Lag (2024:1159) med kom­plet­te­rande bestäm­mel­ser till EU:s för­ord­ning om mark­na­der för kryp­to­till­gångar

1 kap. Inle­dande bestäm­mel­ser

Lagens syfte

1 §   Denna lag kom­plet­te­rar Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EU) 2023/1114 av den 31 maj 2023 om mark­na­der för kryp­to­till­gångar och om änd­ring av för­ord­ning­arna (EU) nr 1093/2010 och (EU) nr 1095/2010 samt direk­ti­ven 2013/36/EU och (EU) 2019/1937, i denna lag kal­lad EU-​förordningen.

Ter­mer och uttryck som används i denna lag har samma bety­delse som i EU-​förordningen.

Behö­rig myn­dig­het

2 §   Finansin­spek­tio­nen är behö­rig myn­dig­het enligt EU- för­ord­ningen.

Tillämp­ning av mark­nads­fö­rings­la­gen

3 §   Den infor­ma­tion som ska läm­nas till kun­der och all­män­he­ten enligt arti­kel 30, 76.9 eller 78.3 i EU-​förordningen och i en vit­bok enligt arti­kel 6, 19 eller 51 i EU-​förordningen ska anses vara väsent­lig vid tillämp­ningen av 10 § tredje styc­ket mark­nads­fö­rings­la­gen (2008:486). Det­samma gäl­ler infor­ma­tion som ska läm­nas i mark­nads­fö­rings­ma­te­rial enligt EU-​förord- ningen.

Bestäm­mel­serna i 29-36 §§ mark­nads­fö­rings­la­gen om mark­nads­stör­nings­av­gift ska inte tilläm­pas vid ute­bli­ven infor­ma­tion enligt första styc­ket.

Tyst­nads­plikt

4 §   Den som är eller har varit knu­ten till ett före­tag som omfat­tas av EU-​förordningen som anställd eller upp­drags­ta­gare får inte obe­hö­ri­gen röja eller utnyttja vad han eller hon i anställ­ningen eller under upp­dra­get har fått veta om någon annans affärs­för­hål­lan­den eller per­son­liga för­hål­lan­den.

Upp­gifts­skyl­dig­het

5 §   Ett före­tag som omfat­tas av EU-​förordningen ska utan dröjs­mål lämna upp­gif­ter i elektro­nisk form om enskil­das för­hål­lan­den till före­ta­get, om det under en utred­ning enligt bestäm­mel­serna om för­un­der­sök­ning i brott­mål begärs av under-​ sök­nings­le­da­ren, under en utred­ning om själv­stän­digt för­ver­kande begärs av åkla­ga­ren, i ett ärende om rätts­lig hjälp i brott­mål begärs av åkla­ga­ren på fram­ställ­ning av en annan stat eller en mel­lan­folk­lig dom­stol, eller i ett ärende om erkän­nande och verk­stäl­lig­het av en euro­pe­isk utred­nings­or­der begärs av åkla­ga­ren.

Med­de­lan­de­för­bud

6 §   Den under­sök­nings­le­dare eller åkla­gare som begär upp­gif­ter enligt 5 § får besluta att före­ta­get samt dess sty­rel­se­le­da­mö­ter och anställda inte får röja för kun­den eller för någon utom­stå­ende att upp­gif­ter har läm­nats enligt 5 § eller att det pågår en för­un­der­sök­ning, en utred­ning om själv-​ stän­digt för­ver­kande, ett ärende om rätts­lig hjälp i brott­mål eller ett ärende om erkän­nande och verk­stäl­lig­het av en euro­pe­isk utred­nings­or­der. Ett sådant för­bud får med­de­las om det krävs för att en utred­ning om brott eller själv­stän­digt för­ver­kande inte ska även­ty­ras eller för att upp­fylla en inter­na­tio­nell över­ens­kom­melse som är bin­dande för Sve­rige.

