Lag (1970:995) om infö­rande av nya jor­da­bal­ken

Utfär­dad:
Källa: Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.
SFS nr: 1970:995
Depar­te­ment: Justi­tie­de­par­te­men­tet L1
Änd­ring införd: t.o.m. SFS 2020:364
Länk: Länk till regis­ter

SFS nr:

1970:995
Depar­te­ment/myn­dig­het: Justi­tie­de­par­te­men­tet L1
Utfär­dad: 1970-​12-17
Änd­rad: t.o.m. SFS

2020:364
Änd­rings­re­gis­ter: SFSR (Rege­rings­kans­liet)
Källa: Full­text (Rege­rings­kans­liet)


All­männa bestäm­mel­ser

1 §   Den nu antagna jor­da­bal­ken samt denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1972.

2 §   Genom nya bal­ken upp­hä­ves med den begräns­ning som föl­jer av denna lag

jor­da­bal­ken i 1734 års lag,
för­ord­ningen den 10 april 1810 angå­ende lag­fart med för­pan­tad fast egen­dom, när pant­ä­ga­ren ej är till namn eller vis­tel­se­ort bekant, samt om fräl­se­rän­tas för­vär­vande och lag­fart därå,
för­ord­ningen den 1 maj 1810 angå­ende för­bud att, vid köp eller skifte av fas­tig­het, för­be­hålla sig att egen­do­men fram­de­les åter­vinna,
för­ord­ningen (1835:16 s. 1) angå­ende hem­bud av fräl­se­ränta till den, som skatte­jor­den äger, när fräl­se­rän­tan säl­jes utom börd,
för­ord­ningen (1857:60) angå­ende vad i tes­ta­mente givas må, så ock om gåva av fast egen­dom,
för­ord­ningen (1875: 42 s. 1) angå­ende lag­fart å fång till fast egen­dom,
för­ord­ningen (1875:42 s. 12) angå­ende inteck­ning i fast egen­dom,
för­ord­ningen (1875:42 s. 35) angå­ende sär­skilda pro­to­koll över lag­far­ter, inteck­ningar och andra ären­den,
för­ord­ningen (1880:36), inne­fat­tande sär­skilda före­skrif­ter angå­ende lag­fart, inteck­ning och utmät­ning av järn­väg, så ock i fråga om för­valt­ning av järn­väg under kon­kurs,
för­ord­ningen (1881:17 s. 1) om tju­gu­å­rig hävd,
lagen (1884:32 s. 3) angå­ende utsträckt tillämp­ning av de i för­ord­ningen den 15 okto­ber 1880 med­de­lade sär­skilda före­skrif­ter angå­ende lag­fart, inteck­ning och utmät­ning av järn­väg, så ock i fråga om för­valt­ning av järn­väg under kon­kurs,
lagen (1907:36 s. 1) om nytt­jan­de­rätt till fast egen­dom,
lagen (1907:36 s. 25) om ser­vi­tut,
lagen (1907:36 s. 27) om inskriv­ning av tomträtt och vat­ten­falls­rätt samt av fång till sådan rätt,
lagen (1920:474) med vissa bestäm­mel­ser om regi­stre­ring av elekt­riska anlägg­ningar samt om rätt till elekt­risk kraft m.m.,
lagen (1932:170) med sär­skilda bestäm­mel­ser om hand­lägg­ning av inskriv­nings­ä­ren­den,
lagen (1932:230) med sär­skilda bestäm­mel­ser om äldre ägo­grän­ser,
lagen (1934:255) angå­ende anteck­ning om inne­hav av ford­rings­hand­ling på grund varav inteck­ning bevil­jats i fast egen­dom m.m.,
lagen (1943:884) om arren­da­tors för­köps­rätt,
lagen (1946:147) med sär­skilda bestäm­mel­ser om arrende av viss kom­mu­nal jord,
lagen (1952:95) om ogil­tig­het av säm­je­del­ning av jord inom vissa delar av Kopp­ar­bergs län,
lagen (1953:422) om inteck­ning i tomträtt och vat­ten­falls­rätt,
lagen (1962:166) angå­ende för­bud mot säm­je­del­ning av fast egen­dom,
lagen (1966:453) om vad som är fast egen­dom,
vad som i annan för­fatt­ning stri­der mot nya bal­ken eller denna lag.

3 §   Före­kom­mer i lag eller annan för­fatt­ning hän­vis­ning till före­skrift som ersatts genom bestäm­melse i nya bal­ken eller i denna lag, skall i stäl­let den nya bestäm­mel­sen tilläm­pas.

Bestäm­melse i lag eller annan för­fatt­ning om inteck­ning för nytt­jan­de­rätt, ser­vi­tut eller rätt till elekt­risk kraft skall gälla inskriv­ning av sådan rätt enligt nya bal­ken.

Bestäm­mel­ser angå­ende vissa äldre rätts­in­sti­tut

4 §   Sådan lös­nings­rätt avse­ende ofri tomt i stad, som föl­jer av 4 kap. 6 § äldre jor­da­bal­ken jäm­förd med för­ord­ningen (1875:42 s. 9) angå­ende upp­hö­rande av hem­buds­skyl­dig­het, skall intill utgången av år 1988 fort­fa­rande till­komma mar­kens ägare men upp­hör där­ef­ter att gälla.
Säl­jes ofri tomt före nämnda tid­punkt utan att lös­nings­rät­ten utövas, upp­hör lös­nings­rät­ten till tom­ten.

Är mål om utö­vande av lös­nings­rätt anhäng­igt hos dom­stol vid utgången av år 1988 prö­vas talan i målet utan hin­der av första styc­ket första punk­ten enligt äldre lag.

Vid den tid­punkt då lös­nings­rätt som avses i första styc­ket upp­hör, över­går ägan­de­rät­ten till den fas­tig­het eller del av fas­tig­het som har upp­lå­tits som ofri tomt i stad på den som då inne­har besitt­nings­rät­ten till grun­den som ofri tomt.

Talan om utö­vande av lös­nings­rät­ten väc­kes genom ansö­kan om stäm­ning till fas­tig­hets­dom­stol. I fråga om anteck­ning i fas­tig­hets­bo­ken angå­ende talan som nyss sagts äger 19 kap. 20 § första och andra styc­kena nya bal­ken mot­sva­rande tillämp­ning.

