tid. Lag (2014:289).

20 §   Om sökan­den har full­gjort vad som krävs enligt 19 § och det fort­fa­rande inte finns hin­der mot patent, skall patent­myn­dig­he­ten bifalla ansök­ningen. Beslu­tet skall kun­gö­ras.

När beslu­tet att bifalla paten­tan­sök­ningen har kun­gjorts, är ett patent med­de­lat. Ett med­de­lat patent skall anteck­nas i patentre­gist­ret som förs av patent­myn­dig­he­ten. Ett patent­brev skall också utfär­das.

Sedan paten­tet har med­de­lats får patent­kra­ven inte änd­ras så att patent­skyd­dets omfatt­ning utvid­gas. Lag (1993:1406).

21 §   Från och med den dag då paten­tet med­de­las ska en patent­skrift fin­nas till­gäng­lig hos patent­myn­dig­he­ten.
Patent­skrif­ten ska inne­hålla beskriv­ning, patent­krav och sam­man­drag samt upp­gift om patentha­va­ren och upp­fin­na­ren.

Om patent­kra­ven är skrivna på eng­elska, ska en över­sätt­ning av dessa till svenska biläg­gas patent­skrif­ten. Det ska framgå av bila­gan att det är patent­kra­vens lydelse på eng­elska som gäl­ler. Lag (2014:289).

22 §   Från och med den dag då paten­tet med­de­las ska hand­ling­arna i ären­det hål­las till­gäng­liga för var och en.

Efter 18 måna­der från den dag då paten­tan­sö­kan gjor­des, eller, om pri­o­ri­tet yrkas, den dag från vil­ken pri­o­ri­te­ten begärs, ska hand­ling­arna, om de inte redan har gjorts till­gäng­liga enligt första styc­ket, hål­las till­gäng­liga för var och en. Om ansö­kan har avskri­vits eller avsla­gits, ska hand­ling­arna dock hål­las till­gäng­liga endast om sökan­den begär att ansö­kan åter­upp­tas, över­kla­gar eller gör en fram­ställ­ning enligt 72 eller 73 §.

På begä­ran av sökan­den ska hand­ling­arna hål­las till­gäng­liga tidi­gare än vad som föl­jer av första och andra styc­kena.

Om patent­kra­ven är skrivna på eng­elska och en över­sätt­ning av dessa till svenska har getts in i ären­det ska det, när hand­ling­arna hålls till­gäng­liga enligt andra eller tredje styc­ket, anges på över­sätt­ningen att det är patent­kra­vens lydelse på eng­elska som gäl­ler.

När hand­ling­arna blir till­gäng­liga enligt andra eller tredje styc­ket, ska det kun­gö­ras. Om en över­sätt­ning som avses i fjärde styc­ket ges in efter det att kun­gö­relse har skett, ska en sär­skild kun­gö­relse angå­ende över­sätt­ningen utfär­das om sökan­den beta­lar fast­ställd avgift för detta.

Inne­hål­ler en hand­ling en före­tags­hem­lig­het och rör den inte en upp­fin­ning på vil­ken patent söks eller har med­de­lats, får patent­myn­dig­he­ten på yrkande besluta, om det finns sär­skilda skäl för det, att hand­lingen inte får läm­nas ut. Om ett sådant yrkande har fram­ställts, får hand­lingen inte läm­nas ut för­rän yrkan­det har ogil­lats genom ett beslut som har vun­nit laga kraft.

Om ett bio­lo­giskt mate­rial har depo­ne­rats enligt 8 b §, har var och en, med de begräns­ningar som före­skrivs i detta och föl­jande styc­ken, rätt att få prov från mate­ri­a­let sedan hand­ling­arna har bli­vit all­mänt till­gäng­liga enligt första, andra eller tredje styc­ket. Detta gäl­ler oav­sett om paten­tet har upp­hört eller för­kla­rats ogil­tigt. Prov får inte läm­nas ut till någon som till följd av före­skrift i lag eller annan för­fatt­ning inte får ta befatt­ning med det depo­ne­rade mate­ri­a­let. Prov får inte hel­ler läm­nas ut till någon vars befatt­ning med pro­vet kan antas vara för­bun­den med en påtag­lig risk med hän­syn till mate­ri­a­lets ska­debring­ande egen­ska­per.

Till dess att patent har med­de­lats eller paten­tan­sö­kan har avgjorts slut­ligt utan att ha lett till patent gäl­ler att prov från en depo­si­tion får läm­nas endast till en sär­skild sak­kun­nig, om sökan­den begär det. Om paten­tan­sö­kan avslås eller åter­kal­las, gäl­ler mot­sva­rande under en period av 20 år från den dag ansö­kan läm­na­des in. Rege­ringen med­de­lar före­skrif­ter om inom vil­ken tid en begä­ran om begräns­ning får göras och vem som får anli­tas som sak­kun­nig av den som vill få prov.

Den som vill få ett prov ska begära det skrift­li­gen hos patent­myn­dig­he­ten och lämna en för­bin­delse med det inne­håll som rege­ringen före­skri­ver för att före­bygga miss­bruk av pro­vet. Om ett prov får läm­nas ut endast till en sär­skild sak­kun­nig, ska för­bin­del­sen i stäl­let läm­nas av denne.
Lag (2014:289).

23 §   Om patent­myn­dig­he­ten avskri­ver eller avslår en ansö­kan som har bli­vit till­gäng­lig för var och en, skall beslu­tet kun­gö­ras när det har vun­nit laga kraft. Lag (1993:1406).

24 §   Andra än patentha­va­ren får göra invänd­ning mot ett med­de­lat patent. En invänd­ning ska göras skrift­li­gen hos patent­myn­dig­he­ten inom nio måna­der från den dag då paten­tet med­de­la­des.

Patent­myn­dig­he­ten ska under­rätta patentha­va­ren om invänd­ningen och ge denne till­fälle att yttra sig.

Om paten­tet med­de­lats med beskriv­ning, patent­krav och sam­man­drag skrivna på eng­elska, får patent­myn­dig­he­ten före­lägga patentha­va­ren att ge in en över­sätt­ning av beskriv­ningen och sam­man­dra­get till svenska. Före­läg­gan­det ska ges vid påföljd att patent­myn­dig­he­ten annars kan låta göra en sådan över­sätt­ning på patentha­va­rens bekost­nad.

Om invänd­ningen åter­kal­las, får invänd­nings­för­fa­ran­det ändå full­föl­jas om det finns sär­skilda skäl. Lag (2014:289).

25 §   Patent­myn­dig­he­ten ska efter invänd­ning upp­häva paten­tet, om det
   1. har med­de­lats trots att vill­ko­ren i 1-2 §§ inte är upp­fyllda,
   2. avser en upp­fin­ning som inte är så tyd­ligt beskri­ven att en fack­man med led­ning av beskriv­ningen kan utöva upp­fin­ningen, eller
   3. omfat­tar något som inte fram­gick av ansö­kan när den gjor­des.

Patent­myn­dig­he­ten ska avslå invänd­ningen, om det inte finns något hin­der enligt första styc­ket mot att paten­tet upp­rätt­hålls.

Om patentha­va­ren under invänd­nings­för­fa­ran­det har gjort sådana änd­ringar att hin­der inte finns enligt första styc­ket mot att paten­tet upp­rätt­hålls i sin änd­rade lydelse, ska patent­myn­dig­he­ten för­klara att paten­tet upp­rätt­hålls i den änd­rade lydel­sen. Om patent­kra­ven är skrivna på eng­elska, får paten­tet upp­rätt­hål­las i änd­rad lydelse endast om patentha­va­ren gett in en över­sätt­ning till svenska av patent­kra­ven i den änd­rade lydel­sen. Över­sätt­ningen ska biläg­gas beslu­tet och det ska framgå av bila­gan att det är patent­kra­vens lydelse på eng­elska som gäl­ler.

När patent­myn­dig­he­tens beslut om en invänd­ning har vun­nit laga kraft, ska det kun­gö­ras. Om beslu­tet inne­bär att paten­tet änd­ras, ska en ny patent­skrift fin­nas till­gäng­lig hos patent­myn­dig­he­ten och ett nytt patent­brev utfär­das.
Lag (2014:289).

26 §   Ett slut­ligt beslut av patent­myn­dig­he­ten om en ansö­kan om patent och ett slut­ligt beslut enligt 8 c § tredje styc­ket får över­kla­gas av sökan­den. Ett slut­ligt beslut om en invänd­ning mot patent får över­kla­gas av patentha­va­ren och invän­da­ren.

Ett beslut genom vil­ket en begä­ran om åter­upp­tag­ning enligt 15 § tredje styc­ket eller 19 § andra styc­ket har avsla­gits eller ett yrkande om över­fö­ring enligt 18 § har bifal­lits får över­kla­gas av sökan­den. Ett beslut genom vil­ket ett yrkande om över­fö­ring enligt 18 § har avsla­gits får över­kla­gas av den som har fram­ställt yrkan­det.

Ett beslut genom vil­ket ett yrkande som avses i 22 § sjätte styc­ket har avsla­gits får över­kla­gas av den som har fram­ställt yrkan­det. Lag (2016:192).

27 §   Har upp­hävts genom lag (2016:192).

3 Kap. Inter­na­tio­nell paten­tan­sö­kan

28 §   Med inter­na­tio­nell paten­tan­sö­kan avses ansö­kan som göres enligt den i Washing­ton den 19 juni 1970 avslu­tade kon­ven­tio­nen om patent­sam­ar­bete.

Inter­na­tio­nell paten­tan­sö­kan inges till patent­myn­dig­het eller inter­na­tio­nell orga­ni­sa­tion som enligt kon­ven­tio­nen om patent­sam­ar­bete och tillämp­nings­fö­re­skrif­terna till denna är behö­rig att mot­taga sådan ansö­kan (mot­ta­gande myn­dig­het). Den svenska patent­myn­dig­he­ten är mot­ta­gande myn­dig­het i enlig­het med vad rege­ringen före­skri­ver. För inter­na­tio­nell paten­tan­sö­kan, som inges till den svenska patent­myn­dig­he­ten, skall sökan­den erlägga fast­ställd avgift.

Bestäm­mel­serna i 29-​-38 §§ gälla inter­na­tio­nell paten­tan­sö­kan som omfat­tar Sve­rige. Sökes genom sådan ansö­kan euro­pe­iskt patent för Sve­rige, gäl­ler dock 11 kap. Lag (1977:700).

29 §   En inter­na­tio­nell paten­tan­sö­kan, för vil­ken den mot­ta­gande myn­dig­he­ten fast­ställt en inter­na­tio­nell ingiv­nings­dag, skall i Sve­rige ha samma ver­kan som en svensk paten­tan­sö­kan med samma ingiv­nings­dag. Det som sägs i 2 § andra styc­ket andra meningen skall dock gälla endast om ansö­kan full­följts enligt 31 §.
Lag (2007:516).

30 §   Inter­na­tio­nell paten­tan­sö­kan skall anses åter­kal­lad såvitt avser Sve­rige i de fall som avses i arti­kel 24.1. i och ii i kon­ven­tio­nen om patent­sam­ar­bete.

31 §   Om sökan­den vill full­följa en inter­na­tio­nell paten­tan­sö­kan i Sve­rige, ska sökan­den inom 31 måna­der från den inter­na­tio­nella ingiv­nings­da­gen eller, om pri­o­ri­tet begärs, den dag från vil­ken pri­o­ri­te­ten begärs till patent­myn­dig­he­ten ge in en över­sätt­ning till svenska eller eng­elska av den inter­na­tio­nella paten­tan­sö­kan i den omfatt­ning rege­ringen före­skri­ver eller, om ansö­kan är skri­ven på svenska eller eng­elska, en kopia av ansö­kan.
Sökan­den ska inom samma tid betala en avgift till patent­myn­dig­he­ten.

Om sökan­den har beta­lat avgift inom den frist som före­skrivs i första styc­ket, får den över­sätt­ning eller kopia som krävs ges in inom en ytter­li­gare frist om två måna­der, för­ut­satt att en tilläggs­av­gift beta­las inom den senare fris­ten.

Om sökan­den inte föl­jer före­skrif­terna i denna para­graf, ska ansö­kan anses åter­kal­lad såvitt avser Sve­rige. Lag (2014:289).

32 §   Har upp­hävts genom lag (2007:516).

33 §   Om en inter­na­tio­nell paten­tan­sö­kan har full­följts enligt 31 §, gäl­ler 2 kap. i fråga om ansö­kan och dess hand­lägg­ning, om inte annat sägs i denna para­graf eller i 34-37 §§. Ansö­kan får endast på fram­ställ­ning av sökan­den tas upp till pröv­ning före utgången av den frist som gäl­ler enligt 31 § första styc­ket.

Ett före­läg­gande enligt 12 § får inte med­de­las före den tid­punkt då patent­myn­dig­he­ten har rätt att ta upp ansö­kan till pröv­ning.

Bestäm­mel­serna i 22 § andra och tredje styc­kena blir tillämp­liga redan innan ansö­kan har full­följts så snart sökan­den har full­gjort sin skyl­dig­het enligt 31 § att ge in en över­sätt­ning av ansö­kan eller, om ansö­kan är skri­ven på svenska eller eng­elska, så snart sökan­den har gett in en kopia av den till patent­myn­dig­he­ten.

I fråga om en inter­na­tio­nell paten­tan­sö­kan ska vid tillämp­ning av 48, 56 och 60 §§ vad som där sägs om att hand­ling­arna i ansök­nings­ä­ren­det har bli­vit till­gäng­liga enligt 22 § i stäl­let avse att hand­ling­arna har bli­vit till­gäng­liga enligt 22 § med iakt­ta­gande av tredje styc­ket.

