Dis­kri­mi­ne­rings­lag (2008:567)

Utfär­dad:
Ikraft­trä­dan­de­da­tum:
Källa: Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.
SFS nr: 2008:567
Depar­te­ment: Arbets­mark­nads­de­par­te­men­tet MRD
Änd­ring införd: t.o.m. SFS 2024:242
Länk: Länk till regis­ter

SFS nr:

2008:567
Depar­te­ment/myn­dig­het: Arbets­mark­nads­de­par­te­men­tet MRD
Utfär­dad: 2008-​06-05
Änd­rad: t.o.m. SFS

2024:242
Änd­rings­re­gis­ter: SFSR (Rege­rings­kans­liet)
Källa: Full­text (Rege­rings­kans­liet)



1 kap. Inle­dande bestäm­mel­ser

Lagens ända­mål

1 §   Denna lag har till ända­mål att mot­verka dis­kri­mi­ne­ring och på andra sätt främja lika rät­tig­he­ter och möj­lig­he­ter oav­sett kön, kön­sö­ver­skri­dande iden­ti­tet eller uttryck, etnisk till­hö­rig­het, reli­gion eller annan tros­upp­fatt­ning, funk­tions­ned­sätt­ning, sex­u­ell lägg­ning eller ålder.
Lag (2014:958).

Lagens inne­håll

2 §   Lagens första kapi­tel inne­hål­ler defi­ni­tio­ner och andra inle­dande bestäm­mel­ser. I andra kapit­let finns bestäm­mel­ser om för­bud mot dis­kri­mi­ne­ring och repres­sa­lier. I tredje kapit­let finns bestäm­mel­ser om aktiva åtgär­der. I fjärde kapit­let finns bestäm­mel­ser om till­syn. I femte kapit­let finns bestäm­mel­ser om ersätt­ning och ogil­tig­het. I sjätte kapit­let finns bestäm­mel­ser om rät­te­gången.

Lagen är tving­ande

3 §   Ett avtal som inskrän­ker någons rät­tig­he­ter eller skyl­dig­he­ter enligt denna lag är utan ver­kan i den delen.

Dis­kri­mi­ne­ring

4 §   I denna lag avses med dis­kri­mi­ne­ring
   1. direkt dis­kri­mi­ne­ring: att någon miss­gyn­nas genom att behand­las sämre än någon annan behand­las, har behand­lats eller skulle ha behand­lats i en jäm­för­bar situ­a­tion, om miss­gyn­nan­det har sam­band med kön, kön­sö­ver­skri­dande iden­ti­tet eller uttryck, etnisk till­hö­rig­het, reli­gion eller annan tros­upp­fatt­ning, funk­tions­ned­sätt­ning, sex­u­ell lägg­ning eller ålder,
   2. indi­rekt dis­kri­mi­ne­ring: att någon miss­gyn­nas genom tillämp­ning av en bestäm­melse, ett kri­te­rium eller ett för­fa­rings­sätt som fram­står som neutralt men som kan komma att sär­skilt miss­gynna per­so­ner med visst kön, viss kön­sö­ver­skri­dande iden­ti­tet eller uttryck, viss etnisk till­hö­rig­het, viss reli­gion eller annan tros­upp­fatt­ning, viss funk­tions­ned­sätt­ning, viss sex­u­ell lägg­ning eller viss ålder, såvida inte bestäm­mel­sen, kri­te­riet eller för­fa­rings­sät­tet har ett berät­ti­gat syfte och de medel som används är lämp­liga och nöd­vän­diga för att uppnå syf­tet,
   3. bris­tande till­gäng­lig­het: att en per­son med en funk­tions­ned­sätt­ning miss­gyn­nas genom att sådana åtgär­der för till­gäng­lig­het inte har vid­ta­gits för att den per­so­nen ska komma i en jäm­för­bar situ­a­tion med per­so­ner utan denna funk­tions­ned­sätt­ning som är skä­liga uti­från krav på till­gäng­lig­het i lag och annan för­fatt­ning, och med hän­syn till
   - de eko­no­miska och prak­tiska för­ut­sätt­ning­arna,
   - var­ak­tig­he­ten och omfatt­ningen av för­hål­lan­det eller kon­tak­ten mel­lan verk­sam­hets­ut­ö­va­ren och den enskilde, samt
   - andra omstän­dig­he­ter av bety­delse,
   4. tra­kas­se­rier: ett upp­trä­dande som krän­ker någons vär­dig­het och som har sam­band med någon av dis­kri­mi­ne­rings­grun­derna kön, kön­sö­ver­skri­dande iden­ti­tet eller uttryck, etnisk till­hö­rig­het, reli­gion eller annan tros­upp­fatt­ning, funk­tions­ned­sätt­ning, sex­u­ell lägg­ning eller ålder,
   5. sex­u­ella tra­kas­se­rier: ett upp­trä­dande av sex­u­ell natur som krän­ker någons vär­dig­het,
   6. instruk­tio­ner att dis­kri­mi­nera: order eller instruk­tio­ner att dis­kri­mi­nera någon på ett sätt som avses i 1-5 och som läm­nas åt någon som står i lydnads-​ eller bero­en­de­för­hål­lande till den som läm­nar ordern eller instruk­tio­nen eller som gente­mot denna åta­git sig att full­göra ett upp­drag.
Lag (2014:958).

Kön, kön­sö­ver­skri­dande iden­ti­tet eller uttryck, etnisk till­hö­rig­het, funk­tions­ned­sätt­ning, sex­u­ell lägg­ning och ålder

5 §    /Upp­hör att gälla U:2025-​07-01/ I denna lag avses med
   1. kön: att någon är kvinna eller man,
   2. kön­sö­ver­skri­dande iden­ti­tet eller uttryck: att någon inte iden­ti­fi­e­rar sig som kvinna eller man eller genom sin kläd­sel eller på annat sätt ger uttryck för att till­höra ett annat kön,
   3. etnisk till­hö­rig­het: natio­nellt eller etniskt ursprung, hud­färg eller annat lik­nande för­hål­lande,
   4. funk­tions­ned­sätt­ning: var­ak­tiga fysiska, psy­kiska eller begåv­nings­mäs­siga begräns­ningar av en per­sons funk­tions­för­måga som till följd av en skada eller en sjuk­dom fanns vid födel­sen, har upp­stått där­ef­ter eller kan för­vän­tas upp­stå,
   5. sex­u­ell lägg­ning: homo­sex­u­ell, bisex­u­ell eller hete­ro­sex­u­ell lägg­ning, och
   6. ålder: upp­nådd lev­nads­längd.

Även den som avser att ändra eller har änd­rat sin könstill­hö­rig­het omfat­tas av dis­kri­mi­ne­rings­grun­den kön.
Lag (2014:958).

5 §    /Trä­der i kraft I:2025-​07-01/ I denna lag avses med
   1. kön: att någon är kvinna eller man,
   2. kön­sö­ver­skri­dande iden­ti­tet eller uttryck: att någon inte iden­ti­fi­e­rar sig som kvinna eller man eller genom sin kläd­sel eller på annat sätt ger uttryck för att till­höra ett annat kön,
   3. etnisk till­hö­rig­het: natio­nellt eller etniskt ursprung, hud­färg eller annat lik­nande för­hål­lande,
   4. funk­tions­ned­sätt­ning: var­ak­tiga fysiska, psy­kiska eller begåv­nings­mäs­siga begräns­ningar av en per­sons funk­tions­för­måga som till följd av en skada eller en sjuk­dom fanns vid födel­sen, har upp­stått där­ef­ter eller kan för­vän­tas upp­stå,
   5. sex­u­ell lägg­ning: homo­sex­u­ell, bisex­u­ell eller hete­ro­sex­u­ell lägg­ning, och
   6. ålder: upp­nådd lev­nads­längd.

Dis­kri­mi­ne­rings­grun­den kön omfat­tar även den som
   1. avser att få fast­ställt eller har fått fast­ställt ett annat kön än det som fram­går av folk­bok­fö­ringen, eller
   2. avser att ändra eller har änd­rat krop­pen genom sådana kirur­giska ingrepp som omfat­tas av lagen (2024:237) om vissa kirur­giska ingrepp i köns­or­ga­nen. Lag (2024:242).


