SFS 1973:908

SFS 1973:908 Lag

Utkom från tr ycket

ändriog i lagcE (1962: 381) om allmän försäkring;

den 18 dec. 1973

utfärdad den 7 december 1973.

Kungl, Maj:t förordnar med riksdagen^ i fråga om lagen (1962:381)

|

om allmän försäkring,

dels att rubriken till 3 kap. skall lyda "Om sjulqperming och föräldra-

^

penning",

dels att 16 kap. 1, 2 och 9 §§, 18 kap. 20 § samt 19 kap. 1, 3, 8 och

10 §§ skall ha nedan angivna lydelse,

1796

1 Prop. 1973: 144, SfU 28, rskr 3 39.

^

¬

dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 19 kap. 4 a §, av nedan

SFS 1973: 908

angivna lydelse.

Till följd härav kommer lagen att ha följande lydelse frän och med

den dag då denna lag träder i Icraft.

FÖRSTA AVDELNINGEN

Inledande bestämmelser

1 kap. Försäloingens omfattning m. m.

1 § Den allmänna försäkringen består av sjukförsäkring, folkpensio­

nering och försäloring för tilläggspension.

Till den allmänna försäkringen äro anslutna frivillig sjukpenningför­

säkring och frivillig pensionsförsäkring.

2 § Den allmänna försäkringen handhaves av riksförsäkringsverket,
de allmänna försälcringskassoma samt de lokala organ, som Konungen

bestämmer.

3 § Försäkrade enligt denna lag äro svenska medborgare, så ock de
som utan att vara svenska medborgare äro bosatta i riket.

Den som ej är svensk medborgare men är anställd i redarens tjänst

ombord på svenskt handelsfartyg är försäkrad för tilläggspension, även
om han ej är bosatt i riket. Detta gäller dock icke den som är anställd
uteslutande för fartygs iståndsättande eller uppläggning eller för tillsyn
eller betjäning vid fartygs uppehåll i hamn. Med svenskt handelsfartyg

likställes i denna lag utländskt handelsfartyg, som svensk redare förhyr

obemannat.

Såvitt angår försäkringen för tilläggspension är den som enligt 11 kap.

6 § tillgodorälcnats pensionspoäng försäkrad, även om han ej längre
uppfyller förutsättningarna enligt första eller andra stycket.

4 § Från och med den månad varunder försäkrad uppnår sexton års

ålder skall han, därest han är bosatt i riket, vara inskriven hos allmän

försäkringskassa.

Försäkrad skall vara inskriven hos den kassa, inom vars verksam­

hetsområde han är mantalsskriven. Är den försäkrade ej mantalsskriven
i riket, skall han vara inskriven hos den kassa, inom vars verksamhets­

område han är bosatt vid årets ingång, eller, om han bosätter sig i riket

senare under året, hos den kassa, inom vars verksamhetsområde bosätt­
ningen äger rum.

5 § Allmän försäkringskassa skall inskriva försälcrad, så snart kassan

erhållit kännedom om att han skall vara inskriven hos kassan. Inskriv­
ning gäller från den tidpunkt, då sådant förhållande inträtt att den

försäkrade skall vara inskriven, dock tidigast från och med tredje må­

naden före den, då han inskrives.

Skall försäkrad, som ej är mantalsskriven i riket, vara inskriven hos

försäkringskassa enligt vad i 4 § sägs, åligger det honom att inom två

veckor från den tidpunkt då sådant förhållande inträtt att han skall vara

1797

inskriven an mäla sig till den kassa, hos vilken han skall inskrivas.

¬

SFS 1973: 908

Så snart allmän försälcringskassa erhållit kännedora om att försäkrad

ej längre skall vara inskriven hos kassan, skall kassan avföra honom

från sitt register över inskrivna försäkrade med verkan från den tid­

punkt, då sådant förhållande inträtt att inskrivningen skall upphöra.

6 § Inom den allmänna försäkringen skola de beräkningar, som an­

givas i denna lag, göras på grundval av ett basbelopp.

Basbeloppet fastställes av Konungen för varje månad och utgör

fyratusen kronor multiplicerat med det tal, vilket angiver förhållandet

mellan det allmänna prisläget under andra månaden före den som

basbeloppet avser och prisläget i september 1957. Ändring av nämnda
tal må ej föranleda ändring av basbeloppet, med mindre talet stigit

eller nedgått med minst tre procent sedan närmast föregående ändring
av basbeloppet vidtogs. Det sålunda beräknade basbeloppet avrundas

till närmaste hundratal kronor.

ANDRA AVDELNINGEN

Sjuldörsäkring

2 kap. Om sjukvårdsersättning

1 § Försäkrad äger i enlighet med vad nedan sägs rätt till ersättning

för utgifter för läkarvård, tandvård och sjukhusvård ävensom i samband
därmed företagna resor, så ock till sådan ersättning, varom föreskrift
meddelats enligt 6 §.

2 § Ersättning för utgifter för läkarvård vid sjukdom, som enligt lä­

kares utsago kräver sådan vård, ävensom vid förlossning utgår enligt
grunder som Konungen fastställer. I utgifter för läkarvård skola in­

räknas kosmader för läkares resa och för läkarintyg, som erfordras

för utfående av sjukpenning.

Ar uppenbart att försäkrad vid samma sjukdom utan fog sökt mer

än en läkare eller att läkare anlitats vid flera tillfällen än som varit

behövligt, utgår ersättning allenast för den vård, som lämnats av den

först rådfrågade läkaren, eller för de besök, som skäligen varit behöv­

liga.

3 § Ersättning för utgifter för tandvård utgår om vården meddelas vid
folktandvårdspoliklinik, odontologisk fakultet eller tandsjukvårdscentral

eller eljest genom det allmännas försorg eller lämnas av tandläkare, som

är uppförd på en av allmän försäkringskassa upprättad förteckning. Er­

sättning utgår enligt grunder som Konungen efter förslag av riksförsäk­

ringsverket fastställer för högst två år i sänder.

Vad som sägs i första stycket gäller ej utgifter för tandvård åt försäk­

rad, som icke fyller minst tjugu år under det år vården inledes. Om
avgiftsfri tandvård åt sådan försäkrad stadgas i folktandvårdslagen

(1973:457). Konungen meddelar bestämmelser om ersättning till den

som o mbesörjer sådan vård.

För utgifter för oralkirurgisk behandling eller annan åtgärd, som

1798

finns angiven i förteckning som fastställes av Konungen, utgår ersätt-

¬

ning enligt de grunder för ersättning för läkarvårdsutgifter som faststäl-

SFS 1973: 908

las enligt 2 §, under förutsättning att vården meddelas vid odontologisk
fakultet eller tandsjukvårdscentral eller, efter hänvisning av läkare eller
tandläkare, vid sådan poliklinik för specialisttandvård som angives i för­
teckning som fastställes av riksförsäkringsverket.

4 § Ersättning för utgifter för sjukhusvård, som på grund av sjuk­
dom eller förlossning varit erforderlig, utgår,

då vården beretts å hemortssjukhus, med belopp, som motsvarar den

för sådan vård vid sjukhuset tillämpade avgiften å allmän sal,

då erforderlig vård ej kunnat beredas å hemortssjukhus eller behovet

av sjukhusvården uppkommit utanför den landstingskommun eller
landstingskommun ej tillhörande kommun, där den försäkrade är bo­

satt, och han med anledning härav måst intagas å annat allmänt sjuk­

hus, med belopp, som motsvarar den lägsta avgift, mot vilken den för­

säkrade kunnat erhålla vården å sjukhuset,

då vården annorstädes än å allmänt sjukhus beretts genom riksför­

säkringsverkets försorg, med belopp, som motsvarar den lägsta för
sådan vård utgående avgiften, samt

i övriga fall med belopp, motsvarande den lägsta avgift, mot vilken

den försäkrade kunnat erhålla vården å allmän sal vid hemortssjukhus,
lämpat för vården i fråga.

Konungen äger fastställa taxa för beräkning av ersättning, som avses

i första stycket. Har sådan taxa fastställts, utgår ej ersättning för belopp,
varmed vårdavgiften överstiger i taxan angivet belopp.

Med sjukhusvård avses vård, som å sjukhus lämnas där intagen för­

säkrad, ävensom vård å annan sjukvårdsinrättning, om vården beredes
genom riksförsäkringsverkets försorg.

Såsom sjukhus räknas i denna lag dels allmänt sjukhus, varmed för­

stås sjukvårdsinrättning som tillhör staten eller till vars drift statsbidrag

utgår eller som drives av landstingskommun eller kommun, som ej till­
hör landstingskommun, och ej är anordnad vid hem, som avses i 18 §

lagen om socialhjälp, ävensom sjukvårdsinrättning varöver riksförsäk­

ringsverket förfogar, dels ock annan sjukvårdsinrättning, som enligt av
Konungen fastställd förteckning är att anse såsom sjukhus jämlikt den­

na lag. Heraortssjukhus är allmänt sjukhus, drivet av landstingskommun

eller kommun, inom vars område försäkrad är bosatt.

5 § Har försäkrad åtnjutit läkarvård, tandvård eller sjukhusvård som

avses i 2—4 §§, utgår ersättning enligt vad Konungen med riksdagen

förordnar för utgifter i anledning av resor till och från läkaren, tandlä­

karen eller vårdinrättningen, där ej med hänsyn till resans längd samt
den försäkrades tillstånd skäligen kunnat fordras att han gått eller fär­
dats på annat sätt, som icke krävt särskild kostnad.

6 § Konungen äger föreskriva, att ersättning enligt av Konungen fast­
ställda grunder skall utgå för försäkrads utgifter för annan vård eller

behandling i anledning av sjukdom än i 2—4 §§ sägs ävensom för i

samband med sådan vård eller behandling företagna resor. Motsva­

rande gäller i fråga om försäkrads utgifter i anledning av resor i sam­

band med vård som vid sjukdom meddelats av distriktssköterska eller

1799

distriktsbarnmorska.

¬

SFS 1973: 908

7 § Har kommun genom att anställa eller eljest träffa avtal med lä­

kare eller på annat sätt vidtagit åtgärder for att bereda medellösa

eller mindre bemedlade personer läkarvård, må allmän försäkrings­

kassa på framställning av kommunen förordna, att kommunen efter
grunder som fastställas av Konungen skall vara berättigad att av kas­

san erhålla ersättning för kostnad för läkarvård, som sålunda beretts

försäkrad. Sådan ersättning må i varje särskilt fall utgivas allenast i
den mån ersättning i anledning av vården ej tillkommit den försäkrade

själv samt må ej överstiga vad som skolat utgivas till denne, därest

han fått vidkännas motsvarande kostnad.

Allmän försäkringskassa äger med arbetsgivare, som anordnar läkar­

vård eller vidtager andra sjukvårdande åtgärder så att kassans utgifter

för sjukvårdsersättning kunna antagas minska, överenskomma om skä­

lig gottgörelse för arbetsgivarens ifrågavarande kostnader.

Allmän försäkringskassa äger jämväl med kommun, landstingskom­

mun eller transportföretag, som åtager sig att ombesörja transporter,

för vilka ersättning från sjukförsäkringen må utgivas, träffa överens­
kommelse om skälig gottgörelse härför samt om avgifter, vilka kom­
munen, landstingskommunen eller företaget må uttaga av de försäkra­
de för utförda transporter.

Överenskommelse som avses i andra eller tredje stycket skall för att

vara gällande fastställas av riksförsäkringsverket.

Har arbetsgivare för sjöman jämlikt sjömanslagen (1973: 282) haft

att vid sjömans sjukdom vidkännas kostnad som avses i 2—6 §§, äger
han hos allmän försäkringskassa erhålla gottgörelse för kostnaden enligt
bestämmelserna i denna lag.

8 § Försäkrad, som icke är bosatt i riket, äger rätt till sjukvårdser­

sättning endast om vårdbehovet uppkommit under vistelse härstädes.

Äger försäkrad som avses i första stycket rätt till ersättning för

vården jämlikt annan författning eller utländsk lagstiftning eller på

grund av överenskommelse med främmande makt, skall sådan ersätt­

ning avdragas från motsvarande ersättning enligt denna lag.

9 § Ersättning för sjukvård utom riket utgår endast i den utsträck­

ning Konungen föreskriver.

Har arbetsgivare för sjöman jämlikt sjömanslagen (1973:282) haft

att för sjömans sjukvård utom riket vidkännas kostnad, som omfattas
av föreskrifter meddelade med stöd av första stycket, äger han från

allmän försäkringskassa i den ordning Konungen bestämmer erhålla

gottgörelse för kostnaden enligt nämnda föreskrifter.

Har genom utrikesförvaltningens försorg åt försäkrad lämnats ekono­

miskt bistånd avseende sjukvård utom riket, äger utrikesförvaltningen

från allmän försäkringskassa erhålla gottgörelse därför enligt vad i

andra stycket sägs.

3 Imp. Om sjukpenning och föräldrapenning

1 § Hos allmän försäkringskassa inskriven försäkrad äger enligt vad

nedan sägs rä tt till sjukpenning, om hans sjukpenninggrundande inkomst

1800

uppgår till minst fyratusenfemhundra kronor.

¬

Försäkrad, som är inskriven i allmän försäkringskassa men som icke

SFS 1973: 908

har sjukpenninggrundande inkomst uppgående till fyratusenfemhundra

kronor, skall ändå vara berättigad till sjukpenning enligt vad nedan

sägs, förutsatt att han är gift och stadigvarande sammanbor med sin
make eller, i annat fall, stadigvarande sammanbor med barn under sex­

ton år till honom eller hans make eller med någon, med vilken han

varit gift eller har eller har haft barn.

2 § Sjukpenninggrundande inkomst är den inkomst i penningar eller

naturaförmåner i form av kost eller bostad, som försäkrad kan antagas

för år räknat komma att tills vidare åtnjuta av eget arbete, antingen
såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst (inkomst av anställning)

eller på annan grund (inkomst av annat förvärvsarbete). Sjukpenning­
grundande inkomst fastställes av försäkringskassan. Inkomst av an­

ställning och inkomst av annat förvärvsarbete skola därvid var för sig

avrundas till närmast lägre hundratal kronor. För tid då undantagande

från försäkringen för tilläggspension enligt 11 kap. 7 § gäller för den
försäkrade skall inkomst av annat förvärvsarbete icke beaktas.

Vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst bortses från m-

komst av anställning och annat förvärvsarbete i den mån summan där­

av överstiger sju och en halv gånger det vid årets ingång gällande bas­

beloppet. Belopp, från vilket sålunda skall bortses, avräknas i första
hand på inkomst av annat förvärvsarbete. Ersättning i penningar eller
naturaförmåner som i första stycket sagts för arbete som försäkrad ut­

för för annans räkning utan att vara anställd i dennes tjänst anses så­
som inkomst av anställning, såvida den försäkrade och den som utgivit

ersättningen äro ense därom samt överenskommelse tillika träffas en­
ligt 11 kap. 2 § andra stycket; och skall i dylikt fall den förre anses så­

som arbetstagare och den senare såsom arbetsgivare.

Beräkning av sjukpenninggrundande inkomst skall, där förhållandena

ej eljest äro kända för försäkringskassan, grundas på de upplysningar,

som kassan kan inhämta av den försäkrade eller dennes arbetsgivare
eller som må kunna framgå av den uppskattning, som vid taxering

gjorts av den försäkrades inkomst. Inkomst av arbete för egen räkning
må ej beräknas högre än som motsvarar skälig avlöning för liknande
arbete för annans räkning. UtgÖres inkomst helt eller delvis av natura­
förmåner, skola dessa uppskattas efter de regler, som tillämpas vid

beräkning av preliminär skatt,

3 § Försäkrad, som åtnjuter hel förtidspension enligt denna lag eller

under månaden närmast före den, varunder han uppnått sextiosju års
ålder, åtnjutit sådan pension, har ej rätt till sjukpenning. För tid efter

ingången av den månad, varunder försäkrad fyllt sextiosju år eller dess­
förinnan börjat åtnjuta ålderspension enligt denna lag, må sjukpenning

utgå för högst etthundraåttio dagar.

Ej må försäkrad på grund av vad i 1 § andra stycket stadgas upp­

bära sjukpenning för tid efter den månad, varunder han fyller sextio­

sju år.

4 § Hel sjukpenning utgör för dag nittio procent av den fastställda

sjukpenninggrundande inkomsten, delad med trehundrasextiofem. Sjuk-

1801

¬

SFS 1973: 908

penningen avrundas till närmaste hela krontal. För försäkrad som av­
ses i 1 § andra stycket utgör hel sjukpenning åtta kronor för dag.

För dag då försäkrad åtnjuter sjukhusvård skall sjukpenning minskas

med tio kronor, dock med högst en tredjedel av sjukpenningens belopp.
Därvid skall det belopp varmed minskning sker avrundas till närmast

lägre hela krontal. Sjukpenning vid sjukhusvård skall dock alltid utgå

med lägst åtta kronor.

