SFS 1956:2

W56 • Nr 2^7

ATTNINGSSÅMLING

Utkom från trycket den 17 jan. 1956

Nr 2

Lag

om sociaLajdJi^,

given Stockholms slott den å fanuari 1956,

Vi GUSTAF ADOLF, med Guds nåde, Sveriges, Götes och

Vendes Konung, göra veterligt: att Vi, med riksdagen^, funnit
gott förordna som följer.

Inledande bestämmelse

1 §.

Varje kommun skall sörja för att den, som vistas i kommunen och som

•riPlfeJlfc linnes vara i behov av hjälp, erhåller sådan enligt vad nedan sägs (social­

hjälp).

Om socialnämnd

2 §.

I varje kommun skall finnas en socialnämnd.

3 §.

Ledamöter och suppleanter i socialnämnden väljas av kommunens full­

mäktige till det antal fullmäktige bestämma. Antalet ledamöter må dock

icke vara under fem.

Valet skall vara proportionellt, därest det begäres av minst så många

väljande, som motsvara det tal, vilket erhålles, om samtliga väljandes

antal delas med det antal personer valet avser, ökat med 1. Om förfarandet

vid sådant proportionellt val är särskilt stadgat.

Sker ej val av suppleanter proportionellt, skall tillika bestämmas den

ordning, i vilken suppleanterna skola inkallas till tjänstgöring.

4 §.

I fråga om valbarhet till ledamot eller suppleant, verkan av valbarhetens

upphörande och rätt till avsägelse, mandattid och -avgång, val av ordfö­

rande och vice ordförande, ställe och tid för sammanträde, suppleants

tjänstgöring och rätt att närvara vid sammanträde, beslutförhet och jäv,

förfarandet vid fattande av beslut, protokoll och reser%'ntion, tillkänna­

givande varest och på vilka tider till nämnden ställda framställningar mot­

tagas, skriftväxling, vård och förtecknande av handlingar hörande till

hämndens arkiv, utseende av kassaförvaltare samt ledamots ansvar och

^ Prop. 1955: 177; L"U 39; Rskr 397.

B—56702^/. Svensk författningssamling 1956, Nr 2—7

¬

8

1956 .

skadeståndsskyldighet skall vad i 32—42 §§ kommunallagen är stadg

rörande kommunens styrelse äga motsvarande tillämpning; dock att det

är erforderligt, att protokoll upptager annat än förteckning å närvaran

ledamöter samt för varje ärende beslutet och skälen därför.

5 §.

Socialnämnden äger vid behov tillkalla särskilda sakkunniga att delta

i nämndens överläggningar ävensom tillsätta befattning hos nämnden sa

anlita det biträde i övrigt som erfordras.

Har kommunen beslutat inrätta befattning, som skall vara gemens

för socialnämnden och annat kommunalt förvaltnings- eller verkställighe

organ, må befattningen tillsättas i den särskilda ordning kommunen

stämmer,

6 §.

Socialnämnden har

att bestämma, i vilka fall, i vilken omfattning och under vilka form

socialhjälp skall meddelas;

att tillhandagå allmänheten med råd och upplysningar i frågor, som

samband med nämndens verksamhet, samt, där så lämpligen kan sk

lämna annat bistånd i personliga angelägenheter;

att förvalta till kommunens socialhjälpsverksamhet anslagen eller eljes

hörande egendom, i den mån ej förvaltningen därav uppdragits åt ann

nämnd eller åt särskild styrelse;

att själv eller genom ombud föra kommunens talan i alla mål och äre

den, som angå socialhjälpsverksamheten; samt

att jämväl i öwigt ombesörja de angelägenheter avseende socialhjälpe

inom kommunen, ^dlka äro att hänföra till förvaltning och verkställighet

Socialnämnden har ock att taga befattning med de ärenden, vilkas hand

läggning enligt särskilda författningar ankommer på nämnden.

Nämnden skall hos kommunens fullmäktige, dess styrelse och övrig

nämnder ävensom hos andra myndigheter göra de framställningar, som

finnas påkallade, samt äger att från kommunens styrelse och övriga nämn­

der samt dess beredningar och befattningshavare infordra de yttranden och

upplysningar, som erfordras för fullgörande av nämndens uppgifter.

7 §.

Socialnämnden bör samarbeta med myndigheter, institutioner, föreninga

och andra, vilkas verksamhet berör nämndens.

I kommun, där särskild barnavårdsnämnd är tillsatt, böra socialnämnd

och barnavårdsnämnden eller representanter för dem i den mån så finnes

påkallat sammankomma för rådplägning om angelägenheter, som beröra

båda nämnderna.

Då i kommun, som avses i andra stycket, socialnämnden vid prövning

av fråga om socialhjälp finner skäl till antagande att någon, som ej fyllt

21 år, bör bliva föremål för åtgärd av barnavårdsnämnden, bör social­

nämnden skyndsamt genom den ledamot, som är ledamot jämväl i barna

vårdsnämnden, inhämta dess uppfattning i ärendet. Av socialnämnden i

förskaffad utredning bör därvid tillhandahållas barnavårdsnämnden järn

förslag till den åtgärd, som socialnämnden finner lämpligen böra vidtaga

Råda olika meningar mellan nämnderna, bör ärendet överlämnas till en tr

mannanämnd, bestående av den gemensamma ledamoten jämte ytterligar

en ledamot av socialnämnden, vald av denna för ett år i s änder, och en leda­

mot av barnavårdsnämnden, vald av denna för motsvarande tid. Tremanna-

nämnden har att skyndsamt avgöra, huruvida socialnämnden eller barnan-:

¬

956 . Nr 2

9

vårdsnämnden skall taga befattning med ärendet. Finner socialnämnden tre-

Lo

niannanämndens avgörande icke kunna utan våda avvaktas, må social-

nämnden tills vidare vidtaga lämplig åtgärd.

