Plan- och bygg­lag (1987:10). För­fatt­ningen har upp­hävts genom: SFS 2010:900

Utfär­dad:
Ikraft­trä­dan­de­da­tum:
Upp­hävd:
Källa: Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.
SFS nr: 1987:10
Depar­te­ment: Soci­al­de­par­te­men­tet
Änd­ring införd: t.o.m. SFS 2010:1948
Länk: Länk till regis­ter

SFS nr:

1987:10
Depar­te­ment/myn­dig­het: Soci­al­de­par­te­men­tet
Utfär­dad: 1987-​01-08
Omtryck: SFS 1992:1769
Änd­rad: t.o.m. SFS

2010:1948
Upp­hävd: 2011-​05-02
För­fatt­ningen har upp­hävts genom: SFS

2010:900
Änd­rings­re­gis­ter: SFSR (Rege­rings­kans­liet)
Källa: Full­text (Rege­rings­kans­liet)



1 kap. Inle­dande bestäm­mel­ser

1 §   Denna lag inne­hål­ler bestäm­mel­ser om plan­lägg­ning av mark och vat­ten och om byg­gande. Bestäm­mel­serna syf­tar till att med beak­tande av den enskilda män­ni­skans fri­het främja en sam­hälls­ut­veck­ling med jäm­lika och goda soci­ala lev­nads­för­hål­lan­den och en god och lång­sik­tigt håll­bar livsmiljö för män­ni­skorna i dagens sam­hälle och för kom­mande gene­ra­tio­ner.
Lag (1993:419).

2 §   Det är en kom­mu­nal ange­lä­gen­het att plan­lägga använd­ningen av mark och vat­ten.

3 §   Varje kom­mun skall ha en aktu­ell över­sikts­plan, som omfat­tar hela kom­mu­nen. Över­sikts­pla­nen skall ge väg­led­ning för beslut om använd­ningen av mark- och vat­ten­om­rå­den samt om hur den byggda mil­jön skall utveck­las och beva­ras. Över­sikts­pla­nen är inte bin­dande för myn­dig­he­ter och enskilda.

Regle­ringen av mar­kens använd­ning och av bebyg­gel­sen inom kom­mu­nen sker genom detalj­pla­ner. En detalj­plan får omfatta endast en begrän­sad del av kom­mu­nen.

För begrän­sade områ­den av kom­mu­nen som inte omfat­tas av detalj­plan får områ­des­be­stäm­mel­ser antas, om det behövs för att syf­tet med över­sikts­pla­nen skall upp­nås eller för att säker­ställa att riks­in­tres­sen enligt 3 eller 4 kap. mil­jö­bal­ken till­go­do­ses.

Fas­tig­hets­pla­ner får antas för att under­lätta genom­fö­ran­det av detalj­pla­ner.

För sam­ord­ning av flera kom­mu­ners plan­lägg­ning får regi­onpla­ner antas. Lag (1998:839).

4 §   Till byg­gande och riv­ning av bygg­na­der samt till schakt­ning, fyll­ning, träd­fäll­ning och skogs­plan­te­ring fordras till­stånd i form av bygg­lov, riv­nings­lov respek­tive marklov i den omfatt­ning som föl­jer av denna lag. Vidare skall den nämnd som avses i 7 § under­rät­tas om olika slags arbe­ten genom byg­gan­mä­lan eller riv­nings­an­mä­lan i den omfatt­ning som föl­jer av denna lag.

Beträf­fande åtgär­der som krä­ver bygg­lov får ges för­hands­be­sked huruvida byg­gande kan tillå­tas på den avsedda plat­sen.
Lag (1995:1197).

5 §   Vid pröv­ning av frå­gor enligt denna lag skall både all­männa och enskilda intres­sen beak­tas, om inte annat är sär­skilt före­skri­vet.

6 §   För att mark skall få använ­das för bebyg­gelse skall den vara från all­män syn­punkt lämp­lig för ända­må­let. Lämp­lig­hets­be­döm­ningen sker vid plan­lägg­ning eller i ären­den om bygg­lov eller för­hands­be­sked.

7 §   I varje kom­mun skall det fin­nas en eller flera nämn­der som skall full­göra kom­mu­nens upp­gif­ter inom plan- och bygg­nads­vä­sen­det och ha det när­maste inse­en­det över bygg­nads­verk­sam­he­ten.

Vad som i denna lag sägs om bygg­nads­nämnd skall tilläm­pas på den eller de nämn­der som utses enligt första styc­ket. Lag (1991:1704).

8 §   Läns­sty­rel­sen har till­syn över plan- och bygg­nads­vä­sen­det i länet och skall sam­verka med kom­mu­nerna i deras plan­lägg­ning.

Bover­ket har den all­männa upp­sik­ten över plan- och bygg­nads­vä­sen­det i riket. Lag (1990:1365).

9 §   Sär­skilda bestäm­mel­ser om tek­niska egen­skaps­krav på bygg­na­der och andra anlägg­ningar samt om bygg­pro­duk­ter finns i lagen (1994:847) om tek­niska egen­skaps­krav på bygg­nads­verk, m.m.
Lag (1994:852).


2 kap. All­männa intres­sen som skall beak­tas vid plan­lägg­ning och vid loka­li­se­ring av bebyg­gelse, m.m.

1 §   Mark- och vat­ten­om­rå­den skall använ­das för det eller de ända­mål för vilka områ­dena är mest läm­pade med hän­syn till beskaf­fen­het och läge samt före­lig­gande behov. Före­träde skall ges sådan använd­ning som med­för en från all­män syn­punkt god hus­håll­ning.

Vid plan­lägg­ning och i ären­den om bygg­lov och för­hands­be­sked skall bestäm­mel­serna i 3 och 4 kap. mil­jö­bal­ken tilläm­pas.
Enligt 5 kap. 3 § mil­jö­bal­ken skall mil­jö­kva­li­tets­nor­mer iakt­tas vid pla­ne­ring och plan­lägg­ning. Lag (1998:839).

2 §   Plan­lägg­ning skall, med beak­tande av natur-​ och kul­tur­vär­den, främja en ända­måls­en­lig struk­tur och en este­tiskt till­ta­lande utform­ning av bebyg­gelse, grön­om­rå­den, kom­mu­ni­ka­tions­le­der och andra anlägg­ningar. Även en från social syn­punkt god livsmiljö, goda mil­jö­för­hål­lan­den i övrigt samt en lång­sik­tigt god hus­håll­ning med mark och vat­ten och med energi och råva­ror skall främ­jas. En god eko­no­misk till­växt och en effek­tiv kon­kur­rens skall främ­jas.

Vid plan­lägg­ning skall hän­syn tas till för­hål­lan­dena i angrän­sande kom­mu­ner.

Vid plan­lägg­ning skall mil­jö­kva­li­tets­nor­merna enligt 5 kap.
mil­jö­bal­ken föl­jas.

Det som sägs i första-​tredje styc­kena skall beak­tas även i andra ären­den enligt denna lag. Lag (2007:1303).

3 §   Bebyg­gelse skall loka­li­se­ras till mark som är läm­pad för ända­må­let med hän­syn till
   1. de boen­des och övri­gas hälsa och säker­het,
   2. jord, berg- och vat­ten­för­hål­lan­dena,
   3. möj­lig­he­terna att ordna tra­fik, vat­ten­för­sörj­ning och avlopp samt annan sam­hälls­ser­vice,
   4. möj­lig­he­terna att före­bygga vatten-​ och luft­för­ore­ningar samt bul­ler­stör­ningar, och
   5. ris­ken för olyc­kor, över­sväm­ning och ero­sion.

Bebyg­gelse och anlägg­ningar som för sin funk­tion krä­ver till­för­sel av energi skall loka­li­se­ras på ett sätt som är lämp­ligt med hän­syn till ener­gi­för­sörj­ningen och ener­gi­hus­håll­ningen. Lag (2007:1303).

4 §   Inom områ­den med sam­man­hål­len bebyg­gelse skall bebyg­gel­se­mil­jön utfor­mas med hän­syn till beho­vet av
   1. skydd mot upp­komst och sprid­ning av brand samt mot tra­fi­ko­lyc­kor och andra olycks­hän­del­ser,
   2. åtgär­der för att skydda befolk­ningen mot och begränsa verk­ning­arna av strids­hand­lingar,
   3. hus­håll­ning med energi och vat­ten samt goda kli­ma­tiska och hygi­e­niska för­hål­lan­den,
   4. tra­fik­för­sörj­ning och god tra­fik­miljö,
   5. par­ker och andra grön­om­rå­den,
   6. möj­lig­he­ter för per­so­ner med ned­satt rörelse-​ eller ori­en­te­rings­för­måga att använda områ­det,
   7. för­änd­ringar och kom­plet­te­ringar.

Inom eller i nära anslut­ning till områ­den med sam­man­hål­len bebyg­gelse skall det fin­nas lämp­liga plat­ser för lek, motion och annan ute­vis­telse samt möj­lig­he­ter att anordna en rim­lig sam­hälls­ser­vice och kom­mer­si­ell ser­vice. Lag (1995:1197).


3 kap. Krav på bygg­na­der m.m.

Bygg­na­der

1 §   Bygg­na­der skall pla­ce­ras och utfor­mas på ett sätt som är lämp­ligt med hän­syn till stads-​ eller land­skaps­bil­den och till natur-​ och kul­tur­vär­dena på plat­sen. Bygg­na­der skall ha en yttre form och färg som är este­tiskt till­ta­lande, lämp­lig för bygg­na­derna som sådana och som ger en god hel­hets­ver­kan.
Lag (1998:805).

2 §   Bygg­na­der skall pla­ce­ras och utfor­mas så att de eller deras avsedda använd­ning inte inver­kar men­ligt på tra­fik­sä­ker­he­ten eller på annat sätt med­för fara eller bety­dande olä­gen­he­ter för omgiv­ningen. Inver­kan på grund­vatt­net som kan vara skad­lig för omgiv­ningen skall begrän­sas. I fråga om bygg­na­der som skall pla­ce­ras under marky­tan skall dess­utom i skä­lig omfatt­ning beak­tas att använd­ningen av mar­ken över bygg­na­derna inte för­svå­ras.

3 §   Bygg­na­der skall upp­fylla de krav som anges i 2 och 2 a §§ lagen (1994:847) om tek­niska egen­skaps­krav på bygg­nads­verk, m.m. i den utsträck­ning som föl­jer av före­skrif­ter utfär­dade med stöd av 21 § den lagen. Lag (1999:367).

4 §   har upp­hävts genom lag (1994:852).

5 §   har upp­hävts genom lag (1994:852).

6 §   har upp­hävts genom lag (1994:852).

7 §   har upp­hävts genom lag (1994:852).

8 §   har upp­hävts genom lag (1994:852).

9 §   har upp­hävts genom lag (1994:852).

10 §   Änd­ringar av en bygg­nad skall utfö­ras var­samt så att bygg­na­dens karak­tärs­drag beak­tas och dess bygg­nads­tek­niska, histo­riska, kul­tur­hi­sto­riska, mil­jö­mäs­siga och konst­när­liga vär­den tas till vara. Lag (1998:805).

11 §   I fråga om bygg­nads­åt­gär­der som får vid­tas utan byg­gan­mä­lan skall 1, 2 och 10 §§ tilläm­pas i den utsträck­ning som kan krä­vas med hän­syn till åtgär­dens art och omfatt­ning. Lag (1994:852).

12 §   Bygg­na­der, som är sär­skilt vär­de­fulla från histo­risk, kultur-​ histo­risk, mil­jö­mäs­sig eller konst­när­lig syn­punkt eller som ingår i ett bebyg­gel­se­om­råde av denna karak­tär, får inte för­vans­kas.

13 §   Bygg­na­ders yttre skall hål­las i vår­dat skick. Under­hål­let skall anpas­sas till bygg­na­dens värde från histo­risk, kul­tur­hi­sto­risk, mil­jö­mäs­sig och konst­när­lig syn­punkt samt till omgiv­ning­ens karak­tär.

Bygg­na­der som avses i 12 § skall under­hål­las så att deras särart beva­ras. Lag (1994:852).

Andra anlägg­ningar än bygg­na­der

14 §   I fråga om anlägg­ningar som anges i 8 kap. 2 § första styc­ket skall före­skrif­terna i 1-3 och 10-13 §§ om bygg­na­der tilläm­pas.

I fråga om sådana skyl­tar och lju­san­ord­ningar som omfat­tas av krav på bygg­lov skall före­skrif­terna i 1 och 2 §§ om bygg­na­der tilläm­pas.
Lag (1995:1197).

Tom­ter, all­männa plat­ser m.m.

15 §   Tom­ter som tas i anspråk för bebyg­gelse skall anord­nas på ett sätt som är lämp­ligt med hän­syn till stads-​ eller land­skaps­bil­den och till natur-​ och kul­tur­vär­dena på plat­sen. Dess­utom skall till­ses att
   1. natur­för­ut­sätt­ning­arna så långt möj­ligt tas till vara,
   2. bety­dande olä­gen­he­ter för omgiv­ningen inte upp­kom­mer,
   3. ris­ken för olycks­fall begrän­sas och bety­dande olä­gen­he­ter för tra­fi­ken inte upp­kom­mer,
   4. det finns en lämp­ligt belä­gen utfart eller annan utgång från tom­ten samt anord­ningar som med­ger nöd­vän­diga trans­por­ter och till­go­do­ser kra­vet på fram­kom­lig­het för utryck­nings­for­don till och från bebyg­gel­sen på tom­ten,
   5. tom­ten, om det inte är obe­fo­gat med hän­syn till ter­rängen och för­hål­lan­dena i övrigt, kan använ­das av per­so­ner med ned­satt rörelse-​ eller ori­en­te­rings­för­måga,
   6. lämp­ligt utrymme för par­ke­ring, last­ning och loss­ning av for­don i skä­lig utsträck­ning anord­nas på tom­ten eller i när­he­ten av denna.

Om tom­ter tas i anspråk för bebyg­gelse som inne­hål­ler en eller flera bostä­der eller loka­ler för barnstuga, skola eller annan jäm­för­lig verk­sam­het, skall det fin­nas till­räck­ligt stor friyta som är lämp­lig för lek och ute­vis­telse på tom­ten eller på utrym­men i när­he­ten av denna.

Om det inte finns till­räck­liga utrym­men för att anordna både par­ke­ring och friyta, skall i första hand friyta anord­nas.

16 §   På bebyggda tom­ter får bestäm­mel­serna i 15 § första styc­ket 6 samt andra och tredje styc­kena tilläm­pas i skä­lig utsträck­ning.

Vid sådan änd­ring av en bygg­nad för vil­ken byg­gan­mä­lan krävs skall tom­ten anord­nas så att den upp­fyl­ler kra­ven i 15 § i den utsträck­ning som efter omstän­dig­he­terna kan krä­vas med hän­syn till kost­na­derna för arbe­tet och tom­tens sär­skilda egen­ska­per.
Lag (1994:852).

17 §   Tom­ter skall, oav­sett om de har tagits i anspråk för bebyg­gelse eller inte, hål­las i vår­dat skick. De skall skö­tas så att bety­dande olä­gen­he­ter för omgiv­ningen och för tra­fi­ken inte upp­kom­mer och så att ris­ken för olycks­fall begrän­sas. Bygg­nads­nämn­den kan besluta att plan­te­ring skall utfö­ras och att befint­lig växt­lig­het skall beva­ras.

Tom­ter, som är sär­skilt vär­de­fulla från histo­risk, kul­tur­hi­sto­risk, mil­jö­mäs­sig eller konst­när­lig syn­punkt, får inte för­vans­kas i de avse­en­den de omfat­tas av skydds­be­stäm­mel­ser i en detalj­plan eller i områ­des­be­stäm­mel­ser.

Anord­ningar som har till­kom­mit för att upp­fylla kra­ven i 15 § skall hål­las i stånd i skä­lig utsträck­ning.

Lek­plat­ser och fasta anord­ningar på lek­plat­ser skall under­hål­las så att ris­ken för olycks­fall begrän­sas. Lag (1995:1197).

18 §   I fråga om all­männa plat­ser och områ­den för andra anlägg­ningar än bygg­na­der skall vad som före­skrivs om tom­ter i 17 § andra styc­ket all­tid till­läm­pas samt vad som före­skrivs i 15 och 16 §§ och i 17 § första, tredje och fjärde styc­kena tilläm­pas i skä­lig utsträck­ning.

Sådana plat­ser och områ­den skall dock all­tid upp­fylla kra­vet i 15 § första styc­ket 5 på använd­bar­het för per­so­ner med ned­satt rörelse-​ eller ori­en­te­rings­för­måga i den utsträck­ning som föl­jer av före­skrif­ter med­de­lade med stöd av denna lag.
Lag (2001:146).


4 kap. Över­sikts­plan

1 §   I över­sikts­pla­nen ska redo­vi­sas de all­männa intres­sen enligt 2 kap. som bör beak­tas vid beslut om använd­ningen av mark- och vat­ten­om­rå­den. Vid redo­vis­ningen ska riks­in­tres­sen enligt 3 eller 4 kap. mil­jö­bal­ken anges sär­skilt.

Av pla­nen ska framgå
   1. grund­dra­gen i fråga om den avsedda använd­ningen av mark- och vat­ten­om­rå­den,
   2. kom­mu­nens syn på hur den byggda mil­jön ska utveck­las och beva­ras,
   3. hur kom­mu­nen avser att till­go­dose de redo­vi­sade riks­in­tres­sena och följa gäl­lande mil­jö­kva­li­tets­nor­mer, och
   4. sådana områ­den för lands­bygds­ut­veck­ling i strand­nära lägen som avses i 7 kap. 18 e § första styc­ket mil­jö­bal­ken.

Över­sikts­pla­nens inne­börd och kon­se­kven­ser ska kunna utlä­sas utan svå­rig­het. Lag (2009:530).

1 a §   Det som sägs i 1 § gäl­ler också när över­sikts­pla­nen änd­ras för en viss del av kom­mu­nen eller genom ett tillägg för att till­go­dose ett sär­skilt intresse.

En änd­ring av pla­nen för en viss del av kom­mu­nen får redo­vi­sas med en annan detal­je­rings­grad för det aktu­ella områ­det än för över­sikts­pla­nen i övrigt. Lag (2007:1303).

2 §   Till över­sikts­pla­nen skall fogas en sådan plan­be­skriv­ning som avses i 8 § och läns­sty­rel­sens gransk­nings­ytt­rande enligt 9 §.

Om läns­sty­rel­sen inte har god­ta­git pla­nen i en viss del, skall det anmär­kas i pla­nen. Lag (1995:1197).

2 a §   Vid upp­rät­tan­det av över­sikts­pla­nen skall också bestäm­mel­serna i 6 kap. 11-18 och 22 §§ mil­jö­bal­ken tilläm­pas, om pla­nen kan antas med­föra en sådan mil­jöpå­ver­kan som avses i 6 kap. 11 § mil­jö­bal­ken. Lag (2004:603).

3 §   När för­slag till över­sikts­plan eller till änd­ring av pla­nen upp­rät­tas, skall kom­mu­nen sam­råda med läns­sty­rel­sen samt regi­onpla­ne­or­gan och kom­mu­ner som berörs av för­sla­get. De myn­dig­he­ter samt de sam­man­slut­ningar och enskilda i övrigt som har ett väsent­ligt intresse av för­sla­get skall bere­das till­fälle till sam­råd.
Lag (1995:1197).

4 §   Syf­tet med sam­rå­det är att för­bättra besluts­un­der­la­get och att ge möj­lig­het till insyn och påver­kan. Under sam­rå­det bör moti­ven till för­sla­get, pla­ne­rings­un­der­lag av bety­delse samt för­sla­gets inne­börd och kon­se­kven­ser redo­vi­sas.

Resul­ta­tet av sam­rå­det och för­slag med anled­ning av de syn­punk­ter som har fram­förts skall redo­vi­sas i en sam­råds­re­do­gö­relse.
Lag (1995:1197).

5 §   Under sam­rå­det ska läns­sty­rel­sen sär­skilt
   1. ta till vara och sam­ordna sta­tens intres­sen,
   2. till­han­da­hålla under­lag för kom­mu­nens bedöm­ningar och ge råd i fråga om sådana all­männa intres­sen enligt 2 kap. som bör beak­tas vid beslut om använd­ningen av mark- och vat­ten­om­rå­den,
   3. verka för att riks­in­tres­sen enligt 3 och 4 kap.
mil­jö­bal­ken till­go­do­ses, att mil­jö­kva­li­tets­nor­mer enligt 5 kap. mil­jö­bal­ken följs och att redo­vis­ningen av områ­den för lands­bygds­ut­veck­ling i strand­nära lägen är för­en­lig med 7 kap. 18 e § första styc­ket mil­jö­bal­ken, och
   4. verka för att sådana frå­gor om använd­ningen av mark- och vat­ten­om­rå­den som angår två eller flera kom­mu­ner sam­ord­nas på ett lämp­ligt sätt. Lag (2009:530).

6 §   Innan över­sikts­pla­nen eller en änd­ring av den antas, skall kom­mu­nen ställa ut plan­för­sla­get under minst två måna­der. Den som vill lämna syn­punk­ter på för­sla­get skall göra detta skrift­li­gen under utställ­nings­ti­den.

7 §   En kun­gö­relse om utställ­ningen av plan­för­sla­get skall före utställ­nings­ti­dens bör­jan anslås på kom­mu­nens anslags­tavla och infö­ras i orts­tid­ning. Av kun­gö­rel­sen skall det framgå var utställ­ningen äger rum samt inom vil­ken tid, på vil­ket sätt och till vem syn­punk­ter på för­sla­get skall läm­nas. Om för­sla­get avser en änd­ring av över­sikts­pla­nen, skall det framgå av kun­gö­rel­sen.

För kun­gö­ran­det gäl­ler det som är före­skri­vet i lagen (1977:654) om kun­gö­rande i mål och ären­den hos myn­dig­het m.m.

Ett exem­plar av för­sla­get med plan­be­skriv­ning och sam­råds­re­do­gö­relse skall, innan för­sla­get ställs ut, sän­das till läns­sty­rel­sen samt till de regi­onpla­ne­or­gan och kom­mu­ner som berörs av för­sla­get. Lag (2007:1303).

8 §   Under utställ­nings­ti­den skall plan­för­sla­get åtföl­jas av
   1. en plan­be­skriv­ning som inne­hål­ler en redo­vis­ning av
      a) pla­ne­rings­för­ut­sätt­ning­arna,
      b) skä­len för pla­nens utform­ning,
      c) de åtgär­der som kom­mu­nen avser att vidta för att full­följa pla­nen, och
      d) kon­se­kven­serna av pla­nen,
   2. sam­råds­re­do­gö­rel­sen,
   3. den gäl­lande över­sikts­pla­nen, och
   4. det pla­ne­rings­un­der­lag som kom­mu­nen anser har bety­delse för en bedöm­ning av för­sla­get.

Om för­sla­get avser en änd­ring av över­sikts­pla­nen, skall sam­ban­den med och kon­se­kven­serna för över­sikts­pla­nen som hel­het redo­vi­sas. Lag (2007:1303).

9 §   Läns­sty­rel­sen ska under utställ­nings­ti­den avge ett gransk­nings­ytt­rande över plan­för­sla­get.

Av ytt­ran­det ska det framgå om
   1. för­sla­get inte till­go­do­ser ett riks­in­tresse enligt 3 eller 4 kap. mil­jö­bal­ken,
   2. för­sla­get kan med­verka till att en mil­jö­kva­li­tets­norm enligt 5 kap. mil­jö­bal­ken inte följs,
   3. redo­vis­ningen av områ­den för lands­bygds­ut­veck­ling i strand­nära lägen inte är för­en­lig med 7 kap. 18 e § första styc­ket mil­jö­bal­ken,
   4. sådana frå­gor rörande använd­ningen av mark- och vat­ten­om­rå­den som angår två eller flera kom­mu­ner inte sam­ord­nas på ett lämp­ligt sätt, och
   5. bebyg­gel­sen blir olämp­lig med hän­syn till de boen­des och övri­gas hälsa eller säker­het eller till ris­ken för olyc­kor, över­sväm­ning eller ero­sion. Lag (2009:530).

10 §   Efter utställ­nings­ti­den skall kom­mu­nen sam­man­ställa de avläm­nade syn­punk­terna och redo­visa sina för­slag med anled­ning av dem i ett utlå­tande som skall fogas till hand­ling­arna i ären­det.

Om för­sla­get änd­ras väsent­ligt efter utställ­ningen, skall ny utställ­ning ske.

11 §   Över­sikts­pla­nen och änd­ringar av den antas av kom­mun­full­mäk­tige.

12 §   Beslut att anta eller ändra över­sikts­pla­nen gäl­ler först sedan beslu­tet vun­nit laga kraft.

13 §   När kom­mu­nens beslut att anta eller ändra över­sikts­pla­nen har vun­nit laga kraft, skall pla­nen, plan­be­skriv­ningen, sam­råds­re­do­gö­rel­sen, gransk­nings­ytt­ran­det, utlå­tan­det enligt 10 § och ett pro­to­kolls­ut­drag med beslu­tet utan dröjs­mål sän­das till Bover­ket, läns­sty­rel­sen, regi­onpla­ne­or­gan och kom­mu­ner som berörs. Lag (1990:1365).

14 §   Kom­mun­full­mäk­tige skall minst en gång under man­dat­ti­den ta ställ­ning till över­sikts­pla­nens aktu­a­li­tet.

Före ett beslut som avses i första styc­ket skall läns­sty­rel­sen i en sam­man­fat­tande redo­gö­relse redo­visa syn­punk­ter i fråga om sådana stat­liga intres­sen som kan vara av bety­delse för kom­mu­nens beslut samt ange hur syn­punk­terna enligt läns­sty­rel­sens mening för­hål­ler sig till över­sikts­pla­nen. Lag (1995:1197).


5 kap. Detalj­plan och områ­des­be­stäm­mel­ser

Detalj­plan

1 §   Pröv­ning av mar­kens lämp­lig­het för bebyg­gelse och regle­ring av bebyg­gel­se­mil­jöns utform­ning ska ske genom detalj­plan för
   1. ny sam­man­hål­len bebyg­gelse,
   2. ny enstaka bygg­nad vars använd­ning får bety­dande inver­kan på omgiv­ningen eller som ska för­läg­gas inom ett område där det råder stor efter­frå­gan på mark för bebyg­gelse, om till­koms­ten av bygg­na­den inte kan prö­vas i sam­band med pröv­ning av ansö­kan om bygg­lov eller för­hands­be­sked, och
   3. bebyg­gelse som ska för­änd­ras eller beva­ras, om regle­ringen behö­ver ske i ett sam­man­hang.

Första styc­ket ska tilläm­pas också i fråga om
   1. sådana andra anlägg­ningar än bygg­na­der som anges i 8 kap. 2 § första styc­ket 1-5 och 7-9, om anlägg­ning­arna krä­ver bygg­lov enligt den para­gra­fen,
   2. sådana vind­kraft­verk som anges i 8 kap. 2 § första styc­ket 6, dock endast om ver­ken ska upp­fö­ras inom ett område där det råder stor efter­frå­gan på mark för bygg­na­der eller andra anlägg­ningar.

Detalj­plan behö­ver inte upp­rät­tas i den mån till­räck­lig regle­ring har skett genom områ­des­be­stäm­mel­ser.
Lag (2009:651).

2 §   Vid utform­ningen av en detalj­plan skall skä­lig hän­syn tas till befint­liga bebyggelse-​, äganderätts-​ och fas­tig­hets­för­hål­lan­den som kan inverka på pla­nens genom­fö­rande.

I de delar som pla­nen med­för att mark eller annat utrymme eller sär­skild rätt till mark eller annat utrymme kan komma att tas i anspråk enligt 6 kap. 17-19 §§ skall pla­nen dess­utom utfor­mas så att de för­de­lar som kan vin­nas med den över­vä­ger de olä­gen­he­ter som pla­nen orsa­kar enskilda.