5 § Allmän försäkringskassa skall i samband med inskrivning av för­
säkrad besluta angående den försäkrades tillhörighet till sjukpenning­

försäkringen. I fråga om försäkrad som avses i 1 § första stycket skall

kassan samtidigt fastställa den försäkrades sjukpenninggrundande in­

komst. Av beslutet skall framgå i vad mån sjukpenninggrundande in­

komst är att hänföra till anställning eller till annat förvärvsarbete. Be­

slut om tillhörighet till sjukpenningförsäkringen skall omprövas

a) när till kassans kännedom kommit att försäkrads inkomstförhållan­

den undergått ändring av betydelse för rätten till sjukpenning eller för
sjukpenningens storlek,

b) när undantagande som avses i 2 § första stycket sista punkten blir

giltigt eller upphör att äga giltighet, samt

c) när förtidspension enligt denna lag beviljas den försäkrade eller

redan utgående sådan pension ändras med hänsyn till ändring i den för­

säkrades förmåga eller möjlighet att bereda sig inkomst genom arbete.

Ändring skall i fall som avses i första stycket a) ej ske förrän trettio

dagar efter det försäkringskassan fått kännedom om inkomständringen.
Ändring skall i annat fall ske så snart anledning till ändringen uppkom­
mit eller, i fall då sjukpenningförsäkring enligt 1 § andra stycket skall
upphöra på grund av att den försäkrades make eller någon med vilken

den försäkrade varit gift eller har eller har haft barn avlider, vid fjärde

månadsskiftet efter dödsfallet.

Under tid då försäkrad efter förmedling av arbetsmarknadsmyndighet

eller arbetsvårdsorgan hos kommun eller landstingskommun undergår
arbetsprövning, yrkesutbildning eller arbetsträning skall fastställd sjuk­

penninggrundande inkomst ej sänkas, med mindre sådant fall är för

handen som avses i första stycket b) eller c) eller, vad angår arbets­
träning, denna pågått sex månader.

6 § Försäkrad är skyldig att så snart ske kan och senast inom två
veckor till den allmänna försäkringskassan anmäla sådan ändring i sina

inkomstförhållanden, som påverkar rätten till sjukpenning eller sjuk­

penningens storlek.

Allmän försäkringskassa skall i den utsträckning det skäligen på­

kallas genom förfrågningar hos de försäkrade eller på annat lämpligt

sätt inhämta uppgifter om den försäkrades inkomstförhållanden och
andra omständigheter som ha betydelse för sjukpenningförsäkringen.

7 § Sjukpenning utgår vid sjukdom, som förorsakar nedsättning av ar­

betsförmågan med minst hälften. Såsom sjukdom anses jämväl sådant

tillstånd av nedsatt arbetsförmåga, som förorsakats av sjukdom för vil­

ken sjukpenning utgivits och som alltjämt kvarstår efter sjukdomens

1802

upphörande.

¬

Vid fullständig nedsättning av arbetsförmågan utgives hel sjukpen-

SFS 1973: 908

ning. I annat fall utgår halv sjukpenning.

Allmän försäkringskassa må, när skäl äro därtill, påfordra att ned­

sättning av arbetsförmågan styrkes genom intyg av läkare.

8 § Vid bedömande huruvida fullständig nedsättning av arbetsför­

mågan föreligger skall, om sjukdomen kan antagas vara kortvarig, sär­

skilt beaktas huruvida den försäkrade på grund av sjukdomen är ur-

ståndsatt att utföra sitt vanliga eller därmed jämförligt arbete.

Är den försäkrade föremål för åtgärd av beskaffenhet, som angives

i 4 kap. 2 §, skall arbetsförmågan anses nedsatt i den mån den försäk­
rade på grund av åtgärden är hindrad att utföra förvärvsarbete.

Åtnjuter den försäkrade förtidspension enligt denna lag, skall vid

prövning av den försäkrades ratt till sjukpenning bedömningen av hans

arbetsförmåga ske med bortseende från den nedsättning av arbetsför­

mågan, som ligger till g rund för utgående pension.

9 § Hos allmän försäkringskassa inskriven förälder som för vård av
sjukt barn, vilket ej fyllt tio år, behöver helt eller delvis avstå från för­

värvsarbete, äger rätt till sjukpenning om hans sjukpenninggrundande

inkomst uppgår till i 1 § första stycket angivet belopp. Därvid äga be­
stämmelserna i 7 § första och andra styckena motsvarande tillämpning.

Även om sjukdom ej föreligger äger fader, som avstår från förvärvs­

arbete för vård av barn som i första stycket sägs när sådant påkallas i
anslutning till annat barns födelse, rätt till sjukpenning under de i första

stycket nämnda förutsättningarna.

Sjukpenning enligt första och andra styckena utgår för högst tio dagar

varje år för försäkrad förälder som har barn i sin vård eller, där föräld­
rar gemensamt ha barn i sin vård, för föräldrarna tillsammans. Utan hin­
der av vad nu sagts får förälder, som vanligen icke har barn i sin vård
men som tillfälligt vårdar barn, i fall som avses i första eller andra

stycket åtnjuta sjukpenning enligt vad där sägs inom ramen för det antal

dagar, för vilket sjukpenning kan utgå till den andre av föräldrarna en­

ligt första punkten.

10 § För den dag då sjukdomsfallet inträffade utgår i annat fall än

som avses i 9 § sjukpenning endast om den försäkrade på grund av
sjukdomen gått miste om dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa
eller kontant arbetsmarknadsstöd enligt lagen (1973: 371) om kontant ar­

betsmarknadsstöd eller sjukperioden börjar inom tjugu dagar efter före­

gående sjukperiods slut.

Varar sjukperioden högst sex dagar utöver den dag då sjukdomsfallet

inträffade, utgår sjukpenning för dag, då den försäkrade icke skulle hava

utfört förvärvsarbete i sin huvudsakliga sysselsättning, endast i den mån

• antalet sådana dagar, den dag då sjukdomsfallet inträffade oräknad,

överstiger två.

Utan hinder av andra stycket utgår
a) sjukpenning för semesterdag;

b) sjukpenning till försäkrad som vid sjukperiodens början äger upp­

bära dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa eller kontant arbets­
marknadsstöd enligt lagen (1973: 371) om kontant arbetsmarlcnadsstöd;

1803

¬

SFS 1973: 908

c) sjukpenning till försäkrad, som avses i 1 § andra stycket.

Sjukpenning må ej utgivas för tid, innan anmälan om sjukdomsfallet

gjorts hos den allmänna försäkringskassan, där ej hinder mött för sådan
anmälan eller eljest särskilda skäl föranleda att sjukpenning bör utgå.

Såsom sjukperiod anses tid, varunder försäkrad i oa vbruten följd lider

av sjukdom som avses i 7 §.

11 § Därest försäkrad gör anmälan därom till den allmänna försäk­

ringskassan, skall i fråga om sjukperiod, som börjar efter nästa må­

nadsskifte, sjukpenning som svarar mot inkomst av annat förvärvsar­

bete icke utgå för de första tre, trettiotre eller nittiotre dagarna av varje

sjukperiod, den dag då sjukdomsfallet inträffade inräknad {karenstid).

Därvid äga 10 § första—tredje styckena icke tillämpning i fråga om så­
dan sjulq)enning. Vid beräkning av karenstid skola, därest sjukperiod
börjar inom tjugu dagar efter föregående sjukperiods slut, de båda perio­

derna anses såsom en sjukperiod.

Försäkrad, som gjort anmälan enligt första stycket, må övergå till

försäkring med kortare karenstid eller utan karenstid, om han ej fyllt
femtiofem år samt bar god hälsa. Sådan ändring skall gälla från och med

månaden närmast efter den, då framställning härom gjordes bos kassan,
men må ej äga tillämpning vid sju kdom, som inträffat innan ändringen
blivit gällande.

I fråga om försäkring med karenstid skall vid tillämpning av 5 §

andra stycket första punkten den i sagda punkt angivna tiden trettio
dagar ökas med det antal dagar som svarar mot den valda karenstiden.

Upphör undantagande som avses i 2 § första stycket sista punkten

att äga giltighet, skall beträffande sjukpenning, som svarar mot inkomst
av annat förvärvsarbete, gälla en karenstid av nittiotre dagar. Den för­

säkrade må dock under de förutsättningar som angivas i andra stycket

välja försäkring med kortare karenstid eller utan karenstid; och skall
därvid jämväl i övrigt tillämpas vad i an dra stycket är stadgat.

Ej må i något fall sjukpenning som avses i d enna paragraf utgivas vid

sjukdom, som inträffat medan undantagande ägde giltighet.

12 § Försäkrad förälder som icke förvärvsarbetar äger i samband

med barns födelse rätt till föräldrapenning.

Föräldrapenning utgår om föräldern varit inskriven hos allmän för­

säkringskassa under minst etthundraåttio dagar i följd närmast före
barnets födelse eller den beräknade tidpunkten för denna. Föräldra­
penning får utgå även om föräldern icke varit inskriven hos försäk­
ringskassa enligt vad nu sagts men skulle ha varit inskriven om kassan
ägt kännedom om samtliga de förhållanden som förelegat.

Hel föräldrapenning utgår med tjugufem kronor om dagen (garanti­

nivå). Har föräldern under minst tvåhundrasjuttio dagar i följd före bar­
nets födelse eller den beräknade tidpunkten härför varit, eller skulle för­

äldern, om försäkringskassan haft kännedom om samtliga föreliggande

förhållanden, ha varit försäkrad för en sjukpenning Överstigande nämn­

da belopp, utgår föräldrapenningen med belopp motsvarande förälderns
sjukpenning enligt 4 §.

Ha föräldrar gemensamt barn i sin vård, utgår föräldrapenning över

1804

garantinivån till fadern endast under förutsättning att även modern är

¬

eller en ligt vad förut sagts bort vara försäkrad för sjukpenning översti-

SFS 1973; 908

gande garantinivån. Undantag från vad nu sagts får medgivas när det
visas att modern till följd av sjukdom eller av andra särskilda skäl icke

kan anses ha möjlighet att vårda barnet.

Villkor om inskrivning hos försäkringskassa eller försäkring för viss

sjukpenning som angives i denna paragraf anses uppfyllt om det berott

på åldersregeln i 1 kap. 4 § att villkoret ej kunnat uppfyllas.

13 § Moder äger rätt till föräldrapenning tidigast från och med den

sextionde dagen före den beräknade tidpunkten för barnets födelse. För

tiden efter barnets födelse är den av föräldrarna som till huvudsaklig
del ombesörjer vården om barnet berättigad till föräldrapenning. Mo­
der äger dock rätt till föräldrapenning till och med den tjugunionde
dagen efter förlossningsdagen även om hon ej har barnet i sin vård.

Föräldrapenning utgår under högst etthundraåttio dagar sammanlagt

för föräldrarna. Den får utgå längst till etthundraåttionde dagen efter

den då barnet fötts eller, då föräldrarna till följd av barnets sjukdom

under viss del av denna tid varit förhindrade att vårda barnet, däremot

svarande längre tid, dock längst till tvåhundrafyrtionde dagen efter bar­

nets födelse.

I fråga om föräldrapenning skola bestämmelserna i 7 § första och

andra styckena äga motsvarande tillämpning. Föräldrapenning får ej

utgå i den mån den försäkrade uppbär sjukpenning enligt denna lag.

Föräldrapenning utgår ej till båda föräldrarna för samma dag. Utan

hinder härav får dock halv föräldrapenning utgå till båda föräldrarna
för samma dag, när de avlösa varandra i vården av barnet.

14 § Fosterföräldrar likställas vid tillämpningen av bestämmelserna

om föräldrapenning med föräldrar.

Föräldrapenning till foster- eller adoptivföräldrar utgår ej för tid in­

nan de fått barnet i sin vård och får utgå längst till tvåhundrafyrtionde

dagen efter barnets födelse.

I den mån föräldrapenning ej utgått till dem enligt bestämmelserna i

13 § äga adoptivföräldrar i anslutning till att de få adoptivbarn som ej
fyllt tio år i sin vård rätt till föräldrapenning under sammanlagt tjugu

dagar. Detsamma skall gälla fosterföräldrar som mottaga barn i avsikt
att adoptera det.

15 § Sjukpenning utgår ej för tid då försäkrad

a) fullgör värnpliktstjänstgöring eller vapenfri tjänst;
b) är intagen i annat barnhem än mödrahem eller i ungdomsvårds­

skola;

c) är häktad eller intagen i fångvårds- eller tvångsarbetsanstalt;
d) är intagen i allmän vårdanstalt för alkoholmissbrukare;

e) i annat fall än ovan sagts av annan orsak än sjukdom tagits i för­

var på det allmännas bekostnad.

16 § Beträffande arbetstagare, som enligt statliga föreskrifter eller

på grund av bestämmelse, som beslutats av kommun eller landstings­
kommun, är berättigad att uppbära lön vid sjukdom eller ledighet för
vård av sjukt barn eller med anledning av barns födelse, äger Konungen

1805

¬

SFS 1973: 908

föreskriva undantag helt eller delvis från vad som är stadgat om rätt

till sjukpenning och föräldrapenning.

Har undantag som i första stycket sägs icke föreskrivits eller gäller

det endast delvis, äger arbetsgivaren i den ordning Konungen bestäm­

mer från allmän försäkringskassa erhålla arbetstagaren tillkommande
sjukpenning eller föräldrapenning, i den mån nämnda förmåner icke
överstiga den utbetalda lönen.

överenskommelse att arbetsgivare, som vid arbetstagares sjukdom

eller ledighet för vård av sjukt barn eller med anledning av barns fö­
delse utgivit lön till arbetstagaren, skall hos allmän försäkringskassa
äga uppbära arbetstagaren tillkommande sjukpenning eller föräldrapen­

ning är bindande för kassan endast såframt överenskommelsen har form

av kollektivavtal och å arbetstagarsidan slutits eller godkänts av orga­

nisation, som enligt lagen om förenings- och förhandlingsrätt är att

anse såsom huvudorganisation. Föreligger dylikt kollektivavtal, må det
av arbetsgivare, som är bunden av avtalet, efter överenskommelse åbe­

ropas jämväl beträffande arbetstagare, vilken icke omfattas av avtalet

men sysselsättes i sådant arbete för vilket avtalet gäller.

Har försäkrad, som drabbats av sjukdom utom riket, därvid erhållit

underhåll genom utrikesförvaltningens försorg, äger förvaltningen i den

ordning Konungen bestämmer från allmän försäkringskassa erhålla den
försäkrade tillkommande sjukpenning, i den mån sjukpenningen icke
Överstiger utgivet und erhåll.

17 § Sjukpenning må indragas eller skäligen nedsättas, om försäkrad

a) vägrar att mottaga besök av person, som av den allmänna försäk­

ringskassan erhållit uppdrag att verkställa sjukkontroll;

b) u nder sjukdom ändrar vistelseort utan att underrätta den allmänna

försäkringskassan därom eller avreser till utlandet, där ej kassan med­
givit att sjukpenning må utgå under vistelse därstädes;

c) utan giltigt skäl underlåter att på sätt stadgas i 6 § första stycket,

anmäla sådan ändring i sina inkomstförhållanden, som är av betydelse

för rätten till sjukpenning eller för sjukpenningens storlek.

Vad i första stycket sägs äger motsvarande tillämpning i fråga om

föräldrapenning.

Angående nedsättning eller indragning i andra fall av ersättning som

här avses stadgas i 20 k ap. 3 §.

18 § På framställning av nykterhetsnämnd äger allmän försäkrings­

kassa besluta, att sjukpenning eller föräldrapenning tillkommande för­

säkrad, som är hemfallen åt alkoholmissbruk och beträffande vilken

föreligger omständighet i övrigt som i 15 § första stycket lagen om
nykterhetsvård sägs, helt eller delvis skall utbetalas till kommunal myn­

dighet eller den försäkrades make eller annan person att användas till
den försäkrades samt, vad angår sjukpenning, hans familjs och, i fråga

om föräldrapenning, barnets nytta.

Beträffande föräldrapenning, som tillkommer försäkrad vilken ej upp­

nått tjugu års ålder, må försäkringskassan på framställning av barna­
vårdsnämnd besluta om utbetalning till annan enligt vad i f örsta stycket

sägs.

1806

Är kvinna vid tiden för barnets födelse intagen i barnhem, ungdoms-

¬

vårdsskola, fångvårdsanstalt eller allmän vårdanstalt för alkoholmiss-

SFS 1973: 908

brukare, må försäkringskassan på framställning av föreståndare för in­

rättningen besluta, att kvinnan tillkommande föräldrapenning skall ut­

betalas till honom att användas till kvinnans och barnets nytta.