8 §.

Är någon i så trängande behov av socialhjälp, att med dess avhjälpande

'anstå, till dess socialnämnden sammanträder, må nämndens ord-

förande tills vidare bevilja honom socialhjälp.

a\\ v ata g PT ,

Oni kommunens fullmäktige så besluta, äger socialnämnden uppdraga

åt särskild inom nämnden bildad avdelning eller åt ledamot av nämnden

eller åt i kommunens tjänst anställd befattningshavare att å nämndens

vägnar fatta beslut i "sdssa grupper av ärenden, vilkas beskaffenhet skall

angivas i fullmäktiges beslut. Föreläggande, som avses i 41 §, ävensom

framställning eller yttrande till fullmäktige må dock icke beslutas annor-

ledes än av nämnden samfällt.

Beslut, vilket fattats med stöd av första stycket eller på grund av upp­

drag som sägs i andra stycket, skall anmälas vid nämndens nästa sam­
manträde.

9 §.

Där så finnes påkallat för att åstadkomma en lämplig arbetsfördelning

mellan socialnämndens ledamöter, må kommunens fullmäktige eller, efter

bemyndigande av dem, socialnämnden indela kommunen i distrikt. Har

så skett, skall nämnden för varje distrikt utse en av sina ledamöter att ut­

öva den närmaste uppsikten över socialhjälpsverksamheten inom distriktet.

nitiitffl

10 §.

Socialnämnden äger för vård och förtecknande överlämna nämndens pro­

tokoll och övriga till dess arkiv hörande handlingar till kommunens sty­

relse, i den mån handlingarna icke erfordras för det löpande arbetet.

11 §.

Vad i 2—10 §§ stadgas äger icke avseende å Stockholms stad. I fråga

om organisationen av socialhjälpsverksamheten därstädes skola i stället

gälla de särskilda bestämmelser, som efter förslag av stadsfullmäktige fast-r

ställas av Konungen.

Därest i annan kommun organisationen icke lämpligen kan anordnas

efter vad i 2—10 §§ sägs, äger Konungen på framställning av kommunens

I böra soésbb fullmäktige medgiva de undantag, som finnas påkallade.

i den ni n si -

'enlieK s®'

randen rid f'-

néM s® 'i

AUmänna bestämmelser om sociallijälp

12 §.

bör

Minderårig ävensom den, som på grund av ålderdom, sjukdom, lyte eller

]ol jäm väleljest bristande kropps- eller själskrafter icke kan försörja sig genom ar-

socialnäni ds j bete e ller som av hälsoskäl bör helt eller delvis avhålla sig ifrån arbete, äger,

rdsnämndfjf • 4 ^

mån han själv saknar medel och hans behov icke tillgodoses på annat

aen iona ridl''' ; sätt, erhålla socialhjälp till sitt livsuppehälle och till den vård, som finnes

^1'forderlig. I fråga om minderårig skall hjälpen avse jämväl uppfostram

ra;j,(e , Med minderårig förstås den som icke fyllt 16 åi*.

' Rörande omhändertagande av minderårig, som på grund av nöd eller

, (,d,

annan dylik anledning är i behov av vård utom hemmet, stadgas i barha-

!en el er

Tårdslagen.

\

¬

10

1956 •

13 §.

I andra fall än som avses i 12 § må socialhjälp meddelas enligt gnind

som kommunens fullmäktige äga bestämma, eller, om sådana grunder

fastställts, efter vad socialnämnden prövar erforderligt.

14 §.

Socialhjälp bör lämnas på sådant sätt, att den behövande så\itt möjli

blir i stånd att för framtiden genom eget arbete försörja sig och de sina.

Hjälpen bör utgå i form av kontant understöd, såvida ej bjälpbebovo

art föranleder till annat och anledning ej heller finnes att antaga, att dylj

understöd icke kommer till behörig användning.

Kommunens fullmäktige må medgiva, att socialnämnden, om socialhj"

finnes böra utgå till bekostande av utbildning eller inköp av redskap ell

verktyg eller till annat dylikt ändamål, i stället för att bevilja kontant u

derstöd, tecknar borgen å lån, som erfordras för ändamålet.

Föreligger behov av vård, skall socialnämnden, efter vad med bäns

till vårdbehovets art och omständigheterna i övrigt prövas lämpligt, föra

stalta om att vård lämnas i den vårdbebövandes hem eller, om så erfordras

att han inackorderas i enskilt hem eller vårdhem eller att plats bered

honom å sjukvårdsinrättning eller å annan vårdanstalt eller i sådant hem

som avses i 18 §. Inackordering i enskilt hem eller vårdhem må ej s

med mindre nämnden förvissat sig om att den behövande därstädes ko

mer att få en god omvårdnad.

Om förfarandet vid meddelande av socialhjälp

15 §.

Den som vill komma i åtnjutande av socialhjälp skall göra anmälan dä

om bos socialnämnden i den kommun, där han vistas, eller bos nämnde ^

ordförande eller annan ledamot av nämnden eller bos den som nämnde

kan hava utsett att mottaga sådan anmälan.

I-Iar anmälan gjorts bos annan än ordföranden, är den som mottagit den

samma, därest han icke äger att själv fatta beslut i ärendet, skyldig att oför

dröj ligen vidarebefordra anmälan till socialnämnden eller dess ordförand

Oavsett om anmälan skett, åligger det socialnämnden att ombesörja a

den, som ^^stas i kommunen och Hnnes vara i behov av socialhjälp, erbå

ler sådan.

16 §.

Innan fråga om beviljande av socialhjälp avgöres, skall socialnämnde

göra sig noga underrättad om förbandenvarande omsländigbeler samt, o

behov av socialhjälp föreligger, utreda bur behovet bör på lämpligaste sä

avhjälpas.