Detalj­pla­nen får inte omfatta ett större område än som är befo­gat med hän­syn till syf­tet med pla­nen och den tid för att genom­föra den som skall bestäm­mas enligt 5 §. Lag (2005:942).

3 §   I detalj­pla­nen skall redo­vi­sas och till grän­serna anges
   1. all­männa plat­ser såsom gator, vägar, torg och par­ker,
   2. kvar­ters­mark för bland annat bebyg­gelse, idrotts-​ och fri­tids­an­lägg­ningar, begrav­nings­plat­ser, anlägg­ningar för tra­fik, vat­ten, avlopp och energi samt skydds-​ och säker­hets­om­rå­den,
   3. vat­ten­om­rå­den för bland annat båt­ham­nar och fri­lufts­bad.

I fråga om all­männa plat­ser för vilka kom­mu­nen är huvud­man skall använd­ningen och utform­ningen anges. För kvar­ters­mark och vat­ten­om­rå­den skall använd­ningen anges.

4 §   Om kom­mu­nen inte skall vara huvud­man för de all­männa plat­serna inom plan­om­rå­det, skall det anges i detalj­pla­nen.

5 §   I detalj­pla­nen skall anges en genom­fö­ran­de­tid. Tiden skall bestäm­mas så att det finns rim­liga möj­lig­he­ter att genom­föra pla­nen och vara minst fem och högst fem­ton år. Tiden räk­nas från den dag då beslu­tet att anta pla­nen vin­ner laga kraft eller från den dag dess­förin­nan då någon del av pla­nen får genom­fö­ras på grund av för­ord­nande enligt 13 kap. 8 § andra styc­ket. I pla­nen kan anges att tiden skall räk­nas från senare tid­punkt än den då beslu­tet att anta pla­nen vin­ner laga kraft. För skilda områ­den av pla­nen kan olika genom­fö­ran­de­ti­der bestäm­mas.

Sak­nar pla­nen bestäm­mel­ser om genom­fö­ran­de­tid, är tiden fem­ton år från dag som anges i första styc­ket.

Om för­läng­ning och för­ny­else av genom­fö­ran­de­tid finns bestäm­mel­ser i 14 §.

Efter genom­fö­ran­de­ti­dens utgång fort­sät­ter pla­nen att gälla tills den änd­ras eller upp­hävs.

6 §   Med­ger detalj­pla­nen till­fäl­lig använd­ning av mark eller bygg­na­der enligt 7 § första styc­ket 9, skall i pla­nen bestäm­mas den tid under vil­ken använd­ningen får pågå. Tiden får bestäm­mas till högst tio år och skall räk­nas från den dag som anges i 5 § första styc­ket. Sak­nar pla­nen bestäm­mel­ser om tiden, är denna fem år. Om för­läng­ning av tiden finns bestäm­mel­ser i 15 §.

7 §   Utö­ver vad som enligt 3 § skall redo­vi­sas i detalj­pla­nen får i pla­nen bestäm­mas om
   1. i vad mån åtgär­der krä­ver lov enligt 8 kap. 5 § första styc­ket, 6 § första styc­ket 1 och 4 b, 8 § första och tredje styc­kena samt 9 § första och andra styc­kena,
   2. den största omfatt­ning i vil­ken byg­gande över och under marky­tan får ske och, om det finns sär­skilda skäl med hän­syn till bostads­för­sörj­ningen eller mil­jön, även den minsta omfatt­ning i vil­ken byg­gan­det skall ske,
   3. bygg­na­ders använd­ning och för bostads­bygg­na­der ande­len lägen­he­ter av olika slag och stor­lek,
   4. pla­ce­ring, utform­ning och utfö­rande av bygg­na­der, andra anlägg­ningar och tom­ter, då det också får bestäm­mas om
      a) var­sam­het för att pre­ci­sera kra­ven i 3 kap. 10 §,
      b) skydd för bygg­na­der som avses i 3 kap. 12 § och för tom­ter som är sär­skilt vär­de­fulla från histo­risk, kul­tur­hi­sto­risk, mil­jö­mäs­sig eller konst­när­lig syn­punkt,
      c) riv­nings­för­bud för bygg­na­der som avses i 3 kap. 12 §, och
      d) andra änd­ringar av bygg­na­der än till­bygg­na­der, i den mån det finns utrymme för att bestämma om detta enligt före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av 21 § lagen (1994:847) om tek­niska egen­skaps­krav på bygg­nads­verk, m.m.,
   5. vege­ta­tion samt marky­tans utform­ning och höjd­läge,
   6. använd­ning och utform­ning av all­männa plat­ser som kom­mu­nen inte skall vara huvud­man för, då det också får bestäm­mas om skydd för sådana plat­ser som är sär­skilt vär­de­fulla från histo­risk, kul­tur­hi­sto­risk, mil­jö­mäs­sig eller konst­när­lig syn­punkt,
   7. stäng­sel samt utfart eller annan utgång mot all­männa plat­ser,
   8. pla­ce­ring och utform­ning av par­ke­rings­plat­ser, för­bud att använda viss mark eller bygg­na­der för par­ke­ring samt skyl­dig­het att anordna utrymme för par­ke­ring, last­ning och loss­ning enligt 3 kap. 15 § första styc­ket 6,
   9. till­fäl­lig använd­ning av mark eller bygg­na­der, som inte genast behö­ver tas i anspråk för det ända­mål som anges i pla­nen,
   10. mar­kre­ser­vat för all­männa led­ningar, ener­gi­an­lägg­ningar samt trafik-​ och vägan­ord­ningar,
   11. skydds­an­ord­ningar för att mot­verka stör­ningar från omgiv­ningen och, om det finns sär­skilda skäl, högsta tillåtna vär­den för stör­ningar genom luft­för­ore­ning, bul­ler, skak­ning, ljus eller annat lik­nande som omfat­tas av 9 kap. mil­jö­bal­ken,
   12. prin­ci­perna för fas­tig­hets­in­del­ningen och för inrät­tande av gemen­sam­hets­an­lägg­ningar, och
   13. skydd för sådana all­männa plat­ser som kom­mu­nen är huvud­man för och som är sär­skilt vär­de­fulla från histo­risk, kul­tur­hi­sto­risk, mil­jö­mäs­sig eller konst­när­lig syn­punkt.

I detalj­pla­nen får även bestäm­mas om explo­a­te­rings­sam­ver­kan enligt 6 kap. 2 §. Om en detalj­plan antas efter det att ett explo­a­te­rings­be­slut enligt lagen (1987:11) om explo­a­te­rings­sam­ver­kan har vun­nit laga kraft, skall det anges i pla­nen om den skall genom­fö­ras enligt nämnda lag. Om mark skall tas i anspråk från någon fas­tig­het vars ägare inte del­tar i sam­ver­kan, skall pla­nen inne­hålla en upp­gift om det.

Pla­nen får inte göras mer detal­je­rad än som är nöd­vän­digt med hän­syn till syf­tet med den. Bestäm­mel­ser som när­mare regle­rar möj­lig­he­terna att bedriva han­del får med­de­las endast om det finns skäl av bety­dande vikt. Lag (2007:1303).

7 a §   I detalj­pla­nen får det bestäm­mas att strand­skydd enligt 7 kap. mil­jö­bal­ken upp­hävs för ett område, om det finns sär­skilda skäl och intres­set av att ta områ­det i anspråk på det sätt som avses med pla­nen väger tyngre än strand­skydds­in­tres­set. En bestäm­melse om upp­hä­vande får dock inte avse ett sådant område som enligt 7 kap. 18 § första styc­ket 2 mil­jö­bal­ken omfat­tas av läns­sty­rel­sens beslu­tan­de­rätt.

Bestäm­mel­serna i 7 kap. 18 c-18 g §§ mil­jö­bal­ken ska tilläm­pas i fråga om en sådan detalj­pla­ne­be­stäm­melse som avses i första styc­ket. Lag (2009:530).

8 §   I detalj­pla­nen får det bestäm­mas att bygg­lov inte skall ges till åtgär­der som inne­bär en väsent­lig änd­ring av mar­kens använd­ning för­rän
   1. en viss trafik-​, vatten-​, avlopps-​ eller ener­gi­an­lägg­ning som kom­mu­nen inte skall vara huvud­man för har kom­mit till stånd,
   2. en viss bygg­nad eller anlägg­ning på tom­ten har rivits, byggts om eller fått den änd­rade använd­ning som anges i pla­nen eller utfar­ten eller annan utgång från fas­tig­he­ten har änd­rats,
   3. ett beslut om anta­gande av en fas­tig­hets­plan som är för­ut­satt i detalj­pla­nen har vun­nit laga kraft eller fas­tig­hets­pla­nen får genom­fö­ras efter ett för­ord­nande enligt 13 kap. 8 § andra styc­ket, eller
   4. en mark­för­ore­ning har avhjälpts, om mar­kens lämp­lig­het för byg­gande kan säker­stäl­las med det. Lag (2007:1303).

9 §   Detalj­pla­nen består av en plankarta och en sär­skild hand­ling med bestäm­mel­ser. Pla­nen får dock bestå av endast endera av dessa hand­lingar eller av en hand­ling som inne­hål­ler både plankarta och bestäm­mel­ser, om pla­nens inne­håll ändå fram­går tyd­ligt.

Av en plankarta skall framgå hur plan­om­rå­det delas upp på mark för skilda ända­mål och vilka bestäm­mel­ser som gäl­ler för olika områ­den.

Plan­hand­ling­arna skall utfor­mas så att det tyd­ligt fram­går hur pla­nen regle­rar mil­jön. Lag (1989:1049).

10 §   Till detalj­pla­nen skall fogas en sådan plan­be­skriv­ning som anges i 26 § och en sådan genom­fö­ran­de­be­skriv­ning som anges i 6 kap. 1 §. Om detalj­pla­nen består av endast en hand­ling, får dock plan­be­skriv­ningen redo­vi­sas i den hand­lingen. Lag (1989:1049).

11 §   Före genom­fö­ran­de­ti­dens utgång får mot berörda fas­tig­hets­ä­ga­res bestri­dande detalj­pla­nen änd­ras eller upp­hä­vas endast om det är nöd­vän­digt på grund av nya för­hål­lan­den av stor all­män vikt, vilka inte kun­nat för­ut­ses vid plan­lägg­ningen.

Efter genom­fö­ran­de­ti­dens utgång får pla­nen änd­ras eller upp­hä­vas utan att rät­tig­he­ter som upp­kom­mit genom pla­nen beak­tas.

Om för­läng­ning och för­ny­else av genom­fö­ran­de­tid finns bestäm­mel­ser i 14 §. Om för­läng­ning av tid för till­fäl­lig mar­kan­vänd­ning finns bestäm­mel­ser i 15 §.

12 §   Bestäm­mel­serna i 1--4 och 6--10 §§ skall tilläm­pas även när en detalj­plan änd­ras eller upp­hävs.

När en detalj­plan änd­ras skall vad som gäl­ler om genom­fö­ran­de­tid för pla­nen gälla även för de frå­gor som planänd­ringen avser. Om det vid planänd­ringen inte gäl­ler någon genom­fö­ran­de­tid för pla­nen, skall dock sär­skild genom­fö­ran­de­tid bestäm­mas enligt 5 § för de frå­gor som planänd­ringen avser. Lag (1991:604).

13 §   Om detalj­pla­nen änd­ras eller helt eller del­vis upp­hävs för ett område som omfat­tas av en fas­tig­hets­plan, skall det framgå av detalj­pla­nen i vilka delar fas­tig­hets­pla­nen enligt 6 kap. 11 § upp­hör att gälla.

Att detalj­pla­nen i vissa fall änd­ras till följd av att en fas­tig­hets­plan antas fram­går av 6 kap. 5 §.

14 §   Innan genom­fö­ran­de­ti­den gått ut kan den för­längas med högst fem år i sän­der. Efter det att genom­fö­ran­de­ti­den gått ut, kan den för­nyas med högst fem år i sän­der. För­läng­ning och för­ny­else kan avse visst område av detalj­pla­nen.

Har under genom­fö­ran­de­ti­den åtgär­der vid­ta­gits för pla­nens genom­fö­rande såvitt gäl­ler viss fas­tig­het men har åtgär­derna inte kun­nat full­föl­jas på grund av omstän­dig­he­ter över vilka kom­mu­nen råder, skall genom­fö­ran­de­ti­den för­längas i skä­lig utsträck­ning för den fas­tig­he­ten. Ansö­kan om för­läng­ning skall göras före genom­fö­ran­de­ti­dens utgång.

15 §   Den tid under vil­ken till­fäl­lig mar­kan­vänd­ning får pågå kan för­längas med högst fem år i sän­der. Den sam­man­lagda tiden får dock inte över­stiga tjugo år.

Områ­des­be­stäm­mel­ser

16 §   För begrän­sade områ­den som inte omfat­tas av detalj­plan kan områ­des­be­stäm­mel­ser antas för att säker­ställa att syf­tet med över­sikts­pla­nen upp­nås eller att ett riks­in­tresse enligt 3 eller 4 kap. mil­jö­bal­ken till­go­do­ses. Med områ­des­be­stäm­mel­ser får regle­ras
   1. i vad mån åtgär­der krä­ver lov enligt 8 kap. 5 § andra styc­ket, 6 § första styc­ket 2-4, 7 §, 8 § andra och tredje styc­kena samt 9 § tredje styc­ket,
   2. grund­dra­gen för använd­ningen av mark- och vat­ten­om­rå­den för bebyg­gelse eller för fri­tids­an­lägg­ningar, kom­mu­ni­ka­tions­le­der och andra jäm­för­liga ända­mål,
   3. största tillåtna byggnads-​ eller bruks­a­rean för fri­tids­hus och stor­le­ken på tom­ter till sådana hus,
   4. pla­ce­ring, utform­ning och utfö­rande av bygg­na­der, andra anlägg­ningar och tom­ter, då det också får bestäm­mas om
      a) var­sam­het för att pre­ci­sera kra­ven i 3 kap. 10 §,
      b) skydd för bygg­na­der som avses i 3 kap. 12 § och för tom­ter som är sär­skilt vär­de­fulla från histo­risk, kul­tur­hi­sto­risk, mil­jö­mäs­sig eller konst­när­lig syn­punkt,
      c) riv­nings­för­bud för bygg­na­der som avses i 3 kap. 12 §, och
      d) andra änd­ringar av bygg­na­der än till­bygg­na­der, i den mån det finns utrymme för att bestämma om detta enligt före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av 21 § lagen (1994:847) om tek­niska egen­skaps­krav på bygg­nads­verk, m.m.,
   5. använd­ning och utform­ning av all­männa plat­ser, då det också får bestäm­mas om skydd för sådana plat­ser som är sär­skilt vär­de­fulla från histo­risk, kul­tur­hi­sto­risk, mil­jö­mäs­sig eller konst­när­lig syn­punkt,
   6. vege­ta­tion samt marky­tans utform­ning och höjd­läge inom sådana områ­den som avses i 8 kap. 9 § tredje styc­ket,
   7. skydds­an­ord­ningar för att mot­verka stör­ningar från omgiv­ningen, och
   8. explo­a­te­rings­sam­ver­kan enligt 6 kap. 2 §.
Lag (2007:1303).

17 §   Områ­des­be­stäm­mel­serna och skä­len till dem skall redo­vi­sas i en sär­skild hand­ling. Hand­lingen skall utfor­mas så att det tyd­ligt fram­går hur bestäm­mel­serna regle­rar mil­jön.

Vad som före­skrivs i första styc­ket gäl­ler även när områ­des­be­stäm­mel­serna änd­ras eller upp­hävs.

För­fa­ran­det m.m.

18 §   Detalj­pla­nen skall grun­das på ett pro­gram som anger utgångs­punk­ter och mål för pla­nen, om det inte är onö­digt.

När detalj­pla­nen upp­rät­tas skall bestäm­mel­serna i 6 kap. 11-18 och 22 §§ mil­jö­bal­ken tilläm­pas, om pla­nen kan antas med­föra en sådan mil­jöpå­ver­kan som avses i 6 kap. 11 § mil­jö­bal­ken.

Oav­sett vad som föl­jer av andra styc­ket skall en mil­jö­kon­se­kvens­be­skriv­ning upp­rät­tas, om detalj­pla­nen kan antas med­föra en bety­dande mil­jöpå­ver­kan på grund av att plan­om­rå­det får tas i anspråk för
   1. indu­striän­da­mål,
   2. köp­cent­rum, par­ke­rings­an­lägg­ning eller annat pro­jekt för sam­man­hål­len bebyg­gelse,
   3. skid­backe, skid­lift eller lin­bana med till­hö­rande anlägg­ningar,
   4. hamn för fri­tids­bå­tar,
   5. hotell­kom­plex eller fri­tidsby med till­hö­rande anlägg­ningar, utan­för sam­man­hål­len bebyg­gelse,
   6. per­ma­nent cam­ping­plats,
   7. nöje­spark, eller
   8. djur­park.

Om en mil­jö­kon­se­kvens­be­skriv­ning skall upp­rät­tas enligt tredje styc­ket skall bestäm­mel­serna i 6 kap. 6 § och 7 § första och andra styc­kena mil­jö­bal­ken om sam­råd respek­tive mil­jö­kon­se­kvens­be­skriv­ning­ens inne­håll tilläm­pas. När pla­nen har anta­gits skall infor­ma­tion om detta läm­nas till den myn­dig­het som avses i 6 kap. 8 § andra styc­ket tredje meningen mil­jö­bal­ken. Lag (2005:578).

18 a §   Rege­ringen får med­dela före­skrif­ter om när en plan på grund av en sådan använd­ning som avses i 18 § tredje styc­ket kan antas med­föra en bety­dande mil­jöpå­ver­kan. Lag (2005:149).

19 §   När för­slag till detalj­plan upp­rät­tas skall det, om det inte är uppen­bart onö­digt, fin­nas en eller flera för ända­må­let avsedda kar­tor (grund­karta) och en fas­tig­hets­för­teck­ning. I fas­tig­hets­för­teck­ningen skall i den mån de berörs av pla­nen redo­vi­sas
   1. fas­tig­he­ter, mark som är sam­fälld för flera fas­tig­he­ter och andra områ­den samt ägare till och inne­ha­vare av annan sär­skild rätt än bostads­rätt och hyres­rätt i nämnda egen­dom,
   2. gemen­sam­hets­an­lägg­ningar enligt anlägg­nings­la­gen (1973:1149) samt ägarna till de fas­tig­he­ter som del­tar i anlägg­ningen.

Om en sam­fäl­lig­hets­för­e­ning enligt lagen (1973:1150) om för­valt­ning av sam­fäl­lig­he­ter för­val­tar sam­fäl­lig­het, sär­skild rätt eller gemensamhets-​ anlägg­ning skall i stäl­let för ägare eller inne­ha­vare anges för­e­ningen.

20 §   När pro­gram utar­be­tas och när för­slag till detalj­plan upp­rät­tas, skall kom­mu­nen sam­råda med läns­sty­rel­sen, lant­mä­te­ri­myn­dig­he­ten och kom­mu­ner som berörs av pro­gram­met eller för­sla­get. Sakä­gare och de bostads­rätts­ha­vare, hyres­gäs­ter och boende som berörs av pro­gram­met eller för­sla­get samt de myn­dig­he­ter, sam­man­slut­ningar och enskilda i övrigt som har ett väsent­ligt intresse av pro­gram­met eller för­sla­get skall bere­das till­fälle till sam­råd. Lag (1995:1415).

21 §   Syf­tet med sam­råd är att för­bättra besluts­un­der­la­get och att ge möj­lig­het till insyn och påver­kan. Under sam­rå­den bör kom­mu­nen redo­visa pla­ne­rings­un­der­lag av bety­delse samt de vik­ti­gaste följ­derna av för­sla­get. När det finns pro­gram eller mil­jö­kon­se­kvens­be­skriv­ning, skall även dessa redo­vi­sas. Vid sam­råd om ett för­slag till detalj­plan skall moti­ven till för­sla­get redo­vi­sas.

De syn­punk­ter som har fram­förts vid sam­rå­den samt kom­men­ta­rer och för­slag med anled­ning av syn­punk­terna skall redo­vi­sas i en gemen­sam sam­råds­re­do­gö­relse. Lag (1995:1197).

22 §   Under sam­rå­det ska läns­sty­rel­sen sär­skilt
   1. ta till vara och sam­ordna sta­tens intres­sen,
   2. ge råd om tillämp­ningen av 2 och 3 kap.,
   3. verka för att riks­in­tres­sen enligt 3 och 4 kap.
mil­jö­bal­ken till­go­do­ses, att mil­jö­kva­li­tets­nor­mer enligt 5 kap. mil­jö­bal­ken följs och att strand­skydd enligt 7 kap.
mil­jö­bal­ken inte upp­hävs i strid med gäl­lande bestäm­mel­ser, och
   4. verka för att sådana frå­gor om använd­ningen av mark- och vat­ten­om­rå­den som angår två eller flera kom­mu­ner sam­ord­nas på ett lämp­ligt sätt. Lag (2009:530).

23 §   Innan detalj­pla­nen antas, skall kom­mu­nen ställa ut plan­för­sla­get under minst tre vec­kor. Den som vill lämna syn­punk­ter på för­sla­get skall göra detta skrift­li­gen under utställ­nings­ti­den.

24 §   Kun­gö­relse om utställ­ningen av plan­för­sla­get skall minst en vecka före utställ­nings­ti­dens bör­jan anslås på kom­mu­nens anslags­tavla och infö­ras i orts­tid­ning. Kun­gö­ran­det får dock ske senast den dag då utställ­nings­ti­den bör­jar, om denna bestämts till minst fyra vec­kor. Av kun­gö­rel­sen skall framgå
   1. var plan­om­rå­det lig­ger,
   2. om för­sla­get avvi­ker från över­sikts­pla­nen,
   3. i vil­ken utsträck­ning mark eller annat utrymme eller sär­skild rätt till mark eller annat utrymme till följd av pla­nens anta­gande kan komma att tas i anspråk enligt 6 kap. 17-19 §§,
   4. var utställ­ningen äger rum,
   5. inom vil­ken tid, på vil­ket sätt och till vem syn­punk­ter på för­sla­get skall läm­nas,
   6. att den som inte senast under utställ­nings­ti­den fram­fört syn­punk­ter på för­sla­get enligt 13 kap. 5 § kan för­lora rät­ten att över­klaga beslut att anta pla­nen.

För kun­gö­ran­det skall gälla vad som är före­skri­vet i lagen (1977:654) om kun­gö­rande i mål och ären­den hos myn­dig­het m.m.

Ett exem­plar av för­sla­get med en plan­be­skriv­ning enligt 26 §, en genom­fö­ran­de­be­skriv­ning enligt 6 kap. 1 § och sam­råds­re­do­gö­rel­sen skall, innan för­sla­get ställs ut, sän­das till läns­sty­rel­sen och kom­mu­ner som berörs av för­sla­get.
Lag (2005:942).

25 §   Under­rät­telse om inne­hål­let i kun­gö­rel­sen skall senast dagen för kun­gö­ran­det i brev sän­das till
   1. kända sakä­gare,
   2. känd orga­ni­sa­tion av hyres­gäs­ter som har avtal om för­hand­lings­ord­ning för en fas­tig­het som berörs av plan­för­sla­get eller, om för­hand­lings­ord­ning inte gäl­ler, känd för­e­ning av hyres­gäs­ter som är anslu­ten till en riks­or­ga­ni­sa­tion och inom vars verk­sam­hets­om­råde fas­tig­he­ten är belä­gen,
   3. andra som har ett väsent­ligt intresse av för­sla­get.

Om för­sla­get berör en sam­fäl­lig­het för vil­ken finns sty­relse eller annan utsedd att för­valta sam­fäl­lig­he­tens ange­lä­gen­he­ter, får under­rät­tel­sen sän­das till en leda­mot av sty­rel­sen eller till för­val­ta­ren. Sak­nas sty­relse eller för­val­tare, får under­rät­tel­sen sän­das till en av delä­garna för att hål­las till­gäng­lig för alla.

Under­rät­telse enligt första styc­ket behö­ver inte sän­das, om ett stort antal per­so­ner skall under­rät­tas och det skulle inne­bära större kost­nad och besvär än som är för­svar­ligt med hän­syn till ända­må­let med under­rät­tel­sen att sända den till var och en av dem. Ägare av sådan mark eller sådant utrymme och inne­ha­vare av sådan sär­skild rätt till mark eller annat utrymme som avses i 24 § första styc­ket 3 skall dock all­tid under­rät­tas enligt första styc­ket. Det­samma gäl­ler den som har med­de­lats ett före­läg­gande enligt 28 a §. Lag (2005:942).

26 §   Under utställ­nings­ti­den ska plan­för­sla­get åtföl­jas av
   1. plan­be­skriv­ningen och genom­fö­ran­de­be­skriv­ningen,
   2. sam­råds­re­do­gö­rel­sen,
   3. pro­gram för pla­nen, mil­jö­kon­se­kvens­be­skriv­ning, grund­karta och fas­tig­hets­för­teck­ning, om sådana hand­lingar har upp­rät­tats,
   4. annat pla­ne­rings­un­der­lag som kom­mu­nen anser vara av bety­delse för en bedöm­ning av för­sla­get.

I plan­be­skriv­ningen ska redo­vi­sas pla­ne­rings­för­ut­sätt­ning­arna, pla­nens syfte och skä­len för pla­nens utform­ning samt de över­vä­gan­den som legat till grund för omfatt­ningen av kra­vet på bygg­lov inom plan­om­rå­det samt skä­len för ett beslut om upp­hä­vande av strand­skydd.
Beskriv­ningen ska åtföl­jas av illust­ra­tions­ma­te­rial, om det inte är uppen­bart onö­digt. Om plan­för­sla­get avvi­ker från över­sikts­pla­nen, ska avvi­kel­sen och skä­len för denna redo­vi­sas i beskriv­ningen.

Annat till­gäng­ligt mate­rial som bely­ser för­sla­gets inne­börd, bör också stäl­las ut. Lag (2009:530).

27 §   Efter utställ­nings­ti­den skall kom­mu­nen sam­man­ställa de syn­punk­ter som senast under utställ­nings­ti­den har fram­förts skrift­li­gen och redo­visa sina för­slag med anled­ning av dem i ett utlå­tande som skall fogas till hand­ling­arna i ären­det.

Utlå­tan­det eller ett med­de­lande om var utlå­tan­det hålls till­gäng­ligt skall för kän­ne­dom sna­rast möj­ligt i brev sän­das till dem som inte fått sina syn­punk­ter till­go­do­sedda. Om ett stort antal per­so­ner skall under­rät­tas, får under­rät­telse i stäl­let ske genom kun­gö­rande på det sätt som anges i 24 §, eller genom en kun­gö­relse som anslås på kom­mu­nens anslags­tavla, infor­ma­tions­blad om kun­gö­rel­sen som sprids till de boende som berörs av för­sla­get till detalj­plan och brev till sakä­gare och sådan orga­ni­sa­tion eller för­e­ning som avses i 25 § första styc­ket 2 och som inte fått sina syn­punk­ter till­go­do­sedda.

Om för­sla­get änd­ras väsent­ligt efter utställ­ningen, skall ny utställ­ning ske. Lag (1989:1049).

28 §   I stäl­let för vad som före­skrivs i 18 §, 20 §, 21 § andra styc­ket samt 22-​-27 §§ får bestäm­mel­serna i andra styc­ket tilläm­pas (enkelt plan­för­fa­rande), om för­sla­get till detalj­plan är av begrän­sad bety­delse, sak­nar intresse för all­män­he­ten samt är för­en­ligt med över­sikts­pla­nen och läns­sty­rel­sens gransk­nings­ytt­rande enligt 4 kap. 9 §.