Är mål om utö­vande av lös­nings­rätt anhäng­igt hos dom­stol vid nya bal­kens ikraft­trä­dande hand­läg­ges målet enligt äldre bestäm­mel­ser. Lag (1973:897).

5 §   Häf­tar fast egen­dom, som över­lå­tits före nya bal­kens ikraft­trä­dande, för ford­ran på ogul­den köpeskil­ling med rätt till före­träde enligt 11 kap. 2 § äldre jor­da­bal­ken eller för rät­tig­het var­med föl­jer samma rätt i för­hål­lande till köpa­rens bor­ge­nä­rer på grund av för­ord­ningen (1875:42 s. 12) angå­ende inteck­ning i fast egen­dom, är inne­ha­va­ren av ford­ringen eller rät­tig­he­ten efter ikraft­trä­dan­det bibe­hål­len vid sin före­trä­des­rätt. Har inteck­ning ej sökts före ikraft­trä­dan­det, gäl­ler före­trä­des­rät­ten dock endast om inteck­ning eller inskriv­ning enligt nya bal­ken sökes inom den i 11 kap. 2 § äldre jor­da­bal­ken angivna tiden efter det att lag­fart bevil­jats på grund av över­lå­tel­sen och sist före utgången av år 1981.

För att före­trä­des­rätt som anges i första styc­ket skall ha bli­vit beva­rad genom ansö­kan om inteck­ning eller inskriv­ning fordras, att före­trä­des­rät­ten anmärkts i beslu­tet om inteck­ning eller inskriv­ning.
Har inteck­ning med­de­lats före nya bal­kens ikraft­trä­dande utan att sådan anmärk­ning gjorts, är före­trä­des­rät­ten lik­väl beva­rad, såvitt angår ford­ran dock endast om inne­ha­va­ren före utgången av år 1972 ansö­ker hos inskriv­nings­myn­dig­he­ten om att före­trä­des­rät­ten anmär­kes i fas­tig­hets­bo­ken.

Avstyc­kas sam­fäl­lig­het eller viss ägo­vidd av sam­fäl­lig­het enligt fas­tig­hets­bild­nings­la­gen (1970:988), äger 6 kap. 16 § andra styc­ket nya bal­ken mot­sva­rande tillämp­ning på ford­ran som avses i första styc­ket och på sådan i samma stycke avsedd rät­tig­het som inne­bär rätt till avkomst eller annan för­mån.

6 §   Genom nya bal­ken inskrän­kes ej den rätt som före bal­kens ikraft­trä­dande till­kom­mit någon på grund av urmin­nes hävd.

7 §   Bestäm­mel­serna i 16 kap. samt 17 kap. 1, 2 och 5 §§ äldre jor­da­bal­ken äger fort­fa­rande tillämp­ning på stad­gad åbo­rätt och annan nytt­jan­de­rätt som ej omfat­tas av lagen (1907:36 s. 1) om nytt­jan­de­rätt till fast egen­dom.

8 §   I fråga om rätt till avkomst eller annan för­mån av fast egen­dom som upp­lå­tits före nya bal­kens ikraft­trä­dande äger äldre bestäm­mel­ser fort­fa­rande tillämp­ning, i den mån ej annat anges i andra-​​fjärde styc­kena.

Vid hand­lägg­ning på inskriv­nings­dag efter nya bal­kens ikraft­rä­dande av ärende om rät­tig­het som avses i första styc­ket äger bestäm­mel­serna i nya bal­ken och denna lag om annan nytt­jan­de­rätt än tomträtt mot­sva­rande tillämp­ning.

Vad som före­skri­vits i 54 § tredje styc­ket för­ord­ningen (1875:42 s. 12) angå­ende inteck­ning i fast egen­dom om tillämp­ning av 18 § 2 mom.
första styc­ket samt 32-​-37 §§ nämnda för­ord­ning skall avse mot­sva­rande bestäm­mel­ser i nya bal­ken. Här­vid skall såvitt angår tillämp­ningen av de mot mot 32-​-37 §§ sva­rande bestäm­mel­serna i nya bal­ken iakt­ta­gas vad som sägs i 31 § och 32 § första styc­ket denna lag.

Beträf­fande före­träde på grund av inskriv­ning äger bestäm­mel­serna i nya bal­ken och denna lag om nytt­jan­de­rätt mot­sva­rande tillämp­ning.

Avstyc­kas sam­fäl­lig­het eller viss ägo­vidd av sam­fäl­lig­het enligt fas­tig­hets­bild­nings­la­gen (1970:988), äger 6 kap. 16 § andra styc­ket nya bal­ken mot­sva­rande tillämp­ning på rät­tig­het som avses i första styc­ket.

9 §   I fråga om järn­väg, på vil­ken för­ord­ningen (1880:36), inne­fat­tande sär­skilda före­skrif­ter angå­ende lag­fart, inteck­ning och utmät­ning av järn­väg, så ock i fråga om för­valt­ning av järn­väg under kon­kurs är tillämp­lig vid nya bal­kens ikraft­trä­dande, äger 1, 2, 4-7, 9, 11, 12 och 14 §§ nyss­nämnda för­ord­ning fort­fa­rande tillämp­ning. Fråga om till­stånd som avses i 2 och 7 §§ angivna för­ord­ning prö­vas av rege­ringen eller myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer.
Lag (2008:155).

10 §   Bestäm­mel­serna i 5 § lagen (1895:36 s. 1) angå­ende vad till fast egen­dom är att hän­föra skall fort­fa­rande tilläm­pas i fråga om bygg­nad på ofri tomt i stad, vat­ten­verk på annans grund samt fis­keri, som är upp­ta­get i kro­nans jor­de­bok (fis­ke­fas­tig­het), om besitt­nings­rät­ten består efter nya bal­kens ikraft­trä­dande. Lag (2000:227).

11 §   I fråga om arrende-​​ eller hyres­av­tal beträf­fande sådan fide­i­kom­miss­fas­tig­het som ej är att anse såsom huvud­gård till fide­i­ko­miss äger 1 kap. 9 § lagen (1907:36 s. 1) om nytt­jan­de­rätt till fast egen­dom fort­fa­rande tillämp­ning.