Vid utredning, som avses i första stycket, skall hjälpsökanden såvitt möj

ligt böras samt, i den mån så erfordras, uppgifter inhämtas från myndi

^ ^

,

mv

heter och andra, som kunna lämna upplysning i ärendet.

Förekommer anledning antaga, att behovet av socialhjälp beror på sjuk

dom eller annan kroppslig eller själslig brist eller svaghet, skall, där ej sär

skilda skäl till annat föranleda, yttrande inhämtas av läkare rörande de

lämpligaste formen av ingripande.

17 §.

Kan det antagas att ersättning för bjälpkostiiaden eller del därav kom

mer att sökas av annan kommun, av enskild person eller av staten, skal)

¬

956 . Nr 2

II

,,

over utredning, som avses i 16 §, upprättas särskilt protokoll, vilket skall
innehålla

SjtUDäsi

a) uppgift om hjälpsökandens namn, ålder, civilstånd, födelseort och bo­

stadsadress;

b) redogörelse för hans levnadsförhållanden och ekonomiska omständig­

heter samt för hans hjälpbehov och anledningen därtill;

c) uppgift om hans mantalsskrivning för det år hjälpen avser jämte de

upplysningar i övrigt, som äro erforderliga för tillämpningen av 22 och

23 §§; samt

d) uppgift, huruvida enskild person finnes, för vilken ersättningsskyldig­

het enligt 35, 36 eller 40 § kan föreligga, med angivande av varje sådan

persons namn och bostadsadress.

Protokollet skall underskrivas av den, som verkställt utredningen. Hjälp­

sökanden skall såvitt möjligt genom påskrift på protokollet bestyrka riktig­

heten av de uppgifter, som lämnats av honom.

Om ålderdomshem m. m.

18 §.

Det åligger kommun att anordna och driva hem för åldringar och andra

personer, vilka äro i behov av vård eller tillsyn som icke eljest tillgodoses.

Två eller flera kommuner må gemensamt hava hem, som avses i första

stycket. I sådant fall skola de bestämmelser, vilka äro erforderliga för hem­

mets skötsel, upptagas i reglemente, som fastställes av länsstyrelsen.

Om särskilda skäl äro därtill, må länsstyrelsen tills vidare befria kom­

mun från skyldighet att själv eller gemensamt med annan kommun hava

hem, varom stadgas i denna paragraf. Har så skett, åligger det likväl kom-

ij JpshlräEi munen att sörja för att sådant behov av vård eller tillsyn, som avses i

HÄffefec första stycket, blir tillgodosett,

f/k io) te a 13

19

Hem, som avses i 18 §, skall vara så inrättat och utrustat, att skäliga krav

trevnad och hygien tillgodoses samt lämplig fördelning av vårdtagarna

; mm, smt

jpggöres.

k fik to®

Innan dylikt hem uppföres eller i mera avsevärd omfattning ändras ge-

Mhsl O!^&' nom om- eller tillbyggnad eller inrättas i byggnad, som uppförts för annat

rirsrsocmi'^' ändamål, skall länsstyrelsen, efter att hava inhämtat yttrande från social­

styrelsen, hava godkänt plan för hemmet.

Vid hemmet skola finnas anställda befattningshavare till det antal och

skll

lued sådan utbildning att de som beretts plats i hemmet kunna erhålla till-

(äDdi^klfr

fredsställande vård och tillsyn.

rpåWi^'-

20 §.

De som beretts plats i hemmet skola fördelas å olika rum eller avdel-

•dsmni ' ningar på sätt som med hänsyn till vårdbehovets art, trivseln i hemmet och

jf l/as m . övriga omständigheter finnes mest ändamålsenligt.

Tillfälle till sysselsättning bör finnas för dem som så önska.

_

21 §.

_ Finnes någon som beretts plats i hem, som avses i 18 §, med hänsyn till

l^itt beteende icke lämpligen kunna behållas därstädes, skall landstings­

kommunen eller, då fråga är om stad som ej tillhör landstingskommun,

^/cl dära'draga försorg om att erforderlig vård och tillsyn beredes honom

på annat sätt.

¬

12

1956 .

Om kommuners inbördes ersättningsskyldighet m. m.

22 §.

Koramun, sora enligt 12 § lämnat socialhjälp åt svensk medborgare, vil­

ken för det år hjälpen utgivits mantalsskrivits inom annan kommun, äger

erhålla ersättning därför av denna kommun. Barn som till följd av sin ålder

éj blivit mantalsskrivet skall vid tillämpningen av denna lag anses mantals-

slcrivet där det har sin födelseheniort.

Har svensk medborgare

a) efter att hava vaidt intagen å sjukvårdsinrättning eller förbättrings'

eller uppfostringsanstalt genom inrättningens eller anstaltens försorg för

fortsatt vård eller fostran överlämnats till enskilt hem eller vårdhem under

villkor, att han fortfarande skall stå under inrättningens eller anstaltens

tillsyn, eller

b) såsom fosterbarn överlämnats till enskilt hem eller, efter att hava

omhändertagits enligt barnavårdslagen, inackorderats i sådant hem, eller

c) i annat fall än som avses under a) eller b) mot ersättning mottagits

i enskilt hem eller vårdhem för erhållande av vård för sjukdom eller annan

kroppslig eller själslig brist eller svaghet,

och utgives socialhjälp enligt 12 § till honom under tid, då han på grund

av vistelsen i hemmet mantalsskrivits i den kommun, där hemmet är be­

läget, är den kommun som lämnat hjälpen berättigad att, såframt hjälpta-

garen för det år han mottagits i hemmet — eller, om han omedelbart dess­

förinnan under omständigheter, som under a)—c) sägs, %dstats eller varit

inackorderad i annat enslcilt hem eller vårdhem, för det år han mottagits

i detta — var mantalsskriven i annan kommun, av denna erhålla ersättning

för hjälpen.