Om paten­tan­sö­kan upp­fyl­ler de krav när det gäl­ler form och inne­håll som före­skrivs i kon­ven­tio­nen om patent­sam­ar­bete och tillämp­nings­fö­re­skrif­terna till denna, ska den god­tas i dessa avse­en­den. Lag (2014:289).

34 §   I fråga om en inter­na­tio­nell paten­tan­sö­kan får inte patent med­de­las eller beslut om avslag fat­tas för­rän efter utgången av den frist som rege­ringen före­skri­ver, om inte sökan­den sam­tyc­ker till att ansök­ningen avgörs innan dess. Lag (1993:1406).

35 §   I fråga om en inter­na­tio­nell paten­tan­sö­kan får patent­myn­dig­he­ten inte utan sökan­dens sam­tycke med­dela patent eller offent­lig­göra ansök­ningen för­rän Världs­or­ga­ni­sa­tio­nen för den intel­lek­tu­ella ägan­de­rät­tens inter­na­tio­nella byrå har pub­li­ce­rat ansök­ningen eller tjugo måna­der har för­flu­tit från den inter­na­tio­nella ingiv­nings­da­gen eller, om pri­o­ri­tet yrkas, den dag från vil­ken pri­o­ri­te­ten begärs.
Lag (1993:1406).

36 §   Om en del av en inter­na­tio­nell paten­tan­sö­kan inte har varit före­mål för inter­na­tio­nell nyhets­gransk­ning eller inter­na­tio­nell för­be­re­dande paten­ter­bar­hets­pröv­ning på grund av att ansök­ningen har bedömts omfatta av varandra obe­ro­ende upp­fin­ningar och att sökan­den inte inom före­skri­ven tid har beta­lat tilläggs­av­gift enligt kon­ven­tio­nen om patent­sam­ar­bete, ska patent­myn­dig­he­ten pröva om bedöm­ningen var rik­tig. Om patent­myn­dig­he­ten fin­ner att bedöm­ningen var rik­tig, ska den del av ansök­ningen som inte har varit före­mål för sådan gransk­ning eller pröv­ning anses åter­kal­lad hos patent­myn­dig­he­ten, om inte sökan­den beta­lar före­skri­ven avgift till myn­dig­he­ten inom två måna­der från det att myn­dig­he­ten sände en under­rät­telse till honom eller henne om sitt ställ­nings­ta­gande. Om patent­myn­dig­he­ten fin­ner att bedöm­ningen inte var rik­tig, ska myn­dig­he­ten fort­sätta hand­lägg­ningen av ansök­ningen i dess hel­het.

Ett beslut enligt första styc­ket genom vil­ket patent­myn­dig­he­ten har fun­nit att en paten­tan­sö­kan omfat­tar av varandra obe­ro­ende upp­fin­ningar får över­kla­gas av sökan­den.

Om dom­sto­len fin­ner att patent­myn­dig­he­tens beslut är rik­tigt, räk­nas fris­ten för att betala en sådan avgift som avses i första styc­ket andra meningen från det att patent­myn­dig­he­ten sände en under­rät­telse till sökan­den om att dom­sto­lens beslut har fått laga kraft. Lag (2016:192).

37 §   Har del av inter­na­tio­nell paten­tan­sö­kan icke varit före­mål för inter­na­tio­nell för­be­re­dande paten­ter­bar­hets­pröv­ning på grund av att sökan­den inskränkt patent­kra­ven efter anmo­dan av myn­dig­het för sådan pröv­ning att antingen inskränka kra­ven eller betala tilläggs­av­gif­ter, skall den icke prö­vade delen av ansök­ningen anses åter­kal­lad hos patent­myn­dig­he­ten, om ej sökan­den erläg­ger före­skri­ven avgift till myn­dig­he­ten inom två måna­der från det myn­dig­he­ten avsände under­rät­telse till honom om vad sålunda gäl­ler.

38 §   Har mot­ta­gande myn­dig­het väg­rat att fast­ställa inter­na­tio­nell ingiv­nings­dag för inter­na­tio­nell paten­tan­sö­kan eller för­kla­rat, att ansök­ningen skall anses åter­kal­lad eller att yrkande om att ansök­ningen skall omfatta Sve­rige skall anses åter­kal­lat, skall patent­myn­dig­he­ten på begä­ran av sökan­den pröva om detta beslut var rik­tigt. Det­samma skall gälla i fråga om beslut av inter­na­tio­nella byrån att ansök­ningen skall anses åter­kal­lad.

Begä­ran om pröv­ning enligt första styc­ket skall fram­stäl­las till inter­na­tio­nella byrån inom den frist som rege­ringen före­skri­ver.
Sökan­den skall inom samma tid till patent­myn­dig­he­ten inge över­sätt­ning av ansök­ningen i den omfatt­ning rege­ringen för­ord­nar samt erlägga fast­ställd ansök­nings­av­gift.

Fin­ner patent­myn­dig­he­ten att den mot­ta­gande myn­dig­he­tens eller inter­na­tio­nella byråns beslut ej var rik­tigt, skall patent­myn­dig­he­ten hand­lägga ansök­ningen enligt 2 kap. Har inter­na­tio­nell ingiv­nings­dag ej fast­ställts av mot­ta­gande myn­dig­het, skall ansök­ningen anses gjord den dag som patent­myn­dig­he­ten fin­ner borde ha fast­ställts såsom inter­na­tio­nell ingiv­nings­dag. Upp­fyl­ler ansök­ningen de krav rörande form och inne­håll som före­skri­vas i kon­ven­tio­nen om patent­sam­ar­bete och tillämp­nings­fö­re­skrif­terna till denna, skall den god­ta­gas i dessa avse­en­den.

Bestäm­mel­sen i 2 § andra styc­ket andra punk­ten äger tillämp­ning på ansö­kan som upp­ta­gits till hand­lägg­ning enligt tredje styc­ket, om ansök­ningen blir all­mänt till­gäng­lig enligt 22 §. Lag (1983:433).

4 Kap. Patents omfatt­ning och gil­tig­hets­tid

39 §   Patent­skyd­dets omfatt­ning bestäm­mes av patent­kra­ven. För för­stå­else av patent­kra­ven må led­ning häm­tas från beskriv­ningen.

40 §   Ett med­de­lat patent kan upp­rätt­hål­las intill dess tjugo år har för­flu­tit från den dag då paten­tan­sök­ningen gjor­des.

För ett patent skall beta­las fast­ställd års­av­gift för varje avgift­sår som bör­jar efter med­de­lan­det. Om paten­tet har med­de­lats innan års­av­gif­ter för paten­tan­sök­ningen har bör­jat för­falla enligt 41 §, skall dock patentha­va­ren, när års­av­gift för paten­tet för första gången för­fal­ler till betal-​ning, betala års­av­gift också för avgift­sår som har bör­jat före patent­med­de­lan­det.

Bestäm­mel­ser om tilläggs­skydd finns i 13 kap. Lag (1996:889).

4 a kap. Patent­be­gräns­ning m.m.

40 a §   En patentha­vare får hos patent­myn­dig­he­ten begära
   1. att ett eller flera patent­krav och, om det behövs, beskriv­ningen änd­ras så att patent­skyd­dets omfatt­ning begrän­sas (patent­be­gräns­ning), eller
   2. att paten­tet upp­hävs.

Om patent­kra­ven är skrivna på eng­elska, ska patentha­va­ren vid en begä­ran enligt första styc­ket 1 ge in en över­sätt­ning till svenska av patent­kra­ven i den lydelse som begärs.

En begä­ran enligt första styc­ket ska avslås om det vid tid­punk­ten för begä­ran pågår ett invänd­nings­för­fa­rande enligt 24 § eller enligt arti­kel 99 i den i München den 5 okto­ber 1973 avslu­tade kon­ven­tio­nen om med­de­lande av euro­pe­iska patent (den euro­pe­iska patent­kon­ven­tio­nen) eller ett mål om ogil­tig­het enligt 52 § som avser paten­tet. Om patentha­va­ren har begärt eller begär att paten­tet ska begrän­sas eller upp­hä­vas enligt arti­kel 105 a i den euro­pe­iska patent­kon­ven­tio­nen, ska en begä­ran enligt första styc­ket för­kla­ras vilande tills det euro­pe­iska patent­ver­ket med­de­lat slut­ligt beslut i frå­gan.

En begä­ran enligt första styc­ket får inte utan berörda rät­tig­hets­ha­vares sam­tycke bifal­las så länge paten­tet är utmätt, belagt med kvar­stad, taget i anspråk genom betal­nings­säk­ring eller en tvist om över­fö­ring av paten­tet pågår vid en dom­stol.

För en begä­ran enligt första styc­ket ska patentha­va­ren betala en sär­skild avgift.

Para­gra­fen gäl­ler inte i fråga om euro­pe­iska patent som avses i 80 § tredje styc­ket. Den tilläm­pas dock i fråga om tilläggs­skydd som avses i 105 §, även om grund­pa­ten­tet är ett euro­pe­iskt patent med enhet­lig ver­kan. Lag (2014:434).

40 b §   Om patentha­va­ren inte har följt bestäm­mel­serna i 40 a § eller om en begä­ran om patent­be­gräns­ning inte är för­en­lig med bestäm­mel­serna i 52 § första styc­ket 2-4 om ogil­tig­het, skall patentha­va­ren före­läg­gas att inom en viss tid vidta rät­telse.

Om patentha­va­ren inte hörs av eller om begä­ran även efter det att patentha­va­ren har ytt­rat sig inte kan bifal­las, skall begä­ran avslås, om
   1. patentha­va­ren har haft till­fälle att yttra sig över hind­ret och
   2. det inte finns anled­ning att ge patentha­va­ren ett nytt före­läg­gande. Lag (2007:516).

40 c §   Om patent­myn­dig­he­ten fin­ner att det inte finns några hin­der för att bifalla en begä­ran enligt 40 a §, ska paten­tet begrän­sas eller upp­hä­vas i enlig­het med begä­ran. En över­sätt­ning som avses i 40 a § andra styc­ket ska biläg­gas beslu­tet och det ska framgå av bila­gan att det är patent­kra­vens lydelse på eng­elska som gäl­ler.
Patent­myn­dig­he­ten ska kun­göra beslu­tet. Om paten­tet har begrän­sats, ska patent­myn­dig­he­ten utfärda ett nytt patent­brev och hålla en ny patent­skrift till­gäng­lig.

Patent­myn­dig­he­tens beslut har ver­kan från ingiv­nings­da­gen för paten­tan­sö­kan. Lag (2014:289).

40 d §   I mål om patent­in­trång eller patents ogil­tig­het är patentha­va­ren skyl­dig att infor­mera dom­sto­len om att en begä­ran om begräns­ning eller upp­hä­vande av paten­tet har gjorts.
Lag (2007:516).

5 Kap. Betal­ning av års­av­gif­ter

41 §   Års­av­gif­ten för­fal­ler till betal­ning sista dagen i den kalen­der­må­nad under vil­ken avgift­så­ret bör­jar. Års­av­gif­terna för de två första avgift­så­ren för­fal­ler dock först sam­ti­digt med avgif­ten för det tredje avgift­så­ret. Års­av­gif­ter får inte erläg­gas tidi­gare än sex måna­der innan de för­fal­ler till betal­ning.

För en sådan senare ansö­kan som avses i 11 § för­fal­ler års­av­gif­terna för avgift­sår, som har bör­jat före den dag då den senare ansök­ningen till­kom eller som bör­jar inom två måna­der från den dagen, inte i något fall för­rän två måna­der har för­flu­tit från nämnda dag. För en inter­na­tio­nell paten­tan­sö­kan för­fal­ler års­av­gif­terna för avgift­sår, som har bör­jat före den dag då ansök­ningen full­följ­des enligt 31 § eller upp­togs till behand­ling enligt 38 § eller som bör­jar inom två måna­der från den dagen, inte i något fall för­rän två måna­der har för­flu­tit från den dag då ansök­ningen full­följ­des eller upp­togs till behand­ling.

Års­av­gift får, med den för­höj­ning som har fast­ställts, erläg­gas inom sex måna­der efter det den för­föll till betal­ning. Lag (1983:433).

42 §   Är upp­fin­na­ren sökande eller inne­ha­vare av paten­tet och har han avse­värd svå­rig­het att erlägga års­av­gif­terna, får patent­myn­dig­he­ten medge honom anstånd med betal­ningen, om han gör fram­ställ­ning därom senast när års­av­gif­terna första gången för­fal­ler till betal­ning. Anstånd får med­ges med upp till tre år i sän­der, dock längst till dess tre år har för­flu­tit från patent­med­de­lan­det. Fram­ställ­ning om för­längt anstånd skall göras innan med­de­lat anstånd har gått ut.

Avslås en fram­ställ­ning om anstånd eller för­längt anstånd, skall avgift som erläggs inom två måna­der där­ef­ter anses erlagd i rätt tid.

Års­av­gif­ter, med vil­kas erläg­gande anstånd med­gi­vits enligt första styc­ket, får med samma för­höj­ning som avses i 41 § tredje styc­ket erläg­gas inom sex måna­der efter den tid­punkt till vil­ken anstånd har erhål­lits. Lag (1983:433).

