SFS 2018:775 Lag om ändring i marknadsföringslagen (2008:486)

1

Svensk författningssamling

Lag

om ändring i marknadsföringslagen (2008:486)
Utfärdad den 7 juni 2018

Enligt riksdagens beslut1 föreskrivs att 1 och 29 §§ marknadsföringslagen

(2008:486) ska ha följande lydelse.

1 §2 Denna lag har till syfte att främja konsumenternas och näringslivets

intressen i samband med marknadsföring av produkter och att motverka

marknadsföring som är otillbörlig mot konsumenter och näringsidkare.

Bestämmelser om marknadsföring finns bl.a. i

–

socialförsäkringsbalken,

–

lagen (1992:1672) om paketresor,

–

tobakslagen (1993:581),

–

lotterilagen (1994:1000),

–

sjölagen (1994:1009),

–

lagen (1995:1571) om insättningsgaranti,

–

lagen (1996:1006) om valutaväxling och annan finansiell verksamhet,

–

lagen (1996:1118) om marknadsföring av kristallglas,

–

lagen (1999:158) om investerarskydd,

–

lagen (2002:562) om elektronisk handel och andra informationssam-

hällets tjänster,

–

lagen (2004:46) om värdepappersfonder,

–

lagen (2004:299) om inlåningsverksamhet,

–

prisinformationslagen (2004:347),

–

lagen (2005:59) om distansavtal och avtal utanför affärslokaler,

–

försäkringsavtalslagen (2005:104),

–

lagen (2005:405) om försäkringsförmedling,

–

lagen (2006:484) om franchisegivares informationsskyldighet,

–

lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden,

–

lagen (2010:510) om lufttransporter,

–

radio- och tv-lagen (2010:696),

–

lagen (2010:751) om betaltjänster,

–

alkohollagen (2010:1622),

–

konsumentkreditlagen (2010:1846),

–

lagen (2011:914) om konsumentskydd vid avtal om tidsdelat boende

eller långfristig semesterprodukt,

–

lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder,

–

lagen (2013:1054) om marknadsföring av modersmjölksersättning och

tillskottsnäring,

1

Prop. 2017/18:247, bet. 2017/18:SfU30, rskr. 2017/18:347.

2

Senaste lydelse 2018:174.

SFS 2018:775

Publicerad

den 15 juni 2018

2

SFS 2018:775

–

lagen (2014:1344) med kompletterande bestämmelser till EU:s tåg-,

fartygs- och busspassagerarförordningar,

–

lagen (2015:671) om alternativ tvistlösning i konsumentförhållanden,

–

lagen (2015:953) om kollektivtrafikresenärers rättigheter,

–

lagen (2016:415) om förmedlingsavgifter för kortbaserade betalnings-

transaktioner,

–

lagen (2016:915) om krav på installationer för alternativa drivmedel,

och

–

lagen (2017:425) om elektroniska cigaretter och påfyllningsbehållare.

29 §3 En näringsidkare får åläggas att betala en särskild avgift (marknads-

störningsavgift) om näringsidkaren, eller någon som handlar på näringsid-

karens vägnar, uppsåtligen eller av oaktsamhet har brutit mot

–

7 §,

–

8 § och någon av bestämmelserna i 9, 10, 12–17 §§,

–

18 §,

–

20 §, eller

–

någon av bestämmelserna i bilaga I till direktiv 2005/29/EG.

Detsamma gäller om en näringsidkare uppsåtligen eller av oaktsamhet

bryter mot någon av bestämmelserna i

–

64 kap. 46 § socialförsäkringsbalken,

–

14 § första stycket 2 eller 3 eller 14 a § första stycket 2 eller 3 tobaks-

lagen (1993:581),

–

7 kap. 3 § alkohollagen (2010:1622),

–

8 kap. 7 § första stycket, 8, 9 eller 14 § första eller andra stycket samt

15kap. 4 § radio- och tv-lagen (2010:696),

–

11 § lagen (1995:1571) om insättningsgaranti eller 8 § lagen (2004:299)

om inlåningsverksamhet när det gäller ett erbjudande som inte är riktat bara

till andra än konsumenter,

–

11 § första stycket 2 eller 12 § lagen (2017:425) om elektroniska ciga-

retter och påfyllningsbehållare.

Vad som sägs i första och andra styckena gäller också en näringsidkare

som uppsåtligen eller av oaktsamhet väsentligt har bidragit till överträ-

delsen.

Avgiften tillfaller staten.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2018.

På regeringens vägnar

PER BOLUND

Linda Utterberg

(Finansdepartementet)

3

Senaste lydelse 2017:427.