Ersättning, som avses i denna paragraf, utgår oavsett om enskild person

jämlikt 35 eller 36 § är skyldig att lämna gottgörelse för hjälpen.

23 §.

För socialhjälp, som enligt 12 § lämnats åt svensk medborgare, vilken

för det är hjälpen utgivits eller, i fall varom sägs i 22 § andra stycket, för'

det år, som där avses, ej mantalsskrivits i riket eller vars mantalsskriv­

ningsort för nämnda år ej kunnat utrönas, är den kommun som lämnat

hjälpen berättigad att erhålla ersättning av staten, i den mån gottgörelse

ej kunnat uttagas av enskild person.

Rätt till ersättning enligt vad i första stycket sägs föreligger ock för social

hjälp, som enligt 12 § lämnats åt den som då hjälpen utgivits eller, i fall

som avses i 22 § andra stycket, då han mottagits i hemmet ej var svensk

medborgare.

24 §.

Ersättning, som avses i 22 eller 23 §, utgår med det belopp, vartill kom­

munens kostnader för hjälpen skäligen kunna uppskattas.

Där så finnes påkallat, äger Konungen fastställa taxa, enligt vilken er­

sättning skall utgå för vård i hem, som avses i 18 §, eller å anstalt eller

annan inrättning.

25 §.

Kommun, som enligt 22' § vill erhålla ersättning av annan kommun, skal

före utgången av april månad året näst efter det år hjälpen utgivits skrift­

ligen anmana den kommun, mot vilken kravet riktas, att betala ersättr

ningen.

¬

56 . Nr 2

13

Anmaningen skall innehålla noggranna uppgifter om hjälpens heskaffen-

het och tiden för dess meddelande samt om hjälpkostnaden och de grunder,

efter vilka den begärda ersättningen beräknats. Vid anmaningen skola fo­

gas avskrift av protokoll, som avses i 17 §, ävensom de övriga handlingar,

vilka åberopas till stöd för kravet.

Översändes anmaning i rekommenderat brev med mottagningsbevis, skall

mottagningsbeviset gälla som bevis om dagen för delfåendet.

26 §.

Kommun, som mottagit anmaning enligt 25 §, skall snarast möjligt och

senast inom en månad efter anmaningens mottagande avgiva skriftligt svar
därå.

I svaret skall angivas, huruvida kravet medgives eller bestrides. Därest

kravet bestrides, skall anledningen härtill uppgivas samt de handlingar, som

åberopas till stöd för bestridandet, fogas vid svaret. Medgives kravet delvis,

skall svaret innehålla upplysning om de grunder, efter vilka godkänt be­

lopp beräknats.

27 §.

Sedan anmaning skett samt svar avgivits eller tiden härför gått till ända,

må talan om utbekommande av ersättning väckas bos länsstyrelsen i det

län, där den kommun som sökes är belägen.

Har anmaning skett bos en kommun men anledning sedermera yppats,

att annan kommun är ersättningsskyldig, må talan föras, ändå att anma­

ning ej skett bos sistnämnda kommun.

Talan utan föregående anmaning må ock föras, därest upplysning ej

kunnat vinnas, vilken kommun ersättningsskyldigheten åligger; och skall

i dylikt fall talan väckas bos länsstyrelsen i det län, där den kommun som

utgivit hjälpen är belägen.

28 §.

Talan, som avses i 27 §, skall väckas genom skriftlig ansökan.

Ansökningen skall, vid påföljd att rätten till ersättning eljest förloras,

hava inJcommit till länsstyrelsen före utgången av juni månad året näst

efter det år hjälpen utgivits. Vad nu sagts skall dock ej gälla, då talan föres

om utbekommande av ersättning, som medgivits men det oaktat ej erlagts.

Vid ansökningen skola fogas bevis att anmaning skett samt avskrift av

anmaningen och svaret därå jämte tillhörande handlingar ävensom den ut­

redning i övrigt, som kommunen vill åberopa. I fall, där jämlikt 27 § andra

eller tredje stycket talan må föras utan att anmaning skett, åligger det

kommunen att, i stället för vad nu sagts, i ansökningen lämna noggranna

uppgifter om hjälpens beskaffenhet och tiden för dess meddelande samt

om de grunder, efter vilka den begärda ersättningen beräknats, även­

som att vid ansökningen foga avskrift av protokoll, som avses i 17 §, och

de övriga handlingar, vilka kommunen åberopar till stöd för ansökningen,

artil t'

Har kommun icke iakttagit vad som stadgas i tredje stycket, skall läns-

styi'elsen föreskriva viss tid, inom vilken bristen skall avhjälpas, vid på­

följd att ansökningen eljest icke upptages till prö%Tiing.

29 §.

Ansökningen med därvid fogade handlingar skall genom länsstyrelsens

UP SÖ försorg delgivas den kommun, mot vilken kravet riktas, ävensom annan

kommun inom länet, vilken kan antagas vara ersättningsskyldig. Kommun,

7,' [ Pfsii

vilken delgivning sker, skall föreläggas att inom viss tid inkomma med

'

skriftlig förklaring.

.oen.

¬

14

1956 .

Erfordras ytterligare utredning, skall länsstyrelsen genom parterna elle

själv föranstalta därom. Föreläggande att inkomma med utredning ma med

delas vid påföljd, att målet avgöres i befintligt skick.

Finner länsstyrelsen, att ersättningsskyldighet ej å^ålar kommun mo

länet men att sådan skyldighet kan antagas åvila kommun inom annat lä

skall målet för fortsatt handläggning överlämnas till länsstyrelsen därstä

des, vilken har att förfara på sätt ovan i denna paragraf är stadgat,

Utdömes ersättning, skall därå gäldas ränta efter fem procent om år

från den dag ansökningen delgivits den kommun, som finnes ersättning

skyldig.