6 Kap. Licens, över­lå­telse m. m.

43 §   Har patentha­va­ren med­gi­vit annan rätt att yrkes­mäs­sigt utnyttja upp­fin­ningen (licens), äger denne över­låta sin rätt vidare endast om avtal träf­fats därom.

44 §   Om ett patent gått över på någon annan eller en licens upp­lå­tits, ska detta på begä­ran anteck­nas i patentre­gist­ret.

Om det visas att en i regist­ret anteck­nad licens upp­hört att gälla, ska anteck­ningen om licen­sen tas bort.

Första och andra styc­kena tilläm­pas också i fråga om en rätt som avses i 53 § andra styc­ket och en tvångsli­cens, dock inte en tvångsli­cens att utnyttja en upp­fin­ning som skyd­das av ett euro­pe­iskt patent som avses i 80 § tredje styc­ket.

I ett mål eller ärende om patent ska den som senast införts som patentha­vare i patentre­gist­ret anses vara patentha­vare.
Lag (2016:726).

45 §   En tvångsli­cens för att utöva en upp­fin­ning i Sve­rige får med­de­las om
   1. det har gått tre år från det att paten­tet med­de­la­des och fyra år från det att paten­tan­sö­kan gjor­des,
   2. upp­fin­ningen inte utövas i skä­lig utsträck­ning i Sve­rige, samt
   3. det sak­nas god­tag­bar anled­ning till att upp­fin­ningen inte utövas.

Vid tillämp­ning av första styc­ket 2 jäm­ställs med utöv­ning av en upp­fin­ning inför­sel av upp­fin­ningen till Sve­rige från en stat inom Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det eller en stat som är anslu­ten till eller ett område som är anslu­tet till avta­let om upp­rät­tan­det av Världs­han­dels­or­ga­ni­sa­tio­nen (WTO).
Lag (2004:159).

46 §   En inne­ha­vare av ett patent på en upp­fin­ning, vars utnytt­jande är bero­ende av ett patent som till­hör någon annan, kan få en tvångsli­cens att utnyttja den upp­fin­ning som skyd­das av det andra paten­tet. En sådan licens med­de­las endast om sökan­den visar att den först nämnda upp­fin­ningen utgör ett vik­tigt tek­niskt fram­steg av bety­dande eko­no­miskt intresse i för­hål­lande till den andra upp­fin­ningen.

Om en tvångsli­cens med­de­las enligt första styc­ket har inne­ha­va­ren av det patent i vil­ket tvångsli­cens med­de­las rätt att på skä­liga vill­kor få en tvångsli­cens (mot­li­cens) att utnyttja den andra upp­fin­ningen. Lag (2004:159).

46 a §   En växt­för­äd­lare som inte kan få eller utnyttja en växt­för­äd­lar­rätt eller en gemen­ska­pens växt­för­äd­lar­rätt utan att göra intrång i ett tidi­gare med­de­lat patent kan få en tvångsli­cens att utnyttja den upp­fin­ning som skyd­das av paten­tet, om en sådan licens är nöd­vän­dig för att växtsor­ten skall kunna utnytt­jas. En sådan licens med­de­las endast om sökan­den visar att växtsor­ten utgör ett vik­tigt tek­niskt fram­steg av bety­dande eko­no­miskt intresse i för­hål­lande till upp­fin­ningen.

Om en patentha­vare får en tvångsli­cens i en växt­för­äd­lar­rätt eller en gemen­ska­pens växt­för­äd­lar­rätt har inne­ha­va­ren av växt­för­äd­lar­rät­ten rätt att på skä­liga vill­kor få en tvångsli­cens (mot­li­cens) att utnyttja patentha­va­rens upp­fin­ning.

Bestäm­mel­ser om möj­lig­het för inne­ha­vare av ett patent på en bio­tek­nisk upp­fin­ning att under vissa för­ut­sätt­ningar få en tvångsli­cens att utnyttja en skyd­dad växtsort finns i 7 kap. 3 a § växt­för­äd­lar­rättsla­gen (1997:306) och, vad gäl­ler en gemen­ska­pens växt­för­äd­lar­rätt, i arti­kel 29 i rådets för­ord­ning (EG) nr 2100/94 av den 27 juli 1994 om gemen­ska­pens växt­för­äd­lar­rätt. Lag (2007:516).

47 §   Om hän­syn till all­mänt intresse av syn­ner­lig vikt krä­ver det, äger den som vill yrkes­mäs­sigt utnyttja upp­fin­ning, varå annan har patent, erhålla tvångsli­cens där­till.

48 §   Den som utnytt­jade patent­sökt upp­fin­ning yrkes­mäs­sigt här i riket när hand­ling­arna i ansök­nings­ä­ren­det blevo till­gäng­liga enligt 22 § äger, om ansök­ningen leder till patent, erhålla tvångsli­cens till utnytt­jan­det, om syn­ner­liga skäl före­ligga samt han sak­nade kän­ne­dom om ansök­ningen och ej hel­ler skä­li­gen kun­nat skaffa sig kän­ne­dom därom.
Sådan rätt till­kom­mer under mot­sva­rande för­ut­sätt­ningar även den som vid­ta­git väsent­liga åtgär­der för att utnyttja upp­fin­ningen yrkes­mäs­sigt här i riket. Tvångsli­cens kan avse även tid innan paten­tet med­de­la­des.

49 §   En tvångsli­cens får endast bevil­jas den som kan antas ha för­ut­sätt­ningar att utnyttja upp­fin­ningen på ett god­tag­bart sätt och i över­ens­stäm­melse med licen­sen. Sökan­den måste också visa att han eller hon utan fram­gång har vänt sig till patentha­va­ren för att få ett licens­av­tal på skä­liga vill­kor.

En tvångsli­cens hind­rar inte patentha­va­ren från att själv utnyttja upp­fin­ningen eller att upp­låta licen­ser. En tvångsli­cens kan övergå till någon annan endast till­sam­mans med en rörelse där den utnytt­jas eller var avsedd att utnytt­jas.
För sådana tvångsli­cen­ser som avses i 46 § första styc­ket och 46 a § första styc­ket gäl­ler dess­utom att licen­sen endast får över­lå­tas till­sam­mans med det patent eller den växt­för­äd­lar­rätt som licen­sen grun­dats på. Lag (2004:159).

50 §   Tvångsli­cens med­de­las av rät­ten, som även bestäm­mer i vil­ken omfatt­ning upp­fin­ningen må utnytt­jas samt fast­stäl­ler veder­la­get och övriga vill­kor för licen­sen. När väsent­ligt änd­rade för­hål­lan­den påkalla det, äger rät­ten på yrkande upp­häva licen­sen eller fast­ställa nya vill­kor för denna.

7 Kap. Patents upp­hö­rande m. m.

51 §   Erläggs inte års­av­gift för patent enligt före­skrif­terna i 40, 41 och 42 §§, är paten­tet för­fal­let från och med ingången av det avgift­sår för vil­ket avgif­ten inte har erlagts. Lag (1983:433).

52 §   Om det yrkas ska rät­ten för­klara paten­tet ogil­tigt, om
   1. det har med­de­lats trots att vill­ko­ren i 1-2 §§ inte är upp­fyllda,
   2. det avser en upp­fin­ning som inte är så tyd­ligt beskri­ven att en fack­man med led­ning av beskriv­ningen kan utöva upp­fin­ningen,
   3. det omfat­tar något som inte fram­gick av ansö­kan på ingiv­nings­da­gen, eller
   4. patent­skyd­dets omfatt­ning har utvid­gats efter det att paten­tet med­de­lats.

Om paten­tet är ogil­tigt endast till en viss del, ska patent­skyd­dets omfatt­ning begrän­sas i mot­sva­rande utsträck­ning genom en änd­ring av patent­kra­ven, om
   1. patentha­va­ren yrkar det,
   2. det är för­en­ligt med första styc­ket 2-4, och
   3. patentha­va­ren, när patent­kra­ven är skrivna på eng­elska, har gett in en över­sätt­ning till svenska av patent­kra­ven i den änd­rade lydel­sen.

En över­sätt­ning som avses i andra styc­ket 3 ska biläg­gas domen och det ska framgå av bila­gan att det är patent­kra­vens lydelse på eng­elska som gäl­ler.

Ett patent får inte för­kla­ras ogil­tigt på den grun­den att den som har fått paten­tet har haft rätt till bara en viss andel i det.

Utom i fall som avses i sjätte styc­ket får talan föras av var och en som lider för­fång av paten­tet och, om det är påkal­lat ur all­män syn­punkt, av den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer.

En talan, som grun­das på att paten­tet har med­de­lats någon annan än den som har rätt att få paten­tet enligt 1 §, får föras endast av den som påstår sig ha sådan rätt. Talan ska väc­kas inom ett år från det att den som påstår sig ha sådan rätt fick kän­ne­dom om paten­tets med­de­lande och de övriga omstän­dig­he­ter på vilka talan grun­das. Om patentha­va­ren var i god tro när paten­tet med­de­la­des eller när det över­gick till denne, får dock talan inte väc­kas senare än tre år efter paten­tets med­de­lande. Lag (2014:289).

53 §   Om patent har med­de­lats annan än den som är berät­ti­gad till paten­tet enligt 1 §, ska rät­ten på talan av den berät­ti­gade över­föra paten­tet på honom eller henne.
Bestäm­mel­serna i 52 § sjätte styc­ket ska tilläm­pas när det gäl­ler tiden inom vil­ken talan ska väc­kas.

Om den som från­känns paten­tet i god tro har bör­jat utnyttja upp­fin­ningen yrkes­mäs­sigt i Sve­rige eller vid­ta­git väsent­liga åtgär­der för det, får han eller hon mot skä­ligt veder­lag och på skä­liga vill­kor i övrigt fort­sätta det påbör­jade utnytt­jan­det eller genom­föra det pla­ne­rade utnytt­jan­det med bibe­hål­lande av dess all­männa art. En sådan rätt har under mot­sva­rande för­ut­sätt­ningar även den som inne­har en licens som är anteck­nad i patentre­gist­ret.

En rätt som avses i andra styc­ket får över­lå­tas till någon annan endast till­sam­mans med rörelse i vil­ken rät­ten utnytt­jas eller har avsetts bli utnytt­jad. Lag (2014:289).

54 §   Om patentha­va­ren hos patent­myn­dig­he­ten skrift­li­gen avstår från paten­tet, ska myn­dig­he­ten för­klara att paten­tet har upp­hört i sin hel­het.

Om paten­tet är utmätt, belagt med kvar­stad eller taget i anspråk genom betal­nings­säk­ring eller om en tvist pågår vid dom­stol om över­fö­ring av paten­tet, får paten­tet inte för­kla­ras ha upp­hört, så länge utmät­ningen, kvar­sta­den eller betal­nings­säk­ringen består eller tvis­ten inte har bli­vit slut­ligt avgjord.

Para­gra­fen gäl­ler inte i fråga om euro­pe­iska patent som avses i 80 § tredje styc­ket. Den tilläm­pas dock i fråga om tilläggs­skydd som avses i 105 §, även om grund­pa­ten­tet är ett euro­pe­iskt patent med enhet­lig ver­kan. Lag (2014:434).

55 §   Om ett patent har för­fal­lit eller för­kla­rats ha upp­hört eller om det genom dom som vun­nit laga kraft har för­kla­rats ogil­tigt, änd­rats eller bli­vit över­fört, ska patent­myn­dig­he­ten utfärda kun­gö­relse om det.

Om paten­tet har änd­rats genom en dom som vun­nit laga kraft, ska en ny patent­skrift fin­nas till­gäng­lig hos patent­myn­dig­he­ten och ett nytt patent­brev utfär­das.
Lag (2014:289).

8 Kap. Upp­gifts­skyl­dig­het

56 §   Om en patent­sö­kande åbe­ro­par sin ansö­kan gente­mot annan innan hand­ling­arna i ären­det har bli­vit till­gäng­liga enligt 22 §, är sökan­den skyl­dig att på begä­ran lämna sitt sam­tycke till att denne får ta del av hand­ling­arna. Omfat­tar paten­tan­sö­kan en sådan depo­si­tion av bio­lo­giskt mate­rial som avses i 8 b §, ska sam­tyc­ket inbe­gripa också en rätt att få prov från mate­ri­a­let. Bestäm­mel­serna i 22 § sjunde styc­ket tredje och fjärde mening­arna samt åttonde och nionde styc­kena tilläm­pas då någon vill få prov med stöd av sådant sam­tycke.

Den som genom att direkt vända sig till annan, i annons, genom påskrift på en vara eller dess för­pack­ning eller på annat sätt anger att ett patent har sökts eller med­de­lats utan att sam­ti­digt lämna upp­lys­ning om ansö­kans eller paten­tets num­mer, ska på begä­ran utan dröjs­mål lämna sådan upp­lys­ning. Om det inte uttryck­li­gen anges att patent har sökts eller med­de­lats men omstän­dig­he­terna ger intryck av att så är fal­let, ska på begä­ran utan dröjs­mål läm­nas upp­lys­ning om ett patent har sökts eller med­de­lats.
Lag (2014:289).

9 Kap. Ansvar och ersätt­nings­skyl­dig­het m. m.

57 §   Den som gör intrång i den ensam­rätt som patent med­för (patent­in­trång) döms, om det sker upp­såt­li­gen eller av grov oakt­sam­het, för patent­brott till böter eller fäng­else i högst två år.

