SFS 2009:111 Lag om ändring i patentlagen (1967:837)
Källa Regeringskansliets rättsdatabaser m.fl.
1
Svensk författningssamling
Lag
om ändring i patentlagen (1967:837);
utfärdad den 26 februari 2009.
Enligt riksdagens beslut1 föreskrivs2 i fråga om patentlagen (1967:837)
dels att 57 b–59 b och 61 §§ ska ha följande lydelse,
dels att det i lagen ska införas sex nya paragrafer, 57 c–57 h §§, av följan-
de lydelse.
57 b §3 På yrkande av patenthavaren eller den som på grund av licens har
rätt att utnyttja uppfinningen får domstolen vid vite förbjuda den som gör el-
ler medverkar till patentintrång att fortsätta med det.
Om käranden visar sannolika skäl för att intrång, eller medverkan till in-
trång, förekommer och om det skäligen kan befaras att svaranden genom att
fortsätta intrånget, eller medverkan till det, förringar värdet av ensamrätten
till patentet, får domstolen meddela vitesförbud för tiden intill dess att målet
slutligt har avgjorts eller annat har beslutats. Innan ett sådant förbud medde-
las ska svaranden ha fått tillfälle att yttra sig, om inte ett dröjsmål skulle
medföra risk för skada.
Bestämmelserna i första och andra styckena tillämpas också i fråga om
försök eller förberedelse till intrång.
Förbud enligt andra stycket får meddelas endast om käranden ställer sä-
kerhet hos domstolen för den skada som kan tillfogas svaranden. Saknar kä-
randen förmåga att ställa sådan säkerhet, får domstolen befria honom eller
henne från detta. I fråga om slaget av säkerheten gäller 2 kap. 25 § ut-
sökningsbalken. Säkerheten ska prövas av domstolen, om den inte har god-
känts av svaranden.
När målet avgörs ska domstolen pröva om förbud som har meddelats en-
ligt andra stycket fortfarande ska bestå.
I fråga om överklagande av beslut enligt andra eller fjärde stycket samt i
fråga om handläggningen i högre domstol gäller rättegångsbalkens bestäm-
melser om överklagande av beslut enligt 15 kap. rättegångsbalken.
Talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om förbudet och
ska handläggas enligt reglerna i rättegångsbalken om åtal för brott för vilket
svårare straff än böter inte är föreskrivet. I samband med sådan talan får ta-
lan föras om nytt vitesförbud.
1 Prop. 2008/09:67, bet. 2008/09:NU11, rskr. 2008/09:176.
2 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/48/EG av den 29 april 2004 om sä-
kerställande av skyddet för immateriella rättigheter (EUT L 195, 2.6.2004, s. 16, Ce-
lex 32004L0048).
3 Paragrafen fick sin nuvarande beteckning genom 2005:289.
SFS 2009:111
Utkom från trycket
den 10 mars 2009
2
SFS 2009:111
57 c § Om sökanden visar sannolika skäl för att någon har gjort ett patent-
intrång får domstolen vid vite besluta att någon eller några av dem som
anges i andra stycket ska ge sökanden information om ursprung och distribu-
tionsnät för de varor eller tjänster som intrånget gäller (informationsföre-
läggande). Ett sådant beslut får meddelas på yrkande av patenthavaren eller
den som på grund av licens har rätt att utnyttja uppfinningen. Det får bara
meddelas om informationen kan antas underlätta utredning av ett intrång
som avser varorna eller tjänsterna.
Skyldigheten att lämna information omfattar den som
1. har gjort eller medverkat till intrånget,
2. i kommersiell skala har förfogat över en vara som intrånget gäller,
3. i kommersiell skala har använt en tjänst som intrånget gäller,
4. i kommersiell skala har tillhandahållit en elektronisk kommunikations-
tjänst eller en annan tjänst som har använts vid intrånget, eller
5. har identifierats av någon som anges i 2–4 såsom delaktig i tillverk-
ningen eller distributionen av en vara eller tillhandahållandet av en tjänst
som intrånget gäller.
Information om varors eller tjänsters ursprung och distributionsnät kan
särskilt avse
1. namn på och adress till producenter, distributörer, leverantörer och an-
dra som har innehaft varorna eller tillhandahållit tjänsterna,
2. namn på och adress till avsedda grossister och detaljister, och
3. uppgifter om hur mycket som har producerats, levererats, mottagits el-
ler beställts och om vilket pris som har bestämts för varorna eller tjänsterna.