4 kap. Särskilda bestämmelser om sjultfö rsäkring

1 § Ersättning enligt 2 oeh 3 kap. utgives av den allmänna försäk­

ringskassa, hos vilken den försälcrade är inskriven eller skulle hava

varit inskriven, därest han uppfyllt åldersvillkoret i 1 kap. 4 §. Sjuk­

vårdsersättning åt försäkrad, som icke är oeh ej heller under förut­

sättning som nyss sagts skulle hava varit inskriven hos allmän försäk­

ringskassa, utgives av den kassa, inom vars verksamhetsområde vården

erhållits.

2 § Har sjukpenning eller ersättning för sjukhusvård utgivits för nittio
dagar i följd eller föreligger eljest skälig anledning, skall den allmänna

försäkringskassan, i den utsträckning riksförsäkringsverket så föreskri­

ver, undersöka huruvida skäl föreligger att vidtaga åtgärd, som är ägnad
att förkorta sjukdomstiden eller att eljest helt eller delvis förebygga eller
häva nedsättning av den försäkrades arbetsförmåga. Befinnes åtgärd

som nu sagts erforderlig, skall kassan tillse att lämplig sådan vidtages.

3 § För tid efter ingången av den månad, varunder försäkrad fyllt
sextiosju år eller dessförinnan börjat åtnjuta ålderspension enligt den­
na lag, må ersättning för sjukhusvård utgå för högst trehundrasextio­

fem dagar. Vad nu sagts äger motsvarande tillämpning för tid, var­
under den försäkrade åtnjuter hel förtidspension och skall med sådan

tid jäm ställas efterföl jande tid, därest förtidspensionen upphört att utgå

med månaden näst före den, varunder den försäkrade fyller sextiosju

år.
4 § Vad i 3 kap. 3, 5 och 8 §§ ävensom 3 § detta kapitel stadgas med

avseende på förtidspension skall äga motsvarande tillämpning där den

försäkrade skulle hava kommit i åtnjutande av sådan pension, om han

varit svensk medborgare.

5 § Drabbas någon, som är försäkrad enligt denna lag, av skada för

vilken han är obligatoriskt försäkrad enligt lagen om yrkesskadeförsäk­
ring, må för tid efter utgången av den i 11 § sistnämnda lag omförmälda
samordningstiden ersättning enligt 2 och 3 kap. ej utgivas med anledning
av skadan.

Omfattas skadan av frivillig försäkring enligt lagen om yrkesskadeför­

säkring, må för tid efter det den skadade blivit berättigad till livränta en­
ligt sagda lag ersättning enligt 2 och 3 kap. ej utgivas med anledning av

skadan.

Vid sjukdom, som enligt annan lag än lagen om yrkesskadeförsäkring

eller enligt särskild författning eller enligt Konungens förordnande med­

för rätt till motsvarande ersättning, som bestämmes av eller utbetalas

från riksförsäkringsverket eller bolag varom sägs i 1 § lagen om yrkes­

skadeförsäkring, utgives ersättning enligt 2 och 3 kap. endast i den
mån beloppet därav överstiger vad som i motsvarande hänseende utgår
enligt den andra lagen, den särskilda författningen eller förordnandet.

1807

¬

SFS 1973: 908

Vad i tredje stycket sägs skall äga motsvarande tillämpning vid sjukr

dom, som medför rätt till ersättning enligt utländsk lagstiftning om yr­

kesskadeförsäkring.

TREDJE AVDELNINGEN

Folkpensionering

5 kap. Om allmänna förutsättningar för rätt till folkpension

1 § Svensk m edborgare, som är bosatt i riket eller som varit mantals­

skriven härstädes för det år varunder han fyllt sextiotvå år och för de
fem åren närmast dessförinnan, är berättigad till folk pension enligt vad

nedan sägs.

2 § Den, som kommit i åtnjutande av folkpension enligt vad i 1 §
sägs men vars rätt enligt nämnda lagrum upphört, må även i fortsätt­

ningen åtnjuta folkpension, därest Konungen för vissa fall så fÖrord-

nat eller det med hänsyn till omständigheterna skulle framstå såsom

oskäligt att indraga pensionen. Vid tillämpning av 6—10, 16, 17 och

20 kap. skall pensionsberättigad som i denna paragraf sägs likställas

med försäkrad, även om han icke uppfyller förutsättningarna i 1 kap.

3 § första stycket.

6 kap. Om ålderspension

1 § Rätt till folkpension i form av ålderspension tillkommer försäkrad

från och med den månad, varunder han fyller sextiosju år.

På särskild framställning av försäkrad utgår ålderspension för tid

före den månad, varunder han fyller sextiosju år, dock tidigast från och
med den månad, då han uppnår sextiotre års ålder. Pension enligt vad

nu sagts må ej utgå till försäkrad, som äger komma i åtnjutande av
tilläggspension enligt 12 kap. 1 § andra stycket, med mindre han tillika

gör framställning enligt nämnda lagrum.

Framställning på grund varav ålderspension utgår för tid före den

månad varunder den försäkrade fyller sextiosju år må återkallas med
verkan från nästa månadsskifte. Sådan återkallelse gäller ej för för­

säkrad, som åtnjuter tilläggspension enligt 12 kap. 1 § andra stycket,

med mindre han tillika gör återkallelse enligt 12 kap. 1 § tredje stycket.

Har försäkrad sedan återkallelse skett gjort förnyad framställning en­
ligt andra stycket må denna framställning icke återkallas.

2 § Ålderspension utgör, där ej annat följer av vad i andra och
tredje styckena sägs, för år räknat nittio procent eller, för gift försäk­
rad vars make åtnjuter folkpension i form av ålderspension eller för­
tidspension eller äger rätt till pension enligt 1 § första stycket, sjuttio
procent av basbeloppet. Åtnjuter maken enligt 7 kap. 2 § andra eller
tredje stycket två tredjedelar av hel förtidspension eller halv förtidspen­

sion, utgår dock ålderspension i förra fallet med sjuttiosex och två

1808

tredjedels och i senare fallet med åttio procent av basbeloppet.

¬

Börjar ålderspension utgå tidigare än från och med den månad, var-

SFS 1973: 908

under den försäkrade fyller sextiosju år, skall pensionen, där ej annat

följer av vad i tredje stycket sägs, minskas med sex tiondels procent för
varje månad, som då pensionen börjar utgå återstår till ingången av
den månad varunder den försäkrade fyller sextiosju år. Om pensionen

börjar utgå senare än från och med sistnämnda månad, ökas pensionen

med sex tiondels procent för varje månad, som då pensionen börjar
utgå förflutit från ingången av den månad varunder den försäkrade
uppnådde nämnda ålder; härvid må hänsyn dock ej tagas till tid efter

ingången av den månad, under vilken den försäkrade fyllt sjuttio år,

och ej heller till tid, då den försäkrade åtnjutit tilläggspension i form

av ålderspension eller icke varit berättigad till folkpension.

Om ålderspension upphört efter återkallelse enligt 1 § tredje stycket,

skall senare utgående ålderspension minskas med sex tiondels procent

för varje månad som ålderspension utgått samt sex tiondels procent för
varje månad, som då ålderspensionen åter börjar utgå återstår till ingång­

en av den månad varunder den försäkrade fyller sextiosju år. Börjar
pensionen åter utgå senare än från och med sistnämnda månad, skall
pensionen minskas med sex tiondels procent för varje månad under vil­

ken pensionen tidiga re utgått.

7 kap. Om förtidspension

1 § Rätt till folkpension i form av förtidspension tillkommer försäk­

rad, som fyllt sexton år och som ej åtnjuter ålderspension enligt denna

lag, för tid före den månad, då han fyller sextiosju år, därest hans ar­

betsförmåga på grund av sjukdom eller annan nedsättning av den fysis­
ka eller psykiska prestationsförmågan är nedsatt med minst hälften och
nedsättningen kan anses varaktig.

Rätt till förtidspension tillkommer även försäkrad, som fyllt sextio

år och som till följd av arbetslöshet uppburit ersättning från erkänd ar­
betslöshetskassa under den längsta tid sådan ersättning kan utgå eller
uppburit kontant arbetsmarknadsstöd enligt lagen (1973: 371) om kon­

tant arbetsmarknadsstöd under fyrahimdrafemtio dagar, därest hans
möjlighet att bereda sig fortsatt inkomst genom sådant arbete som han
tidigare utfört eller genom annat för honom tillgängligt lämpligt arbete

är nedsatt med minst hälften och nedsättningen kan anses varaktig.
Rätt till förtidspension enligt vad nu sagts tillkommer försäkrad som
uppburit kontant arbetsmarknadsstöd utan hinder av att stödet ej ut­

gått under fyrahundrafemtio dagar, såvida han dessförinnan uttömt

sin rätt till stöd.

Kan nedsättning av arbetsförmågan icke anses varaktig men kan den

antagas bliva bestående avsevärd tid, äger den försäkrade rätt till folk­
pension i form av sjukbidrag. Sådant bidrag skall vara begränsat till viss
tid; och skall i övrigt vad som är stadgat om förtidspension enligt första

stycket gälla beträffande sjukbidrag.

2 § Försäkrad, vars förmåga eller möjlighet att bereda sig inkomst
genom arbete är, till följd av förhållande som avses i 1 §, nedsatt i
sådan grad att intet eller endast en ringa del därav återstår, erhåller hel

förtidspension.

^ ^09

114-SFS 1973

¬

SFS 1973: 908

Är den försäkrades arbetsförmåga eller möjlighet att bereda sig in­

komst genom arbete nedsatt i mindre grad men likväl med avsevärt'

mer än hälften, utgår två tredjedelar av hel förtidspension.

I övriga fall utgives halv förtidspension.

3 § Vid bedömande i vad mån arbetsförmågan är nedsatt skall beaktas
den försäkrades förmåga att vid den nedsättning av prestationsförmågan,

varom är fråga, bereda sig inkomst genom sådant arbete, som motsvarar
hans krafter och färdigheter och som rimligen kan begäras av honom

med hänsyn till hans utbildning och tidigare verksamhet samt ålder,
bosättningsförhållanden och därmed jämförliga omständigheter. I fråga

om äldre försäkrad skall bedömningen främst avse hans förmåga och

möjlighet att bereda sig f ortsatt inkomst genom sådant arbete som han
tidigare utfört eller genom annat för honom tillgängligt lämpligt arbete.
Med inkomst av arbete likställes i skälig omfattning värdet av hushålls­

arbete i hemmet.

Är den försäkrade föremål för åtgärd av beskaffenhet, som angives i

4 kap. 2 §, skall arbetsförmågan under tiden för åtgärden anses ned­

satt i den mån den försäkrade på grund av åtgärden är hindrad att ut­
föra förvärvsarbete.

4 § Hel förtidspension utgör, där ej annat följer av vad i andra styc­

ket sägs, för år räknat nittio eller, för gift försäkrad vars make åtnjuter
folkpension i form av ålderspension eller förtidspension eller äger rätt

till pension enligt 6 kap. 1 § första stycket, sjuttio procent av basbe­

loppet. Åtnjuta båda makarna förtidspension och är pensionen för en­
dera eller båda sådan som i 2 § andra eller tredje stycket sägs, skall
dock vid beräkning av pension hel förtidspension utgöra, om två tredje­
delar av hel förtidspension utgår till andra maken, sjuttiosex och två

tredjedels och, om halv förtidspension utgår till denne, åttio procent av

basbeloppet.

Om förtidspension utgå r för tid efter det att ålderspension med stöd av

6 kap. 1 § tredje stycket upphört att utgå, skall förtidspensionen minskas
med sex tiondels procent för varje månad under vilken ålderspensionen

utgått.

8 kap. Om familjepension

1 § Rätt till folkpension i form av änkepension tillkommer änka, som

ej åtnjuter folkpension i form av ålderspension, för tid före den månad
då hon fyller sextiosju år, därest hon

a) har vårdnaden om och stadigvarande sammanbor med barn under

sexton år, som vid makens död stadigvarande vistades i makarnas hem

eller hos änkan; eller

b) vid makens död fyllt trettiosex år och varit gift med honom minst

fem år.

Upphör rätt till änkepension enligt första stycket a), skall vid bedö­

mandet av rätt till pension enligt b) anses som om mannen avlidit, då
rätten till pension enligt a) upphörde, samt äktenskapet varat till nanm-

1810

da tidpunkt.

¬

2 § Ogift eller frånskild kvinna eller änka, som stadigvarande sam-

SFS 1973:908

manbodde med ogift eller frånskild man eller änkling vid dennes död

och som varit gift med eller har eller har haft barn med honom, lik­
ställes med änka i fråga om rätt till änkepension. Den tid, under vilken
kvinnan oavbrutet sammanbott med mannen fram till tidpunkten för
dennes död, jämställes vid tillämpningen av 1 § första stycket b) med
tid, varunder äktenskap bestått.

3 § Kvinna äger icke rätt till änkepension efter man, från vilken hon

vid dennes död levde åtskild, därest kvinnan efter det sammanlevnaden
med mannen upphörde stadigvarande sammanbott med annan man,
med vilken hon varit gift eller har eller har haft barn.

Änkepension skall indragas, om den pensionsberättigade ingår äkten­

skap eller stadigvarande sammanbor med man, med vilken hon varit

gift eller har eller har haft barn. Upplöses äktenskapet innan det be­

stått i fem år eller upphör samboendet inom tid som nu sagts, skall

pensionen ånyo börja utgå, om förutsättningarna i övrigt för rätt till
pension alltjämt äro för handen.

4 § Änkepension utgör, där ej annat följer av vad nedan sägs, för år
räknat nittio procent av basbeloppet.

Utgår änkepension med tillämpning av 1 § första stycket b) och

h^de den pensionsberättigade ej fyllt femtio år vid mannens död eller

vid den tidpunkt, som avses i 1 § andra stycket, minskas pensionen
med en femtondel för varje år, varmed antalet år som den pensionsbe­
rättigade fyllt vid mannens död eller vid nämnda tidpunkt understiger
femtio.

Om änkepension utgår för tid efter det att ålderspension med stöd av

6 k ap. 1 § tredje stycket upphört att utgå, skall änkepensionen minskas
med sex tiondels procent för varje månad under vilken ålderspensionen

utgått.

5 § Rätt till folkpension i form av barnpension tillkommer barn , vars

fader eller moder eller båda för äldrar avlidit och som icke fyllt aderton

år.

Har avliden förälder enligt avtal, som är bindande för barn utom äk­

tenskap, åtagit sig att till dess underhåll utgiva visst belo pp en gång för

alla, föreligger rätt till barnpension endast i den mån pensionen översti­

ger en livränta, som inköpts eller kunnat inköpas åt barnet för engångs­

beloppet.

6 § Barnpension utgör för år räknat tjugufem procent av basbelop­

pet. Barnpension skall dock alltid utgå med sådant belopp att pensionen,

i förening med pensionsförmåner, som enligt bestämmelserna i andra
stycket skola beaktas, utgör

1. för barn, vars båda föräldrar avlidit, trettio procent av basbeloppet

efter envar av föräldrarna,

2. för barn, som samtidigt uppbär bidragsförskott enligt lagen (1964:

143) om bidragsförskott, trettio procent av basbeloppet samt

3. för barn, som i annat fall uppbär barnpension efter en av föräld­

rarna, fyrtio procent av basbeloppet.

1811

¬

SFS 1973: 908

Vid tillämpning av bestämmelserna i föregående stycke beaktas bar?

net tillkommande tilläggspension i form av barnpension samt, i fall som

avses i punkt 3, folkpension i form av änkepension, vilken utgår till
kvinna som är moder till barnet eller varit gift med barnets fader eller
har eller har haft bara med denne, under förutsättning att barnet och

kvinnan stadigvarande sammanbo, Äro flera bara berättigade till barn­
pension fö rdelas vid avräkning änkepensionen lika mellan barnen.

9 kap. Om tilläggsförmåner till folkpension m. m.

1 § Till ålderspension eller förtidspension utgår barntillägg fÖr varje

barn under sexton år till försäkrad eller försäkrads hustru, därest den
försäkrade har vårdnaden om eller stadigvarande sammanbor med

barnet. Barntillägg enligt vad nu sagts utgives ej till ålderspension,

som den försäkrade åtnjuter för tid före den månad varunder han

fyller sextiosju år, eller till pension, som tillkommer gift kvinna.

Barntillägg till ålderspension eller hel förtidspension utgör för år

räknat tjugufem procent eller, om barnet är berättigat till barnpension
enligt 8 kap. 5 §, tio procent av basbeloppet. Utgår enligt 7 kap. 2 §
andra eller tredje stycket två tredjedelar av hel förtidspension eller halv
förtidspension, utgör barntillägget motsvarande andel av barntillägg till
hel förtidspension.

Åtnjuter den försäkrade tilläggspension enligt denna lag, minskas

honom tillkommande barntillägg med hälften av tilläggspensionen i den
mån denna för år räknat överstiger halva basbelo ppet.