12 §   I fråga om vat­ten­falls­rätt som upp­lå­tits enligt lagen (1907:36 s. 1) om nytt­jan­de­rätt till fast egen­dom skall äldre bestäm­mel­ser fort­fa­rande gälla. Nya bal­kens bestäm­mel­ser om tomträtt äger dock mot­sva­rande tillämp­ning i den mån de enligt denna lag skall gälla beträf­fande tomträtt som upp­lå­tits före ikraft­trä­dan­det, med det undan­ta­get att hän­vis­ning­arna i 52 § denna lag till 13 kap. 21 och 25 §§ nya bal­ken icke skall avse vat­ten­falls­rätt.

13 §   Det för­bud mot upp­lå­telse av ofri tomt i stad, som finns i 5 § lagen (1907:36 s. 22) om vad iakt­ta­gas skall i avse­ende å infö­rande av lagen om nytt­jan­de­rätt till fast egen­dom, skall fort­fa­rande gälla.

14 §   Vad som i lagen (1920:474) med vissa bestäm­mel­ser om regi­stre­ring av elekt­riska anlägg­ningar samt om rätt till elekt­risk kraft m.m.
före­skri­vits angå­ende ver­kan av regi­stre­ring av led­ning och understa­tion samt angå­ende upp­hä­vande av sådan regi­stre­ring gäl­ler till utgången av år 1976.

Har bor­ge­när vid nya bal­kens ikraft­trä­dande panträtt i fas­tig­het med huvud­sta­tion på vil­ken led­ning eller understa­tion regi­stre­rats och inträf­far den med panträt­ten för­e­nade ford­ring­ens för­fal­lo­dag efter utgången av år 1976, får bor­ge­nä­ren säga upp ford­ringen till betal­ning inom sex måna­der, om säker­he­tens värde väsent­ligt ned­går till följd av att ver­kan av regi­stre­ringen upp­hör och gäl­de­nä­ren ej efter anford­ran stäl­ler ytter­li­gare säker­het var­med bor­ge­nä­ren skä­li­gen kan nöjas.
Upp­säg­ningen får icke ske för­rän sex måna­der för­flu­tit från det gäl­de­nä­ren anmo­dats ställa ytter­li­gare säker­het och ej hel­ler före utgången av år 1974.

Över­gångs­be­stäm­mel­ser angå­ende 1 kap. nya jor­da­bal­ken

15 §   Fråga om gil­tig­he­ten av säm­je­del­ning som skett före nya bal­kens ikraft­trä­dande skall fort­fa­rande bedö­mas enligt äldre bestäm­melse.

16 §   Beträf­fande gräns som före nya bal­kens ikraft­trä­dande till­kom­mit i annan ord­ning än vid lant­mä­te­ri­för­rätt­ning eller sådan för­rätt­ning enligt 6 kap. lagen (1917:269) om fas­tig­hets­bild­ning i stad som fast­ställts efter utgången av år 1932 äger 1 kap. 3 § första och andra punk­terna nya bal­ken icke tillämp­ning, när tvist om grän­sen upp­kom­mer inom tio år från bal­kens ikraft­trä­dande. Det­samma gäl­ler annan gräns som efter sin till­komst men före bal­kens ikraft­trä­dande bestämts vid för­rätt­ning. Tvist skall anses ha upp­kom­mit, för­u­tom när talan väckts vid dom­stol, när ansö­kan om fas­tig­hets­be­stäm­ning gjorts eller fråga om fas­tig­hets­in­del­ning­ens beskaf­fen­het upp­ta­gits till pröv­ning vid fas­tig­hets­be­stäm­ning i sam­band med fas­tig­hets­bild­ning.

Har beträf­fande gräns som avses i första styc­ket tvist upp­kom­mit inom den där angivna tio­års­fris­ten och före­lig­ger vid för­rätt­ning för grän­sens bestäm­mande sådana för­hål­lan­den att den rätta sträck­ningen av även annan sam­ti­digt till­kom­men gräns lämp­li­gen bör prö­vas, får för­rätt­ningen utvid­gas till att avse bestäm­mande också av den andra grän­sen. I sådant fall anses även i fråga om denna gräns tvist ha upp­kom­mit inom tio­års­fris­ten.

Bestäm­mes med anled­ning av tvist som avses i denna para­graf gräns till annan sträck­ning än den som bli­vit i laga ord­ning utmärkt på mar­ken, har den som avträ­der mark med väx­ande skog rätt till skä­lig ersätt­ning för sko­gen av den som erhål­ler mar­ken.

Har tvis­ten upp­kom­mit före nya bal­kens ikraft­trä­dande, äger andra och tredje styc­kena tillämp­ning endast om tvis­ten då ännu ej avgjorts av för­rätt­nings­män eller ägo­del­nings­rätt.

17 §   Om fas­tig­hets­gräns till­kom­mit genom över­lå­telse av jord före nya bal­kens ikraft­trä­dande har grän­sen den sträck­ning som med led­ning av fång­es­hand­ling, inne­hav och andra omstän­dig­he­ter kan anta­gas ha varit åsyf­tad.

18 §   Har fas­tig­hets­gräns under minst tjugo år okland­rat häv­dats i annan sträck­ning än den skulle ha enligt lag och fram­går av omstän­dig­he­terna att häv­den grun­dats på över­ens­kom­melse som före bal­kens ikraft­trä­dande ingåtts mel­lan ägarna på ömse sidor, gäl­ler den sträck­ning i vil­ken grän­sen sålunda häv­dats.

Över­gångs­be­stäm­melse angå­ende 2 kap. nya jor­da­bal­ken

19 §   Bestäm­mel­sen i 2 kap. 1 § andra styc­ket nya bal­ken skall i fråga om elekt­risk stark­ströms­led­ning, som omfat­tas av regi­stre­ring enligt lagen (1920:474) med vissa bestäm­mel­ser om regi­stre­ring av elekt­risk anlägg­ningar samt om rätt till elekt­risk kraft m.m., tilläm­pas först efter utgången av år 1976 eller, om regi­stre­ringen upp­hä­ves tidi­gare, efter upp­hö­ran­det.

Över­gångs­be­stäm­mel­ser angå­ende 4 kap. nya jor­da­bal­ken

20 §   I fråga om för­värv av fast egen­dom som ägt rum före nya bal­kens ikraft­trä­dande äger äldre bestäm­mer fort­fa­rande tillämp­ning.