För­bu­det ska vara tids­be­grän­sat, med möj­lig­het till för­läng­ning, och får inte avse längre tid än vad som är moti­ve­rat med hän­syn till syf­tet med för­bu­det. I ett ärende om rätts­lig hjälp i brott­mål eller om erkän­nande och verk­stäl­lig­het av en euro­pe­isk utred­nings­or­der får dock för­bu­det tids­be­grän­sas bara om den stat eller mel­lan­folk­liga dom­stol som ansökt om rätts­lig hjälp eller den utländska myn­dig­het som har utfär­dat utred­nings­or­dern sam­tyc­ker till detta.

Om ett för­bud inte längre är moti­ve­rat med hän­syn till syf­tet med för­bu­det, ska under­sök­nings­le­da­ren eller åkla­ga­ren besluta att för­bu­det ska upp­höra.

Ansvars­be­stäm­melse

7 §   Till böter döms den som upp­såt­li­gen eller av grov oakt­sam­het bry­ter mot ett med­de­lan­de­för­bud enligt 6 §.

2 kap. Tillsyns-​ och utred­nings­be­fo­gen­he­ter

Till­sy­nens omfatt­ning

1 §   Finansin­spek­tio­nen har till­syn över att före­tag som omfat­tas av EU-​förordningen bedri­ver sin verk­sam­het i enlig­het med
   1. EU-​förordningen,
   2. Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EU) 2023/1113 av den 31 maj 2023 om upp­gif­ter som ska åtfölja över­fö­ringar av medel och vissa kryp­to­till­gångar och änd­ring av direk­tiv (EU) 2015/849,
   3. denna lag,
   4. andra för­fatt­ningar som regle­rar verk­sam­he­ten,
   5. bolags­ord­ning, stad­gar eller reg­le­mente, och
   6. interna instruk­tio­ner som har sin grund i en för­fatt­ning som regle­rar verk­sam­he­ten.

Finansin­spek­tio­nen har dess­utom till­syn över att före­ta­gens ägare och led­ning upp­fyl­ler lämp­lig­hets­kra­ven enligt EU- för­ord­ningen.

Första och andra styc­kena gäl­ler inte i fråga om verk­sam­he­ter som står under Euro­pe­iska bank­myn­dig­he­tens till­syn.

Upp­gif­ter till Finansin­spek­tio­nen

2 §   En fysisk eller juri­disk per­son ska lämna Finans-​ inspek­tio­nen de upp­gif­ter som inspek­tio­nen begär för sin till­syn.

Plats­un­der­sök­ning

3 §   Om det är nöd­vän­digt för till­sy­nen får Finansin­spek­tio­nen genom­föra en under­sök­ning hos ett före­tag som omfat­tas av EU- för­ord­ningen.

För­bud

4 §   Om det finns skä­lig anled­ning att anta att EU-​förordningen kom­mer att över­trä­das, får Finansin­spek­tio­nen för­bjuda
   1. erbju­dande om kryp­to­till­gångar till all­män­he­ten, eller
   2. han­del med kryp­to­till­gångar.

Finansin­spek­tio­nen får till­fäl­ligt för­bjuda ett före­tag som omfat­tas av EU-​förordningen att vidta en åtgärd, om
   1. åtgär­den stri­der mot EU-​förordningen,
   2. det finns skä­lig anled­ning att anta att EU-​förordningen har över­trätts eller kom­mer att över­trä­das, eller
   3. åtgär­den är skad­lig för före­ta­gets kun­ders intres­sen.