Bestämmelserna i första–tredje styckena tillämpas också i fråga om försök
eller förberedelse till intrång.
57 d § Ett informationsföreläggande får meddelas endast om skälen för åt-
gärden uppväger den olägenhet eller det men i övrigt som åtgärden innebär
för den som drabbas av den eller för något annat motstående intresse.
Skyldigheten att lämna information enligt 57 c § omfattar inte uppgifter
vars yppande skulle röja att uppgiftslämnaren eller någon honom eller henne
närstående som avses i 36 kap. 3 § rättegångsbalken har begått en brottslig
handling.
I personuppgiftslagen (1998:204) finns bestämmelser som begränsar hur
mottagna personuppgifter får behandlas.
57 e § Ett beslut om informationsföreläggande får meddelas av domstol
som avses i 65 §.
Om yrkandet om informationsföreläggande riktar sig mot den som är
sökandens motpart i ett mål om intrång, ska bestämmelserna om rättegång
som gäller för det målet tillämpas. Beslut om informationsföreläggande får
överklagas särskilt.
Om yrkandet om informationsföreläggande riktar sig mot någon annan än
den som anges i andra stycket, ska lagen (1996:242) om domstolsärenden
tillämpas. För prövning av frågan får det även hållas förhör enligt 37 kap.
rättegångsbalken. Domstolen får bestämma att vardera parten ska svara för
sina rättegångskostnader.
Talan om utdömande av vite får föras av den som har ansökt om föreläg-
gandet och ska handläggas enligt reglerna i rättegångsbalken om åtal för
3
SFS 2009:111
brott för vilket svårare straff än böter inte är föreskrivet. I samband med en
sådan talan får talan föras om nytt informationsföreläggande.
57 f § Den som på grund av bestämmelserna i 57 c § andra stycket 2–5 har
förelagts att enligt första stycket samma paragraf lämna information har rätt
till skälig ersättning för kostnader och besvär. Ersättningen ska betalas av
den som har framställt yrkandet om informationsföreläggande.
Den som tillhandahåller en elektronisk kommunikationstjänst och som till
följd av ett informationsföreläggande har lämnat ut information som avses i
6 kap. 20 § lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation ska sända en
skriftlig underrättelse om detta till den som uppgifterna gäller tidigast efter
en månad och senast efter tre månader från det att informationen lämnades
ut. Kostnaden för underrättelsen ersätts enligt första stycket.
57 g § Trots förbudet i 21 § personuppgiftslagen (1998:204) får person-
uppgifter om lagöverträdelser som innefattar brott enligt 57 § behandlas om
detta är nödvändigt för att ett rättsligt anspråk ska kunna fastställas, göras
gällande eller försvaras.
57 h § På yrkande av käranden får domstolen, i mål om intrång, ålägga den
som har gjort eller medverkat till intrånget att bekosta lämpliga åtgärder för
att sprida information om domen i målet.
Bestämmelserna i första stycket tillämpas också i fråga om försök eller
förberedelse till intrång.
58 §4 Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet gör patentintrång ska be-
tala skälig ersättning för utnyttjandet av uppfinningen samt ersättning för
den ytterligare skada som intrånget har medfört. När ersättningens storlek
bestäms ska hänsyn särskilt tas till
1. utebliven vinst,
2. vinst som den som har begått intrånget har gjort,
3. skada på uppfinningens anseende,
4. ideell skada, och
5. patenthavarens intresse av att intrång inte begås.
Den som utan uppsåt eller oaktsamhet gör patentintrång ska betala ersätt-
ning för utnyttjandet av uppfinningen, om och i den mån det är skäligt.
Talan om ersättning för patentintrång får endast avse skada under de fem
senaste åren innan talan väcktes. Om talan inte förs inom den tiden, är rätten
till ersättning förlorad.
59 §5 På yrkande av den som har lidit patentintrång får domstolen, efter
vad som är skäligt, besluta att ett patentskyddat alster som har tillverkats
utan patenthavarens lov ska återkallas från marknaden, ändras, sättas i förvar
för återstoden av patenttiden eller förstöras eller att någon annan åtgärd ska
vidtas med det. Detsamma gäller i fråga om hjälpmedel som har använts el-
ler varit avsett att användas vid intrånget.