21 §   Bestäm­mel­sen i 4 kap. 16 § andra styc­ket nya bal­ken skall i det fall att inteck­ningen bevil­jats eller sökts före bal­kens ikraft­trä­dande ej äga tillämp­ning för­rän efter utgången av år 1986.

Över­gångs­be­stäm­melse angå­ende 5 kap. nya jor­da­bal­ken

22 §   Bestäm­mel­serna i 5 kap. nya bal­ken skall, då egen­do­men avträ­des efter bal­kens ikraft­trä­dande, äga tillämp­ning även om det för­hål­lande som för­an­lett avträ­dan­det hän­för sig till tiden före ikraft­trä­dan­det.

Över­gångs­be­stäm­mel­ser angå­ende 6 kap. nya jor­da­bal­ken

23 §   Inteck­ning för ford­ran som bevil­jats eller sökts före nya bal­kens ikraft­trä­dande skall anses som en enligt nya bal­kens bestäm­mel­ser bevil­jad eller sökt inteck­ning på belopp mot­sva­rande den tidi­gare bevil­jade eller sökta inteck­ning­ens kapi­tal­be­lopp.
Inteck­nings­hand­lingen skall anses som pant­brev på samma belopp, om inteck­ningen är bevil­jad, och som vilan­de­be­vis på belop­pet, om ansök­ningen om inteck­ning är för­kla­rad vilande.

24 §   Utgör inteck­nings­hand­ling säker­het för ford­ran vid nya bal­kens ikraft­trä­dande, skall panträtt enligt 6 kap. 2 § nya bal­ken anses upp­lå­ten i fas­tig­he­ten till säker­het för ford­ringen. Om bor­ge­när inne­har inteck­nings­hand­ling vid nämnda tid­punkt utan att hand­lingen utgör säker­het för ford­ran, skall panträtt anses upp­lå­ten till säker­het för bor­ge­nä­rens rätt på grund av hand­lingen.

Utan hin­der av första styc­ket skall 59 § för­ord­ningen (1875:42 s. 12) angå­ende inteck­ning i fast egen­dom fort­fa­rande gälla.

25 §   Bestäm­mel­serna i 24 § äger mot­sva­rande tillämp­ning i fall då bor­ge­när vid nya bal­kens ikraft­trä­dande inne­har ford­rings­hand­ling, på grund varav inteck­ning sökts, eller sådan hand­ling som berät­ti­gar till inteck­ning enligt 2 § för­ord­ningen (1875:42 s. 12) angå­ende inteck­ning i fast egen­dom samt inteck­ning seder­mera bevil­jas med stöd av 61 § första eller andra styc­ket denna lag.

Bestäm­mel­serna i 24 § äger lika­le­des mot­sva­rande tillämp­ning, om bor­ge­när vid nya bal­kens ikraft­trä­dande inne­har ford­rings­hand­ling, på vil­ken teck­nats inteck­nings­med­gi­vande, och inteck­ning seder­mera bevil­jas med stöd av 61 § tredje styc­ket.

26 §   Har bor­ge­när panträtt för sin ford­ran på grund av inteck­ning som bevil­jats före nya bal­kens ikraft­trä­dande eller där­ef­ter med stöd av 61 § första eller andra styc­ket, skall i fråga om hans rätt till betal­ning ur medel, som myn­dig­het vid utsök­ning eller eljest för­de­lar mel­lan rätt­sä­gare i den av inteck­ningen besvä­rade fas­tig­he­ten, äldre bestäm­mel­ser tilläm­pas i stäl­let för 6 kap. 3 § nya bal­ken, om det yrkas av någon vars rätt beror därav. Vad som sagts nu gäl­ler dock endast om för­del­ningen för­an­le­des av utmät­ning som skett före utgången av år 1976 eller av kon­kurs efter ansö­kan som gjorts inom samma tid eller, såvitt angår för­del­ning av annan anled­ning än utmät­ning eller kon­kurs, om med­len ned­satts inom den angivna tiden.

Första styc­ket gäl­ler även i fall då efter nya bal­kens ikraft­trä­dande inteck­ningen utsträckts eller inteck­nings­hand­lingen utbytts mot två eller flera nya pant­brev.

27 §   Grun­das panträtt i fas­tig­het på för­hål­lande som anges i 24 § eller 25 § första styc­ket, har fas­tig­hets­ä­ga­ren även i annat fall än då 26 § är tillämp­lig rätt att påfordra, att vid för­del­ning av medel mel­lan rätt­sä­gare i fas­tig­he­ten betal­ning till bor­ge­nä­ren begrän­sas i enlig­het med äldre bestäm­mel­ser.

28 §   Med­för 6 kap. 3 § nya bal­ken, i fall då panträtt i fas­tig­het grun­das på för­hål­lande som anges i 24 § eller 25 § första styc­ket denna lag och ford­ring­ens för­fal­lo­dag inträf­far efter utgången av år 1976, att inteck­nings­sä­ker­he­tens värde ned­går väsent­ligt och stäl­ler gäl­de­nä­ren ej efter anford­ran ytter­li­gare säker­het var­med bor­ge­nä­ren skä­li­gen kan nöjas, får bor­ge­nä­ren säga upp ford­ringen till betal­ning inom sex måna­der. Upp­säg­ning på grund av vad som sagts nu får icke ske för­rän sex måna­der för­flu­tit från det gäl­de­nä­ren anmo­dats ställa ytter­li­gare säker­het och ej hel­ler före utgången av år 1974 eller senare än att tiden för betal­nings­skyl­dig­he­tens full­gö­rande infal­ler före utgången av år 1976.

29 §   Bestäm­mel­serna i denna lag utgör ej hin­der för bor­ge­när att göra gäl­lande per­son­ligt betal­nings­an­svar på grund av inteck­nings­hand­ling.
Bestäm­mel­serna i 28 och 29 §§ samt 34 § tredje styc­ket för­ord­ningen (1875:42 s. 12) angå­ende inteck­ning i fast egen­dom äger fort­fa­rande tillämp­ning.

30 §   Bestäm­mel­sen i 6 kap. 8 § andra styc­ket nya bal­ken om ver­kan av att avtal om fas­tig­hets­för­värv häves av över­lå­ta­ren äger ej tillämp­ning när någon enligt 11 kap. 4 § äldre jor­da­bal­ken åter­ta­ger jord som han bytt bort mot annan jord.