Mark­nads­miss­bruk

5 §   För över­vak­ning av att bestäm­mel­serna i artik­larna 86-92 i EU-​förordningen följs får Finansin­spek­tio­nen tillämpa de tillsyns-​ och utred­nings­be­fo­gen­he­ter som föl­jer av 3 kap. 1 och 7 §§ och 4 kap. lagen (2016:1306) med kom­plet­te­rande bestäm­mel­ser till EU:s mark­nads­miss­bruks­för­ord­ning och Stock­holms tings­rätt får på ansö­kan av Finansin­spek­tio­nen fatta sådana beslut som avses i 3 kap. 7 § och 4 kap. samma lag. Vid tillämp­ningen ska det som anges i
   1. 3 kap. 1 § lagen med kom­plet­te­rande bestäm­mel­ser till EU:s mark­nads­miss­bruks­för­ord­ning om över­vak­ning av att bestäm­mel­serna i Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EU) nr 596/2014 av den 16 april 2014 om mark­nads­miss­bruk (mark­nads­miss­bruks­för­ord­ning) följs avse bestäm­mel­serna i artik­larna 86-92 i EU-​förordningen,
   2. 3 kap. 7 § lagen med kom­plet­te­rande bestäm­mel­ser till EU:s mark­nads­miss­bruks­för­ord­ning om över­trä­del­ser som anges i 5 kap. 1 § samma lag avse över­trä­del­ser av bestäm­mel­serna i arti­kel 89, 90 eller 91 i EU-​förordningen, och
   3. 4 kap. 1 § lagen med kom­plet­te­rande bestäm­mel­ser till EU:s mark­nads­miss­bruks­för­ord­ning om över­trä­delse av för­bu­den i arti­kel 14 a, 14 b eller 15 i Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EU) nr 596/2014 avse över­trä­delse av bestäm­mel­serna i arti­kel 89 eller 91 i EU-​förordningen.

Bestäm­mel­serna i 6 kap. 2 och 4 §§ lagen med kom­plet­te­rande bestäm­mel­ser till EU:s mark­nads­miss­bruks­för­ord­ning tilläm­pas när det gäl­ler beslut, ansök­ningar och pröv­ningar enligt de bestäm­mel­ser i 4 kap. samma lag som anges i de para­gra­ferna.

Infor­ma­tion

6 §   Finansin­spek­tio­nen ska infor­mera all­män­he­ten om sin till­syns­verk­sam­het enligt EU-​förordningen.

Om den infor­ma­tion som ska läm­nas till kun­der enligt EU- för­ord­ningen är brist­fäl­lig, fel­ak­tig eller vil­se­le­dande, får Finansin­spek­tio­nen offent­lig­göra kor­rekta upp­gif­ter.

Avgif­ter

7 §   För att bekosta Finansin­spek­tio­nens verk­sam­het enligt EU- för­ord­ningen och denna lag ska före­tag som avses i 1 § betala årliga avgif­ter.

Finansin­spek­tio­nen får ta ut avgif­ter för pröv­ning av ansök­ningar, anmäl­ningar och under­rät­tel­ser enligt EU- för­ord­ningen.

Bemyn­di­gan­den

8 §   Rege­ringen får med­dela före­skrif­ter om avgif­ter enligt 7 §.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om
   1. upp­gifts­skyl­dig­he­ten enligt 2 §, och
   2. pro­duktin­ter­ven­tion enligt arti­kel 105 i EU-​förordningen.

3 kap. Ingri­pan­den

Över­trä­del­ser

1 §   Finansin­spek­tio­nen ska ingripa mot ett före­tag som omfat­tas av EU-​förordningen och som har åsi­do­satt sina skyl­dig­he­ter enligt
   1. EU-​förordningen,
   2. Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EU) 2023/1113,
   3. denna lag,
   4. andra för­fatt­ningar som regle­rar verk­sam­he­ten,
   5. bolags­ord­ning, stad­gar eller reg­le­mente, eller
   6. interna instruk­tio­ner som har sin grund i en för­fatt­ning som regle­rar verk­sam­he­ten.

Första styc­ket gäl­ler inte i fråga om verk­sam­he­ter som står under Euro­pe­iska bank­myn­dig­he­tens till­syn.

Finansin­spek­tio­nen ska ingripa mot den som utan auk­to­ri­sa­tion eller regi­stre­ring bedri­ver verk­sam­het som omfat­tas av EU- för­ord­ningen.

Olika typer av ingri­pan­den

2 §   Ett ingri­pande sker genom beslut om
   1. före­läg­gande att inom viss tid vidta en viss åtgärd eller upp­höra med ett visst age­rande,
   2. anmärk­ning, eller
   3. vid all­var­liga över­trä­del­ser, åter­kal­lelse av auk­to­ri­sa­tion eller avre­gi­stre­ring eller, om det är till­räck­ligt, var­ning.