30 §.

Lämnas å allmän anstalt eller inrättning vård åt någon, som kan antag

äga rätt att erhålla socialhjälp till vårdkostnaden, skall anstalten eller i*^

rättningen utan dröjsmål underrätta socialnämnden i vårdtagarens vistel

kommun eller i den kommun, som enligt 22 § kan vara skyldig att slutlige

svara för vårdkostnaden.

Har kommun, som erhållit underrättelse enligt vad i första stycket säg

ej avgivit ansvarsförbindelse avseende vårdkostnaden, må talan om utb

kommande av ersättning för vården väckas hos länsstyrelsen i det län, d"

den kommun som sökes är belägen. Sådan talan skall, vid påföljd att rätte

till ersättning eljest förloras, anhängiggöras genom skriftlig ansökan, villic

skall hava inkommit till länsstyrelsen före utgången av mars månad åre

näst efter det år vården lämnats.

Beträffande mål, som avses i derma paragraf, skall i övrigt vad i 28

tredje st3^cket andra punkten och fjärde stycket samt 29 § äga motsvaran

tillämpning; och skall i fråga om ersättningens belopp gälla vad i 24 § säg

31 §.

Kommun, som enligt 23 § vill erhålla gottgörelse av staten, skall före u

gången av april månad året näst efter det år hjälpen utgivits göra skriftli

ansökan härom hos länsstyrelsen i länet. Har ersättning sökts av anna

kommun eller enskild person men talan därom ogillats, skall ansökan o

gottgörelse av staten göras inom tre månader från det länsstyrelsens utslå

i tvisten vunnit laga kraft mot kommunen eller, om det överklagats, frå

det kammarrättens utslag delgivits kommunen.

När skäl äro därtill, må ansökningen upptagas till prövning, ändå att d

göres senare än i första stycket sägs. Finner länsstjTelsen så ej böra sk

skall frågan härom underställas Konungen.

Ansökningen skall innehålla noggranna uppgifter om hjälpens heskaf

fenhet och tiden för dess meddelande samt om hjälpkostnaden och de gr

der, efter vilka den begärda ersättningen beräknats, ävensom redogörel

för de åtgärder, som må hava vidtagits för att utröna hjälp tagarens mantal

skrivningsförhållanden och för att utfå ersättning av annan kommun ell

enskild person.

Vid ansökningen skola fogas avskrift av protokoll, som avses i 17 §, sa

de övriga handlingar, som åberopas till stöd för kravet.

32 §.

Sedan länsstyrelsen granskat handlingarna samt genom sökanden ellc

själv införskaffat den ytterligare utredning som må vara hehövh'^ skal

länsstyrelsen så snart det kan .ske besluta i ärendet.

¬

956 •• Nr 2

15

Om kommuns rätt till ersättning av enskild

33 §.

För socialhjälp, som lämnats enligt 12 § eller som enligt 13 § utgivits

till någon innan han fyllt 16 år, är hjälptagaren ersättningsskyluig under
förutsättning att han

a) där socialhjälpen utgjort förskott å förmån, vartill han eljest är be­

rättigad, efter hjälpens beviljande kommer i åtnjutande av denna förmån,

b) medvetet eller av grov vårdslöshet lämnat oriktig eller vilseledande

uppgift rörande behovet av socialhjälp eller

c) varit berättigad att för den tid socialhjälpen utgått uppbära särskild

social förmån, som emellertid indragits eller minskats av den anledningen

att han lämnat oriktig uppgift eller eljest brutit mot vad som är föreskrivet

som villkor för dylik förmån.

34 §.

För socialhjälp, som enligt 13 § lämnats åt någon efter det han fyllt 16

år, är hjälptagaren ersättningsskyldig.

35 §.

Malte är skyldig att utgiva ersättning för socialhjälp, som enligt 12 §

lämnats åt andra maken. Vad nu sagts skall dock icke gälla om makarna

\äd tiden för hjälpens meddelande levde åtskilda efter vunnen hemskillnad

samt den av makarna som erhållit hjälpen varken enligt dom eller enligt

avtal var berättigad till underhåll av den andra maken.

För socialhjälp, som utgått till make för tid, då andra maken vaiåt häk­

tad eller intagen i arbetshem, fångvårds- eller tvångsarhetsanstalt, skola

tillhörande barna- och ungdomsvården eller allmän vårdanstalt för alkohol-

missbrukare och till följd därav icke varit i stånd att fullgöra sin under­

hållsskyldighet mot maken, förehgger icke ersättningsskyldighet enligt den­

na paragraf. Ersättningsskyldighet föreligger ej heller för socialhjälp, som

utgått till make för tid, då andra maken åtnjutit socialhjälp enligt 12 §.

36 §.

För socialhjälp, som enligt 12 § lämnats åt barn under 16 år, må ersätt­

ning uttagas av ibarnets fader eller moder eller, då fråga är om adoptiv­

barn, av adoptanten. Har make adopterat andra makens barn, åligger er-

sättnings skyldigheten båda makaima.

Ersättning enligt denna paragraf må icke uttagas av fader eller moder

till barn utom äktenskap, vilken enligt avtal, som är bindande för barnet,

åtagit sig att till dess underhåll utgiva visst belopp en gång för alla.

Har någon, som enligt dom eller avtal är plUHig att till fullgörande av

lagstadgad underhållsskyldighet utgiva underhållsbidrag till barn eller

adoptivbarn under 16 år, försummat att fullgöra denna plilct och har social­

hjälp till följd härav måst lämnas åt barnet, föreligger ej ersättningsskyldig­

het för den av föräldrarna eller adoptivföräldrarna, som icke gjort sig

skyldig till försummelse av sin underhållsskyldighet.