31 §   Har i fråga om gemen­sam inteck­ning, som bevil­jats före nya bal­kens ikraft­trä­dande eller med stöd av 61 § första eller andra styc­ket denna lag, i inteck­nings­hand­lingen visst värde bli­vit utsatt på varje inteck­nad fas­tig­het, gäl­ler detta värde vid tillämp­ning av 6 kap. 10 § första styc­ket nya bal­ken.

I fråga om avstyck­ning som verk­ställts före nya bal­kens ikraft­trä­dande äger 6 kap. 11 § andra styc­ket nya bal­ken tillämp­ning endast om den avstyc­kade fas­tig­he­tens ansvar för inteck­ningen vid tillämp­ning av äldre bestäm­mel­ser varit att bedöma enligt 37 § 5 mom. för­ord­ningen (1875:42 s. 12) angå­ende inteck­ning i fast egen­dom. Har del­ning skett genom jor­davsönd­ring och har den avsönd­rade fas­tig­he­tens ansvar för inteck­ningen enligt äldre bestäm­mel­ser varit att bedöma enligt 37 § 3 mom. samma för­ord­ning, äger 6 kap. 11 § andra styc­ket nya bal­ken mot­sva­rande tillämp­ning.

Den ver­kan i fråga om fas­tig­hets ansvar för gemen­sam inteck­ning som kan ha inträtt till följd av 33 eller 34 § nyss­nämnda för­ord­ning skall fort­fa­rande bestå.

32 §   Har fas­tig­het sålts på exe­ku­tiv auk­tion före nya bal­kens ikraft­trä­dande eller har myn­dig­het av annan anled­ning dess­förin­nan för­de­lat medel mel­lan rätt­sä­gare i fas­tig­het, äger äldre bestäm­mel­ser tillämp­ning beträf­fande åtgär­dens ver­kan på fas­tig­he­tens ansvar för inteck­ning, även om auk­tio­nen eller för­del­ningen ej vun­nit laga kraft vid ikraft­trä­dan­det.

Avser inteck­ning andel i fas­tig­het och säl­jes fas­tig­he­ten på exe­ku­tiv auk­tion efter nya bal­kens ikraft­trä­dande, är inteck­ningen utan ver­kan i ande­len sedan auk­tio­nen vun­nit laga kraft och köpeskil­lingen erlagts.

33 §   Bestäm­mel­sen i 6 kap. 16 § andra styc­ket nya bal­ken äger tillämp­ning endast om avstyck­ningen skett enligt fas­tig­hets­bild­nings­la­gen (1970:988). Om upp­hö­rande av inteck­nings­an­svar i fas­tig­het som enligt äldre bestäm­mel­ser bil­dats av sam­fälld mark finns sär­skilda bestäm­mel­ser.

Över­gångs­be­stäm­mel­ser angå­ende 7--15 kap. nya jor­da­bal­ken

34 §   I fråga om nytt­jan­de­rätt, ser­vi­tut och rätt till elekt­risk kraft som upp­lå­tits före nya bal­kens ikraft­trä­dande äger äldre bestäm­mel­ser fort­fa­rande tillämp­ning, om ej annat är före­skri­vet i denna lag.

35 §   Har genom avtal som träf­fats före nya bal­kens ikraft­trä­dande rätt till andel i sam­fällt ström­fall upp­lå­tits såsom nytt­jan­de­rätt eller ser­vi­tut och är vid ikraft­trä­dan­det ande­lens ägare bun­den av upp­lå­tel­sen på den grund att han själv är upp­lå­tare eller att han för­vär­vat ande­len med för­be­håll om rät­tig­he­tens bestånd, har avta­let rätts­ver­kan enligt sitt inne­håll utan hin­der av att upp­lå­tel­sen avser andel i sam­fälld egen­dom. Det­samma gäl­ler, om rät­tig­he­ten vid ikraft­trä­dan­det är inteck­nad eller ansö­kan om inteck­ning av rät­tig­he­ten då är bero­ende på pröv­ning.

36 §   Vad 7 kap. 14 § nya bal­ken inne­hål­ler om ver­kan av att vid över­lå­telse av fas­tig­het nye äga­ren ägt eller bort äga kän­ne­dom om upp­lå­telse av rät­tig­het i fas­tig­he­ten skall, när över­lå­tel­sen ägt rum efter bal­kens ikraft­trä­dande, tilläm­pas även i fråga om upp­lå­telse av nytt­jan­de­rätt eller ser­vi­tut som skett dess­förin­nan.

37 §   Bestäm­mel­serna i 7 kap. 25 § nya bal­ken äger tillämp­ning även i fråga om nytt­jan­de­rätt, ser­vi­tut eller rätt till elekt­risk kraft som upp­lå­tits före bal­kens ikraft­trä­dande. Åter­ta­ger någon enligt 11 kap. 4 § äldre jor­da­bal­ken jord som han bytt bort mot annan jord, gäl­ler dock i fråga om bestån­det av inteck­nad eller inskri­ven sådan rät­tig­het vad som sagts i nämnda lag­rum.

38 §   Bestäm­mel­serna i 8 kap. 8, 8 a, 25 och 26 §§ nya bal­ken ska tilläm­pas även på arren­de­av­tal som har träf­fats före bal­kens ikraft­trä­dande, om inte något annat föl­jer av andra och tredje styc­kena.

Om avta­let har sagts upp före nya bal­kens ikraft­trä­dande ska äldre bestäm­mel­ser om sät­tet för upp­säg­ning och om arren­de­rät­tens för­ver­kande fort­fa­rande tilläm­pas.

I fråga om avtal som har upp­hört att gälla före nya bal­kens ikraft­trä­dande ska äldre bestäm­mel­ser tilläm­pas vid beräk­ning av den tid inom vil­ken en jord­ä­gare eller arren­da­tor har att vid talans för­lust göra ford­rings­an­språk på grund av arren­de­för­hål­lan­det gäl­lande.

Bestäm­mel­serna i 8 kap. 17 och 18 §§ samt 9 kap. 30 § nya bal­ken tilläm­pas när en arren­da­tor har för­satts i kon­kurs på grund av en ansö­kan som gjorts efter bal­kens ikraft­trä­dande.
Lag (2020:364).