2 kap. För­bud mot dis­kri­mi­ne­ring och repres­sa­lier

Arbets­li­vet

Dis­kri­mi­ne­rings­för­bud

1 §   En arbets­gi­vare får inte dis­kri­mi­nera den som hos arbets­gi­va­ren
   1. är arbets­ta­gare,
   2. gör en för­frå­gan om eller söker arbete,
   3. söker eller full­gör prak­tik, eller
   4. står till för­fo­gande för att utföra eller utför arbete som inhyrd eller inlå­nad arbets­kraft.

För­bu­det mot dis­kri­mi­ne­ring i form av bris­tande till­gäng­lig­het gäl­ler inte i fråga om den som gör en för­frå­gan om arbete.

Den som i arbets­gi­va­rens ställe har rätt att besluta i frå­gor som rör någon som avses i första styc­ket ska lik­stäl­las med arbets­gi­va­ren. Lag (2014:958).

2 §   För­bu­det i 1 § hind­rar inte
   1. sär­be­hand­ling som för­an­leds av en egen­skap som har sam­band med någon av dis­kri­mi­ne­rings­grun­derna om, vid beslut om anställ­ning, beford­ran eller utbild­ning för beford­ran, egen­ska­pen på grund av arbe­tets natur eller det sam­man­hang där arbe­tet utförs utgör ett verk­ligt och avgö­rande yrkes­krav som har ett berät­ti­gat syfte och kra­vet är lämp­ligt och nöd­vän­digt för att uppnå syf­tet,
   2. åtgär­der som är ett led i strä­van­den att främja jäm­ställd­het mel­lan kvin­nor och män och som avser annat än löne- eller andra anställ­nings­vill­kor,
   3. tillämp­ning av ålders­grän­ser för rätt till pensions-​, efterlevande-​ eller inva­li­di­tets­för­må­ner i indi­vi­du­ella avtal eller kol­lek­tivav­tal, eller
   4. sär­be­hand­ling på grund av ålder, om den har ett berät­ti­gat syfte och de medel som används är lämp­liga och nöd­vän­diga för att uppnå syf­tet.

Skyl­dig­het att utreda och vidta åtgär­der mot tra­kas­se­rier

3 §   Om en arbets­gi­vare får kän­ne­dom om att en arbets­ta­gare anser sig i sam­band med arbe­tet ha bli­vit utsatt för tra­kas­se­rier eller sex­u­ella tra­kas­se­rier av någon som utför arbete eller full­gör prak­tik hos arbets­gi­va­ren, är arbets­gi­va­ren skyl­dig att utreda omstän­dig­he­terna kring de upp­givna tra­kas­se­ri­erna och i före­kom­mande fall vidta de åtgär­der som skä­li­gen kan krä­vas för att för­hindra tra­kas­se­rier i fram­ti­den.

Skyl­dig­he­ten gäl­ler också i för­hål­lande till den som full­gör prak­tik eller utför arbete som inhyrd eller inlå­nad arbets­kraft.

Upp­gift om meri­ter

4 §   Om en arbets­sö­kande inte har anställts eller tagits ut till anställ­nings­in­ter­vju, eller om en arbets­ta­gare inte har beford­rats eller tagits ut till utbild­ning för beford­ran, ska sökan­den på begä­ran få en skrift­lig upp­gift av arbets­gi­va­ren om vil­ken utbild­ning, yrkes­er­fa­ren­het och andra meri­ter den hade som togs ut till anställ­nings­in­ter­vjun eller som fick arbe­tet eller utbild­nings­plat­sen.

Utbild­ning

Dis­kri­mi­ne­rings­för­bud

5 §   Den som bedri­ver verk­sam­het som avses i skol­la­gen (2010:800) eller annan utbild­nings­verk­sam­het (utbild­nings­an­ord­nare) får inte dis­kri­mi­nera något barn eller någon elev, stu­dent eller stu­de­rande som del­tar i eller söker till verk­sam­he­ten. Anställda och upp­drags­ta­gare i verk­sam­he­ten ska lik­stäl­las med utbild­nings­an­ord­na­ren när de hand­lar inom ramen för anställ­ningen eller upp­dra­get.
Lag (2014:958).

6 §   För­bu­det i 5 § hind­rar inte
   1. åtgär­der som är ett led i strä­van­den att främja jäm­ställd­het mel­lan kvin­nor och män vid till­träde till annan utbild­ning än sådan som avses i skol­la­gen (2010:800),
   2. tillämp­ning av bestäm­mel­ser som tar hän­syn till ålder i fråga om utbild­ning i för­sko­lan, för­sko­le­klas­sen, grund­sko­lan, anpas­sade grund­sko­lan, same­sko­lan, spe­ci­al­sko­lan eller fri­tids­hem­met, eller sådan peda­go­gisk verk­sam­het som avses i 25 kap. skol­la­gen, eller
   3. sär­be­hand­ling på grund av ålder, om den har ett berät­ti­gat syfte och de medel som används är lämp­liga och nöd­vän­diga för att uppnå syf­tet.

För­bu­det hind­rar inte hel­ler att en folk­hög­skola eller ett stu­di­e­för­bund vid­tar åtgär­der som är ett led i strä­van­den att främja lika rät­tig­he­ter och möj­lig­he­ter oav­sett etnisk till­hö­rig­het, reli­gion eller annan tros­upp­fatt­ning.
Lag (2023:352).

Skyl­dig­het att utreda och vidta åtgär­der mot tra­kas­se­rier

7 §   Om en utbild­nings­an­ord­nare får kän­ne­dom om att ett barn eller en elev, stu­dent eller stu­de­rande som del­tar i eller söker till utbild­nings­an­ord­na­rens verk­sam­het anser sig i sam­band med verk­sam­he­ten ha bli­vit utsatt för tra­kas­se­rier eller sex­u­ella tra­kas­se­rier, är utbild­nings­an­ord­na­ren skyl­dig att utreda omstän­dig­he­terna kring de upp­givna tra­kas­se­ri­erna och i före­kom­mande fall vidta de åtgär­der som skä­li­gen kan krä­vas för att för­hindra tra­kas­se­rier i fram­ti­den.

Upp­gift om meri­ter

8 §   Om en sökande har nekats till­träde till en utbild­ning, eller inte tagits ut till prov eller inter­vju om sådant för­fa­rande tilläm­pas vid antag­ningen, ska sökan­den på begä­ran få en skrift­lig upp­gift av utbild­nings­an­ord­na­ren om vil­ken utbild­ning eller andra meri­ter den hade som blev anta­gen till utbild­ningen eller togs ut till pro­vet eller inter­vjun.

Arbets­mark­nads­po­li­tisk verk­sam­het och arbets­för­med­ling utan offent­ligt upp­drag

9 §   Dis­kri­mi­ne­ring av arbets­sö­kande eller arbets­ta­gare är för­bju­den i fråga om arbets­mark­nads­po­li­tisk verk­sam­het och arbets­för­med­ling utan offent­ligt upp­drag.

För­bu­det hind­rar dock inte
   1. åtgär­der som är ett led i strä­van­den att främja jäm­ställd­het mel­lan kvin­nor och män eller lika rät­tig­he­ter och möj­lig­he­ter oav­sett etnisk till­hö­rig­het, eller
   2. sär­be­hand­ling på grund av ålder, om den har ett berät­ti­gat syfte och de medel som används är lämp­liga och nöd­vän­diga för att uppnå syf­tet.

Start eller bedri­vande av närings­verk­sam­het samt yrkes­be­hö­rig­het

10 §   Dis­kri­mi­ne­ring är för­bju­den i fråga om
   1. eko­no­miskt stöd, till­stånd, regi­stre­ring eller lik­nande som behövs eller kan ha bety­delse för att någon ska kunna starta eller bedriva närings­verk­sam­het, och
   2. behö­rig­het, legi­ti­ma­tion, auk­to­ri­sa­tion, regi­stre­ring, god­kän­nande eller lik­nande som behövs eller kan ha bety­delse för att någon ska kunna utöva ett visst yrke.

För­bu­den hind­rar inte sär­be­hand­ling på grund av ålder, om den har ett berät­ti­gat syfte och de medel som används är lämp­liga och nöd­vän­diga för att uppnå syf­tet.

För­bu­det i första styc­ket 1 hind­rar inte hel­ler åtgär­der i fråga om stöd som är ett led i strä­van­den att främja jäm­ställd­het mel­lan kvin­nor och män eller lika rät­tig­he­ter och möj­lig­he­ter oav­sett etnisk till­hö­rig­het.

