Lag (1994:1512) om avtals­vill­kor i kon­su­ment­för­hål­lan­den

Utfär­dad:
Ikraft­trä­dan­de­da­tum:
Källa: Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.
SFS nr: 1994:1512
Depar­te­ment: Justi­tie­de­par­te­men­tet L2
Änd­ring införd: t.o.m. SFS 2022:653
Länk: Länk till regis­ter

SFS nr:

1994:1512
Depar­te­ment/myn­dig­het: Justi­tie­de­par­te­men­tet L2
Utfär­dad: 1994-​12-15
Änd­rad: t.o.m. SFS

2022:653
Änd­rings­re­gis­ter: SFSR (Rege­rings­kans­liet)
Källa: Full­text (Rege­rings­kans­liet)


All­männa bestäm­mel­ser

1 §   Denna lag gäl­ler avtals­vill­kor som näringsid­kare använ­der när de erbju­der varor, tjäns­ter eller andra nyt­tig­he­ter till kon­su­men­ter.

Lagen gäl­ler också avtals­vill­kor som näringsid­kare använ­der när de för­med­lar sådana erbju­dan­den från en näringsid­kare eller någon annan.

1 a §   Bestäm­mel­serna i 3-9 b §§ denna lag tilläm­pas också när Kon­su­ment­om­buds­man­nen full­gör sina skyl­dig­he­ter som behö­rig myn­dig­het enligt Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EU) 2017/2394 av den 12 decem­ber 2017 om sam­ar­bete mel­lan de natio­nella myn­dig­he­ter som har till­syns­an­svar för kon­su­ment­skydds­lag­stift­ningen och om upp­hä­vande av för­ord­ning (EG) nr 2006/2004. Lag (2020:339).

2 §   I lagen avses med

kon­su­ment: en fysisk per­son som hand­lar huvud­sak­li­gen för ända­mål som fal­ler utan­för närings­verk­sam­het,
näringsid­kare: en fysisk eller juri­disk per­son som hand­lar för ända­mål som har sam­band med hans närings­verk­sam­het, oav­sett om den är offent­lig eller pri­vat.

Mark­nads­rätts­liga bestäm­mel­ser

3 §   Om ett avtals­vill­kor som avses i 1 § med hän­syn till pris och övriga omstän­dig­he­ter är oskä­ligt mot kon­su­men­ten, får Patent-​ och mark­nads­dom­sto­len för­bjuda näringsid­ka­ren att i fram­ti­den i lik­nande fall använda samma eller väsent­li­gen samma vill­kor, om för­bu­det är moti­ve­rat från all­män syn­punkt eller annars lig­ger i kon­su­men­ter­nas eller kon­kur­ren­ter­nas intresse.

Ett för­bud får med­de­las även anställda hos näringsid­ka­ren och andra som hand­lar på näringsid­ka­rens väg­nar.

En sam­man­slut­ning av näringsid­kare som använ­der eller rekom­men­de­rar använd­ning av ett oskä­ligt avtals­vill­kor får för­bju­das att i fram­ti­den använda eller rekom­men­dera vill­ko­ret.

Ett för­bud ska för­e­nas med vite, om inte detta av sär­skilda skäl är obe­höv­ligt. Lag (2016:211).

3 a §   Vid tillämp­ning av 3 § ska ett avtals­vill­kor anses oskä­ligt om det inne­bär att kon­su­men­ten är hän­vi­sad till att använda ett tele­fon­num­mer med för­höjd taxa för att ta kon­takt med näringsid­ka­ren per tele­fon med anled­ning av ett mel­lan dem ingånget avtal. Lag (2014:13).

3 b §   Om en näringsid­kare vid för­sälj­ning på inter­net använ­der ett oskä­ligt avtals­vill­kor och inga andra effek­tiva medel är till­gäng­liga, får Kon­su­ment­om­buds­man­nen före­lägga näringsid­ka­ren, en värd­tjänst­le­ve­ran­tör eller en inter­net­le­ve­ran­tör att upp­rätta ett var­nings­med­de­lande som tyd­ligt visas i sam­band med besök på webb­plat­sen.