Ett ingri­pande får inte ske om över­trä­del­sen omfat­tas av ett före­läg­gande som har för­e­nats med vite och en ansö­kan om utdö­mande av vitet har gjorts.

3 §   Om ett beslut om anmärk­ning eller var­ning har med­de­lats får Finansin­spek­tio­nen besluta att den som har gjort sig skyl­dig till över­trä­del­sen ska betala en sank­tions­av­gift.

Vid över­trä­del­ser av någon av artik­larna 88-92 i EU- för­ord­ningen får Finansin­spek­tio­nen med­dela ett beslut om sank­tions­av­gift utan att ett beslut om anmärk­ning eller var­ning har med­de­lats.

4 §   Om ett före­tags auk­to­ri­sa­tion har åter­kal­lats får Finansin­spek­tio­nen besluta hur rörel­sen ska avveck­las.

Ett beslut om åter­kal­lelse får för­e­nas med ett för­bud att fort­sätta rörel­sen.

Om auk­to­ri­sa­tio­nen har åter­kal­lats får Finansin­spek­tio­nen före­lägga en leve­ran­tör av kryp­to­till­gångs­tjäns­ter att över­låta sina avtal med kun­der till ett före­tag som har auk­to­ri­sa­tion som leve­ran­tör av kryp­to­till­gångs­tjäns­ter. Av ett sådant före­läg­gande ska det framgå att kun­den och det mot­ta­gande före­ta­get ska sam­tycka till över­lå­tel­sen.

5 §   Om ett före­tag som omfat­tas av EU-​förordningen har åsi­do­satt sina skyl­dig­he­ter enligt 1 § första styc­ket får Finansin­spek­tio­nen ingripa mot den som ingår i dess sty­relse eller är dess verk­stäl­lande direk­tör, eller ersät­tare för någon av dem. Ingri­pande får ske genom en eller båda av föl­jande sank­tio­ner:
   1. att den fysiska per­so­nen under en viss tid, lägst tre och högst tio år, inte får vara sty­rel­se­le­da­mot eller verk­stäl­lande direk­tör, eller ersät­tare för någon av dem i ett före­tag som omfat­tas av EU-​förordningen, eller
   2. sank­tions­av­gift.

Ett ingri­pande enligt första styc­ket får ske bara om före­ta­gets över­trä­delse är all­var­lig och den fysiska per­so­nen i fråga upp­såt­li­gen eller av grov oakt­sam­het orsa­kat över­trä­del­sen.

6 §   Vid över­trä­del­ser av någon av artik­larna 89-91 i EU- för­ord­ningen får Finansin­spek­tio­nen ingripa mot en fysisk per­son genom beslut om
   1. sank­tions­av­gift, och
   2. att den fysiska per­so­nen, om han eller hon vid tid­punk­ten för över­trä­del­sen var verk­sam hos ett före­tag som omfat­tas av EU-​förordningen, inte får handla med kryp­to­till­gångar för egen räk­ning under högst tio år eller, vid upp­re­pade över­trä­del­ser, för längre tid än tio år.

Vid över­trä­del­ser av någon av artik­larna 88-92 i EU- för­ord­ningen ska den som har gjort en vinst betala ett belopp som mot­sva­rar vins­ten, om belop­pet kan fast­stäl­las. Belop­pet till­fal­ler sta­ten.

Sank­tions­före­läg­gande

7 §   Frå­gor om ingri­pande mot fysiska per­so­ner enligt 5 eller 6 § tas upp av Finansin­spek­tio­nen genom sank­tions­före­läg­gande.

Ett sank­tions­före­läg­gande inne­bär att den fysiska per­so­nen före­läggs att inom en viss tid god­känna en sank­tion som är bestämd till tid eller belopp.

När före­läg­gan­det har god­känts, gäl­ler det som ett dom­stols­av­gö­rande som fått laga kraft. Ett god­kän­nande som görs efter den tid som angetts i före­läg­gan­det är utan ver­kan.

