SFS 1992:684

Lag

SFS 1992:684

om ändring i lagen (1984:668) om uppbörd av

utkom från trycket

socialavgifter från arbetsgivare;

den 23 juni 1992

utfärdad den 11 juni 1992.

Enligt riksdagens beslut' föreskrivs i fråga om lagen (1984:668) om

uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare^

dels att nuvarande 21 och 22 §§ skall betecknas 15 och 19 §§,
dels att 6 och 25 §§ samt övergångsbestämmelserna till lagen

(1991:1907) om än dring i lagen (1 984:668) om uppbörd av socialavgifter
från arbetsgivare skall ha följande lydelse,

dels att rubriken närmast före nuvarande 21 § skall sättas närmast före

den nya 15 §,

dels att det i lagen skall införas nya paragrafer, 16-18 och 22 e §§, av

följande lydelse.

6 § En arbetsgivare får vid redovisning av en arbetstagares lön göra

avdrag för sådana kostnader som avses i 2 ka p. 4 § första stycket 6 lagen
(1981:691) om socialavgifter och som arbetstagaren haft under månaden,
om kostnaderna för utgiftsåret kan beräknas uppgå till minst 10 procent av
arbetstagarens lön från arbetsgivaren under nämnda år.

Är en schablon, som fastställts enligt 2 kap. 4 § andra stycket lagen om

socialavgifter, tillä mplig på arbetstagare hos arbetsgivaren, skall avdrag i

fråga om lön för sådan arbetstagare beräknas enligt schablonen.

Finns det inte en sådan schablon som avses i and ra stycket skall skatte­

myndigheten på framställning av arbetsgivaren bestämma hur kostnader­
na skall beräknas vid redovisningen.

16 § Om den, som i en av honom bedriven näringsverksamhet betalar ut
ersättning för arbete till någon som har en F-skattesedel, inte i sam band
därmed har gjort anmälan enligt 40 a § uppbördslagen (1953:272) trots att

han varit skyldig att göra det, får, i fall då arbetet har utförts av en annan
person än F-skattesedelsinnehavaren, betalningsskyldighet åläggas utb eta­
laren för de arbetsgivaravgifter och den dröjsmålsavgift som F-skattese-

delsinnehavaren skall betala på ersättningen till den som har utfört arbe­
tet.

Betalningsskyldighet får inte åläggas enligt första stycket om F-skattese­

delsinnehavaren har betalat avgifterna inom föreskriven tid.

Betalningsskyldighet får inte heller åläggas sedan F-skattesedelsinne-

havarens betalningsskyldighet för

avgifterna bortfallit enligt lagen

(1982:188) om preskription av skattefordringar m. m.

Hos den som har blivit ålagd betalningsskyldighet enligt första stycket

får indrivning ske i s amma ordning som gäller för restförd skatt enligt

uppbördslagen.

' Prop. 1991/92:112, SkU29. rskr. 292.

' Lagen omtryckt 1991:98.

Nuvarande lydelse av 21 ( j 19 92: 642.

1435

¬

SFS 1992:684

17 § Med en F-skat tesedelsinnehavare avses i 16 § en person som har en

F-skattesedel antingen när ersättningen för arbetet bestäms eller när den
betalas ut. En uppgift om innehav av en F-skattesedel får tas för god om

den lämnas i en anbud shandling, en faktura eller någon därm ed jämförlig

handling, som även innehåller uppgifter om utbetalarens och betalnings­
mottagarens namn och adress eller andra för identifiering godtagbara
uppgifter samt uppgift om betalningsmottagarens personnummer eller

organisationsnummer. Det som sagts i andra meningen gäller dock inte om

den som betalar ut ersättningen känner till att uppgiften om innehav av en
F-skattesedel är oriktig.

Om betalningsmottagaren har både en F-skattesedel och en A-skattese­

del anses han ha endast en F-skattesedel om F-skattesedeln skriftligen
åberopas. I annat fall anses han ha endast en A-skattesedel. En sådan

uppgift om innehav av en F-skattesedel som enligt första stycket får tas för

god gäller även som skriftligt åb eropande av F-skattesedeln.

18 § Beslut om betalningsskyldighet enligt 16 § första stycket skall fattas

av skattemyndigheten.

Den som har fullgjort betalningsskyldighet i enlighet med ett beslut

enligt 16 § får söka beloppet åter av F-skattesedelsinnehavaren. Den som

vill söka beloppet åter skall till kronofogdemyndigheten ge in det kvitto

som han fått vid betalningen eller på annat sätt styrka, att han har betalat
avgifterna.

Kronofogdemyndigheten får hos F-skattesedelsinnehavaren driva in be­

loppet i den ordning som gäller för indrivning av skatt. Införsel får dock
inte beviljas. F-skattesedelsinnehavaren skall betala dröjsmålsavgift på

beloppet.

Bestämmelsen i 4§ preskriptionslagen (1981:130) gäller i fråga om

regressfordran enligt andra stycket.

22 e § Den som har en A-skattesedel eller s aknar skattsedel på prelimi­
när skatt och som b edriver näringsverksamhet är betalningsskyldig för ett
belopp motsvarande de arbetsgivaravgifter som belöper på en till honom
utbetald ersättning för arbete som utförts inom näringsverksamheten och
den dröjsmålsavgift som belöper på dessa om utbetalarens betalningsskyl­
dighet för avgifterna eftergetts enligt bestämmelserna i 22d § och det

måste anses ha varit uppenbart för den som be drivit näringsverksamheten

att utbetalaren

1. inte insåg att han var arbetsgivare och
2. med hänsyn till föreliggande omständigheter måste anses ha saknat

anledning att räkna med att han var arbetsgivare.

Beslut om betalningsskyldighet enligt första stycket skall fattas av skatte­

myndigheten.

1436

25 § Om en arbetsgivare står i skuld för arbetsgivaravgifter, skatt enligt
uppbördslagen (1953:272), mervärdeskatt enligt lagen (1968:430) om
mervärdeskatt, särskild löneskatt enligt lagen (1990; 659) om särskild löne­

skatt på vissa förvärvsinkomster eller enligt lagen (1991:687) om särskild

löneskatt på pensionskostnader har denne rätt att av det belopp som skall

¬

/

/

réstitueras enlig t denna lag återfå bara vad som övers tiger de obetalda

SFS 1992:684

avgifterna eller skatterna och de räntor eller avgifter som belöper på dessa.

I lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgif­

ter finns också föreskrifter som begrä nsar rätten til l restitution.

Denna lag^ träder i kraft den 1 januari 1992. Utom såvitt avser 3,43 och

62 §§ skall dock äldre best ämmelser fortfarande gälla i frå ga om a rbetsgi­

varavgifter som belöper på tid före ikraftträdandet.

Denna lag" träder i kraft den I ju li 1992 och tillämpas med undantag för

övergångsbestämmelserna, från oc h med den 1 apri l 1993. Äldre bestäm­

melser, me d undantag för övergångsbestämmelserna, gäller fortfarande i

fråga om ersättningar som betalats ut före ikraftträdandet.

På regeringens vägnar

BO KÖNBERG

Karin Laan

(Socialdepartementet)

' 1991:1907.

^ 1992:684.

¬