Med­lem­skap i vissa orga­ni­sa­tio­ner

11 §   Dis­kri­mi­ne­ring är för­bju­den i fråga om
   1. med­lem­skap eller med­ver­kan i en arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tion, arbets­gi­var­or­ga­ni­sa­tion eller yrkes­or­ga­ni­sa­tion, och
   2. för­må­ner som en sådan orga­ni­sa­tion till­han­da­hål­ler sina med­lem­mar.

För­bu­det hind­rar inte att en orga­ni­sa­tion till­han­da­hål­ler med­lem­mar av ena könet för­må­ner som är ett led i strä­van­den att främja jäm­ställd­het mel­lan kvin­nor och män.

Varor, tjäns­ter och bostä­der m.m.

12 §   Dis­kri­mi­ne­ring är för­bju­den för den som
   1. utan­för privat-​ och famil­je­li­vet till­han­da­hål­ler varor, tjäns­ter eller bostä­der till all­män­he­ten, eller
   2. anord­nar en all­män sam­man­komst eller en offent­lig till­ställ­ning.

Den som i för­hål­lande till all­män­he­ten före­trä­der den som avses i första styc­ket ska lik­stäl­las med denne. Lag (2012:483).

12 a §   För­bu­det mot dis­kri­mi­ne­ring i 12 § som har sam­band med kön hind­rar inte att kvin­nor och män behand­las olika i fråga om tjäns­ter eller bostä­der, om det har ett berät­ti­gat syfte och de medel som används är lämp­liga och nöd­vän­diga för att uppnå syf­tet.

För för­säk­rings­tjäns­ter gäl­ler dock att enskilda per­so­ners för­säk­rings­pre­mier eller för­säk­rings­er­sätt­ningar inte får skilja sig åt mel­lan kvin­nor och män uti­från beräk­ningar base­rade på kön. Trots detta får, om vill­ko­ren i första styc­ket är upp­fyllda, en per­sons könstill­hö­rig­het påverka bedöm­ningen av andra fak­to­rer som beräk­ningar av för­säk­rings­pre­mier base­ras på. Lag (2012:673).

12 b §   För­bu­det mot dis­kri­mi­ne­ring i 12 § som har sam­band med ålder
   1. hind­rar inte tillämp­ning av bestäm­mel­ser i lag som före­skri­ver viss ålder,
   2. gäl­ler inte till­han­da­hål­lande av för­säk­rings­tjäns­ter,
   3. hind­rar inte tillämp­ning av nedre ålders­grän­ser för till­träde till ser­ve­rings­stäl­len för yrkes­mäs­sigt bedri­ven ser­ve­ring av sprit­dryc­ker, vin, starköl och andra jästa alko­hol­dryc­ker för vilka näringsid­ka­ren har ser­ve­rings­till­stånd, och
   4. hind­rar inte hel­ler annan sär­be­hand­ling på grund av ålder om sär­be­hand­lingen har ett berät­ti­gat syfte och de medel som används är lämp­liga och nöd­vän­diga för att uppnå syf­tet.
Lag (2012:673).

12 c §   För­bu­det mot dis­kri­mi­ne­ring i form av bris­tande till­gäng­lig­het i 12 § första styc­ket 1 gäl­ler inte
   1. i fråga om bostä­der,
   2. för pri­vat­per­so­ner, och
   3. om det i fråga om till­han­da­hål­lande av varor och tjäns­ter krävs åtgär­der i fråga om fas­tig­he­ter och bygg­nads­verk som går utö­ver de krav på till­gäng­lig­het och använd­bar­het som har ställts i bygg­lov eller start­be­sked för den aktu­ella fas­tig­he­ten eller bygg­nads­ver­ket enligt plan- och bygg­la­gen (2010:900) eller äldre mot­sva­rande bestäm­mel­ser och enligt före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av dessa bestäm­mel­ser. Lag (2017:1081).

Hälso-​ och sjuk­vår­den samt soci­al­tjäns­ten m.m.

13 §   Dis­kri­mi­ne­ring är för­bju­den i fråga om
   1. hälso-​ och sjuk­vård och annan medi­cinsk verk­sam­het,
   2. verk­sam­het inom soci­al­tjäns­ten, och
   3. stöd i form av färd­tjänst och riks­färd­tjänst och bostads­an­pass­nings­bi­drag. Lag (2012:673).

13 a §   För­bu­det mot dis­kri­mi­ne­ring i 13 § 1 och 2 som har sam­band med kön hind­rar inte att kvin­nor och män behand­las olika, om det har ett berät­ti­gat syfte och de medel som används är lämp­liga och nöd­vän­diga för att uppnå syf­tet.
Lag (2012:673).

13 b §   För­bu­det mot dis­kri­mi­ne­ring i 13 § som har sam­band med ålder hind­rar inte
   1. tillämp­ning av bestäm­mel­ser i lag som före­skri­ver viss ålder, eller
   2. annan sär­be­hand­ling på grund av ålder om sär­be­hand­lingen har ett berät­ti­gat syfte och de medel som används är lämp­liga och nöd­vän­diga för att uppnå syf­tet. Lag (2012:673).

Soci­al­för­säk­rings­sy­ste­met, arbets­lös­hets­för­säk­ringen och stu­di­e­stöd

14 §   Dis­kri­mi­ne­ring är för­bju­den i fråga om
   1. soci­al­för­säk­ringen och anslu­tande bidrags­sy­stem,
   2. arbets­lös­hets­för­säk­ringen, och
   3. stat­ligt stu­di­e­stöd.
Lag (2012:673).

14 a §   För­bu­det mot dis­kri­mi­ne­ring i 14 § 1 som har sam­band med kön hind­rar inte tillämp­ning av bestäm­mel­ser i lag om änke­pen­sion eller utbe­tal­ning av barn­bi­drag. Lag (2017:1128).

14 b §   För­bu­det mot dis­kri­mi­ne­ring i 14 § som har sam­band med ålder hind­rar inte
   1. tillämp­ning av bestäm­mel­ser i lag som före­skri­ver viss ålder, eller
   2. annan sär­be­hand­ling på grund av ålder om sär­be­hand­lingen har ett berät­ti­gat syfte och de medel som används är lämp­liga och nöd­vän­diga för att uppnå syf­tet. Lag (2012:673).

Värn­plikt och civil­plikt

Värn­plikt och civil­plikt samt annan mot­sva­rande mili­tär utbild­ning inom För­svars­mak­ten

15 §   Dis­kri­mi­ne­ring är för­bju­den
   1. vid mönst­ring eller annan utred­ning om per­son­liga för­hål­lan­den enligt lagen (1994:1809) om total­för­svars­plikt samt vid inskriv­ning för och under full­gö­rande av värn­plikt eller civil­plikt, samt
   2. vid antag­nings­pröv­ning till samt under full­gö­rande av annan mot­sva­rande mili­tär utbild­ning inom För­svars­mak­ten.

För­bu­det gäl­ler dock inte dis­kri­mi­ne­ring som har sam­band med ålder.

För­bu­det hind­rar inte hel­ler tillämp­ning av bestäm­mel­ser om att en total­för­svars­plik­tig inte ska kal­las till mönst­ring eller inkal­las till värn­plikt eller civil­plikt om han eller hon hän­vi­sar till sin anslut­ning till visst reli­giöst sam­fund. Lag (2010:464).

Skyl­dig­het att utreda och vidta åtgär­der mot tra­kas­se­rier

16 §   Om en myn­dig­het eller en orga­ni­sa­tion som omfat­tas av för­bu­det i 15 § får kän­ne­dom om att en per­son som söker till eller del­tar i utbild­ning eller annan verk­sam­het som anges i bestäm­mel­sen anser sig i sam­band där­med ha bli­vit utsatt för tra­kas­se­rier eller sex­u­ella tra­kas­se­rier, är myn­dig­he­ten eller orga­ni­sa­tio­nen skyl­dig att utreda omstän­dig­he­terna kring de upp­givna tra­kas­se­ri­erna och i före­kom­mande fall vidta de åtgär­der som skä­li­gen kan krä­vas för att för­hindra tra­kas­se­rier i fram­ti­den.

Första styc­ket gäl­ler dock inte tra­kas­se­rier som har sam­band med ålder. Lag (2010:464).