Vad i 35 § andra stycket är stadgat skall äga motsvarande tillämpning i

fall som avses i denna paragraf.

37 §.

Socialnämnd äger meddela eftergift från ersättningsskyldighet varom

stadgas i 33—36 §§.

38 §.

I fråga om det belopp, varmed ersättning enligt 35 och 36 §§ skall utgå,

skall vad i 24 § är stadgat äga motsvarande tillämpning.

4—56702^. Svensk författningssamling 1956, Nr 2—7

\

¬

16

1956 .

39 §.

Vill kommun erhålla ersättning enligt 33—36 §§ och sker betalning icke

godvilligt, äger kommunen att hos länsstyrelsen i det län, där den som

sokes har att vid domstol svara i tvistemål, föra talan om utbekommande

av ersättningen. Sådan talan skall, vid påföljd att rätten till ersättning eljest

förloras, anhängiggöras genom skriftlig ansökan, som skall hava inltommit

till länsstjTelsen inom tre år efter det den hjälp, för vilken ersättning be-

gäres, lämnats eller, i fall som avses i 14 § tredje stycket, efter det kom7_

munen fått \idkännas den utgift, varför ersättning fordras.

Ansökningen skall innehålla noggranna uppgifter om hjälpens beskaf^

fenhet och tiden för dess meddelande samt om hjälpkostnaden och de

grunder, efter vilka den begärda ersättningen beräknats. Vid ansökningen

skola fogas avskrift av protokoll, som avses i 17 §, samt de övriga hand"

lingar, som åberopas till stöd för kravet.

Har kommun icke iakttagit vad som stadgas i andra stycket, skall läns­

styrelsen föreskriva viss tid, inom vilken bristen skall avhjälpas, vid påföljd

att målet eljest icke upptages till prövning.

Ansökningen med därvid fogade handlingar skall genom länsstyrelsens-

försorg delgivas den, mot vilken kravet riktas, samt föreläggande med­

delas honom att inom viss tid inkomma med skrifthg förklaring.

Erfordras ytterligare utredning, skall länsstyrelsen genom parterna eller

själv föranstalta därom. Föreläggande att inkomma med utredning må med­

delas vid påföljd att målet avgöres i befintligt skick.

Anspråk på ersättning för socialhjälp må icke bifallas, om den ersätt­

ningsskyldige genom att återbetala kostnaden eller någon del därav kan

antagas komma att sakna erforderliga medel till underhåll för sig och de '

sina eller eljest synnerliga skäl tala mot bifall till ersättningsanspråket.

40 §.

Har någon mottagit socialhjälp, för vilken annan enligt 35 eller 36 § är

ersättningsskyldig, och finnes hjälpbehovet vara stadigvarande, äger läns­

styrelsen på talan av kommunen ålägga den ersättningsskyldige att å lämp­

liga tider, så länge hjälpbehovet fortfar, till kommunen utgiva skäligt bi­

drag till hjälptagarens försörjning.

I fråga om talan, som avses i första stycket, skall i tillämpliga delar

gälla vad som är stadgat i 39 §.

På yrkande av kommunen eller den ersättningsskyldige äger länssty­

relsen, utan hinder av tidigare meddelat beslut, upptaga mål, som här av­

ses, till ny prövning.

Från skyldighet, som ålagts någon enligt denna paragraf, äger social­

nämnden meddela eftergift.

Om åtgärder mot försumlig försörjare

41 §.

Den som av lättja eller liknöjdhet åsidosätter sin underhållsskyldighet

»lot sin hustru eller sitt barn eller adoptivbarn under 16 år i sådan grad, att

socialhjälp enligt 12 § måste lämnas någon av dem, må av socialnämnden

föreläggas att efter sin förmåga utföra arbete i arbetshem.

Föreläggande att utföra arbete i arbetshem må dock icke meddelas den

som ej fyllt 48 å r.

¬

•

•

56 . Nr 2

17

42 §.

Föreläggandet skall skriftligen delgivas den som avses därmed samt,

om han är omyndig, hans förmyndare. Polismyndighet har att på begäran
av socialnämnden ombesörja delgivningen,

4» §.

Underlåter den, som enligt 41 § förelagts att utföra arbete i arbetshem,

att inställa sig därstädes eller avviker han utan lov fvån hemmet, har polis-

mjmdigheten att på begäran meddela handräckning för hans hämtande.

Handräekning må oclc påkallas för att överföra den, som är intagen i

ett arbetshem, till ett annat sådant hem.

Män och kvinnor må ej intagas i samma arbetshem, såvida ej fullständigt

skilda avdelningar finnas för dem.

44 §.

Den som intagits i arbetshem må, oavsett om socialhjälp upphört att utgå,

kvarhållas i hemmet till dess grundad anledning föreligger till antagande

att han skall söka efter förmåga försörja sig och de sina, dock icke i oav­

bruten följd under längre tid än ett år.

45 §.

Det åligger landstingskommunerna och de städer, som ej tillhöra lands­

tingskommun, att var för sig eller två eller flera i förening anordna och

driva erforderligt antal arbetshem.

Om särskilda skäl äro därtill, må Konungen befria landstingskommun

eller stad, som avses i första stycket, från skyldigheten att hava eget arbets-

hem eller del i sådant hem.

För den som intagits i arbetshem erlägges ingen avgift.

46 §.

Innan arbetshem uppföres eller i mera avsevärd omfattning ändras genom

om- eller tillbyggnad eller inrättas i byggnad, som uppförts för annat ända­

mål, skall Konungen hava godkänt plan för hemmet.

47 §.

Arbetshem skall stå under ledning av en styrelse samt hava ett av Ko­

nungen fastställt reglemente.

Om intagning i och utskrivning från arbetshem beslutar hemmets styrelse.

|J3 f li/. som t

4o §.