Vid enkelt plan­för­fa­rande skall läns­sty­rel­sen och de som anges i 25 § första styc­ket bere­das till­fälle till sam­råd. När för­slag till detalj­plan före­lig­ger skall de under­rät­tas om detta och, om de inte god­kän­ner för­sla­get, under minst två vec­kor ha till­fälle att skrift­li­gen lämna syn­punk­ter på för­sla­get. Denna tid kan för­kor­tas om alla berörda är ense om det. En sam­man­ställ­ning av inkomna syn­punk­ter och för­slag med anled­ning av dem skall redo­vi­sas i ett sär­skilt utlå­tande som skall fogas till hand­ling­arna i ären­det.

28 a §   Innan en detalj­plan antas får kom­mu­nen före­lägga den som till följd av anta­gan­det kan komma att drab­bas av skada som avses i 14 kap. 8 § första styc­ket 2 eller 3 att inom viss tid, dock minst två måna­der, anmäla sina anspråk på ersätt­ning eller inlö­sen till kom­mu­nen. Ett sådant före­läg­gande skall åtföl­jas av upp­gift om de bestäm­mel­ser som avses bli utfär­dade, änd­rade eller upp­hävda. Den som inte anmä­ler sina anspråk inom den utsatta tiden för­lo­rar sin rätt till ersätt­ning eller inlö­sen.

Bestäm­mel­sen i första styc­ket utgör inte hin­der mot att anspråk på ersätt­ning eller inlö­sen fram­ställs på grund av skada som inte rim­li­gen kunde för­ut­ses inom den angivna tiden. Lag (1991:604).

29 §   Detalj­pla­nen antas av kom­mun­full­mäk­tige. Full­mäk­tige får upp­dra åt kom­mun­sty­rel­sen eller bygg­nads­nämn­den att anta pla­ner som inte är av prin­ci­piell beskaf­fen­het eller i övrigt av större vikt.

30 §   Senast dagen efter det att juste­ringen av pro­to­kol­let med beslut om anta­gande av detalj­pla­nen har till­kän­na­getts på kom­mu­nens anslags­tavla skall ett med­de­lande om till­kän­na­gi­van­det, ett pro­to­kolls­ut­drag med beslu­tet och en upp­gift om vad den som vill över­klaga beslu­tet måste göra sän­das i brev till
   1. läns­sty­rel­sen och de regi­onpla­ne­or­gan och kom­mu­ner som berörs av pla­nen,
   2. de sakä­gare, bostads­rätts­ha­vare, hyres­gäs­ter och boende samt sådana orga­ni­sa­tio­ner och sådana för­e­ningar som avses i 25 § första styc­ket 2 och för­e­ningar som har rätt att över­klaga enligt 13 kap. 6 §, om de senast under utställ­nings­ti­den eller under den i 28 § andra styc­ket angivna tiden skrift­li­gen har läm­nat syn­punk­ter i ären­det som inte har bli­vit till­go­do­sedda eller om de har rätt att över­klaga på grund av bestäm­mel­sen i 13 kap. 5 § andra styc­ket första meningen.

Om ett stort antal per­so­ner skall under­rät­tas enligt första styc­ket 2, och det skulle inne­bära större kost­nad och besvär att sända under­rät­tel­sen till var och en av dem än som är för­svar­ligt med hän­syn till ända­må­let med under­rät­tel­sen, får under­rät­telse i stäl­let ske antingen genom kun­gö­rande på det sätt som anges i 24 § eller genom att en kun­gö­relse anslås på kom­mu­nens anslags­tavla, infor­ma­tions­blad om kun­gö­rel­sen sprids till de boende som berörs av beslu­tet och brev sänds till sådana sakä­gare, orga­ni­sa­tio­ner och för­e­ningar som avses i första styc­ket 2. Ägare av sådan mark eller sådant utrymme och inne­ha­vare av sådan sär­skild rätt till mark eller annat utrymme som kan komma att tas i anspråk enligt 6 kap. 17-19 §§ skall dock all­tid under­rät­tas enligt första styc­ket. Det­samma gäl­ler den som har fått ett före­läg­gande enligt 28 a §.

Av en kun­gö­relse enligt andra styc­ket skall det framgå vad beslu­tet avser, tid­punk­ten för beslu­tets till­kän­na­gi­vande på kom­mu­nens anslags­tavla och vad den som vill över­klaga beslu­tet måste göra. Om kun­gö­rel­sen införs i orts­tid­ningen, skall detta ske samma dag som beslu­tet till­kän­na­ges på anslags­tav­lan.
Lag (2007:1303).

31 §   När beslu­tet att anta detalj­pla­nen har vun­nit laga kraft, skall de som till följd av beslu­tet kan vara berät­ti­gade till ersätt­ning enligt 14 kap. 5 eller 8 § under­rät­tas. I under­rät­tel­sen skall också tas in en upp­lys­ning om inne­hål­let i 15 kap. 4 §. Kom­mu­nen bestäm­mer om under­rät­tel­sen skall ske genom brev eller genom kun­gö­rande på det sätt som anges i 24 §.

Kom­mu­nen skall på plan­hand­ling­arna anteckna datum då beslu­tet vun­nit laga kraft. Om ett för­ord­nande enligt 13 kap. 8 § andra styc­ket har med­de­lats, skall även datum för för­ord­nan­det anteck­nas. Sna­rast möj­ligt efter det att beslu­tet att anta detalj­pla­nen har vun­nit laga kraft skall ett exem­plar av pla­nen, plan­be­skriv­ningen, genom­fö­ran­de­be­skriv­ningen och fas­tig­hets­för­teck­ningen sän­das till läns­sty­rel­sen samt till lant­mä­te­ri­myn­dig­he­ten, om det inte är uppen­bart obe­höv­ligt.

Om hand­ling­arna inte kan sän­das till myn­dig­he­terna inom två vec­kor från det att pla­nen vun­nit laga kraft, skall myn­dig­he­terna genast under­rät­tas om inne­hål­let i hand­ling­arna. Lag (1995:1415).

32 §   Bestäm­mel­serna i 18-​-31 §§ skall tilläm­pas även när detalj­pla­ner änd­ras eller upp­hävs.

33 §   Bestäm­mel­serna i 19 § om fas­tig­hets­för­teck­ning och bestäm­mel­serna i 20-​-31 §§ skall tilläm­pas när områ­des­be­stäm­mel­ser antas, änd­ras eller upp­hävs.

34 §   Beslut att anta, ändra eller upp­häva detalj­plan eller områ­des­be­stäm­mel­ser gäl­ler först sedan beslu­tet vun­nit laga kraft eller får genom­fö­ras efter för­ord­nande enligt 13 kap. 8 § andra styc­ket.

35 §   Områ­des­be­stäm­mel­ser upp­hör att gälla när det för områ­det före­lig­ger ett laga­kraft­vun­net beslut att anta detalj­plan eller ett för­ord­nande enligt 13 kap. 8 § andra styc­ket att pla­nen får genom­fö­ras.

36 §   Av 8 kap. 11, 12, 16 och 18 §§ föl­jer att bygg­lov, riv­nings­lov och marklov inte får ges i strid mot detalj­plan eller områ­des­be­stäm­mel­ser i vidare mån än vad som fram­går av de para­gra­ferna.

Åtgär­der som inte krä­ver lov och som avser bygg­na­der, andra anlägg­ningar, tom­ter och all­männa plat­ser skall utfö­ras så att de inte stri­der mot detalj­plan eller områ­des­be­stäm­mel­ser. Detta gäl­ler dock inte sådana åtgär­der som anges i 8 kap. 4 och 4 a §§ och som inte krä­ver lov.

Enligt vad som före­skrivs sär­skilt får beslut enligt vissa andra för­fatt­ningar än denna lag inte med­de­las i strid mot en detalj­plan eller områ­des­be­stäm­mel­ser. Lag (2007:1303).


6 kap. Plang­e­nom­fö­rande

Genom­fö­ran­de­be­skriv­ning

1 §   Vid upp­rät­tan­det av för­slag till detalj­plan skall i en sär­skild hand­ling (genom­fö­ran­de­be­skriv­ning) redo­vi­sas de orga­ni­sa­to­riska, tek­niska, eko­no­miska och fas­tig­hets­rätts­liga åtgär­der som behövs för ett sam­ord­nat och även i övrigt ända­måls­en­ligt genom­fö­rande av pla­nen.

Explo­a­te­rings­sam­ver­kan

2 §   Kom­mu­nen får besluta att explo­a­te­rings­sam­ver­kan enligt lagen (1987:11) om explo­a­te­rings­sam­ver­kan får ske, om det med hän­syn till bebyg­gel­se­ut­veck­lingen är ange­lä­get att i ett sam­man­hang ställa i ord­ning mark för bebyg­gelse och utföra sådana anord­ningar som behövs för bebyg­gel­sen. Sådant beslut med­de­las genom detalj­plan eller områ­des­be­stäm­mel­ser.

I beslu­tet skall anges sam­ver­kans­om­rå­dets huvud­sak­liga avgräns­ning samt den tid inom vil­ken ett explo­a­te­rings­be­slut enligt lagen om explo­a­te­rings­sam­ver­kan skall med­de­las. Denna tid får bestäm­mas till högst fem år från den dag då beslu­tet att anta pla­nen eller områ­des­be­stäm­mel­serna Vin­ner laga kraft eller från den dag dess­förin­nan då del av pla­nen eller av områ­des­be­stäm­merna får genom­fö­ras efter för­ord­nande enligt 13 kap. 8 § andra styc­ket. Har något explo­a­te­rings­be­slut inte med­de­lats inom den angivna tiden, upp­hör pla­nen eller områ­des­be­stäm­mel­serna att gälla såvitt avser kom­mu­nens beslut om explo­a­te­rings­sam­ver­kan.

Fas­tig­hets­plan

3 §   I fas­tig­hets­plan kan för områ­den som omfat­tas av detalj­plan med­de­las bestäm­mel­ser om mar­kens indel­ning i fas­tig­he­ter och om ser­vi­tut, led­nings­rätt och lik­nande sär­skilda rät­tig­he­ter samt om gemen­sam­hets­an­lägg­ningar.

Fas­tig­hets­plan skall antas om
   1. det behövs för genom­fö­rande av en ända­måls­en­lig indel­ning i fas­tig­he­ter,
   2. detalj­pla­nens genom­fö­rande i andra fall under­lät­tas genom en fas­tig­hets­plan,
   3. en fas­tig­hets­ä­gare begär det och pla­nen inte är uppen­bart onö­dig.

4 §   Fas­tig­hets­pla­nen skall omfatta ett lämp­ligt avgrän­sat område. Skä­lig hän­syn skall tas till befint­liga bebyggelse-​, äganderätts-​ och fas­tig­hets­för­hål­lan­den som kan inverka på pla­nens genom­fö­rande.

Om pla­nen skall reglera mar­kens indel­ning i fas­tig­he­ter eller om den skall ge bestäm­mel­ser om ser­vi­tut och lik­nande sär­skilda rät­tig­he­ter, tilläm­pas 3 kap. 1 § fas­tig­hets­bild­nings­la­gen (1970:988).

Om pla­nen skall reglera inrät­tan­det av en gemen­sam­hets­an­lägg­ning, tilläm­pas 5 och 6 §§ anlägg­nings­la­gen (1973:1149). Skall den ge bestäm­mel­ser om led­nings­rätt, tilläm­pas 6 § led­nings­rättsla­gen (1973:1144).

5 §   Fas­tig­hets­pla­nen får inte strida mot detalj­pla­nen. Om syf­tet med detalj­pla­nen inte mot­ver­kas, får dock mindre avvi­kel­ser göras. I sådana fall skall detalj­pla­nen anses ha den utform­ning som fram­går av fas­tig­hets­pla­nen.

6 §   I den mån det behövs med hän­syn till syf­tet med fas­tig­hets­pla­nen skall i pla­nen anges
   1. områ­dets indel­ning i fas­tig­he­ter,
   2. vilka ser­vi­tut, led­nings­rät­ter och lik­nande sär­skilda rät­tig­he­ter som skall bil­das, änd­ras eller upp­hä­vas,
   3. de anlägg­ningar som skall utgöra gemen­sam­hets­an­lägg­ningar,
   4. de fas­tig­he­ter som skall delta i gemen­sam­hets­an­lägg­ning­arna och de utrym­men som skall tas i anspråk för anlägg­ning­arna.

7 §   I fas­tig­hets­pla­nen får bestäm­mas att pla­nen gäl­ler endast under för­ut­sätt­ning att beslu­tet att anta en viss detalj­plan har vun­nit laga kraft eller får genom­fö­ras efter för­ord­nande enligt 13 kap. 8 § andra styc­ket.

8 §   Fas­tig­hets­pla­nen består av en plankarta och en sär­skild hand­ling med bestäm­mel­ser. Pla­nen får dock bestå av endast endera av dessa hand­lingar eller av en hand­ling som inne­hål­ler både plankarta och bestäm­mel­ser, om pla­nens inne­håll ändå fram­går tyd­ligt. Lag (1989:1049).

9 §   Till fas­tig­hets­pla­nen skall fogas en sådan plan­be­skriv­ning som anges i 12 §. Om fas­tig­hets­pla­nen består av endast en hand­ling, får dock plan­be­skriv­ningen redo­vi­sas i den hand­lingen. Lag (1989:1049).

10 §   Före utgången av detalj­pla­nens genom­fö­ran­de­tid får mot berörda fas­tig­hets­ä­ga­res bestri­dande fas­tig­hets­pla­nen änd­ras eller upp­hä­vas endast om det är nöd­vän­digt på grund av nya för­hål­lan­den av stor all­män vikt, vilka inte kun­nat för­ut­ses vid plan­lägg­ningen.

Efter utgången av detalj­pla­nens genom­fö­ran­de­tid får fas­tig­hets­pla­nen änd­ras eller upp­hä­vas utan att rät­tig­he­ter som upp­kom­mit genom fas­tig­hets­pla­nen beak­tas.

11 §   Om detalj­pla­nen änd­ras och detta med­för att fas­tig­hets­pla­nen stri­der mot detalj­pla­nen, upp­hör fas­tig­hets­pla­nen att gälla i de delar som den stri­der mot detalj­pla­nen. Om detalj­pla­nen helt eller del­vis upp­hävs, upp­hör fas­tig­hets­pla­nen att gälla i de delar som berörs.

12 §   Bestäm­mel­serna i 5 kap. 18-​-28 och 30 §§ skall tilläm­pas när fas­tig­hets­pla­nen upp­rät­tas. Om fas­tig­hets­pla­nen inte upp­rät­tas gemen­samt med detalj­pla­nen behö­ver dock sam­råd inte ske med läns­sty­rel­sen och kom­mu­ner som berörs av för­sla­get. Inte hel­ler behö­ver plan­för­sla­get sän­das till dem.

I plan­be­skriv­ningen skall redo­vi­sas vil­ken detalj­plan som fas­tig­hets­pla­nen hän­för sig till och skä­len till den utform­ning av fas­tig­hets­pla­nen som har valts. Om plan­för­sla­get avvi­ker från detalj­pla­nen, skall avvi­kel­sen och skä­len till denna redo­vi­sas i beskriv­ningen. Lag (1989:1049).

13 §   Fas­tig­hets­pla­nen antas av bygg­nads­nämn­den eller, om pla­nen har upp­rät­tats gemen­samt med detalj­pla­nen och denna ej skall antas av nämn­den, av den som antar detalj­pla­nen.

Kom­mu­nen skall på plan­hand­ling­arna anteckna datum då beslu­tet vun­nit laga kraft. Om ett för­ord­nande enligt 13 kap. 8 § andra styc­ket har med­de­lats, skall även datum för för­ord­nan­det anteck­nas. Sna­rast möj­ligt efter det att beslu­tet att anta fas­tig­hets­pla­nen har vun­nit laga kraft skall ett exem­plar av pla­nen, plan­be­skriv­ningen och fas­tig­hets­för­teck­ningen sän­das till lant­mä­te­ri­myn­dig­he­ten, om det inte är uppen­bart obe­höv­ligt.

Om hand­ling­arna inte kan sän­das till myn­dig­he­ten inom två vec­kor från det att pla­nen vun­nit laga kraft, skall myn­dig­he­ten genast under­rät­tas om inne­hål­let i hand­ling­arna.

I de fall detalj­pla­nen enligt 5 § skall anses ha den utform­ning som fram­går av fas­tig­hets­pla­nen skall kom­mu­nen ange avvi­kel­sen på detalj­pla­nen samt sända ett exem­plar av detalj­pla­nen och de hand­lingar som anges i andra styc­ket till läns­sty­rel­sen respek­tive under­rätta läns­sty­rel­sen om inne­hål­let i dessa enligt tredje styc­ket.
Lag (1996:1315).

14 §   Bestäm­mel­serna i 3--9, 12 och 13 §§ tilläm­pas även när fas­tig­hets­pla­nen änd­ras eller upp­hävs.

15 §   Beslut att anta, ändra eller upp­häva fas­tig­hets­plan gäl­ler först sedan beslu­tet har vun­nit laga kraft eller får genom­fö­ras efter för­ord­nande enligt 13 kap. 8 § andra styc­ket. Bygg­nads­nämn­den får dock för­ordna att ett sådant beslut som fat­tats efter tillämp­ning av reg­lerna om enkelt plan­för­fa­rande får genom­fö­ras trots att beslu­tet inte vun­nit laga kraft, om en ägare av en fas­tig­het som omfat­tas av pla­nen begär det och samt­liga som berörs av beslu­tet skrift­li­gen god­känt det för­slag som lig­ger till grund för beslu­tet. Lag (1991:604).

16 §   Av 8 kap. 11 § föl­jer att bygg­lov inte får ges i strid mot en fas­tig­hets­plan i vidare mån än vad som fram­går av den para­gra­fen.

Åtgär­der som inte krä­ver bygg­lov och som avser bygg­na­der, andra anlägg­ningar, tom­ter och all­männa plat­ser skall utfö­ras så att de inte stri­der mot en fas­tig­hets­plan. Detta gäl­ler dock inte sådana åtgär­der som anges i 8 kap. 4 och 4 a §§.

Enligt vad som före­skrivs sär­skilt får beslut enligt vissa andra för­fatt­ningar än denna lag inte med­de­las i strid mot en fas­tig­hets­plan. Lag (2007:1303).

Avstå­ende av mark m.m.

17 §   Kom­mu­nen får lösa mark eller annat utrymme som enligt en detalj­plan skall använ­das för all­männa plat­ser för vilka kom­mu­nen är huvud­man.

Annan mark eller annat utrymme som enligt pla­nen skall använ­das för annat än enskilt bebyg­gande får kom­mu­nen lösa, om mar­kens eller utrym­mets använd­ning för avsett ända­mål inte ändå kan anses säker­ställd.

Besvä­ras mark eller annat utrymme som kom­mu­nen får lösa enligt första eller andra styc­ket av sär­skild rätt, får rät­tig­he­ten lösas.

Bestäm­mel­ser om skyl­dig­het för kom­mu­nen att lösa mark eller annat utrymme i vissa fall finns i 14 kap. Lag (2005:942).

18 §   Om kom­mu­nen inte skall vara huvud­man för all­männa plat­ser, är den som äger obe­byggd mark eller annat obe­byggt utrymme som enligt detalj­pla­nen skall använ­das för all­män plats, skyl­dig att utan ersätt­ning upp­låta mar­ken eller utrym­met. Detta gäl­ler dock endast om mar­ken eller utrym­met behövs för att kvar­ters­mark som till­hörde fas­tig­hets­ä­ga­ren när pla­nen antogs skall kunna använ­das för avsett ända­mål. Lag (2005:942).

19 §   På ansö­kan av kom­mu­nen får läns­sty­rel­sen för­ordna att mark eller annat utrymme skall avstås till kom­mu­nen utan ersätt­ning, om mar­ken eller utrym­met behövs för områ­dets ända­måls­en­liga använd­ning enligt upp­rät­tat för­slag till detalj­plan för sådana all­männa plat­ser för vilka kom­mu­nen är huvud­man eller för all­männa bygg­na­der. På ansö­kan av kom­mu­nen får läns­sty­rel­sen också för­ordna att mark eller annat utrymme som skall använ­das för all­männa plat­ser för vilka kom­mu­nen inte skall vara huvud­man, utan ersätt­ning skall upp­lå­tas till huvud­man­nen.
Anta­gan­det av detalj­pla­nen skall anstå till dess ansök­ningen har avgjorts genom beslut som vun­nit laga kraft.

För­ord­nande får med­de­las endast i den mån det kan anses skä­ligt med hän­syn till den nytta mar­kens eller utrym­mets ägare kan vän­tas få av pla­nen och till övriga omstän­dig­he­ter.

Den mark eller det utrymme som för­ord­nan­det avser skall anges till läge och grän­ser. Mar­ken eller utrym­met skall avträ­das eller upp­lå­tas när mar­ken eller utrym­met behö­ver tas i anspråk för avsett ända­mål.

Skall detalj­pla­nen änd­ras, får läns­sty­rel­sen på ansö­kan av kom­mu­nen för­ordna att mark eller annat utrymme, som har avståtts eller som skall upp­lå­tas, byts ut mot annan mark eller annat utrymme, om det är lämp­ligt och kan ske utan olä­gen­het för äga­ren. Lag (2005:942).

20 §   När en fråga har väckts om tillämp­ning av 19 §, skall kom­mu­nen genast vidta de åtgär­der som behövs för att en anteck­ning om detta skall bli införd i fas­tig­hets­re­gist­rets all­männa del. Den bedöm­ning som skall göras enligt 19 § andra styc­ket påver­kas inte av över­lå­telse av mark eller annat utrymme, som sker efter det att ären­det om anteck­ning i fas­tig­hets­re­gist­ret har anmälts hos den som skall föra in anteck­ningen i regist­ret eller, om det är kom­mu­nen som skall föra in anteck­ningen i regist­ret, efter att anteck­ningen har införts i regist­ret.

Bestäm­mel­ser om vem som skall föra in upp­gif­ter i fas­tig­hets­re­gist­rets all­männa del finns i 19 kap. 6 § fas­tig­hets­bild­nings­la­gen (1970:988). Lag (2005:1212).

21 §   Den som har avstått mark eller annat utrymme enligt 19 § skall fri­göra mar­ken eller utrym­met från inteck­ning och annan sär­skild rätt. Kan detta inte göras, är han eller hon skyl­dig att ersätta skada som upp­kom­mer för den som mar­ken eller utrym­met har avståtts till. Lag (2005:942).

22 §   I ett för­ord­nande enligt 19 § får läns­sty­rel­sen, i den mån det är skä­ligt, på kom­mu­nens begä­ran före­skriva att mar­kens eller utrym­mets ägare skall vara skyl­dig att i den ord­ning som läns­sty­rel­sen bestäm­mer bekosta anläg­gande av gator och vägar samt anord­ningar för vat­ten­för­sörj­ning och avlopp.
Lag (2005:942).

23 §   Bestäm­mel­serna i 19-​-22 §§ om ägare gäl­ler även exploateringssam-​ fäl­lig­het enligt lagen (1987:11) om explo­a­te­rings­sam­ver­kan.

24 §   Om kom­mu­nen är huvud­man för all­männa plat­ser, får kom­mu­nen efter genom­fö­ran­de­ti­dens utgång lösa fas­tig­he­ter eller delar av fas­tig­he­ter som till­hör olika ägare och som enligt fas­tig­hets­pla­nen skall utgöra en fas­tig­het.

En kom­mun som är huvud­man för all­männa plat­ser får efter genom­fö­ran­de­ti­dens utgång även lösa mark eller annat utrymme som inte har bebyggts i huvud­sak­lig över­ens­stäm­melse med detalj­pla­nen. Lösen­rätt före­lig­ger dock inte så länge det finns ett bygg­lov som kan tas i anspråk.

Besvä­ras mark eller annat utrymme som avses i första och andra styc­kena av sär­skild rätt, får rät­tig­he­ten lösas.
Lag (2005:942).

25 §   Rätt att använda mark eller annat utrymme enligt 18 eller 19 § gäl­ler fram­för annan rätt till mar­ken eller utrym­met som har upp­kom­mit efter anta­gan­det av detalj­pla­nen. Lag (2005:942).

Upp­lå­tande av vissa all­männa plat­ser m.m.

26 §   Inom områ­den med detalj­plan skall kom­mu­nen vara huvud­man för all­männa plat­ser, om det inte finns sär­skilda skäl till annat. Att pla­nen skall utvisa om kom­mu­nen inte skall vara huvud­man fram­går av 5 kap. 4 §.

Kom­mu­nen skall efter hand som bebyg­gel­sen fär­dig­ställs i enlig­het med pla­nen ställa i ord­ning gator och andra all­männa plat­ser för vilka kom­mu­nen är huvud­man så, att plat­serna kan använ­das för avsett ända­mål. Före genom­fö­ran­de­ti­dens utgång skall plat­serna upp­lå­tas till all­mänt begag­nande inom områ­den som har bebyggts i enlig­het med pla­nen. Inom områ­den som efter genom­fö­ran­de­ti­dens utgång bebyggs i enlig­het med pla­nen skall all­männa plat­ser upp­lå­tas till all­mänt begag­nande efter hand som bebyg­gel­sen fär­dig­ställs.

27 §   När gator och andra all­männa plat­ser för vilka kom­mu­nen är huvud­man upp­låts till all­mänt begag­nande, skall de till bredd, höjd­läge och utform­ning i övrigt stämma över­ens med detalj­pla­nen. De skall vara utförda på ett ända­måls­en­ligt sätt och i enlig­het med ortens sed. Mindre avvi­kel­ser från pla­nen får göras, om syf­tet med pla­nen inte mot­ver­kas.

28 §   Om någon vill bebygga en fas­tig­het innan den gata till vil­ken fas­tig­he­ten har utgång bli­vit iord­ning­ställd och avlopps­led­ning anlagts, skall han anordna utfarts­väg och avlopp­san­ord­ning från fas­tig­he­ten.
Kom­mu­nen är skyl­dig att låta honom utan ersätt­ning använda för ända­må­let avsedd mark som kom­mu­nen äger.

29 §   Är sta­ten väg­hål­lare inom område med detalj­plan, skall vad som före­skrivs om kom­mu­nens ansvar för gator i 26 § andra styc­ket och 27 § i stäl­let gälla sta­ten.

Kost­na­der, som för­an­leds av att gatan enligt pla­nen byggs till större bredd eller med dyr­ba­rare utfö­rande i övrigt än som behövs med hän­syn till tra­fi­ken, skall dock beta­las av kom­mu­nen, om inte rege­ringen bestäm­mer annat.

30 §   Kom­mu­nen skall svara för under­hål­let av gator och sådana andra all­männa plat­ser som kom­mu­nen är huvud­man för. Denna under­hålls­skyl­dig­het består även om detalj­pla­nen för områ­det upp­hävs.

Är sta­ten väg­hål­lare inom område med detalj­plan, skall, med den begräns­ning som anges i 29 § andra styc­ket, sta­ten svara för under­hål­let av all­män väg i enlig­het med före­skrif­terna i väg­la­gen (1971:948).

Om under­håll av vägar och andra all­männa plat­ser med enskilda väg­hål­lare finns bestäm­mel­ser i anlägg­nings­la­gen (1973:1149).
Lag (1997:618).

Gatu­kost­na­der m.m.

31 §   Om kom­mu­nen i egen­skap av huvud­man skall anlägga eller för­bättra gator och andra all­männa plat­ser, får kom­mu­nen besluta att kost­na­der för sådana åtgär­der som är avsedda att till­go­dose ett visst områ­des behov av all­männa plat­ser och av anord­ningar som nor­malt hör till all­männa plat­ser skall beta­las av ägarna till fas­tig­he­terna inom områ­det.

Kost­na­derna skall för­de­las mel­lan fas­tig­he­terna efter skä­lig och rätt­vis grund.

Kom­mu­nen beslu­tar om avgräns­ningen av det område inom vil­ket för­del­ning skall ske, om de kost­na­der som skall för­de­las samt om grun­derna för för­del­ningen.