Offent­lig anställ­ning

17 §   Dis­kri­mi­ne­ring är för­bju­den även i andra fall än som avses i 5 eller 9-15 §§ när den som helt eller del­vis omfat­tas av lagen (1994:260) om offent­lig anställ­ning
   1. bistår all­män­he­ten med upp­lys­ningar, väg­led­ning, råd eller annan sådan hjälp, eller
   2. på annat sätt i anställ­ningen har kon­tak­ter med all­män­he­ten. Lag (2012:673).

För­bud mot repres­sa­lier

18 §   En arbets­gi­vare får inte utsätta en arbets­ta­gare för repres­sa­lier på grund av att arbets­ta­ga­ren
   1. anmält eller påta­lat att arbets­gi­va­ren hand­lat i strid med lagen,
   2. med­ver­kat i en utred­ning enligt lagen, eller
   3. avvi­sat eller fogat sig i arbets­gi­va­rens tra­kas­se­rier eller sex­u­ella tra­kas­se­rier.

För­bu­det gäl­ler också i för­hål­lande till den som hos arbets­gi­va­ren
   1. gör en för­frå­gan om eller söker arbete,
   2. söker eller full­gör prak­tik, eller
   3. står till för­fo­gande för att utföra eller utför arbete som inhyrd eller inlå­nad arbets­kraft.

Den som i arbets­gi­va­rens ställe har rätt att besluta i frå­gor som rör någon som avses i första eller andra styc­ket ska lik­stäl­las med arbets­gi­va­ren.

19 §   Den som påstås ha hand­lat i strid med bestäm­mel­serna i 2 kap. 5, 7, 9, 10, 11, 12, 12 a, 13, 14, 15, 16 eller 17 § eller 3 kap. 16, 17, 18 eller 20 § får inte utsätta en enskild per­son för repres­sa­lier på grund av att han eller hon
   1. anmält eller påta­lat ett sådant hand­lande,
   2. med­ver­kat i en utred­ning enligt lagen, eller
   3. avvi­sat eller fogat sig i tra­kas­se­rier eller sex­u­ella tra­kas­se­rier från den som påstås ha dis­kri­mi­ne­rat.
Lag (2016:828).


3 kap. Aktiva åtgär­der

Inle­dande bestäm­mel­ser

1 §   Aktiva åtgär­der är ett före­byg­gande och främ­jande arbete för att inom en verk­sam­het mot­verka dis­kri­mi­ne­ring och på annat sätt verka för lika rät­tig­he­ter och möj­lig­he­ter oav­sett kön, kön­sö­ver­skri­dande iden­ti­tet eller uttryck, etnisk till­hö­rig­het, reli­gion eller annan tros­upp­fatt­ning, funk­tions­ned­sätt­ning, sex­u­ell lägg­ning eller ålder.
Lag (2016:828).

Arbe­tet med aktiva åtgär­der

2 §   Arbe­tet med aktiva åtgär­der inne­bär att bedriva ett före­byg­gande och främ­jande arbete genom att
   1. under­söka om det finns ris­ker för dis­kri­mi­ne­ring eller repres­sa­lier eller om det finns andra hin­der för enskil­das lika rät­tig­he­ter och möj­lig­he­ter i verk­sam­he­ten,
   2. ana­ly­sera orsa­ker till upp­täckta ris­ker och hin­der,
   3. vidta de före­byg­gande och främ­jande åtgär­der som skä­li­gen kan krä­vas, och
   4. följa upp och utvär­dera arbe­tet enligt 1-3. Lag (2016:828).

3 §   Arbe­tet med aktiva åtgär­der ska genom­fö­ras fort­lö­pande.

Åtgär­der ska tids­pla­ne­ras och genom­fö­ras så snart som möj­ligt. Lag (2016:828).

Arbets­li­vet

Arbets­gi­va­rens arbete med aktiva åtgär­der

4 §   Arbets­gi­va­ren ska inom ramen för sin verk­sam­het bedriva ett arbete med aktiva åtgär­der på det sätt som anges i 2 och 3 §§. Lag (2016:828).

5 §   Arbets­gi­va­rens arbete med aktiva åtgär­der ska omfatta
   1. arbets­för­hål­lan­den,
   2. bestäm­mel­ser och praxis om löner och andra anställ­nings­vill­kor,
   3. rekry­te­ring och beford­ran,
   4. utbild­ning och övrig kom­pe­tens­ut­veck­ling, och
   5. möj­lig­he­ter att för­ena för­värvs­ar­bete med för­äld­ra­skap.
Lag (2016:828).

6 §   Arbets­gi­va­ren ska ha rikt­lin­jer och ruti­ner för verk­sam­he­ten i syfte att för­hindra tra­kas­se­rier, sex­u­ella tra­kas­se­rier och sådana repres­sa­lier som avses i 2 kap. 18 §.

Arbets­gi­va­ren ska följa upp och utvär­dera de rikt­lin­jer och ruti­ner som finns enligt första styc­ket. Lag (2016:828).

7 §   Arbets­gi­va­ren ska genom utbild­ning, annan kom­pe­tens­ut­veck­ling och andra lämp­liga åtgär­der främja en jämn köns­för­del­ning i skilda typer av arbe­ten, inom olika kate­go­rier av arbets­ta­gare och på ledande posi­tio­ner.

Arbets­gi­va­ren ska följa upp och utvär­dera de åtgär­der som vid­tas enligt första styc­ket. Lag (2016:828).

Arbets­gi­va­rens arbete med löne­kart­lägg­ning

8 §   I syfte att upp­täcka, åtgärda och för­hindra osak­liga skill­na­der i lön och andra anställ­nings­vill­kor mel­lan kvin­nor och män ska arbets­gi­va­ren varje år kart­lägga och ana­ly­sera
   1. bestäm­mel­ser och praxis om löner och andra anställ­nings­vill­kor som tilläm­pas hos arbets­gi­va­ren, och
   2. löneskill­na­der mel­lan kvin­nor och män som utför arbete som är att betrakta som lika eller lik­vär­digt. Lag (2016:828).

9 §   Arbets­gi­va­ren ska ana­ly­sera om före­kom­mande löneskill­na­der har direkt eller indi­rekt sam­band med kön. Ana­ly­sen ska sär­skilt avse skill­na­der mel­lan
   1. kvin­nor och män som utför arbete som är att betrakta som lika,
   2. en grupp med arbets­ta­gare som utför arbete som är eller bru­kar anses vara kvin­no­do­mi­ne­rat och en grupp med arbets­ta­gare som utför arbete som är att betrakta som lik­vär­digt med sådant arbete men inte är eller bru­kar anses vara kvin­no­do­mi­ne­rat, och
   3. en grupp med arbets­ta­gare som utför arbete som är eller bru­kar anses vara kvin­no­do­mi­ne­rat och en grupp med arbets­ta­gare som utför arbete som inte är eller bru­kar anses vara kvin­no­do­mi­ne­rat men ger högre lön trots att kra­ven i arbe­tet bedömts vara lägre. Lag (2016:828).

10 §   Ett arbete är att betrakta som lik­vär­digt med ett annat arbete om det uti­från en sam­man­ta­gen bedöm­ning av de krav arbe­tet stäl­ler och dess natur kan anses ha lika värde som det andra arbe­tet. Bedöm­ningen av de krav arbe­tet stäl­ler ska göras med beak­tande av kri­te­rier som kun­skap och fär­dig­he­ter samt ansvar och ansträng­ning. Vid bedöm­ningen av arbe­tets natur ska sär­skilt arbets­för­hål­lan­dena beak­tas.
Lag (2016:828).

Sam­ver­kan

11 §   I arbe­tet med aktiva åtgär­der ska arbets­gi­vare och arbets­ta­gare sam­verka. Lag (2016:828).

Infor­ma­tion som behövs för sam­ver­kan

12 §   Arbets­gi­va­ren ska förse en arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tion som arbets­gi­va­ren är bun­den till av kol­lek­tivav­tal med den infor­ma­tion som behövs för att orga­ni­sa­tio­nen ska kunna sam­verka i arbe­tet med aktiva åtgär­der.