39 §   Är arren­de­av­tal som ingåtts före nya bal­kens ikraft­trä­dande träf­fat för obe­stämd tid eller med för­be­håll om rätt för såväl jord­ä­ga­ren som arren­da­torn att upp­säga avta­let och sker ej, sedan nya bal­ken trätt i kraft, upp­säg­ning till den tid­punkt då på grund av sådan upp­säg­ning avta­let tidi­gast kun­nat från­trä­das, äger 7--11 kap.
nya bal­ken tillämp­ning på avta­let från nämnda tid­punkt.

40 §   Bestäm­mel­serna i 9 kap. 8--13 §§ nya bal­ken äger tillämp­ning även på avtal om jord­bruks­ar­rende som träf­fats före bal­kens ikraft­trä­dande, om 2 kap. 51-​-56 §§ lagen (1907:36 s. 1) om nytt­jan­de­rätt till fast egen­dom gäl­ler för avta­let. Har under­rät­telse som avses i 2 kap. 52-​-54 §§ nämnda lag skett före ikraft­trä­dan­det, äger dock äldre bestäm­mel­ser alltjämt tillämp­ning.

41 §   Har avtal om jord­bruks­ar­rende träf­fats före nya bal­kens ikraft­trä­dande och är upp­lå­tel­sen sådan att 2 kap. 51-​-56 §§ lagen (1907:36 s. 1) om nytt­jan­de­rätt till fast egen­dom ej kun­nat tilläm­pas på den, äger 9 kap. 7--13 §§ nya bal­ken tillämp­ning på avta­let, om antingen arren­da­torn ensam eller arren­da­torn och före honom hans make eller någon av hans för­äld­rar vid arren­de­ti­dens utgång bru­kat arren­de­stäl­let under sam­man­lagt minst tio år. Det­samma gäl­ler, om den arren­de­tid som löper vid ikraft­trä­dan­det enligt avta­let utgår först sedan arren­de­för­hål­lan­det varat minst tio år.

Rätt till för­läng­ning av arren­de­av­tal enligt första styc­ket till­kom­mer dock ej arren­da­torn, om jord­ä­ga­ren före utgången av år 1973, dock senast i sam­band med att tvist som avses i 9 kap. 10 § nya bal­ken prö­vas av arren­de­nämn­den, hos nämn­den begär för­kla­ring att arren­de­rät­ten icke skall vara för­e­nad med rätt till för­läng­ning och nämn­den med hän­syn till omstän­dig­he­terna fin­ner skäl med­dela sådan för­kla­ring. Lag (1971:1210).

42 §   Inne­hål­ler arren­de­av­tal som avses i 40 eller 41 § ej för­be­håll om upp­säg­ning, äger även 9 kap. 3 § nya bal­ken tillämp­ning. Om arren­de­ti­den går till ända inom ett år från bal­kens ikraft­trä­dande, anses dock upp­säg­ning som skett inom en månad från ikraft­trä­dan­det ha skett i rätt tid.

För­länges arren­de­av­tal till följd av första styc­ket eller 40 eller 41 §, äger där­ef­ter 7--9 kap. nya bal­ken i sin hel­het tillämp­ning på avta­let.

43 §   Äger 9 kap. 15-​-22 § nya bal­ken tillämp­ning i fråga om arren­de­för­hål­lande som tagit sin bör­jan före bal­kens ikraft­trä­dande, skall avräk­ning enligt 9 kap. 23 § nya bal­ken äga rum, om jord­ä­ga­ren eller arren­da­torn begär det inom två måna­der från det att först­nämnda bestäm­mel­ser blev tillämp­liga.

44 §   I fråga om avtal om jord­bruks­ar­rende, som före utgången av år 1981 ingås beträf­fande sådan bruk­nings­del som avses i 2 kap. 49 § lagen (1907:36 s. 1) om nytt­jan­de­rätt till fast egen­dom, äger 2 kap. 63 och 64 §§ samt, såvitt angår för­be­håll stri­dande mot någon av dessa båda para­gra­fer, 2 kap. 65 § andra styc­ket och 68 § första och andra styc­kena nämnda lag fort­fa­rande tillämp­ning.

Första styc­ket äger mot­sva­rande tillämp­ning i fråga om avtal om jord­bruks­ar­rende som före utgången av år 1981 ingås beträf­fande sådan bruk­nings­del som avses i 1 § lagen (1946:147) med sär­skilda bestäm­mel­ser om arrende av viss kom­mu­nal jord. I stäl­let för 2 kap. 68 § första och andra styc­kena lagen (1907:36 s. 1) om nytt­jan­de­rätt till fast egen­dom tilläm­pas 4 § första och andra styc­kena först­nämnda lag. Lag (1971:1210).

45 §   Bestäm­mel­serna i 10 kap. 5, 6 och 6 a §§ nya bal­ken ska tilläm­pas även på arren­de­av­tal som har träf­fats före bal­kens ikraft­trä­dande, om 2 kap. 75-80 §§ lagen (1907:36 s. 1) om nytt­jan­de­rätt till fast egen­dom gäl­ler för avta­let. Om arren­de­av­ta­let har sagts upp före ikraft­trä­dan­det, ska äldre bestäm­mel­ser dock fort­fa­rande tilläm­pas.

Om ett arren­de­av­tal för­längs till följd av första styc­ket, ska där­ef­ter 7, 8 och 10 kap. nya bal­ken i sin hel­het tilläm­pas på avta­let. Lag (2020:364).

46 §   Arren­detvist, vari talan väckt före nya bal­kens ikraft­trä­dande, behand­las enligt äldre bestäm­mel­ser.

Ärende, som enligt äldre bestäm­mel­ser skall hand­läg­gas av arren­de­nämnd eller som enligt 2 kap. 82 § lagen (1907:36 s. 1) om nytt­jan­de­rätt till fast egen­dom skall hand­läg­gas av rät­ten, prö­vas av arren­de­nämnd som avses i 8 kap. 29 § nya bal­ken, om ären­det anhäng­ig­gö­res efter bal­kens ikraft­trä­dande. Arren­de­nämnds beslut i sådant ärende får ej kland­ras.

Syn som påbör­jats före nya bal­kens ikraft­trä­dande hand­läg­ges enligt äldre bestäm­mel­ser.

47 §   Bestäm­mel­serna i 12 kap. 8 § nya bal­ken äger tillämp­ning även på hyres­av­tal som träf­fats före bal­kens ikraft­trä­dande, om ej avta­let upp­sagts dess­förin­nan.