'

Därest någon, som intagits i arbetshem, undandrager sig att utföra an-

visat arbete eller visar tredska att efterkomma givna föreskrifter eller gör

sig skyldig till uppförande som strider mot sedlighet eller god ordning eller

utan tillstånd lämnar arbetshemmet, äger hemmets styrelse, under förut­

sättning att han fyllt 21 år, tilldela honom varning med erinran om den

påföljd, som kan inträda jämlikt 49 §.

över beslut om varning skall föras protokoll. Beslutet skall skriftligen

delgivas den felande.

49 §.

Därest någon, som jämlikt 48 § tilldelats varning, ej låter sig rätta därav,

Imi

arbetshemmets styrelse hos länsstyrelsen göra framställning om hans

dömande till tvångsarbete.

Vid framställningen skola fogas bevis att varning skett samt den utred­

ning i övrigt, som åberopas till stöd för framställningen.

1 1 filliflliiln*

\

¬

18

1956 .

Framställningen med därvid fogade handlingar skall genom länsstyi'el-

sens försorg ofördröjligen delgivas den som framställningen avser med fö­

reläggande för honom att inom viss kort tid skriftligen eller muntligen

förklara sig vid påföljd att ärendet ändock avgöres.

50 §.

..

I mål, som avses i 49 §, har länsstyrelsen att sörja för att fullständig u

redning förebringas. För sådant ändamål äger länsstyrelsen anställa förhör

med den, om vars dömande till tvångsarbete äi* fr åga, ävensorn med annaå,

person, som förväntas kunna lämna upplysning av betydelse i målet. Fin

ner länsstyrelsen av omständigheterna påkallat, att någon höres såso

vittne eller upplysnings-sns vid domstol, äger länsstyrelsen föranstalta däro

Om skäl äro därtill, må länsstj^relsen ålägga den felande tvångsarbe

eller, om omständigheterna äro mildrande, låta bero vid varning. Älägge

tvångsarbete, skall tiden därför bestämmas till minst en och högst sex må ^

nåder.

i

Har den, om villeens dömande till tvångsarbete framställning gjorts, ay,

vikit från arhetshem, där han varit intagen, eller förekommer eljest anledj^

ning antaga att han håller sig undan, må länsstyrelsen förordna om hans

häktande i avbidan på att målet avgöres eller utslag, varigenom han döm

till tvångsai-bete, vinner laga kraft.

51 §.

Tvångsarbete skall förrättas i allmän tvångsarbetsanstalt. Därest den

dömde på grund av nedsatt arbetsförmåga eller av annan anledning ick

lämpligen bör intagas i tvångsarbetsanstalt, skall han enligt de närmare'

föreskrifter, som meddelas av Konungen, i stället intagas i fångvårdsam

stalt och där hållas till lämpligt arbete.

•

Blir någon, efter det han dömts till tvångsarbete, oförmögen till arbete

må utslaget ej bringas till verkställighet; ej heller må, om tvångsarbetet

tagit sin början, detsamma fortfara. Utan hinder av vad nu sagts må dock

den, som är i behov av vård å sinnessjukhus, kvarhållas till dess sådan

vård kan beredas honom.

I övrigt gäller i fråga om verkställighet av tvångsarbetet i tillämpliga

delar vad som stadgas i 8 §, 9 a § och 13 § lagen om lösdrivares behandling.

Om tillsyn

52 §.

Länsstyrelserna hava, var inom sitt län, att med biträde av socialvårds-

konsulenter noga följa tillämpningen av denna lag samt därvid tillse, att

socialhjälpsverksamheten ordnas och handhaves på ett ändamålsenligt sätt.'

Underlåter kommun att lämna socialhjälp, då sådan enligt 12 § erfordras,

skall länsstyrelsen ålägga kommunen att fullgöra sin skyldighet härutinnan.

Yppas eljest missförhållande, har länsstyrelsen att vidtaga den åtgärd,

som finnes erforderlig för dess avhjälpande.

Instruktion för socialvårdskonsulenterna fastställes av Konungen.

53 §.

Socialstyrelsen har att med biträde av statens socialhjälpsinspektör ge­

nom råd och upplysningar verka för att socialhjälpsverksamheten ordnas

och utvecklas på ett ändamålsenligt sätt samt att öva uppsikt över arbets-

hemmen.

Det ankommer på Konungen att fastställa instruktion för socialhjälps-

inspektören,

^

¬

Mi fc-l

56 . Nr 2

19

Om besvär

54 §.

Över socialnämnds beslut i ärende rörande meddelande av socialhjälp må

besvär anföras hos länsstyrelsen. Beslutet går dock i verkställighet, såvida

ej länsstyrelsen annorlunda förordnar.

Klagan må ej föras över föreläggande, som meddelats med stöd av 41 §.

55 §.

Är någon missnöjd med handräckning, som meddelats enligt 43 §, må

han däröver anföra besvär hos länsstyrelsen.

Besvär, varom sägs i första stycket, må föras utan inskränkning till viss

tid.

; ?'• :

56 §.

Över beslut, som av styrelse för arbetshem meddelats i ärende rörande

intagning i eller utskrivning från hemmet, må besvär anföras hos läns­

styrelsen.

Klagan må ej föras över varning, som avses i 48 §; dock äger länsstyrel­

sen i mål, varom sägs i 49 §, pröva huruvida varningen varit befogad.

57 §.

Av länsstyrelse meddelat beslut eller utslag i mål eller ärende, som avses

i denna lag, skall genom länsstyrelsens försorg skyndsamt delgivas varje

enskild person och kommun, som beröres därav.

Delgivningen skall, om ej länsstyrelsen finner den böra verkställas på

annat sätt, ske genom posten. Om postdelgivning ej användes, må biträde

för delgivningen påkallas hos polismyndigheten.