8 §   Ett sank­tions­före­läg­gande ska inne­hålla upp­gif­ter om
   1. den fysiska per­son som före­läg­gan­det avser,
   2. över­trä­del­sen och de omstän­dig­he­ter som behövs för att kän­ne­teckna den,
   3. de bestäm­mel­ser som är tillämp­liga på över­trä­del­sen, och
   4. den sank­tion som före­läggs per­so­nen.

Före­läg­gan­det ska också inne­hålla en upp­lys­ning om att ansö­kan om sank­tion kan komma att ges in till dom­stol, om före­läg­gan­det inte god­känns inom den tid som Finansin­spek­tio­nen anger.

9 §   Om ett sank­tions­före­läg­gande inte har god­känts inom angi­ven tid, får Finansin­spek­tio­nen ansöka hos dom­stol om att sank­tion ska beslu­tas. En sådan ansö­kan ska göras hos den för­valt­nings­rätt som är behö­rig att pröva ett över­kla­gande av Finansin­spek­tio­nens beslut om ingri­pande mot före­ta­get för samma över­trä­delse.

Pröv­nings­till­stånd krävs vid över­kla­gande till kam­mar­rät­ten.

Ett sank­tions­före­läg­gande är utan ver­kan, om före­läg­gan­det inte har del­getts den som det rik­tas mot inom två år från den tid­punkt då över­trä­del­sen ägde rum. I ett sådant fall får inte hel­ler någon sank­tion enligt första styc­ket beslu­tas.

Sank­tions­av­gif­ter

10 §   Sank­tions­av­gif­ten för en juri­disk per­son ska fast­stäl­las till högst det högsta av
   1. ett belopp i svenska kro­nor som den 29 juni 2023 mot­sva­rade
      a) 5 000 000 euro vid över­trä­del­ser av någon av artik­larna 4-14, 16, 17, 19, 22, 23, 25, 27-41, 46-51, 53-55, 59, 60 eller 64-83 i EU-​förordningen,
      b) 2 500 000 euro vid över­trä­del­ser av arti­kel 88 i EU- för­ord­ningen,
      c) 15 000 000 euro vid över­trä­del­ser av någon av artik­larna 89-92 i EU-​förordningen,
   2. en andel av den juri­diska per­so­nens omsätt­ning när­mast före­gå­ende räken­skapsår eller, i före­kom­mande fall, mot­sva­rande omsätt­ning på kon­cern­nivå som mot­sva­rar
      a) 3 pro­cent vid över­trä­del­ser av någon av artik­larna 4-14 i EU-​förordningen,
      b) 5 pro­cent vid över­trä­del­ser av någon av artik­larna 59, 60 eller 64-83 i EU-​förordningen,
      c) 12,5 pro­cent vid över­trä­del­ser av någon av artik­larna 16, 17, 19, 22, 23, 25, 27-41, 46-51 eller 53-55 i EU- för­ord­ningen,
      d) 2 pro­cent vid över­trä­del­ser av arti­kel 88 i EU- för­ord­ningen,
      e) 15 pro­cent vid över­trä­del­ser av någon av artik­larna 89-91 i EU-​förordningen, och
   3. ett belopp som sätts i för­hål­lande till den vinst som den juri­diska per­so­nen gjort till följd av regelö­ver­trä­del­sen, om detta går att fast­ställa, och som mot­sva­rar
      a) två gånger vins­ten vid över­trä­del­ser av någon av artik­larna 4-14, 16, 17, 19, 22, 23, 25, 27-41, 46-51, 53-55, 59, 60 eller 64-83 i EU-​förordningen, och
      b) tre gånger vins­ten vid över­trä­del­ser av någon av artik­larna 88-92 i EU-​förordningen.