32 §   Om kom­mu­nen i egen­skap av huvud­man skall anlägga eller för­bättra en gata, får kom­mu­nen besluta att kost­na­den för detta skall beta­las av ägarna till de fas­tig­he­ter som är belägna vid gatan. Där­vid får för varje fas­tig­het tas ut en ersätt­ning som mot­sva­rar hälf­ten av den kost­nad som belö­per på gatan fram­för fas­tig­he­ten. Kost­na­den för sådana anord­ningar som nor­malt hör till en gata får tas ut med lika delar av fas­tig­hets­ä­garna. Kost­na­den för att anlägga gatu­kors får tas ut med lika delar av ägarna till fas­tig­he­terna vid gatu­kor­set.

Om kost­na­den för att anlägga eller för­bättra gatan inte är den­samma över­allt, får kom­mu­nen besluta att kost­na­den skall för­de­las mel­lan fas­tig­hets­ä­garna efter någon annan skä­lig och rätt­vis grund än som anges i första styc­ket.

33 §   Den ersätt­ning som enligt 31 eller 32 § belö­per på varje fas­tig­het skall jäm­kas, om de kost­na­der som skall ersät­tas är oskä­ligt höga eller om de åtgär­der som ersätt­ningen avser har en omfatt­ning eller ett utfö­rande som över­sti­ger vad som kan anses nor­malt med hän­syn till den använd­ning som är tillå­ten för fas­tig­he­ten.

34 §   Till grund för bestäm­mande av ersätt­ning enligt 31 eller 32 § får läg­gas antingen de fak­tiska kost­na­derna eller på tidi­gare erfa­ren­het stödda beräk-​ ningar av vad det kos­tar att i mot­sva­rande utfö­rande anlägga eller för­bättra gator och andra all­männa plat­ser.

35 §   Skyl­dig­het för en fas­tig­hets­ä­gare att ersätta kom­mu­nen kost­na­derna för gator och andra all­männa plat­ser inträ­der när den anlägg­ning som ersätt­ningen avser kan för hans fas­tig­het använ­das för avsett ända­mål.

Ersätt­nings­skyl­dig­he­ten skall full­gö­ras vid anford­ran. På obe­talt belopp skall beta­las ränta enligt 6 § rän­te­la­gen (1975:635) från för­fal­lo­da­gen.

Om ersätt­nings­be­lop­pet är betung­ande med hän­syn till fas­tig­he­tens eko­no­miska bär­kraft eller andra omstän­dig­he­ter, får fas­tig­hets­ä­ga­ren dock betala ersätt-​ ningen genom avbe­tal­ningar, om god­tag­bar säker­het ställs. Avbe­tal­ning skall ske med minst en tion­del årli­gen. På obe­talt belopp skall beta­las ränta enligt 5 § rän­te­la­gen på varje del av ersätt­ningen som för­fal­ler till betal­ning i fram­ti­den från den dag då den första inbe­tal­ningen skall ske till dess ifrå­ga­va­rande del av ersätt­ningen beta­las eller ränta skall beta­las enligt andra styc­ket. Om betal­nings­vill­ko­ren ändå blir allt­för betung­ande för fas­tig­hets­ä­ga­ren, skall vill­ko­ren jäm­kas.

När skyl­dig­het att betala ersätt­ning har inträtt, är ny ägare bun­den i samma omfatt­ning som tidi­gare ägare. Den nye äga­ren sva­rar dock inte mot kom­mu­nen för sådan ersätt­ning som har för­fal­lit till betal­ning före till­trä­des­da­gen.

36 §   Innan kom­mu­nen beslu­tar att kost­na­der för gator och andra all­männa plat­ser skall beta­las av fas­tig­hets­ä­gare enligt 31 eller 32 §, skall kom­mu­nen låta utreda frå­gan och upp­rätta det för­slag som utred­ningen för­an­le­der.
Sakä­gare och de bostads­rätts­ha­vare, hyres­gäs­ter och boende som berörs av för­sla­get samt de sam­man­slut­ningar och enskilda i övrigt som kan ha ett väsent­ligt intresse av för­sla­get skall bere­das till­fälle till sam­råd.

Sam­rå­det syf­tar till ett utbyte av infor­ma­tion och syn­punk­ter. Under sam­rå­det bör moti­ven till för­sla­get, pla­ne­rings­un­der­lag av bety­delse samt de vik­ti­gaste följ­derna av för­sla­get redo­vi­sas. Resul­ta­tet av sam­rå­det och för­slag med anled­ning av de syn­punk­ter som har fram­förts skall redo­vi­sas i en sam­råds­re­do­gö­relse.

För­slag i fråga om betal­ning av kost­na­der som avses i 31 § skall stäl­las ut under minst tre vec­kor efter det att kun­gö­rande om detta har skett på tid och sätt som anges i 5 kap. 24 §. Under­rät­telse om utställ­ningen av för­sla­get skall dess­utom i brev sän­das till kända fas­tig­hets­ä­gare vars rätt berörs av för­sla­get. Under­rät­telse behö­ver dock inte sän­das till den som skrift­li­gen har god­känt för­sla­get. Under utställ­nings­ti­den skall för­sla­get åtföl­jas av sam­råds­re­do­gö­rel­sen. Efter utställ­nings­ti­dens utgång får kom­mu­nen besluta i ären­det.

Avser för­sla­get ersätt­nings­skyl­dig­het enligt 32 §, skall de fas­tig­hets­ä­gare vars rätt berörs och som inte har god­känt för­sla­get, bere­das till­fälle att yttra sig över detta, innan beslut i ären­det fat­tas. För­sla­get skall åtföl­jas av sam­råds­re­do­gö­rel­sen. Lag (1989:1049).

37 §   Mark fram­för fas­tig­he­ter som är belägna vid torg, par­ker eller andra sådana all­männa plat­ser, skall anses som gata till en bredd som mot­sva­rar fem fjär­de­de­lar av den enligt detalj­pla­nen tillåtna högsta bygg­nads­höj­den som gällde för fas­tig­he­ten när gatan upp­läts till all­mänt begag­nande.

38 §   Vad som före­skrivs i detta kapi­tel om fas­tig­he­ter skall tilläm­pas även på sådan mark eller sådant utrymme som hör till flera fas­tig­he­ter gemen­samt. Med fas­tig­hets­ä­gare avses där­vid ägarna av de fas­tig­he­ter som har del i sam­fäl­lig­he­ten. Är sam­fäl­lig­he­ten inte avsedd för bebyg­gelse, skall den anses bebyggd när den väsent­li­gen har tagits i anspråk för angi­vet ända­mål. Den högsta tillåtna bygg­nads­höj­den antas där­vid vara medel­ta­let av vad som gäl­ler för de fas­tig­he­ter som har del i sam­fäl­lig­he­ten. Lag (2005:942).

Bestäm­mande av ersätt­ning

39 §   Vid bestäm­mande av ersätt­ning i fall som avses i 17 eller 24 § ska 4 kap. expro­pri­a­tions­la­gen (1972:719) tilläm­pas. (Lag (2010:824).


7 kap. Regi­onpla­ne­ring

Regi­onpla­ne­or­gan

1 §   Behö­ver sådana frå­gor om använd­ningen av mark- och vat­ten­om­rå­den som angår flera kom­mu­ner utre­das gemen­samt eller behö­ver flera kom­mu­ners över­sikt­liga pla­ne­ring sam­ord­nas och kom­mer utrednings-​ och sam­ord­nings­verk­sam­he­ten inte till stånd på annat sätt, får rege­ringen utse ett regi­onpla­ne­or­gan, som under viss tid eller tills vidare skall ha hand om denna verk­sam­het (regi­onpla­ne­ring). I beslu­tet skall regi­onpla­ne­or­ga­nets huvud­sak­liga upp­gif­ter anges.

Till regi­onpla­ne­or­gan kan rege­ringen utse ett befint­ligt kommunalför-​bund. Rege­ringen kan också för­ordna att de berörda kom­mu­nerna skall bilda ett sär­skilt regi­onplane­för­bund, som skall vara regi­onpla­ne­or­gan. För ett sådant regi­onplane­för­bund skall reg­lerna om kom­munal­för­bund i kom­mu­nal­la­gen (1991:900) tilläm­pas i den mån avvi­kande bestäm­mel­ser inte med­de­las i detta kapi­tel.

För regi­onpla­ne­ring för kom­mu­nerna i Stock­holms län finns sär­skilda bestäm­mel­ser. Lag (1997:552).

2 §   Regi­onpla­ne­or­gan skall inte utses om de berörda kom­mu­nerna mera all­mänt mot­sät­ter sig det.

3 §   Regi­onpla­ne­or­ga­net skall inom regi­o­nen bevaka regi­o­nala frå­gor och fort­lö­pande lämna under­lag i sådana frå­gor för kom­mu­ner­nas och stat­liga myn­dig­he­ters pla­ne­ring.

Regi­onpla­ne­or­ga­net kan anta en regi­on­plan för regi­o­nen eller en del av den. Där­vid skall 4--7 §§ tilläm­pas.

Regi­o­nen omfat­tar de kom­mu­ner för vilka regi­onpla­ne­or­ga­net har utsetts.

Regi­on­plan

4 §   Regi­onpla­nen skall tjäna till led­ning för beslut om över­sikts­pla­ner, detalj­pla­ner och områ­des­be­stäm­mel­ser. Pla­nen kan, i den mån det har bety­delse för regi­o­nen, ange grund­dra­gen för använd­ningen av mark- och vat­ten­om­rå­den samt rikt­lin­jer för loka­li­se­ring av bebyg­gelse och anlägg­ningar.

Bestäm­mel­serna i 4 kap. 1 § tredje styc­ket och 2 § om plan­hand­lingar och deras utform­ning samt om plan­be­skriv­ning skall tilläm­pas på regi­onpla­nen. Någon redo­vis­ning av åtgär­der för att full­följa pla­nen behö­ver dock inte läm­nas. Lag (1995:1197).

5 §   När för­slag till regi­on­plan eller till änd­ring eller upp­hä­vande av pla­nen upp­rät­tas, skall bestäm­mel­serna i 4 kap. 3--10 §§ om sam­råd, utställ­ning, kun­gö­rande, gransk­nings­ytt­rande och utlå­tande tilläm­pas med den avvi­kel­sen att utställ­nings­ti­den skall vara minst tre måna­der.

6 §   Regi­onpla­nen antas av full­mäk­tige i det kom­munal­för­bund eller regi­onplane­för­bund som är regi­onpla­ne­or­gan. Även änd­ring och upp­hä­vande av pla­nen beslu­tas av full­mäk­tige.

7 §   Senast dagen efter det att juste­ring av pro­to­kol­let med beslut om anta­gande, änd­ring eller upp­hä­vande av regi­onpla­nen har till­kän­na­gi­vits på anslags­tavla enligt vad som anges i 3 kap. 28 § 10 kom­mu­nal­la­gen (1991:900) skall med­de­lande om till­kän­na­gi­van­det och pro­to­kolls­ut­drag med beslu­tet sän­das till de kom­mu­ner och läns­sty­rel­ser som berörs av pla­nen samt till rege­ringen.

När beslu­tet har vun­nit laga kraft skall pla­nen sän­das till läns­sty­rel­serna inom regi­o­nen samt till Bover­ket. Lag (1997:552).

8 §   Regi­onpla­nen gäl­ler under en tid av högst sex år räk­nat från utgången av den i 12 kap. 5 § angivna tiden eller, om rege­ringen har prö­vat beslu­tet att anta pla­nen, från dagen för rege­ring­ens beslut.

Beslut att ändra eller upp­häva pla­nen gäl­ler från den tid­punkt som anges i första styc­ket. Den änd­rade pla­nen gäl­ler endast under den tid som åter­står av den ursprung­liga pla­nens gil­tig­hets­tid.


8 kap. Bygg­lov, riv­nings­lov och marklov

Åtgär­der som krä­ver bygg­lov

Gene­rella bestäm­mel­ser

1 §   Bygg­lov krävs för att
   1. upp­föra bygg­na­der,
   2. göra till­bygg­na­der,
   3. ta i anspråk eller inreda bygg­na­der helt eller till viss del för väsent­li­gen annat ända­mål än det för vil­ket bygg­na­den senast har använts eller för vil­ket bygg­lov har getts, och
   4. göra sådana änd­ringar av bygg­na­der som inne­bär att det inreds någon ytter­li­gare bostad eller någon ytter­li­gare lokal för han­del, hant­verk eller indu­stri.

I fråga om eko­no­mi­bygg­na­der för jord­bruk, skogs­bruk eller där­med jäm­för­lig näring inom områ­den som inte omfat­tas av detalj­plan krävs bygg­lov endast för åtgär­der som anges i första styc­ket 3.

I 4-4 b och 10 §§ finns sär­skilda bestäm­mel­ser för en- och två­bo­stads­hus och för vissa bygg­na­der avsedda för total­för­sva­ret. Enligt 5-7 §§ kan kom­mu­nen besluta om undan­tag från kra­vet på bygg­lov eller om längre gående krav.
Lag (2007:1303).

2 §   I fråga om andra anlägg­ningar än bygg­na­der krävs bygg­lov för att
   1. anordna nöje­spar­ker, djur­par­ker, idrotts­plat­ser, skid­bac­kar med lif­tar, kabin­ba­nor, cam­ping­plat­ser, skjut­ba­nor, små­båts­ham­nar, fri­lufts­bad, motor­ba­nor och golf­ba­nor,
   2. anordna upp­lag eller mate­ri­al­går­dar,
   3. anordna tunn­lar eller berg­rum som inte är avsedda för tun­nel­bana eller gruv­drift,
   4. inrätta fasta cister­ner eller andra fasta anlägg­ningar för kemiska pro­duk­ter, som är hälso-​ och mil­jö­far­liga, och för varor som kan med­föra brand eller andra olycks­hän­del­ser,
   5. upp­föra radio-​ eller tele­mas­ter eller torn,
   6. upp­föra vind­kraft­verk som
      a) är högre än 20 meter över marky­tan,
      b) pla­ce­ras på ett avstånd från grän­sen som är mindre än kraft­ver­kets höjd över mar­ken,
      c) mon­te­ras fast på en bygg­nad, eller
      d) har en vind­tur­bin med en dia­me­ter som är större än tre meter,
   7. upp­föra murar eller plank,
   8. anordna par­ke­rings­plat­ser utom­hus,
   9. anordna begrav­nings­plat­ser, och
   10. väsent­ligt ändra anlägg­ningar som avses i 1-9.

Trots första styc­ket krävs det inte bygg­lov för
   1. att inrätta, upp­föra eller ändra en anlägg­ning som anges i första styc­ket 4 eller 5, om det är fråga om en mindre anlägg­ning avsedd endast för en viss fas­tig­hets behov,
   2. att upp­föra ett vind­kraft­verk som anges i första styc­ket 6, om ver­ket omfat­tas av till­stånd enligt 9 eller 11 kap.
mil­jö­bal­ken, eller
   3. en åtgärd som anges i första styc­ket 8, om det på fas­tig­he­ten finns endast ett eller två enbo­stads­hus eller ett två­bo­stads­hus och par­ke­rings­plat­sen är avsedd ute­slu­tande för fas­tig­he­tens behov eller om par­ke­rings­plat­sen anläggs med stöd av väg­la­gen (1971:948) eller på mark som i detalj­plan har avsatts till gata eller väg.

Enligt 5 § och 6 § första styc­ket 4 b får kom­mu­nen besluta om undan­tag från kra­vet på bygg­lov eller om längre gående krav.
I 10 § finns sär­skilda bestäm­mel­ser för vissa anlägg­ningar avsedda för total­för­sva­ret. Lag (2009:651).

Sär­skilda bestäm­mel­ser för områ­den med detalj­plan

3 §   I områ­den med detalj­plan krävs, utö­ver vad som före­skrivs i 1 och 2 §§, bygg­lov för att
   1. färga om bygg­na­der eller byta fasad­be­kläd­nad eller tak­täck­nings­ma­te­rial samt för att göra andra änd­ringar av bygg­na­der som avse­värt påver­kar deras yttre utse­ende,
   2. sätta upp eller väsent­ligt ändra skyl­tar eller lju­san­ord­ningar, och
   3. upp­föra, bygga till eller på annat sätt ändra eko­no­mi­bygg­na­der för jord­bruk, skogs­bruk eller där­med jäm­för­lig näring.

I 4-4 b och 10 §§ finns sär­skilda bestäm­mel­ser för en- och två­bo­stads­hus och för vissa bygg­na­der avsedda för total­för­sva­ret. Enligt 5 § får kom­mu­nen medge undan­tag från kra­vet på bygg­lov enligt första styc­ket. Lag (2007:1303).

Sär­skilda bestäm­mel­ser för en- eller två­bo­stads­hus

4 §   För en- och två­bo­stads­hus och till dem hörande fri­stående uthus, garage och andra mindre bygg­na­der (kom­ple­ment­bygg­na­der) krävs, trots bestäm­mel­serna i 1 och 2 §§, inte bygg­lov för att
   1. med mur eller plank anordna skyd­dade ute­plat­ser inom 3,6 meter från bostads­hu­set, om muren eller plan­ket inte är högre än 1,8 meter och inte pla­ce­ras när­mare grän­sen än 4,5 meter,
   2. anordna skärm­tak över sådana ute­plat­ser som anges i 1 eller över alta­ner, bal­konger eller entréer, om skärm­ta­ken till­sam­mans med andra skärm­tak som har anord­nats på tom­ten med stöd av undan­tag från krav på bygg­lov inte täc­ker en större area än 15,0 kvadrat­me­ter och inte pla­ce­ras när­mare grän­sen än 4,5 meter, eller
   3. i ome­del­bar när­het av bostads­hu­set upp­föra kom­ple­ment­bygg­na­der som
      a) till­sam­mans med andra kom­ple­ment­bygg­na­der som har upp­förts på tom­ten med stöd av undan­tag från krav på bygg­lov inte har en större bygg­nads­a­rea än 15,0 kvadrat­me­ter,
      b) har en tak­nocks­höjd som inte över­sti­ger 3,0 meter, och
      c) inte pla­ce­ras när­mare grän­sen än 4,5 meter.

En åtgärd som avses i 1-3 får vid­tas när­mare grän­sen än 4,5 meter, om de gran­nar som berörs med­ger det.

Första styc­ket 3 gäl­ler inte om kom­mu­nen enligt 6 § första styc­ket 1 a har bestämt att åtgär­derna krä­ver bygg­lov.
Lag (2007:1303).

4 a §   För en- och två­bo­stads­hus och till­hö­rande kom­ple­ment­bygg­na­der inom ett område med detalj­plan krävs, trots bestäm­mel­serna i 3 §, inte bygg­lov för att färga om, byta fasad­be­kläd­nad eller byta tak­täck­nings­ma­te­rial, om åtgär­den inte väsent­ligt änd­rar bygg­na­dens eller områ­dets karak­tär.

Första styc­ket gäl­ler inte om kom­mu­nen enligt 6 § första styc­ket 1 a har bestämt att åtgär­derna krä­ver bygg­lov.
Lag (2007:1303).

4 b §   För en- och två­bo­stads­hus och till­hö­rande kom­ple­ment­bygg­na­der, murar och plank som utan­för detalj­plan inte ingår i sam­lad bebyg­gelse krävs, trots bestäm­mel­serna i 1 och 2 §§, inte bygg­lov för att
   1. göra mindre till­bygg­na­der, om de inte görs när­mare grän­sen än 4,5 meter, eller
   2. upp­föra kom­ple­ment­bygg­na­der eller murar eller plank i ome­del­bar när­het av bostads­hu­set, om det inte görs när­mare grän­sen än 4,5 meter.

En åtgärd som avses i 1 eller 2 får vid­tas när­mare grän­sen än 4,5 meter, om de gran­nar som berörs med­ger det.

Första styc­ket gäl­ler inte om kom­mu­nen enligt 6 § första styc­ket 2 har bestämt att åtgär­derna krä­ver bygg­lov.
Lag (2007:1303).

Kom­mu­nala beslut om bygg­lovsplik­tens omfatt­ning

5 §   Kom­mu­nen får i en detalj­plan besluta att bygg­lov inte krävs för att på det sätt och under den tid som när­mare anges i pla­nen utföra åtgär­der som avses i 1--3 §§.

Kom­mu­nen får i områ­des­be­stäm­mel­ser besluta att bygg­lov inte krävs för att på det sätt som när­mare anges i bestäm­mel­serna
   1. upp­föra, bygga till eller på annat sätt ändra kom­ple­ment­bygg­na­der,
   2. göra mindre till­bygg­na­der,
   4. utföra eller ändra anlägg­ningar som avses i 2 §,
   5. bygga till eller på annat sätt ändra indu­stri­bygg­na­der,
   6. upp­föra, bygga till eller på annat sätt ändra enklare fri­tids­hus, kolo­nistu­gor och lik­nande bygg­na­der.

Beslut enligt första och andra styc­ket får inte fat­tas, om bygg­lov krävs för att till­va­rata gran­nars intres­sen eller all­männa intres­sen.

Inom sam­lad bebyg­gelse krävs med­gi­vande från berörda gran­nar, om åtgär­der som avses i andra styc­ket 1 och 2 skall utfö­ras utan bygg­lov. Lag (1995:1197).

6 §   Kom­mu­nen får
   1. i detalj­pla­nen för ett område som utgör en vär­de­full miljö bestämma att bygg­lov krävs för att i områ­det
      a) vidta en åtgärd som avses i 4 § första styc­ket 3 eller 4 a § första styc­ket, eller
      b) under­hålla en sådan bebyg­gelse med sär­skilt beva­ran­de­värde som avses i 3 kap. 12 §,
   2. med områ­des­be­stäm­mel­ser för ett område utan­för detalj­plan bestämma att bygg­lov krävs för att i områ­det vidta sådana åtgär­der som avses i 4 b § första styc­ket 1 och 2,
   3. med områ­des­be­stäm­mel­ser för ett område som utgör en vär­de­full miljö utan­för detalj­plan bestämma att bygg­lov krävs för att i områ­det
      a) vidta en åtgärd som avses i 3 § första styc­ket 1, eller
      b) under­hålla en sådan bebyg­gelse med sär­skilt beva­ran­de­värde som avses i 3 kap. 12 §, och
   4. om det finns sär­skilda skäl,
      a) med områ­des­be­stäm­mel­ser för ett område utan­för detalj­plan bestämma att bygg­lov krävs för att i områ­det upp­föra, bygga till eller på annat sätt ändra eko­no­mi­bygg­na­der för jord­bruk, skogs­bruk eller där­med jäm­för­lig näring, och
      b) i detalj­plan eller med områ­des­be­stäm­mel­ser bestämma att bygg­lov krävs för att anordna eller väsent­ligt ändra anlägg­ningar för sådana grund­vat­ten­täk­ter som avses i 11 kap. 11 § 1 mil­jö­bal­ken.

Första styc­ket 1-3 och 4 b gäl­ler inte bygg­na­der och andra anlägg­ningar som avses i 10 §. Lag (2007:1303).

7 §   Kom­mu­nen får i områ­des­be­stäm­mel­ser besluta att bygg­lov krävs för att
   1. sätta upp eller väsent­ligt ändra lju­san­ord­ningar inom områ­den som lig­ger i när­he­ten av befint­liga eller pla­ne­rade anlägg­ningar för total­för­sva­ret, stat­liga flyg­plat­ser, andra flyg­plat­ser för all­mänt bruk, kärn­re­ak­to­rer, andra kär­ne­ner­gi­an­lägg­ningar eller andra anlägg­ningar som krä­ver ett skydds-​ eller säker­hets­om­råde,
   2. sätta upp eller väsent­ligt ändra skyl­tar eller lju­san­ord­ningar inom områ­den som utgör vär­de­fulla bebyg­gel­se­mil­jöer. Lag (1991:604).

Åtgär­der som krä­ver riv­nings­lov eller marklov

8 §   Inom områ­den med detalj­plan krävs riv­nings­lov för att riva bygg­na­der eller delar av bygg­na­der, om inte annat har bestämts i pla­nen.

Kom­mu­nen får i områ­des­be­stäm­mel­ser besluta att riv­nings­lov krävs för att riva bygg­na­der eller delar av bygg­na­der.

Riv­nings­lov behövs inte för att riva sådana bygg­na­der eller delar av bygg­na­der som får upp­fö­ras utan bygg­lov. Kom­mu­nen får dock besluta att riv­nings­lov krävs för sådana åtgär­der.

9 §   Inom områ­den med detalj­plan krävs, om inte annat har bestämts i pla­nen, marklov för schakt­ning eller fyll­ning som med­för att höjd­lä­get för tom­ter eller mark för all­män plats änd­ras avse­värt. Om ett visst höjd­läge för marky­tan anges i pla­nen, krävs dock inte marklov för att höja eller sänka marky­tan till denna nivå.

Kom­mu­nen får i detalj­plan besluta att marklov krävs för träd­fäll­ning eller skogs­plan­te­ring.

Kom­mu­nen får i områ­des­be­stäm­mel­ser besluta att marklov krävs för schakt­ning, fyll­ning, träd­fäll­ning eller skogs­plan­te­ring inom områ­den som är avsedda för bebyg­gelse eller inom områ­den som lig­ger i när­he­ten av befint­liga eller pla­ne­rade anlägg­ningar för total­för­sva­ret, stat­liga flyg­plat­ser, andra flyg- plat­ser för all­mänt bruk, kärn­re­ak­to­rer, andra kär­ne­ner­gi­an­lägg­ningar eller andra anlägg­ningar som krä­ver ett skydds-​ eller säker­hets­om­råde.

Vissa för total­för­sva­ret avsedda bygg­na­der m.m.

10 §   Bestäm­mel­serna om bygg­lov, riv­nings­lov och marklov gäl­ler inte åtgär­der med bygg­na­der eller andra anlägg­ningar som är avsedda för total­för­sva­ret och som är av hem­lig natur. Sådana åtgär­der skall före­gås av sam­råd med läns- sty­rel­sen, som på lämp­ligt sätt skall under­rätta kom­mu­nen om åtgär­derna och var de skall utfö­ras.

För­ut­sätt­ningar för lov

Bygg­lov

11 §   Ansök­ningar om bygg­lov för åtgär­der inom områ­den med detalj­plan skall bifal­las om
   1. åtgär­den inte stri­der mot detalj­pla­nen eller den fas­tig­hets­plan som gäl­ler för områ­det, var­vid det för­hål­lan­det att genom­fö­ran­de­ti­den för detalj­pla­nen inte bör­jat löpa utgör hin­der mot att bygg­lov läm­nas,
   2. den fas­tig­het och den bygg­nad eller annan anlägg­ning på vil­ken åtgär­den skall utfö­ras
      a) stäm­mer över­ens med detalj­pla­nen och med den fas­tig­hets­plan som gäl­ler för områ­det, eller
      b) avvi­ker från dessa pla­ner men avvi­kel­serna god­ta­gits vid en bygg­lovs­pröv­ning enligt denna lag eller vid en fas­tig­hets­bild­ning enligt 3 kap. 2 § första styc­ket andra meningen fas­tig­hets­bild­nings­la­gen (1970:988), och
   3. åtgär­den upp­fyl­ler kra­ven i 3 kap. 1, 2 och 10-​-18 §§.

Om fas­tig­he­ten i annat fall än som avses i första styc­ket 2 b inte stäm­mer över­ens med fas­tig­hets­pla­nen och om ansök­ningen kom­mer in före utgången av genom­fö­ran­de­ti­den för detalj­pla­nen, skall sökan­den före­läg­gas att inom viss tid visa att ansö­kan om för­rätt­ning gjorts för att genom­föra den fas­tig­hets­in­del­ning, som för­ut­sätts i fas­tig­hets­pla­nen.

Beträf­fande sådana inre åtgär­der i bygg­na­der som anges i 1 § första styc­ket 4 och sådana yttre åtgär­der på bygg­na­der som anges i 3 § första styc­ket 1 skall bygg­lov läm­nas även om för­ut­sätt­ning­arna i första styc­ket 2 inte är upp­fyllda.