Ett före­läg­gande som avses i första styc­ket får bara med­de­las om
   1. över­trä­del­sens all­var moti­ve­rar det och det är moti­ve­rat från all­män syn­punkt eller annars lig­ger i kon­su­men­ter­nas intresse, och
   2. webb­plat­sen inte omfat­tas av tryck­fri­hets­för­ord­ning­ens eller ytt­ran­de­fri­hets­grund­la­gens skydd.

Var­nings­med­de­lan­det ska ange i vil­ket avse­ende avtals­vill­ko­ret är oskä­ligt och i övrigt vara utfor­mat på ända­måls­en­ligt sätt.

Ett före­läg­gande ska för­e­nas med vite, om det inte av sär­skilda skäl är obe­höv­ligt. Lag (2020:339).

3 c §   När änd­rade för­hål­lan­den för­an­le­der det, ska Kon­su­ment­om­buds­man­nen besluta att en skyl­dig­het att upp­rätta ett var­nings­med­de­lande inte längre ska gälla. Lag (2020:339).

3 d §   Kon­su­ment­om­buds­man­nen får bestämma att ett beslut om var­nings­med­de­lande ska gälla ome­del­bart. Lag (2020:339).

4 §   En ansö­kan om för­bud får göras av Kon­su­ment­om­buds­man­nen. Om Kon­su­ment­om­buds­man­nen för ett visst fall beslu­tar att inte göra någon ansö­kan, får ansö­kan göras av en sam­man­slut­ning av näringsid­kare, kon­su­men­ter eller lön­ta­gare. Lag (2016:211).

4 a §   Om en sam­man­slut­ning av näringsid­kare gör san­no­likt att utgången i målet kan ha bety­dande intresse för med­lem­marna i sam­man­slut­ningen får dom­sto­len efter ansö­kan av sam­man­slut­ningen tillåta att den, vid sidan av en enskild part, med­ver­kar i för­fa­ran­det och i sam­band med det åbe­ro­par bevis­ning.

En ansö­kan om med­ver­kan ska vara skrift­lig och inne­hålla de skäl som den grun­das på.

Par­terna ska bere­das till­fälle att yttra sig över ansö­kan. Ansö­kan får inte bifal­las om par­ten på den sidan som ansö­kan om med­ver­kan avser mot­sät­ter sig detta. Lag (2016:211).

4 b §   Kon­su­ment­om­buds­man­nen ska kal­las till för­hand­ling i mål enligt denna lag, även om han eller hon inte är sökande.
Lag (2016:211).

5 §   Ett beslut i fråga om för­bud hind­rar inte att samma fråga prö­vas på nytt, om det moti­ve­ras av änd­rade för­hål­lan­den eller något annat sär­skilt skäl.

6 §   Om det finns sär­skilda skäl, får dom­sto­len med­dela för­bud även för tiden till dess att det finns ett slut­ligt beslut.
Lag (2016:794).

7 §   En fråga om för­bud får i fall som inte är av större vikt prö­vas av Kon­su­ment­om­buds­man­nen.

Kon­su­ment­om­buds­man­nen får bestämma att ett beslut om för­bud ska gälla ome­del­bart. Lag (2016:794).

8 §   Kon­su­ment­om­buds­man­nen får före­lägga var och en att yttra sig, lämna upp­lys­ningar och till­han­da­hålla de hand­lingar som behövs i ett ärende enligt denna lag. Lag (2020:339).

8 a §   Om det behövs för till­sy­nen i ett ärende där ett för­bud enligt 3 eller 7 § eller ett före­läg­gande enligt 3 b § kan antas komma i fråga, får Kon­su­ment­om­buds­man­nen före­lägga näringsid­ka­ren att hålla de loka­ler eller mot­sva­rande utrym­men där närings­verk­sam­he­ten utövas till­gäng­liga för inspek­tion.

I sam­band med inspek­tio­nen får Kon­su­ment­om­buds­man­nen ta del av de hand­lingar som behövs för till­sy­nen och begära nöd­vän­diga upp­lys­ningar på plat­sen. Lag (2020:339).

8 b §   Ett före­läg­gande enligt 8 eller 8 a § får för­e­nas med vite. Lag (2020:339).