2 § Till ålderspension eller förtidspension utgår invaliditetstillägg,
därest den försäkrade är ur stånd att reda sig själv och på grund härav
vid upprepade tillfällen dagligen är i behov av hjälp av annan samt

hjälpbehovet uppkommit innan den försäkrade fyllt sextiotre år. In­
validitetstillägg skall alltid utgå, därest den försäkrade är blind och

blindheten inträtt innan den försäkrade uppnått sextiotre års ålder.

Ändå att så ej följer av första stycket utgår invaliditetstillägg till för­

tidspension, som avses i 7 kap. 2 § andra eller tredje stycket, därest

den försäkrade utför förvärvsarbete men på grund av höggradig ned­
sättning i kroppsorgans funktion är i behov av avsevärd fortlöpande

hjälp av annan person eller får vidkännas betydande merutgifter för

färdmedel eller andra hjälpmedel för att kunna utföra arbetet. Med

försäkrad som utför förvärvsarbete jämställes försäkrad som bedriver
studier, om den försäkrade är berättigad till studiehjälp eller studie­

medel för studierna eller endast på grund av bestämmelse om behovs­
prövning utesluten från sådan förmån. Invaliditetstillägg enligt detta

stycke må vara begränsat till viss tid.

Invaliditetstillägg tillkommer ej försäkrad, som stadigvarande vår­

das å anstalt tillhörande staten eller kommun eller landstingskommun
eller å enskild anstalt till vars drift statsbidrag utgår eller ock genom an­

staltens försorg utom densamma.

Invaliditetstillägg utgör för år räknat trettio procent av basbeloppet.

3 § Åtnjuter försäkrad som avses i 2 § första stycket andra punkten

1812

eller andra stycket icke pension enligt denna lag, äger han, därest han

¬

fyllt sexton år, rätt till invaliditetsersättning för tid före den månad då

SFS 1973: 908

han fyller sextiosju år.

Invaliditetsersättning må vara begränsad till viss tid.

Invaliditetsersättning till försäkrad, som avses i 2 § första stycket

andra punkten, utgör för år räknat sextio procent av basbeloppet. Inva­
liditetsersättning i annat fall utgör, allt efter hjälpbehovets omfattning
eller merutgifternas storlek, för år räknat sextio eller trettio procent av

basbeloppet.

4 § Försäkrad förälder äger för vård av barn som ej fyllt sexton år

rätt till v årdbidrag om barnet på grund av sjukdom, psykisk utvecklings­

störning eller annat handikapp för avsevärd tid och i avsevärd omfatt­
ning är i behov av särskild tillsyn och vård.

Vårdbidrag utgår med belopp motsvarande hel förtidspension till en­

samstående jämte pensionstillskott.

Vårdbidrag beviljas att utgå tills vidare. Behovet av bidrag skall om­

prövas vart tredje år, såvida ej skäl föreligga för omprövning med korta­

re mellanrum.

5 § Vid tillämpning av 2 och 3 §§ skall såsom blind anses den vars
synförmåga, sedan ljusbrytningsfel rättats, är så nedsatt att han saknar

ledsyn.

Vad i 2 § tredje stycket stadgas skall äga motsvarande tillämpning be­

träffande invaliditetsersättning och vårdbidrag. Konungen äger dock

förordna att sådana förmåner skola utgivas för tid då någon vistas

utom anstalten utan att vårdas genom dess fö rsorg.

6 § Om pensionstillskott, hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg

förordnar Konungen med riksdagen.

10 kap. Särskilda bestämmelser om folkpension

1 § Gift pensionsberättigad, vilken stadigvarande lever åtskild från

sin make, skall, där ej särskilda skäl till annat föranleda, vid tillämp­

ningen av 6, 7 och 9 kap. likställas med ogift pensionsberättigad.

Med gift pensionsberättigad likställes vid tillämpning av 6 och 7

kap. pensionsberättigad, som stadigvarande sammanbor med annan,

med vilken den pensionsberättigade varit gift eller har eller har haft

barn.

2 § Därest pensionsberättigad under hel månad är intagen i fång­
vårdsanstalt eller är häktad eller eljest är på statens bekostnad intagen
i anstalt eller ock tillfälligt vistas utom anstalten, må av hans å månaden

belöpande folkpension ej utgå högre belopp än Konungen bestämmer.

Allmän försäkringskassa må medgiva nära anhörig, vilken för sitt

uppehälle är beroende av den pensionsberättigade, rätt att helt eller del­

vis uppbära sådan del av folkpension, som enligt vad i första stycket

sägs icke skall utgivas.

Åtnjuter barn under hel månad på statens bekostnad vård på an­

stalt eller eljest kost och bostad, må barnpension eller barntillägg ej

utgå för den månaden; dock må sådan förmån utgå för tid då barnet

är inackorderat vid nomadskola.

1813

¬

SFS 1973: 908

3 § Därest pensionsberättigad i annat fall än som avses i 2 § under

hel månad är intagen i annan anstalt än sjukhus eller ock tillfälligt
vistas utom anstalten, äger den som driver anstalten att, i den mån

Konungen så förordnar, uppbära så stor del av den pensionsberättigades

å månaden belöpande folkpension, som svarar mot kostnaderna för
vården eller försörjningen på anstalten, varvid den pensionsberättigade

dock skall äga erhålla visst belopp för sina personliga behov. Vad nu
sagts skall äga motsvarande tillämpning för det fall att den pensions-

berättigade åtnjuter vård eller försörjning mot avgift, som erlägges av

kommun eller landstingskommun.

Åtnjuter barn, för vilket barntillägg utgår, i annat fall än som avses

i 2 § sista stycket under hel månad vård på anstalt eller eljest vård på

allmän bekostnad, äger den som driver anstalten eller det kommunala
organ som svarar för vårdkostnaden att, i den mån Konungen så för­

ordnar, uppbära så stor del av barntillägg för månaden som svarar

mot vårdkostnaden.

4 § Är någon för samma månad berättigad till flera änkepensioner,
utgives endast den största av dem eller, om de äro lika stora, pensio­

nen efter den sist avlidne mannen.

Föreligger för samma månad rätt till två eller flera av förmånerna

barnpension, förtidspension, änkepension eller hustrutillägg, utgives en­

dast en av förmånerna. Utgives i enlighet härmed änkepension eller

hustrutillägg, skall vid tillämpning av 3 kap. 3, 5 och 8 §§ samt 4 kap.

3 § anses som om den försäkrade kommit i åtnjutande av förtidspension.

FJÄRDE AVDELNINGEN

Försäkring för tilläggspens ion

11 kap. Om pensionsgrundande inkomst m. m.

1 § Rätt till tilläggs pension grundas på inkomst av förvärvsarbete.

För varje år, varunder någon varit försäkrad enligt 1 kap. 3 § första

eller andra stycket skall för honom enligt vad nedan sägs beräknas
pensionsgrundande inkomst på grundval av hans inkomst av anställning
och inkomst av annat förvärvsarbete under året. Sådan beräkning skall

icke göras för år före det då den försäkrade uppnår sexton års ålder,

ej heller för år då den försäkrade avlidit eller för år efter det då han
fyllt sextiofem år eller för tidigare år, varunder han åtnjutit ålderspen­

sion eller förtidspension enligt denna lag.

2 § Med inkomst av anställning avses den lön i penningar eller na­
turaförmåner i form av kost eller bostad, som försäkrad åtnjutit såsom
arbetstagare i allmän eller enskild tjänst. Till sådan inkomst hänföres
dock icke från en och samme arbetsgivare åtnjuten lön, som under ett

år ej uppgått till femhundra kronor. Såsom inkomst av anställning an­

ses även

a) sjukpenning enligt denna lag eller lagen (1954: 243) om yrkes­

skadeförsäkring eller motsvarande ersättning som utgår enligt annan

1814

författning eller på grund av Konungens förordnande, i den mån ersätt-

¬

ningen träder i stället för försäkrads inkomst såsom arbetstagare i all-

SFS 1973: 908

män eller enskild tjänst,

b) föräldrapenning,

c) vårdbidrag enligt 9 kap, 4 §,

d) dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa,
e) kontant arbetsmarknadsstöd enligt lagen (1973: 371) om kontant

arbetsmarknadsstöd samt

f) utbildningsbidrag enligt arbetsmarknadskungörelsen (1966: 368) i

form av grundbidrag, hyresbidrag på hemorten och barntillägg.

Ersättning i penningar eller naturaförmåner som i första stycket sägs

för arbete som försäkrad utfört för annans räkning utan att vara anställd
i dennes tjänst skall, om ersättningen under ett år uppgått till minst

femhundra kronor, anses såsom inkomst av anställning, såvida den för­

säkrade och den som utgivit ersättningen varit ense därom; och skall
i dylikt fall den förre anses såsom arbetstagare och den senare såsom
arbetsgivare.

Vid beräkning av inkomst av anställning skall hänsyn icke tagas till

lön eller annan ersättning, som försäkrad åtnjutit från arbetsgivare, vil­
ken är bosatt utom riket eller är utländsk juridisk person, i annat fall

än då den försäkrade sysselsatts vid skötseln av här i riket belägen f as­
tighet eller i rörelse som bedrives från här beläget fast driftställe. Vad i
detta stycke sägs skall icke gälla beträffande lön till svensk medborgare,

såframt svenska staten eller, där lönen härrör från utländsk juridisk

person, svensk juridisk person, som äger ett bestämmande inflytande

över den utländska juridiska personen, enligt av riksförsäkringsverket
godtagen förbindelse har att svara för avgift till försäkringen för tilläggs­
pension enligt 19 kap. 1 §.

Hänsyn skall ej heller tagas till lön eller annan ersättning från främ­

mande makts härvarande beskickning eller lönade konsulat eller från

arbetsgivare, vilken tillhör beskickning eller konsulat som nu sagts och
icke är svensk medborgare. Vad i detta stycke sägs skall icke gälla be­
träffande lön till svensk medborgare eller den som utan att vara svensk

medborgare är bosatt i riket, såframt utländsk beskickning här i riket

enligt av riksförsäkringsverket godtagen förbindelse har att svara för
avgift till försäkringen för tilläggspension enligt 19 kap. 1 §.

Den som åtagit sig förbindelse enligt tredje eller fjärde stycket skall

anses såsom arbetsgivare.

3 § Med inkomst av annat förvärvsarbete avses

a) inkomst av här i riket bedriven rörelse;

b) inkomst av här belägen jordbruksfastighet, som brukas av den

försäkrade;

c) ersättning i penningar eller naturaförmåner i form av kost eller

bostad för arbete för annans räkning; samt

d) sjukpenning enligt denna lag eller lagen (1954: 243) om yrkes­

skadeförsäkring eller motsvarande ersättning som utgår enligt annan
författning eller på grund av Konungens förordnande, i d en mån ersätt­

ningen träder i stället för inkomst som ovan nämnts;

allt i den mån inkomsten icke enligt 2 § är att hänföra till inkom st av

anställning.

Har inkomst som avses i första stycket a), b) eller c) icke uppgått till

1815

femhundra kronor för år, tages den ej i beräkning.

¬

SFS 1973: 908

4 § Till grund för beräkning av inkomst av anställning och inkomst
av annat förvärvsarbete under visst år skall läggas den försäkrades taxe­

ring till statlig inkomstskatt avseende nämnda år. Avser taxeringen be­

skattningsår som ej sammanfaller med kalenderår, skall inkomst under

beskattningsåret anses hava åtnjutits under det kalenderår, som när­
mast föregått taxeringsåret.

Närmare bestämmelser rörande beräkningen av inkomst av anställ­

ning och inkomst av annat förvärvsarbete beslutas av Konungen mod

riksdagen.

Angående beräkningen av inkomst av anställning för försäkrad, som

är bosatt utomlands eller som eljest avses med förbindelse enligt 2 §

tredje eller fjärde stycket eller som har att erlägga sjömansskatt, stadgas

särskilt.

5 § Pensionsgrundande inkomst utgöres av summan av inkomst av
anställning och inkomst av ann at förvärvsarbete i den mån summan över­

stiger det vid åre ts ingång gäll ande basbeloppet. Inkomst av anställning
och inkomst av annat förvärvsarbete skola därvid var för sig avrundas

till nä rmast lägre hundratal kronor. Basbeloppet avräknas i förs ta hand
mot inkomsten av anställning.

Vid beräkning av pensionsgrundande inkomst bortses från inkomst av

anställning och inkomst av annat förvärvsarbete i vad summan därav

överstiger sju och en halv g ånger det vid årets ingång gällande basbelop­
pet. Belopp, frå n vilket sålunda skall bortses, avräknas i första hand å

inkomst av annat förvärvsarbete.

6 § För varje år, för vilket pensionsgrundande inkomst fastställts för
försäkrad, skall pensionspoäng tillgodoräknas honom. I den mån pen­

sionsgrundande inkomst härrör från inkomst av annat förvärvsarbete
må dock pensionspoäng tillgodoräknas den försäkrade endast såvida
tilläggspensionsavgift enligt 19 kap. 3 § för året till fullo erlagts inom

föreskriven tid. Utan hinder av att sådan avgiftsbetalning icke skett skall
pensionspoäng tillgodoräknas den försäkrade för det år varunder han
fyllt sextiofem år eller, där den försäkrade eller efterlevande till honom

ansöker om pension enligt denna lag för tid före det år varunder den
försäkrade skulle uppnå sextiosju års ålder, för de båda år som närmast
föregått det då pension vid bifall till ansökningen skulle börja utgå.
Pensionspoäng skall vidare alltid tillgodoräknas för pensionsgrundande
inkomst härrörande från inkomst som avses i 3 § första sty cket d).

Pensionspoäng som i första stycket sägs är den pensionsgrundande

inkomsten delad med det vid årets ingång gällande basbeloppet. Pen­

sionspoäng beräknas med två decimaler.

För år, varunder försäkrad åtnjutit förtidspension enligt 13 kap. 2 §,

skall den försäkrade tillgodoräknas pensionspoäng motsvarande vad en­
ligt nämnda paragraf skall an tagas hava tillgodoräknats honom för sam­

ma år.

7 § Försäkrad äger göra anmälan om undantagande från försäkringen
såvitt an går inkomst av annat förvärvsarbete. Har sådant undantagande

skett, skall vid beräknin g av pensionsgrundande inkomst för den försäk­

rade för tid efter ingången av året näst efter det då anmälan gjordes

1816

hänsyn icke tagas till inkomst av annat förvärvsarbete.

¬

Anmälan som i första stycket sägs må återkallas av den försäkrade

SFS 1973; 908

med verkan från nästa årsskifte, dock tidigast från det som inträffar

sedan undantagandet ägt giltighet i fem år. Har anmälan återkallats,

äger den försäkrade ej ånyo göra dylik anmälan.

Anmälan eller återkallelse skall, där den försäkrade är omyndig, göras

av förmyndaren, som därvid har att visa att den försäkrade samtycker

till åtgärden.

Anmälan av försäkrad, som är gift, är utan verkan, om icke hans ma­

ke samtycker till undantagandet. Är maken omyndig eller bortovarande,

ankommer det på förmyndare eller god man att lämna samtycke. Sär­
skilt samtycke är ej erforderligt, om den försäkrade är förmyndare eller
god man för sin make. Vägras samtycke, äger riksförsäkringsverket med­

giva undantagandet, om särskilda skäl föreligga.

12 kap. Om ålderspension

1 § Rätt till tilläggspension i form av ålderspension tillkommer försäk­

rad från och med den månad, varunder han fyller sextiosju år, under

förutsättning att pensionspoäng tillgodoräknats honom för minst tre år.

På särskild framställning av försäkrad utgår under förutsättning som

1 första stycket sägs, ålderspension för tid före den månad, varunder han

fyller sextiosju år, dock tidigast från och med den månad, då han upp­

når sextiotre års ålder. Pension enligt vad nu sagts må ej utgå till för­

säkrad, som äger komma i åtnjutande av folkpension enligt 6 kap. 1 §

andra stycket, med mindre han tillika gör framställning enligt nämnda

lagrum.

Framställning om ålderspension för tid före den månad varunder den

försäkrade fyller sextiosju år må återkallas med verkan från nästa må­

nadsskifte. Sådan återkallelse gäller ej för försäkrad, som åtnjuter folk­
pension enligt 6 kap. 1 § andra stycket, med mindre han tillika gör åter­

kallelse enligt 6 kap. 1 § tredje stycket. Har försäkrad sedan återkallelse
skett gjort förnyad framställning enligt andra stycket må denna fram­
ställning icke återkallas.

2 § Ålderspension utgör, där ej annat följer av andra, tredje och
fjärde styckena, för år räknat sextio procent av produkten av basbelop­

pet för den månad, för vilken pension skall utgivas, och medeltalet av

de pensionspoäng som tillgodoräknats den försäkrade eller, om pen­
sionspoäng tillgodoräknats honom för mer än femton år, medeltalet av
de femton högsta poängtalen. Har pensionspoäng tillgodoräknats den

försäkrade för mindre än trettio år, skall hänsyn tagas endast till så stor
del av nämnda produkt som svarar mot förhållandet mellan det antal

år, för vilka pensionspoäng tillgodoräknats honom, och talet trettio.