Om infor­ma­tio­nen avser upp­gif­ter om lön eller andra för­hål­lan­den som berör en enskild arbets­ta­gare, gäl­ler reg­lerna om tyst­nads­plikt och ska­de­stånd i 21, 22 och 56 §§ lagen (1976:580) om med­be­stäm­mande i arbets­li­vet. I det all­män­nas verk­sam­het gäl­ler i stäl­let 10 kap. 11-14 §§ och 12 kap. 2 § offentlighets-​ och sek­re­tess­la­gen (2009:400).
Lag (2016:828).

Doku­men­ta­tion

13 §   En arbets­gi­vare som vid ingången av kalen­derå­ret sys­sel­satte 25 eller fler arbets­ta­gare ska under året skrift­li­gen doku­men­tera arbe­tet med aktiva åtgär­der enligt 4-10 §§.

Doku­men­ta­tio­nen ska inne­hålla
   1. en redo­gö­relse för alla delar av arbe­tet som det beskrivs i 2 och 3 §§ och som avser de områ­den som anges i 5 §,
   2. en redo­gö­relse för de åtgär­der som vid­tas och pla­ne­ras enligt 6 och 7 §§,
   3. en redo­vis­ning av resul­ta­tet av kart­lägg­ningen och ana­ly­sen enligt 8-10 §§,
   4. en redo­vis­ning av vilka löne­ju­ste­ringar och andra åtgär­der som behö­ver vid­tas för att åtgärda före­kom­mande löneskill­na­der som har direkt eller indi­rekt sam­band med kön,
   5. en kost­nads­be­räk­ning och en tids­pla­ne­ring uti­från mål­sätt­ningen att de löne­ju­ste­ringar som behö­ver vid­tas ska genom­fö­ras så snart som möj­ligt och senast inom tre år,
   6. en redo­vis­ning och utvär­de­ring av hur före­gå­ende års pla­ne­rade åtgär­der har genom­förts, och
   7. en redo­gö­relse för hur sam­ver­kans­skyl­dig­he­ten enligt 11 § full­görs. Lag (2016:828).

14 §   En arbets­gi­vare som vid ingången av kalen­derå­ret sys­sel­satte mel­lan 10 och 24 arbets­ta­gare ska under året skrift­li­gen doku­men­tera arbe­tet med löne­kart­lägg­ningen enligt 8-10 §§.

Doku­men­ta­tio­nen ska inne­hålla de upp­gif­ter som fram­går av 13 § 3-6 och en redo­gö­relse för hur sam­ver­kans­skyl­dig­he­ten enligt 11 § full­görs i fråga om arbe­tet med löne­kart­lägg­ningen.
Lag (2016:828).

Utbild­ning

Utbild­nings­an­ord­nare

15 §   Med utbild­nings­an­ord­nare avses i detta kapi­tel den som bedri­ver
   1. utbild­ning eller annan verk­sam­het enligt skol­la­gen (2010:800),
   2. utbild­ning enligt hög­sko­le­la­gen (1992:1434), eller
   3. utbild­ning som kan leda fram till en exa­men enligt lagen (1993:792) om till­stånd att utfärda vissa exa­mina.
Lag (2016:828).

Utbild­nings­an­ord­na­rens arbete med aktiva åtgär­der

16 §   Utbild­nings­an­ord­na­ren ska inom ramen för sin verk­sam­het bedriva ett arbete med aktiva åtgär­der på det sätt som anges i 2 och 3 §§. Lag (2016:828).

17 §   Arbe­tet med aktiva åtgär­der hos en utbild­nings­an­ord­nare som avses i 15 § 2 och 3 ska omfatta
   1. antagnings-​ och rekry­te­rings­för­fa­rande,
   2. under­vis­nings­for­mer och orga­ni­se­ring av utbild­ningen,
   3. exa­mi­na­tio­ner och bedöm­ningar av stu­den­ter­nas pre­sta­tio­ner,
   4. stu­di­e­miljö, och
   5. möj­lig­he­ter att för­ena stu­dier med för­äld­ra­skap.
Lag (2016:828).

18 §   Utbild­nings­an­ord­na­ren ska ha rikt­lin­jer och ruti­ner för verk­sam­he­ten i syfte att för­hindra tra­kas­se­rier och sex­u­ella tra­kas­se­rier.

Utbild­nings­an­ord­na­ren ska följa upp och utvär­dera de rikt­lin­jer och ruti­ner som finns enligt första styc­ket.
Lag (2016:828).

Sam­ver­kan

19 §   I arbe­tet med aktiva åtgär­der ska utbild­nings­an­ord­na­ren sam­verka med dem som del­tar i sådan utbild­ning som avses i 15 § och med anställda i verk­sam­he­ten. Lag (2016:828).

Doku­men­ta­tion

20 §   Utbild­nings­an­ord­na­ren ska varje år skrift­li­gen doku­men­tera arbe­tet med aktiva åtgär­der enligt 16 och 18 §§. För en sådan utbild­nings­an­ord­nare som avses i 15 § 2 och 3 avser doku­men­ta­tions­skyl­dig­he­ten de områ­den som anges i 17 §.

Doku­men­ta­tio­nen ska inne­hålla
   1. en redo­gö­relse för alla delar av arbe­tet som det beskrivs i 2 och 3 §§,
   2. en redo­gö­relse för de åtgär­der som vid­tas och pla­ne­ras enligt 18 §, och
   3. en redo­gö­relse för hur sam­ver­kans­skyl­dig­he­ten enligt 19 § full­görs. Lag (2016:828).


4 kap. Till­syn

Dis­kri­mi­ne­rings­om­buds­man­nen

Dis­kri­mi­ne­rings­om­buds­man­nens upp­gif­ter

1 §   Dis­kri­mi­ne­rings­om­buds­man­nen ska utöva till­syn över att denna lag följs. Ombuds­man­nen ska i första hand för­söka få dem som omfat­tas av lagen att fri­vil­ligt följa den.

Bestäm­mel­ser om ombuds­man­nens upp­gif­ter finns också i lagen (2008:568) om Dis­kri­mi­ne­rings­om­buds­man­nen.

1 a §   Med till­syn avses i denna lag en själv­stän­dig gransk­ning som har till syfte att kon­trol­lera om den verk­sam­het som grans­kas upp­fyl­ler de krav som föl­jer av denna lag. Lag (2016:828).

2 §   Av 6 kap. 2 § fram­går att Dis­kri­mi­ne­rings­om­buds­man­nen får föra talan i dom­stol för en enskild som med­ger det.

Upp­gifts­skyl­dig­het

3 §   Den som omfat­tas av för­bu­den mot dis­kri­mi­ne­ring och repres­sa­lier, av skyl­dig­he­ten att utreda och vidta åtgär­der mot tra­kas­se­rier eller av bestäm­mel­serna om aktiva åtgär­der i denna lag är skyl­dig att på begä­ran av Dis­kri­mi­ne­rings­om­buds­man­nen
   1. lämna de upp­gif­ter om för­hål­lan­dena i verk­sam­he­ten som kan ha bety­delse för till­sy­nen,
   2. lämna upp­gif­ter om meri­ter när ombuds­man­nen biträ­der en begä­ran av en enskild enligt 2 kap. 4 eller 8 §,
   3. ge ombuds­man­nen till­träde till arbets­plat­ser eller andra loka­ler där verk­sam­he­ten bedrivs för under­sök­ningar som kan ha bety­delse för till­sy­nen, och
   4. komma till över­lägg­ningar med ombuds­man­nen.

Skyl­dig­he­ten enligt 1-3 gäl­ler inte om det i ett enskilt fall finns sär­skilda skäl som talar där­e­mot.

Vite

4 §   Den som inte rät­tar sig efter en begä­ran enligt 3 § får av Dis­kri­mi­ne­rings­om­buds­man­nen före­läg­gas att vid vite full­göra sin skyl­dig­het. Ett beslut om vites­före­läg­gande får över­kla­gas hos Nämn­den mot dis­kri­mi­ne­ring.

Ett vites­före­läg­gande enligt första styc­ket ska del­ges.
Lag (2010:1979).

5 §   Den som inte full­gör sina skyl­dig­he­ter att bedriva ett arbete med aktiva åtgär­der enligt 3 kap. 4, 5, 6, 7, 8, 9, 16, 17 eller 18 §, lämna infor­ma­tion enligt 3 kap. 12 § eller doku­men­tera enligt 3 kap. 13, 14 eller 20 § får före­läg­gas att full­göra dem. Ett sådant före­läg­gande ska för­e­nas med vite och med­de­las av Nämn­den mot dis­kri­mi­ne­ring efter fram­ställ­ning av Dis­kri­mi­ne­rings­om­buds­man­nen. Före­läg­gan­det får rik­tas även mot sta­ten som arbets­gi­vare eller som huvud­man för utbild­nings­verk­sam­het.