Även om för­ut­sätt­ning­arna i första styc­ket är upp­fyllda, får bygg­lov till åtgär­der på mark som enligt detalj­pla­nen utgör kvar­ters­mark för all­mänt ända­mål läm­nas endast om ända­må­let är när­mare angi­vet i pla­nen.

Om detalj­pla­nen sak­nar bestäm­mel­ser om bygg­na­dens använd­ning och ansök­ningen avser bostads­lä­gen­het som behövs för bostads­för­sörj­ningen, får bygg­lov inte läm­nas för sådana åtgär­der som anges i 1 § första styc­ket 3.

Bygg­lov får läm­nas till åtgär­der som inne­bär mindre avvi­kel­ser från detalj­pla­nen eller fas­tig­hets­pla­nen, om avvi­kel­serna är för­en­liga med syf­tet med pla­nen. I fall som avses i första styc­ket 2 b och 17 kap. 18 a § skall en sam­lad bedöm­ning göras av de avvi­kande åtgär­der som söks och de som tidi­gare god­ta­gits. Lag (1994:852).

12 §   Ansök­ningar om bygg­lov för åtgär­der inom områ­den som inte omfat­tas av detalj­plan skall bifal­las om åtgär­den
   1. upp­fyl­ler kra­ven i 2 kap.,
   2. inte skall före­gås av detalj­pla­ne­lägg­ning på grund av bestäm­mel­serna i 5 kap. 1 §,
   3. inte stri­der mot områ­des­be­stäm­mel­ser och
   4. upp­fyl­ler kra­ven i 3 kap. 1, 2 och 10-​-18 §§.

Beträf­fande en- eller två­bo­stads­hus skall ansök­ningar om bygg­lov till kom­plet­te­rings­åt­gär­der som anges i 13 § bifal­las, om åtgär­den upp­fyl­ler kra­ven i första styc­ket 4 och inte stri­der mot sådana områ­des­be­stäm­mel­ser som anges i 5 kap. 16 § 3 eller 4.

Bestäm­mel­serna i andra styc­ket gäl­ler även andra bygg­na­der än en- eller två­bo­stads­hus, om ansök­ningen avser sådana åtgär­der på bygg­na­der som anges i 3 § första styc­ket 1 eller under­hållsåt­gär­der på sådana bygg­na­der som avses i 3 kap. 12 §.

Bygg­lov får läm­nas till åtgär­der som inne­bär mindre avvi­kel­ser från områ­des­be­stäm­mel­ser, om avvi­kel­serna är för­en­liga med syf­tet med bestäm­mel­serna. Lag (1994:852).

12 a §   Ansö­kan om bygg­lov för åtgär­der som avses i 6 § tredje styc­ket 2 skall bifal­las om åtgär­den inte med­för risk för skada på befint­liga eller i den kom­mu­nala pla­ne­ringen redo­vi­sade grund­vat­ten­täk­ter.
Lag (1991:604).

13 §   Med kom­plet­te­rings­åt­gär­der avses att
   1. upp­föra kom­ple­ment­bygg­na­der,
   2. göra mindre till­bygg­na­der,
   3. utföra sådana åtgär­der på bygg­na­der som anges i 3 § första styc­ket 1,
   4. utföra under­hållsåt­gär­der på sådana bygg­na­der som avses i 3 kap. 12 §. Lag (1994:852).

14 §   För en åtgärd som upp­fyl­ler något eller några men inte alla kra­ven i 11 eller 12 § får ett tids­be­grän­sat bygg­lov ges, om sökan­den begär det och åtgär­den avses att pågå under en begrän­sad tid. Ett sådant lov skall ges, om åtgär­den har stöd i en detalj­pla­ne­be­stäm­melse om till­fäl­lig använd­ning av bygg­nad eller mark.

Ett tids­be­grän­sat bygg­lov får ges för högst fem år. Tiden kan på sökan­dens begä­ran för­längas med högst fem år i taget. Den sam­man­lagda tiden får över­stiga tio år endast om lovet skall använ­das för ett ända­mål som avses i 14 a §. Lag (2007:1303).

14 a §   Om ett beslut om bygg­lov enligt 11, 12 eller 14 § används för ett ända­mål som har en sådan säsongska­rak­tär att den åtgärd som omfat­tas av bygg­lo­vet behö­ver upp­re­pas under två eller flera år i följd, får åtgär­den vid­tas igen utan ny pröv­ning, om det sker inom ett år från det att åtgär­den senast avslu­ta­des. Lag (2007:1303).

15 §   Om bygg­lov har väg­rats till en viss åtgärd på grund av att till­stånd till expro­pri­a­tion har läm­nats och till­stån­det har upp­hört att gälla, får en ny ansö­kan om bygg­lov till åtgär­den inte avslås på samma grund för­rän tio år har för­flu­tit från den dag då det första till­stån­det till expro­pri­a­tion med­de­la­des.

Riv­nings­lov och marklov

16 §   Ansök­ningar om riv­nings­lov skall bifal­las, om inte bygg­na­den eller bygg­nads­de­len
   1. omfat­tas av riv­nings­för­bud i detalj­plan eller områ­des­be­stäm­mel­ser,
   2. behövs för bostads­för­sörj­ningen eller
   3. bör beva­ras på grund av bygg­na­dens eller bebyg­gel­sens histo­riska, kul­tur­hi­sto­riska, mil­jö­mäs­siga eller konst­när­liga värde.

17 §   har upp­hävts genom lag (1994:819).

18 §   Ansök­ningar om marklov skall bifal­las om den sökta åtgär­den inte
   1. stri­der mot detalj­plan eller områ­des­be­stäm­mel­ser,
   2. för­hind­rar eller för­svå­rar det berörda områ­dets använd­ning för bebyg­gelse,
   3. med­för olä­gen­he­ter för använd­ningen av sådana för­svars­an­lägg­ningar eller andra anlägg­ningar som avses i 9 § tredje styc­ket,
   4. i annat fall med­för stör­ningar för omgiv­ningen.

Marklov får läm­nas till åtgär­der som inne­bär mindre avvi­kel­ser från detalj­plan eller områ­des­be­stäm­mel­ser, om avvi­kel­serna är för­en­liga med syf­tet med pla­nen eller bestäm­mel­serna.

Gene­rella bestäm­mel­ser Lag (1991:604).

18 a §   Har beslut fat­tats om anta­gande, änd­ring eller upp­hä­vande av detalj­plan, områ­des­be­stäm­mel­ser eller fas­tig­hets­plan får bygg­lov, riv­nings­lov eller marklov ges med vill­kor att plan­be­slu­tet vin­ner laga kraft. I beslu­tet om lov skall där­vid tas in en upp­lys­ning om att sökan­den inte har rätt att påbörja åtgär­den innan plan­be­slu­tet har vun­nit laga kraft. Lag (1991:604).

Hand­lägg­ningen av lovä­ren­den

Gene­rella bestäm­mel­ser

19 §   Bygg­nads­nämn­den prö­var ansök­ningar om bygg­lov, riv­nings­lov och marklov.

Ansök­ningar om lov skall göras hos nämn­den. Ansök­ning­arna skall vara skrift­liga. Beträf­fande enkla åtgär­der får ansö­kan dock göras munt­li­gen.

Bestäm­mel­ser om pröv­ning av bygg­lov, riv­nings­lov eller marklov utan ansö­kan finns i 10 kap. 19 § andra styc­ket.

20 §   När ansö­kan görs, skall de rit­ningar, beskriv­ningar och upp­gif­ter i övrigt läm­nas in som behövs för pröv­ningen.

Är ansök­nings­hand­ling­arna ofull­stän­diga, får bygg­nads­nämn­den före­lägga sökan­den att avhjälpa bris­terna inom en viss tid. Följs inte före­läg­gan­det, får ären­det avgö­ras i befint­ligt skick eller ansök­ningen avvi­sas.

Följs inte ett före­läg­gande enligt 11 § andra styc­ket, får ären­det avgö­ras i befint­ligt skick.

Före­läg­gan­den som avses i andra och tredje styc­kena skall inne­hålla en upp­lys­ning om ver­kan av att före­läg­gan­det inte följs.

21 §   Även om en åtgärd med bygg­na­der, andra anlägg­ningar eller mark inte krä­ver lov enligt 1--9 §§, skall bygg­nads­nämn­den, om det begärs, pröva frå­gan om lov till åtgär­den.

Bestäm­mel­serna i denna lag om lov skall tilläm­pas i ären­den enligt första styc­ket.

22 §   Innan lov läm­nas, skall bygg­nads­nämn­den genom under­rät­telse bereda kända sakä­gare och de kända bostads­rätts­ha­vare, hyres­gäs­ter och boende som berörs samt sådan känd orga­ni­sa­tion eller för­e­ning som anges i 5 kap. 25 § första styc­ket 2 till­fälle att yttra sig över ansök­ningen, om åtgär­den
   1. inne­bär en avvi­kelse från detalj­plan eller områ­des­be­stäm­mel­ser eller
   2. skall utfö­ras i ett område som inte omfat­tas av detalj­plan och åtgär­den inte är en kom­plet­te­rings­åt­gärd och inte hel­ler är regle­rad i områdes-​ bestäm­mel­ser.

I det fall som avses i 5 kap. 25 § tredje styc­ket första meningen får under­rät­telse ske genom kun­gö­rande på det sätt som anges i 5 kap. 24 §, eller genom en kun­gö­relse som anslås på kom­mu­nens anslags­tavla, infor­ma­tions­blad om kun­gö­rel­sen som sprids till de boende som berörs och brev till kända sakä­gare och sådan orga­ni­sa­tion eller för­e­ning som avses i 5 kap. 25 § första styc­ket 2.

Ären­den om lov får inte avgö­ras utan att sökan­den under­rät­tats om det som till­förts ären­det genom andra än honom själv och till­fälle beretts honom att yttra sig över det. Bygg­nads­nämn­den får dock avgöra ett ärende utan att så skett, om det är uppen­bart onö­digt att sökan­den ytt­rar sig. Lag (1989:1049).

23 §   Begärs till­stånd att expro­pri­era den bygg­nad eller mark som en ansö­kan om lov avser eller påbör­jas arbete för att anta, ändra eller upp­häva detalj­plan, områ­des­be­stäm­mel­ser eller fas­tig­hets­plan som berör bygg­na­den eller mar­ken, får bygg­nads­nämn­den besluta om anstånd med avgö­ran­det om lov till dess att ären­det om expro­pri­a­tions­till­stån­det avgjorts eller plan­ar­be­tet avslu­tats. Om kom­mu­nen inte avgjort planä­ren­det inom två år från det att ansök­ningen om lov kom in till bygg­nads­nämn­den, skall dock ansök­ningen avgö­ras utan dröjs­mål.

24 §   har upp­hävts genom lag (1994:819).

25 §   Om bygg­nads­nämn­den fin­ner anled­ning anta att en åtgärd som krä­ver lov ford­rar till­stånd även av någon annan myn­dig­het, skall nämn­den upp­lysa sökan­den om detta.

26 §   I ett beslut vari­ge­nom lov läm­nas, skall anges lovets gil­tig­hets­tid samt de vill­kor och upp­lys­ningar i övrigt som behövs.
Lag (1994:852).

27 §   Sökan­den ska av bygg­nads­nämn­den ome­del­bart under­rät­tas om inne­hål­let i det beslut vari­ge­nom ett ärende om lov avgörs.
Under­rät­telse ska också sän­das till sådan i 22 § första styc­ket omnämnd per­son, orga­ni­sa­tion eller för­e­ning som ytt­rat sig i ären­det, om det inte är uppen­bart obe­höv­ligt. Om beslu­tet går någon emot, ska denne även under­rät­tas om hur beslu­tet kan över­kla­gas och om avvi­kande meningar som har anteck­nats i ett pro­to­koll eller i någon annan hand­ling.

Under­rät­telse får ske genom del­giv­ning. Del­giv­ning med sökan­den får inte ske enligt 34-38 och 48 §§ del­giv­nings­la­gen (2010:1932). Lag (2010:1948).

28 §   Om för­ord­nande enligt 12 kap. 4 § med­de­lats, skall bygg­nads­nämn­den genast sända sådana beslut om lov och för­hands­be­sked som omfat­tas av för­ord­nan­det till läns­sty­rel­sen.

29 §   har upp­hävts genom lag (1994:852).

29 a §   har upp­hävts genom lag (1995:1197).

30 §   har upp­hävts genom lag (1994:852).

31 §   har upp­hävts genom lag (1994:819).

32 §   I beslut om bygg­lov får bestäm­mas att bygg­nads­ar­be­ten inte får påbör­jas för­rän fas­tig­hets­ä­ga­ren har beta­lat ersätt­ning för gator eller andra all­männa plat­ser eller ställt säker­het för ersätt­ningen.

Om bygg­lov eller marklov med­de­las till en åtgärd som redan har utförts, får i beslu­tet om lov bestäm­mas skyl­dig­het att vidta de änd­ringar i det utförda som behövs. I beslu­tet skall anges en viss tid inom vil­ken änd­ring­arna skall vara utförda.

Gil­tig­hets­ti­den för lov

33 §   Om inte annat föl­jer av 14 eller 14 a §, upp­hör bygg­lov, riv­nings­lov och marklov att gälla, om åtgär­den inte har påbör­jats inom två år och avslu­tats inom fem år från dagen för beslu­tet om lov. Lag (2007:1303).

För­hands­be­sked

34 §   På ansö­kan skall bygg­nads­nämn­den ge för­hands­be­sked huruvida en åtgärd som krä­ver bygg­lov kan tillå­tas på den avsedda plat­sen.

Med­de­las det sökta till­stån­det får bestäm­mas de vill­kor som behövs.
Till­stån­det är bin­dande vid pröv­ning av ansö­kan om bygg­lov som görs inom två år från dagen för beslu­tet.

Görs inte ansö­kan om bygg­lov inom den tid som anges i andra styc­ket, upp­hör till­stån­det att gälla. I beslu­tet om för­hands­be­sked skall tas in en upp­lys­ning om detta. Sökan­den skall också upp­ly­sas om att till­stån­det inte med­för rätt att påbörja den sökta åtgär­den.

Bestäm­mel­serna i 19-​-23 samt 25-​-28 §§ skall tilläm­pas i fråga om för­hands­be­sked.


9 kap. Bygg­nads­ar­be­ten, till­syn och kon­troll

1 §   Den som för egen räk­ning utför eller låter utföra byggnads-​, rivnings-​ eller mark­ar­be­ten (bygg­her­ren) skall se till att arbe­tena utförs enligt bestäm­mel­serna i denna lag och enligt före­skrif­ter eller beslut som har med­de­lats med stöd av lagen. Bygg­her­ren skall vidare se till att kon­troll och prov­ning utförs i till­räck­lig omfatt­ning.

Arbe­tena skall pla­ne­ras och utfö­ras med akt­sam­het så att per­so­ner och egen­dom inte ska­das och så att minsta möj­liga obe­hag upp­står.

I de fall en riv­nings­plan skall fin­nas enligt 4 §, skall riv­ningen ske på ett sådant sätt att olika mate­rial kan tas om hand var för sig enligt pla­nen. Lag (1995:1197).

2 §   Minst tre vec­kor innan arbe­tena påbör­jas ska bygg­her­ren göra en anmä­lan till bygg­nads­nämn­den (byg­gan­mä­lan), om arbe­tena avser
   1. upp­fö­rande eller till­bygg­nad av en bygg­nad,
   2. åtgär­der som anges i 8 kap. 2 § första styc­ket,
   3. sådana änd­ringar av en bygg­nad som berör kon­struk­tio­nen av de bärande delarna eller som avse­värt påver­kar dess plan­lös­ning,
   4. instal­la­tion eller väsent­lig änd­ring av his­sar, eld­stä­der, rök­ka­na­ler eller anord­ningar för ven­ti­la­tion i bygg­na­der,
   5. instal­la­tion eller väsent­lig änd­ring av anord­ningar för vat­ten­för­sörj­ning eller avlopp i bygg­na­der eller inom tom­ter, eller
   6. under­håll av sådan bebyg­gelse med sär­skilt beva­ran­de­värde som omfat­tas av skydds­be­stäm­mel­ser som utfär­dats med stöd av 5 kap. 7 § första styc­ket 4 eller 16 § 4.

Bygg­nads­ar­be­tena får påbör­jas tidi­gare än som anges i första styc­ket om bygg­nads­nämn­den sär­skilt med­ger det.

Byg­gan­mä­lan upp­hör att gälla om arbe­tena inte påbör­jats inom två år från dagen för anmä­lan.

Riv­ning av bygg­na­der eller delar av bygg­na­der som inte är kom­ple­ment­bygg­na­der, sådana eko­no­mi­bygg­na­der som avses i 8 kap. 1 § andra styc­ket eller sådana bygg­na­der som avses i 8 kap. 10 § ska anmä­las till bygg­nads­nämn­den (riv­nings­an­mä­lan).

Bestäm­mel­serna i första-​tredje styc­kena om när anmä­lan ska göras, när arbe­tena får påbör­jas och när anmä­lan upp­hör att gälla ska tilläm­pas också i fråga om riv­ning. Lag (2009:651).

2 a §   Om det kan antas att det i sam­band med bygg­nads­åt­gär­der som anges i 2 § första styc­ket 3 - 5 upp­kom­mer riv­nings­ma­te­rial som inne­hål­ler sådant far­ligt avfall för vil­ket det gäl­ler sär­skilda bestäm­mel­ser, får bygg­nads­nämn­den inom en vecka från det att anmä­lan kom in besluta att byg­gan­mä­lan skall kom­plet­te­ras med en riv­nings­plan enligt 4 §. I sådana fall skall 12 § andra styc­ket tilläm­pas. Lag (1997:1198).

3 §   Krav på byg­gan­mä­lan gäl­ler inte
   1. sådana åtgär­der som rör en- eller två­bo­stads­hus och till dessa hörande kom­ple­ment­bygg­na­der och som enligt 8 kap. 4, 4 a eller 4 b § undan­ta­gits från krav på bygg­lov,
   2. upp­fö­rande, till­bygg­nad eller annan änd­ring av eko­no­mi­bygg­na­der för jord­bruk, skogs­bruk eller där­med jäm­för­lig näring inom områ­den som inte omfat­tas av detalj­plan,
   3. sådana åtgär­der beträf­fande anlägg­ningar som anges i 8 kap. 2 § andra styc­ket 1 och 3,
   4. sådana åtgär­der som anges i 2 § första styc­ket 3-5 i fråga om bygg­na­der eller tom­ter som till­hör sta­ten eller ett lands­ting, och
   5. åtgär­der som rör sådana bygg­na­der eller andra anlägg­ningar som är avsedda för total­för­sva­ret och som är av hem­lig natur.
Lag (2009:651).

4 §   Byg­gan­mäl­ningar och riv­nings­an­mäl­ningar skall vara skrift­liga.
För enkla åtgär­der räc­ker det med munt­lig anmä­lan. Till en anmä­lan skall fogas en beskriv­ning av pro­jek­tets art och omfatt­ning. Till en riv­nings­an­mä­lan skall också fogas en plan över hur riv­nings­ma­te­ri­a­let kom­mer att han­te­ras (riv­nings­plan). Bygg­nads­nämn­den får i enskilda fall besluta att riv­nings­plan inte behö­ver ges in. Lag (1995:1197).

5 §   Om bygg­nads­åt­gär­der som anges i 2 § första styc­ket 1--5 och som krä­ver byg­gan­mä­lan avser arbets­lo­ka­ler eller per­so­nal­rum för verk­sam­he­ter där arbets­ta­gare skall utföra arbete för arbets­gi­vares räk­ning och det är känt för vil­ket slag av verk­sam­het utrym­mena är avsedda, får bygg­nads­ar­be­tena inte påbör­jas för­rän skydds­om­bud, skydds­kom­mitté eller orga­ni­sa­tion som före­trä­der arbets­ta­garna har fått till­fälle att yttra sig över åtgär­derna.

Om bygg­nads­åt­gär­derna avser till­fäl­liga per­so­nal­bo­stä­der för sam­man­lagt minst tio boende, får bygg­nads­ar­be­tena inte påbör­jas för­rän orga­ni­sa­tion som före­trä­der arbets­ta­garna har fått till­fälle att yttra sig över åtgär­derna. Lag (1994:852).

6 §   När en byg­gan­mä­lan har kom­mit in skall bygg­nads­nämn­den skynd­samt låta staka ut bygg­na­den, till­bygg­na­den eller anlägg­ningen och märka ut dess höjd­läge, om det behövs med hän­syn till för­hål­lan­dena på plat­sen och omstän­dig­he­terna i övrigt.
Är bygg­na­den eller anlägg­ningen till sitt läge direkt bero­ende av grän­sen mot en gran­nes fas­tig­het, skall gran­nen kal­las till utstak­ningen. Lag (1994:852).

7 §   När en byg­gan­mä­lan har kom­mit in skall bygg­nads­nämn­den skynd­samt kalla till sam­råd (bygg­sam­råd), om det inte är uppen­bart obe­höv­ligt. Till bygg­sam­rå­det skall bygg­her­ren, den som enligt 13 § anmälts som kva­li­tets­an­sva­rig och andra som bestäms av nämn­den kal­las. Vid behov skall även Arbets­mil­jö­ver­ket kal­las. Om det krävs en sådan bygg­fels­för­säk­ring eller ett sådant fär­dig­stäl­lan­de­skydd som avses i lagen (1993:320) om bygg­fels­för­säk­ring m.m., skall bygg­nads­nämn­den bereda för­säk­rings­gi­va­ren respek­tive den som sva­rar för fär­dig­stäl­lan­de­skyd­det till­fälle att när­vara vid sam­rå­det.

Om bygg­nads­nämn­den fun­nit bygg­sam­råd obe­höv­ligt, skall nämn­den med­dela bygg­her­ren detta utan oskä­ligt dröjs­mål och sam­ti­digt lämna sådana upp­lys­ningar som avses i 8 § tredje styc­ket.

Bygg­sam­råd skall all­tid hål­las när en bygg­herre begär det.
Lag (2004:551).

8 §   Vid bygg­sam­rå­det skall en genom­gång göras av
   1. arbe­te­nas pla­ne­ring,
   2. de åtgär­der för besikt­ning, till­syn och övrig kon­troll som är nöd­vän­diga för att bygg­na­den eller anlägg­ningen skall kunna antas komma att upp­fylla de krav som avses i 3 kap.,
   3. den sam­ord­ning som behövs.

Över sam­rå­det skall föras pro­to­koll.

Om bygg­nads­nämn­den fin­ner anled­ning anta att ett pro­jekt som inte krä­ver bygg­lov, ford­rar till­stånd av någon annan myn­dig­het, skall nämn­den under sam­rå­det upp­lysa bygg­her­ren om detta. När ett pro­jekt rör en befint­lig bygg­nad skall bygg­nads­nämn­den kon­trol­lera om bygg­na­den inne­hål­ler ett skydds­rum och om så är fal­let ge den myn­dig­het som avses i 3 kap. 1 § lagen (2006:545) om skydds­rum till­fälle att yttra sig.
Lag (2006:634).

9 §   Vid bygg­sam­rå­det eller sna­rast möj­ligt där­ef­ter skall bygg­nads­nämn­den, om det inte är uppen­bart obe­höv­ligt, besluta om en kon­troll­plan för arbe­tena. I kon­troll­pla­nen skall anges vil­ken kon­troll som skall utfö­ras, vilka intyg och övriga hand­lingar som skall före­tes för nämn­den samt vilka anmäl­ningar som skall göras till nämn­den. Kon­trol­len kan utfö­ras genom doku­men­te­rad egen­kon­troll, av fri­stående sak­kun­niga eller, om det finns sär­skilda skäl, av bygg­nads­nämn­den.

Bygg­nads­nämn­den får enligt 16 kap. 7 § första styc­ket även i andra fall än som avses i första styc­ket andra meningen besikta bygg­pro­jek­tet.

Bygg­nads­nämn­den får i sam­band med ingri­pan­den enligt 10 kap. 3 § besluta om änd­ring av kon­troll­pla­nen. Lag (1994:852).

10 §   När bygg­her­ren har upp­fyllt sina åta­gan­den enligt kon­troll­pla­nen och bygg­nads­nämn­den inte fun­nit skäl att ingripa enligt 10 kap., skall nämn­den utfärda ett bevis om detta (slut­be­vis).

Om bygg­nads­nämn­den fin­ner att det bris­ter i för­ut­sätt­ning­arna för att utfärda slut­be­vis, skall bygg­nads­nämn­den utan oskä­ligt dröjs­mål ta ställ­ning till i vil­ken omfatt­ning bygg­na­den skall få använ­das innan bris­terna avhjälpts. Lag (1994:852).

11 §   Bygg­nads­nämn­dens beslut i fråga om bygg­sam­råd och kon­troll­plan upp­hör att gälla om bygg­nads­ar­be­tena inte påbör­jats inom två år från dagen för byg­gan­mä­lan. Lag (1994:852).

12 §   Bygg­nads­ar­be­tena får inte påbör­jas
   1. om det krävs en sådan bygg­fels­för­säk­ring eller ett sådant fär­dig­stäl­lan­de­skydd som avses i lagen (1993:320) om bygg­fels­för­säk­ring m.m., för­rän ett bevis om för­säk­ringen respek­tive fär­dig­stäl­lan­de­skyd­det har visats upp för bygg­nads­nämn­den,
   2. om det krävs ett besked om skydds­rum enligt 3 kap. 4 § lagen (2006:545) om skydds­rum, för­rän ett bevis om beske­det har visats upp för bygg­nads­nämn­den, eller
   3. om det krävs en redo­vis­ning av alter­na­tiva ener­gi­för­sörj­nings­sy­stem enligt 23 § lagen (2006:985) om ener­gi­de­kla­ra­tion för bygg­na­der, för­rän redo­vis­ningen har visats upp för bygg­nads­nämn­den.

I de fall en riv­nings­plan skall fin­nas enligt 4 §, får riv­nings­ar­be­tena inte påbör­jas för­rän bygg­nads­nämn­den god­känt riv­nings­pla­nen. Lag (2007:167).

13 §   För sådana bygg­nads­åt­gär­der som anges i 2 § första styc­ket och som krä­ver byg­gan­mä­lan samt för sådana riv­ningar som skall följa en riv­nings­plan skall en kva­li­tets­an­sva­rig utses av bygg­her­ren. För skilda delar av ett pro­jekt kan olika kva­li­tets­an­sva­riga utses. En av dem skall sam­ordna deras upp­gif­ter. Bygg­her­ren skall under­rätta bygg­nads­nämn­den om vem som är kva­li­tets­an­sva­rig.

En kva­li­tets­an­sva­rig skall se till att kon­troll­pla­ner som avses i 9 § och riv­nings­pla­ner som avses i 4 § följs samt att kon­trol­ler som avses i 8 § första styc­ket 2 utförs. Han skall vara när­va­rande vid bygg­sam­råd enligt 7 § samt vid besikt­ningar och andra kon­trol­ler.
Lag (1995:1197).

14 §   Till kva­li­tets­an­sva­rig får utses endast den som har fått god­kän­nande (riks­be­hö­rig­het) av ett organ som har ackre­di­te­rats för detta ända­mål enligt 14 § lagen (1992:1119) om tek­nisk kon­troll eller den som bygg­nads­nämn­den god­känt för visst arbete.
Lag (1994:852).

15 §   Om bygg­nads­nämn­den fin­ner att den kva­li­tets­an­sva­rige har åsi­do­satt sina skyl­dig­he­ter, får nämn­den besluta att en annan kva­li­tets­an­sva­rig skall utses. Nämn­den skall, i de fall den kva­li­tets­an­sva­rige har riks­be­hö­rig­het, anmäla sitt beslut till det organ som med­de­lat riks­be­hö­rig­he­ten. Lag (1994:852).


10 kap. Påfölj­der och ingri­pan­den vid över­trä­del­ser m. m.

