SFS 1996:1218 Lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter
Källa Regeringskansliets rättsdatabaser m.fl.
1
Prop. 1996/97:21, bet. 1996/97:FiUl, rskr. 1996/97:53.
2
Lagen omtryckt 1989:633.
3
Senaste lydelse 1995:1492.
Lag
om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter;
SFS 1996:1218
Utkom från trycket
den 13 december 1996
2299
utfärdad den 5 december 1996.
Enligt riksdagens beslut1 föreskrivs i fråga om lagen (1981:691) om
socialavgifter
dels att 2 kap. 4 och 6 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 2 kap. 5 a § och 3 kap.
5 a §, av följande lydelse.
2 kap.
4 §3 Vid bestämmande av avgiftsunderlaget skall bortses från
1. ersättning till en och samme arbetstagare om den under året inte upp-
gått till 1 000 kronor,
2. ersättning till arbetstagare som vid årets ingång fyllt 65 år,
3. ersättning till arbetstagare vid sjukdom eller ledighet för vård av barn
eller med anledning av barns födelse, till den del ersättningen motsvarar
sjukpenning, föräldrapenning eller rehabiliteringspenning som arbetsgivare
får uppbära enligt 3 kap. 16 §, 4 kap. 18 § eller 22 kap. 12 § lagen
(1962:381) om allmän försäkring,
4. ersättning för vilken skall betalas särskild inkomstskatt enligt lagen
(1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl.,
5. ersättning som en arbetsgivare utgett till barn för arbete som utförts i
hans förvärvsverksamhet i de fall avdrag för ersättningen inte får göras vid
inkomsttaxeringen,
6. ersättning till den del denna motsvarar kostnader i arbetet som arbets-
tagare haft att täcka med ersättningen,
8. ersättning för arbete som har utförts utomlands, till den del denna inte
räknas som lön enligt 11 kap. 2 § första stycket lagen om allmän försäk-
ring,
9. ersättning för skiljemannauppdrag i fall där parterna i skiljeförfarandet
är av utländsk nationalitet,
10. ersättning som på grund av bestämmelserna i 5 § lagen (1984:947)
om beskattning av utländska forskare vid tillfälligt arbete i Sverige inte ut-
gör skattepliktig intäkt,
11. ersättning som avses i 3 kap. 2 a § lagen om allmän försäkring,
12. intäkt som avses i 32 § 1 mom. första stycket h och i kommunalskat-
telagen (1928:370),
13. sådan ersättning som enligt 1 § första stycket 2-6 lagen (1990:659)
om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster utgör underlag för nämn-
da skatt,
14. ersättning till en och samme idrottsutövare från en sådan ideell före-
ning som avses i 7 § 5 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt och
som har till huvudsakligt syfte att främja idrottslig verksamhet, om ersätt-
2
2300
SFS 1996:1218
ningen från föreningen under året inte uppgått till ett halvt basbelopp enligt
lagen om allmän försäkring,
15. före utgången av år 1992 utbetalade ersättningar från en vinstan-
delsstiftelse, som avses i 3 kap. 2 § andra stycket lagen om allmän försäk-
ring, till den del de inte utgör ersättning för arbete för stiftelsens räkning,
16. sådan ersättning från en vinstandelsstiftelse eller en annan juridisk
person med motsvarande ändamål från vilken enligt de fyra sista meningar-
na i 3 kap. 2 § andra stycket lagen om allmän försäkring skall bortses vid
beräkning av sjukpenninggrundande inkomst,
17. ersättning för arbetsskada som inträffat före utgången av juni 1993
om ersättningen avser tid därefter och utgår på grund av ansvarighets-
försäkring vilken åtnjuts enligt grunder som fastställts i kollektivavtal mel-
lan arbetsmarknadens huvudorganisationer,
18. ersättning för arbetsskada som inträffat före utgången av år 1992 om
skadan anmälts till allmän försäkringskassa efter utgången av juni 1993 och
ersättningen utgår på grund av sådan ansvarighetsförsäkring som anges i
17,
19. ersättning enligt 11 kap. 2 § första stycket a-1, n, p och r lagen om
allmän försäkring.
Bestämmelsen i första stycket 6 är tillämplig endast om kostnaderna kan
beräknas uppgå till minst 10 procent av arbetstagarens ersättning från ar-
betsgivaren under utgiftsåret. Regeringen eller den myndighet som rege-
ringen bestämmer får fastställa schablon för beräkning av arbetstagares
kostnader i viss verksamhet. Schablonen skall avse bestämda yrkesgrupper
och grundas på de genomsnittliga kostnaderna inom respektive grupp.
