SFS 1973:908
Källa Regeringskansliets rättsdatabaser m.fl.
SFS 1973:908 Lag
Utkom från tr ycket
ändriog i lagcE (1962: 381) om allmän försäkring;
den 18 dec. 1973
utfärdad den 7 december 1973.
Kungl, Maj:t förordnar med riksdagen^ i fråga om lagen (1962:381)
|
om allmän försäkring,
dels att rubriken till 3 kap. skall lyda "Om sjulqperming och föräldra-
^
penning",
dels att 16 kap. 1, 2 och 9 §§, 18 kap. 20 § samt 19 kap. 1, 3, 8 och
10 §§ skall ha nedan angivna lydelse,
1796
1 Prop. 1973: 144, SfU 28, rskr 3 39.
^
¬
dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 19 kap. 4 a §, av nedan
SFS 1973: 908
angivna lydelse.
Till följd härav kommer lagen att ha följande lydelse frän och med
den dag då denna lag träder i Icraft.
FÖRSTA AVDELNINGEN
Inledande bestämmelser
1 kap. Försäloingens omfattning m. m.
1 § Den allmänna försäkringen består av sjukförsäkring, folkpensio
nering och försäloring för tilläggspension.
Till den allmänna försäkringen äro anslutna frivillig sjukpenningför
säkring och frivillig pensionsförsäkring.
2 § Den allmänna försäkringen handhaves av riksförsäkringsverket,
de allmänna försälcringskassoma samt de lokala organ, som Konungen
bestämmer.
3 § Försäkrade enligt denna lag äro svenska medborgare, så ock de
som utan att vara svenska medborgare äro bosatta i riket.
Den som ej är svensk medborgare men är anställd i redarens tjänst
ombord på svenskt handelsfartyg är försäkrad för tilläggspension, även
om han ej är bosatt i riket. Detta gäller dock icke den som är anställd
uteslutande för fartygs iståndsättande eller uppläggning eller för tillsyn
eller betjäning vid fartygs uppehåll i hamn. Med svenskt handelsfartyg
likställes i denna lag utländskt handelsfartyg, som svensk redare förhyr
obemannat.
Såvitt angår försäkringen för tilläggspension är den som enligt 11 kap.
6 § tillgodorälcnats pensionspoäng försäkrad, även om han ej längre
uppfyller förutsättningarna enligt första eller andra stycket.
4 § Från och med den månad varunder försäkrad uppnår sexton års
ålder skall han, därest han är bosatt i riket, vara inskriven hos allmän
försäkringskassa.
Försäkrad skall vara inskriven hos den kassa, inom vars verksam
hetsområde han är mantalsskriven. Är den försäkrade ej mantalsskriven
i riket, skall han vara inskriven hos den kassa, inom vars verksamhets
område han är bosatt vid årets ingång, eller, om han bosätter sig i riket
senare under året, hos den kassa, inom vars verksamhetsområde bosätt
ningen äger rum.
5 § Allmän försäkringskassa skall inskriva försälcrad, så snart kassan
erhållit kännedom om att han skall vara inskriven hos kassan. Inskriv
ning gäller från den tidpunkt, då sådant förhållande inträtt att den
försäkrade skall vara inskriven, dock tidigast från och med tredje må
naden före den, då han inskrives.
Skall försäkrad, som ej är mantalsskriven i riket, vara inskriven hos
försäkringskassa enligt vad i 4 § sägs, åligger det honom att inom två
veckor från den tidpunkt då sådant förhållande inträtt att han skall vara
1797
inskriven an mäla sig till den kassa, hos vilken han skall inskrivas.
¬
SFS 1973: 908
Så snart allmän försälcringskassa erhållit kännedora om att försäkrad
ej längre skall vara inskriven hos kassan, skall kassan avföra honom
från sitt register över inskrivna försäkrade med verkan från den tid
punkt, då sådant förhållande inträtt att inskrivningen skall upphöra.
6 § Inom den allmänna försäkringen skola de beräkningar, som an
givas i denna lag, göras på grundval av ett basbelopp.
Basbeloppet fastställes av Konungen för varje månad och utgör
fyratusen kronor multiplicerat med det tal, vilket angiver förhållandet
mellan det allmänna prisläget under andra månaden före den som
basbeloppet avser och prisläget i september 1957. Ändring av nämnda
tal må ej föranleda ändring av basbeloppet, med mindre talet stigit
eller nedgått med minst tre procent sedan närmast föregående ändring
av basbeloppet vidtogs. Det sålunda beräknade basbeloppet avrundas
till närmaste hundratal kronor.
ANDRA AVDELNINGEN
Sjuldörsäkring
2 kap. Om sjukvårdsersättning
1 § Försäkrad äger i enlighet med vad nedan sägs rätt till ersättning
för utgifter för läkarvård, tandvård och sjukhusvård ävensom i samband
därmed företagna resor, så ock till sådan ersättning, varom föreskrift
meddelats enligt 6 §.
2 § Ersättning för utgifter för läkarvård vid sjukdom, som enligt lä
kares utsago kräver sådan vård, ävensom vid förlossning utgår enligt
grunder som Konungen fastställer. I utgifter för läkarvård skola in
räknas kosmader för läkares resa och för läkarintyg, som erfordras
för utfående av sjukpenning.
Ar uppenbart att försäkrad vid samma sjukdom utan fog sökt mer
än en läkare eller att läkare anlitats vid flera tillfällen än som varit
behövligt, utgår ersättning allenast för den vård, som lämnats av den
först rådfrågade läkaren, eller för de besök, som skäligen varit behöv
liga.
3 § Ersättning för utgifter för tandvård utgår om vården meddelas vid
folktandvårdspoliklinik, odontologisk fakultet eller tandsjukvårdscentral
eller eljest genom det allmännas försorg eller lämnas av tandläkare, som
är uppförd på en av allmän försäkringskassa upprättad förteckning. Er
sättning utgår enligt grunder som Konungen efter förslag av riksförsäk
ringsverket fastställer för högst två år i sänder.
Vad som sägs i första stycket gäller ej utgifter för tandvård åt försäk
rad, som icke fyller minst tjugu år under det år vården inledes. Om
avgiftsfri tandvård åt sådan försäkrad stadgas i folktandvårdslagen
(1973:457). Konungen meddelar bestämmelser om ersättning till den
som o mbesörjer sådan vård.
För utgifter för oralkirurgisk behandling eller annan åtgärd, som
1798
finns angiven i förteckning som fastställes av Konungen, utgår ersätt-
¬
ning enligt de grunder för ersättning för läkarvårdsutgifter som faststäl-
SFS 1973: 908
las enligt 2 §, under förutsättning att vården meddelas vid odontologisk
fakultet eller tandsjukvårdscentral eller, efter hänvisning av läkare eller
tandläkare, vid sådan poliklinik för specialisttandvård som angives i för
teckning som fastställes av riksförsäkringsverket.
4 § Ersättning för utgifter för sjukhusvård, som på grund av sjuk
dom eller förlossning varit erforderlig, utgår,
då vården beretts å hemortssjukhus, med belopp, som motsvarar den
för sådan vård vid sjukhuset tillämpade avgiften å allmän sal,
då erforderlig vård ej kunnat beredas å hemortssjukhus eller behovet
av sjukhusvården uppkommit utanför den landstingskommun eller
landstingskommun ej tillhörande kommun, där den försäkrade är bo
satt, och han med anledning härav måst intagas å annat allmänt sjuk
hus, med belopp, som motsvarar den lägsta avgift, mot vilken den för
säkrade kunnat erhålla vården å sjukhuset,
då vården annorstädes än å allmänt sjukhus beretts genom riksför
säkringsverkets försorg, med belopp, som motsvarar den lägsta för
sådan vård utgående avgiften, samt
i övriga fall med belopp, motsvarande den lägsta avgift, mot vilken
den försäkrade kunnat erhålla vården å allmän sal vid hemortssjukhus,
lämpat för vården i fråga.
Konungen äger fastställa taxa för beräkning av ersättning, som avses
i första stycket. Har sådan taxa fastställts, utgår ej ersättning för belopp,
varmed vårdavgiften överstiger i taxan angivet belopp.
Med sjukhusvård avses vård, som å sjukhus lämnas där intagen för
säkrad, ävensom vård å annan sjukvårdsinrättning, om vården beredes
genom riksförsäkringsverkets försorg.
Såsom sjukhus räknas i denna lag dels allmänt sjukhus, varmed för
stås sjukvårdsinrättning som tillhör staten eller till vars drift statsbidrag
utgår eller som drives av landstingskommun eller kommun, som ej till
hör landstingskommun, och ej är anordnad vid hem, som avses i 18 §
lagen om socialhjälp, ävensom sjukvårdsinrättning varöver riksförsäk
ringsverket förfogar, dels ock annan sjukvårdsinrättning, som enligt av
Konungen fastställd förteckning är att anse såsom sjukhus jämlikt den
na lag. Heraortssjukhus är allmänt sjukhus, drivet av landstingskommun
eller kommun, inom vars område försäkrad är bosatt.
5 § Har försäkrad åtnjutit läkarvård, tandvård eller sjukhusvård som
avses i 2—4 §§, utgår ersättning enligt vad Konungen med riksdagen
förordnar för utgifter i anledning av resor till och från läkaren, tandlä
karen eller vårdinrättningen, där ej med hänsyn till resans längd samt
den försäkrades tillstånd skäligen kunnat fordras att han gått eller fär
dats på annat sätt, som icke krävt särskild kostnad.
6 § Konungen äger föreskriva, att ersättning enligt av Konungen fast
ställda grunder skall utgå för försäkrads utgifter för annan vård eller
behandling i anledning av sjukdom än i 2—4 §§ sägs ävensom för i
samband med sådan vård eller behandling företagna resor. Motsva
rande gäller i fråga om försäkrads utgifter i anledning av resor i sam
band med vård som vid sjukdom meddelats av distriktssköterska eller
1799
distriktsbarnmorska.
¬
SFS 1973: 908
7 § Har kommun genom att anställa eller eljest träffa avtal med lä
kare eller på annat sätt vidtagit åtgärder for att bereda medellösa
eller mindre bemedlade personer läkarvård, må allmän försäkrings
kassa på framställning av kommunen förordna, att kommunen efter
grunder som fastställas av Konungen skall vara berättigad att av kas
san erhålla ersättning för kostnad för läkarvård, som sålunda beretts
försäkrad. Sådan ersättning må i varje särskilt fall utgivas allenast i
den mån ersättning i anledning av vården ej tillkommit den försäkrade
själv samt må ej överstiga vad som skolat utgivas till denne, därest
han fått vidkännas motsvarande kostnad.
Allmän försäkringskassa äger med arbetsgivare, som anordnar läkar
vård eller vidtager andra sjukvårdande åtgärder så att kassans utgifter
för sjukvårdsersättning kunna antagas minska, överenskomma om skä
lig gottgörelse för arbetsgivarens ifrågavarande kostnader.
Allmän försäkringskassa äger jämväl med kommun, landstingskom
mun eller transportföretag, som åtager sig att ombesörja transporter,
för vilka ersättning från sjukförsäkringen må utgivas, träffa överens
kommelse om skälig gottgörelse härför samt om avgifter, vilka kom
munen, landstingskommunen eller företaget må uttaga av de försäkra
de för utförda transporter.
Överenskommelse som avses i andra eller tredje stycket skall för att
vara gällande fastställas av riksförsäkringsverket.
Har arbetsgivare för sjöman jämlikt sjömanslagen (1973: 282) haft
att vid sjömans sjukdom vidkännas kostnad som avses i 2—6 §§, äger
han hos allmän försäkringskassa erhålla gottgörelse för kostnaden enligt
bestämmelserna i denna lag.
8 § Försäkrad, som icke är bosatt i riket, äger rätt till sjukvårdser
sättning endast om vårdbehovet uppkommit under vistelse härstädes.
Äger försäkrad som avses i första stycket rätt till ersättning för
vården jämlikt annan författning eller utländsk lagstiftning eller på
grund av överenskommelse med främmande makt, skall sådan ersätt
ning avdragas från motsvarande ersättning enligt denna lag.
9 § Ersättning för sjukvård utom riket utgår endast i den utsträck
ning Konungen föreskriver.
Har arbetsgivare för sjöman jämlikt sjömanslagen (1973:282) haft
att för sjömans sjukvård utom riket vidkännas kostnad, som omfattas
av föreskrifter meddelade med stöd av första stycket, äger han från
allmän försäkringskassa i den ordning Konungen bestämmer erhålla
gottgörelse för kostnaden enligt nämnda föreskrifter.
Har genom utrikesförvaltningens försorg åt försäkrad lämnats ekono
miskt bistånd avseende sjukvård utom riket, äger utrikesförvaltningen
från allmän försäkringskassa erhålla gottgörelse därför enligt vad i
andra stycket sägs.
3 Imp. Om sjukpenning och föräldrapenning
1 § Hos allmän försäkringskassa inskriven försäkrad äger enligt vad
nedan sägs rä tt till sjukpenning, om hans sjukpenninggrundande inkomst
1800
uppgår till minst fyratusenfemhundra kronor.
¬
Försäkrad, som är inskriven i allmän försäkringskassa men som icke
SFS 1973: 908
har sjukpenninggrundande inkomst uppgående till fyratusenfemhundra
kronor, skall ändå vara berättigad till sjukpenning enligt vad nedan
sägs, förutsatt att han är gift och stadigvarande sammanbor med sin
make eller, i annat fall, stadigvarande sammanbor med barn under sex
ton år till honom eller hans make eller med någon, med vilken han
varit gift eller har eller har haft barn.
2 § Sjukpenninggrundande inkomst är den inkomst i penningar eller
naturaförmåner i form av kost eller bostad, som försäkrad kan antagas
för år räknat komma att tills vidare åtnjuta av eget arbete, antingen
såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst (inkomst av anställning)
eller på annan grund (inkomst av annat förvärvsarbete). Sjukpenning
grundande inkomst fastställes av försäkringskassan. Inkomst av an
ställning och inkomst av annat förvärvsarbete skola därvid var för sig
avrundas till närmast lägre hundratal kronor. För tid då undantagande
från försäkringen för tilläggspension enligt 11 kap. 7 § gäller för den
försäkrade skall inkomst av annat förvärvsarbete icke beaktas.
Vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst bortses från m-
komst av anställning och annat förvärvsarbete i den mån summan där
av överstiger sju och en halv gånger det vid årets ingång gällande bas
beloppet. Belopp, från vilket sålunda skall bortses, avräknas i första
hand på inkomst av annat förvärvsarbete. Ersättning i penningar eller
naturaförmåner som i första stycket sagts för arbete som försäkrad ut
för för annans räkning utan att vara anställd i dennes tjänst anses så
som inkomst av anställning, såvida den försäkrade och den som utgivit
ersättningen äro ense därom samt överenskommelse tillika träffas en
ligt 11 kap. 2 § andra stycket; och skall i dylikt fall den förre anses så
som arbetstagare och den senare såsom arbetsgivare.
Beräkning av sjukpenninggrundande inkomst skall, där förhållandena
ej eljest äro kända för försäkringskassan, grundas på de upplysningar,
som kassan kan inhämta av den försäkrade eller dennes arbetsgivare
eller som må kunna framgå av den uppskattning, som vid taxering
gjorts av den försäkrades inkomst. Inkomst av arbete för egen räkning
må ej beräknas högre än som motsvarar skälig avlöning för liknande
arbete för annans räkning. UtgÖres inkomst helt eller delvis av natura
förmåner, skola dessa uppskattas efter de regler, som tillämpas vid
beräkning av preliminär skatt,
3 § Försäkrad, som åtnjuter hel förtidspension enligt denna lag eller
under månaden närmast före den, varunder han uppnått sextiosju års
ålder, åtnjutit sådan pension, har ej rätt till sjukpenning. För tid efter
ingången av den månad, varunder försäkrad fyllt sextiosju år eller dess
förinnan börjat åtnjuta ålderspension enligt denna lag, må sjukpenning
utgå för högst etthundraåttio dagar.
Ej må försäkrad på grund av vad i 1 § andra stycket stadgas upp
bära sjukpenning för tid efter den månad, varunder han fyller sextio
sju år.
4 § Hel sjukpenning utgör för dag nittio procent av den fastställda
sjukpenninggrundande inkomsten, delad med trehundrasextiofem. Sjuk-
1801
¬
SFS 1973: 908
penningen avrundas till närmaste hela krontal. För försäkrad som av
ses i 1 § andra stycket utgör hel sjukpenning åtta kronor för dag.
För dag då försäkrad åtnjuter sjukhusvård skall sjukpenning minskas
med tio kronor, dock med högst en tredjedel av sjukpenningens belopp.