8 c §   Kon­su­ment­om­buds­man­nen får bestämma att ett före­läg­gande enligt 8 eller 8 a § ska gälla ome­del­bart. Lag (2020:339).

8 d §   Om det är nöd­vän­digt för till­sy­nen enligt denna lag, får Kon­su­ment­om­buds­man­nen köpa varor, tjäns­ter eller andra nyt­tig­he­ter under dold iden­ti­tet (test­köp).

Näringsid­ka­ren ska under­rät­tas om test­kö­pet så snart det kan ske utan att åtgär­den för­lo­rar sin bety­delse.

Om det inte är oskä­ligt, får Kon­su­ment­om­buds­man­nen besluta att näringsid­ka­ren ska ersätta ombuds­man­nen för vad som har beta­lats vid test­kö­pet. Kon­su­ment­om­buds­man­nen ska i så fall erbjuda näringsid­ka­ren att ta till­baka det som köpts.
Lag (2020:339).

8 e §   Kon­su­ment­om­buds­man­nens beslut enligt 3 b, 3 c, 7, 8 och 8 a §§ får över­kla­gas till Patent-​ och mark­nads­dom­sto­len. Det­samma gäl­ler beslut om ersätt­ning enligt 8 d § tredje styc­ket. Lag (2020:339).

9 §   En talan om utdö­mande av vite förs vid Patent-​ och mark­nads­dom­sto­len av Kon­su­ment­om­buds­man­nen. Om vite har före­lagts på talan av någon annan får talan om utdö­mande föras även av honom eller henne. Lag (2016:211).

9 a §   Del­giv­ning av domar och beslut av dom­stol som inne­fat­tar ett vites­före­läg­gande får ske enligt 34-37 §§ del­giv­nings­la­gen (2010:1932) endast om det med beak­tande av vad som har fram­kom­mit i det enskilda del­giv­nings­ä­ren­det eller vid andra del­giv­nings­för­sök med del­giv­nings­mot­ta­ga­ren finns anled­ning att anta att han eller hon har avvi­kit eller på annat sätt hål­ler sig undan. Lag (2016:211).

9 b §   Bestäm­mel­sen i 18 kap. 16 § rät­te­gångs­bal­ken ska inte tilläm­pas i mål enligt 3 §. I sådana mål får dom­sto­len bestämma att var­dera par­ten ska svara för sina rät­te­gångs­kost­na­der.

I ären­den som avser över­kla­gande av Kon­su­ment­om­buds­man­nens beslut om för­bud tilläm­pas i fråga om rät­te­gångs­kost­na­der 31 kap. rät­te­gångs­bal­ken. Lag (2016:794).

9 c §   Patent-​ och mark­nads­dom­sto­len ska på talan av Kon­su­ment­om­buds­man­nen besluta att en näringsid­kare ska betala en sank­tions­av­gift, om näringsid­ka­ren eller någon som hand­lar på näringsid­ka­rens väg­nar upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het har använt ett sådant avtals­vill­kor som
   - anges i 3 a §, eller
   - näringsid­ka­ren har för­bju­dits att använda enligt 3 § genom ett avgö­rande som har fått laga kraft.

Om Kon­su­ment­om­buds­man­nen för ett visst fall beslu­tar att inte föra talan om sank­tions­av­gift, får en sam­man­slut­ning av näringsid­kare väcka en sådan talan. Lag (2022:653).

9 d §   Talan om att påföra en sank­tions­av­gift för en över­trä­delse får inte tas upp till pröv­ning, om över­trä­del­sen omfat­tas av ett för­bud som har för­e­nats med vite enligt denna lag och talan om utdö­mande av vitet har väckts. Lag (2022:653).

9 e §   Sank­tions­av­gif­ten ska fast­stäl­las till lägst tio tusen kro­nor och högst fyra pro­cent av näringsid­ka­rens omsätt­ning räken­skaps­å­ret innan över­trä­del­sen upp­hörde eller när näringsid­ka­ren del­gavs stäm­nings­an­sö­kan, om den inte har upp­hört dess­förin­nan.