Har undantagande enligt 11 kap. 7 § ägt giltighet för den försäkrade,

skall honom tillkommande ålderspension utgöra sextio procent av så

stor del av den i första stycket angivna produkten, som svarar mot för­

hållandet mellan det antal år, dock högst trettio, för vilka p ensionspoäng
tillgodoräknats den försäkrade, och talet trettio ökat med ett för varje år,
för vilket den försäkrade till följd av undantagandet icke tillgodoräknats

1817

¬

SFS 1973: 90.8

pensionspoäng eller gått förlustig mer än en poäng. Ej må med tillämp­

ning av vad nu sagts talet trettio ökas till mer än femtio. Vad i detta

stycke stadgas skall äga motsvarande tillämpning i fall då pensionspo­

äng jämlikt 11 kap. 6 § första stycket på gnind av underlåten avgiftsbe­

talning icke tillgodoräknats den försäkrade.

Börjar ålderspension utgå tidigare än från och med den månad, var­

under den försäkrade fyller sextiosju år, skall pensionen, där ej annat
följer av f järde stycket, minskas med sex tiondels procent för varje må­

nad, som då pensionen börjar utgå återstår till ingången av den månad
varunder den försäkrade fyller sextiosju år. Om pensionen börjar utgå

senare än från och med sistnämnda månad, ökas pensionen med sex

tiondels procent för varje månad, som d å pensionen börjar utgå förflutit

från ingången av den månad varunder den försäkrade uppnådde nämn­
da ålder; härvid må hänsyn dock ej tagas till tid efter ingången av den

månad, under vilken den f örsäkrade fyllt sjuttio år, och ej heller till tid,

då den försäkrade åtnjutit folkpension eller icke varit berättigad till till-

läggspension i form av ålderspension.

Om ålderspension upphört efter återkallelse enligt 12 kap. 1 § tredje

stycket, skall senare utgående ålderspension minskas med sex tiondels

procent för varje månad som ålderspension utgått samt sex tiondels pro­

cent för varje månad, som då ålderspensionen åter börjar utgå återstår

till ingången av den månad varunder den försäkrade fyller sextiosju år.

Börjar pensionen åter utgå efter ingången av den månad varunder den

försäkrade fyllt sextiosju år skall pensionen minskas med sex tiondels

procent för varje månad under vilken pensionen tidigare utgått.

13 kap. Om förtidspension

1 § Rätt till tilläggspension i form av förtidspension tillkommer en­

ligt vad nedan sägs försäkrad, som ej åtnjuter ålderspension enligt den­

na lag, för tid före den månad, då han fyller sextiosju år, därest hans

arbetsförmåga på grund av sjukdom eller annan nedsättning av den
fysiska eller psykiska prestationsförmågan är nedsatt med minst hälften

och nedsättningen kan anses varaktig samt den försäkrade äger tillgodo­

räkna sig pensionspoäng för tid före det år, varunder pensionsfallet in­

träffat. Även om nedsättning av arbetsförmågan som nyss sagts icke

föreligger, skall äldre försäkrad under de närmare förutsättningar som

angivas i 7 kap. 1 § andra stycket äga rätt till förtidspension, därest

han är varaktigt arbetslös.

Kan nedsättning av arbetsförmågan icke anses varaktig men kan den

antagas bliva bestående avsevärd tid, äger den försäkrade rätt till till-

läggspension i form av sjukbidrag. Sådant bidrag skall vara begränsat
till viss tid; och skall i övrigt vad som är stadgat om förtidspension en­

ligt första stycket första p unkten gälla beträffande sjukbidrag.

Vad i 7 kap. 2 och 3 §§ stadgas skall äga motsvarande tillämpning

beträffande förtidspension enligt detta kapitel.

2 § Uppgår den försäkrades sjukpenninggrundande inkomst vid tid-

1818

punkten för pensionsfallet lägst till ett belopp som motsvarar det vid

¬

årets ingång gällande basbeloppet, eller har pensionspoäng tillgodoräk-

SFS 1973: 908

nats den försäkrade för minst tre av de fyra år, som närmast föregått
det år då pensionsfallet inträffar, skall förtidspension utgå med tillämp­
ning av bestämmelserna i andra stycket. Detsamma skall gälla då vid
tidpunkten för pensionsfallet sjukpenninggrundande inkomst uppgående
till belopp som nu sagts icke fastställts, men skulle ha fastställts, därest

den allmänna försäkringskassan haft kännedom om samtliga de för­

hållanden som skola ligga till g rund för fastställandet.

Hel förtidspension motsvarar den tilläggspension i form av ålderspen­

sion, som skulle tillkomma den försäkrade, därest sådan pension skulle

börja utgå från och med den månad varunder han fyller sextiosju år.

Härvid skall ålderspensionen beräknas under antagande att den försäkra­
de för varje år från och med det då förtidspensionen börjar utgå till och
med det då han uppnår sextiofem års ålder tillgodoräknats pensions­
poäng motsvarande medeltalet av de pensionspoängtal, vilka tillgodo­
räknats honom under de fyra år som närmast föregått det år då pen­

sionsfallet inträffade eller, om pensionen därigenom blir större, under
samtliga år från och med det då han fyllt sexton år till och med det som

närmast föregått pensionsfallet. Vid beräkningen av nämnda medeltal

bortses från de år intill ett antal av hälften, för vilka pensionspoäng ej
tillgodoräknats den försäkrade eller för vilka poängtalet är lägst.

Pension enligt denna paragraf må ej utgå, om undantagande enligt 11

kap. 7 § ägde giltighet för den försäkrade då pensionsfallet inträffade

samt undantagandet tillika föranlett, att den försäkrade för något av de
fyra närmast föregående åren gått förlustig mer än en pensionspoäng.

Ej heller må pension som nu sagts utgå, om de n försäkrade vid sextiosju
års ålder icke kan komma i åtnjutande av ålderspension enligt 12 kap.

3 § Äger den försäkrade icke komma i åtnjutande av förtidspension
enligt vad i 2 § stadgas men skulle han hava varit berättigad till tilläggs­

pension i form av ålderspension, därest han uppnått sextiosju års ålder

det år då pensionsfallet inträffar, skall hel förtidspension utgå med be­

lopp motsvarande vad den försäkrade i sådant fall skulle hava erhållit

i ålders pension, beräknad enligt 12 kap. 2 § första och andra styckena.

4 § Om förtidspension utgår för tid efter det att ålderspension med

stöd av 12 kap. 1 § tredje stycket upphört att utgå, skall förtidspensio­

nen minskas med sex tiondels procent för varje månad under vilken

ålderspensionen utgått.

I

14 kap. Om familjepension

i

1 § Är försäkrad vid sitt frånfälle berättigad till tilläggspension i form

av förtidspens ion eller ålderspension eller skulle han, om fall som avses

1 13 kap. 1 § varit för handen vid tidpunkten för dödsfallet, hava varit

berättigad till f örtidspension, äga hans efterlevande rätt till tilläggspen­

sion i form av familjepension enligt vad nedan sägs.

2 § Rätt till änkepension tillkommer änka efter den försäkrade, om

II

äktenskapet varat minst fem år och ingåtts senast den dag då den för-

t

säkrade fyllde sextio år.

1819

¬

SFS 1973: 908

Äro de i första stycket angivna förutsättningarna för rätt till änke­

pension icke uppfyllda, äger änkan likväl komma i åtnjutande av sådan
pension, därest den försäkrade efterlämnar barn, som tillika är barn till

änkan.

Änkepension skall indragas, om den pensionsberättigade ingår äkten­

skap. Upplöses äktenskapet innan det bestått i fem år, skall pensionen

ånyo börja utgå.

3 § Ankepension utgör för år räknat, om efter den försäkrade finnes

barn som enligt 4 § är berättigat till pension efter honom, trettiofem och

1 ann at fall fyrtio procent av hel förtidspension beräknad enligt 13 kap.

2 och 3 §§, som den försäkrade var berättigad till eller skulle hava kom­
mit i åtnjutande av därest rätt till sådan pension inträtt vid tidpunkten

för dödsfallet, eller, om den försäkrade var berättigad till ålderspen­
sion, av dylik pension beräknad enligt 12 kap. 2 § första och andra

styckena.

4 § Rätt till barnpension tillkommer den försäkrades barn, som icke
fyllt nitton år.

Vad i 8 kap. 5 § andra stycket stadgas skall äga motsvarande till-

lämpning beträffande rätt till pension enligt denna paragraf.

5 § Barnpension för ett barn utgör för år räknat, om efter den för­
säkrade finnes någon, som enligt detta kapitel är berättigad till änke­

pension efter honom, femton och i annat fall fyrtio procent av den
förtidspension eller ålderspension som i 3 § sägs. Äro de pensionsbe­
rättigade barnen flera, ökas de nämnda procenttalen med tio för varje

barn utöver det första; och skall det sammanlagda barnpensionsbe­

loppet fördelas lika mellan barnen.

6

7 §

Är någon för samma månad berättigad till flera tilläggspensio­

ner i form av familjepension, utgives endast den största av dem eller,

om samtliga eller de största äro lika stora, en av dessa. Äv lika stora
änkepensioner utgives pensionen efter den sist avlidne mannen.

15 kap. Särskilda bestämmelser om tilläggspension

1 § Är försäkrad, som är svensk medborgare, född under något av

åren 1896—1914, skall vid tillämpning av 12 kap. 2 § första stycket

talet trettio utbytas mot talet tjugu. Beträffande försäkrad som nu

sagts skall 12 kap. 2 § andra stycket icke äga tillämpning.

Om försäkrad är svensk medborgare och född under något av åren

1915—1923, skall vid tillämpning av 12 kap. 2 § första och andra
styckena talet trettio utbytas mot talet tjugu ökat med ett för varje år,
som den försäkrade är född senare än år 1914; och skall för varje år,
som den försäkrade är född senare än år 1914, ökning som i 12 kap.

2 § andra stycket sägs ske med en tiondel av det antal år, för vilket den

1820

2 Paragrafe n upphävd genom 1966: 23 6.

¬

försäkrade till följd av undantagandet icke tillgodoräknats pensions-

SFS 1973: 908

poäng eller gått förlustig mer än en poäng.

2 §«

3 § Är pensionsberättigad ej bosatt i riket, må riksförsäkringsverket

med hans samtycke utbyta tilläggspension till honom mot ett engångs­
belopp, motsvarande lägst fyrtio procent av kapitalvärdet av den pen­

sion vartill han är berättigad. Har utbyte ägt rum, föreligger ej rätt till

vidare ersättning på grundval av pensionspoäng, som dessförinnan till­

godoräknats den försäkrade. Grunderna för beräkningen av kapitalvär­
de som nu sagts fastställas av Konungen.

FEMTE AVDELNINGEN

Ytterligare bestämmelser om folkpension och tilläggspension

16 kap. Om utgivande av pension m. m.

1

Den som önskar komma i åtnjutande av pension skall göra an­

sökan hos allmän försäkringskassa i enlighet med vad Konungen för­
ordnar.

Åtnjuter försäkrad sjukpenning eller ersättning för sjukhusvård en­

ligt denna lag, må allmän försäkringskassa tillerkänna honom förtids­

pension utan hinder av att han icke gjort ansökan därom.

Åtnjuter försäkrad sjukbidrag eller till viss tid begränsad invaliditets­

ersättning, må den tid varunder sådan förmån skall utgå förlängas utan
att ansökan därom gjorts.

I den mån Konungen så förordnar må allmän försäkringskassa till­

erkänna den pensionsberättigade pension enligt denna lag utan hinder
av att han icke gjort ansökan därom.

För den försäkrades kostnader för läkarundersökning och läkarutlå­

tande vid ansökan om förtidspension, invaliditetstillägg, invaliditetser­

sättning eller vårdbidrag skall ersättning utgå i enlighet med vad Ko­

nungen förordnar.

2 § Såsom villkor för rätt till förtidspension, invaliditetstillägg eller

invaliditetsersättning må föreskrivas att den försäkrade skall under högst

trettio dagar vara intagen å visst s jukhus eller underkasta sig undersök­
ning av viss läkare. Vad som sagts nu skall äga motsvarande tillämp­

ning i fråga om rätt till vårdbidrag. För den försäkrades kostnader i an­

ledning av sådan föreskrift skall ersättning utgå i enlighet med vad
Konungen förordnar.

3 § Då skäl föreligga därtill må pension beviljas för tid intill dess sl ut­
ligt beslut fattats. För sådan pension må föreskrivas särskilda grunder
och villkor.

Förekommer anledning att pension bör indragas eller minskas, må

förordnas, att pensionen för tid intill dess slutligt beslut fattats skall in­
dragas eller utgå med lägre belopp.

^ P aragrafen upp hävd genom 1973: 465.

^

^

^ Senaste lydelse 1969: 206.

^

¬

SFS 1973: 908

4 § Pension utgives månadsvis.

Vid beräkning av pensionsbelopp för månad skall den årspension,

från vilken beräkningen utgår, avrundas till närmaste hela krontal, som

är jämnt delbart med tolv. Är årspensionsbeloppet lägre än tolv kronor,

bortfaller pensionen för den månad som beräkningen avser. Vid till-

lämpning av vad nu sagts skola samtliga den pensionsberättigade till­
kommande pensionsförmåner anses som en pension. Avrundning skall
i första hand göras å folkpension enligt 6, 7 eller 8 kap.

5 § Ålderspension utgår från och med den månad varunder den för­

säkrade fyller sextiosju år eller, om han önskar att pensionen skall bör­

ja utgå tidigare eller senare, från och med den månad som angives i

pensionsansökningen.

Förtidspension, barntillägg, invaliditetstillägg, invaliditetsersättning

och vårdbidrag utgå från och med den månad, varunder rätt till förmå­

nen inträtt. I fall som avses i 1 § andra stycket utgår dock förtidspen­

sion från och med månaden näst efter den, då beslutet om pension med­
delats.

Familjepension utgår från och med den månad då den försäkrade

avlidit eller, om han vid sin död åtnjöt ålderspension eller förtidspen­

sion, från och med månaden näst efter den, varunder dödsfallet inträf­

fat.

Pension må ej utgå för längre tid tillbaka än tre månader före an­

sökningsmånaden.

Vid utbetalning av folkpension för förfluten tid till försäkrad, vars

make uppbär folkpension, skall pensionen så minskas, att det samman­

lagda beloppet för båda makarna motsvarar vad som skall utgå enligt
6 kap. 2 § eller 7 kap. 4 §.

6 § Vad i 1 § första, andra och fjärde styckena, 2 §, 3 § första stycket
samt 5 § andra och sista styckena stadgas skall äga motsvarande till-
lämpning i fråga om ökning av förtidspension.

Ändring av pension i andra fall än i första stycket sägs skall gälla

från och med månaden näst e fter den varunder anledning till ändringen
uppkommit.

Vad i denna paragraf stadgas skall ej äga tillämpning i fråga om änd­

ring av pension i anledning av förä ndring av basbeloppet.

7 § Därest förmågan eller möjligheten att bereda sig inkomst genom

arbete väsentligt förbättras för försäkrad som åtnjuter förtidspension,
skall pensionen indragas eller minskas med hänsyn till förbättringen.

8 § Försäkrad som åtnjuter förtidspension enligt 7 kap. 1 § första

stycket är skyldig att, om hans arbetsförmåga väsentligt förbättras, utan
oskäligt dröjsmål göra anmälan härom hos allmän försäkringskassa.
Motsvarande skall beträffande försäkrad, vars rätt till förtidspension

grundats på varaktig arbetslöshet, så ock den som åtnjuter änkepen­
sion eller förmån enligt 9 kap. gälla, om förhållandena så ändras att

rätten till pensionen eller förmånen därav påverkas. Är den försäkrade

1822

omyndig, åvilar anmälningsskyldigheten f örmyndaren.

¬

Underlåtes anmälan som avses i första stycket utan giltigt skäl, må

SFS 1973: 908

pensionen eller förmånen indragas för viss tid eller tills vidare.

9 § Pensionsförmån utgår till och med den månad, varunder den pen-
sionsberättigade avlidit eller rätten till förmånen eljest upphört. Vård­

bidrag utgår till och med månaden före den då barnet fyller sexton år.

10 § Har någon under resa eller eljest blivit borta och kan det anta­

gas att han avlidit, äga hans efterlevande åtnjuta familjepension enligt
denna lag. Såsom villkor för utbetalning av pension må dock krävas
förklaring på heder och samvete av efterlevande att denne saknar varje
underrättelse om den bortovarande. I fråga om omyndig må sådan för­

klaring infordras från hans förmyndare. Finnes den bortovarande seder­
mera vara vid liv, skall pension ej vidare utgå.