Därvid skall det belopp varmed minskning sker avrundas till närmast
lägre hela krontal. Sjukpenning vid sjukhusvård skall dock alltid utgå
med lägst åtta kronor.
5 § Allmän försäkringskassa skall i samband med inskrivning av för
säkrad besluta angående den försäkrades tillhörighet till sjukpenning
försäkringen. I fråga om försäkrad som avses i 1 § första stycket skall
kassan samtidigt fastställa den försäkrades sjukpenninggrundande in
komst. Av beslutet skall framgå i vad mån sjukpenninggrundande in
komst är att hänföra till anställning eller till annat förvärvsarbete. Be
slut om tillhörighet till sjukpenningförsäkringen skall omprövas
a) när till kassans kännedom kommit att försäkrads inkomstförhållan
den undergått ändring av betydelse för rätten till sjukpenning eller för
sjukpenningens storlek,
b) när undantagande som avses i 2 § första stycket sista punkten blir
giltigt eller upphör att äga giltighet, samt
c) när förtidspension enligt denna lag beviljas den försäkrade eller
redan utgående sådan pension ändras med hänsyn till ändring i den för
säkrades förmåga eller möjlighet att bereda sig inkomst genom arbete.
Ändring skall i fall som avses i första stycket a) ej ske förrän trettio
dagar efter det försäkringskassan fått kännedom om inkomständringen.
Ändring skall i annat fall ske så snart anledning till ändringen uppkom
mit eller, i fall då sjukpenningförsäkring enligt 1 § andra stycket skall
upphöra på grund av att den försäkrades make eller någon med vilken
den försäkrade varit gift eller har eller har haft barn avlider, vid fjärde
månadsskiftet efter dödsfallet.
Under tid då försäkrad efter förmedling av arbetsmarknadsmyndighet
eller arbetsvårdsorgan hos kommun eller landstingskommun undergår
arbetsprövning, yrkesutbildning eller arbetsträning skall fastställd sjuk
penninggrundande inkomst ej sänkas, med mindre sådant fall är för
handen som avses i första stycket b) eller c) eller, vad angår arbets
träning, denna pågått sex månader.
6 § Försäkrad är skyldig att så snart ske kan och senast inom två
veckor till den allmänna försäkringskassan anmäla sådan ändring i sina
inkomstförhållanden, som påverkar rätten till sjukpenning eller sjuk
penningens storlek.
Allmän försäkringskassa skall i den utsträckning det skäligen på
kallas genom förfrågningar hos de försäkrade eller på annat lämpligt
sätt inhämta uppgifter om den försäkrades inkomstförhållanden och
andra omständigheter som ha betydelse för sjukpenningförsäkringen.
7 § Sjukpenning utgår vid sjukdom, som förorsakar nedsättning av ar
betsförmågan med minst hälften. Såsom sjukdom anses jämväl sådant
tillstånd av nedsatt arbetsförmåga, som förorsakats av sjukdom för vil
ken sjukpenning utgivits och som alltjämt kvarstår efter sjukdomens
1802
upphörande.
¬
Vid fullständig nedsättning av arbetsförmågan utgives hel sjukpen-
SFS 1973: 908
ning. I annat fall utgår halv sjukpenning.
Allmän försäkringskassa må, när skäl äro därtill, påfordra att ned
sättning av arbetsförmågan styrkes genom intyg av läkare.
8 § Vid bedömande huruvida fullständig nedsättning av arbetsför
mågan föreligger skall, om sjukdomen kan antagas vara kortvarig, sär
skilt beaktas huruvida den försäkrade på grund av sjukdomen är ur-
ståndsatt att utföra sitt vanliga eller därmed jämförligt arbete.
Är den försäkrade föremål för åtgärd av beskaffenhet, som angives
i 4 kap. 2 §, skall arbetsförmågan anses nedsatt i den mån den försäk
rade på grund av åtgärden är hindrad att utföra förvärvsarbete.
Åtnjuter den försäkrade förtidspension enligt denna lag, skall vid
prövning av den försäkrades ratt till sjukpenning bedömningen av hans
arbetsförmåga ske med bortseende från den nedsättning av arbetsför
mågan, som ligger till g rund för utgående pension.
9 § Hos allmän försäkringskassa inskriven förälder som för vård av
sjukt barn, vilket ej fyllt tio år, behöver helt eller delvis avstå från för
värvsarbete, äger rätt till sjukpenning om hans sjukpenninggrundande
inkomst uppgår till i 1 § första stycket angivet belopp. Därvid äga be
stämmelserna i 7 § första och andra styckena motsvarande tillämpning.
Även om sjukdom ej föreligger äger fader, som avstår från förvärvs
arbete för vård av barn som i första stycket sägs när sådant påkallas i
anslutning till annat barns födelse, rätt till sjukpenning under de i första
stycket nämnda förutsättningarna.
Sjukpenning enligt första och andra styckena utgår för högst tio dagar
varje år för försäkrad förälder som har barn i sin vård eller, där föräld
rar gemensamt ha barn i sin vård, för föräldrarna tillsammans. Utan hin
der av vad nu sagts får förälder, som vanligen icke har barn i sin vård
men som tillfälligt vårdar barn, i fall som avses i första eller andra
stycket åtnjuta sjukpenning enligt vad där sägs inom ramen för det antal
dagar, för vilket sjukpenning kan utgå till den andre av föräldrarna en
ligt första punkten.
10 § För den dag då sjukdomsfallet inträffade utgår i annat fall än
som avses i 9 § sjukpenning endast om den försäkrade på grund av
sjukdomen gått miste om dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa
eller kontant arbetsmarknadsstöd enligt lagen (1973: 371) om kontant ar
betsmarknadsstöd eller sjukperioden börjar inom tjugu dagar efter före
gående sjukperiods slut.
Varar sjukperioden högst sex dagar utöver den dag då sjukdomsfallet
inträffade, utgår sjukpenning för dag, då den försäkrade icke skulle hava
utfört förvärvsarbete i sin huvudsakliga sysselsättning, endast i den mån
• antalet sådana dagar, den dag då sjukdomsfallet inträffade oräknad,
överstiger två.
Utan hinder av andra stycket utgår
a) sjukpenning för semesterdag;
b) sjukpenning till försäkrad som vid sjukperiodens början äger upp
bära dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa eller kontant arbets
marknadsstöd enligt lagen (1973: 371) om kontant arbetsmarlcnadsstöd;
1803
¬
SFS 1973: 908
c) sjukpenning till försäkrad, som avses i 1 § andra stycket.
Sjukpenning må ej utgivas för tid, innan anmälan om sjukdomsfallet
gjorts hos den allmänna försäkringskassan, där ej hinder mött för sådan
anmälan eller eljest särskilda skäl föranleda att sjukpenning bör utgå.
Såsom sjukperiod anses tid, varunder försäkrad i oa vbruten följd lider
av sjukdom som avses i 7 §.
11 § Därest försäkrad gör anmälan därom till den allmänna försäk
ringskassan, skall i fråga om sjukperiod, som börjar efter nästa må
nadsskifte, sjukpenning som svarar mot inkomst av annat förvärvsar
bete icke utgå för de första tre, trettiotre eller nittiotre dagarna av varje
sjukperiod, den dag då sjukdomsfallet inträffade inräknad {karenstid).
Därvid äga 10 § första—tredje styckena icke tillämpning i fråga om så
dan sjulq)enning. Vid beräkning av karenstid skola, därest sjukperiod
börjar inom tjugu dagar efter föregående sjukperiods slut, de båda perio
derna anses såsom en sjukperiod.
Försäkrad, som gjort anmälan enligt första stycket, må övergå till
försäkring med kortare karenstid eller utan karenstid, om han ej fyllt
femtiofem år samt bar god hälsa. Sådan ändring skall gälla från och med
månaden närmast efter den, då framställning härom gjordes bos kassan,
men må ej äga tillämpning vid sju kdom, som inträffat innan ändringen
blivit gällande.
I fråga om försäkring med karenstid skall vid tillämpning av 5 §
andra stycket första punkten den i sagda punkt angivna tiden trettio
dagar ökas med det antal dagar som svarar mot den valda karenstiden.
Upphör undantagande som avses i 2 § första stycket sista punkten
att äga giltighet, skall beträffande sjukpenning, som svarar mot inkomst
av annat förvärvsarbete, gälla en karenstid av nittiotre dagar. Den för
säkrade må dock under de förutsättningar som angivas i andra stycket
välja försäkring med kortare karenstid eller utan karenstid; och skall
därvid jämväl i övrigt tillämpas vad i an dra stycket är stadgat.
Ej må i något fall sjukpenning som avses i d enna paragraf utgivas vid
sjukdom, som inträffat medan undantagande ägde giltighet.
12 § Försäkrad förälder som icke förvärvsarbetar äger i samband
med barns födelse rätt till föräldrapenning.
Föräldrapenning utgår om föräldern varit inskriven hos allmän för
säkringskassa under minst etthundraåttio dagar i följd närmast före
barnets födelse eller den beräknade tidpunkten för denna. Föräldra
penning får utgå även om föräldern icke varit inskriven hos försäk
ringskassa enligt vad nu sagts men skulle ha varit inskriven om kassan
ägt kännedom om samtliga de förhållanden som förelegat.
Hel föräldrapenning utgår med tjugufem kronor om dagen (garanti
nivå). Har föräldern under minst tvåhundrasjuttio dagar i följd före bar
nets födelse eller den beräknade tidpunkten härför varit, eller skulle för
äldern, om försäkringskassan haft kännedom om samtliga föreliggande
förhållanden, ha varit försäkrad för en sjukpenning Överstigande nämn
da belopp, utgår föräldrapenningen med belopp motsvarande förälderns
sjukpenning enligt 4 §.
Ha föräldrar gemensamt barn i sin vård, utgår föräldrapenning över
1804
garantinivån till fadern endast under förutsättning att även modern är
¬
eller en ligt vad förut sagts bort vara försäkrad för sjukpenning översti-
SFS 1973; 908
gande garantinivån. Undantag från vad nu sagts får medgivas när det
visas att modern till följd av sjukdom eller av andra särskilda skäl icke
kan anses ha möjlighet att vårda barnet.
Villkor om inskrivning hos försäkringskassa eller försäkring för viss
sjukpenning som angives i denna paragraf anses uppfyllt om det berott
på åldersregeln i 1 kap. 4 § att villkoret ej kunnat uppfyllas.
13 § Moder äger rätt till föräldrapenning tidigast från och med den
sextionde dagen före den beräknade tidpunkten för barnets födelse. För
tiden efter barnets födelse är den av föräldrarna som till huvudsaklig
del ombesörjer vården om barnet berättigad till föräldrapenning. Mo
der äger dock rätt till föräldrapenning till och med den tjugunionde
dagen efter förlossningsdagen även om hon ej har barnet i sin vård.
Föräldrapenning utgår under högst etthundraåttio dagar sammanlagt
för föräldrarna. Den får utgå längst till etthundraåttionde dagen efter
den då barnet fötts eller, då föräldrarna till följd av barnets sjukdom
under viss del av denna tid varit förhindrade att vårda barnet, däremot
svarande längre tid, dock längst till tvåhundrafyrtionde dagen efter bar
nets födelse.
I fråga om föräldrapenning skola bestämmelserna i 7 § första och
andra styckena äga motsvarande tillämpning. Föräldrapenning får ej
utgå i den mån den försäkrade uppbär sjukpenning enligt denna lag.
Föräldrapenning utgår ej till båda föräldrarna för samma dag. Utan
hinder härav får dock halv föräldrapenning utgå till båda föräldrarna
för samma dag, när de avlösa varandra i vården av barnet.
14 § Fosterföräldrar likställas vid tillämpningen av bestämmelserna
om föräldrapenning med föräldrar.
Föräldrapenning till foster- eller adoptivföräldrar utgår ej för tid in
nan de fått barnet i sin vård och får utgå längst till tvåhundrafyrtionde
dagen efter barnets födelse.
I den mån föräldrapenning ej utgått till dem enligt bestämmelserna i
13 § äga adoptivföräldrar i anslutning till att de få adoptivbarn som ej
fyllt tio år i sin vård rätt till föräldrapenning under sammanlagt tjugu
dagar. Detsamma skall gälla fosterföräldrar som mottaga barn i avsikt
att adoptera det.
15 § Sjukpenning utgår ej för tid då försäkrad
a) fullgör värnpliktstjänstgöring eller vapenfri tjänst;
b) är intagen i annat barnhem än mödrahem eller i ungdomsvårds
skola;
c) är häktad eller intagen i fångvårds- eller tvångsarbetsanstalt;
d) är intagen i allmän vårdanstalt för alkoholmissbrukare;
e) i annat fall än ovan sagts av annan orsak än sjukdom tagits i för
var på det allmännas bekostnad.
16 § Beträffande arbetstagare, som enligt statliga föreskrifter eller
på grund av bestämmelse, som beslutats av kommun eller landstings
kommun, är berättigad att uppbära lön vid sjukdom eller ledighet för
vård av sjukt barn eller med anledning av barns födelse, äger Konungen
1805
¬
SFS 1973: 908
föreskriva undantag helt eller delvis från vad som är stadgat om rätt
till sjukpenning och föräldrapenning.
Har undantag som i första stycket sägs icke föreskrivits eller gäller
det endast delvis, äger arbetsgivaren i den ordning Konungen bestäm
mer från allmän försäkringskassa erhålla arbetstagaren tillkommande
sjukpenning eller föräldrapenning, i den mån nämnda förmåner icke
överstiga den utbetalda lönen.
överenskommelse att arbetsgivare, som vid arbetstagares sjukdom
eller ledighet för vård av sjukt barn eller med anledning av barns fö
delse utgivit lön till arbetstagaren, skall hos allmän försäkringskassa
äga uppbära arbetstagaren tillkommande sjukpenning eller föräldrapen
ning är bindande för kassan endast såframt överenskommelsen har form
av kollektivavtal och å arbetstagarsidan slutits eller godkänts av orga
nisation, som enligt lagen om förenings- och förhandlingsrätt är att
anse såsom huvudorganisation. Föreligger dylikt kollektivavtal, må det
av arbetsgivare, som är bunden av avtalet, efter överenskommelse åbe
ropas jämväl beträffande arbetstagare, vilken icke omfattas av avtalet
men sysselsättes i sådant arbete för vilket avtalet gäller.
Har försäkrad, som drabbats av sjukdom utom riket, därvid erhållit
underhåll genom utrikesförvaltningens försorg, äger förvaltningen i den
ordning Konungen bestämmer från allmän försäkringskassa erhålla den
försäkrade tillkommande sjukpenning, i den mån sjukpenningen icke
Överstiger utgivet und erhåll.
17 § Sjukpenning må indragas eller skäligen nedsättas, om försäkrad
a) vägrar att mottaga besök av person, som av den allmänna försäk
ringskassan erhållit uppdrag att verkställa sjukkontroll;
b) u nder sjukdom ändrar vistelseort utan att underrätta den allmänna
försäkringskassan därom eller avreser till utlandet, där ej kassan med
givit att sjukpenning må utgå under vistelse därstädes;
c) utan giltigt skäl underlåter att på sätt stadgas i 6 § första stycket,
anmäla sådan ändring i sina inkomstförhållanden, som är av betydelse
för rätten till sjukpenning eller för sjukpenningens storlek.
Vad i första stycket sägs äger motsvarande tillämpning i fråga om
föräldrapenning.
Angående nedsättning eller indragning i andra fall av ersättning som
här avses stadgas i 20 k ap. 3 §.
18 § På framställning av nykterhetsnämnd äger allmän försäkrings
kassa besluta, att sjukpenning eller föräldrapenning tillkommande för
säkrad, som är hemfallen åt alkoholmissbruk och beträffande vilken
föreligger omständighet i övrigt som i 15 § första stycket lagen om
nykterhetsvård sägs, helt eller delvis skall utbetalas till kommunal myn
dighet eller den försäkrades make eller annan person att användas till
den försäkrades samt, vad angår sjukpenning, hans familjs och, i fråga
om föräldrapenning, barnets nytta.
Beträffande föräldrapenning, som tillkommer försäkrad vilken ej upp
nått tjugu års ålder, må försäkringskassan på framställning av barna
vårdsnämnd besluta om utbetalning till annan enligt vad i f örsta stycket
sägs.
1806
Är kvinna vid tiden för barnets födelse intagen i barnhem, ungdoms-
¬
vårdsskola, fångvårdsanstalt eller allmän vårdanstalt för alkoholmiss-
SFS 1973: 908
brukare, må försäkringskassan på framställning av föreståndare för in
rättningen besluta, att kvinnan tillkommande föräldrapenning skall ut
betalas till honom att användas till kvinnans och barnets nytta.