Inle­dande bestäm­mel­ser

1 §   Bygg­nads­nämn­den skall ta upp frå­gan om påföljd eller ingri­pande enligt detta kapi­tel så snart det finns anled­ning att anta att en över­trä­delse har skett av bestäm­mel­serna om byg­gande i denna lag eller av någon före­skrift eller något beslut som har med­de­lats med stöd av dessa bestäm­mel­ser.

När en åtgärd som krä­ver bygg­lov, riv­nings­lov eller marklov har vid­ta­gits utan lov, skall bygg­nads­nämn­den se till att det som har utförts blir undan­röjt eller på annat sätt rät­tat, om inte lov till åtgär­den med­de­las i efter­hand.

2 §   Om någon begär det, skall bygg­nads­nämn­den lämna skrift­lig upp­lys­ning om det beträf­fande en viss bygg­nad eller annan anlägg­ning har vid­ta­gits någon åtgärd som för­an­le­der ingri­pande enligt detta kapi­tel.

För­bud att fort­sätta bygg­nads­ar­be­ten m.m.

3 §   Bygg­nads­nämn­den får för­bjuda att ett visst byggnads-​, rivnings-​ eller mark­ar­bete eller en viss åtgärd fort­sätts, om det är uppen­bart att arbe­tet eller åtgär­den stri­der mot denna lag eller mot någon före­skrift eller något beslut som har med­de­lats med stöd av lagen. Bygg­nads­nämn­den får också, om nämn­den fin­ner att bygg­her­ren inte föl­jer någon väsent­lig del av en kon­troll­plan, för­bjuda att ett bygg­nads­ar­bete fort­sätts innan de upp­komna bris­terna avhjälpts.

Är det uppen­bart att ett arbete eller en åtgärd som avses i första styc­ket även­ty­rar en bygg­nads håll­fast­het eller med­för fara för män­ni­skors liv eller hälsa, skall nämn­den för­bjuda att arbe­tet eller åtgär­den fort­sätts, även om de för­ut­sätt­ningar som anges i första styc­ket inte före­lig­ger.

Om bygg­nads­nämn­den fin­ner att bygg­her­ren i något väsent­ligt avse­ende avvi­ker från en riv­nings­plan, får nämn­den för­bjuda att riv­ningen fort­sätts till dess att bygg­her­ren visar att det finns för­ut­sätt­ningar för att pla­nen kom­mer att föl­jas.

För­bud enligt denna para­graf får för­e­nas med vite.

Beslut enligt denna para­graf gäl­ler ome­del­bart. Lag (1995:1197).

Avgif­ter

4 §   Om någon utan lov utför en åtgärd som krä­ver bygg­lov, riv­nings­lov eller marklov, skall en bygg­nads­av­gift tas ut.

Bygg­nads­av­gif­ten skall bestäm­mas till ett belopp som mot­sva­rar fyra gånger den avgift som enligt taxa, fast­ställd med stöd av 11 kap. 5 §, skulle ha beta­lats om lov hade getts till samma åtgärd. Bygg­nads­av­gif­ten skall dock bestäm­mas till minst ett tju­gon­dels pris­bas­belopp. När avgif­ten bestäms på grund­val av taxan, skall hän­syn inte tas till sådana höj­ningar eller sänk­ningar av nor­mal­be­lop­pet som enligt taxan orsa­kas av omstän­dig­he­terna i det sär­skilda fal­let. Hän­syn skall inte hel­ler tas till belopp som avser kost­na­der för nybygg­nads­karta, utstak­ning eller läges­kon­troll av bygg­nad eller andra mät­nings­tek­niska åtgär­der.

Om över­trä­del­sen är ringa, får bygg­nads­av­gif­ten bestäm­mas till ett lägre belopp än som föl­jer av andra styc­ket eller helt efter­ges. Lag (2007:1303).

5 §   Bygg­nads­av­gift skall inte tas ut, om rät­telse sker innan frå­gan om påföljd eller ingri­pande enligt detta kapi­tel tas upp till över­lägg­ning vid sam­man­träde med bygg­nads­nämn­den. Bygg­nads­av­gift skall inte hel­ler tas ut, om åtgär­den avser riv­ning av en bygg­nad och riv­ningen har före­ta­gits
   1. med stöd av lag eller annan för­fatt­ning eller annars varit nöd­vän­dig för att avvärja eller begränsa omfat­tande skada på annan egen­dom eller
   2. där­för att bygg­na­den till väsent­lig del hade ska­dats genom elds­våda eller någon annan lik­nande hän­delse.

6 §   En sär­skild avgift skall tas ut om det i andra fall än som avses i 4 § första styc­ket sker en över­trä­delse genom att
   1. arbete utförs utan att det finns någon kva­li­tets­an­sva­rig enligt 9 kap. 13 §,
   2. någon under­lå­ter att göra byg­gan­mä­lan eller riv­nings­an­mä­lan när en sådan anmä­lan skall göras, eller
   3. arbete utförs i strid mot något beslut som bygg­nads­nämn­den har med­de­lat enligt denna lag.

Den sär­skilda avgif­ten skall bestäm­mas till minst ett tju­gon­dels pris­bas­belopp och högst ett halvt pris­bas­belopp. Om över­trä­del­sen är ringa, behö­ver någon avgift inte tas ut.
Lag (2007:1303).

7 §   I sådana fall som avses i 4 § första styc­ket skall för­u­tom bygg­nads­av­gift även tilläggs­av­gift tas ut, om åtgär­den inne­bär att
   1. en bygg­nad upp­förs,
   2. en till­bygg­nad görs,
   3. en bygg­nad helt eller till viss del tas i anspråk eller inreds för ett väsent­li­gen annat ända­mål än det för vil­ket bygg­na­den eller bygg­nads­de­len senast har använts eller för vil­ket bygg­lov har läm­nats eller
   4. en bygg­nad rivs.

Tilläggs­av­gift skall inte tas ut i de fall som anges i 5 §. Tilläggs­av­gift skall inte hel­ler tas ut, om den olov­liga åtgär­den omfat­tar ett utrymme vars brut­to­a­rea inte över­sti­ger tio kvadrat­me­ter.

Tilläggs­av­gif­ten skall tas ut med ett belopp som mot­sva­rar 500 kro­nor för varje kvadrat­me­ter brut­to­a­rea som åtgär­den har omfat­tat. När brut­to­a­rean beräk­nas skall dock tio kvadrat­me­ter från­räk­nas.

Avgif­ten får bestäm­mas till ett lägre belopp än som föl­jer av tredje styc­ket eller helt efter­ges, om före­läg­gande om rät­telse har med­de­lats enligt 14 §, om rät­telse har skett genom handräck­ning eller på annat sätt eller om det annars finns sär­skilda skäl.

8 §   Frå­gor om bygg­nads­av­gift och sär­skild avgift prö­vas av bygg­nads­nämn­den.

Frå­gor om tilläggs­av­gift prö­vas av all­män för­valt­nings­dom­stol på talan av bygg­nads­nämn­den.

Pröv­nings­till­stånd krävs vid över­kla­gande till kam­mar­rät­ten.
Lag (1994:1423).

9 §   Bygg­nads­av­gif­ten skall tas ut av den som när över­trä­del­sen begicks var ägare av den fas­tig­het, bygg­nad eller anlägg­ning som den olov­liga åtgär­den avsåg. Den sär­skilda avgif­ten skall tas ut av den som begick över­trä­del­sen.

Tilläggs­av­gif­ten skall tas ut av
   1. den som när över­trä­del­sen begicks var ägare av den bygg­nad som den olov­liga åtgär­den avsåg,
   2. den som begick över­trä­del­sen,
   3. den i vars ställe denne var,
   4. den som har beretts vin­ning genom över­trä­del­sen.

10 §   Var två eller flera ägare av den fas­tig­het, bygg­nad eller anlägg­ning som den olov­liga åtgär­den avsåg, sva­rar de soli­da­riskt för bygg­nads­av­gift och tilläggs­av­gift som påförs dem i deras egen­skap av ägare.

11 §   Om det finns sär­skilda skäl, får läns­sty­rel­sen ned­sätta eller helt efterge bygg­nads­av­gift eller sär­skild avgift som bygg­nads­nämn­den har beslu­tat. Frå­gor om ned­sätt­ning eller efter­gift prö­vas efter besvär enligt 13 kap. 2 § över nämn­dens beslut.

Ingri­pan­den för att åstad­komma rät­telse m.m.

12 §   Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten får med­dela sär­skild handräck­ning så att rät­telse sker när någon
   1. utan lov har vid­ta­git en åtgärd som krä­ver bygg­lov, riv­nings­lov eller marklov,
   2. har vid­ta­git en åtgärd med stöd av bygg­lov, riv­nings­lov eller marklov, om lovet har änd­rats eller upp­hävts genom ett beslut som har vun­nit laga kraft,
   3. i annat fall än som avses i 1 har vid­ta­git en åtgärd som stri­der mot denna lag eller mot någon före­skrift eller något beslut som har med­de­lats med stöd av lagen,
   4. har under­lå­tit att utföra arbete eller vidta en åtgärd som har före­lagts honom enligt 15 §, 16 § första styc­ket eller 17 §. Lag (1991:871).

13 §   Ansök­ningar om handräck­ning får göras av bygg­nads­nämn­den. Bestäm­mel­ser om sådan handräck­ning finns i lagen (1990:746) om betal­nings­före­läg­gande och handräck­ning. Lag (1991:871).

14 §   I de fall som avses i 12 § 1--3 får bygg­nads­nämn­den, i stäl­let för att ansöka om handräck­ning, före­lägga äga­ren av den fas­tig­het, bygg­nad eller anlägg­ning som frå­gan gäl­ler att inom viss tid vidta rät­telse. Följs inte före­läg­gan­det, får bygg­nads­nämn­den begära handräck­ning.

Avser ett före­läg­gande enligt första styc­ket en åtgärd som har utförts utan bygg­lov, där sådant krävs, får bygg­nads­nämn­den i före­läg­gan­det för­bjuda att åtgär­den åter utförs.

Bevil­jas bygg­lov, riv­nings­lov eller marklov efter det att före­läg­gande har med­de­lats, upp­hör före­läg­gan­det att gälla.

15 §   Om någon under­lå­ter att utföra arbete eller vidta någon annan åtgärd som ålig­ger honom enligt denna lag eller enligt någon före­skrift eller något beslut som har med­de­lats med stöd av lagen, får bygg­nads­nämn­den före­lägga honom att inom en viss tid vidta åtgär­den.

16 §   Om en bygg­nad eller annan anlägg­ning är för­fal­len eller om den är ska­dad till väsent­lig del och inte sätts i stånd inom skä­lig tid, får bygg­nads­nämn­den före­lägga äga­ren att inom en viss tid riva bygg­na­den eller anlägg­ningen.

Om en bygg­nad eller annan anlägg­ning har bris­ter som kan även­tyra säker­he­ten för dem som uppe­hål­ler sig i eller i när­he­ten av den, får bygg­nads­nämn­den för­bjuda använd­ning av bygg­na­den eller anlägg­ningen. För­bu­det får allt efter omstän­dig­he­terna rik­tas mot äga­ren, mot den som har nytt­jan­de­rätt till egen­do­men eller mot båda.

Beslut om använd­nings­för­bud gäl­ler ome­del­bart och till dess bygg­nads­nämn­den bestäm­mer annat.

17 §   Om en bygg­nad eller annan anlägg­ning inom område med detalj­plan har kom­mit att med­föra stora olä­gen­he­ter för tra­fik­sä­ker­he­ten på grund av att för­hål­lan­dena har änd­rats, får bygg­nads­nämn­den före­lägga äga­ren att ta bort den eller att vidta någon annan åtgärd med den. Beträf­fande bygg­na­der får dock sådant före­läg­gande med­de­las endast om bygg­na­den kan flyt­tas utan svå­rig­het eller är av ringa värde.

Inom områ­den med detalj­plan får bygg­nads­nämn­den, om det behövs med hän­syn till tra­fik­sä­ker­he­ten, före­lägga äga­ren av en fas­tig­het eller en bygg­nad att anordna stäng­sel eller ändra utfart eller annan utgång mot gator eller vägar.

Om en bygg­nad eller annan anlägg­ning för indu­striän­da­mål inte längre används, får bygg­nads­nämn­den före­lägga äga­ren att anordna stäng­sel kring den, om det behövs till skydd mot olycks­fall.

18 §   Före­läg­gande enligt 14 § första styc­ket, 15 §, 16 § första styc­ket eller 17 § får för­e­nas med vite eller med före­skrift att åtgär­den, om före­läg­gan­det inte följs, kan komma att utfö­ras genom bygg­nads­nämn­dens försorg på den för­sum­li­ges bekost­nad. För­bud enligt 14 § andra styc­ket och 16 § andra styc­ket får för­e­nas med vite.

Följs inte ett före­läg­gande som inne­bär att åtgär­den kan utfö­ras genom bygg­nads­nämn­dens försorg, skall nämn­den, om det inte finns skäl till annat, besluta att åtgär­den skall utfö­ras och hur det skall ske. Där­vid skall nämn­den se till att oskä­liga kost­na­der inte upp­står.

I beslut om före­läg­gande enligt första styc­ket eller beslut enligt andra styc­ket får för­ord­nas att beslu­tet skall gälla ome­del­bart.

Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten skall lämna det biträde som behövs för att beslut enligt andra styc­ket skall kunna genom­fö­ras.

18 a §   Om bygg­nads­nämn­den enligt 9 kap. 10 § beslu­tar att en bygg­nad eller en del av en bygg­nad inte skall få använ­das innan bris­terna avhjälpts, får bygg­nads­nämn­den för­ena sitt beslut med vite. Lag (1994:852).

19 §   Har en åtgärd som krä­ver bygg­lov, riv­nings­lov eller marklov vid­ta­gits utan sådant lov men fram­står det som san­no­likt att lov kan med­de­las till åtgär­den, skall bygg­nads­nämn­den, innan handräck­ning begärs eller före­läg­gande med­de­las, bereda äga­ren till­fälle att inom viss tid ansöka om lov.

Om ansö­kan inte inkom­mer inom före­skri­ven tid, får bygg­nads­nämn­den trots detta pröva frå­gan om lov till åtgär­den. Nämn­den får där­vid på äga­rens bekost­nad låta upp­rätta de rit­ningar och beskriv­ningar samt företa de åtgär­der i övrigt som är nöd­vän­diga för pröv­ningen av ären­det.

20 §   Fin­ner bygg­nads­nämn­den att det före­lig­ger bris­ter i fråga om under­hål­let av en bygg­nad eller annan anlägg­ning, får nämn­den upp­dra åt en sak­kun­nig per­son att på äga­rens bekost­nad utreda beho­vet av under­hållsåt­gär­der.

Ver­kan av före­läg­gande i vissa fall m.m.

21 §   Har ett före­läg­gande enligt 14 § första styc­ket, 15 §, 16 § första styc­ket eller 17 § eller ett för­bud enligt 14 § andra styc­ket eller 16 § andra styc­ket med­de­lats någon i egen­skap av ägare till en viss fas­tig­het och över­går ägan­de­rät­ten till fas­tig­he­ten till ny ägare, gäl­ler före­läg­gan­det eller för­bu­det i stäl­let mot denne. Har i före­läg­gan­det eller för­bu­det utsatts löpande vite enligt 4 § lagen (1985:206) om viten och har fas­tig­he­ten över­lå­tits genom köp, byte eller gåva, gäl­ler vitet mot den nye äga­ren räk­nat från tid­punk­ten för ägan­de­rätt­sö­ver­gången, under för­ut­sätt­ning att anteck­ning om vites­före­läg­gan­det dess­förin­nan gjorts enligt 22 §.
Löpande vite som avser viss period får endast tas ut av den som var ägare vid peri­o­dens bör­jan. Annat vite gäl­ler inte mot den nye äga­ren, men bygg­nads­nämn­den får sätta ut vite för denne.

Första styc­ket gäl­ler även när ett före­läg­gande eller för­bud har med­de­lats någon i egen­skap av tomträtts­ha­vare eller eljest som ägare av en bygg­nad på mark som till­hör någon annan. Vad som sägs om löpande vite gäl­ler dock endast i fråga om före­läg­gande eller för­bud som har med­de­lats någon i egen­skap av tomträtts­ha­vare.

I ären­den om före­läg­gande eller för­bud som anges i första eller andra styc­ket skall bestäm­mel­serna i rät­te­gångs­bal­ken om ver­kan av att tvis­te­fö­re­må­let över­låts och om tredje mans del­ta­gande i rät­te­gång tilläm­pas.

Anteck­ning i fas­tig­hets­re­gist­rets inskriv­nings­del m.m.

22 §   Den myn­dig­het som med­de­lar ett före­läg­gande eller för­bud som avses i 21 § skall genast sända sitt beslut till inskriv­nings­myn­dig­he­ten för anteck­ning i fas­tig­hets­re­gist­rets inskriv­nings­del. Har i före­läg­gan­det eller för­bu­det utsatts löpande vite, skall även detta anteck­nas. Inskrivnings-​ myn­dig­he­ten skall genast i rekom­men­de­rat brev under­rätta den som senast har sökt lag­fart eller inskriv­ning av för­värv av tomträtt om anteck­ningen, om denne inte är före­läg­gan­dets eller för­bu­dets adres­sat. Lag (2000:248).

23 §   Åter­kal­las ett före­läg­gande eller för­bud som har anteck­nats enligt 22 §, skall bygg­nads­nämn­den genast anmäla det till inskriv­nings­myn­dig­he­ten för bort­ta­gande av anteck­ningen.
Har ett anteck­nat före­läg­gande eller för­bud upp­hävts genom laga­kraft­vun­net beslut eller upp­hört att gälla, eller har före­läg­gan­det följts, skall bygg­nads­nämn­den, så snart nämn­den har fått vet­skap om detta, anmäla för­hål­lan­det till inskriv­nings­myn­dig­he­ten för bort­ta­gande av anteck­ningen.
Lag (2000:248).

24 §   Gör inte bygg­nads­nämn­den anmä­lan i de fall som avses i 23 §, skall läns­sty­rel­sen göra sådan anmä­lan, om någon vars rätt berörs ansö­ker om det.

Övriga bestäm­mel­ser

25 §   Över­låts egen­dom på vil­ken har utförts en åtgärd som avses i 4 § första styc­ket, mot ersätt­ning och skall rät­telse vid­tas på grund av beslut enligt detta kapi­tel, skall 4 kap. 12 § jor­da­bal­ken tilläm­pas, om inte över­lå­ta­ren vid över­lå­tel­sen upp­lyst om åtgär­den eller för­vär­va­ren annars känt till eller bort känna till denna.

26 §   Bygg­nads­av­gif­ter och sär­skilda avgif­ter till­fal­ler kom­mu­nen. Tilläggs-​ avgif­ter till­fal­ler sta­ten.

27 §   Har frå­gan om påföljd för en över­trä­delse som avses i 4 § första styc­ket inte tagits upp till över­lägg­ning vid sam­man­träde med bygg­nads­nämn­den inom tio år från det att över­trä­del­sen begicks, får bygg­nads­av­gift eller tilläggs­av­gift inte tas ut. Detta gäl­ler också i fråga om sär­skild avgift.
Där­vid skall dock i stäl­let för tio år gälla en tid av tre år.

Sedan tio år har för­flu­tit från det att en åtgärd som avses i 12 § 1--3 vid­togs, får bygg­nads­nämn­den inte ansöka om handräck­ning eller besluta om före­läg­gande enligt 14 § första styc­ket. Detta skall dock inte tilläm­pas när någon utan lov enligt 8 kap. 1 § första styc­ket 3 har tagit i anspråk eller inrett en bostads­lä­gen­het för väsent­li­gen annat ända­mål än bostads-​ ända­mål. Lag (1989:1049).

28 §   Beslut eller domar vari­ge­nom någon påförs avgift enligt detta kapi­tel skall genast sän­das till läns­sty­rel­sen. Avgif­ten skall beta­las till läns- sty­rel­sen inom två måna­der från det att beslu­tet eller domen vann laga kraft. En upp­lys­ning om detta skall tas in i beslu­tet eller domen.

29 §   Om avgif­ten inte beta­las inom den tid som anges i 28 §, skall dröjsmåls­av­gift tas ut enligt lagen (1997:484) om dröjsmåls­av­gift. Den obe­talda avgif­ten och dröjsmåls­av­gif­ten skall läm­nas för indriv­ning. Rege­ringen får före­skriva att indriv­ning inte behö­ver begä­ras för ett ringa belopp.
Bestäm­mel­ser om indriv­ning finns i lagen (1993:891) om indriv­ning av stat­liga ford­ringar m.m. Vid indriv­ning får verk­stäl­lig­het enligt utsök­nings­bal­ken ske.

Vid för­del­ning mel­lan sta­ten och kom­mu­nen av medel som har influ­tit skall medel i första hand avsät­tas för kom­mu­nens ford­ran. Lag (1997:531).

30 §   Vite som har före­lagts med stöd av detta kapi­tel får inte för­vand­las till fäng­else.


11 kap. Bygg­nads­nämn­den

1 §   Utö­ver de upp­gif­ter bygg­nads­nämn­den har enligt övriga före­skrif­ter i denna lag skall nämn­den
   1. verka för en god bygg­nads­kul­tur samt en god och este­tiskt till­ta­lande stads-​ och land­skaps­miljö,
   2. upp­märk­samt följa den all­männa utveck­lingen inom kom­mu­nen och dess när­maste omgiv­ning samt ta de ini­ti­a­tiv som behövs i frå­gor om plan­lägg­ning, byg­gande och fas­tig­hets­bild­ning,
   3. sam­ar­beta med myn­dig­he­ter, orga­ni­sa­tio­ner och enskilda vil­kas arbete och intres­sen berör nämn­dens verk­sam­het,
   4. lämna råd och upp­lys­ningar i frå­gor som rör nämn­dens verk­sam­het,
   5. över­vaka efter­lev­na­den av denna lag och med stöd av lagen med­de­lade före­skrif­ter och beslut.

Bygg­nads­nämn­den skall ta till vara de möj­lig­he­ter lagen ger att för­enkla och under­lätta ären­den för enskilda och bör där­vid verka för att lagens före­skrif­ter om begräns­ning av bygg­lovsplik­ten vin­ner tillämp­ning. Lag (1998:805).

2 §   Om någon begär det, skall bygg­nads­nämn­den lämna skrift­liga upp­lys­ningar om plan­lägg­ning, byg­gande och fas­tig­hets­bild­ning.

Behövs nybygg­nads­karta för pröv­ningen av en fråga om bygg­lov inom områ­den med sam­man­hål­len bebyg­gelse, skall bygg­nads­nämn­den till­han­da­hålla sådan karta, om sökan­den begär det.

3 §   För en bygg­nads­nämnd gäl­ler vad som är före­skri­vet om nämn­der i kom­mu­nal­la­gen (1991:900).

Dele­ga­tions­upp­drag enligt 6 kap. 33 § kom­mu­nal­la­gen får inte omfatta befo­gen­het att
   1. avgöra ären­den som är av prin­ci­piell natur eller i övrigt av större vikt,
   2. med­dela före­läg­gan­den eller för­bud vid vite utom i sådana fall som avses i 10 kap. 3 § och 16 § andra styc­ket eller med­dela före­läg­gan­den med före­skrift att en åtgärd kan komma att utfö­ras genom bygg­nads­nämn­dens försorg på den för­sum­li­ges bekost­nad eller
   3. avgöra frå­gor om avgift enligt 10 kap. Lag (1991:1703).

4 §   Bygg­nads­nämn­den skall till sitt biträde ha minst en per­son med arki­tekt­ut­bild­ning och i övrigt ha till­gång till per­so­nal i den omfatt­ning och med den sär­skilda kom­pe­tens som behövs för att nämn­den skall kunna full­göra sina upp­gif­ter på ett till­freds­stäl­lande sätt.

5 §   Bygg­nads­nämn­den får ta ut avgift i ären­den angå­ende lov och för­hands­be­sked och i ären­den som för­an­leds av en byg­gan­mä­lan eller riv­nings­an­mä­lan enligt 9 kap. 2 § samt i andra ären­den som för­an­le­der upp­rät­tande av nybygg­nads­karta, rit­nings­gransk­ning, besikt­ning, fram­ställ­ning av arkiv­be­stän­diga hand­lingar eller andra tids- eller kost­nads­krä­vande åtgär­der.

Bygg­nads­nämn­den får dess­utom, efter det att byg­gan­mä­lan som avser åtgär­der som anges i 9 kap. 2 § första styc­ket 1 eller 2 inkom­mit avse­ende upp­fö­rande, till­bygg­nad eller annan änd­ring av en bygg­nad eller annan anlägg­ning, ta ut en pla­n­av­gift för att täcka kost­na­derna för sådana åtgär­der som erfordras för att enligt denna lag upp­rätta eller ändra detalj­pla­ner, områ­des­be­stäm­mel­ser och fas­tig­hets­pla­ner.
Pla­n­av­gift får tas ut endast om fas­tig­hets­ä­ga­ren har nytta av pla­nen eller bestäm­mel­serna.

Avgif­terna får tas ut med högst det belopp som mot­sva­rar kom­mu­nens genom­snitt­liga kost­nad för åtgär­derna. Grun­derna för beräk­ning av avgif­terna skall anges i en taxa som beslu­tas av kom­mun­full­mäk­tige.

Avgif­terna tas ut av sökan­den och får tas ut i för­skott.
Lag (1995:1197).


12 kap. Stat­lig kon­troll beträf­fande områ­den av riks­in­tresse m.m.

1 §   Läns­sty­rel­sen ska pröva kom­mu­nens beslut att anta, ändra eller upp­häva en detalj­plan eller områ­des­be­stäm­mel­ser, om det kan befa­ras att beslu­tet inne­bär att
   1. ett riks­in­tresse enligt 3 eller 4 kap. mil­jö­bal­ken inte till­go­do­ses,
   2. regle­ringen av sådana frå­gor om använd­ningen av mark- och vat­ten­om­rå­den som angår flera kom­mu­ner inte har sam­ord­nats på ett lämp­ligt sätt,
   3. en mil­jö­kva­li­tets­norm enligt 5 kap. mil­jö­bal­ken inte följs,
   4. strand­skydd enligt 7 kap. mil­jö­bal­ken upp­hävs i strid med gäl­lande bestäm­mel­ser, eller
   5. en bebyg­gelse annars blir olämp­lig med hän­syn till de boen­des och övri­gas hälsa eller säker­het eller till ris­ken för olyc­kor, över­sväm­ning eller ero­sion. Lag (2009:530).

2 §   Läns­sty­rel­sen skall inom tre vec­kor från den dag då kom­mu­nens beslut kom in till läns­sty­rel­sen besluta huruvida pröv­ning enligt 1 § skall ske eller ej.

3 §   Läns­sty­rel­sen skall upp­häva kom­mu­nens beslut i dess hel­het, om något för­hål­lande som avses i 1 § före­lig­ger. Om kom­mu­nen har med­gett det, får beslu­tet upp­hä­vas i en viss del.

4 §   Om det finns sär­skilda skäl, får läns­sty­rel­sen eller rege­ringen för ett visst område för­ordna att 1--3 §§ skall tilläm­pas på beslut att lämna lov eller för­hands­be­sked.

Om läns­sty­rel­sen, efter det att ett för­ord­nande enligt första styc­ket har med­de­lats, beslu­tar att ett lov eller för­hands­be­sked skall prö­vas, får läns­sty­rel­sen för­ordna att lovet eller för­hands­be­ske­det inte skall gälla för­rän frå­gan om pröv­ning har slut­ligt avgjorts.

5 §   Rege­ringen får pröva ett beslut att anta, ändra eller upp­häva en regi­on­plan. Beslut om pröv­ning skall fat­tas inom tre måna­der från den dag då beslu­tet kom in till rege­ringen.
Rege­ring­ens pröv­ning får avse endast frå­gan huruvida pla­nen till­go­do­ser riks­in­tres­sen enligt 3 och 4 kap. mil­jö­bal­ken.