Om brot­tet begåtts upp­såt­li­gen och är att anse som grovt, döms för grovt patent­brott till fäng­else i lägst sex måna­der och högst sex år. Vid bedöm­ningen av om brot­tet är grovt ska det sär­skilt beak­tas om gär­ningen
   1. har före­gåtts av sär­skild pla­ne­ring,
   2. har utgjort ett led i en brotts­lig­het som utö­vats i orga­ni­se­rad form,
   3. har varit av större omfatt­ning, eller
   4. annars har varit av sär­skilt far­lig art.

Den som har över­trätt ett vites­för­bud enligt 57 b § får inte dömas till ansvar för intrång som omfat­tas av för­bu­det.

För för­sök eller för­be­re­delse till patent­brott eller grovt patent­brott döms det till ansvar enligt 23 kap. brotts­bal­ken.

Åkla­ga­ren får väcka åtal för brott som avses i denna para­graf endast om åtal är moti­ve­rat från all­män syn­punkt.
Lag (2020:541).

57 a §   Har upp­hävts genom lag (2024:796).

57 b §   På yrkande av patentha­va­ren eller den som på grund av licens har rätt att utnyttja upp­fin­ningen får dom­sto­len vid vite för­bjuda den som gör eller med­ver­kar till patent­in­trång att fort­sätta med det.

Om käran­den visar san­no­lika skäl för att intrång, eller med­ver­kan till intrång, före­kom­mer och om det skä­li­gen kan befa­ras att sva­ran­den genom att fort­sätta intrånget, eller med­ver­kan till det, för­ringar vär­det av ensam­rät­ten till paten­tet, får dom­sto­len med­dela vites­för­bud för tiden till dess att målet slut­ligt har avgjorts eller något annat har beslu­tats. Innan ett sådant för­bud med­de­las ska sva­ran­den ha fått till­fälle att yttra sig, om inte ett dröjs­mål skulle med­föra risk för skada.

Första och andra styc­kena tilläm­pas också i fråga om för­sök eller för­be­re­delse till intrång.

För­bud enligt andra styc­ket får med­de­las endast om käran­den stäl­ler säker­het hos dom­sto­len för den skada som kan till­fo­gas sva­ran­den. Sak­nar käran­den för­måga att ställa sådan säker­het, får dom­sto­len befria honom eller henne från detta. I fråga om sla­get av säker­he­ten gäl­ler 2 kap. 25 § utsök­nings­bal­ken. Säker­he­ten ska prö­vas av dom­sto­len, om den inte har god­känts av sva­ran­den.

När målet avgörs ska dom­sto­len pröva om för­bud som har med­de­lats enligt andra styc­ket fort­fa­rande ska bestå.

I fråga om över­kla­gande av beslut enligt andra eller fjärde styc­ket samt i fråga om hand­lägg­ningen i högre dom­stol gäl­ler rät­te­gångs­bal­kens bestäm­mel­ser om över­kla­gande av beslut enligt 15 kap. rät­te­gångs­bal­ken.

En talan om utdö­mande av vite förs av den som har ansökt om för­bu­det. Lag (2016:192).

57 c §   Om sökan­den visar san­no­lika skäl för att någon har gjort ett patent­in­trång får dom­sto­len vid vite besluta att någon eller några av dem som anges i andra styc­ket ska ge sökan­den infor­ma­tion om ursprung och dis­tri­bu­tions­nät för de varor eller tjäns­ter som intrånget gäl­ler (infor­ma­tions­före­läg­gande). Ett sådant beslut får med­de­las på yrkande av patentha­va­ren eller den som på grund av licens har rätt att utnyttja upp­fin­ningen. Det får bara med­de­las om infor­ma­tio­nen kan antas under­lätta utred­ning av ett intrång som avser varorna eller tjäns­terna.

Skyl­dig­he­ten att lämna infor­ma­tion omfat­tar den som
   1. har gjort eller med­ver­kat till intrånget,
   2. i kom­mer­si­ell skala har för­fo­gat över en vara som intrånget gäl­ler,
   3. i kom­mer­si­ell skala har använt en tjänst som intrånget gäl­ler,
   4. i kom­mer­si­ell skala har till­han­da­hål­lit en elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tions­tjänst eller en annan tjänst som har använts vid intrånget, eller
   5. har iden­ti­fi­e­rats av någon som anges i 2-4 såsom del­ak­tig i till­verk­ningen eller dis­tri­bu­tio­nen av en vara eller till­han­da­hål­lan­det av en tjänst som intrånget gäl­ler.

Infor­ma­tion om varors eller tjäns­ters ursprung och dis­tri­bu­tions­nät kan sär­skilt avse
   1. namn på och adress till pro­du­cen­ter, dis­tri­bu­tö­rer, leve­ran­tö­rer och andra som har inne­haft varorna eller till­han­da­hål­lit tjäns­terna,
   2. namn på och adress till avsedda gros­sis­ter och detal­jis­ter, och
   3. upp­gif­ter om hur myc­ket som har pro­du­ce­rats, leve­re­rats, mot­ta­gits eller beställts och om vil­ket pris som har bestämts för varorna eller tjäns­terna.

Bestäm­mel­serna i första-​tredje styc­kena tilläm­pas också i fråga om för­sök eller för­be­re­delse till intrång.
Lag (2009:111).

57 d §   Ett infor­ma­tions­före­läg­gande får med­de­las endast om skä­len för åtgär­den upp­vä­ger den olä­gen­het eller det men i övrigt som åtgär­den inne­bär för den som drab­bas av den eller för något annat mot­stå­ende intresse.

Skyl­dig­he­ten att lämna infor­ma­tion enligt 57 c § omfat­tar inte upp­gif­ter vars yppande skulle röja att upp­gifts­läm­na­ren eller någon honom eller henne när­stå­ende som avses i 36 kap. 3 § rät­te­gångs­bal­ken har begått en brotts­lig hand­ling.

I Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska per­so­ner med avse­ende på behand­ling av per­son­upp­gif­ter och om det fria flö­det av sådana upp­gif­ter och om upp­hä­vande av direk­tiv 95/46/EG (all­män data­skydds­för­ord­ning) finns bestäm­mel­ser som begrän­sar hur mot­tagna per­son­upp­gif­ter får behand­las.
Lag (2018:273).

57 e §   Om ett yrkande om infor­ma­tions­före­läg­gande rik­tar sig mot den som är sökan­dens mot­part i ett mål om intrång, ska bestäm­mel­serna om rät­te­gång som gäl­ler för det målet tilläm­pas. Ett beslut om infor­ma­tions­före­läg­gande får över­kla­gas sär­skilt.

Om yrkan­det om infor­ma­tions­före­läg­gande rik­tar sig mot någon annan än den som anges i första styc­ket, ska lagen (1996:242) om dom­stol­sä­ren­den tilläm­pas. Dom­sto­len får bestämma att var­dera par­ten ska svara för sina rät­te­gångs­kost­na­der.

En talan om utdö­mande av vite får föras av den som har ansökt om före­läg­gan­det. Lag (2016:229).

57 f §   Den som på grund av bestäm­mel­serna i 57 c § andra styc­ket 2-5 har före­lagts att enligt första styc­ket samma para­graf lämna infor­ma­tion har rätt till skä­lig ersätt­ning för kost­na­der och besvär. Ersätt­ningen ska beta­las av den som har fram­ställt yrkan­det om infor­ma­tions­före­läg­gande.

Den som till­han­da­hål­ler en elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tions­tjänst och som till följd av ett infor­ma­tions­före­läg­gande har läm­nat ut infor­ma­tion som avses i 9 kap. 31 § lagen (2022:482) om elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tion ska sända en skrift­lig under­rät­telse om detta till den som upp­gif­terna gäl­ler tidi­gast efter en månad och senast efter tre måna­der från det att infor­ma­tio­nen läm­na­des ut. Kost­na­den för under­rät­tel­sen ersätts enligt första styc­ket. Lag (2022:486).

57 g §   Utö­ver det som anges i 3 kap. 8 och 9 §§ lagen (2018:218) med kom­plet­te­rande bestäm­mel­ser till EU:s data­skydds­för­ord­ning får per­son­upp­gif­ter om lagö­ver­trä­del­ser som inne­fat­tar brott enligt 57 § behand­las om detta är nöd­vän­digt för att ett rätts­ligt anspråk ska kunna fast­stäl­las, göras gäl­lande eller för­sva­ras.
Lag (2018:273).

57 h §   På yrkande av käran­den får dom­sto­len, i mål om intrång, ålägga den som har gjort eller med­ver­kat till intrånget att bekosta lämp­liga åtgär­der för att sprida infor­ma­tion om domen i målet.

Bestäm­mel­serna i första styc­ket tilläm­pas också i fråga om för­sök eller för­be­re­delse till intrång. Lag (2009:111).

58 §   Den som upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het gör patent­in­trång ska betala skä­lig ersätt­ning för utnytt­jan­det av upp­fin­ningen samt ersätt­ning för den ytter­li­gare skada som intrånget har med­fört. När ersätt­ning­ens stor­lek bestäms ska hän­syn sär­skilt tas till
   1. ute­bli­ven vinst,
   2. vinst som den som har begått intrånget har gjort,
   3. skada på upp­fin­ning­ens anse­ende,
   4. ide­ell skada, och
   5. patentha­va­rens intresse av att intrång inte begås.

Den som utan upp­såt eller oakt­sam­het gör patent­in­trång ska betala ersätt­ning för utnytt­jan­det av upp­fin­ningen, om och i den mån det är skä­ligt.

Talan om ersätt­ning för patent­in­trång får endast avse skada under de fem senaste åren innan talan väck­tes. Om talan inte förs inom den tiden, är rät­ten till ersätt­ning för­lo­rad.
Lag (2009:111).

59 §   På yrkande av den som har lidit patent­in­trång får dom­sto­len, efter vad som är skä­ligt, besluta att ett patent­skyd­dat als­ter som har till­ver­kats utan patentha­va­rens lov ska åter­kal­las från mark­na­den, änd­ras, sät­tas i för­var för åter­sto­den av patent­ti­den eller för­stö­ras eller att någon annan åtgärd ska vid­tas med det. Det­samma gäl­ler i fråga om hjälp­me­del som har använts eller varit avsett att använ­das vid intrånget.

Egen­dom som avses i första styc­ket får tas i beslag, om det skä­li­gen kan antas att ett brott enligt 57 § har begåtts. I fråga om ett sådant beslag tilläm­pas reg­lerna om beslag i brott­mål i all­män­het.

Trots vad som sägs i första styc­ket får dom­sto­len, om det finns syn­ner­liga skäl, på yrkande besluta att en inne­ha­vare av egen­dom som avses i första styc­ket ska få för­foga över egen­do­men under åter­sto­den av patent­ti­den eller del av den, mot skä­lig ersätt­ning och på skä­liga vill­kor i övrigt. Ett sådant beslut får med­de­las endast om inne­ha­va­ren har hand­lat i god tro.

Bestäm­mel­serna i första-​tredje styc­kena tilläm­pas också i fråga om för­sök eller för­be­re­delse till intrång.

Ett beslut om åtgärd enligt första styc­ket får inte inne­bära att den som har lidit patent­in­trång ska betala ersätt­ning till den som åtgär­den rik­tas mot.

Åtgär­der enligt första styc­ket ska bekostas av sva­ran­den om det inte finns sär­skilda skäl mot detta.

Ett beslut som avses i denna para­graf ska inte med­de­las, om för­ver­kande av egen­dom eller någon åtgärd som kan för­hindra miss­bruk ska beslu­tas enligt 36 kap. brotts­bal­ken.
Lag (2024:796).

59 a §   Om det skä­li­gen kan antas att någon har gjort eller med­ver­kat till ett intrång, får dom­sto­len för att bevis­ning ska kunna säk­ras om intrånget besluta att en under­sök­ning får göras hos denne för att söka efter före­mål eller hand­lingar som kan antas ha bety­delse för en utred­ning om intrånget (intrång­s­un­der­sök­ning).

Ett beslut om intrång­s­un­der­sök­ning får med­de­las endast om skä­len för åtgär­den upp­vä­ger den olä­gen­het eller det men i övrigt som åtgär­den inne­bär för den som drab­bas av den eller för något annat mot­stå­ende intresse.

Bestäm­mel­serna i första och andra styc­kena tilläm­pas också i fråga om för­sök eller för­be­re­delse till intrång.
Lag (2009:111).

59 b §   En fråga om intrång­s­un­der­sök­ning får tas upp endast på yrkande av patentha­va­ren eller den som på grund av licens har rätt att utnyttja upp­fin­ningen. Om en rät­te­gång inte är inledd, ska yrkan­det fram­stäl­las skrift­li­gen.

Innan ett beslut om under­sök­ning med­de­las ska mot­par­ten ha fått till­fälle att yttra sig. Dom­sto­len får dock ome­del­bart med­dela ett beslut som gäl­ler till dess annat har beslu­tats, om ett dröjs­mål skulle med­föra risk för att före­mål eller hand­lingar som har bety­delse för utred­ning om intrånget skaf­fas undan, för­störs eller för­vans­kas.

I övrigt ska en fråga om intrång­s­un­der­sök­ning som upp­kom­mer då en rät­te­gång inte är inledd hand­läg­gas på samma sätt som om frå­gan har upp­kom­mit under en rät­te­gång. Lag (2016:229).

59 c §   Ett beslut om intrång­s­un­der­sök­ning får med­de­las endast om sökan­den stäl­ler säker­het hos dom­sto­len för den skada som kan till­fo­gas mot­par­ten. Sak­nar sökan­den för­måga att ställa säker­het, får dom­sto­len befria sökan­den från det. I fråga om sla­get av säker­het gäl­ler 2 kap. 25 § utsök­nings­bal­ken.
Säker­he­ten skall prö­vas av dom­sto­len, om den inte har god­känts av mot­par­ten.