Om ombuds­man­nen för­kla­rat sig inte vilja göra en fram­ställ­ning till nämn­den om vites­före­läg­gande, får en cen­tral arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tion som arbets­gi­va­ren är bun­den till av kol­lek­tivav­tal göra en fram­ställ­ning i fråga om aktiva åtgär­der i arbets­li­vet enligt 3 kap. 4-9 och 12-14 §§.

I fram­ställ­ningen ska det anges vilka åtgär­der som bör åläg­gas den som fram­ställ­ningen rik­tas mot, vilka skäl som åbe­ro­pas till stöd för fram­ställ­ningen och vil­ken utred­ning som har gjorts. Lag (2016:828).

Över­kla­gan­de­för­bud

6 §   Andra beslut av Dis­kri­mi­ne­rings­om­buds­man­nen enligt denna lag än beslut om vites­före­läg­gan­den enligt 4 § får inte över­kla­gas.

Nämn­den mot dis­kri­mi­ne­ring

Nämn­dens upp­gif­ter

7 §   Nämn­den mot dis­kri­mi­ne­ring prö­var fram­ställ­ningar om vites­före­läg­gan­den enligt 5 § och över­kla­gan­den av beslut om vites­före­läg­gan­den enligt 4 §. Vid hand­lägg­ningen av ären­den tilläm­pas 8-15 a §. Lag (2010:1979).

Hand­lägg­ningen av en fram­ställ­ning om vites­före­läg­gande

8 §   Den som en fram­ställ­ning om vites­före­läg­gande rik­tas mot ska före­läg­gas att inom en viss tid yttra sig över fram­ställ­ningen och lämna de upp­gif­ter om för­hål­lan­dena i sin verk­sam­het som Nämn­den mot dis­kri­mi­ne­ring behö­ver för sin pröv­ning.

När en arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tion gjort fram­ställ­ningen ska Dis­kri­mi­ne­rings­om­buds­man­nen ges till­fälle att yttra sig.

9 §   Nämn­den mot dis­kri­mi­ne­ring ska se till att ären­dena blir till­räck­ligt utredda. När det behövs ska nämn­den låta kom­plet­tera utred­ningen. Över­flö­dig utred­ning får avvi­sas.

10 §   Ären­dena hos Nämn­den mot dis­kri­mi­ne­ring avgörs efter munt­lig för­hand­ling, utom när nämn­den anser att någon sådan för­hand­ling inte behövs.

11 §   Till en för­hand­ling ska Nämn­den mot dis­kri­mi­ne­ring kalla den som gjort fram­ställ­ningen hos nämn­den och den som fram­ställ­ningen rik­tas mot. Om det behövs för utred­ningen, får nämn­den också kalla andra till för­hand­lingen.

Nämn­den får vid vite före­lägga den som fram­ställ­ningen rik­tas mot eller den­nes ställ­fö­re­trä­dare att inställa sig per­son­li­gen.

12 §   Ett ärende om vites­före­läg­gande får avgö­ras, även om den som fram­ställ­ningen rik­tas mot inte ytt­rar sig i ären­det, inte med­ver­kar till utred­ningen eller ute­blir från en munt­lig för­hand­ling.

Om Dis­kri­mi­ne­rings­om­buds­man­nen eller den arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tion som gjort fram­ställ­ningen om vites­före­läg­gande ute­blir från en för­hand­ling, för­fal­ler fram­ställ­ningen om vites­före­läg­gande.

13 §   Nämn­den mot dis­kri­mi­ne­ring får vid avgö­ran­det av ett ärende om vites­före­läg­gande ålägga den som fram­ställ­ningen rik­tas mot att vidta andra åtgär­der än sådana som begärts i fram­ställ­ningen, om de andra åtgär­derna inte är uppen­bart mera betung­ande för denne.

I beslu­tet ska nämn­den ange hur och inom vil­ken tid åtgär­derna ska påbör­jas eller genom­fö­ras.

Nämn­dens beslut ska vara skrift­ligt och del­ges den som fram­ställ­ningen rik­tas mot.

Hand­lägg­ningen av ett över­kla­gat beslut om vites­före­läg­gande

14 §   Vid hand­lägg­ningen av ett över­kla­gat beslut om vites­före­läg­gande tilläm­pas 9 och 10 §§.

15 §   Till en för­hand­ling ska Nämn­den mot dis­kri­mi­ne­ring kalla den som har över­kla­gat beslu­tet om vites­före­läg­gande och Dis­kri­mi­ne­rings­om­buds­man­nen. Om det behövs för utred­ningen, får nämn­den också kalla andra till för­hand­lingen.

Nämn­den får vid vite före­lägga den som har över­kla­gat beslu­tet eller den­nes ställ­fö­re­trä­dare att inställa sig per­son­li­gen.

Del­giv­ning av hand­lingar

15 a §   Före­läg­gande enligt 8 §, kal­lelse till för­hand­ling enligt 11 eller 15 § och andra hand­lingar som en arbets­gi­vare eller någon annan ska till­han­da­hål­las ska del­ges. Lag (2010:1979).

Över­kla­gan­de­för­bud

16 §   Beslut enligt denna lag av Nämn­den mot dis­kri­mi­ne­ring får inte över­kla­gas.

Utdö­mande av vite

17 §   Talan om utdö­mande av vite som har före­lagts enligt denna lag förs vid tings­rätt av Dis­kri­mi­ne­rings­om­buds­man­nen.

I mål om utdö­mande av vite får tings­rät­ten bedöma även vitets lämp­lig­het.

Över­kla­gan­de­nämn­den för hög­sko­lan

18 §   Ett beslut av ett uni­ver­si­tet eller en hög­skola med sta­ten som huvud­man får, i fråga om utbild­ning enligt hög­sko­le­la­gen (1992:1434), över­kla­gas till Över­kla­gan­de­nämn­den för hög­sko­lan på den grun­den att beslu­tet stri­der mot
   1. dis­kri­mi­ne­rings­för­bu­det i 2 kap. 5 §, om beslu­tet avser
      a. till­träde till utbild­ning,
      b. till­go­do­räk­nande av utbild­ning,
      c. anstånd med stu­dier eller fort­sätt­ning av stu­dier efter stu­di­e­uppe­håll,
      d. byte av hand­le­dare,
      e. indrag­ning av hand­le­dare och andra resur­ser vid utbild­ning på fors­kar­nivå, eller
      f. en ingri­pande åtgärd mot en stu­dent,
   2. dis­kri­mi­ne­rings­för­bu­det i 1 kap. 4 § 3, eller
   3. för­bu­det mot repres­sa­lier i 2 kap. 19 §.

Om över­kla­gan­de­nämn­den fin­ner att det över­kla­gade beslu­tet stri­der mot något av för­bu­den och att detta kan antas ha inver­kat på utgången, ska beslu­tet undan­rö­jas och ären­det, om det behövs, visas åter till uni­ver­si­te­tet eller hög­sko­lan för ny pröv­ning.

Om ett beslut kan över­kla­gas enligt någon annan för­fatt­ning, ska över­kla­gande ske i den ord­ning som före­skrivs där i stäl­let för enligt första styc­ket. Lag (2017:282).

19 §   Beslut enligt denna lag av Över­kla­gan­de­nämn­den för hög­sko­lan får inte över­kla­gas.


5 kap. Ersätt­ning och ogil­tig­het

Ersätt­ning

1 §   Den som bry­ter mot för­bu­den mot dis­kri­mi­ne­ring eller repres­sa­lier eller som inte upp­fyl­ler sina skyl­dig­he­ter att utreda och vidta åtgär­der mot tra­kas­se­rier eller sex­u­ella tra­kas­se­rier enligt denna lag ska betala dis­kri­mi­ne­rings­er­sätt­ning för den kränk­ning som över­trä­del­sen inne­bär. När ersätt­ningen bestäms ska sär­skilt syf­tet att mot­verka sådana över­trä­del­ser av lagen beak­tas. Ersätt­ningen ska beta­las till den som kränkts av över­trä­del­sen.