4 kap. Särskilda bestämmelser om sjultfö rsäkring
1 § Ersättning enligt 2 oeh 3 kap. utgives av den allmänna försäk
ringskassa, hos vilken den försälcrade är inskriven eller skulle hava
varit inskriven, därest han uppfyllt åldersvillkoret i 1 kap. 4 §. Sjuk
vårdsersättning åt försäkrad, som icke är oeh ej heller under förut
sättning som nyss sagts skulle hava varit inskriven hos allmän försäk
ringskassa, utgives av den kassa, inom vars verksamhetsområde vården
erhållits.
2 § Har sjukpenning eller ersättning för sjukhusvård utgivits för nittio
dagar i följd eller föreligger eljest skälig anledning, skall den allmänna
försäkringskassan, i den utsträckning riksförsäkringsverket så föreskri
ver, undersöka huruvida skäl föreligger att vidtaga åtgärd, som är ägnad
att förkorta sjukdomstiden eller att eljest helt eller delvis förebygga eller
häva nedsättning av den försäkrades arbetsförmåga. Befinnes åtgärd
som nu sagts erforderlig, skall kassan tillse att lämplig sådan vidtages.
3 § För tid efter ingången av den månad, varunder försäkrad fyllt
sextiosju år eller dessförinnan börjat åtnjuta ålderspension enligt den
na lag, må ersättning för sjukhusvård utgå för högst trehundrasextio
fem dagar. Vad nu sagts äger motsvarande tillämpning för tid, var
under den försäkrade åtnjuter hel förtidspension och skall med sådan
tid jäm ställas efterföl jande tid, därest förtidspensionen upphört att utgå
med månaden näst före den, varunder den försäkrade fyller sextiosju
år.
4 § Vad i 3 kap. 3, 5 och 8 §§ ävensom 3 § detta kapitel stadgas med
avseende på förtidspension skall äga motsvarande tillämpning där den
försäkrade skulle hava kommit i åtnjutande av sådan pension, om han
varit svensk medborgare.
5 § Drabbas någon, som är försäkrad enligt denna lag, av skada för
vilken han är obligatoriskt försäkrad enligt lagen om yrkesskadeförsäk
ring, må för tid efter utgången av den i 11 § sistnämnda lag omförmälda
samordningstiden ersättning enligt 2 och 3 kap. ej utgivas med anledning
av skadan.
Omfattas skadan av frivillig försäkring enligt lagen om yrkesskadeför
säkring, må för tid efter det den skadade blivit berättigad till livränta en
ligt sagda lag ersättning enligt 2 och 3 kap. ej utgivas med anledning av
skadan.
Vid sjukdom, som enligt annan lag än lagen om yrkesskadeförsäkring
eller enligt särskild författning eller enligt Konungens förordnande med
för rätt till motsvarande ersättning, som bestämmes av eller utbetalas
från riksförsäkringsverket eller bolag varom sägs i 1 § lagen om yrkes
skadeförsäkring, utgives ersättning enligt 2 och 3 kap. endast i den
mån beloppet därav överstiger vad som i motsvarande hänseende utgår
enligt den andra lagen, den särskilda författningen eller förordnandet.
1807
¬
SFS 1973: 908
Vad i tredje stycket sägs skall äga motsvarande tillämpning vid sjukr
dom, som medför rätt till ersättning enligt utländsk lagstiftning om yr
kesskadeförsäkring.
TREDJE AVDELNINGEN
Folkpensionering
5 kap. Om allmänna förutsättningar för rätt till folkpension
1 § Svensk m edborgare, som är bosatt i riket eller som varit mantals
skriven härstädes för det år varunder han fyllt sextiotvå år och för de
fem åren närmast dessförinnan, är berättigad till folk pension enligt vad
nedan sägs.
2 § Den, som kommit i åtnjutande av folkpension enligt vad i 1 §
sägs men vars rätt enligt nämnda lagrum upphört, må även i fortsätt
ningen åtnjuta folkpension, därest Konungen för vissa fall så fÖrord-
nat eller det med hänsyn till omständigheterna skulle framstå såsom
oskäligt att indraga pensionen. Vid tillämpning av 6—10, 16, 17 och
20 kap. skall pensionsberättigad som i denna paragraf sägs likställas
med försäkrad, även om han icke uppfyller förutsättningarna i 1 kap.
3 § första stycket.
6 kap. Om ålderspension
1 § Rätt till folkpension i form av ålderspension tillkommer försäkrad
från och med den månad, varunder han fyller sextiosju år.
På särskild framställning av försäkrad utgår ålderspension för tid
före den månad, varunder han fyller sextiosju år, dock tidigast från och
med den månad, då han uppnår sextiotre års ålder. Pension enligt vad
nu sagts må ej utgå till försäkrad, som äger komma i åtnjutande av
tilläggspension enligt 12 kap. 1 § andra stycket, med mindre han tillika
gör framställning enligt nämnda lagrum.
Framställning på grund varav ålderspension utgår för tid före den
månad varunder den försäkrade fyller sextiosju år må återkallas med
verkan från nästa månadsskifte. Sådan återkallelse gäller ej för för
säkrad, som åtnjuter tilläggspension enligt 12 kap. 1 § andra stycket,
med mindre han tillika gör återkallelse enligt 12 kap. 1 § tredje stycket.
Har försäkrad sedan återkallelse skett gjort förnyad framställning en
ligt andra stycket må denna framställning icke återkallas.
2 § Ålderspension utgör, där ej annat följer av vad i andra och
tredje styckena sägs, för år räknat nittio procent eller, för gift försäk
rad vars make åtnjuter folkpension i form av ålderspension eller för
tidspension eller äger rätt till pension enligt 1 § första stycket, sjuttio
procent av basbeloppet. Åtnjuter maken enligt 7 kap. 2 § andra eller
tredje stycket två tredjedelar av hel förtidspension eller halv förtidspen
sion, utgår dock ålderspension i förra fallet med sjuttiosex och två
1808
tredjedels och i senare fallet med åttio procent av basbeloppet.
¬
Börjar ålderspension utgå tidigare än från och med den månad, var-
SFS 1973: 908
under den försäkrade fyller sextiosju år, skall pensionen, där ej annat
följer av vad i tredje stycket sägs, minskas med sex tiondels procent för
varje månad, som då pensionen börjar utgå återstår till ingången av
den månad varunder den försäkrade fyller sextiosju år. Om pensionen
börjar utgå senare än från och med sistnämnda månad, ökas pensionen
med sex tiondels procent för varje månad, som då pensionen börjar
utgå förflutit från ingången av den månad varunder den försäkrade
uppnådde nämnda ålder; härvid må hänsyn dock ej tagas till tid efter
ingången av den månad, under vilken den försäkrade fyllt sjuttio år,
och ej heller till tid, då den försäkrade åtnjutit tilläggspension i form
av ålderspension eller icke varit berättigad till folkpension.
Om ålderspension upphört efter återkallelse enligt 1 § tredje stycket,
skall senare utgående ålderspension minskas med sex tiondels procent
för varje månad som ålderspension utgått samt sex tiondels procent för
varje månad, som då ålderspensionen åter börjar utgå återstår till ingång
en av den månad varunder den försäkrade fyller sextiosju år. Börjar
pensionen åter utgå senare än från och med sistnämnda månad, skall
pensionen minskas med sex tiondels procent för varje månad under vil
ken pensionen tidiga re utgått.
7 kap. Om förtidspension
1 § Rätt till folkpension i form av förtidspension tillkommer försäk
rad, som fyllt sexton år och som ej åtnjuter ålderspension enligt denna
lag, för tid före den månad, då han fyller sextiosju år, därest hans ar
betsförmåga på grund av sjukdom eller annan nedsättning av den fysis
ka eller psykiska prestationsförmågan är nedsatt med minst hälften och
nedsättningen kan anses varaktig.
Rätt till förtidspension tillkommer även försäkrad, som fyllt sextio
år och som till följd av arbetslöshet uppburit ersättning från erkänd ar
betslöshetskassa under den längsta tid sådan ersättning kan utgå eller
uppburit kontant arbetsmarknadsstöd enligt lagen (1973: 371) om kon
tant arbetsmarknadsstöd under fyrahimdrafemtio dagar, därest hans
möjlighet att bereda sig fortsatt inkomst genom sådant arbete som han
tidigare utfört eller genom annat för honom tillgängligt lämpligt arbete
är nedsatt med minst hälften och nedsättningen kan anses varaktig.
Rätt till förtidspension enligt vad nu sagts tillkommer försäkrad som
uppburit kontant arbetsmarknadsstöd utan hinder av att stödet ej ut
gått under fyrahundrafemtio dagar, såvida han dessförinnan uttömt
sin rätt till stöd.
Kan nedsättning av arbetsförmågan icke anses varaktig men kan den
antagas bliva bestående avsevärd tid, äger den försäkrade rätt till folk
pension i form av sjukbidrag. Sådant bidrag skall vara begränsat till viss
tid; och skall i övrigt vad som är stadgat om förtidspension enligt första
stycket gälla beträffande sjukbidrag.
2 § Försäkrad, vars förmåga eller möjlighet att bereda sig inkomst
genom arbete är, till följd av förhållande som avses i 1 §, nedsatt i
sådan grad att intet eller endast en ringa del därav återstår, erhåller hel
förtidspension.
^ ^09
114-SFS 1973
¬
SFS 1973: 908
Är den försäkrades arbetsförmåga eller möjlighet att bereda sig in
komst genom arbete nedsatt i mindre grad men likväl med avsevärt'
mer än hälften, utgår två tredjedelar av hel förtidspension.
I övriga fall utgives halv förtidspension.
3 § Vid bedömande i vad mån arbetsförmågan är nedsatt skall beaktas
den försäkrades förmåga att vid den nedsättning av prestationsförmågan,
varom är fråga, bereda sig inkomst genom sådant arbete, som motsvarar
hans krafter och färdigheter och som rimligen kan begäras av honom
med hänsyn till hans utbildning och tidigare verksamhet samt ålder,
bosättningsförhållanden och därmed jämförliga omständigheter. I fråga
om äldre försäkrad skall bedömningen främst avse hans förmåga och
möjlighet att bereda sig f ortsatt inkomst genom sådant arbete som han
tidigare utfört eller genom annat för honom tillgängligt lämpligt arbete.
Med inkomst av arbete likställes i skälig omfattning värdet av hushålls
arbete i hemmet.
Är den försäkrade föremål för åtgärd av beskaffenhet, som angives i
4 kap. 2 §, skall arbetsförmågan under tiden för åtgärden anses ned
satt i den mån den försäkrade på grund av åtgärden är hindrad att ut
föra förvärvsarbete.
4 § Hel förtidspension utgör, där ej annat följer av vad i andra styc
ket sägs, för år räknat nittio eller, för gift försäkrad vars make åtnjuter
folkpension i form av ålderspension eller förtidspension eller äger rätt
till pension enligt 6 kap. 1 § första stycket, sjuttio procent av basbe
loppet. Åtnjuta båda makarna förtidspension och är pensionen för en
dera eller båda sådan som i 2 § andra eller tredje stycket sägs, skall
dock vid beräkning av pension hel förtidspension utgöra, om två tredje
delar av hel förtidspension utgår till andra maken, sjuttiosex och två
tredjedels och, om halv förtidspension utgår till denne, åttio procent av
basbeloppet.
Om förtidspension utgå r för tid efter det att ålderspension med stöd av
6 kap. 1 § tredje stycket upphört att utgå, skall förtidspensionen minskas
med sex tiondels procent för varje månad under vilken ålderspensionen
utgått.
8 kap. Om familjepension
1 § Rätt till folkpension i form av änkepension tillkommer änka, som
ej åtnjuter folkpension i form av ålderspension, för tid före den månad
då hon fyller sextiosju år, därest hon
a) har vårdnaden om och stadigvarande sammanbor med barn under
sexton år, som vid makens död stadigvarande vistades i makarnas hem
eller hos änkan; eller
b) vid makens död fyllt trettiosex år och varit gift med honom minst
fem år.
Upphör rätt till änkepension enligt första stycket a), skall vid bedö
mandet av rätt till pension enligt b) anses som om mannen avlidit, då
rätten till pension enligt a) upphörde, samt äktenskapet varat till nanm-
1810
da tidpunkt.
¬
2 § Ogift eller frånskild kvinna eller änka, som stadigvarande sam-
SFS 1973:908
manbodde med ogift eller frånskild man eller änkling vid dennes död
och som varit gift med eller har eller har haft barn med honom, lik
ställes med änka i fråga om rätt till änkepension. Den tid, under vilken
kvinnan oavbrutet sammanbott med mannen fram till tidpunkten för
dennes död, jämställes vid tillämpningen av 1 § första stycket b) med
tid, varunder äktenskap bestått.
3 § Kvinna äger icke rätt till änkepension efter man, från vilken hon
vid dennes död levde åtskild, därest kvinnan efter det sammanlevnaden
med mannen upphörde stadigvarande sammanbott med annan man,
med vilken hon varit gift eller har eller har haft barn.
Änkepension skall indragas, om den pensionsberättigade ingår äkten
skap eller stadigvarande sammanbor med man, med vilken hon varit
gift eller har eller har haft barn. Upplöses äktenskapet innan det be
stått i fem år eller upphör samboendet inom tid som nu sagts, skall
pensionen ånyo börja utgå, om förutsättningarna i övrigt för rätt till
pension alltjämt äro för handen.
4 § Änkepension utgör, där ej annat följer av vad nedan sägs, för år
räknat nittio procent av basbeloppet.
Utgår änkepension med tillämpning av 1 § första stycket b) och
h^de den pensionsberättigade ej fyllt femtio år vid mannens död eller
vid den tidpunkt, som avses i 1 § andra stycket, minskas pensionen
med en femtondel för varje år, varmed antalet år som den pensionsbe
rättigade fyllt vid mannens död eller vid nämnda tidpunkt understiger
femtio.
Om änkepension utgår för tid efter det att ålderspension med stöd av
6 k ap. 1 § tredje stycket upphört att utgå, skall änkepensionen minskas
med sex tiondels procent för varje månad under vilken ålderspensionen
utgått.
5 § Rätt till folkpension i form av barnpension tillkommer barn , vars
fader eller moder eller båda för äldrar avlidit och som icke fyllt aderton
år.
Har avliden förälder enligt avtal, som är bindande för barn utom äk
tenskap, åtagit sig att till dess underhåll utgiva visst belo pp en gång för
alla, föreligger rätt till barnpension endast i den mån pensionen översti
ger en livränta, som inköpts eller kunnat inköpas åt barnet för engångs
beloppet.
6 § Barnpension utgör för år räknat tjugufem procent av basbelop
pet. Barnpension skall dock alltid utgå med sådant belopp att pensionen,
i förening med pensionsförmåner, som enligt bestämmelserna i andra
stycket skola beaktas, utgör
1. för barn, vars båda föräldrar avlidit, trettio procent av basbeloppet
efter envar av föräldrarna,
2. för barn, som samtidigt uppbär bidragsförskott enligt lagen (1964:
143) om bidragsförskott, trettio procent av basbeloppet samt
3. för barn, som i annat fall uppbär barnpension efter en av föräld
rarna, fyrtio procent av basbeloppet.
1811
¬
SFS 1973: 908
Vid tillämpning av bestämmelserna i föregående stycke beaktas bar?
net tillkommande tilläggspension i form av barnpension samt, i fall som
avses i punkt 3, folkpension i form av änkepension, vilken utgår till
kvinna som är moder till barnet eller varit gift med barnets fader eller
har eller har haft bara med denne, under förutsättning att barnet och
kvinnan stadigvarande sammanbo, Äro flera bara berättigade till barn
pension fö rdelas vid avräkning änkepensionen lika mellan barnen.
9 kap. Om tilläggsförmåner till folkpension m. m.
1 § Till ålderspension eller förtidspension utgår barntillägg fÖr varje
barn under sexton år till försäkrad eller försäkrads hustru, därest den
försäkrade har vårdnaden om eller stadigvarande sammanbor med
barnet. Barntillägg enligt vad nu sagts utgives ej till ålderspension,
som den försäkrade åtnjuter för tid före den månad varunder han
fyller sextiosju år, eller till pension, som tillkommer gift kvinna.
Barntillägg till ålderspension eller hel förtidspension utgör för år
räknat tjugufem procent eller, om barnet är berättigat till barnpension
enligt 8 kap. 5 §, tio procent av basbeloppet. Utgår enligt 7 kap. 2 §
andra eller tredje stycket två tredjedelar av hel förtidspension eller halv
förtidspension, utgör barntillägget motsvarande andel av barntillägg till
hel förtidspension.
Åtnjuter den försäkrade tilläggspension enligt denna lag, minskas
honom tillkommande barntillägg med hälften av tilläggspensionen i den
mån denna för år räknat överstiger halva basbelo ppet.