Rege­ringen får upp­häva beslu­tet i dess hel­het eller i en viss del. Lag (1998:839).

6 §   Rege­ringen får före­lägga kom­mu­nen att inom en viss tid anta, ändra eller upp­häva en detalj­plan eller områ­des­be­stäm­mel­ser (plan­fö­re­läg­gande), om det behövs för att till­go­dose sådana intres­sen som avses i 1 § 1 och 2.

7 §   Om kom­mu­nen inte föl­jer ett plan­fö­re­läg­gande, får rege­ringen på kom­mu­nens bekost­nad låta upp­rätta de för­slag som behövs samt anta, ändra eller upp­häva detalj­pla­nen eller områ­des­be­stäm­mel­serna. Där­vid skall läns­sty­rel­sen ombe­sörja ären­dets bered­ning.


13 kap. Över­kla­gande

1 §   Föl­jande beslut enligt denna lag får över­kla­gas i den ord­ning som före­skrivs för lag­lig­hets­pröv­ning enligt 10 kap. kom­mu­nal­la­gen (1991:900), näm­li­gen
   1. kom­mun­full­mäk­ti­ges beslut om över­sikts­plan,
   2. kom­mun­full­mäk­ti­ges beslut om upp­drag åt en kom­mu­nal nämnd att anta, ändra eller upp­häva detalj­pla­ner och områ­des­be­stäm­mel­ser eller att fatta beslut om skyl­dig­het för fas­tig­hets­ä­gare att betala kost­na­der för gator och andra all­männa plat­ser eller att fatta beslut om vill­ko­ren för sådan betal­ning,
   3. kom­mun­full­mäk­ti­ges och kom­mu­nala nämn­ders beslut att inte anta, ändra eller upp­häva en detalj­plan, områ­des­be­stäm­mel­ser eller en fas­tig­hets­plan,
   4. kom­mun­full­mäk­ti­ges och kom­mu­nala nämn­ders beslut om grun­derna för skyl­dig­het att betala kost­na­der för gator och andra all­männa plat­ser och om gene­rella vill­kor för sådan betal­ning,
   5. kom­mun­full­mäk­ti­ges beslut om taxa i ären­den hos bygg­nads­nämn­den samt
   6. kom­munal­för­bunds eller regi­onplane­för­bunds full­mäk­ti­ges beslut om regi­on­plan.

Andra beslut rörande gatu­kost­na­der än de som anges i första styc­ket 4 får ej över­kla­gas. Att tvis­ter rörande gatu­kost­na­der prö­vas av fas­tig­hets­dom­stol fram­går av 15 kap. 8 §. Lag (1991:1703).

2 §   Andra beslut enligt denna lag av kom­mun­full­mäk­tige och kom­mu­nala nämn­der än de som anges i 1 § får över­kla­gas hos läns­sty­rel­sen.

Sådana beslut får dock inte över­kla­gas till den del de avser
   1. frå­gor som redan är avgjorda genom detalj­plan, områ­des­be­stäm­mel­ser eller för­hands­be­sked,
   2. beho­vet av bygg­sam­råd. Lag (1995:1197).

3 §   Bestäm­mel­ser om över­kla­gande av beslut som avses i 2 § finns i 23-25 §§ för­valt­nings­la­gen (1986:223).

Tiden för över­kla­gande av ett beslut att anta, ändra eller upp­häva en detalj­plan, områ­des­be­stäm­mel­ser eller en fas­tig­hets­plan räk­nas dock från den dag då juste­ringen av pro­to­kol­let med beslu­tet har till­kän­na­getts på kom­mu­nens anslags­tavla. När ett sådant beslut har fat­tats av kom­mun­full­mäk­tige, skall vad som före­skrivs i 23-25 §§ för­valt­nings­la­gen om den myn­dig­het som har med­de­lat beslu­tet i stäl­let avse kom­mun­sty­rel­sen. Lag (1995:1197).

4 §   Läns­sty­rel­sens beslut enligt 12 kap. 3 § att helt eller i en viss del upp­häva ett beslut om detalj­plan, områ­des­be­stäm­mel­ser, lov eller för­hands­be­sked får över­kla­gas hos rege­ringen. Andra beslut av läns­sty­rel­sen enligt 12 kap.
får inte över­kla­gas.

Läns­sty­rel­sens beslut i ett över­kla­gat ärende om anta­gande, änd­ring eller upp­hä­vande av en detalj­plan, områ­des­be­stäm­mel­ser eller en fas­tig­hets­plan får över­kla­gas hos rege­ringen.

Andra beslut av läns­sty­rel­sen enligt denna lag får över­kla­gas hos all­män för­valt­nings­dom­stol. Om målet rör en fråga av sär­skild bety­delse för För­svars­mak­ten, For­ti­fi­ka­tions­ver­ket, För­sva­rets mate­ri­el­verk eller För­sva­rets radi­o­an­stalt skall dom­sto­len över­lämna målet till rege­ringen för pröv­ning.

Pröv­nings­till­stånd krävs vid över­kla­gande till kam­mar­rät­ten.
Lag (2003:132).

5 §   Beslut att anta, ändra eller upp­häva en detalj­plan, områ­des­be­stäm­mel­ser eller en fas­tig­hets­plan får över­kla­gas endast av den som senast under utställ­nings­ti­den skrift­li­gen har fram­fört syn­punk­ter som inte bli­vit till­go­do­sedda. Om bestäm­mel­serna för enkelt plan­för­fa­rande har tilläm­pats, får beslu­tet över­kla­gas endast av den som enligt 5 kap. 28 § har fram­fört syn­punk­ter som inte har bli­vit till­go­do­sedda.

Om ett plan­för­slag efter utställ­ningen eller, när bestäm­mel­serna om enkelt plan­för­fa­rande tilläm­pats, efter det att under­rät­telse skett enligt 5 kap. 28 § andra styc­ket änd­ras till nack­del för någon, får han, utan hin­der av bestäm­mel­serna i första styc­ket av denna para­graf, över­klaga beslu­tet. Bestäm­mel­serna i första styc­ket utgör inte hel­ler hin­der mot att över­klaga beslu­tet på den grun­den att det inte har till­kom­mit i laga ord­ning.

6 §   En sådan ide­ell för­e­ning eller annan juri­disk per­son som avses i 16 kap. 13 § mil­jö­bal­ken får över­klaga ett beslut att anta, ändra eller upp­häva en detalj­plan som
   1. kan antas med­föra en bety­dande mil­jöpå­ver­kan på grund av att plan­om­rå­det får tas i anspråk för verk­sam­he­ter eller åtgär­der som anges i 5 kap. 18 § tredje styc­ket denna lag, eller
   2. inne­bär att ett område inte längre ska omfat­tas av strand­skydd enligt 7 kap. mil­jö­bal­ken.

En sådan ide­ell för­e­ning som avses i 16 kap. 14 § mil­jö­bal­ken får över­klaga ett beslut enligt första styc­ket 2. Lag (2010:888).

7 §   Ett beslut i fråga om lov eller för­hands­be­sked inom sådana skydds-​ eller säker­hets­om­rå­den som avses i 8 kap. 9 § tredje styc­ket får över­kla­gas
   1. av Trans­port­sty­rel­sen, om beslu­tet berör en civil flyg­plats,
   2. av till­syns­myn­dig­he­ten, om beslu­tet rör en kärn­krafts­re­ak­tor eller annan kärn­tek­nisk anlägg­ning, och
   3. i övriga fall av För­svars­mak­ten, Myn­dig­he­ten för sam­hälls­skydd och bered­skap eller den myn­dig­het som någon av dessa myn­dig­he­ter bestäm­mer. Lag (2008:1366).

8 §   Den myn­dig­het som har att pröva över­kla­gande av ett beslut att anta, ändra eller upp­häva en detalj­plan, områ­des­be­stäm­mel­ser eller en fas­tig­hets­plan skall antingen fast­ställa eller upp­häva beslu­tet i dess hel­het. Om kom­mu­nen har med­gett det, får dock beslu­tet upp­hä­vas i en viss del eller änd­ras på annat sätt. Utan kom­mu­nens med­gi­vande får änd­ringar av ringa bety­delse göras.

På kom­mu­nens begä­ran kan myn­dig­he­ten för­ordna att det över­kla­gade beslu­tet, utan hin­der av att över­kla­gan­det inte har slut­li­gen avgjorts, får genom­fö­ras i sådana delar som uppen­bar­li­gen inte berörs av över­kla­gan­det. Sådana för­ord­nan­den får inte över­kla­gas.
Lag (1995:1197).


14 kap. Skyl­dig­het att lösa mark och utge ersätt­ning

Inlö­sen

1 §   Mark eller annat utrymme som enligt en detalj­plan skall använ­das för all­männa plat­ser för vilka kom­mu­nen är huvud­man samt annan mark eller annat utrymme som enligt pla­nen skall använ­das för annat än enskilt bebyg­gande är kom­mu­nen skyl­dig att lösa, om fas­tig­hets­ä­ga­ren begär det. Mark eller annat utrymme som enligt pla­nen skall använ­das för all­männa plat­ser för vilka någon annan än kom­mu­nen är huvud­man, är den sam­fäl­lig­het som finns eller skall bil­das för ända­må­let skyl­dig att för­värva med ägan­de­rätt, nytt­jan­de­rätt eller annan sär­skild rätt, om fas­tig­hets­ä­ga­ren begär det. Mot­sva­rande skyl­dig­het gäl­ler för sta­ten eller kom­mu­nen som väg­hål­lare enligt väg­la­gen (1971:948). Sam­fäl­lig­he­ten eller väg­hål­la­ren får bestämma om för­vär­vet skall avse ägan­de­rätt, nytt­jan­de­rätt eller annan sär­skild rätt.

Om detalj­pla­nen med­ger till­fäl­lig använd­ning av mark eller annat utrymme, skall första styc­ket inte tilläm­pas beträf­fande mar­ken eller utrym­met under den tid då sådan använd­ning får pågå.

I fråga om mark eller annat utrymme inom ett sam­ver­kans­om­råde enligt lagen (1987:11) om explo­a­te­rings­sam­ver­kan gäl­ler sär­skilda bestäm­mel­ser. Lag (2005:942).

2 §   Finns det i en detalj­plan bestäm­mel­ser att mark eller annat utrymme för enskilt bebyg­gande skall använ­das även för en all­män tra­fi­kan­lägg­ning, för en tra­fi­kan­lägg­ning som är gemen­sam för flera fas­tig­he­ter eller för en all­män led­ning, skall den som skall vara huvud­man för anlägg­ningen för­värva nytt­jan­de­rätt eller annan sär­skild rätt i den omfatt­ning som behövs för ända­må­let, om fas­tig­hets­ä­ga­ren begär det.
Huvud­man­nen får bestämma vil­ken rätt för­vär­vet skall avse.
Lag (2005:942).

Ska­de­er­sätt­ning och inlö­sen i vissa fall

3 §   Har bygg­nads­nämn­den med stöd av 10 kap. 17 § med­de­lat före­läg­gande att en bygg­nad, eller annan anlägg­ning skall tas bort eller bli före­mål för annan åtgärd eller att en utfart eller annan utgång skall änd­ras, har äga­ren rätt till ersätt­ning av kom­mu­nen för den skada han lider.

4 §   Blir ett område, som enligt detalj­plan har varit avsett för all­män sam­färd­sel, vid genom­fö­ran­det av en ny plan helt eller del­vis använt för annat ända­mål eller änd­rat till sitt höjd­läge och upp­står häri­ge­nom skada för äga­ren av en fas­tig­het som lig­ger intill områ­det eller för den som inne­har sär­skild rätt till fas­tig­he­ten, har han rätt till ersätt­ning av väg­hål­la­ren för den skada han lider.

5 §   Om en detalj­plan änd­ras eller upp­hävs före genom­fö­ran­de­ti­dens utgång, har äga­ren av en fas­tig­het och inne­ha­vare av sär­skild rätt till fas­tig­he­ten rätt till ersätt­ning av kom­mu­nen för den skada de lider.

Med­för änd­ringen eller upp­hä­van­det att syn­ner­ligt men upp­kom­mer vid använd­ningen av en fas­tig­het, är kom­mu­nen skyl­dig att lösa fas­tig­he­ten, om äga­ren begär det.

Änd­ras eller upp­hävs en detalj­plan efter genom­fö­ran­de­ti­dens utgång skall första och andra styc­kena tilläm­pas, om bygg­lov har sökts men ären­det inte slut­ligt avgjorts före genom­fö­ran­de­ti­dens utgång.

6 §   Har skada upp­kom­mit till följd av åtgär­der som avses i 16 kap. 7 §, har den ska­de­li­dande rätt till ersätt­ning för ska­dan av kom­mu­nen eller, om åtgär­den har vid­ta­gits på upp­drag av en stat­lig myn­dig­het, av sta­ten.

7 §   Om ersätt­ning har beta­lats för gatu­kost­na­der enligt 6 kap. 31 eller 32 § eller enligt mot­sva­rande äldre bestäm­mel­ser, är kom­mu­nen skyl­dig att betala till­baka ersätt­ningen, i den mån skada upp­kom­mer för äga­ren av fas­tig­he­ten genom att han på grund av att bygg­lov väg­ras inte kan använda fas­tig­he­ten så som för­ut­sat­tes när ersätt­ningen togs ut.

Kom­mu­nen är också skyl­dig att betala ränta enligt 5 § rän­te­la­gen (1975:635) från den dag fas­tig­hets­ä­ga­ren beta­lade ersätt­ningen. Lag (1989:1049).

8 §   Ägare och inne­ha­vare av sär­skild rätt till fas­tig­he­ter har rätt till ersätt­ning av kom­mu­nen, om skada upp­kom­mer till följd av att
   1. bygg­lov väg­ras till att ersätta en riven eller genom olycks­hän­delse för­störd bygg­nad med en i huvud­sak lika­dan bygg­nad och ansö­kan om bygg­lov har gjorts inom fem år från det att bygg­na­den revs eller för­stör­des,
   2. riv­nings­för­bud med­de­las i detalj­plan eller områ­des­be­stäm­mel­ser eller riv­nings­lov väg­ras med stöd av 8 kap. 16 § 2 eller 3,
   3. skydds­be­stäm­mel­ser med­de­las i en detalj­plan enligt 5 kap. 7 § första styc­ket 4 eller 6 eller i områ­des­be­stäm­mel­ser enligt 5 kap. 16 § 4 eller 5,
   4. bestäm­mel­ser om vege­ta­tion samt marky­tans utform­ning och höjd­läge inom sådana områ­den som avses i 8 kap. 9 § tredje styc­ket med­de­las i områ­des­be­stäm­mel­ser,
   5. marklov väg­ras med stöd av 8 kap. 18 § första styc­ket 2 eller 3.

Rätt till ersätt­ning före­lig­ger i fall som avses i första styc­ket 1, om bygg­na­den för­störts genom olycks­hän­delse. I övriga fall som avses i första styc­ket 1 och i fall som avses i första styc­ket 2 före­lig­ger rätt till ersätt­ning, om ska­dan är bety­dande i för­hål­lande till vär­det av berörd del av fas­tig­he­ten. I fall som avses i första styc­ket 3-5 före­lig­ger rätt till ersätt­ning, om ska­dan med­för att pågående mar­kan­vänd­ning avse­värt för­svå­ras inom berörd del av fas­tig­he­ten.

Med­för beslut som avses i första styc­ket att syn­ner­ligt men upp­kom­mer vid använd­ningen av fas­tig­he­ten, är kom­mu­nen skyl­dig att lösa fas­tig­he­ten, om äga­ren begär det.

Vid tillämp­ningen av andra och tredje styc­kena skall även beak­tas andra beslut som avses i första styc­ket samt beslut enligt 3 kap. 2 § lagen (1988:950) om kul­tur­min­nen m.m. och 7 kap. 3, 5, 6, 9, 22 eller 24 § mil­jö­bal­ken, beslut som inne­bär att till­stånd enligt 7 kap. 11 § andra styc­ket eller 28 b-29 a §§ samma balk inte med­de­las, före­läg­gande eller för­bud enligt 12 kap. 6 § fjärde styc­ket samma balk eller beslut som inne­bär att dis­pens enligt samma lag­rum inte med­de­las, samt beslut enligt 18 § skogs­vårds­la­gen (1979:429), allt under för­ut­sätt­ning att beslu­ten med­de­lats inom tio år före det senaste beslu­tet. Dess­utom skall beak­tas sådan inver­kan av hän­synsta­gan­den enligt 30 § skogs­vårds­la­gen som i sär­skilda fall har inträtt inom samma tid. Har talan eller rätt till ersätt­ning eller inlö­sen med anled­ning av nyss angivna beslut för­lo­rats på grund av bestäm­mel­serna i 15 kap. 4 § eller mot­sva­rande bestäm­mel­ser i mil­jö­bal­ken eller lagen om kul­tur­min­nen m.m., utgör detta för­hål­lande inte något hin­der mot att beslu­tet beak­tas.

Har kom­mu­nen efter före­läg­gande enligt 12 kap. 6 § beslu­tat om riv­nings­för­bud eller skydds­be­stäm­mel­ser som avses i första styc­ket 2 eller 3 för att till­go­dose ett riks­in­tresse enligt 3 eller 4 kap. mil­jö­bal­ken, är sta­ten skyl­dig att ersätta kom­mu­nen dess kost­na­der för ersätt­ning eller inlö­sen. I fall som avses i första styc­ket 4 och 5 är äga­ren till den anlägg­ning för vil­ken skydds-​ eller säker­hets­om­rå­det har beslu­tats skyl­dig att ersätta kom­mu­nen dess kost­na­der för ersätt­ning eller inlö­sen. Lag (2001:442).

Bestäm­mande av ersätt­ning

9 §   Vid bestäm­mande av ersätt­ning i fall som avses i 1-8 §§ ska 4 kap. expro­pri­a­tions­la­gen (1972:719) tilläm­pas i den mån inte annat föl­jer av 10 §. Lag (2010:824).

10 §   Ersätt­ning för minsk­ning av fas­tig­he­tens mark­nads­värde i fall som avses i 3 §, 4 §, 5 § första styc­ket eller 8 § första styc­ket ska bestäm­mas som skill­na­den mel­lan fas­tig­he­tens mark­nads­värde före och efter beslu­tet eller den åtgärd som avses i 4 §. Här­vid ska bort­ses från för­vänt­ningar om änd­ring av mar­kan­vänd­ningen. Vid bestäm­mande av ersätt­ningen ska 4 kap. 1 § andra styc­ket expro­pri­a­tions­la­gen (1972:719) tilläm­pas.

Ersätt­ning för skada i fall som avses i 8 § första styc­ket 1 och 2 ska mins­kas med ett belopp som mot­sva­rar vad som på grund av 8 § andra styc­ket ska tålas utan ersätt­ning.
Lag (2010:824).


15 kap. Dom­stols­pröv­ning m.m.

1 §   I den mån avvi­kande bestäm­mel­ser inte med­de­las i denna lag, skall, utö­ver vad som föl­jer av 6 kap. 39 § och 14 kap. 9 §, expro­pri­a­tions­la­gen (1972:719) tilläm­pas i mål om
   1. inlö­sen enligt 6 kap. 17 eller 24 §,
   2. ersätt­ning eller inlö­sen eller för­värv av nytt­jan­de­rätt eller annan sär­skild rätt i fall som avses i 14 kap. 1--8 §§.

2 §   Talan om inlö­sen enligt 6 kap. 17 § får väc­kas även om beslu­tet att anta detalj­pla­nen inte har vun­nit laga kraft.

3 §   Talan om inlö­sen enligt 6 kap. 24 § andra styc­ket skall väc­kas inom tre år efter genom­fö­ran­de­ti­dens utgång.

Har ansö­kan gjorts om för­läng­ning av genom­fö­ran­de­ti­den eller har kom­mu­nen väckt fråga om för­ny­else av genom­fö­ran­de­ti­den, skall målet för­kla­ras vilande till dess att ären­det slut­ligt har avgjorts. För­längs eller för­nyas genom­fö­ran­de­ti­den, för­fal­ler kom­mu­nens talan.

Bestäm­mel­serna i andra styc­ket om vilan­de­för­kla­ring gäl­ler även i fall då talan har väckts om inlö­sen enligt 6 kap. 24 § första styc­ket och ansö­kan gjorts om fas­tig­hets­bild­ning i över­ens­stäm­melse med fas­tig­hets­pla­nen.
Bil­das fas­tig­het som över­ens­stäm­mer med fas­tig­hets­pla­nen, för­fal­ler kom­mu­nens talan.

När kom­mu­nen har väckt talan om inlö­sen enligt 6 kap. 24 § första styc­ket, skall fas­tig­hets­dom­sto­len ome­del­bart sända under­rät­telse om det till lant­mä­te­ri­myn­dig­he­ten. Lag (1995:1412).

4 §   I fall som avses i 14 kap. 3, 5, 7 eller 8 § skall talan väc­kas inom två år från det att beslu­tet på vil­ket talan grun­das vann laga kraft.

I fall som avses i 14 kap. 4 eller 6 § skall talan väc­kas inom två år från det att den åtgärd på vil­ken talan grun­das utför­des.

Talan får dock väc­kas senare än som anges i första och andra styc­kena, om ska­dan inte rim­li­gen kunde för­ut­ses inom angi­ven tid.

5 §   Ersätt­ning för skada enligt 14 kap. 3--6 eller 8 § skall bestäm­mas i pengar att beta­las på en gång eller, om det finns sär­skilda skäl, med ett visst årligt belopp. Änd­ras för­hål­lan­dena, skall det årliga belop­pet omprö­vas, om kom­mu­nen, fas­tig­hets­ä­ga­ren eller den som inne­har sär­skild rätt till fas­tig­he­ten begär det.

Om kom­mu­nen begär det och det inte är uppen­bart oskä­ligt, skall dom­sto­len för­ordna att ersätt­ning enligt 14 kap. 8 § första styc­ket 2 eller 3 skall beta­las ut först när vissa åtgär­der med bygg­na­den har utförts.

Vad som i fråga om ersätt­ning har avta­lats eller uppen­bar­li­gen för­ut­satts gälla mel­lan kom­mu­nen och äga­ren eller inne­ha­vare av sär­skild rätt till fas­tig­he­ten skall gälla även mot ny ägare av fas­tig­he­ten eller ny inne­ha­vare av den sär­skilda rät­ten.

6 §   Ogil­las i mål enligt 1 § talan som har väckts av fas­tig­hets­ä­ga­ren eller den som inne­har sär­skild rätt till fas­tig­he­ten, kan dom­sto­len för­ordna att han skall bära sina egna kost­na­der, om han befinns ha inlett rät­te­gången utan till­räck­liga skäl. Har rät­te­gången uppen­bart inletts utan skä­lig grund, får dom­sto­len dess­utom för­plikta honom att ersätta mot­par­ten den­nes rät­te­gångs­kost­na­der.

7 §   Om den ersätt­ning som har fast­ställts i ett mål om inlö­sen inte har ned­satts på det sätt som före­skrivs i expro­pri­a­tions­la­gen (1972:719), skall föl­jande gälla. Om någon som är berät­ti­gad till ersätt­ning begär det, skall den väckta frå­gan om avstå­ende av mark eller annat utrymme för­falla såvitt den rör hans eller hen­nes rätt, under för­ut­sätt­ning att mar­ken eller utrym­met inte har till­trätts eller över­gått enligt 6 kap. 10 § expro­pri­a­tions­la­gen. Lag (2005:942).

8 §   Tvist mel­lan kom­mu­nen och fas­tig­hets­ä­gare om ersätt­ning för gatu­kost­na­der och kost­na­der för andra all­männa plat­ser och om vill­ko­ren för betal­ning av sådan ersätt­ning prö­vas av den fas­tig­hets­dom­stol inom vars område fas­tig­he­ten är belä­gen.

I mål som avses i första styc­ket skall bestäm­mel­serna i lagen (1969:246) om dom­sto­lar i fas­tig­hets­mål tilläm­pas. I mål om jämk­ning av ersätt­ning enligt 6 kap. 33 § skall dock beträf­fande rät­te­gångs­kost­na­der expro­pri­a­tions­la­gen (1972:719) tilläm­pas. För­lo­rar fas­tig­hets­ä­ga­ren ett sådant mål, kan dom­sto­len för­ordna att han skall bära sina egna kost­na­der, om han grun­dat sin talan i målet på otill­räck­liga skäl. Har hans talan uppen­bart sak­nat skä­lig grund, får dom­sto­len dess­utom för­plikta honom att ersätta kom­mu­nen dess rät­te­gångs­kost­na­der. Lag (1987:246).


16 kap. Bemyn­di­gan­den m.m.

1 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela de före­skrif­ter om krav på bygg­na­der m.m. som utö­ver bestäm­mel­serna i 3 kap. behövs
   1. till skydd för liv, per­son­lig säker­het eller hälsa,
   2. för en lämp­lig utform­ning av bygg­na­der och andra anlägg­ningar samt tom­ter, områ­den för andra anlägg­ningar än bygg­na­der och all­männa plat­ser,
   3. för kon­troll av att före­skrif­ter som avses i 1 efter­levs.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela de före­skrif­ter om kva­li­tets­an­sva­riga som behövs utö­ver bestäm­mel­serna i 9 kap. 13-15 §§.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får i enskilda fall medge undan­tag från bestäm­mel­serna i 3 kap.
Lag (2001:146).

2 §   har upp­hävts genom lag (1994:852).

3 §   Om det har inträf­fat en natur­hän­delse med syn­ner­li­gen omfat­tande nega­tiva effek­ter på mil­jön eller egen­dom och om det behövs för att åtgär­der som är nöd­vän­diga till följd av hän­del­sen snabbt skall kunna vid­tas, får rege­ringen med­dela före­skrif­ter om tids­be­grän­sade undan­tag från
   1. krav på beak­tande av all­männa intres­sen vid loka­li­se­ring av bebyg­gelse enligt 2 kap.,
   2. krav på bygg­na­der, andra anlägg­ningar, tom­ter, all­männa plat­ser och områ­den för andra anlägg­ningar än bygg­na­der enligt 3 kap.,
   3. krav på en åtgärds för­en­lig­het med detalj­plan eller områ­des­be­stäm­mel­ser enligt 5 kap. 36 § andra styc­ket,
   4. krav på bygg­lov, riv­nings­lov och marklov enligt 8 kap., samt
   5. bestäm­mel­serna i 9 kap. om bygg­nads­ar­be­ten, till­syn och kon­troll. Lag (2005:252).

4 §   Är riket i krig eller krigs­fara eller råder sådana utomor­dent­liga för­hål­lan­den som är för­an­ledda av krig eller av krigs­fara vari riket har befun­nit sig, får rege­ringen med­dela sådana från denna lag avvi­kande före­skrif­ter som är av bety­delse för total­för­sva­ret eller som behövs för att nöd­vän­dig bygg­nads­verk­sam­het i övrigt skall kunna ske.

5 §   Om en fas­tig­het har upp­lå­tits med tomträtt, skall vad som i denna lag är före­skri­vet om fas­tig­hets­ä­ga­ren eller fas­tig­he­ten tilläm­pas på tomträtts­ha­va­ren eller tomträt­ten, dock att tomträtts­ha­vare ej är skyl­dig att bekosta anläg­gande av gator och andra all­männa plat­ser.

6 §   Den som inne­har egen­dom under stän­dig besitt­nings­rätt eller med fide­i­kom­miss­rätt eller på grund av tes­ta­men­ta­riskt för­ord­nande utan att ägan­de­rät­ten till­kom­mer någon skall vid tillämp­ning av denna lag anses som egen­do­mens ägare.

7 §   För att full­göra sina upp­gif­ter enligt denna lag har bygg­nads­nämnd och läns­sty­relse samt den som på deras upp­drag utför arbe­tet rätt att få till­träde till fas­tig­he­ter, bygg­na­der och andra anlägg­ningar samt att där vidta de åtgär­der som behövs för arbe­tets full­gö­rande.