I fråga om över­kla­gande av dom­sto­lens beslut om intrång­s­un­der­sök­ning och i fråga om hand­lägg­ningen i högre dom­stol gäl­ler vad som före­skrivs i rät­te­gångs­bal­ken om över­kla­gande av beslut enligt 15 kap. rät­te­gångs­bal­ken.
Lag (1998:1456).

59 d §   Ett beslut om intrång­s­un­der­sök­ning skall inne­hålla upp­gif­ter om
   1. vil­ket ända­mål under­sök­ningen skall ha,
   2. vilka före­mål och hand­lingar som det får sökas efter, och
   3. vilka utrym­men som får genom­sö­kas.

Om det behövs, skall dom­sto­len även för­ordna om andra vill­kor för verk­stäl­lan­det. Lag (1998:1456).

59 e §   Ett beslut om intrång­s­un­der­sök­ning gäl­ler ome­del­bart. Om ansö­kan om verk­stäl­lig­het inte har gjorts inom en månad från beslu­tet, för­fal­ler det.

Om sökan­den inte inom en månad från det att verk­stäl­lig­he­ten avslu­tats väc­ker talan eller på något annat sätt inle­der ett för­fa­rande om saken, skall en åtgärd som före­ta­gits vid verk­stäl­lig­he­ten av intrång­s­un­der­sök­ningen ome­del­bart gå åter, i den utsträck­ning det är möj­ligt. Det­samma gäl­ler om ett beslut om intrång­s­un­der­sök­ning upp­hävs sedan verk­stäl­lig­het genom­förts. Lag (1998:1456).

59 f §   Ett beslut om intrång­s­un­der­sök­ning verk­ställs av Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten enligt de vill­kor som dom­sto­len har före­skri­vit och med till­lämp­ning av 1-3 kap., 17 kap. 1-5 §§ samt 18 kap. utsök­nings­bal­ken. Sökan­dens mot­part skall under­rät­tas om verk­stäl­lig­he­ten endast om beslu­tet om intrång­s­un­der­sök­ning har till­kom­mit efter mot­par­tens hörande.
Myn­dig­he­ten har rätt att ta foto­gra­fier och göra film- och ljudupp­tag­ningar av sådana före­mål som den får söka efter.
Myn­dig­he­ten har också rätt att ta kopior av och göra utdrag ur sådana hand­lingar som den får söka efter.

En intrång­s­un­der­sök­ning får inte omfatta en skrift­lig hand­ling som avses i 27 kap. 2 § rät­te­gångs­bal­ken. Lag (2006:682).

59 g §   När ett beslut om intrång­s­un­der­sök­ning skall verk­stäl­las har mot­par­ten rätt att till­kalla ett juri­diskt biträde. I avvak­tan på att biträ­det instäl­ler sig får verk­stäl­lig­he­ten inte påbör­jas. Detta gäl­ler dock inte, om
   1. under­sök­ningen där­i­ge­nom onö­digt för­dröjs, eller
   2. det finns en risk att ända­må­let med åtgär­den annars inte upp­nås.

Vid verk­stäl­lig­he­ten får Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten anlita det biträde av en sak­kun­nig som behövs.

Myn­dig­he­ten får tillåta att sökan­den eller ett ombud för sökan­den är när­va­rande vid under­sök­ningen för att bistå med upp­lys­ningar. Om ett sådant till­stånd ges, skall myn­dig­he­ten se till att sökan­den eller ombu­det inte i större utsträck­ning än som kan moti­ve­ras av verk­stäl­lig­he­ten får kän­ne­dom om för­hål­lan­den som kom­mer fram. Lag (2006:682).

59 h §   Foto­gra­fier och film- och ljudupp­tag­ningar av före­mål samt kopior av och utdrag ur hand­lingar skall för­teck­nas och hål­las till­gäng­liga för sökan­den och mot­par­ten. Lag (1998:1456).

60 §   Om någon yrkes­mäs­sigt utnytt­jar en patent­sökt upp­fin­ning efter det att hand­ling­arna i ansök­nings­ä­ren­det har bli­vit till­gäng­liga enligt 22 §, ska det som sägs om patent­in­trång tilläm­pas i den utsträck­ning som ansö­kan leder till patent. För tiden innan paten­tet har med­de­lats enligt 20 § omfat­tar patent­skyd­det dock endast vad som fram­går såväl av patent­kra­ven i deras lydelse när ansö­kan blev all­mänt till­gäng­lig som av patent­kra­ven enligt paten­tet. Straff får inte dömas ut, för­ver­kande av egen­dom enligt 36 kap. brotts­bal­ken får inte ske och ersätt­ning för skada på grund av utnytt­jande som sker innan paten­tet har med­de­lats får bestäm­mas endast enligt 58 § andra styc­ket.

Om patent­kra­ven är skrivna på eng­elska, gäl­ler första styc­ket endast om en över­sätt­ning av patent­kra­ven till svenska finns till­gäng­lig i ansök­nings­ä­ren­det och, om över­sätt­ningen har getts in efter det att kun­gö­relse enligt 22 § femte styc­ket första meningen har skett, patent­myn­dig­he­ten har utfär­dat en sär­skild kun­gö­relse angå­ende över­sätt­ningen.

Det som sägs i 58 § tredje styc­ket ska inte tilläm­pas, om ersätt­nings­ta­lan väcks senast ett år efter det att tiden för invänd­ning har gått ut eller, om invänd­ning har gjorts, senast ett år efter det att patent­myn­dig­he­ten har beslu­tat att paten­tet ska upp­rätt­hål­las. Lag (2024:796).

61 §   Om ett patent upp­hävts eller för­kla­rats ogil­tigt genom ett beslut eller en dom som fått laga kraft, får dom­sto­len inte döma till straff, med­dela vites­för­bud, döma ut vite eller ersätt­ning eller besluta om någon annan åtgärd enligt 57-60 §§ eller besluta om för­ver­kande av egen­dom enligt 36 kap. brotts­bal­ken.

Om det förs en talan om patent­in­trång och den mot vil­ken talan förs gör gäl­lande att paten­tet är ogil­tigt, får frå­gan om ogil­tig­het prö­vas endast sedan talan om detta väckts. Dom­sto­len ska före­lägga den som gör gäl­lande att paten­tet är ogil­tigt att inom viss tid väcka en sådan talan. Detta stycke tilläm­pas inte i brott­mål.

Om det i samma rät­te­gång förs talan om patent­in­trång och talan om paten­tets ogil­tig­het och det med hän­syn till utred­ningen är lämp­ligt att frå­gan om huruvida patent­in­trång före­lig­ger avgörs sär­skilt för sig, får på begä­ran av någon av par­terna en sär­skild dom ges i den frå­gan. Om en sär­skild dom ges, får dom­sto­len besluta att målet om ogil­tig­het ska vila till dess domen fått laga kraft. Lag (2024:796).

62 §   Den som upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het som inte är ringa under­lå­ter att full­göra vad som ålig­ger honom enligt 56 § döms till böter.

Sådan påföljd skall även ådö­mas den som i fall som avses i nämnda para­graf upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het som ej är ringa läm­nar fel­ak­tig upp­lys­ning, om för gär­ningen ej är stad­gat straff i brotts­bal­ken.

Den som upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het under­lå­ter att full­göra vad som ålig­ger honom enligt 56 § eller i fall som där avses läm­nar fel­ak­tig upp­lys­ning skall ersätta upp­kom­men skada. Är oakt­sam­he­ten ringa må ersätt­ningen jäm­kas.

Brott som avses i första och andra styc­kena må åta­las av all­män åkla­gare endast om mål­sä­gande anger det till åtal och åtal av sär­skilda skäl fin­nes påkal­lat ur all­män syn­punkt. Lag (1991:296).

63 §   Patentha­vare eller den som på grund av licens äger utnyttja upp­fin­ningen må föra talan om fast­stäl­lelse, huruvida han på grund av paten­tet åtnju­ter skydd gente­mot annan, om oviss­het råder om för­hål­lan­det och denna län­der honom till för­fång.

Den som dri­ver eller avser att driva verk­sam­het äger, under samma vill­kor, föra talan mot patentha­vare om fast­stäl­lelse, huruvida hin­der mot verk­sam­he­ten före­lig­ger på grund av visst patent.

Göres i mål som avses i första styc­ket gäl­lande att paten­tet är ogil­tigt, äga bestäm­mel­serna i 61 § andra styc­ket mot­sva­rande tillämp­ning.

64 §   Den som vill väcka talan om ett patents ogil­tig­het, över­fö­ring av ett patent eller med­de­lande av tvångsli­cens ska anmäla detta till patent­myn­dig­he­ten samt under­rätta var och en som enligt patentre­gist­ret inne­har licens till eller panträtt i paten­tet. Om en licens­ta­gare vill väcka talan om intrång i ett patent eller om fast­stäl­lelse enligt 63 § första styc­ket, ska licens­ta­ga­ren under­rätta patentha­va­ren om detta. Det­samma gäl­ler om en pant­ha­vare vill väcka talan med anled­ning av intrång i paten­tet.

Under­rät­tel­se­skyl­dig­he­ten enligt första styc­ket anses full­gjord, när under­rät­tel­sen i betald rekom­men­de­rad för­sän­delse sänts till den adress som har anteck­nats i patentre­gist­ret.

Om det när talan väcks inte visas att anmä­lan eller under­rät­telse har skett enligt första styc­ket, ska käran­den före­läg­gas att avhjälpa bris­ten inom viss tid. Föl­jer käran­den inte före­läg­gan­det, ska talan avvi­sas.

Para­gra­fen gäl­ler inte den som vill väcka talan vid den dom­stol som avses i 93 a § eller talan vid en svensk dom­stol i fråga om ett euro­pe­iskt patent som avses i 80 § tredje styc­ket. Lag (2014:434).

65 §   Patent-​ och mark­nads­dom­sto­len är rätt dom­stol i mål och ären­den enligt denna lag om inte något annat föl­jer av 65 a §. Det­samma gäl­ler i mål om bättre rätt till patent­sökt upp­fin­ning.

Det som sägs i rät­te­gångs­bal­ken om inskränk­ning av en dom­stols behö­rig­het i fråga om tvist som ska tas upp i annan ord­ning än inför dom­stol ska inte tilläm­pas i fråga om ett yrkande om infor­ma­tions­före­läg­gande eller intrång­s­un­der­sök­ning. Lag (2016:229).

65 a §   Om den dom­stol som avses i 93 a § är ensam behö­rig enligt det avtal som anges i den para­gra­fen, får talan inte tas upp till pröv­ning av en svensk dom­stol. Lag (2014:434).

66 §   Slut­liga beslut av patent­myn­dig­he­ten och beslut enligt 26 § andra och tredje styc­kena, 36, 42, 72 eller 73 § får över­kla­gas till Patent-​ och mark­nads­dom­sto­len inom två måna­der från dagen för beslu­tet.

Bestäm­mel­serna i 22 § sjätte styc­ket tilläm­pas på hand­lingar som kom­mer in till Patent-​ och mark­nads­dom­sto­len, Patent-​ och mark­nads­ö­ver­dom­sto­len eller Högsta dom­sto­len.

Utö­ver vad som föl­jer av 5 kap. 1 § rät­te­gångs­bal­ken ska ett sam­man­träde i ett ärende enligt denna lag hål­las inom stängda dör­rar, om den paten­tan­sö­kan som prö­vas i ären­det inte är till­gäng­lig för var och en enligt 22 §.

Ett över­kla­gande till Patent-​ och mark­nads­ö­ver­dom­sto­len eller Högsta dom­sto­len får inte avse andra patent­krav än sådana som har prö­vats genom det över­kla­gade beslu­tet. Lag (2016:192).

67 §   Har upp­hävts genom lag (2016:192).

68 §   Har upp­hävts genom lag (2016:192).

68 a §   I tvis­te­mål enligt 65 § får rät­ten, om patent­skrif­ten i sin hel­het inte finns till­gäng­lig på svenska hos patent­myn­dig­he­ten, före­lägga patentha­va­ren eller annan som för talan på grund av en rätt som här­leds från patentha­va­ren att ge in en över­sätt­ning till svenska av patent­skrif­ten. Om den före­lagda par­ten är kärande i målet, ska före­läg­gan­det ges vid påföljd att talan annars kan komma att avvi­sas. Är den före­lagda par­ten sva­rande i målet, ska före­läg­gan­det i stäl­let ges vid påföljd att rät­ten annars kan låta över­sätta patent­skrif­ten på den­nes bekost­nad. Lag (2014:289).

69 §   Har upp­hävts genom lag (2016:192).

70 §   Avskrift av dom eller slut­ligt beslut i mål som avses i 65 § skall sän­das till patent­myn­dig­he­ten.

70 a §   Ett avgö­rande som har med­de­lats av den dom­stol som avses i 93 a § verk­ställs här i lan­det som ett mot­sva­rande svenskt avgö­rande. Lag (2014:434).

10 Kap. Sär­skilda bestäm­mel­ser

71 §   En patentha­vare som inte har hem­vist i Sve­rige ska ha ett ombud som är bosatt här. Ombu­det ska ha rätt att för patentha­va­ren ta emot del­giv­ning av stäm­ning, kal­lel­ser och andra hand­lingar i mål och ären­den i fråga om paten­tet med undan­tag av stäm­ning i brott­mål och före­läg­gande för part att infinna sig per­son­li­gen inför dom­stol. Ombu­det ska anmä­las till patentre­gist­ret och anteck­nas i detta.