11 § Den som genom brottslig gärning uppsåtligen bragt annan om li­

vet eller medverkat till brottet såsom i 3 kap. 4 eller 5 § strafflagen

sägs äger ej rätt till familjepension efter den avlidne.

Familjepension må indragas eller skäligen nedsättas, om den efter­

levande annorledes än i första stycket sägs vållat dödsfallet genom

handling, för vilken ansvar genom lagakraftägande dom ådömts ho­
nom.

12 § På framställning av nykterhetsnämnd äger allmän försäkrings­

kassa besluta att pension tillkommande den, som är hemfallen åt alko­
holmissbruk och beträffande vilken förel igger omständighet i övrigt som

i 15 § första stycket lagen om nykterhetsvård sägs, helt eller delvis skall

utbetalas till kommunal myndighet eller den pensionsberättigades make

eller annan person att användas till den pensionsberättigades och hans
familjs nytta.

Är pensionsberättigad till följd av ålderdomssvaghet, sjuklighet eller

annan därmed jämförlig orsak ur stånd att själv omhänderhava ho­

nom tillkommande pension, må allmän försäkringskassa besluta, att
pensionen skall u tbetalas till annan enligt vad i första stycket sägs.

13 § För utbetalning av pension utom riket må krävas bevis att ratt

till pension alltjämt föreligger.

17 kap. Om sammanträffande av förmåner m. m.

1 § Det pensionsbelopp, som först förfaller till betalning efter be­

viljande av förtidspension, skall minskas med den försäkrade tillkom­
mande sjukpenning enligt denna lag i den mån pension och sjukpenning
belöpa på samma månad. Beviljas förtidspensionen att utgå i o medelbar
anslutning till sjukbidrag, skall minskning dock göras endast å belopp,

varmed pensionen i anledning av ytterligare nedsättning av den försäk­
rades förmåga eller möjlighet att bereda sig inkomst genom förvärvs­

arbete överstiger sjukbidraget. I första hand minskas folkpension.

Har vid omprövning jämlikt 3 kap. 5 § första stycket c) befunnits att

den försäkrade även efter det pensionen beviljats är berättigad att vid

1823

¬

SFS 1973: 908

sjukdom uppbära sjukpenning, skall för dag, då hel sjukpenning utgi-

vits, sjukpenningen föranleda minskning av pensionen endast i den mån

den överstiger vad som skulle hava utgått om sjukdomsfallet inträffat
efter det pensionen beviljats.

Vad i f örsta och andra styckena sägs skall äga motsvarande tillämp-

ning beträffande belopp, varmed förtidpension ökas i anledning av yt­

terligare nedsättning i den försä krades förmåga eller möjlighet att bereda

sig inkomst genom förvärvsarbet e.

2 § Äger pensionsberättigad rätt till liv ränta på grund av obligatorisk
försäkring jämlikt lagen om försäkring för olycksfall i arbete, lagen

om försäkring för vissa yrkessjukdomar eller lagen om yrkesskadeför­
säkring eller äger han jämlikt annan lag eller särskild författning eller

enligt Konungens förordnande rätt till livränta, som bestämmes av el­

ler utbetalas från riksförsäkringsverket, minskas honom eljest tillkom­

mande pension enligt vad nedan stadgas. Motsvarande skall äga till-
lämpning i fall då livränta utgår enligt utländsk lagstiftning om yrkes­

skadeförsäkring. Medför skada, för vilken livränta börjat utgivas, åter­

igen sjukdom som berättigar till sjukpenning, skall det anses som om
livränta utginge under sjukdomstiden. Har livränta eller del därav

eller livränta för viss tid utbytts mot ett engångsbelopp, skall anses som

om livränta utginge eller den utgående livrän tan vore förhöjd med belopp

som enligt de vid utbytet tillämpade försäkringstekniska grunderna sva­

rar mot engångsbeloppet.

Folkpension och tilläggspension i form av förtidspension eller ålders­

pension minskas med tre fjärdedelar av den pensionsberättigade för

samma tid tillkommande livränta såsom skadad; dock må avdrag å an­

nan förtidspension än hel sådan ske endast om skadan inträffat före

den tidpunkt från vilken pensionen utgår och avdrag å tilläggspension

göras endast om den pensionsberättigade ägt tillgodoräkna sig pensio ns­

poäng för minst ett år vid den tidpunk t då skadan inträffat.

Folkpension i form av ålderspension, änkepension eller barnpension

ävensom tilläggspension i form av änkepension eller barnpension mins­
kas med tre fjärdedelar av den pensionsberättigade för samma tid till­
kommande livränta såsom efterlevande; dock må avdrag å tilläggspen­

sion göras endast om den avlidne ägt tillgodoräkna sig pensionspoäng

för minst ett år vid den ti dpunkt då skadan inträffat.

Minskning enligt denna paragraf skall i första hand göras å tilläggs­

pension. U tan hinder av vad i paragrafen stadgas skall folkpension all­

tid utgå, i form av förtidspension eller barnpension med minst en fjär­
dedel, i form av änkepension med minst hälften samt i form av ålders­

pension med minst tre fjärdedelar av belopp som eljest skolat utgå.

3 § Vid tillämpning av 1 och 2 §§ tagas andra tillägg till pension än

bamtillägg ej i beaktande. Minskning av folkpension enligt nämnda pa­

ragrafer skall sist göras å barntillägg.

4 § Det pensionsbelopp som först förfaller till betalning efter beslut

1824

om pension eller om ökning av pension eller upphävande av förordnan-

¬

4e som i 16 kap. 3 § andra stycket sägs må, där den pensionsberättigade

SFS 1973: 908

under den tid å vilken pensionsbeloppet belöper i väsentlig m ån erhållit

sin försörjning av allmänna medel, till den del pensionsbeloppet mot­
svarar vad den myndighet som tillhandahållit försörjningen visar sig

Jiava för nämnda tid utgivit för den pensionsberättigades samt hans

makes och minderåriga barns försörjning uppbäras av myndigheten.

Det pensionsbelopp som först förfaller till betalning efter beslut om

ålderspension eller förtidspension eller om ökning av sådan pension
eller upphävande av förordnande enligt 16 kap. 3 § andra stycket be­
träffande sådan pension skall, där den pensionsberättigade under den

tid på vilken pensionsbeloppet belöper uppburit dagpenning från er­
känd arbetslöshetskassa eller kontant arbetsmarknadsstöd enligt lagen

(1973: 371) om kontant arbetsmarknadsstöd, minskas med den del av
arbetslöshetsstödet som visas ha utgivits utöver vad som skulle ha utgått
om pensionsbeslutet förelegat vid utbetalningen av stödet. Vad nu sagts

skall, i de fall kontant arbetsmarknadsstöd utgått, gälla även e fter beslut
som avser änkepension.

5 § I den mån Konungen så förordnar skall från pension enligt den­

na lag avdragas pension enligt utländsk lagstiftning.

SJÄTTE AVDELNINGEN

För försäkringen gemensamma bestämmelser

18 kap. Om allmänna försäkringskassor

1 § För varje landstingskommun samt varje kommun, som ej tillhör

landstingskommun, skall finnas en allmän försäkringskassa. Då särskilda
förhållanden föranleda därtill, må dock försäkringskassas verksamhets­
område omfatta två landstingskommuner eller landstingskommun och

kommun som nyss sag ts. Om antalet försäkringskassor och deras verk­

samhetsområden förordnar Konungen.

Allmän försäkringskassa skall inrätta lokalkontor i den mån så prövas

erforderligt.

2 § Riksförsäkringsverket utövar tillsyn över de allmänna försäk­

ringskassorna, vilka hava att ställa sig verkets anvisningar till efterrät­

telse.

Hos riksförsäkringsverket skall föras register över de allmänna för­

säkringskassorna för inskrivning av de uppgifter, som enligt denna lag
eller vad eljest föreskrives skola intagas i registret.

3 § För allmän försäkringskassa fastställer Konungen firma.

Ej må annan än allmän försäkringskassa i sin firma eller eljest vid

beteckning av rörelsen använda ordet "försalcringskassa" tillsammans
med ordet "allmän" eller eljest i firman intaga något, varigenom kan

givas sken av att firman innehaves av allmän försäkringskassa.

1825

115-SFS 1973

¬

SFS 1973: 908

4 § För allmän försäkringskassas förbindelser häfta allenast kassans

tillgångar.

Utan riksförsäkringsverkets medgivande må allmän försäkringskassa

ej överlåta eller med inteckning för gäld belasta fast egendom och ej

heller upptaga, övertaga eller ikläda sig ansvar för lån eller åtaga sig

annan förpliktelse, såvida ej denna har omedelbart sammanhang med

kassans verksamhet.

Om vad som skall iakttagas beträffande allmän försäkringskassas till­

gångar och skulder, därest kassan upphör eller dess verksamhetsområde
ändras, meddelar Konungen bestämmelser i varje särskilt fall.

5 § Allmän försäkringskassa må ej utan stöd av särskilt lagstadgande

bedriva annan verksamhet än som angives i denna lag eller i bestäm­
melser, som utfärdats med stöd av densamma.

I den mån Konungen så förordnar, är allmän försäkringskassa pliktig

att biträda vid handhavandet av annan statlig social försäkrings- eller

understödsverksamhet ävensom att tillställa socialregister behövliga upp­

gifter.

Allmän försäkringskassa skall tillhandagå statlig eller kommunal

myndighet, försäkringsinrättning samt arbetsgivare med yttranden och

upplysningar, i den mån hinder enligt lag eller författning ej möter

samt mera betydande olägenhet ej därigenom uppkommer för kassan.

Myndighet, som handhar arbetslöshetsförsäkring, eller lokalt organ som
i 1 kap. 2 § sägs må ej av allmän försäkringskassa förvägras begärt

biträde.

6 § I allmän försäkringskassa skola finnas styrelse, en eller flera pen­

sionsdelegationer samt försäkringsnämnder enligt vad nedan stadgas. I
den mån ej annat föreskrives tillkommer det styrelsen att besluta i

angelägenheter, med vilka kassan har att taga befattning.

Stadgar för allmän försäkringskassa skola, på förslag av kassan, fast­

ställas och registreras av riksförsäkringsverket. Stadgarna skola angiva

var kassans styrelse skall hava sitt säte och hur kassans värde- och

övriga säkerhetshandlingar skola förvaras.

7 § Styrelse för allmän försäkringskassa skall bestå av sju eller, om

kassans verksamhetsområde omfattar två landstingskommuner inom

skilda län, åtta ledamöter. Styrelsen för Stockholms läns allmänna för­

säkringskassa skall dock bestå av nio l edamöter.

En ledamot, som skall vara ordförande, utses av Konungen, en leda­

mot av socialstyrelsen samt en ledamot av länsstyrelsen; om kassans
verksamhetsområde tillhör två län, skall vardera länsstyrelsen utse en

ledamot, övriga ledamöter utses av landstinget eller, där fråga är om

kassa, vars verksamhetsområde utgöres av enbart en kommun, av kom­

munfullmäktige. Omfattar kassans verksamhetsområde två landstings­
kommuner, skall vartdera landstinget utse två ledamöter; utgöres verk­

samhetsområdet av landstingskommun och kommun, som ej tillhör
landstingskommun, utses tre ledamöter av landstinget samt en ledamot

av kommunfullmäktige.

1826

För varje ledamot utses en suppleant.

¬

8 § Styrelseledamot utses, om icke Konungen annat förordnar, för

SFS 1973: 908

en tid av tre år, räknat från och med den 1 januari året näst efter det,
då han blivit utsedd.

Styrelseledamot må skiljas från uppdraget genom beslut av den som

utsett honom.

Avgår styrelseledamot innan den tid, för vilken h an blivit u tsedd, gått

till ända, skall för den återstående tiden utses ny ledamot i den ord­

ning, vari den avgångne ledamoten blivit utsedd.

9 § Ledamot av allmän försäkringskassas styrelse skall vara svensk
medborgare. Uppdraget må ej innehavas av den som är omyndig. Ej
heller må den vara styrelseledamot som är ledamot i eller befattnings­

havare vid försäkringsdomstolen eller som är i riksförsäkringsverkets
eller allmän försäkringskassas tjänst.

10 § Till styrelsesammanträde skola samtliga ledamöter kallas. Är

styrelseledamot förhindrad att tjänstgöra, skall till tjänstgöring i första

hand inkallas den för honom utsedde suppleanten. Suppleant må även
eljest närvara vid styrelsens sammanträden och skall alltid underrättas
om tid för sammanträde. Den i 12 § första stycket omförmälde direktö­
ren äger deltaga i styrelsens sammanträden men ej i dess beslut.

Vid förfall för ordföranden föres ordet av den för honom utsedde

suppleanten eller, vid f örfall jämväl för denne, av den som de vid sam­

manträdet närvarande utse.

Styrelsen är beslutför, då mer än halva antalet ledamöter är närva­

rande. Såsom styrelsens beslut gäller den mening, om vilken de flesta
röstande förena sig, och vid lika röstetal den mening, som biträdes av
ordföranden.

Vid styrelsens sammanträden skall föras protokoll. Har ledamot, som

deltagit i ärendes behandling, från styrelsens beslut avvikande mening,
skall denna antecknas till protokollet.

11 § Styrelsen äger bemyndiga styrelseledamot eller befattningshava­

re hos den allmänna försäkringskassan att teckna kassans firma samt
uppdraga åt styrelseledamot eller befattningshavare hos kassan att å

styrelsens vägnar fatta beslut i de angelägenheter, beträffande vilka så

lämpligen kan ske. Styrelsen äger föreskriva, att rätten till firmateckning

får av två eller flera personer utövas allenast i förening.

12 § Hos allmän försäkringskassa skola vara anställda en direktör, vil­

ken i enlighet med de anvisningar, som lämnas av kassans styrelse, har

att leda arbetet inom kassan samt en eller flera föredragande för pen­

sionsärenden. Hos sådan kassa skola jämväl vara anställda en eller flera

förtroendeläkare och förtroendetandläkare. Dessa hava att tillhandagå

kassan i frågor, som kräva medicinsk eller odontologisk sakkunskap,

och skola söka främja samarbetet mellan kassan och inom dess område
verksamma läkare och tandläkare.

Utöver de befattningshavare, som avses i första stycket, skola hos all­

män försäkringskassa vara anställda tjänstemän i erforderligt antal.

1827

¬

SFS 1973: 908

13 § Befattningshavare hos allmän försäkringskassa tillsättas och ent­

ledigas

1) direktör, föredragande för pensionsärenden ävensom annan tjäns­

teman, beträffande vilken Konungen så föreskrivit, av rilcsförsäkrings-
verket;

2) förtroendeläkare och förtroendetandläkare av socialstyrelsen; samt
3) övriga tjänstemän av kassan.
Riksförsäkringsverket och socialstyrelsen skola vid tillsättande och

entledigande av befattningshavare hos kassan inhämta yttrande från

kassans styrelse.

För befattningshavare, för vilka Konungen så föreskrivit, skola anställ­

nings- och arbetsvillkor som må bestämmas genom avtal fastställas under

medverkan av Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer

samt övriga anställnings- och arbetsvillkor fastställas i den ordning

Konungen förordnar.

I den utsträckning Konungen förordnar må försäkringskassa inrätta

ny tjänst endast efter medgivande av riksförsäkringsverket.

14 § Allmän försäkringskassas räkenskaper skola avslutas för år. Rä­

kenskapsavslutningen skall vara verkställd före utgången av nästföljan-
de mars månad.

Styrelsen skall senast den 15 april varje år till revisorerna avlämna

en av styrelsens ledamöter underskriven förvaltningsberättelse för det

senast förflutna året. Styrkt avskrift av berättelsen skall samtidigt över­
sändas tiU riksförsäkringsverket samt till vederbörande landsting eller

kommunfullmäktige.

Före utgången av oktober månad varje år skall styrelsen tillställa

rilcsförsäkringsverket en beräkning av kassans förvaltningskostnader för
nästföljande år.

15 § Då bokslut är uppgjort för allmän försäkringskassa, skall vad av

kassans inkomster avseende sjukförsäkring enligt 2—4 kap. ej åtgått

för löpande utgifter under det år bokslutet avser avsättas till en fond
för den obligatoriska sjukförsäkringen.

Fondens kapital och avkastning må tagas i anspråk allenast i den mån

kassans inkomster avseende försälcringen ej förslå till täckande av lö­

pande utgifter.

Angående förvaltningen av fond som avses i denna paragraf förord­

nar Konungen med riksdagen.

16 § För granskning av styrelsens förvaltning och den allmänna för­

säkringskassans räkenskaper skola för varje år utses en revisor a v riks­
försäkringsverket och två revisorer av landstinget eller, där fråga är
om kassa, vars verksamhetsområde utgöres av enbart en kommun, av

kommunfullmäktige. Omfattar kassans verksamhetsområde två lands­
tingskommuner, skall vartdera landstinget utse en revisor; utgöres

verksamhetsområdet av landstingskommun och kommun, som ej till­

hör landstingskommun, skall en revisor utses av landstinget och en re­
visor av kommunfullmäktige.