2 § Till ålderspension eller förtidspension utgår invaliditetstillägg,
därest den försäkrade är ur stånd att reda sig själv och på grund härav
vid upprepade tillfällen dagligen är i behov av hjälp av annan samt
hjälpbehovet uppkommit innan den försäkrade fyllt sextiotre år. In
validitetstillägg skall alltid utgå, därest den försäkrade är blind och
blindheten inträtt innan den försäkrade uppnått sextiotre års ålder.
Ändå att så ej följer av första stycket utgår invaliditetstillägg till för
tidspension, som avses i 7 kap. 2 § andra eller tredje stycket, därest
den försäkrade utför förvärvsarbete men på grund av höggradig ned
sättning i kroppsorgans funktion är i behov av avsevärd fortlöpande
hjälp av annan person eller får vidkännas betydande merutgifter för
färdmedel eller andra hjälpmedel för att kunna utföra arbetet. Med
försäkrad som utför förvärvsarbete jämställes försäkrad som bedriver
studier, om den försäkrade är berättigad till studiehjälp eller studie
medel för studierna eller endast på grund av bestämmelse om behovs
prövning utesluten från sådan förmån. Invaliditetstillägg enligt detta
stycke må vara begränsat till viss tid.
Invaliditetstillägg tillkommer ej försäkrad, som stadigvarande vår
das å anstalt tillhörande staten eller kommun eller landstingskommun
eller å enskild anstalt till vars drift statsbidrag utgår eller ock genom an
staltens försorg utom densamma.
Invaliditetstillägg utgör för år räknat trettio procent av basbeloppet.
3 § Åtnjuter försäkrad som avses i 2 § första stycket andra punkten
1812
eller andra stycket icke pension enligt denna lag, äger han, därest han
¬
fyllt sexton år, rätt till invaliditetsersättning för tid före den månad då
SFS 1973: 908
han fyller sextiosju år.
Invaliditetsersättning må vara begränsad till viss tid.
Invaliditetsersättning till försäkrad, som avses i 2 § första stycket
andra punkten, utgör för år räknat sextio procent av basbeloppet. Inva
liditetsersättning i annat fall utgör, allt efter hjälpbehovets omfattning
eller merutgifternas storlek, för år räknat sextio eller trettio procent av
basbeloppet.
4 § Försäkrad förälder äger för vård av barn som ej fyllt sexton år
rätt till v årdbidrag om barnet på grund av sjukdom, psykisk utvecklings
störning eller annat handikapp för avsevärd tid och i avsevärd omfatt
ning är i behov av särskild tillsyn och vård.
Vårdbidrag utgår med belopp motsvarande hel förtidspension till en
samstående jämte pensionstillskott.
Vårdbidrag beviljas att utgå tills vidare. Behovet av bidrag skall om
prövas vart tredje år, såvida ej skäl föreligga för omprövning med korta
re mellanrum.
5 § Vid tillämpning av 2 och 3 §§ skall såsom blind anses den vars
synförmåga, sedan ljusbrytningsfel rättats, är så nedsatt att han saknar
ledsyn.
Vad i 2 § tredje stycket stadgas skall äga motsvarande tillämpning be
träffande invaliditetsersättning och vårdbidrag. Konungen äger dock
förordna att sådana förmåner skola utgivas för tid då någon vistas
utom anstalten utan att vårdas genom dess fö rsorg.
6 § Om pensionstillskott, hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg
förordnar Konungen med riksdagen.
10 kap. Särskilda bestämmelser om folkpension
1 § Gift pensionsberättigad, vilken stadigvarande lever åtskild från
sin make, skall, där ej särskilda skäl till annat föranleda, vid tillämp
ningen av 6, 7 och 9 kap. likställas med ogift pensionsberättigad.
Med gift pensionsberättigad likställes vid tillämpning av 6 och 7
kap. pensionsberättigad, som stadigvarande sammanbor med annan,
med vilken den pensionsberättigade varit gift eller har eller har haft
barn.
2 § Därest pensionsberättigad under hel månad är intagen i fång
vårdsanstalt eller är häktad eller eljest är på statens bekostnad intagen
i anstalt eller ock tillfälligt vistas utom anstalten, må av hans å månaden
belöpande folkpension ej utgå högre belopp än Konungen bestämmer.
Allmän försäkringskassa må medgiva nära anhörig, vilken för sitt
uppehälle är beroende av den pensionsberättigade, rätt att helt eller del
vis uppbära sådan del av folkpension, som enligt vad i första stycket
sägs icke skall utgivas.
Åtnjuter barn under hel månad på statens bekostnad vård på an
stalt eller eljest kost och bostad, må barnpension eller barntillägg ej
utgå för den månaden; dock må sådan förmån utgå för tid då barnet
är inackorderat vid nomadskola.
1813
¬
SFS 1973: 908
3 § Därest pensionsberättigad i annat fall än som avses i 2 § under
hel månad är intagen i annan anstalt än sjukhus eller ock tillfälligt
vistas utom anstalten, äger den som driver anstalten att, i den mån
Konungen så förordnar, uppbära så stor del av den pensionsberättigades
å månaden belöpande folkpension, som svarar mot kostnaderna för
vården eller försörjningen på anstalten, varvid den pensionsberättigade
dock skall äga erhålla visst belopp för sina personliga behov. Vad nu
sagts skall äga motsvarande tillämpning för det fall att den pensions-
berättigade åtnjuter vård eller försörjning mot avgift, som erlägges av
kommun eller landstingskommun.
Åtnjuter barn, för vilket barntillägg utgår, i annat fall än som avses
i 2 § sista stycket under hel månad vård på anstalt eller eljest vård på
allmän bekostnad, äger den som driver anstalten eller det kommunala
organ som svarar för vårdkostnaden att, i den mån Konungen så för
ordnar, uppbära så stor del av barntillägg för månaden som svarar
mot vårdkostnaden.
4 § Är någon för samma månad berättigad till flera änkepensioner,
utgives endast den största av dem eller, om de äro lika stora, pensio
nen efter den sist avlidne mannen.
Föreligger för samma månad rätt till två eller flera av förmånerna
barnpension, förtidspension, änkepension eller hustrutillägg, utgives en
dast en av förmånerna. Utgives i enlighet härmed änkepension eller
hustrutillägg, skall vid tillämpning av 3 kap. 3, 5 och 8 §§ samt 4 kap.
3 § anses som om den försäkrade kommit i åtnjutande av förtidspension.
FJÄRDE AVDELNINGEN
Försäkring för tilläggspens ion
11 kap. Om pensionsgrundande inkomst m. m.
1 § Rätt till tilläggs pension grundas på inkomst av förvärvsarbete.
För varje år, varunder någon varit försäkrad enligt 1 kap. 3 § första
eller andra stycket skall för honom enligt vad nedan sägs beräknas
pensionsgrundande inkomst på grundval av hans inkomst av anställning
och inkomst av annat förvärvsarbete under året. Sådan beräkning skall
icke göras för år före det då den försäkrade uppnår sexton års ålder,
ej heller för år då den försäkrade avlidit eller för år efter det då han
fyllt sextiofem år eller för tidigare år, varunder han åtnjutit ålderspen
sion eller förtidspension enligt denna lag.
2 § Med inkomst av anställning avses den lön i penningar eller na
turaförmåner i form av kost eller bostad, som försäkrad åtnjutit såsom
arbetstagare i allmän eller enskild tjänst. Till sådan inkomst hänföres
dock icke från en och samme arbetsgivare åtnjuten lön, som under ett
år ej uppgått till femhundra kronor. Såsom inkomst av anställning an
ses även
a) sjukpenning enligt denna lag eller lagen (1954: 243) om yrkes
skadeförsäkring eller motsvarande ersättning som utgår enligt annan
1814
författning eller på grund av Konungens förordnande, i den mån ersätt-
¬
ningen träder i stället för försäkrads inkomst såsom arbetstagare i all-
SFS 1973: 908
män eller enskild tjänst,
b) föräldrapenning,
c) vårdbidrag enligt 9 kap, 4 §,
d) dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa,
e) kontant arbetsmarknadsstöd enligt lagen (1973: 371) om kontant
arbetsmarknadsstöd samt
f) utbildningsbidrag enligt arbetsmarknadskungörelsen (1966: 368) i
form av grundbidrag, hyresbidrag på hemorten och barntillägg.
Ersättning i penningar eller naturaförmåner som i första stycket sägs
för arbete som försäkrad utfört för annans räkning utan att vara anställd
i dennes tjänst skall, om ersättningen under ett år uppgått till minst
femhundra kronor, anses såsom inkomst av anställning, såvida den för
säkrade och den som utgivit ersättningen varit ense därom; och skall
i dylikt fall den förre anses såsom arbetstagare och den senare såsom
arbetsgivare.
Vid beräkning av inkomst av anställning skall hänsyn icke tagas till
lön eller annan ersättning, som försäkrad åtnjutit från arbetsgivare, vil
ken är bosatt utom riket eller är utländsk juridisk person, i annat fall
än då den försäkrade sysselsatts vid skötseln av här i riket belägen f as
tighet eller i rörelse som bedrives från här beläget fast driftställe. Vad i
detta stycke sägs skall icke gälla beträffande lön till svensk medborgare,
såframt svenska staten eller, där lönen härrör från utländsk juridisk
person, svensk juridisk person, som äger ett bestämmande inflytande
över den utländska juridiska personen, enligt av riksförsäkringsverket
godtagen förbindelse har att svara för avgift till försäkringen för tilläggs
pension enligt 19 kap. 1 §.
Hänsyn skall ej heller tagas till lön eller annan ersättning från främ
mande makts härvarande beskickning eller lönade konsulat eller från
arbetsgivare, vilken tillhör beskickning eller konsulat som nu sagts och
icke är svensk medborgare. Vad i detta stycke sägs skall icke gälla be
träffande lön till svensk medborgare eller den som utan att vara svensk
medborgare är bosatt i riket, såframt utländsk beskickning här i riket
enligt av riksförsäkringsverket godtagen förbindelse har att svara för
avgift till försäkringen för tilläggspension enligt 19 kap. 1 §.
Den som åtagit sig förbindelse enligt tredje eller fjärde stycket skall
anses såsom arbetsgivare.
3 § Med inkomst av annat förvärvsarbete avses
a) inkomst av här i riket bedriven rörelse;
b) inkomst av här belägen jordbruksfastighet, som brukas av den
försäkrade;
c) ersättning i penningar eller naturaförmåner i form av kost eller
bostad för arbete för annans räkning; samt
d) sjukpenning enligt denna lag eller lagen (1954: 243) om yrkes
skadeförsäkring eller motsvarande ersättning som utgår enligt annan
författning eller på grund av Konungens förordnande, i d en mån ersätt
ningen träder i stället för inkomst som ovan nämnts;
allt i den mån inkomsten icke enligt 2 § är att hänföra till inkom st av
anställning.
Har inkomst som avses i första stycket a), b) eller c) icke uppgått till
1815
femhundra kronor för år, tages den ej i beräkning.
¬
SFS 1973: 908
4 § Till grund för beräkning av inkomst av anställning och inkomst
av annat förvärvsarbete under visst år skall läggas den försäkrades taxe
ring till statlig inkomstskatt avseende nämnda år. Avser taxeringen be
skattningsår som ej sammanfaller med kalenderår, skall inkomst under
beskattningsåret anses hava åtnjutits under det kalenderår, som när
mast föregått taxeringsåret.
Närmare bestämmelser rörande beräkningen av inkomst av anställ
ning och inkomst av annat förvärvsarbete beslutas av Konungen mod
riksdagen.
Angående beräkningen av inkomst av anställning för försäkrad, som
är bosatt utomlands eller som eljest avses med förbindelse enligt 2 §
tredje eller fjärde stycket eller som har att erlägga sjömansskatt, stadgas
särskilt.
5 § Pensionsgrundande inkomst utgöres av summan av inkomst av
anställning och inkomst av ann at förvärvsarbete i den mån summan över
stiger det vid åre ts ingång gäll ande basbeloppet. Inkomst av anställning
och inkomst av annat förvärvsarbete skola därvid var för sig avrundas
till nä rmast lägre hundratal kronor. Basbeloppet avräknas i förs ta hand
mot inkomsten av anställning.
Vid beräkning av pensionsgrundande inkomst bortses från inkomst av
anställning och inkomst av annat förvärvsarbete i vad summan därav
överstiger sju och en halv g ånger det vid årets ingång gällande basbelop
pet. Belopp, frå n vilket sålunda skall bortses, avräknas i första hand å
inkomst av annat förvärvsarbete.
6 § För varje år, för vilket pensionsgrundande inkomst fastställts för
försäkrad, skall pensionspoäng tillgodoräknas honom. I den mån pen
sionsgrundande inkomst härrör från inkomst av annat förvärvsarbete
må dock pensionspoäng tillgodoräknas den försäkrade endast såvida
tilläggspensionsavgift enligt 19 kap. 3 § för året till fullo erlagts inom
föreskriven tid. Utan hinder av att sådan avgiftsbetalning icke skett skall
pensionspoäng tillgodoräknas den försäkrade för det år varunder han
fyllt sextiofem år eller, där den försäkrade eller efterlevande till honom
ansöker om pension enligt denna lag för tid före det år varunder den
försäkrade skulle uppnå sextiosju års ålder, för de båda år som närmast
föregått det då pension vid bifall till ansökningen skulle börja utgå.
Pensionspoäng skall vidare alltid tillgodoräknas för pensionsgrundande
inkomst härrörande från inkomst som avses i 3 § första sty cket d).
Pensionspoäng som i första stycket sägs är den pensionsgrundande
inkomsten delad med det vid årets ingång gällande basbeloppet. Pen
sionspoäng beräknas med två decimaler.
För år, varunder försäkrad åtnjutit förtidspension enligt 13 kap. 2 §,
skall den försäkrade tillgodoräknas pensionspoäng motsvarande vad en
ligt nämnda paragraf skall an tagas hava tillgodoräknats honom för sam
ma år.
7 § Försäkrad äger göra anmälan om undantagande från försäkringen
såvitt an går inkomst av annat förvärvsarbete. Har sådant undantagande
skett, skall vid beräknin g av pensionsgrundande inkomst för den försäk
rade för tid efter ingången av året näst efter det då anmälan gjordes
1816
hänsyn icke tagas till inkomst av annat förvärvsarbete.
¬
Anmälan som i första stycket sägs må återkallas av den försäkrade
SFS 1973; 908
med verkan från nästa årsskifte, dock tidigast från det som inträffar
sedan undantagandet ägt giltighet i fem år. Har anmälan återkallats,
äger den försäkrade ej ånyo göra dylik anmälan.
Anmälan eller återkallelse skall, där den försäkrade är omyndig, göras
av förmyndaren, som därvid har att visa att den försäkrade samtycker
till åtgärden.
Anmälan av försäkrad, som är gift, är utan verkan, om icke hans ma
ke samtycker till undantagandet. Är maken omyndig eller bortovarande,
ankommer det på förmyndare eller god man att lämna samtycke. Sär
skilt samtycke är ej erforderligt, om den försäkrade är förmyndare eller
god man för sin make. Vägras samtycke, äger riksförsäkringsverket med
giva undantagandet, om särskilda skäl föreligga.
12 kap. Om ålderspension
1 § Rätt till tilläggspension i form av ålderspension tillkommer försäk
rad från och med den månad, varunder han fyller sextiosju år, under
förutsättning att pensionspoäng tillgodoräknats honom för minst tre år.
På särskild framställning av försäkrad utgår under förutsättning som
1 första stycket sägs, ålderspension för tid före den månad, varunder han
fyller sextiosju år, dock tidigast från och med den månad, då han upp
når sextiotre års ålder. Pension enligt vad nu sagts må ej utgå till för
säkrad, som äger komma i åtnjutande av folkpension enligt 6 kap. 1 §
andra stycket, med mindre han tillika gör framställning enligt nämnda
lagrum.
Framställning om ålderspension för tid före den månad varunder den
försäkrade fyller sextiosju år må återkallas med verkan från nästa må
nadsskifte. Sådan återkallelse gäller ej för försäkrad, som åtnjuter folk
pension enligt 6 kap. 1 § andra stycket, med mindre han tillika gör åter
kallelse enligt 6 kap. 1 § tredje stycket. Har försäkrad sedan återkallelse
skett gjort förnyad framställning enligt andra stycket må denna fram
ställning icke återkallas.