En arbets­gi­vare som bry­ter mot 2 kap. 1 § första styc­ket eller 18 § ska också betala ersätt­ning för den för­lust som upp­kom­mer. Detta gäl­ler dock inte för­lust som upp­kom­mer vid beslut som rör anställ­ning eller beford­ran. Det gäl­ler inte hel­ler för­lust som upp­kom­mer med anled­ning av dis­kri­mi­ne­ring i form av bris­tande till­gäng­lig­het.

Om det finns sär­skilda skäl kan ersätt­ningen sät­tas ned helt eller del­vis. Lag (2014:958).

2 §   Om en arbets­ta­gare i verk­sam­het som avses i 2 kap. 9, 10, 11, 13, 14, 15 eller 17 § dis­kri­mi­ne­rar någon eller utsät­ter någon för repres­sa­lier ska dis­kri­mi­ne­rings­er­sätt­ningen beta­las av arbets­gi­va­ren. Den som för annans räk­ning utför arbete under omstän­dig­he­ter lik­nande dem i ett anställ­nings­för­hål­lande ska lik­stäl­las med arbets­ta­gare.

Om en utbild­nings­an­ord­nare bry­ter mot 2 kap. 5, 7 eller 19 § ska ersätt­ningen beta­las av huvud­man­nen för verk­sam­he­ten.

Ogil­tig­het

3 §   Om någon dis­kri­mi­ne­ras genom en bestäm­melse i ett indi­vi­du­ellt avtal eller i ett kol­lek­tivav­tal på ett sätt som är för­bju­det enligt denna lag, ska bestäm­mel­sen jäm­kas eller för­kla­ras ogil­tig om den som dis­kri­mi­ne­rats begär det. Har bestäm­mel­sen sådan bety­delse för avta­let att det inte skä­li­gen kan krä­vas att detta i övrigt ska gälla med oför­änd­rat inne­håll, får avta­let jäm­kas även i annat hän­se­ende eller i sin hel­het för­kla­ras ogil­tigt.

Om någon dis­kri­mi­ne­ras genom upp­säg­ning av ett avtal eller genom en annan sådan rätts­hand­ling, ska rätts­hand­lingen för­kla­ras ogil­tig om den som dis­kri­mi­ne­rats begär det.

Om någon dis­kri­mi­ne­ras genom en ord­nings­re­gel eller lik­nande intern bestäm­melse på arbets­plat­sen ska bestäm­mel­sen jäm­kas eller för­kla­ras sakna ver­kan om den som dis­kri­mi­ne­rats begär det.

Väg­ran att rätta sig efter en dom

3 a §   Om en arbets­gi­vare väg­rar att rätta sig efter en dom som inne­bär att en dom­stol har ogil­tig­för­kla­rat en upp­säg­ning eller ett avske­dande enligt denna lag, ska anställ­nings­för­hål­lan­det anses som upp­löst.

Arbets­gi­va­ren ska för sin väg­ran betala ersätt­ning till arbets­ta­ga­ren med ett belopp som är skä­ligt med beak­tande av arbets­ta­ga­rens lön och sam­man­lagda anställ­nings­tid hos arbets­gi­va­ren när anställ­nings­för­hål­lan­det upp­lö­ses.
Ersätt­ningen ska inte bestäm­mas till ett lägre belopp än vad som föl­jer av 39 § andra och tredje styc­kena lagen (1982:80) om anställ­nings­skydd. Lag (2011:742).


6 kap. Rät­te­gången

Tillämp­liga reg­ler

1 §   Mål om tillämp­ningen av 2 kap. 1, 2, 3 eller 18 § ska hand­läg­gas enligt lagen (1974:371) om rät­te­gången i arbets­tvis­ter. I sådana mål ska som arbets­ta­gare anses också den som gör en för­frå­gan om eller söker arbete och den som söker eller full­gör prak­tik eller står till för­fo­gande för att utföra eller utför arbete som inhyrd eller inlå­nad arbets­kraft. Den hos vil­ken prak­ti­ken eller arbe­tet utförs eller skulle ha utförts ska anses som arbets­gi­vare. Detta gäl­ler också när reg­lerna om tvis­te­för­hand­ling i lagen (1976:580) om med­be­stäm­mande i arbets­li­vet tilläm­pas.

Mål om tillämp­ningen av 2 kap. 5, 6, 7, 9, 10, 11, 12, 12 a, 12 b, 12 c, 13, 13 a, 13 b, 14, 14 a, 14 b, 15, 16, 17 eller 19 § ska prö­vas av all­män dom­stol och hand­läg­gas enligt bestäm­mel­serna i rät­te­gångs­bal­ken om rät­te­gången i tvis­te­mål när för­lik­ning om saken är tillå­ten. Lag (2014:958).

Rätt att föra talan

2 §   Dis­kri­mi­ne­rings­om­buds­man­nen, eller en ide­ell för­e­ning som enligt sina stad­gar har att ta till vara sina med­lem­mars intres­sen och som inte är en sådan arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tion som avses i tredje styc­ket, får som part föra talan för en enskild som med­ger det. När ombuds­man­nen eller för­e­ningen för sådan talan får ombuds­man­nen eller för­e­ningen i samma rät­te­gång också föra annan talan för den enskilde om han eller hon med­ger det.
I mål enligt 1 § första styc­ket förs ombuds­man­nens talan i Arbets­dom­sto­len. För barn under 18 år som inte har ingått äkten­skap krävs vård­nads­ha­va­rens eller vård­nads­ha­var­nas med­gi­vande.

För att få föra talan ska för­e­ningen med hän­syn till sin verk­sam­het och sitt intresse i saken, sina eko­no­miska för­ut­sätt­ningar att föra talan och för­hål­lan­dena i övrigt vara läm­pad att före­träda den enskilde i målet.

När en arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tion har rätt att föra talan för den enskilde enligt 4 kap. 5 § lagen (1974:371) om rät­te­gången i arbets­tvis­ter, får ombuds­man­nen eller för­e­ningen föra talan bara om arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tio­nen inte gör det.

Bevis­börda

3 §   Om den som anser sig ha bli­vit dis­kri­mi­ne­rad eller utsatt för repres­sa­lier visar omstän­dig­he­ter som ger anled­ning att anta att han eller hon har bli­vit dis­kri­mi­ne­rad eller utsatt för repres­sa­lier, är det sva­ran­den som ska visa att dis­kri­mi­ne­ring eller repres­sa­lier inte har före­kom­mit.

Pre­skrip­tion

Arbets­li­vet

4 §   Om någon för talan med anled­ning av upp­säg­ning eller avske­dande ska föl­jande bestäm­mel­ser i lagen (1982:80) om anställ­nings­skydd tilläm­pas:
   - 40 § om tids­frist för talan om ogil­tig­för­kla­ring,
   - 41 § om tids­frist för talan om ska­de­stånd eller andra ford­rings­an­språk, och
   - 42 § om för­lo­rad tale­rätt på grund av pre­skrip­tion.

Om någon för annan talan mot en arbets­gi­vare än sådan som avses i första styc­ket ska föl­jande bestäm­mel­ser i lagen (1976:580) om med­be­stäm­mande i arbets­li­vet tilläm­pas:
   - 64 § om tids­frist för påkal­lande av för­hand­ling,
   - 65 § om tids­frist för väc­kande av talan,
   - 66 § om för­längd tids­frist för den som inte före­träds av en arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tion, med den skill­na­den att den tids­frist som anges i 66 § första styc­ket första meningen ska vara två måna­der, och
   - 68 § om för­lo­rad tale­rätt på grund av pre­skrip­tion.

Om talan rör ersätt­ning med anled­ning av ett anställ­nings­be­slut som har med­de­lats av en arbets­gi­vare med offent­lig ställ­ning, räk­nas tids­fris­terna enligt andra styc­ket från den dag då anställ­nings­be­slu­tet vann laga kraft.

5 §   I mål enligt 1 § första styc­ket kan Dis­kri­mi­ne­rings­om­buds­man­nen avbryta pre­skrip­tion, utom i fall som avser ogil­tig­för­kla­ring av upp­säg­ning eller avske­dande, genom att skrift­li­gen med­dela arbets­gi­va­ren att ombuds­man­nen utnytt­jar sin rätt till pre­skrip­tions­av­brott. Om pre­skrip­tion avbru­tits genom ett sådant med­de­lande löper ny pre­skrip­tions­tid enligt 4 § från dagen för avbrot­tet.