Om patentha­va­ren inte har anmält ett ombud, får del­giv­ning i stäl­let ske genom att den hand­ling som ska del­ges sänds till patentha­va­ren med pos­ten i betalt brev till den adress som har anteck­nats för patentha­va­ren i patentre­gist­ret. Om en full­stän­dig adress inte finns anteck­nad i regist­ret, får del­giv­ning ske genom att hand­lingen hålls till­gäng­lig hos patent­myn­dig­he­ten och genom att ett med­de­lande om detta och om hand­ling­ens huvud­sak­liga inne­håll kun­görs i den pub­li­ka­tion som rege­ringen med­de­lar före­skrif­ter om.
Del­giv­ningen anses ha skett när det som nu angetts har full­gjorts.

Rege­ringen får, under för­ut­sätt­ning av ömse­si­dig­het, med­dela före­skrif­ter om att bestäm­mel­serna i första och andra styc­kena inte ska tilläm­pas i fråga om patentha­vare som har hem­vist i viss främ­mande stat eller har ett i den sta­ten bosatt ombud, vil­ket är anmält till det svenska patentre­gist­ret och har behö­rig­het som anges i första styc­ket.

Para­gra­fen gäl­ler inte i fråga om inne­ha­vare av euro­pe­iska patent som avses i 80 § tredje styc­ket. Lag (2014:434).

72 §   Om sökan­den eller patentha­va­ren trots att han eller hon har iakt­ta­git all omsorg som har beting­ats av omstän­dig­he­terna har lidit rätts­för­lust på grund av att han eller hon inte har vid­ta­git en åtgärd hos patent­myn­dig­he­ten inom tid som före­skrivs i denna lag eller med stöd av lagen och vid­tar han eller hon åtgär­den inom två måna­der från det att för­fal­let upp­hörde, dock senast inom ett år från fris­tens utgång, skall patent­myn­dig­he­ten för­klara att åtgär­den skall anses vid­ta­gen i rätt tid. Om sökan­den eller patentha­va­ren vill få en sådan för­kla­ring, skall han eller hon inom den tid som nu har angetts för åtgär­den begära den hos patent­myn­dig­he­ten och betala en avgift.

När det gäl­ler den frist som avses i 6 § får en för­kla­ring enligt första styc­ket ges endast om den ansö­kan för vil­ken pri­o­ri­tet åbe­ro­pas ges in senast inom två måna­der från fris­tens utgång samt en begä­ran om för­kla­ring gjorts och avgif­ten beta­lats inom samma tid.

I fråga om en inter­na­tio­nell paten­tan­sö­kan som har full­följts i Sve­rige enligt 31 § tilläm­pas första och andra styc­kena också om sökan­den har lidit rätts­för­lust på grund av att han eller hon inte har iakt­ta­git en frist gente­mot den mot­ta­gande myn­dig­he­ten, den inter­na­tio­nella nyhets­gransk­nings­myn­dig­he­ten, myn­dig­he­ten för inter­na­tio­nell för­be­re­dande paten­ter­bar­hets­pröv­ning eller inter­na­tio­nella byrån. Den åtgärd som inte har vid­ta­gits inom fris­ten skall i de fall som avses här vid­tas hos patent­myn­dig­he­ten. Lag (2007:516).

73 §   Har, i fall som avses i 31 eller 38 §, hand­ling eller avgift som avsänts med pos­ten icke inkom­mit till patent­myn­dig­he­ten inom före­skri­ven tid men blir den med för­sän­del­sen avsedda åtgär­den vid­ta­gen inom två måna­der från det sökan­den insåg eller bort inse att fris­ten över­skri­dits, dock senast inom ett år från fris­tens utgång, skall patent­myn­dig­he­ten för­klara att åtgär­den skall anses vid­ta­gen i rätt tid, om
      1) avbrott i post­för­bin­del­serna före­kom­mit under någon av de tio dagarna när­mast före fris­tens utgång på grund av krig, revo­lu­tion, upp­lopp, strejk, natur­ka­ta­strof eller annan lik­nande omstän­dig­het på den ort där avsän­da­ren vis­tas eller har sin rörelse, samt hand­lingen eller avgif­ten avsänts till patent­myn­dig­he­ten inom fem dagar från det post­för­bin­del­serna åter­upp­ta­gits, eller
      2) hand­lingen eller avgif­ten avsänts till patent­myn­dig­he­ten i rekom­men­de­rad för­sän­delse senast fem dagar före fris­tens utgång, dock endast om för­sän­del­sen sänts med flyg­post där så varit möj­ligt eller avsän­da­ren haft anled­ning antaga att för­sän­del­sen vid ytle­des beford­ran skulle ha anlänt till patent­myn­dig­he­ten inom två dagar från avsänd­nings­da­gen.

Vill patent­sö­kan­den vinna för­kla­ring enligt första styc­ket, skall han göra skrift­lig fram­ställ­ning därom hos patent­myn­dig­he­ten inom tid som där före­skri­vits för åtgär­den. Lag (1983:433).

74 §   Har fram­ställ­ning enligt 72 eller 73 § bifal­lits och skall till följd därav paten­tan­sö­kan, som avskri­vits eller avsla­gits efter det den bli­vit till­gäng­lig enligt 22 §, före­ta­gas till fort­satt hand­lägg­ning eller patent, som för­fal­lit, anses upp­rätt­hål­let, skall kun­gö­relse därom utfär­das.

Har någon, efter det tiden för åter­upp­ta­gan­den av den avskrivna ansök­ningen utgått eller beslu­tet om avslag vun­nit laga kraft eller paten­tet för­fal­lit men innan kun­gö­rel­sen utfär­da­des, i god tro bör­jat utnyttja upp­fin­ningen yrkes­mäs­sigt här i riket, må han utan hin­der av paten­tet fort­sätta utnytt­jan­det med bibe­hål­lande av dess all­männa art.
Sådan rätt till utnytt­jande till­kom­mer under mot­sva­rande för­ut­sätt­ningar även den som vid­ta­git väsent­liga åtgär­der för att utnyttja upp­fin­ningen yrkes­mäs­sigt här i riket.

Rätt enligt andra styc­ket må övergå till annan endast till­sam­mans med rörelse, vari den upp­kom­mit eller utnytt­jan­det avsetts skola ske.

75 §   Har upp­hävts genom lag (2016:192).

76 §   Avgif­ter enligt denna lag fast­ställs av rege­ringen. Där­vid får rege­ringen, såvitt avser års­av­gif­ter, för­ordna att ett eller flera av de första avgift­så­ren skall vara avgifts­fria. Lag (1983:433).

77 §   Rege­ringen, eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer, med­de­lar före­skrif­ter om verk­stäl­lig­he­ten av denna lag. Dia­rier hos patent­myn­dig­he­ten skall vara till­gäng­liga för all­män­he­ten i den utsträck­ning rege­ringen bestäm­mer.

Rege­ringen får med­dela före­skrif­ter om att hand­lingar i ären­den angå­ende ansö­kan om patent får läm­nas ut till en myn­dig­het i annan stat.

Rege­ringen får också med­dela före­skrif­ter om
   1. att gransk­ning av ansök­ningar om patent, efter fram­ställ­ning av patent­myn­dig­he­ten, får äga rum hos en myn­dig­het i annan stat eller hos en inter­na­tio­nell insti­tu­tion samt
   2. att den som söker patent på en upp­fin­ning, för vil­ken han eller hon sökt patent i en annan stat, skall vara skyl­dig att redo­visa vad patent­myn­dig­he­ten i den sta­ten del­gi­vit honom eller henne om pröv­ningen av upp­fin­ning­ens paten­ter­bar­het.

Före­skrif­ter om redo­vis­nings­skyl­dig­het enligt tredje styc­ket 2 får dock inte med­de­las i fråga om sådan paten­tan­sö­kan som avses i 3 kap., om den varit före­mål för inter­na­tio­nell för­be­re­dande paten­ter­bar­hets­pröv­ning och en rap­port om denna pröv­ning getts in till patent­myn­dig­he­ten. Lag (2007:516).

78 §   Befin­ner sig riket i krig eller krigs­fara äger rege­ringen, om det fin­nes nöd­vän­digt ur all­män syn­punkt, för­ordna, att rätt till viss upp­fin­ning skall avstås till sta­ten eller till annan som rege­ringen bestäm­mer. För rätt till upp­fin­ning, som sålunda tages i anspråk, skall skä­lig ersätt­ning utges. Träf­fas icke över­ens­kom­melse om ersätt­ningen med den ersätt­nings­be­rät­ti­gade, bestäm­mes ersätt­ningen av rät­ten.

Har rätt till upp­fin­ning tagits i anspråk av annan än sta­ten till följd av för­ord­nande enligt första styc­ket och full­gör denne icke sin ersätt­nings­skyl­dig­het, är sta­ten plik­tig att på ansö­kan av den ersätt­nings­be­rät­ti­gade genast utge ersätt­ningen.

79 §   Om upp­fin­ningar av bety­delse för rikets för­svar gälla sär­skilda bestäm­mel­ser.

11 Kap. Euro­pe­iskt patent

80 §   Med euro­pe­iskt patent avses ett patent som med­de­las av det euro­pe­iska patent­ver­ket enligt den i München den 5 okto­ber 1973 avslu­tade euro­pe­iska patent­kon­ven­tio­nen. Med euro­pe­isk paten­tan­sö­kan avses en paten­tan­sö­kan som görs enligt kon­ven­tio­nen.

En ansö­kan om ett euro­pe­iskt patent görs hos det euro­pe­iska patent­ver­ket. En sådan ansö­kan får ges in även till patent­myn­dig­he­ten för att av denna vida­re­be­fordras till det euro­pe­iska patent­ver­ket. En ansö­kan som avses i arti­kel 76 i kon­ven­tio­nen (euro­pe­isk avde­lad ansö­kan) ska dock all­tid ges in till det euro­pe­iska patent­ver­ket.

Euro­pe­iska patent kan ha enhet­lig ver­kan i enlig­het med Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EU) nr 1257/2012 av den 17 decem­ber 2012 om genom­fö­rande av ett för­dju­pat sam­ar­bete för att skapa ett enhet­ligt patent­skydd.
Lag (2014:434).

81 §   Ett euro­pe­iskt patent är med­de­lat, när det euro­pe­iska patent­ver­ket har kun­gjort sitt beslut att bifalla paten­tan­sö­kan. Ett euro­pe­iskt patent har samma rätts­ver­kan som ett patent som har med­de­lats i Sve­rige och föl­jer även i övrigt samma bestäm­mel­ser som ett sådant patent, om inte något annat före­skrivs i denna lag. Lag (2014:434).

82 §   Ett euro­pe­iskt patent har ver­kan i Sve­rige endast om sökan­den inom tre måna­der efter den dag då det euro­pe­iska patent­ver­ket kun­gjort sitt beslut att med­dela paten­tet till patent­myn­dig­he­ten har
   - gett in en över­sätt­ning, på det sätt som före­skrivs i tredje styc­ket, av den text med vil­ken paten­tet med­de­lats av det euro­pe­iska patent­ver­ket, och
   - beta­lat en avgift för offent­lig­gö­ran­det.

Om det euro­pe­iska patent­ver­ket beslu­tar att ett euro­pe­iskt patent ska upp­rätt­hål­las i änd­rad lydelse eller begrän­sas, gäl­ler mot­sva­rande även i fråga om den änd­rade tex­ten.

Patent­kra­ven ska all­tid ges in i över­sätt­ning till svenska.
Om paten­tet har med­de­lats på tyska eller franska, ska beskriv­ningen ges in i över­sätt­ning till svenska eller eng­elska.

Över­sätt­ningen ska hål­las till­gäng­lig för var och en. Den ska dock inte hål­las till­gäng­lig för­rän det euro­pe­iska patent­ver­ket har pub­li­ce­rat den euro­pe­iska paten­tan­sö­kan.

Om över­sätt­ningen har getts in och avgif­ten har beta­lats inom före­skri­ven tid och det euro­pe­iska patent­ver­ket har kun­gjort sitt beslut att med­dela paten­tet eller beslu­tat att det euro­pe­iska paten­tet ska upp­rätt­hål­las i änd­rad lydelse eller begrän­sas, ska det kun­gö­ras av patent­myn­dig­he­ten.

Para­gra­fen gäl­ler inte i fråga om euro­pe­iska patent som avses i 80 § tredje styc­ket. Lag (2014:434).

82 a §   Om ett euro­pe­iskt patent får enhet­lig ver­kan som avses i 80 § tredje styc­ket, är sökan­dens åtgär­der enligt 82 § utan ver­kan. Lag (2014:434).

82 b §   Om patentha­va­ren fått avslag på en begä­ran om enhet­lig ver­kan som avses i 80 § tredje styc­ket, ska tiden för att ge in en över­sätt­ning och betala avgift enligt 82 § räk­nas från dagen då avslags­be­slu­tet fått laga kraft, för­ut­satt att begä­ran getts in i rätt tid till det euro­pe­iska patent­ver­ket. Lag (2016:726).

83 §   Har en patentha­vare inte inom före­skri­ven tid vid­ta­git åtgärd som avses i 82 §, skall vad i 72 § första styc­ket sägs om patent­sö­kande ha mot­sva­rande tillämp­ning. För­kla­ras med stöd av 72 § att sådan åtgärd skall anses vid­ta­gen i rätt tid, skall det kun­gö­ras av patent­myn­dig­he­ten.