2 § Ålderspension utgör, där ej annat följer av andra, tredje och
fjärde styckena, för år räknat sextio procent av produkten av basbelop
pet för den månad, för vilken pension skall utgivas, och medeltalet av
de pensionspoäng som tillgodoräknats den försäkrade eller, om pen
sionspoäng tillgodoräknats honom för mer än femton år, medeltalet av
de femton högsta poängtalen. Har pensionspoäng tillgodoräknats den
försäkrade för mindre än trettio år, skall hänsyn tagas endast till så stor
del av nämnda produkt som svarar mot förhållandet mellan det antal
år, för vilka pensionspoäng tillgodoräknats honom, och talet trettio.
Har undantagande enligt 11 kap. 7 § ägt giltighet för den försäkrade,
skall honom tillkommande ålderspension utgöra sextio procent av så
stor del av den i första stycket angivna produkten, som svarar mot för
hållandet mellan det antal år, dock högst trettio, för vilka p ensionspoäng
tillgodoräknats den försäkrade, och talet trettio ökat med ett för varje år,
för vilket den försäkrade till följd av undantagandet icke tillgodoräknats
1817
¬
SFS 1973: 90.8
pensionspoäng eller gått förlustig mer än en poäng. Ej må med tillämp
ning av vad nu sagts talet trettio ökas till mer än femtio. Vad i detta
stycke stadgas skall äga motsvarande tillämpning i fall då pensionspo
äng jämlikt 11 kap. 6 § första stycket på gnind av underlåten avgiftsbe
talning icke tillgodoräknats den försäkrade.
Börjar ålderspension utgå tidigare än från och med den månad, var
under den försäkrade fyller sextiosju år, skall pensionen, där ej annat
följer av f järde stycket, minskas med sex tiondels procent för varje må
nad, som då pensionen börjar utgå återstår till ingången av den månad
varunder den försäkrade fyller sextiosju år. Om pensionen börjar utgå
senare än från och med sistnämnda månad, ökas pensionen med sex
tiondels procent för varje månad, som d å pensionen börjar utgå förflutit
från ingången av den månad varunder den försäkrade uppnådde nämn
da ålder; härvid må hänsyn dock ej tagas till tid efter ingången av den
månad, under vilken den f örsäkrade fyllt sjuttio år, och ej heller till tid,
då den försäkrade åtnjutit folkpension eller icke varit berättigad till till-
läggspension i form av ålderspension.
Om ålderspension upphört efter återkallelse enligt 12 kap. 1 § tredje
stycket, skall senare utgående ålderspension minskas med sex tiondels
procent för varje månad som ålderspension utgått samt sex tiondels pro
cent för varje månad, som då ålderspensionen åter börjar utgå återstår
till ingången av den månad varunder den försäkrade fyller sextiosju år.
Börjar pensionen åter utgå efter ingången av den månad varunder den
försäkrade fyllt sextiosju år skall pensionen minskas med sex tiondels
procent för varje månad under vilken pensionen tidigare utgått.
13 kap. Om förtidspension
1 § Rätt till tilläggspension i form av förtidspension tillkommer en
ligt vad nedan sägs försäkrad, som ej åtnjuter ålderspension enligt den
na lag, för tid före den månad, då han fyller sextiosju år, därest hans
arbetsförmåga på grund av sjukdom eller annan nedsättning av den
fysiska eller psykiska prestationsförmågan är nedsatt med minst hälften
och nedsättningen kan anses varaktig samt den försäkrade äger tillgodo
räkna sig pensionspoäng för tid före det år, varunder pensionsfallet in
träffat. Även om nedsättning av arbetsförmågan som nyss sagts icke
föreligger, skall äldre försäkrad under de närmare förutsättningar som
angivas i 7 kap. 1 § andra stycket äga rätt till förtidspension, därest
han är varaktigt arbetslös.
Kan nedsättning av arbetsförmågan icke anses varaktig men kan den
antagas bliva bestående avsevärd tid, äger den försäkrade rätt till till-
läggspension i form av sjukbidrag. Sådant bidrag skall vara begränsat
till viss tid; och skall i övrigt vad som är stadgat om förtidspension en
ligt första stycket första p unkten gälla beträffande sjukbidrag.
Vad i 7 kap. 2 och 3 §§ stadgas skall äga motsvarande tillämpning
beträffande förtidspension enligt detta kapitel.
2 § Uppgår den försäkrades sjukpenninggrundande inkomst vid tid-
1818
punkten för pensionsfallet lägst till ett belopp som motsvarar det vid
¬
årets ingång gällande basbeloppet, eller har pensionspoäng tillgodoräk-
SFS 1973: 908
nats den försäkrade för minst tre av de fyra år, som närmast föregått
det år då pensionsfallet inträffar, skall förtidspension utgå med tillämp
ning av bestämmelserna i andra stycket. Detsamma skall gälla då vid
tidpunkten för pensionsfallet sjukpenninggrundande inkomst uppgående
till belopp som nu sagts icke fastställts, men skulle ha fastställts, därest
den allmänna försäkringskassan haft kännedom om samtliga de för
hållanden som skola ligga till g rund för fastställandet.
Hel förtidspension motsvarar den tilläggspension i form av ålderspen
sion, som skulle tillkomma den försäkrade, därest sådan pension skulle
börja utgå från och med den månad varunder han fyller sextiosju år.
Härvid skall ålderspensionen beräknas under antagande att den försäkra
de för varje år från och med det då förtidspensionen börjar utgå till och
med det då han uppnår sextiofem års ålder tillgodoräknats pensions
poäng motsvarande medeltalet av de pensionspoängtal, vilka tillgodo
räknats honom under de fyra år som närmast föregått det år då pen
sionsfallet inträffade eller, om pensionen därigenom blir större, under
samtliga år från och med det då han fyllt sexton år till och med det som
närmast föregått pensionsfallet. Vid beräkningen av nämnda medeltal
bortses från de år intill ett antal av hälften, för vilka pensionspoäng ej
tillgodoräknats den försäkrade eller för vilka poängtalet är lägst.
Pension enligt denna paragraf må ej utgå, om undantagande enligt 11
kap. 7 § ägde giltighet för den försäkrade då pensionsfallet inträffade
samt undantagandet tillika föranlett, att den försäkrade för något av de
fyra närmast föregående åren gått förlustig mer än en pensionspoäng.
Ej heller må pension som nu sagts utgå, om de n försäkrade vid sextiosju
års ålder icke kan komma i åtnjutande av ålderspension enligt 12 kap.
3 § Äger den försäkrade icke komma i åtnjutande av förtidspension
enligt vad i 2 § stadgas men skulle han hava varit berättigad till tilläggs
pension i form av ålderspension, därest han uppnått sextiosju års ålder
det år då pensionsfallet inträffar, skall hel förtidspension utgå med be
lopp motsvarande vad den försäkrade i sådant fall skulle hava erhållit
i ålders pension, beräknad enligt 12 kap. 2 § första och andra styckena.
4 § Om förtidspension utgår för tid efter det att ålderspension med
stöd av 12 kap. 1 § tredje stycket upphört att utgå, skall förtidspensio
nen minskas med sex tiondels procent för varje månad under vilken
ålderspensionen utgått.
I
14 kap. Om familjepension
i
1 § Är försäkrad vid sitt frånfälle berättigad till tilläggspension i form
av förtidspens ion eller ålderspension eller skulle han, om fall som avses
1 13 kap. 1 § varit för handen vid tidpunkten för dödsfallet, hava varit
berättigad till f örtidspension, äga hans efterlevande rätt till tilläggspen
sion i form av familjepension enligt vad nedan sägs.
2 § Rätt till änkepension tillkommer änka efter den försäkrade, om
II
äktenskapet varat minst fem år och ingåtts senast den dag då den för-
t
säkrade fyllde sextio år.
1819
¬
SFS 1973: 908
Äro de i första stycket angivna förutsättningarna för rätt till änke
pension icke uppfyllda, äger änkan likväl komma i åtnjutande av sådan
pension, därest den försäkrade efterlämnar barn, som tillika är barn till
änkan.
Änkepension skall indragas, om den pensionsberättigade ingår äkten
skap. Upplöses äktenskapet innan det bestått i fem år, skall pensionen
ånyo börja utgå.
3 § Ankepension utgör för år räknat, om efter den försäkrade finnes
barn som enligt 4 § är berättigat till pension efter honom, trettiofem och
1 ann at fall fyrtio procent av hel förtidspension beräknad enligt 13 kap.
2 och 3 §§, som den försäkrade var berättigad till eller skulle hava kom
mit i åtnjutande av därest rätt till sådan pension inträtt vid tidpunkten
för dödsfallet, eller, om den försäkrade var berättigad till ålderspen
sion, av dylik pension beräknad enligt 12 kap. 2 § första och andra
styckena.
4 § Rätt till barnpension tillkommer den försäkrades barn, som icke
fyllt nitton år.
Vad i 8 kap. 5 § andra stycket stadgas skall äga motsvarande till-
lämpning beträffande rätt till pension enligt denna paragraf.
5 § Barnpension för ett barn utgör för år räknat, om efter den för
säkrade finnes någon, som enligt detta kapitel är berättigad till änke
pension efter honom, femton och i annat fall fyrtio procent av den
förtidspension eller ålderspension som i 3 § sägs. Äro de pensionsbe
rättigade barnen flera, ökas de nämnda procenttalen med tio för varje
barn utöver det första; och skall det sammanlagda barnpensionsbe
loppet fördelas lika mellan barnen.
6
7 §
Är någon för samma månad berättigad till flera tilläggspensio
ner i form av familjepension, utgives endast den största av dem eller,
om samtliga eller de största äro lika stora, en av dessa. Äv lika stora
änkepensioner utgives pensionen efter den sist avlidne mannen.
15 kap. Särskilda bestämmelser om tilläggspension
1 § Är försäkrad, som är svensk medborgare, född under något av
åren 1896—1914, skall vid tillämpning av 12 kap. 2 § första stycket
talet trettio utbytas mot talet tjugu. Beträffande försäkrad som nu
sagts skall 12 kap. 2 § andra stycket icke äga tillämpning.
Om försäkrad är svensk medborgare och född under något av åren
1915—1923, skall vid tillämpning av 12 kap. 2 § första och andra
styckena talet trettio utbytas mot talet tjugu ökat med ett för varje år,
som den försäkrade är född senare än år 1914; och skall för varje år,
som den försäkrade är född senare än år 1914, ökning som i 12 kap.
2 § andra stycket sägs ske med en tiondel av det antal år, för vilket den
1820
2 Paragrafe n upphävd genom 1966: 23 6.
¬
försäkrade till följd av undantagandet icke tillgodoräknats pensions-
SFS 1973: 908
poäng eller gått förlustig mer än en poäng.
2 §«
3 § Är pensionsberättigad ej bosatt i riket, må riksförsäkringsverket
med hans samtycke utbyta tilläggspension till honom mot ett engångs
belopp, motsvarande lägst fyrtio procent av kapitalvärdet av den pen
sion vartill han är berättigad. Har utbyte ägt rum, föreligger ej rätt till
vidare ersättning på grundval av pensionspoäng, som dessförinnan till
godoräknats den försäkrade. Grunderna för beräkningen av kapitalvär
de som nu sagts fastställas av Konungen.
FEMTE AVDELNINGEN
Ytterligare bestämmelser om folkpension och tilläggspension
16 kap. Om utgivande av pension m. m.
1
Den som önskar komma i åtnjutande av pension skall göra an
sökan hos allmän försäkringskassa i enlighet med vad Konungen för
ordnar.
Åtnjuter försäkrad sjukpenning eller ersättning för sjukhusvård en
ligt denna lag, må allmän försäkringskassa tillerkänna honom förtids
pension utan hinder av att han icke gjort ansökan därom.
Åtnjuter försäkrad sjukbidrag eller till viss tid begränsad invaliditets
ersättning, må den tid varunder sådan förmån skall utgå förlängas utan
att ansökan därom gjorts.
I den mån Konungen så förordnar må allmän försäkringskassa till
erkänna den pensionsberättigade pension enligt denna lag utan hinder
av att han icke gjort ansökan därom.
För den försäkrades kostnader för läkarundersökning och läkarutlå
tande vid ansökan om förtidspension, invaliditetstillägg, invaliditetser
sättning eller vårdbidrag skall ersättning utgå i enlighet med vad Ko
nungen förordnar.
2 § Såsom villkor för rätt till förtidspension, invaliditetstillägg eller
invaliditetsersättning må föreskrivas att den försäkrade skall under högst
trettio dagar vara intagen å visst s jukhus eller underkasta sig undersök
ning av viss läkare. Vad som sagts nu skall äga motsvarande tillämp
ning i fråga om rätt till vårdbidrag. För den försäkrades kostnader i an
ledning av sådan föreskrift skall ersättning utgå i enlighet med vad
Konungen förordnar.
3 § Då skäl föreligga därtill må pension beviljas för tid intill dess sl ut
ligt beslut fattats. För sådan pension må föreskrivas särskilda grunder
och villkor.
Förekommer anledning att pension bör indragas eller minskas, må
förordnas, att pensionen för tid intill dess slutligt beslut fattats skall in
dragas eller utgå med lägre belopp.
^ P aragrafen upp hävd genom 1973: 465.
^
^
^ Senaste lydelse 1969: 206.
^
¬
SFS 1973: 908
4 § Pension utgives månadsvis.
Vid beräkning av pensionsbelopp för månad skall den årspension,
från vilken beräkningen utgår, avrundas till närmaste hela krontal, som
är jämnt delbart med tolv. Är årspensionsbeloppet lägre än tolv kronor,
bortfaller pensionen för den månad som beräkningen avser. Vid till-
lämpning av vad nu sagts skola samtliga den pensionsberättigade till
kommande pensionsförmåner anses som en pension. Avrundning skall
i första hand göras å folkpension enligt 6, 7 eller 8 kap.
5 § Ålderspension utgår från och med den månad varunder den för
säkrade fyller sextiosju år eller, om han önskar att pensionen skall bör
ja utgå tidigare eller senare, från och med den månad som angives i
pensionsansökningen.
Förtidspension, barntillägg, invaliditetstillägg, invaliditetsersättning
och vårdbidrag utgå från och med den månad, varunder rätt till förmå
nen inträtt. I fall som avses i 1 § andra stycket utgår dock förtidspen
sion från och med månaden näst efter den, då beslutet om pension med
delats.
Familjepension utgår från och med den månad då den försäkrade
avlidit eller, om han vid sin död åtnjöt ålderspension eller förtidspen
sion, från och med månaden näst efter den, varunder dödsfallet inträf
fat.
Pension må ej utgå för längre tid tillbaka än tre månader före an
sökningsmånaden.
Vid utbetalning av folkpension för förfluten tid till försäkrad, vars
make uppbär folkpension, skall pensionen så minskas, att det samman
lagda beloppet för båda makarna motsvarar vad som skall utgå enligt
6 kap. 2 § eller 7 kap. 4 §.
6 § Vad i 1 § första, andra och fjärde styckena, 2 §, 3 § första stycket
samt 5 § andra och sista styckena stadgas skall äga motsvarande till-
lämpning i fråga om ökning av förtidspension.
Ändring av pension i andra fall än i första stycket sägs skall gälla
från och med månaden näst e fter den varunder anledning till ändringen
uppkommit.
Vad i denna paragraf stadgas skall ej äga tillämpning i fråga om änd
ring av pension i anledning av förä ndring av basbeloppet.
7 § Därest förmågan eller möjligheten att bereda sig inkomst genom
arbete väsentligt förbättras för försäkrad som åtnjuter förtidspension,
skall pensionen indragas eller minskas med hänsyn till förbättringen.
8 § Försäkrad som åtnjuter förtidspension enligt 7 kap. 1 § första
stycket är skyldig att, om hans arbetsförmåga väsentligt förbättras, utan
oskäligt dröjsmål göra anmälan härom hos allmän försäkringskassa.
Motsvarande skall beträffande försäkrad, vars rätt till förtidspension
grundats på varaktig arbetslöshet, så ock den som åtnjuter änkepen
sion eller förmån enligt 9 kap. gälla, om förhållandena så ändras att
rätten till pensionen eller förmånen därav påverkas. Är den försäkrade
1822
omyndig, åvilar anmälningsskyldigheten f örmyndaren.
¬
Underlåtes anmälan som avses i första stycket utan giltigt skäl, må
SFS 1973: 908
pensionen eller förmånen indragas för viss tid eller tills vidare.
9 § Pensionsförmån utgår till och med den månad, varunder den pen-
sionsberättigade avlidit eller rätten till förmånen eljest upphört. Vård
bidrag utgår till och med månaden före den då barnet fyller sexton år.
10 § Har någon under resa eller eljest blivit borta och kan det anta
gas att han avlidit, äga hans efterlevande åtnjuta familjepension enligt
denna lag. Såsom villkor för utbetalning av pension må dock krävas
förklaring på heder och samvete av efterlevande att denne saknar varje
underrättelse om den bortovarande. I fråga om omyndig må sådan för
klaring infordras från hans förmyndare. Finnes den bortovarande seder
mera vara vid liv, skall pension ej vidare utgå.