Pre­skrip­tion kan inte avbry­tas mer än en gång.

Andra sam­hälls­om­rå­den

6 §   Annan talan än som avses i 4 § ska väc­kas inom två år från det att den påta­lade hand­lingen före­togs eller en skyl­dig­het senast skulle ha full­gjorts. I annat fall är rät­ten till talan för­lo­rad.

Om talan rör en per­son som var under 18 år när hand­lingen före­togs eller skyl­dig­he­ten senast skulle ha full­gjorts räk­nas tids­fris­ten enligt första styc­ket från den dag då per­so­nen fyllde 18 år.

Rät­te­gångs­kost­na­der

7 §   I mål enligt 1 § andra styc­ket kan det för­ord­nas att var­dera par­ten ska bära sin rät­te­gångs­kost­nad, om den part som har för­lo­rat målet hade skä­lig anled­ning att få tvis­ten prö­vad.
Detta gäl­ler dock inte när Dis­kri­mi­ne­rings­om­buds­man­nen för talan för en enskild enligt 2 §.

I mål enligt 1 § första styc­ket gäl­ler i stäl­let 5 kap. 2 § lagen (1974:371) om rät­te­gången i arbets­tvis­ter.

Övriga bestäm­mel­ser

8 §   Om någon för talan med anled­ning av upp­säg­ning eller avske­dande ska föl­jande bestäm­mel­ser i lagen (1982:80) om anställ­nings­skydd tilläm­pas:
   - 34 § om en upp­säg­nings gil­tig­het m.m.,
   - 35 § om ett avske­dan­des gil­tig­het m.m.,
   - 37 § om avstäng­ning när en upp­säg­ning eller ett avske­dande ogil­tig­för­kla­rats, och
   - 43 § första styc­ket andra meningen om skynd­sam hand­lägg­ning.
Lag (2022:848).

9 §   Talan om ersätt­ning med anled­ning av ett beslut om anställ­ning som har med­de­lats av en arbets­gi­vare med offent­lig ställ­ning får inte prö­vas innan anställ­nings­be­slu­tet har vun­nit laga kraft.

10 §   Bestäm­mel­serna i rät­te­gångs­bal­ken om part ska gälla även den för vil­ken Dis­kri­mi­ne­rings­om­buds­man­nen eller en för­e­ning för talan enligt denna lag såvitt gäl­ler jävs­för­hål­lande, pågående rät­te­gång, per­son­lig instäl­lelse samt för­hör under san­nings­för­säk­ran och andra frå­gor som rör bevis­ningen.

När en enskild för talan enligt denna lag får Dis­kri­mi­ne­rings­om­buds­man­nen eller en för­e­ning inte väcka talan för den enskilde om samma sak.

11 §   Rät­tens avgö­rande i ett mål där Dis­kri­mi­ne­rings­om­buds­man­nen eller en för­e­ning för talan för en enskild får över­kla­gas av den enskilde, om det får över­kla­gas av ombuds­man­nen eller för­e­ningen.

När rät­tens avgö­rande i ett mål som avses i första styc­ket har vun­nit laga kraft får saken inte prö­vas på nytt på talan av vare sig den enskilde eller Dis­kri­mi­ne­rings­om­buds­man­nen eller för­e­ningen.


Över­gångs­be­stäm­mel­ser

2008:567
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2009.
   2. Genom lagen upp­hävs
   - jäm­ställd­hets­la­gen (1991:433),
   - lagen (1999:130) om åtgär­der mot dis­kri­mi­ne­ring i arbets­li­vet på grund av etnisk till­hö­rig­het, reli­gion eller annan tros­upp­fatt­ning,
   - lagen (1999:132) om för­bud mot dis­kri­mi­ne­ring i arbets­li­vet på grund av funk­tions­hin­der,
   - lagen (1999:133) om för­bud mot dis­kri­mi­ne­ring i arbets­li­vet på grund av sex­u­ell lägg­ning,
   - lagen (2001:1286) om lika­be­hand­ling av stu­den­ter i hög­sko­lan,
   - lagen (2003:307) om för­bud mot dis­kri­mi­ne­ring, och
   - lagen (2006:67) om för­bud mot dis­kri­mi­ne­ring och annan krän­kande behand­ling av barn och ele­ver.
   3. De upp­hävda lagarna gäl­ler fort­fa­rande i fråga om dis­kri­mi­ne­ring och repres­sa­lier som ägt rum före ikraft­trä­dan­det. De upp­gif­ter som enligt de upp­hävda lagarna vilar på en ombuds­man ska efter ikraft­trä­dan­det full­gö­ras av Dis­kri­mi­ne­rings­om­buds­man­nen. De upp­gif­ter som enligt de upp­hävda lagarna vilar på Jäm­ställd­hets­nämn­den eller Nämn­den mot dis­kri­mi­ne­ring ska efter ikraft­trä­dan­det full­gö­ras av Nämn­den mot dis­kri­mi­ne­ring.
   4. Arbets­gi­va­rens skyl­dig­het enligt 3 kap. 10 § ska full­gö­ras första gången 2009 eller det år då bestäm­mel­sen första gången blir tillämp­lig.
   5. Arbets­gi­va­rens skyl­dig­he­ter enligt 3 kap. 11 och 13 §§ ska full­gö­ras första gången året när­mast efter det kalen­derårs­skifte då arbets­gi­va­ren sys­sel­satte minst 25 arbets­ta­gare eller året där­ef­ter, om skyl­dig­he­ten enligt 3 kap. 10 § ska full­gö­ras det året.

2010:861
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2011.
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande för kom­mu­nal vux­en­ut­bild­ning, vux­en­ut­bild­ning för utveck­lings­störda och svensk­un­der­vis­ning för invand­rare till utgången av juni 2012.

2010:1979
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 april 2011.
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler om ett beslut om del­giv­ning enligt 15-17 §§ del­giv­nings­la­gen (1970:428) har fat­tats före den 1 april 2011 eller om en hand­ling har skic­kats eller läm­nats före denna tid­punkt.

2011:742
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 augusti 2011.
   2. De nya bestäm­mel­serna ska tilläm­pas endast vid bestäm­mande av ersätt­ning med anled­ning av en dom som har med­de­lats efter den 31 juli 2011.

2012:483
   1. Denna lag trä­der i kraft den 21 decem­ber 2012.
   2. För för­säk­rings­av­tal som har ingåtts före ikraft­trä­dan­det gäl­ler äldre bestäm­mel­ser. Om ett för­säk­rings­av­tal som ingåtts före ikraft­trä­dan­det till följd av avta­let för­längs efter ikraft­trä­dan­det, gäl­ler äldre bestäm­mel­ser.

2014:958
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2015.
   2. Äldre före­skrif­ter gäl­ler fort­fa­rande i fråga om dis­kri­mi­ne­ring som ägt rum före ikraft­trä­dan­det.

2016:828
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2017.
   2. Äldre före­skrif­ter gäl­ler fort­fa­rande i fråga om aktiva åtgär­der som har eller skulle ha vid­ta­gits före ikraft­trä­dan­det.

2017:282
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2017.
   2. Äldre före­skrif­ter gäl­ler fort­fa­rande för utbild­nings­bi­drag för dok­to­ran­der som läm­nas senast den 30 juni 2022.

2022:848
   1. Denna lag trä­der i kraft den 30 juni 2022.
   2. Lagen tilläm­pas första gången den 1 okto­ber 2022.
   3. Äldre före­skrif­ter gäl­ler fram till den 1 okto­ber 2022.

JP Info­nets soci­al­rätts­liga tjäns­ter

JP Info­nets soci­al­rätts­liga tjäns­ter

Job­bar du med soci­al­rätt? JP Info­net för­ser dag­li­gen ett stort antal kun­der med det juri­diska under­lag de behö­ver för att kunna fatta rätts­säkra beslut. Vi kan till­go­dose hela ditt behov av infor­ma­tion och stöd oav­sett om du arbe­tar inom kom­mu­nal soci­al­tjänst, annan myn­dig­het, dom­stol, advo­kat­byrå eller i pri­vat verk­sam­het. Se allt inom soci­al­rätt.