Bestämmelserna i första stycket 17 och 18 gäller endast ersättning som
inte avser de första 180 dagarna efter skadetillfället och som för en och
samme arbetstagare beräknas på lönedelar som inte överstiger sju och en
halv gånger basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring.
I fråga om inkomst från fåmansföretag och fåmansägt handelsbolag skall
föreskrifterna i punkt 13 av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen
(1928:370) tillämpas vid bestämmande av avgiftsunderlaget.
5 a § Vid beräkning av arbetsgivaravgifter får en arbetsgivare från
arbetsgivaravgifterna varje månad göra avdrag med 5 procent av avgifts-
underlaget, dock högst 2 500 kronor.
Om flera arbetsgivare ingår tillsammans i en koncern, skall de vid be-
dömningen av avdragsrätt enligt första stycket anses som en arbetsgivare.
Avdraget skall i sådant fall i första hand göras av moderföretaget. Om av-
draget inte kan utnyttjas av moderföretaget får det utnyttjas av dotterföreta-
gen i den ordning moderföretaget bestämmer.
Om en arbetsgivare med stöd av 7 § andra stycket lagen (1984:668) om
uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare medgivits dispens från skyldig-
heten att redovisa arbetsgivaravgifterna varje månad får han, i stället för
vad som föreskrivs i första stycket, från arbetsgivaravgifterna varje år göra
avdrag med 5 procent av avgiftsunderlaget, dock högst 2 500 kronor för
varje månad verksamheten bedrivits.
6 § Arbetsgivaravgifter skall i den mån de inflyter fördelas mellan olika
avgiftsändamål så som de belöper på dessa enligt arbetsgivarnas redo-
visning eller beslut om fastställelse enligt lagen (1984:668) om uppbörd av
socialavgifter från arbetsgivare. Avdrag som görs enligt 5 a § skall avse
arbetsmarknadsavgiften.
Bestämmelserna i första stycket skall tillämpas också på avgifts- och
räntebelopp som utbetalas till arbetsgivare.
Föreskrifter om fördelningen meddelas av regeringen eller, efter rege-
ringens bemyndigande, Riksförsäkringsverket.
3 kap.
5 a § Vid beräkning av egenavgifter får avdrag göras med 5 procent av
avgiftsunderlaget beräknat enligt 4 § första stycket, dock högst med 9 000
kronor per år. Om den försäkrade under året även betalat ut lön eller annan
förmån till arbetstagare och som arbetsgivare gjort avdrag från arbetsgivar-
avgifterna enligt 2 kap. 5 a §, får dock avdrag från egenavgifterna medges
högst med ett så stort belopp att det sammanlagda avdraget från
egenavgifterna och arbetsgivaravgifterna inte överstiger 30 000 kronor per
år.
Om den försäkrade är delägare i ett handelsbolag får det sammanlagda
avdraget från de egenavgifter som är hänförliga till handelsbolagets in-
komster för samtliga delägare i handelsbolaget inte överstiga 30 000 kronor
per år. Avdraget fördelas mellan delägarna i proportion till hur den skatte-
pliktiga inkomsten från handelsbolaget fördelas mellan dem. Kan en eller
flera av delägarna helt eller delvis inte utnyttja avdraget får resterande av-
drag fördelas mellan övriga delägare på motsvarande sätt. Om handels-
bolaget under året även betalat ut lön eller annan förmån till arbetstagare
och som arbetsgivare gjort avdrag från arbetsgivaravgifterna enligt 2 kap.
5 a §, skall delägarna medges avdrag från egenavgifterna högst med så stort
belopp att delägarnas sammanlagda avdrag från de egenavgifter som är
hänförliga till inkomsten från handelsbolaget och handelsbolagets avdrag
från arbetsgivaravgifterna inte överstiger 30 000 kronor per år.
Avdrag enligt första stycket skall i angiven ordning avse arbetsmarknads-
avgiften, sjukförsäkringsavgiften, arbetsskadeavgiften, folkpensionsavgif-
ten, delpensionsavgiften och tilläggspensionsavgiften.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.
1. Äldre föreskrifter i 2 kap. gäller fortfarande i fråga om arbetsgivarav-
gifter som belöper på tid före ikraftträdandet.
2. De nya föreskrifterna i 3 kap. skall tillämpas första gången vid 1998
års taxering.
På regeringens vägnar
THOMAS ÖSTROS
Karin Almgren
(Finansdepartementet)
2301
SFS 1996:1218