4 Senaste lydelse 1986:233.
5 Senaste lydelse 2005:289.
4
SFS 2009:111
Egendom som avses i första stycket får tas i beslag, om det skäligen kan
antas att ett brott enligt 57 § har begåtts. I fråga om ett sådant beslag tilläm-
pas reglerna om beslag i brottmål i allmänhet.
Trots vad som sägs i första stycket får domstolen, om det finns synnerliga
skäl, på yrkande besluta att en innehavare av egendom som avses i första
stycket ska få förfoga över egendomen under återstoden av patenttiden eller
del av den, mot skälig ersättning och på skäliga villkor i övrigt. Ett sådant
beslut får meddelas endast om innehavaren har handlat i god tro.
Bestämmelserna i första–tredje styckena tillämpas också i fråga om försök
eller förberedelse till intrång.
Ett beslut om åtgärd enligt första stycket får inte innebära att den som har
lidit patentintrång ska betala ersättning till den som åtgärden riktas mot.
Åtgärder enligt första stycket ska bekostas av svaranden om det inte finns
särskilda skäl mot detta.
Ett beslut som avses i denna paragraf ska inte meddelas, om förverkande
eller någon åtgärd till förebyggande av missbruk ska beslutas enligt 57 a §
eller enligt brottsbalken.
59 a §6 Om det skäligen kan antas att någon har gjort eller medverkat till
ett intrång, får domstolen för att bevisning ska kunna säkras om intrånget be-
sluta att en undersökning får göras hos denne för att söka efter föremål eller
handlingar som kan antas ha betydelse för en utredning om intrånget
(intrångsundersökning).
Ett beslut om intrångsundersökning får meddelas endast om skälen för åt-
gärden uppväger den olägenhet eller det men i övrigt som åtgärden innebär
för den som drabbas av den eller för något annat motstående intresse.
Bestämmelserna i första och andra styckena tillämpas också i fråga om
försök eller förberedelse till intrång.
59 b §7 Ett beslut om intrångsundersökning meddelas av domstol som av-
ses i 65 §.
En fråga om intrångsundersökning får tas upp endast på yrkande av pa-
tenthavaren eller den som på grund av licens har rätt att utnyttja uppfin-
ningen. Om rättegång inte är inledd, ska yrkandet framställas skriftligen.
Innan ett beslut om undersökning meddelas ska motparten ha fått tillfälle
att yttra sig. Domstolen får dock omedelbart meddela ett beslut som gäller
till dess annat har beslutats, om ett dröjsmål skulle medföra risk för att före-
mål eller handlingar som har betydelse för utredning om intrånget skaffas
undan, förstörs eller förvanskas.
I övrigt ska en fråga om intrångsundersökning som uppkommer då rätte-
gång inte är inledd handläggas på samma sätt som om frågan uppkommit un-
der rättegång.
61 §8 Om ett patent har upphävts eller förklarats ogiltigt genom ett beslut
eller en dom som har vunnit laga kraft, får domstolen inte döma till straff,
6 Senaste lydelse 1998:1456.
7 Senaste lydelse 1998:1456.
8 Senaste lydelse 2005:289.
5
SFS 2009:111
besluta om förverkande, meddela vitesförbud, döma ut vite eller ersättning
eller besluta om annan åtgärd enligt 57–60 §§.
Förs talan rörande patentintrång och gör den mot vilken talan förs gällan-
de att patentet är ogiltigt, får frågan om ogiltighet prövas endast sedan talan
om detta har väckts. Domstolen ska förelägga den som gör gällande att pa-
tentet är ogiltigt att inom viss tid väcka sådan talan.
Förs i samma rättegång talan om patentintrång och talan om patentets
ogiltighet och är det med hänsyn till utredningen lämpligt att frågan huru-
vida patentintrång föreligger avgörs särskilt för sig, får på begäran av någon
av parterna särskild dom ges i den frågan. Om särskild dom ges, får domsto-
len förordna att målet om ogiltighet ska vila till dess domen har vunnit laga
kraft.
1. Denna lag träder i kraft den 1 april 2009.
2. Bestämmelserna i 57 c–57 f och 57 h §§ ska inte tillämpas när in-
trånget, eller försöket eller förberedelsen till intrånget, har begåtts före
ikraftträdandet.
På regeringens vägnar
LENA ADELSOHN LILJEROTH
Christine Lager
(Justitiedepartementet)
Thomson Reuters Professional AB, tel. 08-587 671 00
Edita Västra Aros, Västerås 2009