Bestäm­mel­serna i 12 kap. 31 § nya bal­ken tilläm­pas när hyres­gäst för­satts i kon­kurs på grund av ansö­kan som gjorts efter bal­kens ikraft­trä­dande.

48 §   Är hyres­av­tal som ingåtts före nya bal­kens ikraft­trä­dande träf­fat för obe­stämd tid eller med för­be­håll om rätt för såväl hyres­vär­den som hyres­gäs­ten att upp­säga avta­let och sker ej, sedan bal­ken trätt i kraft, upp­säg­ning till den tid­punkt då på grund av sådan upp­säg­ning avta­let tidi­gast kun­nat från­trä­das, äger 7 och 12 kap. nya bal­ken tillämp­ning på avta­let från nämnda tid­punkt.

49 §   Om hyres­av­tal efter nya bal­kens ikraft­trä­dande för­länges enligt 3 kap. 45-​-53 §§ lagen (1907:36 s. 1) om nytt­jan­de­rätt till fast egen­dom, äger där­ef­ter 7 och 12 kap. nya bal­ken tillämp­ning på avta­let.

Från och med den 1 janu­ari 1974 skall 12 kap. nya bal­ken tilläm­pas på hyres­av­tal, som slu­tits före bal­kens ikraft­trä­dande och som alltjämt gäl­ler nämnda dag.

50 §   Hyres­tvist, vari talan väckts före nya bal­kens ikraft­trä­dande, behand­las enligt äldre bestäm­mel­ser.

51 §   har upp­hävts genom lag (1984:699).

52 §   I fråga om rät­tig­het i eller till för­mån för tomträtt, som upp­lå­tits före nya bal­kens ikraft­trä­dande, gäl­ler 13 kap. 7 § nya bal­ken med iakt­ta­gande i tillämp­liga delar av bestäm­mel­serna i denna lag. Även i övrigt gäl­ler 13 kap. 7 § nya bal­ken på angi­vet sätt, om 4 kap. lagen (1907:36 s. 1) om nytt­jan­de­rätt till fast egen­dom i dess lydelse enligt lagen (1953:415) angå­ende änd­ring i nämnda lag är tillämp­ligt på tomträt­ten.

Bestäm­mel­serna i 13 kap. 26 § nya bal­ken äger tillämp­ning även beträf­fande tomträtt, som upp­lå­tits före bal­kens ikraft­trä­dande.
Det­samma gäl­ler bestäm­mel­serna i 13 kap. 21 och 25 §§ nya bal­ken, såvitt angår tomträtt på vil­ken 4 kap. lagen (1907:36 s. 1) om nytt­jan­de­rätt till fast egen­dom i dess förut angivna lydelse är tillämp­ligt.

Är mål angå­ende tomträtt som enligt äldre bestäm­mel­ser skall upp­ta­gas av expro­pri­a­tions­dom­stol anhäng­igt hos sådan dom­stol vid nya bal­kens ikraft­trä­dande, prö­vas det av fas­tig­hets­dom­stol, om huvud­för­hand­ling ej påbör­jats vid ikraft­trä­dan­det. Lag (1971:547).

53 §   Bestäm­mel­serna i 4 § andra styc­ket samt 5--8 §§ lagen (1907:36 s. 25) om ser­vi­tut äger tillämp­ning endast i fall då mål om begräns­ning, för­flytt­ning, för­änd­ring eller upp­hö­rande av ser­vi­tut är anhäng­igt hos dom­stol vid nya bal­kens ikraft­trä­dande.

54 §   För­ord­nande om tvångs­för­valt­ning av elekt­risk anlägg­ning enligt 24-​-35 §§ lagen (1920:474) med vissa bestäm­mel­ser om regi­stre­ring av elekt­riska anlägg­ningar samt om rätt till elekt­risk kraft m.m. får ej med­de­las efter nya bal­kens ikraft­trä­dande. Har sådant för­ord­nande med­de­lats före ikraft­trä­dan­det, äger nämnda bestäm­mel­ser alltjämt tillämp­ning.

Över­gångs­be­stäm­mel­ser angå­ende 16-​-18 kap. nya jor­da­bal­ken

55 §   Bestäm­mel­serna i 16 kap. nya bal­ken äger tillämp­ning även om lag­fart på fast egen­dom, sedan denna kom­mit ur rätte äga­rens hand, bevil­jats före bal­kens ikraft­trä­dande. Tid före ikraft­trä­dan­det får dock där­vid ej inräk­nas i häv­de­ti­den. Äldre bestäm­mel­ser får åbe­ro­pas, om fri­het från rätte äga­rens talan där­i­ge­nom vin­nes tidi­gare.

Om lag­fart avslu­tats före den 1 janu­ari 1876 med den som erhål­lit lag­far­ten ej vid nya bal­kens ikraft­trä­dande bli­vit införd i fas­tig­hets­bo­ken såsom ägare, får vid tillämp­ning av nya bal­ken i häv­de­ti­den ej inräk­nas tid innan sådan infö­ring skett.

Bestäm­mel­sen i 4 § för­ord­ningen (1881:17 s. 1) om tju­gu­å­rig hävd äger alltjämt tillämp­ning i fråga om inteck­ning som till­kom­mit före nya bal­kens ikraft­trä­dande.

56 §   Bestäm­mel­serna i 17 kap. nya bal­ken om före­träde på grund av inskriv­ning äger, med iakt­ta­gande av vad som före­skri­ves i 5 § denna lag om före­träde för inne­ha­vare av ford­ran enligt 11 kap. 2 § äldre jor­da­bal­ken eller av rät­tig­het var­med föl­jer samma rätt i för­hål­lande till ny äga­res bor­ge­nä­rer, tillämp­ning även om inskriv­ningen sökts före nya bal­kens ikraft­trä­dande.

Har över­lå­telse av fast egen­dom skett före nya bal­kens ikraft­trä­dande, med­för ansö­kan om lag­fart på grund av över­lå­tel­sen, oav­sett om den göres före eller efter ikraft­trä­dan­det, före­träde enligt äldre bestäm­mel­ser i för­hål­lande till tidi­gare upp­lå­telse av nytt­jan­de­rätt eller ser­vi­tut.