Har någon, efter det tiden för att vidta åtgärd enligt 82 § gått ut men innan kun­gö­rel­sen utfär­da­des, i god tro bör­jat utnyttja upp­fin­ningen yrkes­mäs­sigt i Sve­rige eller vid­ta­git väsent­liga åtgär­der för det, har han den rätt som anges i 74 § andra och tredje styc­kena. Lag (2006:625).

84 §   Har upp­hävts genom lag (1993:1406).

85 §   Om det euro­pe­iska patent­ver­ket har beslu­tat att begränsa eller helt eller del­vis upp­häva ett euro­pe­iskt patent, skall detta ha samma ver­kan som om paten­tet i mot­sva­rande mån begrän­sats eller för­kla­rats ogil­tigt i Sve­rige. För att ett begräns­nings­be­slut skall få ver­kan i Sve­rige måste dock för­ut­sätt­ning­arna i 82 § vara upp­fyllda. Patent­myn­dig­he­ten skall kun­göra beslu­tet. Lag (2007:516).

86 §   För ett euro­pe­iskt patent ska års­av­gift beta­las till patent­myn­dig­he­ten för varje avgift­sår som bör­jar efter det avgift­sår under vil­ket det euro­pe­iska patent­ver­ket har kun­gjort sitt beslut att bifalla paten­tan­sö­kan.

Om års­av­gift inte beta­las för ett euro­pe­iskt patent enligt vad som sägs i första styc­ket och i 41 och 42 §§, tilläm­pas 51 §. Den första års­av­gif­ten för ett euro­pe­iskt patent för­fal­ler dock inte till betal­ning för­rän tre måna­der gått från dagen då paten­tet med­de­la­des eller, om patentha­va­ren i rätt tid hos det euro­pe­iska patent­ver­ket begärt enhet­lig ver­kan som avses i 80 § tredje styc­ket men begä­ran avsla­gits, från dagen då avslags­be­slu­tet fick laga kraft.

Para­gra­fen gäl­ler inte i fråga om euro­pe­iska patent som avses i 80 § tredje styc­ket. Lag (2016:727).

87 §   En euro­pe­isk paten­tan­sö­kan, för vil­ken det euro­pe­iska patent­ver­ket fast­ställt ingiv­nings­dag, skall i Sve­rige ha samma ver­kan som en svensk paten­tan­sö­kan med samma ingiv­nings­dag.
Åtnju­ter ansö­kan enligt den euro­pe­iska patent­kon­ven­tio­nen pri­o­ri­tet från tidi­gare dag än ingiv­nings­da­gen, skall sådan pri­o­ri­tet beak­tas.

Vid tillämp­ning av 2 § andra styc­ket andra meningen skall pub­li­ce­ringen av en euro­pe­isk paten­tan­sö­kan som sker enligt arti­kel 93 i den euro­pe­iska patent­kon­ven­tio­nen jäm­stäl­las med att ansö­kan blir all­mänt till­gäng­lig enligt 22 §. Detta gäl­ler även en pub­li­ce­ring som avses i arti­kel 153.3 eller 153.4 i kon­ven­tio­nen, om denna pub­li­ce­ring av det euro­pe­iska patent­ver­ket jäm­ställs med en pub­li­ce­ring som sker enligt arti­kel 93. Lag (2007:516).

88 §   Har euro­pe­isk paten­tan­sö­kan pub­li­ce­rats enligt den euro­pe­iska patent­kon­ven­tio­nen och har över­sätt­ning till svenska av patent­kra­ven i den lydelse de pub­li­ce­ra­des ingi­vits till patent­myn­dig­he­ten samt fast­ställd avgift erlagts, skall patent­myn­dig­he­ten utfärda kun­gö­relse därom och hålla över­sätt­ningen till­gäng­lig för envar.

Utnytt­jar någon yrkes­mäs­sigt upp­fin­ning som sökes skyd­dad i euro­pe­isk paten­tan­sö­kan efter det att kun­gö­relse utfär­dats enligt första styc­ket, äger vad som sägs om patent­in­trång mot­sva­rande tillämp­ning om ansök­ningen leder till patent för Sve­rige. I sådant fall omfat­tar patent­skyd­det dock endast vad som fram­går såväl av patent­kra­ven i den lydelse de pub­li­ce­ra­des som av patent­kra­ven enligt paten­tet. Till straff må ej dömas och ersätt­ning för skada må bestäm­mas endast enligt 58 § andra styc­ket.

Bestäm­mel­serna i 58 § tredje styc­ket äga ej tillämp­ning, om ersätt­nings­ta­lan väc­kes senast ett år efter det tiden för invänd­ning mot det euro­pe­iska paten­tet utgått eller, om invänd­ning gjorts, senast ett år efter det att det euro­pe­iska patent­ver­ket beslu­tat att paten­tet skall upp­rätt­hål­las. Lag (1980:105).

89 §   Har euro­pe­isk paten­tan­sö­kan eller yrkande att sådan ansö­kan skall omfatta Sve­rige åter­kal­lats eller skall enligt den euro­pe­iska patent­kon­ven­tio­nen sådan åter­kal­lelse anses ha skett och har ansök­ningen icke åter­upp­ta­gits enligt arti­kel 121 i kon­ven­tio­nen, skall detta ha samma ver­kan som åter­kal­lelse av paten­tan­sö­kan hos patent­myn­dig­he­ten.

Har euro­pe­isk paten­tan­sö­kan avsla­gits, skall detta ha samma ver­kan som avslag på paten­tan­sö­kan här i riket.

90 §   Om en text har över­satts och getts in till patent­myn­dig­he­ten enligt 82 eller 88 §, gäl­ler tex­tens lydelse på hand­lägg­nings­språ­ket vid det euro­pe­iska patent­ver­ket.

När en över­sätt­ning som avses i första styc­ket hålls till­gäng­lig av patent­myn­dig­he­ten, ska det framgå att det är tex­tens lydelse på hand­lägg­nings­språ­ket vid det euro­pe­iska patent­ver­ket som gäl­ler. Lag (2014:434).

91 §   Har upp­hävts genom lag (2014:434)

92 §   Om det euro­pe­iska patent­ver­ket har beslu­tat att begränsa eller helt eller del­vis upp­häva ett euro­pe­iskt patent eller har beträf­fande en euro­pe­isk paten­tan­sö­kan inträtt sådant för­hål­lande som avses i 89 §, men för­kla­rar det euro­pe­iska patent­ver­ket enligt den euro­pe­iska patent­kon­ven­tio­nen patentha­va­ren eller sökan­den åter­in­satt i tidi­gare rät­tig­he­ter, gäl­ler detta även i Sve­rige.

Har någon, efter det beslu­tet med­de­la­des eller för­hål­lan­det inträdde men innan det euro­pe­iska patent­ver­ket utfär­dat kun­gö­relse om för­kla­ring som avses i första styc­ket, i god tro bör­jat utnyttja upp­fin­ningen yrkes­mäs­sigt i Sve­rige eller vid­ta­git väsent­liga åtgär­der för det, har han eller hon den rätt som anges i 74 § andra och tredje styc­kena.

Om det euro­pe­iska patent­ver­ket har undan­röjt ett beslut enligt arti­kel 112 a i den euro­pe­iska patent­kon­ven­tio­nen, gäl­ler beslu­tet om undan­rö­jande även i Sve­rige. Om ett euro­pe­iskt patent har bli­vit gäl­lande i Sve­rige efter det att det euro­pe­iska patent­ver­ket beslu­tat om undan­rö­jande av ett beslut, skall bestäm­mel­serna i andra styc­ket tilläm­pas, om utnytt­jan­det påbör­jats eller åtgär­der vid­ta­gits innan beslu­tet om undan­rö­jande kun­gjor­des. Mot­sva­rande gäl­ler om patent­skyd­dets omfatt­ning för ett i Sve­rige gäl­lande euro­pe­iskt patent har utvid­gats efter det att det euro­pe­iska patent­ver­ket beslu­tat om undan­rö­jande av ett beslut. Lag (2007:516).

93 §   Om en euro­pe­isk paten­tan­sö­kan som getts in till en natio­nell patent­myn­dig­het är att anse som åter­kal­lad där­för att den inte kom­mit in till det euro­pe­iska patent­ver­ket inom före­skri­ven tid, ska patent­myn­dig­he­ten på fram­ställ­ning av sökan­den ta upp den som omvand­lad till en ansö­kan om svenskt patent under för­ut­sätt­ning
   1. att fram­ställ­ningen ges in till den natio­nella myn­dig­het som tog emot paten­tan­sö­kan inom tre måna­der från det sökan­den under­rät­ta­des om att ansö­kan ansågs åter­kal­lad och dess­utom kom­mer in till patent­myn­dig­he­ten inom 20 måna­der från den dag då ansö­kan gavs in eller, om pri­o­ri­tet yrkas, den dag från vil­ken pri­o­ri­tet begärs, samt
   2. att sökan­den inom den tid som rege­ringen bestäm­mer beta­lar fast­ställd ansök­nings­av­gift och ger in över­sätt­ning till svenska eller eng­elska av paten­tan­sö­kan eller, om ansö­kan är skri­ven på eng­elska, en kopia av ansö­kan.

Om paten­tan­sö­kan upp­fyl­ler de krav på ansö­kans form som före­skrivs i den euro­pe­iska patent­kon­ven­tio­nen och tillämp­nings­fö­re­skrif­terna till denna, ska den god­tas i detta avse­ende. Lag (2014:289).

93 a §   I avta­let om en enhet­lig patent­dom­stol finns bestäm­mel­ser om en dom­stol som har till upp­gift att hand­lägga tvis­ter om euro­pe­iska patent. Lag (2014:434).

93 b §   Sta­ten ska ersätta skada i enlig­het med arti­kel 22.1 och 22.2 i det avtal som anges i 93 a §. Lag (2014:434).

12 kap. Pant­sätt­ning

94 §   Ett patent som har med­de­lats eller har ver­kan i Sve­rige kan pant­sät­tas enligt bestäm­mel­serna i detta kapi­tel. I fråga om euro­pe­iska patent som avses i 80 § tredje styc­ket gäl­ler dock inte 95 § första och andra styc­kena, 96 § första och tredje styc­kena, 97 § första och tredje styc­kena samt 99, 100 och 104 §§.

En pant­sätt­ning kan också avse
   1. en svensk paten­tan­sö­kan,
   2. en inter­na­tio­nell paten­tan­sö­kan som har full­följts enligt 31 § eller som har tagits upp till hand­lägg­ning enligt 33 § tredje styc­ket eller 38 §, eller
   3. en euro­pe­isk paten­tan­sö­kan för vil­ken över­sätt­ning enligt 88 § har kom­mit in till patent­myn­dig­he­ten eller som har omvand­lats enligt 93 §.

Panträtt i en paten­tan­sö­kan omfat­tar också en del av ansö­kan som blir före­mål för del­ning eller utbryt­ning. Lag (2014:434).

94 a §   Om det euro­pe­iska patent­ver­ket i det euro­pe­iska patentre­gist­ret regi­stre­rar ett skrift­ligt avtal om pant­sätt­ning av ett euro­pe­iskt patent som avses i 80 § tredje styc­ket, har pant­sätt­ningen ver­kan enligt bestäm­mel­serna i detta kapi­tel.

I fråga om euro­pe­iska patent med enhet­lig ver­kan gäl­ler det som sägs i
   - 95 § tredje styc­ket och 102 § första styc­ket om patent­myn­dig­he­ten i stäl­let det euro­pe­iska patent­ver­ket,
   - 96 § andra styc­ket om patentre­gist­ret i stäl­let det euro­pe­iska patentre­gist­ret, samt
   - 101 § första styc­ket om regi­stre­ring enligt 95 § i stäl­let regi­stre­ring i det euro­pe­iska patentre­gist­ret. Lag (2014:434).

95 §   Panträtt i patent eller paten­tan­sö­kan upp­kom­mer genom regi­stre­ring av ett skrift­ligt avtal om pant­sätt­ning av egen­do­men. Ansö­kan om regi­stre­ring görs hos patent­myn­dig­he­ten.

Om en regi­stre­rad panträtt har över­gått på någon annan, skall det på begä­ran anteck­nas i patentre­gist­ret eller dia­riet för paten­tan­sök­ningar.

Har panträtt upp­lå­tits till flera var för sig, har den upp­lå­telse före­träde för vil­ken ansö­kan om regi­stre­ring först inkom till patent­myn­dig­he­ten, om inte annat har avta­lats.

Görs samma dag ansö­kan om regi­stre­ring av flera upp­lå­tel­ser, har de sinse­mel­lan före­träde efter den tids­följd i vil­ken de har ägt rum, om inte annat har avta­lats. Är upp­lå­tel­serna sam­ti­diga eller kan det inte utre­das i vil­ken tids­följd de har skett, har de lika rätt. Lag (1987:1330).

96 §   Ansö­kan om regi­stre­ring enligt 95 § görs av den som har rätt till paten­tet eller paten­tan­sök­ningen eller av den till vil­ken panträtt har upp­lå­tits. Sökan­den skall styrka upp­lå­ta­rens rätt till paten­tet eller paten­tan­sök­ningen.

Den som i patentre­gist­ret anges som patentha­vare skall anses ha rätt till paten­tet, om inte annat fram­går i ären­det. Avser ansö­kan om regi­stre­ring pant­sätt­ning av en paten­tan­sö­kan, skall den som har regi­stre­rats hos patent­myn­dig­he­ten som upp­fin­nare eller den­nes rätts­in­ne­ha­vare anses ha rätt till paten­tan­sök­ningen, om inte annat fram­går i ären­det.