11 § Den som genom brottslig gärning uppsåtligen bragt annan om li
vet eller medverkat till brottet såsom i 3 kap. 4 eller 5 § strafflagen
sägs äger ej rätt till familjepension efter den avlidne.
Familjepension må indragas eller skäligen nedsättas, om den efter
levande annorledes än i första stycket sägs vållat dödsfallet genom
handling, för vilken ansvar genom lagakraftägande dom ådömts ho
nom.
12 § På framställning av nykterhetsnämnd äger allmän försäkrings
kassa besluta att pension tillkommande den, som är hemfallen åt alko
holmissbruk och beträffande vilken förel igger omständighet i övrigt som
i 15 § första stycket lagen om nykterhetsvård sägs, helt eller delvis skall
utbetalas till kommunal myndighet eller den pensionsberättigades make
eller annan person att användas till den pensionsberättigades och hans
familjs nytta.
Är pensionsberättigad till följd av ålderdomssvaghet, sjuklighet eller
annan därmed jämförlig orsak ur stånd att själv omhänderhava ho
nom tillkommande pension, må allmän försäkringskassa besluta, att
pensionen skall u tbetalas till annan enligt vad i första stycket sägs.
13 § För utbetalning av pension utom riket må krävas bevis att ratt
till pension alltjämt föreligger.
17 kap. Om sammanträffande av förmåner m. m.
1 § Det pensionsbelopp, som först förfaller till betalning efter be
viljande av förtidspension, skall minskas med den försäkrade tillkom
mande sjukpenning enligt denna lag i den mån pension och sjukpenning
belöpa på samma månad. Beviljas förtidspensionen att utgå i o medelbar
anslutning till sjukbidrag, skall minskning dock göras endast å belopp,
varmed pensionen i anledning av ytterligare nedsättning av den försäk
rades förmåga eller möjlighet att bereda sig inkomst genom förvärvs
arbete överstiger sjukbidraget. I första hand minskas folkpension.
Har vid omprövning jämlikt 3 kap. 5 § första stycket c) befunnits att
den försäkrade även efter det pensionen beviljats är berättigad att vid
1823
¬
SFS 1973: 908
sjukdom uppbära sjukpenning, skall för dag, då hel sjukpenning utgi-
vits, sjukpenningen föranleda minskning av pensionen endast i den mån
den överstiger vad som skulle hava utgått om sjukdomsfallet inträffat
efter det pensionen beviljats.
Vad i f örsta och andra styckena sägs skall äga motsvarande tillämp-
ning beträffande belopp, varmed förtidpension ökas i anledning av yt
terligare nedsättning i den försä krades förmåga eller möjlighet att bereda
sig inkomst genom förvärvsarbet e.
2 § Äger pensionsberättigad rätt till liv ränta på grund av obligatorisk
försäkring jämlikt lagen om försäkring för olycksfall i arbete, lagen
om försäkring för vissa yrkessjukdomar eller lagen om yrkesskadeför
säkring eller äger han jämlikt annan lag eller särskild författning eller
enligt Konungens förordnande rätt till livränta, som bestämmes av el
ler utbetalas från riksförsäkringsverket, minskas honom eljest tillkom
mande pension enligt vad nedan stadgas. Motsvarande skall äga till-
lämpning i fall då livränta utgår enligt utländsk lagstiftning om yrkes
skadeförsäkring. Medför skada, för vilken livränta börjat utgivas, åter
igen sjukdom som berättigar till sjukpenning, skall det anses som om
livränta utginge under sjukdomstiden. Har livränta eller del därav
eller livränta för viss tid utbytts mot ett engångsbelopp, skall anses som
om livränta utginge eller den utgående livrän tan vore förhöjd med belopp
som enligt de vid utbytet tillämpade försäkringstekniska grunderna sva
rar mot engångsbeloppet.
Folkpension och tilläggspension i form av förtidspension eller ålders
pension minskas med tre fjärdedelar av den pensionsberättigade för
samma tid tillkommande livränta såsom skadad; dock må avdrag å an
nan förtidspension än hel sådan ske endast om skadan inträffat före
den tidpunkt från vilken pensionen utgår och avdrag å tilläggspension
göras endast om den pensionsberättigade ägt tillgodoräkna sig pensio ns
poäng för minst ett år vid den tidpunk t då skadan inträffat.
Folkpension i form av ålderspension, änkepension eller barnpension
ävensom tilläggspension i form av änkepension eller barnpension mins
kas med tre fjärdedelar av den pensionsberättigade för samma tid till
kommande livränta såsom efterlevande; dock må avdrag å tilläggspen
sion göras endast om den avlidne ägt tillgodoräkna sig pensionspoäng
för minst ett år vid den ti dpunkt då skadan inträffat.
Minskning enligt denna paragraf skall i första hand göras å tilläggs
pension. U tan hinder av vad i paragrafen stadgas skall folkpension all
tid utgå, i form av förtidspension eller barnpension med minst en fjär
dedel, i form av änkepension med minst hälften samt i form av ålders
pension med minst tre fjärdedelar av belopp som eljest skolat utgå.
3 § Vid tillämpning av 1 och 2 §§ tagas andra tillägg till pension än
bamtillägg ej i beaktande. Minskning av folkpension enligt nämnda pa
ragrafer skall sist göras å barntillägg.
4 § Det pensionsbelopp som först förfaller till betalning efter beslut
1824
om pension eller om ökning av pension eller upphävande av förordnan-
¬
4e som i 16 kap. 3 § andra stycket sägs må, där den pensionsberättigade
SFS 1973: 908
under den tid å vilken pensionsbeloppet belöper i väsentlig m ån erhållit
sin försörjning av allmänna medel, till den del pensionsbeloppet mot
svarar vad den myndighet som tillhandahållit försörjningen visar sig
Jiava för nämnda tid utgivit för den pensionsberättigades samt hans
makes och minderåriga barns försörjning uppbäras av myndigheten.
Det pensionsbelopp som först förfaller till betalning efter beslut om
ålderspension eller förtidspension eller om ökning av sådan pension
eller upphävande av förordnande enligt 16 kap. 3 § andra stycket be
träffande sådan pension skall, där den pensionsberättigade under den
tid på vilken pensionsbeloppet belöper uppburit dagpenning från er
känd arbetslöshetskassa eller kontant arbetsmarknadsstöd enligt lagen
(1973: 371) om kontant arbetsmarknadsstöd, minskas med den del av
arbetslöshetsstödet som visas ha utgivits utöver vad som skulle ha utgått
om pensionsbeslutet förelegat vid utbetalningen av stödet. Vad nu sagts
skall, i de fall kontant arbetsmarknadsstöd utgått, gälla även e fter beslut
som avser änkepension.
5 § I den mån Konungen så förordnar skall från pension enligt den
na lag avdragas pension enligt utländsk lagstiftning.
SJÄTTE AVDELNINGEN
För försäkringen gemensamma bestämmelser
18 kap. Om allmänna försäkringskassor
1 § För varje landstingskommun samt varje kommun, som ej tillhör
landstingskommun, skall finnas en allmän försäkringskassa. Då särskilda
förhållanden föranleda därtill, må dock försäkringskassas verksamhets
område omfatta två landstingskommuner eller landstingskommun och
kommun som nyss sag ts. Om antalet försäkringskassor och deras verk
samhetsområden förordnar Konungen.
Allmän försäkringskassa skall inrätta lokalkontor i den mån så prövas
erforderligt.
2 § Riksförsäkringsverket utövar tillsyn över de allmänna försäk
ringskassorna, vilka hava att ställa sig verkets anvisningar till efterrät
telse.
Hos riksförsäkringsverket skall föras register över de allmänna för
säkringskassorna för inskrivning av de uppgifter, som enligt denna lag
eller vad eljest föreskrives skola intagas i registret.
3 § För allmän försäkringskassa fastställer Konungen firma.
Ej må annan än allmän försäkringskassa i sin firma eller eljest vid
beteckning av rörelsen använda ordet "försalcringskassa" tillsammans
med ordet "allmän" eller eljest i firman intaga något, varigenom kan
givas sken av att firman innehaves av allmän försäkringskassa.
1825
115-SFS 1973
¬
SFS 1973: 908
4 § För allmän försäkringskassas förbindelser häfta allenast kassans
tillgångar.
Utan riksförsäkringsverkets medgivande må allmän försäkringskassa
ej överlåta eller med inteckning för gäld belasta fast egendom och ej
heller upptaga, övertaga eller ikläda sig ansvar för lån eller åtaga sig
annan förpliktelse, såvida ej denna har omedelbart sammanhang med
kassans verksamhet.
Om vad som skall iakttagas beträffande allmän försäkringskassas till
gångar och skulder, därest kassan upphör eller dess verksamhetsområde
ändras, meddelar Konungen bestämmelser i varje särskilt fall.
5 § Allmän försäkringskassa må ej utan stöd av särskilt lagstadgande
bedriva annan verksamhet än som angives i denna lag eller i bestäm
melser, som utfärdats med stöd av densamma.
I den mån Konungen så förordnar, är allmän försäkringskassa pliktig
att biträda vid handhavandet av annan statlig social försäkrings- eller
understödsverksamhet ävensom att tillställa socialregister behövliga upp
gifter.
Allmän försäkringskassa skall tillhandagå statlig eller kommunal
myndighet, försäkringsinrättning samt arbetsgivare med yttranden och
upplysningar, i den mån hinder enligt lag eller författning ej möter
samt mera betydande olägenhet ej därigenom uppkommer för kassan.
Myndighet, som handhar arbetslöshetsförsäkring, eller lokalt organ som
i 1 kap. 2 § sägs må ej av allmän försäkringskassa förvägras begärt
biträde.
6 § I allmän försäkringskassa skola finnas styrelse, en eller flera pen
sionsdelegationer samt försäkringsnämnder enligt vad nedan stadgas. I
den mån ej annat föreskrives tillkommer det styrelsen att besluta i
angelägenheter, med vilka kassan har att taga befattning.
Stadgar för allmän försäkringskassa skola, på förslag av kassan, fast
ställas och registreras av riksförsäkringsverket. Stadgarna skola angiva
var kassans styrelse skall hava sitt säte och hur kassans värde- och
övriga säkerhetshandlingar skola förvaras.
7 § Styrelse för allmän försäkringskassa skall bestå av sju eller, om
kassans verksamhetsområde omfattar två landstingskommuner inom
skilda län, åtta ledamöter. Styrelsen för Stockholms läns allmänna för
säkringskassa skall dock bestå av nio l edamöter.
En ledamot, som skall vara ordförande, utses av Konungen, en leda
mot av socialstyrelsen samt en ledamot av länsstyrelsen; om kassans
verksamhetsområde tillhör två län, skall vardera länsstyrelsen utse en
ledamot, övriga ledamöter utses av landstinget eller, där fråga är om
kassa, vars verksamhetsområde utgöres av enbart en kommun, av kom
munfullmäktige. Omfattar kassans verksamhetsområde två landstings
kommuner, skall vartdera landstinget utse två ledamöter; utgöres verk
samhetsområdet av landstingskommun och kommun, som ej tillhör
landstingskommun, utses tre ledamöter av landstinget samt en ledamot
av kommunfullmäktige.
1826
För varje ledamot utses en suppleant.
¬
8 § Styrelseledamot utses, om icke Konungen annat förordnar, för
SFS 1973: 908
en tid av tre år, räknat från och med den 1 januari året näst efter det,
då han blivit utsedd.
Styrelseledamot må skiljas från uppdraget genom beslut av den som
utsett honom.
Avgår styrelseledamot innan den tid, för vilken h an blivit u tsedd, gått
till ända, skall för den återstående tiden utses ny ledamot i den ord
ning, vari den avgångne ledamoten blivit utsedd.
9 § Ledamot av allmän försäkringskassas styrelse skall vara svensk
medborgare. Uppdraget må ej innehavas av den som är omyndig. Ej
heller må den vara styrelseledamot som är ledamot i eller befattnings
havare vid försäkringsdomstolen eller som är i riksförsäkringsverkets
eller allmän försäkringskassas tjänst.
10 § Till styrelsesammanträde skola samtliga ledamöter kallas. Är
styrelseledamot förhindrad att tjänstgöra, skall till tjänstgöring i första
hand inkallas den för honom utsedde suppleanten. Suppleant må även
eljest närvara vid styrelsens sammanträden och skall alltid underrättas
om tid för sammanträde. Den i 12 § första stycket omförmälde direktö
ren äger deltaga i styrelsens sammanträden men ej i dess beslut.
Vid förfall för ordföranden föres ordet av den för honom utsedde
suppleanten eller, vid f örfall jämväl för denne, av den som de vid sam
manträdet närvarande utse.
Styrelsen är beslutför, då mer än halva antalet ledamöter är närva
rande. Såsom styrelsens beslut gäller den mening, om vilken de flesta
röstande förena sig, och vid lika röstetal den mening, som biträdes av
ordföranden.
Vid styrelsens sammanträden skall föras protokoll. Har ledamot, som
deltagit i ärendes behandling, från styrelsens beslut avvikande mening,
skall denna antecknas till protokollet.
11 § Styrelsen äger bemyndiga styrelseledamot eller befattningshava
re hos den allmänna försäkringskassan att teckna kassans firma samt
uppdraga åt styrelseledamot eller befattningshavare hos kassan att å
styrelsens vägnar fatta beslut i de angelägenheter, beträffande vilka så
lämpligen kan ske. Styrelsen äger föreskriva, att rätten till firmateckning
får av två eller flera personer utövas allenast i förening.
12 § Hos allmän försäkringskassa skola vara anställda en direktör, vil
ken i enlighet med de anvisningar, som lämnas av kassans styrelse, har
att leda arbetet inom kassan samt en eller flera föredragande för pen
sionsärenden. Hos sådan kassa skola jämväl vara anställda en eller flera
förtroendeläkare och förtroendetandläkare. Dessa hava att tillhandagå
kassan i frågor, som kräva medicinsk eller odontologisk sakkunskap,
och skola söka främja samarbetet mellan kassan och inom dess område
verksamma läkare och tandläkare.
Utöver de befattningshavare, som avses i första stycket, skola hos all
män försäkringskassa vara anställda tjänstemän i erforderligt antal.
1827
¬
SFS 1973: 908
13 § Befattningshavare hos allmän försäkringskassa tillsättas och ent
ledigas
1) direktör, föredragande för pensionsärenden ävensom annan tjäns
teman, beträffande vilken Konungen så föreskrivit, av rilcsförsäkrings-
verket;
2) förtroendeläkare och förtroendetandläkare av socialstyrelsen; samt
3) övriga tjänstemän av kassan.
Riksförsäkringsverket och socialstyrelsen skola vid tillsättande och
entledigande av befattningshavare hos kassan inhämta yttrande från
kassans styrelse.
För befattningshavare, för vilka Konungen så föreskrivit, skola anställ
nings- och arbetsvillkor som må bestämmas genom avtal fastställas under
medverkan av Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer
samt övriga anställnings- och arbetsvillkor fastställas i den ordning
Konungen förordnar.
I den utsträckning Konungen förordnar må försäkringskassa inrätta
ny tjänst endast efter medgivande av riksförsäkringsverket.
14 § Allmän försäkringskassas räkenskaper skola avslutas för år. Rä
kenskapsavslutningen skall vara verkställd före utgången av nästföljan-
de mars månad.
Styrelsen skall senast den 15 april varje år till revisorerna avlämna
en av styrelsens ledamöter underskriven förvaltningsberättelse för det
senast förflutna året. Styrkt avskrift av berättelsen skall samtidigt över
sändas tiU riksförsäkringsverket samt till vederbörande landsting eller
kommunfullmäktige.
Före utgången av oktober månad varje år skall styrelsen tillställa
rilcsförsäkringsverket en beräkning av kassans förvaltningskostnader för
nästföljande år.
15 § Då bokslut är uppgjort för allmän försäkringskassa, skall vad av
kassans inkomster avseende sjukförsäkring enligt 2—4 kap. ej åtgått
för löpande utgifter under det år bokslutet avser avsättas till en fond
för den obligatoriska sjukförsäkringen.
Fondens kapital och avkastning må tagas i anspråk allenast i den mån
kassans inkomster avseende försälcringen ej förslå till täckande av lö
pande utgifter.
Angående förvaltningen av fond som avses i denna paragraf förord
nar Konungen med riksdagen.
16 § För granskning av styrelsens förvaltning och den allmänna för
säkringskassans räkenskaper skola för varje år utses en revisor a v riks
försäkringsverket och två revisorer av landstinget eller, där fråga är
om kassa, vars verksamhetsområde utgöres av enbart en kommun, av
kommunfullmäktige. Omfattar kassans verksamhetsområde två lands
tingskommuner, skall vartdera landstinget utse en revisor; utgöres
verksamhetsområdet av landstingskommun och kommun, som ej till
hör landstingskommun, skall en revisor utses av landstinget och en re
visor av kommunfullmäktige.