11 §   Sank­tions­av­gif­ten för en fysisk per­son ska fast­stäl­las till högst det högsta av
   1. ett belopp i svenska kro­nor som den 29 juni 2023 mot­sva­rade
      a) 700 000 euro vid över­trä­del­ser av någon av artik­larna 4-14, 16, 17, 19, 22, 23, 25, 27-41, 46-51, 53-55, 59, 60 eller 64-83 i EU-​förordningen,
      b) 1 000 000 euro vid över­trä­del­ser av arti­kel 88 i EU- för­ord­ningen,
      c) 5 000 000 euro vid över­trä­del­ser av någon av artik­larna 89-92 i EU-​förordningen, och
   2. ett belopp som sätts i för­hål­lande till den vinst som den fysiska per­so­nen gjort till följd av regelö­ver­trä­del­sen, om detta går att fast­ställa, och som mot­sva­rar
      a) två gånger vins­ten vid över­trä­del­ser av någon av artik­larna 4-14, 16, 17, 19, 22, 23, 25, 27-41, 46-51, 53-55, 59, 60 eller 64-83 i EU-​förordningen, och
      b) tre gånger vins­ten vid över­trä­del­ser av någon av artik­larna 88-92 i EU-​förordningen.

12 §   Vid andra över­trä­del­ser än de som avses i 10 och 11 §§ ska sank­tions­av­gif­ten för en fysisk eller juri­disk per­son fast­stäl­las till högst det högsta av
   1. ett belopp i svenska kro­nor som den 29 juni 2023 mot­sva­rade 5 000 000 euro,
   2. tio pro­cent av före­ta­gets omsätt­ning när­mast före­gå­ende räken­skapsår eller, i före­kom­mande fall, mot­sva­rande omsätt­ning på kon­cern­nivå,
   3. två gånger den vinst som den fysiska eller juri­diska per­so­nen gjort till följd av över­trä­del­sen, om belop­pet går att fast­ställa.

13 §   Sank­tions­av­gif­ten får inte vara så stor att före­ta­get där­ef­ter inte upp­fyl­ler kra­ven i EU-​förordningen eller andra bestäm­mel­ser om soli­di­tet och lik­vi­di­tet som gäl­ler för före­ta­get.

Om en över­trä­delse har skett under före­ta­gets första verk­sam­hetsår eller om upp­gif­ter om omsätt­ningen annars sak­nas eller är brist­fäl­liga, får omsätt­ningen upp­skat­tas när den högsta sank­tions­av­gif­ten ska beräk­nas enligt 10 eller 12 §.

Sank­tions­av­gif­ten till­fal­ler sta­ten.

Val av ingri­pande

14 §   Vid valet av ingri­pande ska Finansin­spek­tio­nen ta hän­syn till hur all­var­lig över­trä­del­sen är och hur länge den har pågått. Sär­skild hän­syn ska tas till över­trä­del­sens kon­kreta och poten­ti­ella effek­ter på det finan­si­ella syste­met, över­trä­del­sens inver­kan på kun­ders intres­sen, andra ska­dor som upp­stått och gra­den av ansvar för den som har begått över­trä­del­sen.

15 §   Utö­ver det som anges i 14 § ska det i för­svå­rande rikt­ning beak­tas om den som har begått över­trä­del­sen tidi­gare har begått en över­trä­delse av regel­ver­ket. Vid denna bedöm­ning ska sär­skild vikt fäs­tas vid om över­trä­del­serna är likar­tade och den tid som har gått mel­lan de olika över­trä­del­serna.

I förmild­rande rikt­ning ska det beak­tas om den som har begått över­trä­del­sen
   1. i väsent­lig utsträck­ning genom ett aktivt sam­ar­bete har under­lät­tat Finansin­spek­tio­nens utred­ning, och
   2. snabbt upp­hört med över­trä­del­sen eller snabbt ver­kat för att över­trä­del­sen ska upp­höra, sedan den anmälts till eller påta­lats av Finansin­spek­tio­nen.

16 §   Finansin­spek­tio­nen får avstå från ingri­pande, om
   1. över­trä­del­sen är ringa eller ursäkt­lig,
   2. rät­telse sker,
   3. någon annan myn­dig­het eller något annat organ har vid­ta­git åtgär­der mot den som begått över­trä­del­sen och dessa åtgär­der bedöms till­räck­liga, eller
   4. det finns andra sär­skilda skäl.