Är upp­lå­ta­ren, när ansö­kan om regi­stre­ring görs, på grund av utmät­ning, kon­kurs, omyn­dig­het, betal­nings­säk­ring, kvar­stad eller någon annan anled­ning inte behö­rig att för­foga över den pant­för­skrivna egen­do­men, får ansök­ningen inte bifal­las. Lag (1987:1330).

97 §   Ett avtal om pant­sätt­ning av patent kan regi­stre­ras när patent har med­de­lats eller, om avta­let avser ett euro­pe­iskt patent, när detta enligt 82 § har fått ver­kan här i riket.

Ett avtal om pant­sätt­ning av paten­tan­sö­kan kan regi­stre­ras när denna har regi­stre­rats i patent­myn­dig­he­tens dia­rium eller, om avta­let avser en euro­pe­isk paten­tan­sö­kan, när kun­gö­relse enligt 88 § har utfär­dats.

Om en pant­satt paten­tan­sö­kan leder till att patent med­de­las, gäl­ler där­ef­ter paten­tet som pan­t­ob­jekt. Lag (1987:1330).

98 §   Även om regi­stre­ring har skett, gäl­ler panträtt i den pant­satta egen­do­men endast om pantav­ta­let har ingåtts av någon som var rätt ägare till egen­do­men och behö­rig att för­foga över den och om avta­let inte hel­ler av någon annan anled­ning är ogil­tigt. Lag (1987:1330).

99 §   Panträt­ten är för­fal­len, om paten­tet eller paten­tan­sök­ningen har över­förts på någon annan eller annars på grund av bestäm­mel­serna i denna lag inte vidare skall gälla. Lag (1987:1330).

100 §   Regi­stre­ringen skall avfö­ras, om panträt­ten genom laga­kraft­vun­nen dom har för­kla­rats ogil­tig eller om panträt­ten har för­fal­lit eller annars upp­hört att gälla. Lag (1987:1330).

101 §   Pant­sätt­ning av patent eller paten­tan­sö­kan gäl­ler från tiden för ansö­kan om regi­stre­ring enligt 95 § mot den som senare för­vär­var ägan­de­rätt eller annan rätt till egen­do­men.

Ett licens­av­tal gäl­ler mot pant­ha­va­ren, om avta­let har slu­tits före ansö­kan om regi­stre­ring av pantav­ta­let. Lag (1987:1330).

102 §   Bestäm­mel­ser i annan lag om hand­panträtt vid utmät­ning eller i kon­kurs gäl­ler också för panträtt i patent eller paten­tan­sö­kan. När ansö­kan om regi­stre­ring enligt 95 § inkom­mer till patent­myn­dig­he­ten med­för det samma rätts­verk­ningar som när en pant­ha­vare tar en lös sak i besitt­ning.

Säljs pant­satt patent eller paten­tan­sö­kan vid utmät­ning eller i kon­kurs, består sådana licens­av­tal som avses i 101 § andra styc­ket. Lag (1987:1330).

103 §   Pant­bor­ge­nä­ren får sälja pan­ten och ta ut sin ford­ran ur köpeskil­lingen endast om han dess­förin­nan har under­rät­tat gäl­de­nä­ren och andra kända sakä­gare om för­sälj­ningen och dessa har erhål­lit skä­ligt råd­rum att bevaka sin rätt.

Vid för­sälj­ning enligt denna para­graf består sådana licens­av­tal som avses i 101 § andra styc­ket. Lag (1987:1330).

104 §   Den som ansö­ker om regi­stre­ring enligt detta kapi­tel skall betala en avgift. Rege­ringen bestäm­mer avgif­tens stor­lek. Lag (1987:1330).

13 Kap. Tilläggs­skydd

105 §   Den som ansö­ker om tilläggs­skydd eller för­längd gil­tig­hets­tid för ett tilläggs­skydd enligt Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EG) nr 469/2009 av den 6 maj 2009 om tilläggs­skydd för läke­me­del eller om till­läggs­skydd enligt Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EG) nr 1610/96 av den 23 juli 1996 om infö­rande av tilläggs­skydd för växt­skydds­me­del ska betala fast­ställd ansök­nings­av­gift.

För tilläggs­skyd­det ska det beta­las års­av­gift. Avgift­så­ret räk­nas från den dag då skyd­det bör­jade gälla och där­ef­ter från mot­sva­rande dag. Lag (2014:434).

106 §   Vad som sägs i 9 kap. om ansvar skall tilläm­pas på tilläggs­skydd. Lag (1994:1511).

107 §   har upp­hävts genom lag (1994:1511).

108 §   har upp­hävts genom lag (1994:1511).

109 §   har upp­hävts genom lag (1994:1511).

110 §   har upp­hävts genom lag (1994:1511).

111 §   har upp­hävts genom lag (1994:1511).

112 §   har upp­hävts genom lag (1994:1511).

113 §   har upp­hävts genom lag (1994:1511).

114 §   har upp­hävts genom lag (1994:1511).

Över­gångs­be­stäm­mel­ser

1986:233
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 1986.
   2. I fråga om tings­rät­tens dom­för­het skall äldre före­skrif­ter fort­fa­rande tilläm­pas vid huvud­för­hand­lingar som har påbör­jats före ikraft­trä­dan­det samt vid över­lägg­ningar och omröst­ningar i anslut­ning till sådana huvud­för­hand­lingar.
   3. I fråga om hov­rät­tens dom­för­het skall äldre före­skrif­ter fort­fa­rande tilläm­pas i mål där den slut­liga hand­lägg­ningen har påbör­jats före ikraft­trä­dan­det.
   4. I fråga om över­kla­gande av beslut som patent­be­svärs­rät­ten har med­de­lat före ikraft­trä­dan­det skall äldre före­skrif­ter fort­fa­rande tilläm­pas.

1986:1156

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1987. I fråga om besvärs­av­gift vid över­kla­gande av beslut som har med­de­lats före ikraft­trä­dan­det gäl­ler dock äldre före­skrif­ter.

1992:1688
   1. Denna lag trä­der i kraft den dag rege­ringen bestäm­mer.
   2. Intill den dag rege­ringen sär­skilt bestäm­mer skall, vid tillämp­ning av den nya bestäm­mel­sen i 3 § tredje styc­ket 2), den omstän­dig­he­ten att livs­me­del eller läke­me­del bring­ats i omsätt­ning i Fin­land eller att läke­me­del bring­ats i omsätt­ning i Island inte anses inne­bära att pro­duk­ten ifråga bring­ats i omsätt­ning inom Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det. Vad nu sagts gäl­ler dock endast i fråga om pro­duk­ter som åtnju­ter patent­skydd i Sve­rige på annan grund än att de utgör als­ter som till­ver­kats enligt ett patent­skyd­dat för­fa­rande.

1993:1406
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1994.
   2. Om en ansö­kan om patent har god­känts för utlägg­ning före ikraft­trä­dan­det, skall äldre bestäm­mel­ser gälla med undan­tag av vad som anges i punkt 3.
   3. Bestäm­mel­sen i 72 § skall tilläm­pas även i fråga om ett patent som har med­de­lats och en ansö­kan som behand­las enligt äldre bestäm­mel­ser.
   4. Om en ansö­kan om tilläggs­skydd avser ingre­di­ens i ett läke­me­del som har god­känts efter den 1 janu­ari 1985 men före ikraft­trä­dan­det av denna lag, får ansö­kan trots vad som sägs i 107 § andra styc­ket första meningen göras senast den 30 juni 1994.
   5. Om en ansö­kan om tilläggs­skydd avser ingre­di­ens som skyd­da­des av ett patent den 1 janu­ari 1993 men paten­tets gil­tig­hets­tid har löpt ut före ikraft­trä­dan­det av denna lag, får ansö­kan trots vad som sägs i 106 § 1 göras senast den 30 juni 1994.

Ett tilläggs­skydd som har med­de­lats efter ansö­kan enligt första styc­ket bör­jar gälla när det har med­de­lats.

Har någon efter utgången av paten­tets gil­tig­hets­tid men innan ansök­ningen om tilläggs­skydd enligt första styc­ket gjor­des i god tro bör­jat utnyttja upp­fin­ningen yrkes­mäs­sigt här i lan­det, får han utan hin­der av tilläggs­skyd­det fort­sätta utnytt­jan­det med bibe­hål­lande av dess all­männa art. Sådan rätt till utnytt­jande har under mot­sva­rande för­ut­sätt­ningar även den som har vid­ta­git väsent­liga åtgär­der för att utnyttja upp­fin­ningen yrkes­mäs­sigt här i lan­det.

Rätt enligt tredje styc­ket får övergå till någon annan endast till­sam­mans med den rörelse i vil­ken den upp­kom­mit eller utnytt­jan­det avsetts skola ske.

1994:1511
   1. Denna lag trä­der i kraft sam­ti­digt med lagen med anled­ning av Sve­ri­ges anslut­ning till Euro­pe­iska uni­o­nen.
   2. I fråga om tilläggs­skydd som har med­de­lats före ikraft­trä­dan­det gäl­ler äldre bestäm­mel­ser.

2000:1158

Denna lag trä­der i fråga om 8 § i kraft den dag rege­ringen bestäm­mer och i övrigt den 1 janu­ari 2001.

2004:159
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 maj 2004.
   2. De nya bestäm­mel­serna skall tilläm­pas även på patent som har med­de­lats eller sökts före ikraft­trä­dan­det.

2006:625
   1. Denna lag trä­der i kraft den dag rege­ringen bestäm­mer.
   2. De nya bestäm­mel­serna skall tilläm­pas på euro­pe­iska patent beträf­fande vilka kun­gö­relse om att paten­tet med­de­lats pub­li­ce­rats i den euro­pe­iska patent­tid­ningen efter ikraft­trä­dan­det.

2007:516
   1. Denna lag trä­der i kraft, i fråga om 6 a-6 d, 8, 8 b, 8 c, 13-15, 24, 26, 29, 31-33, 40 a-40 d, 46 a, 52-54, 72, 77 och 91 §§, den 1 juli 2007 och i övrigt den dag rege­ringen bestäm­mer.
   2. De nya bestäm­mel­serna skall, om annat inte föl­jer av punk­ten 3 eller 4, tilläm­pas även på patent som har med­de­lats eller sökts före ikraft­trä­dan­det.
   3. I fråga om hand­lägg­ning och avgö­rande av paten­tan­sök­ningar som gjorts före ikraft­trä­dan­det gäl­ler 6 d, 13 och 14 §§ i äldre lydelse.
   4. Har någon före den 1 juli 2007 i god tro bör­jat att yrkes­mäs­sigt utnyttja en upp­fin­ning, för vil­ken med­de­lats ett patent vars skydds­om­fång begrän­sas med tillämp­ning av 40 a-40 c §§ eller 52 § andra styc­ket, och utgör utnytt­jan­det intrång i paten­tet till följd av att de änd­rade patent­kra­ven till­förts upp­gif­ter som inte fram­gick av kra­ven i deras lydelse före begräns­ningen, får utnytt­jan­det med bibe­hål­lande av dess all­männa art fort­sät­tas utan hin­der av paten­tet. Det­samma gäl­ler för den som före ikraft­trä­dan­det har vid­ta­git väsent­liga åtgär­der för ett yrkes­mäs­sigt utnytt­jande av upp­fin­ningen.
Rät­ten att fort­sätta utnytt­jan­det får övergå till någon annan endast till­sam­mans med den rörelse där den har upp­kom­mit eller utnytt­jan­det avsetts komma att ske.

2009:111
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 april 2009.
   2. Bestäm­mel­serna i 57 c-57 f och 57 h §§ ska inte tilläm­pas när intrånget, eller för­sö­ket eller för­be­re­del­sen till intrånget, har begåtts före ikraft­trä­dan­det.

2011:580
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2011.
   2. De nya bestäm­mel­serna tilläm­pas även på patent som har med­de­lats eller sökts före ikraft­trä­dan­det.

2014:289
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2014.
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler för svenska paten­tan­sök­ningar som har gjorts samt inter­na­tio­nella paten­tan­sök­ningar som har full­följts och euro­pe­iska paten­tan­sök­ningar som har begärts omvand­lade före ikraft­trä­dan­det.

2014:434
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2014 i fråga om 6 b, 90 och 91 §§ samt i övrigt den dag rege­ringen bestäm­mer.
   2. I fråga om en euro­pe­isk paten­tan­sö­kan för vil­ken det euro­pe­iska patent­ver­ket har fast­ställt en ingiv­nings­dag som lig­ger före ikraft­trä­dan­det gäl­ler 90 § i sin äldre lydelse och den upp­hävda 91 §. Det­samma gäl­ler i fråga om ett euro­pe­iskt patent för vil­ket det euro­pe­iska patent­ver­ket före ikraft­trä­dan­det har kun­gjort sitt beslut att bifalla paten­tan­sö­kan.

2016:192
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 sep­tem­ber 2016.
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande för mål som har avgjorts av Patent­be­svärs­rät­ten före ikraft­trä­dan­det.
   3. Mål och ären­den som har inletts i Stock­holms tings­rätt eller Svea hov­rätt före ikraft­trä­dan­det ska över­läm­nas till Patent-​ och mark­nads­dom­sto­len respek­tive Patent-​ och mark­nads­ö­ver­dom­sto­len.
   4. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande för övriga mål och ären­den som har inletts i all­män dom­stol före ikraft­trä­dan­det.