1828
För varje revisor utses en suppleant.
¬
Revisor må skiljas från uppdraget av den som utsett honom.
SFS 1973: 908
Revisor skall hava den erfarenhet beträffande bokföring och insikt
i ekonomiska förhållanden, som med hänsyn till kassans verksamhet
erfordras för uppdraget. Till revisor må ej utses den som är i kassans
eller styrelseledamots tjänst, ej heller nära anhörig till styrelseledamot.
17 § Revisor äger när som helst inventera den allmänna försäkrings
kassans medel och övriga tillgångar samt granska dess böcker, räken
skaper och andra handlingar. Styrelsen och direktören må ej vägra att
lämna av revisor begärd upplysning angående förvaltningen.
Revisorerna hava att ställa sig tUl efterrättelse de särskilda föreskrif
ter, som riksförsäkringsverket meddelar.
Revisorerna skola inom fyra veckor från den dag de mottagit sty
relsens förvaltningsberättelse till styrelsen överlämna en av dem under
skriven revisionsberättelse. Styrkt avskrift av revisionsberättelsen skall
samtidigt tillställas riksförsäkringsverket samt vederbörande landsting
eller kommunfullmäktige.
18 § Talan mot styrelseledamot på grund av hans uppdrag må ej an
ställas, därest icke riksförsäkringsverket skriftligen till honom framställt
anmärkning mot det förfarande, å vilket talan gnmdas, inom tre år efter
utgången av det år, då förfarandet ägt rum. Vad nu sagts gäller ej talan,
som grundas på att styrelseledamot begått brottslig handling. Riksför
säkringsverket äger förordna ställföreträdare för styrelsen att föra den
allmänna försäkringskassans talan.
Talan mot revisor på grund av hans uppdrag må ej anställas, sedan
två år förflutit från det revisoremas berättelse överlämnades till styrel
sen, såvida icke talan grundas på att revisor begått brottslig handling.
19 § Styrelseledamot, direktör eller revisor i allmän försäkringskassa,
som vid fullgörandet av sitt uppdrag uppsåtligen eller av vårdslöshet
tillskyndat kassan eller tredje man skada, är pliktig att utgiva ersättning
för skadan. Föreligger allenast ringa vårdslöshet, må ersättningen ned
sättas, om det med hänsyn jämväl till skadans storlek och omständighe
terna i övrigt prövas skäligt.
Äro flera ersättningsskyldiga för skada, svara de för ersättningen en
för alla och alla för en, den vars ersättningsskyldighet nedsatts dock
allenast med det nedsatta beloppet. Sinsemellan skola de taga del i er
sättningens gäldande efter vad som med hänsyn till den större eller
mindre skuld, som finnes ligga envar av dem till last, samt till omstän
digheterna i övrigt prövas skäligt.
20 §ö Frågor om förtidspension, invaliditetstillägg, invaliditetsersätt
ning och vårdbidrag avgöras i allmän försäkringskassa av en pensionsde
legation, bestående av sju ledamöter. Dessa äro ordföranden i kassans
styrelse, som tillika fÖr orde t i delegationen, två av socialstyrelsen utsed
da läkare, två av riksförsäkringsverket utsedda ledamöter som skola hava
särskild erfarenhet av arbetsförhållanden och två av landstinget eller,
om kassans verksamhetsområde utgöres av enbart en kommun, av kom-
Senaste lydelse 1970; 186.
1829
¬
SFS 1973:908
munfullmäktige utsedda ledamöter. Omfattar kassans verksamhetsom
råde två landstingskommuner eller landstingskommun och kommun,
som ej tillhör landstingskommun, skola landstingen eller landstinget och
kommunfullmäktige vardera utse en ledamot. Då skäl äro därtill må
Konungen utse särskild ordförande i pensionsdelegation.
Suppleant för ordförande, som tillika är ordförande i ka^^ans styrel
se, är den för honom utsedde suppleanten i styrelsen, såvida icke Ko
nungen förordnar annorlunda. För annan ordförande, så ock för annan
ledamot än ordförande utses en suppleant. Konungen må dock före
skriva att för envar av de av socialstyrelsen utsedda läkarna skola utses
två suppleanter.
I allmän försäkringskassa må med Konungens medgivande finnas
flera pensionsdelegationer.
21 § Pensionsdelegation är beslutför då minst fyra ledamöter äro när
varande. I delegationens sammanträden men ej i dess beslut äga den
allmänna försäkringskassans direktör samt en företrädare för länsar
betsnämnden deltaga.
I övrigt skall vad i 8—10 §§ är stadgat med avseende på styrelse äga
motsvarande tillämpning med avseende på pensionsdelegation; dock må
förtroendeläkare hos allmän försäkringskassa vara ledamot av pensions
delegation. Har föredraganden från beslutet avvikande mening, skall
denna antecknas till protokollet.
22 § Ärende avgöres i pensionsdelegation efter föredragning av före
dragande för pensionsärenden.
I ärende, som handlägges av pensionsdelegation, må envar som saken
rör eller som eljest antages kunna lämna upplysningar av betydelse hö
ras.
Begär den saken rör att bliva muntligen hörd inför pensionsdelega
tion, skall hans begäran villfaras, om ej särskilda skäl däremot äro.
23 § I allmän försäkringskassa prövas i den utsträckning varom stad
gas i särskild författning frågor rörande folkpension av försäkrings
nämnder. Nämnderna skola även tillhandagå kassans styrelse, pensions
delegation och lokalkontor med råd och upplysningar angående lokala
angelägenheter.
Försäkringsnämnd skall finnas för varje kommun. Med riksförsäk
ringsverkets medgivande må dock försäkringsnämnds verksamhetsom
råde omfatta flera kommuner eller del av kommun.
1830
24 § Försäkringsnämnd skall bestå av minst fem och högst sju av kom
munen utsedda ledamöter. Består nämndens verksamhetsområde av flera
kommuner, bestämmer dock riksförsäkringsverket antalet ledamöter
och huru många ledamöter som skola utses av varje kommun. För varje
ledamot utses en suppleant. Nämnden utser inom sig ordförande och
vice ordförande.
Vad i 8—10 §§ är stadgat med avseende på styrelse skall äga mot
svarande tillämpning med avseende på försäkringsnämnd.
Föredragning inför försäkringsnärand verkställes av den som den
allmänna försäkringskassans styrelse utser därtill.
¬
25 § Arvode och annan ersättning till ordförande i styrelse och till le-
SFS 1973: 908
dämot av pensionsdelegation fastställas av Konungen.
Arvode och annan ersättning till annan ledamot av styrelse än ord
förande, till ledamot av försäkringsnämnd, till revisor och till sådan
ställföreträdare för styrelse som omförmäles i 18 § första stycket fast
ställas av riksförsäkringsverket.
Arvode och annan ersättning som avses i denna paragraf utgivas av
den allmänna försäkringskassan.
26 § Vad i detta kapitel är stadgat om ledamot av styrelse, pensions
delegation eller försäkringsnämnd samt om revisor skall i tillämpliga
delar gälla beträffande suppleant.
Har suppleant för styrelseledamot deltagit i behandlingen av fråga
rörande rättshandling gentemot tredje man, är den omständigheten att
förutsättningar för hans inträde i styrelseledamots ställe saknades, utan
verkan mot tredje man, om denne ej insåg eller bort inse nämnda för
hållande.
27 § I det i 2 § omförmälda registret skall för varje allmän försäk
ringskassa antecknas styrelseledamots, suppleants och firmatecknares
fullständiga namn och hemvist samt vad som gäller beträffande rätten
att teckna kassans firma.
Ändring i förhållande varom anteckning sålunda skett är ej gällande
gentemot tredje man förrän ändringen registrerats eller därförutan kom
mit till tredje mans kännedom.
28 § Vad ledamot av styrelse, pensionsdelegation eller försäkrings
nämnd, revisor eller befattningshavare hos allmän försäkringskassa så
ock den som eljest biträder sådan kassa under sin verksamhet hos kassan
erfarit rörande enskilds personliga förhållanden må ej obehörigen yp
pas. Bryter någon häremot, straffes med dagsböter eller fängelse i högst
sex månader, där ej gärningen är belagd med straff i strafflagen.
Alla handlingar i förekommande ärenden skola så förvaras, att de
icke äro tillgängliga för obehöriga.
19 kap. Om försäkringens finansiering
1
Arbetsgivare skaU enligt vad nedan sägs för varje år erlägga so
cialförsäkringsavgift till sjukförsäkringen, folkpensioneringen och för
säkringen för tilläggspension.
Avgift till sjukförsäkringen och till folkpensioneringen utgår å sum
man av vad arbetsgivaren under året till arbetstagare hos honom i pen
ningar eller naturaförmåner i form av kost eller bostad utgivit såsom
lön eller, där fall som avses i 3 kap. 2 § andra stycket sista punkten är
för handen, annan ersättning för utfört arbete.
Avgift till försäkringen för tilläggspension utgår å summan av vad
arbetsgivaren under året till arbetstagare hos honom i penningar eller
naturaförmåner i form av kost eller bostad utgivit såsom lön eller, där
o Senaste lydelse 1973:481.
1831
¬
SFS 1973: 908
fall som avses ill kap. 2 § andra stycket är för handen, annan ersätt
ning för utfört arbete, sedan från nämnda summa dragits ett belopp
motsvarande det vid årets ingång gällande basbeloppet multiplicerat
med det beräknade genomsnittliga antalet arbetstagare hos arbetsgivaren
under året. Härvid skall arbetstagare, som under hela året varit an
ställd med full arbetstid, räknas såsom en arbetstagare och arbetstagare,
som under året varit anställd i mindre omfattning, medräknas i mot
svarande mån. Det antal arbetstimmar per år som i allmänhet skall an
ses motsv ara full arbetstid fastställes av Konungen efter förslag av riks
försäkringsverket. Genomsnittliga antalet arbetstagare beräknas med en
decimal. Om särskilda skäl föranleda därtill, må avgift beräknas på sätt
som avviker från vad nu stadgats men som giver i huvudsak samma
resultat.
Vid beräkning av avgift enligt denna paragraf skall hänsyn icke tagas
till arbetstagare, vars lön under året ej uppgått till femhundra kronor
och ej heller tiU arbetstagares lön eller ersättning i vad den för år räknat
överstiger sju och en halv gånger det vid årets ingång gällande basbelop
pet. Vad gäller sjukförsäkringen och folkpensioneringen skall vidare,
där ej fall som avses i 3 kap. 2 § andra stycket sista punkten är för
handen, vid beräkning av avgift bortses från arbetstagare, som icke är
obligatoriskt försäkrad enligt lagen om yrkesskadeförsäkring. Såvitt an
går försäkringen för tilläggspension skall bortses från arbetstagare, som
vid årets ingång uppnått sextiofem års ålder, så ock från arbetstagare i
fall då lön eller annan ersättning till honom antingen enligt 11 kap. 2 §
tredje eller fjärde stycket icke räknas såsom inkomst av anställning eller,
om arbetstagaren icke är svensk medborgare och ej heller är bosatt
härstädes, avser arbete utom riket.
Avgift erlägges icke för arbetstagares lön vid sjukdom eller ledighet
för vård av sjukt barn eller med anledning av barns födelse till den del
lönen motsvarar sjukpenning eller föräldrapenning, som arbetsgivare
äger uppbära enligt 3 kap. 16 §.
2 § Försäkrad, som vid utgången av visst år är inskriven hos allmän
försäkringskassa och ej fyllt sextiosju år och ej heller för december må
nad samma år åtnjutit ålderspension eller förtidspension enligt denna
lag, skall för nämnda år till kassan erlägga sjukförsäkringsavgift under
förutsättning att till statlig inkomstskatt beskattningsbar inkomst beräk
nats för honom vid taxering året närmast efter det år avgiften avser.
3 §''' Försäkrad, som vid utgången av visst år är inskriven hos allmän
försäkringskassa, skall för nämnda år erlägga socialförsäkringsavgift till
folkpensioneringen under förutsättning att han under året haft inkomst
av annat förvärvsarbete enligt 11 kap. 3 §. Avgift erlägges dock ej av
den som vid årets ingång uppnått sextiofem års ålder och ej heller av
den som för december månad samma år åtnjutit ålderspension eller
förtidspension enligt denna lag.
Vid beräkning av avgift enligt första stycket tages icke hänsyn till
inkomst som för år räknat ej uppgått tUl femhundra laonor eller till den
del den överstiger sju och en halv gånger det vid årets ingång gällande
1832
' Senaste lydelse 1973; 465.
¬
basbeloppet. Har den försäkrade haft inkomst såväl av anställning som
SFS 1973: 908
av annat förvärvsarbete, tages icke hänsyn till sistnämnda inkomst till
den del summan av inkomsterna överstiger sju och en halv gånger det
vid årets ingång gällande basbeloppet.
Försäkrad, för vilken för visst år fastställts pensionsgrundande in
komst på grundval av inkomst av annat förvärvsarbete, skall för nämnda
år erlägga tilläggspensionsavgift å den pensionsgrundande inkomsten, i
vad denna härrör från inkomst av annat förvärvsarbete.
Avgift erlägges icke för inkomst, som avses i 11 kap. 3 § första
stycket d).
4 § Avgift till sjukförsäkringen enligt 1 § skall utgå med tre och
åtta tiondels procent av det belopp, varå avgiften skall beräknas. In
flutna avgifter fördelas mellan de allmänna försäkringskassorna i för
hållande till deras utgifter under året för sjukförsäkringsförmåner, in
beräknat de utgifter för läkemedel, som åvila kassorna, samt för förvalt
ning. K onungen äger förordna, att viss del av medlen skall ingå till en
fond, benämnd allmänna sjukförsäkringsfonden, vilken förvaltas enligt
grunder som fastställas i enahanda ordning.
I fråga om sådan arbetstagare hos redare som avses i 1 § första styc
ket förordningen (1958; 295) om sjömansskatt beräknas avgiften till
sjukförsäkringen enligt procentsats som Konungen fastställer. Procent
satsen skall för visst år utgöra bestämd andel av den i första stycket an
givna procentsatsen. Nämnda andel skall svara mot förhållandet mellan
antalet svenska sjömän och hela antalet sjömän på svenska handels
fartyg i medeltal för den 31 oktober under de tre år, som närmast
föregått det år då procentsatsen fastställes. Hänsyn tages härvid ej till
fartyg med en bruttodräktighet understigande trehundra registerton.
Procentsatsen beräknas med två decimaler.
4 a § Avgift till folkpensioneringen enligt 1 eller 3 § skall utgå med
tre och tre tiondels procent av det belopp, på vilket avgiften skaU be
räknas. I fråga om sådan arbetstagare hos redare som avses i 1 § första
stycket förordningen (1958: 295) om sjömansskatt beräknas dock av
giften efter den lägre procentsats som Konungen fastställer med mot
svarande tillämpning av 4 § andra stycket. Avgifterna tillföras staten.
5 § Avgift till försäkringen för tilläggspension enligt 1 § samt tilläggs
pensionsavgift enligt 3 § skola utgå efter en procentsats, som fastställes
av Konungen med riksdagen. Procentsatsen skall vara så avvägd att av
gifterna i förening med andra tillgängliga medel förslå till bestridande
av pensionsutbetalningar, förvaltningskostnader och andra försäkringen
för tilläggspension åvilande utgifter ävensom till den fondering som
finnes erforderlig.
Beslut om den procentsats, som skall tillämpas för visst år, skall fattas
senast under året dessförinnan. Riksförsäkringsverket åligger att vart
femte år framlägga förslag beträffande procentsatserna under nästföl-
jande sju år, i den mån uttaget icke redan beslutats.
De avgifter, som avses i första stycket, skola ingå till en fond, be
nämnd allmänna pensionsfonden, med vars tillgångar kostnaderna för
försäkringen för tilläggspension skola bestridas.
1833
¬
SFS 1973:908
Allmänna pensionsfonden förvaltas på sätt Konungen med riksdagen
förordnar.
6 § Sjukförsäkringsavgift fastställes av riksförsäkringsverket efter den
allmänna försäkringskassans hörande. Sådan avgift beräknas för helt år
och utgår för varje avgiftspliktig med visst belop p i hela kronor, varvid
öretal bortfaller.
Avgiften skall vara avvägd så, att den i förening med andra medel
som äro tillgängliga för motsvarande ändamål förslår till bestridande
av den allmänna försäkringskassans utgifter för sjukförsäkringsförmå
ner, inberäknat de utgifter för läkemedel som åvila kassan, samt till för
valtningskostnader och erforderlig fondering.