1828

För varje revisor utses en suppleant.

¬

Revisor må skiljas från uppdraget av den som utsett honom.

SFS 1973: 908

Revisor skall hava den erfarenhet beträffande bokföring och insikt

i ekonomiska förhållanden, som med hänsyn till kassans verksamhet
erfordras för uppdraget. Till revisor må ej utses den som är i kassans
eller styrelseledamots tjänst, ej heller nära anhörig till styrelseledamot.

17 § Revisor äger när som helst inventera den allmänna försäkrings­

kassans medel och övriga tillgångar samt granska dess böcker, räken­

skaper och andra handlingar. Styrelsen och direktören må ej vägra att
lämna av revisor begärd upplysning angående förvaltningen.

Revisorerna hava att ställa sig tUl efterrättelse de särskilda föreskrif­

ter, som riksförsäkringsverket meddelar.

Revisorerna skola inom fyra veckor från den dag de mottagit sty­

relsens förvaltningsberättelse till styrelsen överlämna en av dem under­
skriven revisionsberättelse. Styrkt avskrift av revisionsberättelsen skall

samtidigt tillställas riksförsäkringsverket samt vederbörande landsting

eller kommunfullmäktige.

18 § Talan mot styrelseledamot på grund av hans uppdrag må ej an­

ställas, därest icke riksförsäkringsverket skriftligen till honom framställt

anmärkning mot det förfarande, å vilket talan gnmdas, inom tre år efter

utgången av det år, då förfarandet ägt rum. Vad nu sagts gäller ej talan,

som grundas på att styrelseledamot begått brottslig handling. Riksför­
säkringsverket äger förordna ställföreträdare för styrelsen att föra den
allmänna försäkringskassans talan.

Talan mot revisor på grund av hans uppdrag må ej anställas, sedan

två år förflutit från det revisoremas berättelse överlämnades till styrel­

sen, såvida icke talan grundas på att revisor begått brottslig handling.

19 § Styrelseledamot, direktör eller revisor i allmän försäkringskassa,

som vid fullgörandet av sitt uppdrag uppsåtligen eller av vårdslöshet
tillskyndat kassan eller tredje man skada, är pliktig att utgiva ersättning

för skadan. Föreligger allenast ringa vårdslöshet, må ersättningen ned­
sättas, om det med hänsyn jämväl till skadans storlek och omständighe­

terna i övrigt prövas skäligt.

Äro flera ersättningsskyldiga för skada, svara de för ersättningen en

för alla och alla för en, den vars ersättningsskyldighet nedsatts dock
allenast med det nedsatta beloppet. Sinsemellan skola de taga del i er­

sättningens gäldande efter vad som med hänsyn till den större eller
mindre skuld, som finnes ligga envar av dem till last, samt till omstän­
digheterna i övrigt prövas skäligt.

20 §ö Frågor om förtidspension, invaliditetstillägg, invaliditetsersätt­
ning och vårdbidrag avgöras i allmän försäkringskassa av en pensionsde­

legation, bestående av sju ledamöter. Dessa äro ordföranden i kassans
styrelse, som tillika fÖr orde t i delegationen, två av socialstyrelsen utsed­

da läkare, två av riksförsäkringsverket utsedda ledamöter som skola hava

särskild erfarenhet av arbetsförhållanden och två av landstinget eller,
om kassans verksamhetsområde utgöres av enbart en kommun, av kom-

Senaste lydelse 1970; 186.

1829

¬

SFS 1973:908

munfullmäktige utsedda ledamöter. Omfattar kassans verksamhetsom­
råde två landstingskommuner eller landstingskommun och kommun,

som ej tillhör landstingskommun, skola landstingen eller landstinget och

kommunfullmäktige vardera utse en ledamot. Då skäl äro därtill må

Konungen utse särskild ordförande i pensionsdelegation.

Suppleant för ordförande, som tillika är ordförande i ka^^ans styrel­

se, är den för honom utsedde suppleanten i styrelsen, såvida icke Ko­

nungen förordnar annorlunda. För annan ordförande, så ock för annan

ledamot än ordförande utses en suppleant. Konungen må dock före­
skriva att för envar av de av socialstyrelsen utsedda läkarna skola utses

två suppleanter.

I allmän försäkringskassa må med Konungens medgivande finnas

flera pensionsdelegationer.

21 § Pensionsdelegation är beslutför då minst fyra ledamöter äro när­
varande. I delegationens sammanträden men ej i dess beslut äga den
allmänna försäkringskassans direktör samt en företrädare för länsar­

betsnämnden deltaga.

I övrigt skall vad i 8—10 §§ är stadgat med avseende på styrelse äga

motsvarande tillämpning med avseende på pensionsdelegation; dock må

förtroendeläkare hos allmän försäkringskassa vara ledamot av pensions­

delegation. Har föredraganden från beslutet avvikande mening, skall
denna antecknas till protokollet.

22 § Ärende avgöres i pensionsdelegation efter föredragning av före­
dragande för pensionsärenden.

I ärende, som handlägges av pensionsdelegation, må envar som saken

rör eller som eljest antages kunna lämna upplysningar av betydelse hö­
ras.

Begär den saken rör att bliva muntligen hörd inför pensionsdelega­

tion, skall hans begäran villfaras, om ej särskilda skäl däremot äro.

23 § I allmän försäkringskassa prövas i den utsträckning varom stad­

gas i särskild författning frågor rörande folkpension av försäkrings­

nämnder. Nämnderna skola även tillhandagå kassans styrelse, pensions­

delegation och lokalkontor med råd och upplysningar angående lokala
angelägenheter.

Försäkringsnämnd skall finnas för varje kommun. Med riksförsäk­

ringsverkets medgivande må dock försäkringsnämnds verksamhetsom­
råde omfatta flera kommuner eller del av kommun.

1830

24 § Försäkringsnämnd skall bestå av minst fem och högst sju av kom­
munen utsedda ledamöter. Består nämndens verksamhetsområde av flera
kommuner, bestämmer dock riksförsäkringsverket antalet ledamöter

och huru många ledamöter som skola utses av varje kommun. För varje

ledamot utses en suppleant. Nämnden utser inom sig ordförande och
vice ordförande.

Vad i 8—10 §§ är stadgat med avseende på styrelse skall äga mot­

svarande tillämpning med avseende på försäkringsnämnd.

Föredragning inför försäkringsnärand verkställes av den som den

allmänna försäkringskassans styrelse utser därtill.

¬

25 § Arvode och annan ersättning till ordförande i styrelse och till le-

SFS 1973: 908

dämot av pensionsdelegation fastställas av Konungen.

Arvode och annan ersättning till annan ledamot av styrelse än ord­

förande, till ledamot av försäkringsnämnd, till revisor och till sådan
ställföreträdare för styrelse som omförmäles i 18 § första stycket fast­

ställas av riksförsäkringsverket.

Arvode och annan ersättning som avses i denna paragraf utgivas av

den allmänna försäkringskassan.

26 § Vad i detta kapitel är stadgat om ledamot av styrelse, pensions­
delegation eller försäkringsnämnd samt om revisor skall i tillämpliga
delar gälla beträffande suppleant.

Har suppleant för styrelseledamot deltagit i behandlingen av fråga

rörande rättshandling gentemot tredje man, är den omständigheten att

förutsättningar för hans inträde i styrelseledamots ställe saknades, utan

verkan mot tredje man, om denne ej insåg eller bort inse nämnda för­

hållande.

27 § I det i 2 § omförmälda registret skall för varje allmän försäk­
ringskassa antecknas styrelseledamots, suppleants och firmatecknares

fullständiga namn och hemvist samt vad som gäller beträffande rätten

att teckna kassans firma.

Ändring i förhållande varom anteckning sålunda skett är ej gällande

gentemot tredje man förrän ändringen registrerats eller därförutan kom­
mit till tredje mans kännedom.

28 § Vad ledamot av styrelse, pensionsdelegation eller försäkrings­
nämnd, revisor eller befattningshavare hos allmän försäkringskassa så
ock den som eljest biträder sådan kassa under sin verksamhet hos kassan

erfarit rörande enskilds personliga förhållanden må ej obehörigen yp­

pas. Bryter någon häremot, straffes med dagsböter eller fängelse i högst

sex månader, där ej gärningen är belagd med straff i strafflagen.

Alla handlingar i förekommande ärenden skola så förvaras, att de

icke äro tillgängliga för obehöriga.

19 kap. Om försäkringens finansiering

1

Arbetsgivare skaU enligt vad nedan sägs för varje år erlägga so­

cialförsäkringsavgift till sjukförsäkringen, folkpensioneringen och för­
säkringen för tilläggspension.

Avgift till sjukförsäkringen och till folkpensioneringen utgår å sum­

man av vad arbetsgivaren under året till arbetstagare hos honom i pen­
ningar eller naturaförmåner i form av kost eller bostad utgivit såsom
lön eller, där fall som avses i 3 kap. 2 § andra stycket sista punkten är
för handen, annan ersättning för utfört arbete.

Avgift till försäkringen för tilläggspension utgår å summan av vad

arbetsgivaren under året till arbetstagare hos honom i penningar eller
naturaförmåner i form av kost eller bostad utgivit såsom lön eller, där

o Senaste lydelse 1973:481.

1831

¬

SFS 1973: 908

fall som avses ill kap. 2 § andra stycket är för handen, annan ersätt­
ning för utfört arbete, sedan från nämnda summa dragits ett belopp
motsvarande det vid årets ingång gällande basbeloppet multiplicerat

med det beräknade genomsnittliga antalet arbetstagare hos arbetsgivaren
under året. Härvid skall arbetstagare, som under hela året varit an­

ställd med full arbetstid, räknas såsom en arbetstagare och arbetstagare,
som under året varit anställd i mindre omfattning, medräknas i mot­
svarande mån. Det antal arbetstimmar per år som i allmänhet skall an­

ses motsv ara full arbetstid fastställes av Konungen efter förslag av riks­
försäkringsverket. Genomsnittliga antalet arbetstagare beräknas med en

decimal. Om särskilda skäl föranleda därtill, må avgift beräknas på sätt

som avviker från vad nu stadgats men som giver i huvudsak samma

resultat.

Vid beräkning av avgift enligt denna paragraf skall hänsyn icke tagas

till arbetstagare, vars lön under året ej uppgått till femhundra kronor
och ej heller tiU arbetstagares lön eller ersättning i vad den för år räknat
överstiger sju och en halv gånger det vid årets ingång gällande basbelop­

pet. Vad gäller sjukförsäkringen och folkpensioneringen skall vidare,

där ej fall som avses i 3 kap. 2 § andra stycket sista punkten är för
handen, vid beräkning av avgift bortses från arbetstagare, som icke är
obligatoriskt försäkrad enligt lagen om yrkesskadeförsäkring. Såvitt an­
går försäkringen för tilläggspension skall bortses från arbetstagare, som

vid årets ingång uppnått sextiofem års ålder, så ock från arbetstagare i

fall då lön eller annan ersättning till honom antingen enligt 11 kap. 2 §

tredje eller fjärde stycket icke räknas såsom inkomst av anställning eller,

om arbetstagaren icke är svensk medborgare och ej heller är bosatt

härstädes, avser arbete utom riket.

Avgift erlägges icke för arbetstagares lön vid sjukdom eller ledighet

för vård av sjukt barn eller med anledning av barns födelse till den del
lönen motsvarar sjukpenning eller föräldrapenning, som arbetsgivare
äger uppbära enligt 3 kap. 16 §.

2 § Försäkrad, som vid utgången av visst år är inskriven hos allmän
försäkringskassa och ej fyllt sextiosju år och ej heller för december må­
nad samma år åtnjutit ålderspension eller förtidspension enligt denna
lag, skall för nämnda år till kassan erlägga sjukförsäkringsavgift under
förutsättning att till statlig inkomstskatt beskattningsbar inkomst beräk­
nats för honom vid taxering året närmast efter det år avgiften avser.

3 §''' Försäkrad, som vid utgången av visst år är inskriven hos allmän

försäkringskassa, skall för nämnda år erlägga socialförsäkringsavgift till

folkpensioneringen under förutsättning att han under året haft inkomst

av annat förvärvsarbete enligt 11 kap. 3 §. Avgift erlägges dock ej av
den som vid årets ingång uppnått sextiofem års ålder och ej heller av
den som för december månad samma år åtnjutit ålderspension eller

förtidspension enligt denna lag.

Vid beräkning av avgift enligt första stycket tages icke hänsyn till

inkomst som för år räknat ej uppgått tUl femhundra laonor eller till den

del den överstiger sju och en halv gånger det vid årets ingång gällande

1832

' Senaste lydelse 1973; 465.

¬

basbeloppet. Har den försäkrade haft inkomst såväl av anställning som

SFS 1973: 908

av annat förvärvsarbete, tages icke hänsyn till sistnämnda inkomst till

den del summan av inkomsterna överstiger sju och en halv gånger det
vid årets ingång gällande basbeloppet.

Försäkrad, för vilken för visst år fastställts pensionsgrundande in­

komst på grundval av inkomst av annat förvärvsarbete, skall för nämnda

år erlägga tilläggspensionsavgift å den pensionsgrundande inkomsten, i
vad denna härrör från inkomst av annat förvärvsarbete.

Avgift erlägges icke för inkomst, som avses i 11 kap. 3 § första

stycket d).

4 § Avgift till sjukförsäkringen enligt 1 § skall utgå med tre och
åtta tiondels procent av det belopp, varå avgiften skall beräknas. In­

flutna avgifter fördelas mellan de allmänna försäkringskassorna i för­
hållande till deras utgifter under året för sjukförsäkringsförmåner, in­

beräknat de utgifter för läkemedel, som åvila kassorna, samt för förvalt­

ning. K onungen äger förordna, att viss del av medlen skall ingå till en

fond, benämnd allmänna sjukförsäkringsfonden, vilken förvaltas enligt

grunder som fastställas i enahanda ordning.

I fråga om sådan arbetstagare hos redare som avses i 1 § första styc­

ket förordningen (1958; 295) om sjömansskatt beräknas avgiften till

sjukförsäkringen enligt procentsats som Konungen fastställer. Procent­
satsen skall för visst år utgöra bestämd andel av den i första stycket an­

givna procentsatsen. Nämnda andel skall svara mot förhållandet mellan

antalet svenska sjömän och hela antalet sjömän på svenska handels­
fartyg i medeltal för den 31 oktober under de tre år, som närmast

föregått det år då procentsatsen fastställes. Hänsyn tages härvid ej till
fartyg med en bruttodräktighet understigande trehundra registerton.

Procentsatsen beräknas med två decimaler.

4 a § Avgift till folkpensioneringen enligt 1 eller 3 § skall utgå med

tre och tre tiondels procent av det belopp, på vilket avgiften skaU be­
räknas. I fråga om sådan arbetstagare hos redare som avses i 1 § första

stycket förordningen (1958: 295) om sjömansskatt beräknas dock av­
giften efter den lägre procentsats som Konungen fastställer med mot­
svarande tillämpning av 4 § andra stycket. Avgifterna tillföras staten.

5 § Avgift till försäkringen för tilläggspension enligt 1 § samt tilläggs­

pensionsavgift enligt 3 § skola utgå efter en procentsats, som fastställes

av Konungen med riksdagen. Procentsatsen skall vara så avvägd att av­

gifterna i förening med andra tillgängliga medel förslå till bestridande
av pensionsutbetalningar, förvaltningskostnader och andra försäkringen
för tilläggspension åvilande utgifter ävensom till den fondering som

finnes erforderlig.

Beslut om den procentsats, som skall tillämpas för visst år, skall fattas

senast under året dessförinnan. Riksförsäkringsverket åligger att vart
femte år framlägga förslag beträffande procentsatserna under nästföl-

jande sju år, i den mån uttaget icke redan beslutats.

De avgifter, som avses i första stycket, skola ingå till en fond, be­

nämnd allmänna pensionsfonden, med vars tillgångar kostnaderna för

försäkringen för tilläggspension skola bestridas.

1833

¬

SFS 1973:908

Allmänna pensionsfonden förvaltas på sätt Konungen med riksdagen

förordnar.

6 § Sjukförsäkringsavgift fastställes av riksförsäkringsverket efter den
allmänna försäkringskassans hörande. Sådan avgift beräknas för helt år
och utgår för varje avgiftspliktig med visst belop p i hela kronor, varvid
öretal bortfaller.

Avgiften skall vara avvägd så, att den i förening med andra medel

som äro tillgängliga för motsvarande ändamål förslår till bestridande
av den allmänna försäkringskassans utgifter för sjukförsäkringsförmå­

ner, inberäknat de utgifter för läkemedel som åvila kassan, samt till för­

valtningskostnader och erforderlig fondering.