57 §   Bestäm­mel­serna i 18 kap. 1--7 §§ nya bal­ken om god­tros­för­värv på grund av inskriv­ning äger tillämp­ning endast i fråga om för­värv som sker efter bal­kens ikraft­trä­dande. Lag­fart som avslu­tats före den 1 janu­ari 1876 får åbe­ro­pas för god­tros­för­värv endast om den för vil­ken lag­far­ten med­de­lats var införd i fas­tig­hets­bo­ken såsom ägare vid tiden för över­lå­tel­sen eller upp­lå­tel­sen eller, såvitt angår upp­lå­telse av panträtt, senare bli­vit införd såsom ägare.

Bestäm­mel­serna i 18 kap. 8--10 §§ nya bal­ken om bety­del­sen av inskriv­ning i vissa fall äger tillämp­ning även om de för­hål­lan­den som avses i bestäm­mel­serna inträtt före bal­kens ikraft­trä­dande.

Över­gångs­be­stäm­mel­ser angå­ende 19-​-23 kap. nya jor­da­bal­ken

58 §   Nya bal­kens bestäm­mel­ser om hand­lägg­ning av inskriv­nings­ä­rende skall, då fråga är om rätts­för­hål­lande som till­kom­mit före bal­kens ikraft­trä­dande, tilläm­pas med iakt­ta­gande av vad som enligt denna lag gäl­ler om tillämp­ning av äldre bestäm­mel­ser på rätts­för­hål­lan­det.

58 a §   har upp­hävts genom lag (2000:227).

59 §   har upp­hävts genom lag (2000:227).

60 §   Har tid för sökande av lag­fart bör­jat löpa före nya bal­kens ikraft­trä­dande, gäl­ler äldre bestäm­mel­ser i fråga om nämnda tid.

Har kun­gö­relse angå­ende lag­fart­san­sö­kan utfär­dats enligt 10 § andra styc­ket för­ord­ningen (1875:42 s. 1) angå­ende lag­fart å fång till fast egen­dom, gäl­ler om ären­dets fort­satta behand­ling vad i nämnda para­graf före­skri­ves, om ej sökan­den begär utsät­tande av lag­farts­sam­man­träde enligt 20 kap. 10 § nya bal­ken.

Beträf­fande anteck­ning om lag­fart, som avslu­tats före den 1 janu­ari 1876, gäl­ler alltjämt 22 § andra styc­ket nyss­nämnda för­ord­ning.

Vad som i 21 kap. 1 § nya bal­ken är före­skri­vet om skyl­dig­het att söka inskriv­ning av tomträtt gäl­ler ej beträf­fande tomträtt som upp­lå­tits före den 1 janu­ari 1954. I fråga om tomträtt som upp­lå­tits före nya bal­kens ikraft­trä­dande före­lig­ger skyl­dig­het för ny inne­ha­vare av tomträt­ten att söka inskriv­ning av sitt för­värv enligt 21 kap. 7 § nya bal­ken endast om 4 kap. lagen (1907:36 s. 1) om nytt­jan­de­rätt till fast egen­dom i dess lydelse enligt lagen (1953:415) angå­ende änd­ring i nämnda lag äger tillämp­ning på tomträt­ten. Har tid för sökande av inskriv­ning bör­jat löpa före nya bal­kens ikraft­trä­dande, gäl­ler äldre bestäm­mel­ser i fråga om nämnda tid.

60 a §   Vid tillämp­ningen av 20 kap. 7 § 2, 21 kap. 2 § första styc­ket 3, 22 kap. 4 § första styc­ket 1 och 23 kap. 3 § första styc­ket 1 nya bal­ken skall den som inte var skyl­dig att lag­fara sitt för­värv enligt de reg­ler som gällde när för­vär­vet skedde anses ha lag­fart, om hans ägan­de­rätt styrks. Han skall då också anses ha behö­rig­het som fas­tig­hets­ä­gare enligt 22 och 24 kap. nya bal­ken, om inte lag­fart har sökts för annan. Lag (1984:663).

61 §   Full­föl­jes efter nya bal­kens ikraft­trä­dande en dess­förin­nan gjord ansö­kan om inteck­ning för ford­ran, skall inteck­ning enligt nya bal­ken bevil­jas, om ansök­ningen upp­fyl­ler vill­ko­ren för inteck­ning enligt för­ord­ningen (1875:42 s. 12) angå­ende inteck­ning i fast egen­dom.
Ansök­ningen skall där­vid anses avse ett pen­ning­be­lopp mot­sva­rande ford­ring­ens kapi­tal­be­lopp.

Första styc­ket gäl­ler även om efter nya bal­kens ikraft­trä­dande ansö­kan göres enligt 2 § nämnda för­ord­ning om inteck­ning på grund av köpe­hand­ling som upp­rät­tats före nya bal­kens ikraft­trä­dande eller dom som med­de­lats före ikraft­trä­dan­det.

Sökes efter nya bal­kens ikraft­trä­dande inteck­ning på grund av ford­rings­hand­ling, på vil­ken före ikraft­trä­dan­det teck­nats sådant bevitt­nat med­gi­vande som avses i 1 § för­ut­nämnda för­ord­ning, skall ansök­ningen upp­ta­gas och prö­vas som ansö­kan om inteck­ning enligt 22 kap. nya bal­ken. Även i detta fall skall ansök­ningen anses avse ett pen­ning­be­lopp mot­sva­rande ford­ring­ens kapi­tal­be­lopp.

62 §   Vid tillämp­ning av 22 kap. 2 § andra styc­ket sista punk­ten nya bal­ken skall icke för­rän efter utgången av år 1986 hän­syn tagas till inteck­ning som bevil­jats eller sökts före bal­kens ikraft­trä­dande.

Vik­tiga lagar inom fas­tig­hets­rät­ten
JP Info­nets fas­tig­hets­rätts­liga tjäns­ter

JP Info­nets fas­tig­hets­rätts­liga tjäns­ter

För dig som arbe­tar med fas­tig­hets­rätt har vi sam­lat all rele­vant infor­ma­tion inom områ­det på ett och samma ställe. Oav­sett om du arbe­tar vid en dom­stol, annan myn­dig­het, advo­kat­byrå eller i annan pri­vat verk­sam­het så hit­tar besluts­stöd och verk­tyg hos oss. Se allt inom fas­tig­hets­rätt.