Avgiften består av en fast och en rörlig del. Den fasta delen skall vara
lika stor för samtliga avgiftspliktiga försäkrade i landet. Den rörliga de
len skall utgöra en kvotdel av den försäkrades inkomst av förvärvs
arbete det år avgiften avser. Vid fastställande av denna kvotdel skall
beaktas om inkomsten härrör från anställning eller från annat förvärvs
arbete. Härrör inkomsten från annat förvärvsarbete än anställning skall
även beaktas om karenstid gäller för sjukpenningförsäkringen.
Vid beräkning av inkomst enligt tredje stycket gälla bestämmelserna
i 3 kap. 2 § i tillämpliga delar. Hänsyn tages dock ej till lön eller annan
gottgörelse som utgör beskattningsbar inkomst enligt förordningen
(1958: 295) om sjömansskatt.
Försäkrads sjukförsäkringsavgift må icke överstiga ett belopp mot
svarande en tiondel av hans till statlig inkomstskatt beskattningsbara
inkomst vid taxering året närmast efter det år avgiften avser,
7 § Statsbidrag utgår för varje år med en tredjedel av allmän för
säkringskassas utgifter för sjukförsäkringsförmåner, inberäknat de ut
gifter för läkemedel som åvila kassan, samt för förvaltning.
8 § Förutom genom avgifter enligt 1 och 3 §§ bestridas kostnaderna
för folkpensioneringen av statsmedel, om ej annat särskilt föreskrivits.
9 § Om debitering och uppbörd av avgifter enligt 1 § samt av tilläggs
pensionsavgifter enligt 3 § ävensom angående befrielse i vissa fall från
skyldighet att erlägga avgift av sistnämnda slag förordnar Konungen med
riksdagen.
10 §® Om debitering och uppbörd av sjukförsäkringsavgifter och av
gifter till folkpensioneringen enligt 2 och 3 §§ stadgas i uppbördsförord
ningen.
Allmän försäkringskassa äger i den ordning Konungen bestämmer av
statsverket uppbära hela beloppet av de sjukförsäkringsavgifter, som vid
debitering av slutlig skatt debiterats för kassans räkning.
Har försäkrad, som är pliktig att erlägga sjulcförsäkringsavgift enligt
2 § eller avgift till folkpensioneringen enligt 3 §, avlidit skall 75 § 1
mom. kommunalskattelagen (1928: 370) äga motsvarande tillämpning
beträffande befrielse från skyldighet att erlägga sådan avgift.
1834
® Senaste lydelse 1972: 84.
¬
Ii § I avräkning å de avgifter, som tillkomma allmän försäkringskas-
SFS 1973: 908
sa, äger kassan av statsverket erhålla förskott enligt de föreskrifter Ko
nungen utfärdar.
20 kap. Övriga bestämmelser
1 § I denna lag avses, där ej annat framgår, med år kalenderår och
med månad kalendermånad,
2 § Vid tillämpning av bestämmelse i 3 kap. 1 och 9 §§ samt 21 kap.
1 § om försäkrad, som sammanbor med barn, skall med barn som där
sägs likställas fosterbarn.
Med förälder skall vid tillämpning av bestämmelserna i 3 kap. 9 och
12—14 §§ samt 9 kap. 4 § likställas den, med vilken förälder är eller
varit gift eller har eller har haft barn, om de stadigvarande sammanbo.
3 § Ersättning enligt denna lag må indragas eller skäligen nedsättas,
om den som är berättigad till ersättningen
a) uppsåtligen åsamkat sig sjukdom eller skada, som orsakat den utgift
eller nedsättning av arbetsförmågan, för vilken ersättning begäres;
b) ådragit sig sjukdomen eller skadan vid förövandet av handling,
för vilken ansvar genom lagakraftägande dom ådömts honom;
c) vägrar att underkasta sig undersökning av läkare eller att följa
läkares föreskrifter eller eljest gör sig skyldig till grov ovarsamhet ur
hälsosynpunkt;
d) medvetet eller av grov vårdslöshet lämnar oriktig eller vilseledande
uppgift angående förhållande, som är av betydelse för rätten till er
sättning.
Vägrar försäkrad utan giltig anledning att underkasta sig åtgärd av
beskaffenhet som avses i 4 kap. 2 §, må sjukpenning eller förtidspen
sion helt eller delvis tills vidare förvägras honom, under förutsättning
att han erinrats om denna påföljd.
4 § Har någon genom oriktiga uppgifter eller genom underlåtenhet att
fullgöra honom åvilande uppgifts- eller anmälningsskyldighet eller an-
norledes förorsakat att ersättning utgått obehörigen eller med för högt
belopp, eller har någon eljest obehörigen eller med för högt belopp
uppburit ersättning och har han skäligen bort inse detta, skall återbetal
ning ske av vad för mycket utbetalats, där ej i särskilt fall anledning
föreligger att helt eller delvis eftergiva återbetalningsskyldighet.
Har återbetalningsskyldighet ålagts någon enligt första stycket, må
vid se nare utbetalning till honom i avräkning å vad för mycket utgått
innehållas skäligt belopp. Avdrag å tilläggspension må tillika göras för
ogulden tilläggspensionsavgift, såvida enligt 11 kap. 6 § första stycket
pensionspoäng som svarar mot avgiften tillgodoräknats den försäkrade
för det år som avgiften avser.
5 § Ersättning enligt denna lag, som ej lyfts före utgången av andra
året efter det varunder beloppet förfallit till betalning, skall vara för
verkad.
1835
¬
SFS 1973: 908
6 § Fordran å ersättning enligt denna lag, som innestår hos riksför
säkringsverket eller allmän försäkringskassa, må ej utmätas. Rätt till
ersättning må ej heller överlåtas, innan ersättningen är tillgänglig för
lyftning.
Bestämmelserna i första stycket hindra ej utmätning av pensionsbe
lopp enligt vad som föreskrives i utsökningslagen.
7 § Äger någon rätt till ersättning enligt denna lag, är han ej därav
hindrad att göra gällande det anspråk på skadestånd utöver ersättning
en, som må tillkomma honom.
Ersättning enligt denna lag må ej återkrävas av den som är skyldig
att utgiva skadestånd till den ersättningsberättigade.
8 § Den som är försäkrad eller eljest äger rätt till ersättning enligt
denna lag åligger att, i enlighet med de föreskrifter som meddelas av
Konungen eller, efter Konungens bestämmande, av riksförsäkringsver
ket, lämna de uppgifter, som äro av betydelse för tillämpningen av lagen.
Beträffande omyndig åvilar uppgiftsskyldigheten förmyndaren.
9 § Statliga och kommunala myndigheter ävensom arbetsgivare och
försäkringsinrättningar äro pliktiga att på begäran lämna försäkrings
domstolen, riksförsäkringsverket, allmän försäkringskassa eller lokalt
organ som i 1 kap. 2 § sägs uppgift för namngiven person rörande för
hållande, som är av betydelse för tillämpningen av denna lag.
Arbetsgivare, som underlåter att fullgöra honom enligt första stycket
åvilande uppgiftsskyldighet, straffes med böter, högst etthundra kro
nor.
10 § Talan mot beslut av allmän försäkringskassa i ärende angående
försäkring enligt denna lag föres genom besvär hos riksförsäkringsver
ket.
Beslut av allmän försäkringskassa som fattats i pensionsdelegation,
skall, ändå att beslutet icke överklagats, prövas av riksförsäkringsverket
såvida delegationens ordförande eller föredraganden anmält från beslu
tet avvikande mening. Riksförsäkringsverket äger ock eljest, utan att
talan föres, till prövning upptaga ärende som avses i första stycket.
11 § Uppstår tvist mellan allmänna försäkringskassor angående tolk
ning eller tillämpning av denna lag, skall tvisten på yrkande av någon
av kassorna avgöras av riksförsäkringsverket.
12 § Mot riksförsäkringsverkets beslut i fråga, varom i 10 eller 11 §
förmäles, föres talan genom besvär hos försäkringsdomstolen.
Riksförsäkringsverkets beslut i fråga som i första stycket sägs ma av
verket underställas försäkringsdomstolens prövning, om det för enhetlig
lagtolkning eller rättstillämpning är av synnerlig vikt att saken prövas av
domstolen eller eljest särskUda skäl förefinnas för sådan prövning.
13 § Bcsvärshandling skall tillställas den myndighet som meddelat be-
1836
slutet.
¬
Den omständigheten att besvärshandlingen tillställts den myndighet,
SFS 1973: 908
som har att pröva besvären, utgör ej hinder för besvärens upptagande till
prövning, därest handlingen inkommit före besvärstidens utgång.
Allmän försäkringskassas och riksförsäkringsverkets beslut lända till
omedelbar efterrättelse, om ej annat föreskrivits i beslutet eller bestära-
mes av myndighet som har att pröva beslutet.
14 § Beträffande fullföljd av talan i vissa fall skall gälla vad därom
är stadgat i författning som avses i 11 kap. 4 § eller 19 kap. 9 § eller
10 § första stycket. I fråga om besvär över beslut i ärende, som avses
i 19 kap. 10 § sista stycket, skall vad som gäller beträffande besvär över
beslut enligt 15 § 1 mom. förordningen om statlig inkomstskatt äga
motsvarande tillämpning.
15 § Konungen äger träffa överenskommelse med främmande makt
angående utsträckt tillämpning av denna lag eller om undantag i vissa
fall från vad i lagen är stadgat.
16 § De närmare föreskrifter, som finnas erforderliga för tillämpning
en av denna lag, meddelas av Konungen eller, efter Konungens bemyn
digande, av riksförsäkringsverket.
SJUNDE AVDELNINGEN
Frivillig försäkring
21 kap. Om frivillig sjnkpenningförsäkring
1 § Försäkrad, som enligt bestämmelserna i 3 kap. är berättigad att
vid sjukdom uppbära sjukpenning och som ej åtnjuter förtidspension
enligt denn a lag, skall, såframt han är gift och stadigvarande samman
bor med sin make eller, i annat fall, stadigvarande sammanbor med barn
under sexton år till honom eller hans make eller med någon, med vilken
han varit gift eller har eller har haft barn, genom frivilliga avgifter
kunna hos den allmänna försäkringskassa, hos vilken han är inskriven,
försäkra sig för erhållande av visst sjukpenningtillägg.
Genom frivilliga avgifter skall ock hos allmän försäkringskassa in
skriven försäkrad, vilken till följd av studier eller annan utbildning,
som beräknas pågå minst ett halvt år, icke eller endast i ringa ut
sträckning ägnar sig åt förvärvsarbete, kunna hos kassan försäkra sig
för erhållande av viss sjukpenning eller av visst tillägg till den sjuk
penning, vartill han är berättigad enligt 3 kap.
Sjukpenning som avses i denna paragraf må ej uppgå till högre be
lopp än tjugu kronor för dag. Ej heller må sjukpenningtillägg uppgå
till högre belopp än som motsvarar sldllnaden mellan tjugu kronor
och den sjukpenning, vartill den försäkrade är berättigad enligt 3 kap.
Vid tillämpning av 16 kap. 1 § andra stycket och 17 kap. 1 § skall
med sjukpenning som där sägs likställas sjukpenning och sjukpenning
tillägg på grund av försäkring som avses i denna paragraf.
1837
¬
SFS 1973: 908
ningförsäkrad enligt de nya bestämmelserna skall vid sjukdorn uppbära
sjukpenning jämte barntUIägg enligt äldre bestämmelser så länge hans
inkomst av förvärvsarbete uppgår till ettusenåttahundra kronor men ej
till fyratusenfemhundra kronor. I fråga om ändring av sjukpenningklass
skall dock de nya bestämmelserna i 3 kap. 5 § äga motsvarande tillämp
ning. Sjukpenning som här avses hänföres ej till pensionsgrundande in
komst för tilläggspension.
Den som vid ikraftträdandet har sjukpenningförsäkring som beträf
fande tilläggssjukpenning gäller med karenstid får utan hinder av de
särskilda villkoren i 3 kap. 11 § andra stycket övergå till försäkring med
kortare karenstid eller utan karenstid, såvida han gör framställning här
om till den allmänna försäkringskassan före utgången av mars månad
1974.
Försäkrad som enligt 11 kap. 7 § anmält undantagande från för
säkringen för tilläggspension får före utgången av mars månad 1974 —
utan hinder av de särskilda villkoren i andra stycket första punkten
nämnda paragraf — återkalla denna anmälan med verkan från och
med ingången av år 1974. I faU som här avses skall beträffande val av
karenstid för sjulq)enningförsäkring bestämmelserna i föregående stycke
äga motsvarande tillämpning.
Bestämmelserna i 15 kap. 2 § skall fortfarande gälla såvitt avser tid
före ikraftträdandet.
Beträffande den som är berättigad att uppbära omställningsbidrag
enligt 102 § arbetsmarknadskungörelsen (1966: 368) efter utgången av
år 1973 skall i fråga om rätt till förtidspension enligt 7 kap. 1 § andra
stycket samt i fråga om tillgodoräknande av pensionsgrundande inkomst
för tilläggspension enligt 11 kap. 2 § bestämmelserna om försäkrad
som uppbär kontant arbetsmarknadsstöd i tillämpliga delar gälla. Mot
svarande skall gälla vid tillämpning av bestämmelserna i 3 kap, 10 §.
Då beslut om ålderspension eller förtidspension meddelas i fall då någon
uppburit omställningsbidrag, skall bestämmelserna i 17 kap. 4 § andra
stycket om kontant arbetsmarknadsstöd i tillämpliga delar gälla.
1. Denna lag^^ träder i kraft den 1 januari 1974.
2. Moderskapspenning får efter ikraftträdandet utbetalas i anledning
av bamsbörd som inträffat dessförinnan. Har kvinna före utgången av
år 1973 uppburit förskott på moderskapspenning får hon uppbära åter
stående del av moderskapspenningen utan hinder av att barnsbörden in
träffat efter den 1 januari 1974.
3. Har kvinna i anledning av bamsbörd uppburit moderskapspenning
eller förskott därå, skall från föräldrapenning som utgår i anledning av
barnets födelse avräknas ett belopp av sex kronor för dag.
4. Tid då tilläggssjukpenning utgått enligt bestämmelserna i 3 kap.
13 § i nuvarande lydelse avräknas från den tid föräldrapenning får utgå
enligt de nya bestämmelserna i sagda paragraf.
5. Rätt till vårdbidrag i form av invaliditetsersättning upphör med ut
gången av år 1973. Utan hinder av att lagen icke trätt i kraft får allmän
försäkringskassa under år 1973 besluta att förmån enligt de nya bestäm
melserna i 9 kap. 4 § skall utgå fr. o. m. den 1 januari 1974.
1840
12 19 73:473.
¬
6, Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till föreskrift
SFS 1973: 908
som ersatts genom bestämmelse i denna lag, tillämpas i stället den nya
bestämmelsen.
Denna lag^^ träder i kraft den 1 januari 1974, då förordningen
(1959: 555) angående redares avgifter i vissa fall enligt lagen om allmän
försäkring upphör att galla. De nya bestämmelserna i 2 kap. 7 och 9 §§
tillämpas dock för tid från och med den 1 juli 1973.
Äldre bestämmelser skall alltjämt gälla i fråga om avgift för tid före
ikraftträdandet.
För åren 1974—1980 skall 2 § förordningen (1959: 555) angående
redares avgifter i vissa fall enligt lagen om allmän försäkring fortfaran
de äga tillämpning i fråga om berälcningen av den procentsats, varmed
avgiften till försäkringen för tilläggspension skall utgå. Därvid skall dock
det med bestämmelsen åsyftade medelantalet svenska sjömän ökas, så
vitt gäller beräkningen av procentsatsen
för år 1974 med en åttondel,
för år 1975 med en fjärdedel,
för år 1976 med tre åttondelar,
för år 1977 med hälften,
för år 1978 med fem åttondelar,
för år 1979 med tre fjärdedelar,
för år 1980 med sju åttondelar,
av motsvarande medelantal utländska sjömän på svenska handelsfartyg.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974, då lagen (1962: 398) om
finansiering av folkpensioneringen upphör att gälla. Sistnämnda lag äger
dock alltjämt tillämpning i fråga om påföring av folkpensionsavgift på
grund av taxering år 1974 eller tidigare år eller eftertaxering för år 1974
eller tidigare år.
De nya bestämmelserna i 18 kap. 20 § skall icke äga tillämpning i
fråga om beslut som avses i punkt 5 av övergångsbestämmelserna till
lagen (1973: 473) om ändring i lagen (1962: 381) om allmän försäkring.
CARL GUSTAF
SVEN A SPLING
(Socialdepartementet)
" 1973:481.
¬