Avgiften består av en fast och en rörlig del. Den fasta delen skall vara

lika stor för samtliga avgiftspliktiga försäkrade i landet. Den rörliga de­
len skall utgöra en kvotdel av den försäkrades inkomst av förvärvs­
arbete det år avgiften avser. Vid fastställande av denna kvotdel skall

beaktas om inkomsten härrör från anställning eller från annat förvärvs­

arbete. Härrör inkomsten från annat förvärvsarbete än anställning skall
även beaktas om karenstid gäller för sjukpenningförsäkringen.

Vid beräkning av inkomst enligt tredje stycket gälla bestämmelserna

i 3 kap. 2 § i tillämpliga delar. Hänsyn tages dock ej till lön eller annan

gottgörelse som utgör beskattningsbar inkomst enligt förordningen

(1958: 295) om sjömansskatt.

Försäkrads sjukförsäkringsavgift må icke överstiga ett belopp mot­

svarande en tiondel av hans till statlig inkomstskatt beskattningsbara

inkomst vid taxering året närmast efter det år avgiften avser,

7 § Statsbidrag utgår för varje år med en tredjedel av allmän för­
säkringskassas utgifter för sjukförsäkringsförmåner, inberäknat de ut­
gifter för läkemedel som åvila kassan, samt för förvaltning.

8 § Förutom genom avgifter enligt 1 och 3 §§ bestridas kostnaderna

för folkpensioneringen av statsmedel, om ej annat särskilt föreskrivits.

9 § Om debitering och uppbörd av avgifter enligt 1 § samt av tilläggs­
pensionsavgifter enligt 3 § ävensom angående befrielse i vissa fall från

skyldighet att erlägga avgift av sistnämnda slag förordnar Konungen med

riksdagen.

10 §® Om debitering och uppbörd av sjukförsäkringsavgifter och av­

gifter till folkpensioneringen enligt 2 och 3 §§ stadgas i uppbördsförord­

ningen.

Allmän försäkringskassa äger i den ordning Konungen bestämmer av

statsverket uppbära hela beloppet av de sjukförsäkringsavgifter, som vid

debitering av slutlig skatt debiterats för kassans räkning.

Har försäkrad, som är pliktig att erlägga sjulcförsäkringsavgift enligt

2 § eller avgift till folkpensioneringen enligt 3 §, avlidit skall 75 § 1
mom. kommunalskattelagen (1928: 370) äga motsvarande tillämpning
beträffande befrielse från skyldighet att erlägga sådan avgift.

1834

® Senaste lydelse 1972: 84.

¬

Ii § I avräkning å de avgifter, som tillkomma allmän försäkringskas-

SFS 1973: 908

sa, äger kassan av statsverket erhålla förskott enligt de föreskrifter Ko­

nungen utfärdar.

20 kap. Övriga bestämmelser

1 § I denna lag avses, där ej annat framgår, med år kalenderår och

med månad kalendermånad,

2 § Vid tillämpning av bestämmelse i 3 kap. 1 och 9 §§ samt 21 kap.

1 § om försäkrad, som sammanbor med barn, skall med barn som där

sägs likställas fosterbarn.

Med förälder skall vid tillämpning av bestämmelserna i 3 kap. 9 och

12—14 §§ samt 9 kap. 4 § likställas den, med vilken förälder är eller

varit gift eller har eller har haft barn, om de stadigvarande sammanbo.

3 § Ersättning enligt denna lag må indragas eller skäligen nedsättas,

om den som är berättigad till ersättningen

a) uppsåtligen åsamkat sig sjukdom eller skada, som orsakat den utgift

eller nedsättning av arbetsförmågan, för vilken ersättning begäres;

b) ådragit sig sjukdomen eller skadan vid förövandet av handling,

för vilken ansvar genom lagakraftägande dom ådömts honom;

c) vägrar att underkasta sig undersökning av läkare eller att följa

läkares föreskrifter eller eljest gör sig skyldig till grov ovarsamhet ur

hälsosynpunkt;

d) medvetet eller av grov vårdslöshet lämnar oriktig eller vilseledande

uppgift angående förhållande, som är av betydelse för rätten till er­

sättning.

Vägrar försäkrad utan giltig anledning att underkasta sig åtgärd av

beskaffenhet som avses i 4 kap. 2 §, må sjukpenning eller förtidspen­

sion helt eller delvis tills vidare förvägras honom, under förutsättning

att han erinrats om denna påföljd.

4 § Har någon genom oriktiga uppgifter eller genom underlåtenhet att

fullgöra honom åvilande uppgifts- eller anmälningsskyldighet eller an-

norledes förorsakat att ersättning utgått obehörigen eller med för högt
belopp, eller har någon eljest obehörigen eller med för högt belopp
uppburit ersättning och har han skäligen bort inse detta, skall återbetal­
ning ske av vad för mycket utbetalats, där ej i särskilt fall anledning

föreligger att helt eller delvis eftergiva återbetalningsskyldighet.

Har återbetalningsskyldighet ålagts någon enligt första stycket, må

vid se nare utbetalning till honom i avräkning å vad för mycket utgått

innehållas skäligt belopp. Avdrag å tilläggspension må tillika göras för

ogulden tilläggspensionsavgift, såvida enligt 11 kap. 6 § första stycket

pensionspoäng som svarar mot avgiften tillgodoräknats den försäkrade
för det år som avgiften avser.

5 § Ersättning enligt denna lag, som ej lyfts före utgången av andra

året efter det varunder beloppet förfallit till betalning, skall vara för­

verkad.

1835

¬

SFS 1973: 908

6 § Fordran å ersättning enligt denna lag, som innestår hos riksför­

säkringsverket eller allmän försäkringskassa, må ej utmätas. Rätt till

ersättning må ej heller överlåtas, innan ersättningen är tillgänglig för

lyftning.

Bestämmelserna i första stycket hindra ej utmätning av pensionsbe­

lopp enligt vad som föreskrives i utsökningslagen.

7 § Äger någon rätt till ersättning enligt denna lag, är han ej därav

hindrad att göra gällande det anspråk på skadestånd utöver ersättning­

en, som må tillkomma honom.

Ersättning enligt denna lag må ej återkrävas av den som är skyldig

att utgiva skadestånd till den ersättningsberättigade.

8 § Den som är försäkrad eller eljest äger rätt till ersättning enligt

denna lag åligger att, i enlighet med de föreskrifter som meddelas av
Konungen eller, efter Konungens bestämmande, av riksförsäkringsver­

ket, lämna de uppgifter, som äro av betydelse för tillämpningen av lagen.
Beträffande omyndig åvilar uppgiftsskyldigheten förmyndaren.

9 § Statliga och kommunala myndigheter ävensom arbetsgivare och

försäkringsinrättningar äro pliktiga att på begäran lämna försäkrings­

domstolen, riksförsäkringsverket, allmän försäkringskassa eller lokalt
organ som i 1 kap. 2 § sägs uppgift för namngiven person rörande för­

hållande, som är av betydelse för tillämpningen av denna lag.

Arbetsgivare, som underlåter att fullgöra honom enligt första stycket

åvilande uppgiftsskyldighet, straffes med böter, högst etthundra kro­

nor.

10 § Talan mot beslut av allmän försäkringskassa i ärende angående

försäkring enligt denna lag föres genom besvär hos riksförsäkringsver­

ket.

Beslut av allmän försäkringskassa som fattats i pensionsdelegation,

skall, ändå att beslutet icke överklagats, prövas av riksförsäkringsverket

såvida delegationens ordförande eller föredraganden anmält från beslu­

tet avvikande mening. Riksförsäkringsverket äger ock eljest, utan att
talan föres, till prövning upptaga ärende som avses i första stycket.

11 § Uppstår tvist mellan allmänna försäkringskassor angående tolk­

ning eller tillämpning av denna lag, skall tvisten på yrkande av någon
av kassorna avgöras av riksförsäkringsverket.

12 § Mot riksförsäkringsverkets beslut i fråga, varom i 10 eller 11 §

förmäles, föres talan genom besvär hos försäkringsdomstolen.

Riksförsäkringsverkets beslut i fråga som i första stycket sägs ma av

verket underställas försäkringsdomstolens prövning, om det för enhetlig
lagtolkning eller rättstillämpning är av synnerlig vikt att saken prövas av

domstolen eller eljest särskUda skäl förefinnas för sådan prövning.

13 § Bcsvärshandling skall tillställas den myndighet som meddelat be-

1836

slutet.

¬

Den omständigheten att besvärshandlingen tillställts den myndighet,

SFS 1973: 908

som har att pröva besvären, utgör ej hinder för besvärens upptagande till

prövning, därest handlingen inkommit före besvärstidens utgång.

Allmän försäkringskassas och riksförsäkringsverkets beslut lända till

omedelbar efterrättelse, om ej annat föreskrivits i beslutet eller bestära-

mes av myndighet som har att pröva beslutet.

14 § Beträffande fullföljd av talan i vissa fall skall gälla vad därom

är stadgat i författning som avses i 11 kap. 4 § eller 19 kap. 9 § eller

10 § första stycket. I fråga om besvär över beslut i ärende, som avses

i 19 kap. 10 § sista stycket, skall vad som gäller beträffande besvär över

beslut enligt 15 § 1 mom. förordningen om statlig inkomstskatt äga
motsvarande tillämpning.

15 § Konungen äger träffa överenskommelse med främmande makt

angående utsträckt tillämpning av denna lag eller om undantag i vissa
fall från vad i lagen är stadgat.

16 § De närmare föreskrifter, som finnas erforderliga för tillämpning­

en av denna lag, meddelas av Konungen eller, efter Konungens bemyn­

digande, av riksförsäkringsverket.

SJUNDE AVDELNINGEN

Frivillig försäkring

21 kap. Om frivillig sjnkpenningförsäkring

1 § Försäkrad, som enligt bestämmelserna i 3 kap. är berättigad att

vid sjukdom uppbära sjukpenning och som ej åtnjuter förtidspension

enligt denn a lag, skall, såframt han är gift och stadigvarande samman­

bor med sin make eller, i annat fall, stadigvarande sammanbor med barn
under sexton år till honom eller hans make eller med någon, med vilken
han varit gift eller har eller har haft barn, genom frivilliga avgifter
kunna hos den allmänna försäkringskassa, hos vilken han är inskriven,
försäkra sig för erhållande av visst sjukpenningtillägg.

Genom frivilliga avgifter skall ock hos allmän försäkringskassa in­

skriven försäkrad, vilken till följd av studier eller annan utbildning,
som beräknas pågå minst ett halvt år, icke eller endast i ringa ut­
sträckning ägnar sig åt förvärvsarbete, kunna hos kassan försäkra sig

för erhållande av viss sjukpenning eller av visst tillägg till den sjuk­

penning, vartill han är berättigad enligt 3 kap.

Sjukpenning som avses i denna paragraf må ej uppgå till högre be­

lopp än tjugu kronor för dag. Ej heller må sjukpenningtillägg uppgå
till högre belopp än som motsvarar sldllnaden mellan tjugu kronor
och den sjukpenning, vartill den försäkrade är berättigad enligt 3 kap.

Vid tillämpning av 16 kap. 1 § andra stycket och 17 kap. 1 § skall

med sjukpenning som där sägs likställas sjukpenning och sjukpenning­

tillägg på grund av försäkring som avses i denna paragraf.

1837

¬

SFS 1973: 908

ningförsäkrad enligt de nya bestämmelserna skall vid sjukdorn uppbära

sjukpenning jämte barntUIägg enligt äldre bestämmelser så länge hans

inkomst av förvärvsarbete uppgår till ettusenåttahundra kronor men ej

till fyratusenfemhundra kronor. I fråga om ändring av sjukpenningklass

skall dock de nya bestämmelserna i 3 kap. 5 § äga motsvarande tillämp­
ning. Sjukpenning som här avses hänföres ej till pensionsgrundande in­
komst för tilläggspension.

Den som vid ikraftträdandet har sjukpenningförsäkring som beträf­

fande tilläggssjukpenning gäller med karenstid får utan hinder av de
särskilda villkoren i 3 kap. 11 § andra stycket övergå till försäkring med

kortare karenstid eller utan karenstid, såvida han gör framställning här­
om till den allmänna försäkringskassan före utgången av mars månad

1974.

Försäkrad som enligt 11 kap. 7 § anmält undantagande från för­

säkringen för tilläggspension får före utgången av mars månad 1974 —

utan hinder av de särskilda villkoren i andra stycket första punkten
nämnda paragraf — återkalla denna anmälan med verkan från och
med ingången av år 1974. I faU som här avses skall beträffande val av
karenstid för sjulq)enningförsäkring bestämmelserna i föregående stycke
äga motsvarande tillämpning.

Bestämmelserna i 15 kap. 2 § skall fortfarande gälla såvitt avser tid

före ikraftträdandet.

Beträffande den som är berättigad att uppbära omställningsbidrag

enligt 102 § arbetsmarknadskungörelsen (1966: 368) efter utgången av

år 1973 skall i fråga om rätt till förtidspension enligt 7 kap. 1 § andra

stycket samt i fråga om tillgodoräknande av pensionsgrundande inkomst

för tilläggspension enligt 11 kap. 2 § bestämmelserna om försäkrad
som uppbär kontant arbetsmarknadsstöd i tillämpliga delar gälla. Mot­
svarande skall gälla vid tillämpning av bestämmelserna i 3 kap, 10 §.

Då beslut om ålderspension eller förtidspension meddelas i fall då någon

uppburit omställningsbidrag, skall bestämmelserna i 17 kap. 4 § andra

stycket om kontant arbetsmarknadsstöd i tillämpliga delar gälla.

1. Denna lag^^ träder i kraft den 1 januari 1974.

2. Moderskapspenning får efter ikraftträdandet utbetalas i anledning

av bamsbörd som inträffat dessförinnan. Har kvinna före utgången av
år 1973 uppburit förskott på moderskapspenning får hon uppbära åter­

stående del av moderskapspenningen utan hinder av att barnsbörden in­

träffat efter den 1 januari 1974.

3. Har kvinna i anledning av bamsbörd uppburit moderskapspenning

eller förskott därå, skall från föräldrapenning som utgår i anledning av
barnets födelse avräknas ett belopp av sex kronor för dag.

4. Tid då tilläggssjukpenning utgått enligt bestämmelserna i 3 kap.

13 § i nuvarande lydelse avräknas från den tid föräldrapenning får utgå
enligt de nya bestämmelserna i sagda paragraf.

5. Rätt till vårdbidrag i form av invaliditetsersättning upphör med ut­

gången av år 1973. Utan hinder av att lagen icke trätt i kraft får allmän

försäkringskassa under år 1973 besluta att förmån enligt de nya bestäm­
melserna i 9 kap. 4 § skall utgå fr. o. m. den 1 januari 1974.

1840

12 19 73:473.

¬

6, Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till föreskrift

SFS 1973: 908

som ersatts genom bestämmelse i denna lag, tillämpas i stället den nya

bestämmelsen.

Denna lag^^ träder i kraft den 1 januari 1974, då förordningen

(1959: 555) angående redares avgifter i vissa fall enligt lagen om allmän

försäkring upphör att galla. De nya bestämmelserna i 2 kap. 7 och 9 §§

tillämpas dock för tid från och med den 1 juli 1973.

Äldre bestämmelser skall alltjämt gälla i fråga om avgift för tid före

ikraftträdandet.

För åren 1974—1980 skall 2 § förordningen (1959: 555) angående

redares avgifter i vissa fall enligt lagen om allmän försäkring fortfaran­

de äga tillämpning i fråga om berälcningen av den procentsats, varmed

avgiften till försäkringen för tilläggspension skall utgå. Därvid skall dock
det med bestämmelsen åsyftade medelantalet svenska sjömän ökas, så­

vitt gäller beräkningen av procentsatsen

för år 1974 med en åttondel,

för år 1975 med en fjärdedel,
för år 1976 med tre åttondelar,
för år 1977 med hälften,
för år 1978 med fem åttondelar,
för år 1979 med tre fjärdedelar,
för år 1980 med sju åttondelar,

av motsvarande medelantal utländska sjömän på svenska handelsfartyg.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974, då lagen (1962: 398) om

finansiering av folkpensioneringen upphör att gälla. Sistnämnda lag äger
dock alltjämt tillämpning i fråga om påföring av folkpensionsavgift på
grund av taxering år 1974 eller tidigare år eller eftertaxering för år 1974
eller tidigare år.

De nya bestämmelserna i 18 kap. 20 § skall icke äga tillämpning i

fråga om beslut som avses i punkt 5 av övergångsbestämmelserna till
lagen (1973: 473) om ändring i lagen (1962: 381) om allmän försäkring.

CARL GUSTAF

SVEN A SPLING

(Socialdepartementet)

" 1973:481.

¬