Om över­trä­del­sen har inträf­fat under näringsid­ka­rens första verk­sam­hetsår eller om upp­gif­ter om års­om­sätt­ningen annars sak­nas eller är brist­fäl­liga, får års­om­sätt­ningen upp­skat­tas av dom­sto­len. Avgif­ten får i ett sådant fall fast­stäl­las till ett belopp i kro­nor mot­sva­rande högst två mil­jo­ner euro. Lag (2022:653).

9 f §   När sank­tions­av­gif­ten fast­ställs ska dom­sto­len ta hän­syn till
   1. över­trä­del­sens all­var med beak­tande sär­skilt av dess art, var­ak­tig­het och omfatt­ning,
   2. åtgär­der som näringsid­ka­ren har vid­ta­git för att lindra eller avhjälpa den skada som en kon­su­ment har lidit,
   3. tidi­gare över­trä­del­ser som näringsid­ka­ren har gjort sig skyl­dig till,
   4. i den utsträck­ning det fram­går, den vinst som näringsid­ka­ren har gjort eller för­lust som und­vi­kits genom över­trä­del­sen,
   5. i grän­sö­ver­skri­dande fall, sank­tio­ner som har påförts näringsid­ka­ren för samma över­trä­delse i andra med­lems­sta­ter i Euro­pe­iska uni­o­nen, ifall infor­ma­tion om sådana sank­tio­ner finns till­gäng­lig via den meka­nism som inrät­tats genom Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EU) 2017/2394 av den 12 decem­ber 2017 om sam­ar­bete mel­lan de natio­nella myn­dig­he­ter som har till­syns­an­svar för kon­su­ment­skydds­lag­stift­ningen och om upp­hä­vande av för­ord­ning (EG) nr 2006/2004, och
   6. för­svå­rande eller förmild­rande omstän­dig­he­ter utö­ver dem i 1-5.

Om över­trä­del­sen med hän­syn till sär­skilt över­trä­del­sens art, var­ak­tig­het och omfatt­ning är mindre all­var­lig eller om det finns syn­ner­liga skäl för det, får dom­sto­len bestämma en lägre avgift än vad som före­skrivs i 9 e § eller besluta att en avgift inte ska tas ut. Lag (2022:653).

9 g §   Sank­tions­av­gif­ten till­fal­ler sta­ten och ska beta­las till Kam­mar­kol­le­giet inom tret­tio dagar efter det att domen har fått laga kraft eller den längre tid som anges i domen.

Om avgif­ten inte beta­las i tid ska Kam­mar­kol­le­giet lämna den obe­talda avgif­ten för indriv­ning. Bestäm­mel­ser om indriv­ning finns i lagen (1993:891) om indriv­ning av stat­liga ford­ringar m.m. Lag (2022:653).

9 h §   En sank­tions­av­gift får dömas ut bara om stäm­nings­an­sö­kan har del­getts näringsid­ka­ren inom fem år från det att över­trä­del­sen upp­hörde.

En sank­tions­av­gift fal­ler bort om domen inte har kun­nat verk­stäl­las inom fem år från det att den fick laga kraft.
Lag (2022:653).

9 i §   För att säker­ställa betal­ningen av ett anspråk på sank­tions­av­gift får dom­sto­len besluta om kvar­stad. I ett sådant fall tilläm­pas bestäm­mel­serna i 15 kap. rät­te­gångs­bal­ken. Lag (2022:653).

Civil­rätts­liga bestäm­mel­ser

10 §   Om inne­bör­den av ett avtals­vill­kor som inte har varit före­mål för indi­vi­du­ell för­hand­ling är oklar, skall vid en tvist mel­lan en näringsid­kare och en kon­su­ment vill­ko­ret tol­kas till kon­su­men­tens för­mån.

11 §   För avtals­vill­kor som inte har varit före­mål för indi­vi­du­ell för­hand­ling gäl­ler 36 § första styc­ket lagen (1915:218) om avtal och andra rätts­hand­lingar på för­mö­gen­hets­rät­tens område med föl­jande begräns­ningar.

Omstän­dig­he­ter som inträf­fat efter det att avta­let ingåtts får inte beak­tas till kon­su­men­tens nack­del på så sätt att ett avtals­vill­kor som annars vore att anse som oskä­ligt inte kan åsi­do­sät­tas eller jäm­kas.