Rätt som avses i första styc­ket till­kom­mer även den som i annat fall än som där avses utför kart­lägg­ning för sam­häl­lets behov.

Polis­myn­dig­he­terna skall lämna det biträde som behövs.


17 kap. Över­gångs­be­stäm­mel­ser

Ikraft­trä­dande m.m.

1 §   Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 1987.

Genom lagen upp­hävs, med de begräns­ningar som föl­jer av detta kapi­tel,
bygg­nads­la­gen (1947:385),
bygg­nads­stad­gan (1959:612),
lagen (1976:666) om påfölj­der och ingri­pan­den vid olov­ligt byg­gande m.m.
och

lagen (1976:296) om kriskopp­ling m.m.

2 §   Varje kom­mun skall före den 1 juli 1990 ha anta­git en över­sikts­plan enligt 4 kap.

Under tiden till dess att en gäl­lande över­sikts­plan finns för kom­mu­nen, får beslut enligt 5 kap. 16 § och 28 § första styc­ket grun­das på annan mot­sva­rande över­sikt­lig plan, som före ikraft­trä­dan­det har god­känts av kom­mun­full­mäk­tige. Lag (1987:122).

Gene­ral­pla­ner m.m.

3 §   Gene­ral­pla­ner skall i den mån de är fast­ställda gälla som områ­des­be­stäm­mel­ser enligt denna lag.

Talan om ersätt­ning eller inlö­sen enligt 22 § bygg­nads­la­gen (1947:385) skall, i andra fall än som avses i 15 § andra styc­ket detta kapi­tel, väc­kas före utgången av juni 1988. I sådana mål skall beträf­fande pröv­ningen i sak äldre bestäm­mel­ser tilläm­pas.

Stom­pla­ner skall upp­höra att gälla vid ikraft­trä­dan­det.

Stads­pla­ner, bygg­nads­pla­ner, avstyck­nings­pla­ner m.m.

4 §   Stads­pla­ner och bygg­nads­pla­ner enligt bygg­nads­la­gen (1947:385) eller stads­pla­ne­la­gen (1931:142), sådana äldre pla­ner och bestäm­mel­ser som anges i 79 och 83 §§ sist­nämnda lag samt avstyck­nings­pla­ner, till den del de inte omfat­tas av för­ord­nande enligt 168 § bygg­nads­la­gen, skall gälla som detalj­pla­ner som anta­gits med stöd av denna lag.
Avstyck­nings­pla­ner, till den del de omfat­tas av för­ord­nande som nyss har angetts, skall upp­höra att gälla vid ikraft­trä­dan­det.

I fråga om stads­pla­ner och bygg­nads­pla­ner, som har fast­ställts efter utgången av år 1978, skall genom­fö­ran­de­ti­den enligt 5 kap. 5 § vara fem år räk­nat från ikraft­trä­dan­det. I fråga om övriga pla­ner och bestäm­mel­ser som avses i första styc­ket skall genom­fö­ran­de­ti­den anses ha gått ut.

Om inte annat är före­skri­vet i sådan plan eller bestäm­melse som enligt första styc­ket skall gälla som detalj­plan enligt denna lag, skall 39 § bygg­nads­stad­gan (1959:612) tilläm­pas som bestäm­melse i pla­nen.
Lag (1991:604).

5 §   Under tiden till utgången av juni 1991 gäl­ler inte bestäm­mel­serna i 14 kap. 1 § inom områ­den som omfat­tas av stads­plan. Under denna tid skall i stäl­let 48 § första och tredje styc­kena bygg­nads­la­gen (1947:385) tilläm­pas.

Bestäm­mel­serna i 6 kap. 24 § andra styc­ket gäl­ler inte i fråga om sådana pla­ner för vilka genom­fö­ran­de­ti­den enligt 4 § andra styc­ket skall anses ha gått ut.

6 §   Bestäm­mel­serna i 6 kap. 26 § första styc­ket gäl­ler inte inom områ­den som omfat­tas av bygg­nads­plan eller avstyck­nings­plan.

7 §   Bestäm­mel­serna i 8 kap. 11 § fjärde styc­ket gäl­ler inte inom områ­den som omfat­tas av stads­plan eller bygg­nads­plan.

8 §   Om skada upp­kom­mer till följd av att en plan eller bestäm­melse, vars genom­fö­ran­de­tid enligt 4 § skall anses ha gått ut, änd­ras eller upp­hävs, har ägare och inne­ha­vare av sär­skild rätt till fas­tig­het rätt till ersätt­ning av kom­mu­nen under för­ut­sätt­ning att
   1. fas­tig­he­ten är belä­gen i ett område som till större delen är bebyggt i huvud­sak i enlig­het med pla­nen eller bestäm­mel­sen,
   2. beslut om änd­ring eller upp­hä­vande av pla­nen eller bestäm­mel­sen med­de­las före utgången av juni 1992 och
   3. fas­tig­he­ten efter änd­ringen eller upp­hä­van­det inte får bebyg­gas eller får bebyg­gas endast i en utsträck­ning som är uppen­bart oskä­lig.

Änd­ras eller upp­hävs pla­nen eller bestäm­mel­sen efter utgången av juni 1992 skall första styc­ket tilläm­pas, om bygg­lov har sökts men ären­det inte har avgjorts före den nämnda tid­punk­ten.

Ersätt­ning skall bestäm­mas som skill­na­den mel­lan fas­tig­he­tens mark­nads­värde före och efter beslu­tet att upp­häva eller ändra pla­nen. Fas­tig­he­tens mark­nads­värde före beslu­tet skall bestäm­mas med hän­syn till såväl de plan­för­hål­lan­den som de ersätt­nings­prin­ci­per som gällde vid lagens ikraft­trä­dande. Om kom­mu­nen begär det, får dock vär­det inte bestäm­mas högre än ett belopp som mot­sva­rar vad som enligt anvis­ning­arna till 36 § kom­mu­nal­skat­te­la­gen (1928:370) i deras lydelse vid utgången av juni 1990 fick dras av vid beräk­ning av rea­li­sa­tions­vinst om fas­tig­he­ten avytt­rats den 31 decem­ber 1990 änd­rat med det pro­cent­tal med vil­ket bas­belop­pet enligt lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring änd­rats fram till vär­de­tid­punk­ten.

Talan om ersätt­ning enligt första styc­ket skall väc­kas inom två år från det att beslu­tet på vil­ket talan grun­das vann laga kraft. Har fas­tig­hets­ä­gare eller inne­ha­vare av sär­skild rätt till fas­tig­het väckt talan och har han rätt till ersätt­ning, får kom­mu­nen i stäl­let lösa fas­tig­he­ten eller rät­tig­he­ten.

I mål om ersätt­ning och inlö­sen skall i övrigt 14 kap. 9 § samt 15 kap. 1 och 6 §§ tilläm­pas. Lag (1991:604).

9 §   I fråga om stads­pla­ner och bygg­nads­pla­ner som har anta­gits men inte har fast­ställts före ikraft­trä­dan­det skall äldre bestäm­mel­ser tilläm­pas beträf­fande såväl för­fa­ran­det som ären­de­nas pröv­ning i sak.

Regi­onpla­ner

10 §   Regi­onpla­ner som har fast­ställts efter utgången av juni 1982 skall gälla som regi­on­plan enligt denna lag, dock längst till den dag då sex år har för­flu­tit från det att pla­nen fast­ställ­des. I övrigt skall regi­onpla­ner upp­höra att gälla vid ikraft­trä­dan­det.

Tomtin­del­ningar

11 §   Tomtin­del­ningar enligt bygg­nads­la­gen (1947:385) eller stads­pla­ne­la­gen (1931:142) samt sådana äldre tomtin­del­ningar som anges i 80 § sist­nämnda lag skall gälla som fas­tig­hets­plan enligt denna lag.

12 §   I fråga om tomtin­del­ningar som har anta­gits men inte har fast­ställts före ikraft­trä­dan­det skall äldre bestäm­mel­ser tilläm­pas beträf­fande såväl för­fa­ran­det som ären­de­nas pröv­ning i sak.

Nybygg­nads­för­bud

13 §   Med de undan­tag som anges i 14 och 16 §§ skall för­bud mot nybygg­nad och för­bud mot riv­ning som har utfär­dats med stöd av bygg­nads­la­gen (1947:385) upp­höra att gälla vid ikraft­trä­dan­det.

14 §   Har för­bud mot nybygg­nad utfär­dats med stöd av 110 § andra styc­ket bygg­nads­la­gen (1947:385), skall för­bu­det gälla som bestäm­melse i pla­nen enligt 5 kap. 8 § 1 denna lag.

15 §   För­bud enligt 17 § bygg­nads­la­gen (1947:385) mot schakt­ning, fyll­ning, träd­fäll­ning eller annan där­med jäm­för­lig åtgärd skall fort­sätta att gälla, dock längst till utgången av juni 1990.

Talan om ersätt­ning eller inlö­sen enligt 22 § bygg­nads­la­gen med anled­ning av för­bud som anges i första styc­ket skall väc­kas före utgången av juni 1991. I sådana mål skall beträf­fande pröv­ningen i sak äldre bestäm­mel­ser tilläm­pas.

16 §   För områ­den där för­bud mot nybygg­nad m.m. råder enligt 81 § bygg­nads­la­gen (1947:385) eller har utfär­dats med stöd av 82 § samma lag skall för­ord­nande om pröv­ning som avses i 12 kap. 4 § anses ha utfär­dats i fråga om beslut om bygg­lov, marklov och för­hands­be­sked.

Inom områ­den som omfat­tas av före­skrif­ter enligt 54 § 1 mom. tredje styc­ket bygg­nads­stad­gan (1959:612) skall skyl­dig­het före­ligga att enligt 8 kap. 7 § söka bygg­lov för att sätta upp eller väsent­ligt ändra lju­san­ord­ningar och att enligt 8 kap. 9 § söka marklov för schakt­ning eller fyll­ning.

Talan om ersätt­ning eller inlö­sen med anled­ning av för­bud som anges i första styc­ket skall väc­kas före utgången av juni 1988. I sådana mål skall beträf­fande pröv­ningen i sak äldre bestäm­mel­ser tilläm­pas.

17 §   Inom områ­den där för­bud med stöd av 40 § andra styc­ket eller 110 § fjärde styc­ket bygg­nads­la­gen (1947:385) har utfär­dats mot schakt­ning, fyll­ning, träd­fäll­ning eller annan där­med jäm­för­lig åtgärd skall skyl­dig­het före­ligga att enligt 8 kap. 9 § söka marklov för sådana åtgär­der.

Andra beslut enligt bygg­nads­la­gen

18 §   Har undan­tag från för­bud mot nybygg­nad enligt bygg­nads­la­gen (1947:385) eller bygg­nads­stad­gan (1959:612) med­getts genom beslut som har vun­nit laga kraft efter utgången av juni 1986 och har bygg­nads­lov till den åtgärd som med­gi­van­det avser inte med­de­lats före ikraft­trä­dan­det, skall med­gi­van­det gälla som för­hands­be­sked. Med­gi­van­det upp­hör dock att gälla, om inte ansö­kan om bygg­lov görs inom två år från den dag beslu­tet om med­gi­van­det vann laga kraft.

I den mån ett beslut om fas­tig­hets­bild­ning enligt fas­tig­hets­bild­nings­la­gen (1970:988), inrät­tande av gemen­sam­hets­an­lägg­ning enligt anlägg­nings­la­gen (1973:1149) eller upp­lå­telse av led­nings­rätt enligt led­nings­rättsla­gen (1973:1144) med­de­las på grund av undan­tag från för­bud som avses i första styc­ket och beslu­tet för att kunna utnytt­jas ford­rar bygg­lov, gäl­ler beslu­tet som för­hands­be­sked. För­hands­be­ske­det upp­hör dock att gälla, om inte ansö­kan om bygg­lov görs inom två år från den dag då beslu­tet vann laga kraft. Under samma för­ut­sätt­ning och tid skall beslu­tet vara bin­dande även vid pröv­ning av ansö­kan om riv­nings­lov eller marklov.

I övriga fall upp­hör beslut om undan­tag att gälla. Lag (1987:122).

18 a §   Bygg­nads­nämn­den får i ett ärende om bygg­lov för­klara att en nybygg­nads­åt­gärd eller fas­tig­hets­bild­ning som har utförts i strid mot en stads­plan, bygg­nads­plan, avstyck­nings­plan eller tomtin­del­ning med stöd av 34 §, 38 § tredje styc­ket eller 110 § första styc­ket bygg­nads­la­gen (1947:385) eller mot­sva­rande äldre bestäm­mel­ser eller 3 kap. 2 § tredje styc­ket fas­tig­hets­bild­nings­la­gen i dess lydelse vid utgången av juni 1987, skall anses utgöra en sådan avvi­kelse som avses i 8 kap. 11 § första styc­ket 2 b. En sådan för­kla­ring får avse endast mindre avvi­kel­ser från pla­nen eller tomtin­del­ningen vilka är för­en­liga med syf­tet med denna.
För­kla­ringen får läm­nas endast i beslut om bifall till ansö­kan om bygg­lov.

Första styc­ket skall tilläm­pas också i fråga om fas­tig­het, bygg­nad eller annan anlägg­ning i den utsträck­ning den efter ett beslut om fast­stäl­lelse av en stads­plan, bygg­nads­plan eller tomtin­del­ning avvi­ker från pla­nen eller tomtin­del­ningen. Lag (1989:1049).

19 §   För­ord­nande enligt 70 och 113 §§ bygg­nads­la­gen (1947:385) om skyl­dig­het att avstå eller upp­låta mark skall gälla som för­ord­nande enligt 6 kap. 19 § denna lag. Före­skrif­ter som avses i 73 § bygg­nads­la­gen skall gälla som för­ord­nande enligt 6 kap. 22 § denna lag.

Sär­skilda krav på befint­liga bygg­na­der m.m.

20 §   Bygg­na­der som har upp­förts före den 1 juli 1960 eller för vilka bygg­nads­lov har bevil­jats före nämnda dag skall, om det behövs, vara för­sedda med anord­ningar för upp­stig­ning på taket och anord­ningar till skydd mot olycks­fall genom ned­stört­ning från taket.

I fråga om bygg­na­der som har upp­förts före den 1 juli 1974 eller för vilka bygg­nads­lov har sökts före nämnda dag skall por­tar och lik­nande anord­ningar vara utförda så att risk för olycks­fall inte upp­kom­mer.

Till bygg­na­der som har upp­förts före den 1 juli 1977 eller för vilka bygg­nads­lov har bevil­jats före nämnda dag skall höra sådana anord­ningar som skä­li­gen kan fordras för att åstad­komma god­tag­bara arbets­för­hål­lan­den för dem som häm­tar avfall från bygg­na­den.

Krav enligt första-​-tredje styc­kena får inte påtag­ligt avvika från vad som kan krä­vas enligt mot­sva­rande äldre bestäm­mel­ser.

21 §   Bestäm­mel­serna i 82 a § tredje styc­ket bygg­nads­stad­gan (1959:612) om han­di­kap­pan­pass­ning av vissa bygg­na­der skall fort­fa­rande tilläm­pas.

21 a §   I bygg­na­der som inne­hål­ler loka­ler dit all­män­he­ten har till­träde och på all­männa plat­ser skall enkelt avhjälpta hin­der mot loka­ler­nas och plat­ser­nas till­gäng­lig­het och använd­bar­het för per­so­ner med ned­satt rörelse-​ eller ori­en­te­rings­för­måga undan­rö­jas i den utsträck­ning som föl­jer av före­skrif­ter med­de­lade med stöd av denna lag. Lag (2001:146).

22 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får, i de avse­en­den som anges i 20-21 a §§, med­dela de ytter­li­gare bestäm­mel­ser som behövs
   1. till skydd för liv, per­son­lig säker­het eller hälsa,
   2. för en lämp­lig utform­ning av bygg­na­der och andra anlägg­ningar samt tom­ter och all­männa plat­ser. Lag (2001:146).

Påfölj­der m.m.

23 §   För över­trä­delse som har begåtts före ikraft­trä­dan­det skall bestäm­mel­serna i lagen (1976:666) om påfölj­der och ingri­pan­den vid olov­ligt byg­gande m.m. tilläm­pas vid målens pröv­ning i sak. Bestäm­mel­serna i 10 kap. skall dock tilläm­pas, om de leder till lind­ri­gare påföljd.

Under­lå­ter någon att utföra arbete eller vidta annan åtgärd som ålig­ger honom enligt beslut som har med­de­lats med stöd av bygg­nads­stad­gan (1959:612), skall bestäm­mel­serna i 10 kap.
tilläm­pas vid målens pröv­ning i sak.

Har någon åsi­do­satt ett vill­kor eller en före­skrift som har med­de­lats med stöd av 136 a § bygg­nads­la­gen (1947:385), skall bestäm­mel­serna i 29 kap. mil­jö­bal­ken tilläm­pas. Lag (1998:839).

Gatu­kost­na­der m.m.

24 §   Äldre bestäm­mel­ser om skyl­dig­het att betala ersätt­ning för gatu­mark och gatu­bygg­nads­kost­nad skall tilläm­pas när gatu­bygg­nads­ar­be­ten har påbör­jats före ikraft­trä­dan­det.

Pågående mål och ären­den m.m.

25 §   Beträf­fande ären­den enligt bygg­nads­la­gen (1947:385) eller bygg­nads­stad­gan (1959:612) som bygg­nads­nämn­den har avgjort före ikraft­trä­dan­det skall äldre bestäm­mel­ser tilläm­pas i fråga om såväl för­fa­ran­det som ären­de­nas pröv­ning i sak.

Beträf­fande mål enligt bygg­nads­la­gen om ersätt­ning eller inlö­sen i vilka talan har väckts före ikraft­trä­dan­det skall äldre bestäm­mel­ser tilläm­pas i fråga om målens pröv­ning i sak.

26 §   Bestäm­mel­serna i 60-​-64 §§ bygg­nads­stad­gan (1959:612) skall tilläm­pas i fråga om bygg­nads­ar­be­ten till vilka bygg­nads­lov har med­de­lats enligt bygg­nads­stad­gan.

27 §   Vad som i lag eller annan för­fatt­ning före­skrivs om stads­plan skall i stäl­let avse detalj­plan, inom vil­ken kom­mu­nen är huvud­man för all­männa plat­ser. Vad som före­skrivs om bygg­nads­plan skall avse detalj­plan, inom vil­ken annan än kom­mu­nen är huvud­man för all­männa plat­ser. Vad som före­skrivs om bygg­nads­lov skall -- bero­ende på arten av den åtgärd som avses med lovet -- i stäl­let gälla bygg­lov, riv­nings­lov eller marklov.


Över­gångs­be­stäm­mel­ser

1989:1049
   1. Denna lag trä­der i kraft, i fråga om det nya 8 kap. 11 § femte styc­ket och 10 kap. 27 § den 1 janu­ari 1990, och i övrigt den 1 april 1990.
   2. De nya bestäm­mel­serna i 5 kap. 31 § andra och tredje styc­kena och 6 kap. 13 § andra-​-fjärde styc­kena tilläm­pas på sådana beslut som vun­nit laga kraft den 1 april 1990 eller senare.
   3. De nya bestäm­mel­serna i 8 kap. 27 § tilläm­pas på beslut som med­de­lats den 1 april 1990 eller senare.
   4. Bestäm­mel­serna i 10 kap. 27 § i sin nya lydelse tilläm­pas även i de fall den åtgärd som avses i 8 kap. 1 § första styc­ket 3 vid­ta­gits före ikraft-​ trä­dan­det, såvida inte bygg­nads­nämn­dens rätt att ansöka om handräck­ning eller besluta om före­läg­gande gått för­lo­rad före ikraft­trä­dan­det enligt äldre bestäm­mel­ser.

1991:604
   1. Denna lag trä­der i kraft, i fråga om 17 kap. 8 § tre vec­kor efter den dag då lagen enligt upp­gift på den utkom från tryc­ket i Svensk för­fatt­nings­sam­ling, och i övrigt den 1 juli 1991.
   2. Bestäm­mel­sen i 17 kap. 8 § tilläm­pas i sin nya lydelse endast i de fall pla­nen eller bestäm­mel­sen änd­ras eller upp­hävs efter ikraft­trä­dan­det.

1991:743

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1992. Bevis om garanti enligt den nya bestäm­mel­sen i 9 kap. 1 § andra styc­ket behövs dock inte om ansö­kan om bygg­lov ingi­vits till bygg­nads­nämn­den före den 1 juli 1992. Lag (1992:2).

1991:871

Denna lag trä­der i kraft den dag rege­ringen bestäm­mer. Äldre före­skrif­ter gäl­ler fort­fa­rande i fråga om mål om handräck­ning där talan väckts före ikraft­trä­dan­det.

1992:541

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1993. Äldre före­skrif­ter gäl­ler dock fort­fa­rande i fråga om avgift enligt 10 kap. som för­fal­lit till betal­ning före ikraft­trä­dan­det.

1992:1769

Denna lag trä­der i kraft såvitt gäl­ler 16 kap. 3 § den 1 juli 1993 och i övrigt den dag rege­ringen bestäm­mer. Lag (1993:697). (I kraft den 1 janu­ari 1994, 1993:1646).

1993:321

Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 1993. Bevis om för­säk­ring enligt den nya bestäm­mel­sen i 9 kap. 1 § andra styc­ket behövs dock inte om ansö­kan om bygg­lov ingi­vits till bygg­nads­nämn­den före den 1 okto­ber 1993.

1994:819
   1. De upp­hävda para­gra­ferna gäl­ler fort­fa­rande i ären­den i vilka ansö­kan har gjorts före utgången av juni 1994.
   2. De upp­hävda före­skrif­terna i 8 kap. 17 och 24 §§ gäl­ler fort­fa­rande i fråga om riv­nings­lov beträf­fande en bygg­nad för vil­ken ett upp­rust­nings­å­läg­gande har med­de­lats med stöd av 2 § bostads­sa­ne­rings­la­gen (1973:531) eller för vil­ken ett ärende om sådant åläg­gande är väckt vid hyres­nämn­den.
   3. De upp­hävda före­skrif­terna i 8 kap. 31 § och 13 kap. 6 § gäl­ler fort­fa­rande, om sökan­den åbe­ro­par ett god­kän­nande som en hyres­gäst­or­ga­ni­sa­tion har läm­nat före utgången av juni 1994 eller om sökan­den åbe­ro­par ett med­gi­vande enligt 2 a § andra styc­ket bostads­sa­ne­rings­la­gen (1973:531).

1994:852
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 1995.
Lag (1994:1576).
   2. Beträf­fande ären­den som avgjorts av kom­mu­nen före ikraft­trä­dan­det, skall äldre bestäm­mel­ser tilläm­pas.

1994:1423

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1995. Har talan väckts före ikraft­trä­dan­det gäl­ler äldre bestäm­mel­ser.

1995:1197
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1996.
   2. Beträf­fande ären­den som avgjorts av kom­mu­nen före ikraft­trä­dan­det skall äldre bestäm­mel­ser tilläm­pas utom såvitt avser 3 kap. 14 §.
   3. Vad som sägs om orden "fas­tig­hets­bild­nings­myn­dig­he­ten" och "fas­tig­hets­re­gis­ter­myn­dig­he­ten" i äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande i fråga om fas­tig­hets­bild­nings­myn­dig­he­ter och fas­tig­hets­re­gis­ter­myn­dig­he­ter som inrät­tats enligt lagen (1971:133) om kom­mu­nal fas­tig­hets­bild­nings­myn­dig­het och fas­tig­hets­re­gis­ter­myn­dig­het. Lag (1995:1415).

1995:1412
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1996.
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande i fråga om fas­tig­hets­bild­nings­myn­dig­he­ter som inrät­tats enligt lagen (1971:133) om kom­mu­nal fas­tig­hets­bild­nings­myn­dig­het och fas­tig­hets­re­gis­ter­myn­dig­het.

1995:1730

Denna lag trä­der i kraft den 1 maj 1996 men tilläm­pas inte i de fall där det första beslu­tet i ären­det fat­tats dess­förin­nan.

1997:552
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1998.
   2. Äldre före­skrif­ter får dock tilläm­pas i fråga om kom­munal­för­bund som bil­das före den 1 janu­ari 1998, dock längst till och med den 31 decem­ber 2002.

1998:839
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1999.
   2. Beträf­fande ären­den som har avgjorts av kom­mu­nen före ikraft­trä­dan­det, skall äldre bestäm­mel­ser tilläm­pas.
   3. Utö­ver beslut och för­bud enligt de bestäm­mel­ser som räk­nas upp i 14 kap. 8 § fjärde styc­ket skall under de för­ut­sätt­ningar som anges där beak­tas även beslut och för­bud enligt bestäm­mel­ser som har ersatts av de upp­räk­nade bestäm­mel­serna.

2003:132
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2003.
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande för över­kla­gande av beslut som läns­sty­rel­sen har med­de­lat före den 1 juli 2003.

2004:551

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2005. Äldre före­skrif­ter tilläm­pas om en byg­gan­mä­lan har gjorts dess­förin­nan.

2005:149
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 maj 2005.
   2. Äldre före­skrif­ter gäl­ler för pla­ner och pro­gram som for­mellt bör­jat för­be­re­das före den 1 maj 2005.

2005:252

Denna lag trä­der i kraft den 1 juni 2005. Före­skrif­ter som med­de­las med stöd av 16 kap. 3 § får avse tid från och med den 1 janu­ari 2005.

2007:1303
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2008.
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler för ären­den som har inletts före den 1 janu­ari 2008.
   3. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler för över­kla­gande av beslut som har med­de­lats före den 1 janu­ari 2008.
   4. Äldre bestäm­mel­ser om bygg­nads­av­gift och sär­skild avgift gäl­ler för över­trä­del­ser som har ägt rum före den 1 janu­ari 2008.
   5. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande i fråga om beslut om lov för till­fäl­lig åtgärd som med­de­lats före den 1 janu­ari 2008.

2009:530
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2009.
   2. I fråga om upp­hä­vande av strand­skydd genom en bestäm­melse i en detalj­plan enligt 5 kap. 7 a § får bestäm­mel­serna i 7 kap. 18 d § mil­jö­bal­ken tilläm­pas först efter den 31 janu­ari 2010.
   3. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler för ären­den som har inletts före den 1 juli 2009.

2009:651
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 augusti 2009.
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande vid pröv­ning av över­kla­gade beslut som har med­de­lats före den 1 augusti 2009.
   3. Vid tillämp­ning av bestäm­mel­serna i 10 kap. gäl­ler fort­fa­rande äldre bestäm­mel­ser om bygg­lovsplikt i 8 kap. 2 § första styc­ket 6 för vind­kraft­verk som har bör­jat upp­fö­ras före den 1 augusti 2009, om dessa bestäm­mel­ser leder till lind­ri­gare påföljd.

2010:824
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 augusti 2010.
   2. Äldre före­skrif­ter gäl­ler fort­fa­rande för ersätt­ning
      a) enligt 6 kap. 17 och 24 §§ samt 14 kap. 1 och 2 §§, om talan om inlö­sen eller för­värv har väckts före ikraft­trä­dan­det,
      b) med anled­ning av ett sådant beslut som avses i 14 kap. 3, 5, 7 och 8 §§, om beslu­tet har med­de­lats före ikraft­trä­dan­det, och
      c) med anled­ning av en sådan åtgärd som avses i 14 kap. 4 och 6 §§, om åtgär­den har utförts före ikraft­trä­dan­det.
   3. I de fall som avses i 2 ska hän­vis­ning­arna till expro­pri­a­tions­la­gen (1972:719) avse den lagens lydelse vid utgången av juli 2010.

2010:1948
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 april 2011.
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler om ett beslut om del­giv­ning enligt 15-17 §§ del­giv­nings­la­gen (1970:428) har fat­tats före den 1 april 2011 eller om en hand­ling har skic­kats eller läm­nats före denna tid­punkt.