I övrigt skall beträffande delgivning i tillämpliga delar gälla vad som

finnes stadgat i 33 kap. 6, 7, 14, 23 och 25 §§ rättegångsbalken.

58 §.

över länsstyrelses slutliga beslut eller utslag i sådant mål eller ärende,

som avses i 27, 30, 31, 39 eller 40 §, 52 § andra eller tredje stycket eller 54 §

första stycket, må besvär anföras hos kammarrätten. Talan må dock ej

fullföljas hos kammarrätten allenast beträffande ränta eller rättegångs­

kostnad.

Har mål, varom sägs i 27 eller 30 §, förevarit hos två eller flera länssty­

relser, och anföras besvär över det i huvudsaken sist meddelade utslaget, må

i samband därmed föras talan även mot utslag eller beslut som dessför­

innan meddelats'i målet; och skall sådant utslag eller beslut ej utgöra hin­

der för sakens prövning i dess helhet.

Har länsstyrelsen förordnat, att socialhjälp skall meddelas, går beslutet

härom i verkställighet utan hinder av förd klagan.

59 §.

Besvär, varom sägs i 58 §, skola ställas till kammarrätten samt ingivas

eller insändas till den länsstyrelse, som meddelat det överklagade utslaget

eller beslutet.

.

Genom länsstyrelsens försorg skall besvärsinlagan med därvid fogade

W

' ^^^^l^ngar delgivas motparten och föreläggande meddelas honom att inom

viss tid till länsstyrelsen inkomma med skriftlig förklaring.

Sedan förklaring inkommit eller tiden för dess avlämnande gått till ända,

har lansstyrelsen att jämte eget utlåtande översända handlingarna i målet

till kammarrätten.

\

¬

v

1'!

20

1956 .

60 §.

I fråga om delgivning av kammarrättens utslag skall vad i 57 § är stadgat

äga motsvarande tillämpning.

Över kammarrättens utslag må klagan ej föras.

61 §.

över länsstyrelses utslag i mål, som avses i 49 §, må besvär anföras h

den hovrätt, inom vars domkrets länet är beläget. Hör länet under skild

hovrätter, skola besvären anföras hos den hovrätt, under vilken den st

hör, där länsstyrelsen har sitt säte.

Besvären skola ställas till hovrätten samt ingivas eller insändas till län

styrelsen inom två veckor från den dag utslaget delgavs klaganden eller

om han är häktad, inom samma tid från den dag utslaget avkunnades f"

honom. Klagan över särskilt beslut om någons häktande eller kvarhålland

i häkte vare dock ej inskränkt till viss tid.

Finnes besvärstalan ej vara fullföljd på föreskrivet sätt eller inom rä

tid, skall den av länsstyrelsen avvisas. Om fullföljd av talan mot avvisning

beslut gäller vad ovan i denna paragraf är stadgat; dock skall besvärstide

alltid räknas från det klaganden erhöll del av beslutet.

Avvisas ej besvärstalan, skall länsstyrelsen genast till hovrätten insända

besvären jämte vederbörandes yttrande, om anledning förekommit att in­

fordra sådant, ävensom eget utlåtande och länsstyrelsens protokoll ocli'

utslag samt övriga till målet hörande handlingar.

I samband med prövning av besvär rörande ådömande av tvångsarbete

må lagligheten av den dömde tilldelad varning komma under bedömande.

Behöver häktad person biträde vid besvärens författande, skall länssty­

relsen föranstalta därom.

62 §.

över länsstyrelses beslut i andra frågor avseende tillämpningen av denna

lag än ovan berörts må ändring sökas hos Konungen genom besvär, vilka

skola ingivas till socialdepartementet.

Särslulda bestämmelser

63 §.

Finner socialnämnd att hjälptagare bör förklaras omyndig, har nämnden

att göra anmälan härom hos överförmyndaren,

64 §.

Vad hos socialnämnd förekommit rörande enskilds personliga förhål

landen må ej yppas för obehörig. Bryter någon häremot straffes med dag

böter eller fängelse. Ä brott som nu sagts må allmän åklagare tala allenas

efter angivelse av målsäganden.

Alla handlingar i förekommande ärenden skola så förvaras, att de ick

åtkommas av obehöriga.

65 §.

Delgivning och annan handräckning, som ombesörjes av polisnivndighet,

meddelas kostnadsfritt.

66 §.

Konungen äger med främmande makt träffa överenskommelse om be

handlingen i socialhjälpshänseende av dess undersåtar här i riket och om

gottgörelse för därvid uppkommen kostnad.

¬

. Nr 2 ocli 3

21

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1957.

Genom denna lag upphävas lagen den 14 juni 1918 (nr 422) om fattig­

vården, lagen den 2 maj 1919 (nr 283) om lindring i de mindre bemedlades

kostnader för vård av sinnessjuka, sinnesslöa och fallandesjuka samt lagen

den 26 juli 1947 (nr 528) om kommunala pensionstillskott m, m.; dock att

i fråga om sådan fattigvård och lindring i vårdkostnad, som utgått före

den 1 januari 1957, äldre lag alltjämt skall äga tillämpning.

Val av ledamöter och suppleanter i socialnämnd skall första gången

äga rum i december månad 1956. Valet skall avse tiden intill utgången av

året näst efter det, då allmänna val av kommunens fullmäktige första gång­

en efter lagens ikraftträdande ägt rum.

Förekommer i lag eller författning hänvisning till eller avses däri eljest

föreskrift, som ersatts genom bestämmelse i denna lag, skall den bestäm­

melsen i stället tillämpas.

Det alla som vederbör hava sig hörsamligen att efterrätta. Till jdtermera

visso hava Vi detta med egen hand underskrivit och med Vårt kungl. sigill

bekräfta låtit.

Stockholms slott den 4 januari 1956.

GUSTAF ADOLF

(L. S.)

(Socialdepartementet)

JOHN ERICSSON

¬