Jäm­kas ett avtals­vill­kor eller läm­nas det utan avse­ende, skall, om vill­ko­ret stri­der mot god sed och med­för en bety­dande oba­lans till kon­su­men­tens nack­del, avta­let gälla utan andra änd­ringar, om kon­su­men­ten begär det och om avta­let kan bestå med i övrigt oför­änd­rat inne­håll.

12 §   Om inte annat visas, anses ett avtals­vill­kor inte ha varit före­mål för indi­vi­du­ell för­hand­ling.

13 §   Ett avtals­vill­kor som inne­bär att kon­su­men­ten ska betala mer för en vara, tjänst eller annan nyt­tig­het än det som i avta­let anges vara pri­set för nyt­tig­he­ten är utan ver­kan mot kon­su­men­ten, om denne inte uttryck­li­gen har god­känt vill­ko­ret.

En kon­su­ment som har beta­lat enligt ett avtals­vill­kor som är utan ver­kan enligt första styc­ket har rätt att få till­baka det som har beta­lats. Lag (2020:168).

14 §   Ett avtals­vill­kor som anger att lagen i ett land utan­för Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det skall tilläm­pas på avta­let gäl­ler inte i fråga om reg­ler om oskä­liga avtals­vill­kor, om den lag som gäl­ler med bort­se­ende från vill­ko­ret är lagen i ett land inom Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det och den lagen ger kon­su­men­ten ett bättre skydd mot oskä­liga avtals­vill­kor.
Lag (2014:13).


Över­gångs­be­stäm­mel­ser

1994:1512
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1995, då lagen (1971:112) om avtals­vill­kor i kon­su­ment­för­hål­lan­den upp­hör att gälla.
   2. De nya bestäm­mel­serna tilläm­pas även på rätts­hand­lingar som har före­ta­gits före ikraft­trä­dan­det. Vad som före­skrivs i 10 § gäl­ler dock inte beträf­fande avtal som har ingåtts före ikraft­trä­dan­det.
   3. Mål som vid ikraft­trä­dan­det är anhäng­igt vid dom­stol prö­vas enligt äldre bestäm­mel­ser.

2014:13
   1. Denna lag trä­der i kraft den 13 juni 2014.
   2. Bestäm­mel­sen i 13 § gäl­ler endast för avtal som har ingåtts efter ikraft­trä­dan­det.

2016:211
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 sep­tem­ber 2016.
   2. Mål och ären­den som har inletts i tings­rätt eller hov­rätt före ikraft­trä­dan­det ska över­läm­nas till Patent-​ och mark­nads­dom­sto­len respek­tive Patent-​ och mark­nads­ö­ver­dom­sto­len.
   3. Om huvud­för­hand­ling har inletts före ikraft­trä­dan­det ska hand­lägg­ningen i tings­rät­ten eller hov­rät­ten dock slut­fö­ras enligt äldre bestäm­mel­ser.

2016:794
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 okto­ber 2016.
   2. För använd­ning av avtals­vill­kor som har skett före ikraft­trä­dan­det gäl­ler äldre före­skrif­ter.

2022:653
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 sep­tem­ber 2022.
   2. De nya bestäm­mel­serna tilläm­pas inte på avtals­vill­kor som har använts före ikraft­trä­dan­det.

JP Info­nets tjäns­ter inom mark­nad och imma­te­ri­al­rätt

JP Info­nets tjäns­ter inom mark­nad och imma­te­ri­al­rätt

Kom­mer du i kon­takt med upphovs-​ och mark­nads­rätts­liga frå­gor i ditt arbete? JP Info­net för­ser dag­li­gen ett stort antal kun­der med det juri­diska under­lag de behö­ver för att kunna fatta rätts­säkra beslut. Oav­sett om du har behov av juri­diskt grund­ma­te­rial, för­dju­pande ana­ly­ser eller nyhets­be­vak­ning kring patent­la­gen, varu­mär­ke­s­la­gen, mark­nads­fö­rings­la­gen eller lik­nande, så har vi tjäns­terna som pas­sar för dig. Se allt inom mark­nad och imma­te­ri­al­rätt.