17 §   När sank­tions­av­gif­tens stor­lek ska bestäm­mas, ska sär­skild hän­syn tas till sådana omstän­dig­he­ter som anges i 14 och 15 §§ samt till den juri­diska eller fysiska per­so­nens finan­si­ella ställ­ning och, om det går att bestämma, den vinst som den per­so­nen gjort till följd av över­trä­del­sen.

Verk­stäl­lig­het av beslut om sank­tions­av­gift

18 §   En sank­tions­av­gift ska beta­las till Finansin­spek­tio­nen inom 30 dagar efter det att ett beslut eller en dom om att ta ut avgif­ten har fått laga kraft eller sank­tions­före­läg­gan­det god­känts eller inom den längre tid som anges i beslu­tet eller före­läg­gan­det.

Finansin­spek­tio­nens beslut om sank­tions­av­gift får verk­stäl­las enligt utsök­nings­bal­ken, om avgif­ten inte har beta­lats inom den tid som anges i första styc­ket. Om sank­tions­av­gif­ten inte har beta­lats inom den tiden, ska Finansin­spek­tio­nen lämna avgif­ten för indriv­ning.

En sank­tions­av­gift som har beslu­tats fal­ler bort i den utsträck­ning verk­stäl­lig­het inte har skett inom fem år från det att beslu­tet eller domen om att ta ut avgif­ten fick laga kraft eller sank­tions­före­läg­gan­det god­kän­des.

4 kap. Över­kla­gande, dröjsmål­sta­lan och vite

1 §   Finansin­spek­tio­nens beslut om sank­tions­före­läg­gande enligt denna lag får inte över­kla­gas.

Andra beslut som Finansin­spek­tio­nen med­de­lar enligt denna lag får över­kla­gas till all­män för­valt­nings­dom­stol.

Pröv­nings­till­stånd krävs vid över­kla­gande till kam­mar­rät­ten.

2 §   Om Finansin­spek­tio­nen inte med­de­lar beslut om auk­to­ri­sa­tion inom sex måna­der från det att en full­stän­dig ansö­kan gavs in, ska inspek­tio­nen under­rätta sökan­den om skä­len för detta. Sökan­den får där­ef­ter begära för­kla­ring av all­män för­valt­nings­dom­stol om att ären­det onö­digt uppe­hålls.

En begä­ran om en för­kla­ring ska göras hos all­män för­valt­nings­dom­stol. Pröv­nings­till­stånd krävs vid över­kla­gande till kam­mar­rät­ten.

Om Finansin­spek­tio­nen inte har med­de­lat ett beslut om auk­to­ri­sa­tion enligt arti­kel 16 i EU-​förordningen inom sex måna­der, eller beslut om auk­to­ri­sa­tion enligt arti­kel 59 i EU- för­ord­ningen inom tre måna­der från det att en för­kla­ring enligt första styc­ket har läm­nats, ska ansö­kan anses ha avsla­gits.

3 §   Ett före­läg­gande enligt denna lag får för­e­nas med vite.

Första styc­ket gäl­ler inte ett sank­tions­före­läg­gande enligt 3 kap. 7 §.

Över­gångs­be­stäm­mel­ser

2024:1159
   1. Denna lag trä­der i kraft den 30 decem­ber 2024.
   2. Genom lagen upp­hävs lagen (2024:370) om pröv­ning av ären­den enligt EU:s för­ord­ning om mark­na­der för kryp­to­till­gångar.
   3. Ingri­pande enligt denna lag får inte ske för över­trä­del­ser som har ägt rum före ikraft­trä­dan­det.
   4. Ett före­tag som före den 30 decem­ber 2024 bedri­ver verk­sam­het som krä­ver auk­to­ri­sa­tion enligt arti­kel 63 i EU- för­ord­ningen får fort­sätta att bedriva verk­sam­het till och med den 30 sep­tem­ber 2025. Om ett sådant före­tag före den 1 okto­ber 2025 har gett in en ansö­kan om auk­to­ri­sa­tion, får före­ta­get fort­sätta med verk­sam­he­ten till dess att ansö­kan om auk­to­ri­sa­tion har prö­vats slut­ligt.