Lag (1957:390) om fis­ke­ar­ren­den

1 §   I fråga om avtal, vari­ge­nom någon mot veder­lag upp­lå­ter fis­ke­rätt åt annan, ska, utö­ver vad som beträf­fande nytt­jan­de­rätt i all­män­het föl­jer av 7 kap. jor­da­bal­ken, gälla vad som före­skrivs nedan i denna lag, om upp­lå­tel­sens ända­mål är yrkes­fiske eller annat fiske som är av väsent­lig bety­delse för arren­da­torns för­sörj­ning.

Har rätt till fiske, i sam­band med jord­bruks­ar­rende eller annars, upp­lå­tits genom avtal som huvud­sak­li­gen har annat ända­mål än vad som före­skrivs i första styc­ket, ska denna lag inte tilläm­pas.

För­be­håll som stri­der mot bestäm­melse i denna lag är utan ver­kan mot arren­da­torn eller den som har rätt att träda i den­nes ställe, om inte annat anges.

I de fall då det före­skrivs att arren­de­nämn­den ska god­känna ett för­be­håll enligt tredje styc­ket eller något annat avtals­vill­kor för att detta ska bli gil­tigt, får god­kän­nande sökas endast om detta angi­vits i avta­let. Ansö­kan får inte prö­vas om den kom­mer in till arren­de­nämn­den senare än en månad efter det att avta­let ingicks. Leder en pröv­ning till att god­kän­nande väg­ras, för­fal­ler avta­let, om inte något annat har över­ens­kom­mits. Lag (2010:899).

2 §   Avta­let skall upp­rät­tas skrift­li­gen. I avhand­lingen skola samt­liga vill­kor upp­ta­gas. Änd­ring eller tillägg som ej avfat­tas skrift­li­gen är utan ver­kan.

Har fiske till­trätts utan att skrift­ligt avtal upp­rät­tats, äger utö­va­ren, där­est det ej berott på honom att gil­tigt avtal seder­mera icke kom­mit till stånd, rätt till ersätt­ning för den skada som där­i­ge­nom till­skyn­das honom.

Talan om ska­de­stånd enligt andra styc­ket skall väc­kas inom ett år från det fis­ket avträd­des.

3 §   Upp­lå­telse av fiske skall ske för viss tid, ej under­sti­gande fem år, eller för arren­da­torns livs­tid. Upp­lå­telse av fiske, som ingår i fis­ke­vårds­om­råde, må dock ske för åter­sto­den av den tid, för vil­ken fis­ke­vårds­om­rå­det bil­dats. Där­est upp­lå­tel­sen angår fas­tig­het, varö­ver upp­lå­ta­ren icke äger för­foga utö­ver sin egen besitt­nings­tid, må upp­lå­tel­sen ske för sådan tid. Är tiden icke så bestämd som nu sagts, skall avta­let anses ingånget för en tid av fem år. Har avtal träf­fats för kor­tare tid, gäl­ler det dock för den över­enskomna tiden, om arren­de­nämn­den god­känt avta­let i denna del.

Har fis­ke­ar­rende upp­lå­tits på längre tid än den i 7 kap. 5 § första styc­ket jor­da­bal­ken före­skrivna längsta tiden för nytt­jan­de­rätts bestånd, äger fjärde styc­ket nämnda para­graf mot­sva­rande tillämp­ning.
Lag (1970:1018).

4 §   Vid arrende för viss tid skall upp­säg­ning all­tid ske för att avta­let skall upp­höra att gälla vid arren­de­ti­dens utgång. Vill fas­tig­he­tens ägare eller arren­da­torn att arren­de­vill­ko­ren änd­ras för en ny arren­de­pe­riod, skall han med­dela mot­par­ten detta i den ord­ning som gäl­ler för upp­säg­ning. Upp­säg­ning och begä­ran om vill­kor­sänd­ring skall ske senast ett år före arren­de­ti­dens utgång.

Om avta­let inte sägs upp inom rätt tid, anses det för­längt på fem år eller, om begä­ran om vill­kor­sänd­ring har gjorts, på den tid och de vill­kor i övrigt som bestäms enligt 5 § andra styc­ket.

För­be­håll som stri­der mot första eller andra styc­ket gäl­ler mot arren­da­torn, om det god­känts av arren­de­nämn­den. För­be­håll om längre tid för för­läng­ning av avta­let än som anges i andra styc­ket gäl­ler utan sådant god­kän­nande.

I fråga om tiden för upp­hö­rande av arren­de­av­tal vid från­träde av avta­let på grund av för­ver­kande eller av annan orsak och sät­tet för upp­säg­ning äga 8 kap. 4 § första och andra styc­kena samt 8 § jor­da­bal­ken mot­sva­rande tillämp­ning. Hän­vis­ningen i 8 kap. 4 § första styc­ket jor­da­bal­ken till 25 § samma kapi­tel skall där­vid tilläm­pas på 13 § andra styc­ket denna lag. Lag (1984:680).

5 §   Om fas­tig­he­tens ägare sagt upp arren­de­av­ta­let, har arren­da­torn rätt till för­läng­ning av detta, utom när
   1. arren­de­rät­ten är för­ver­kad,
   2. arren­da­torn i annat fall åsi­do­satt sina för­plik­tel­ser i sådan mån att arren­de­av­ta­let skä­li­gen icke bör för­längas,
   3. fas­tig­he­tens ägare gör san­no­likt, att han själv, hans make eller avkom­ling skall bruka fis­ket, och det ej är obil­ligt mot arren­da­torn att arren­de­för­hål­lan­det upp­hör,
   4. fas­tig­he­tens ägare i annat fall har befo­gad anled­ning att upp­lösa arren­de­för­hål­lan­det.

I fråga om för­läng­ning av arren­de­av­tal och om vill­kors­tvist tilläm­pas 9 kap. 8 § andra styc­ket och 9 a--13 §§ samt 10 kap. 6 § jor­da­bal­ken.
Hän­vis­ning­arna till 9 kap. 9 § jor­da­bal­ken skall dock i stäl­let avse 10 kap. 6 § samma balk.

Första och andra styc­kena gäl­ler ej, om arren­de­av­ta­let inte träf­fats för viss tid eller om jord­ä­ga­ren säger upp arren­de­av­ta­let på den grund att arren­de­rät­ten är för­ver­kad, dock inte om i upp­säg­ningen anges att den sker till arren­de­ti­dens utgång.

För­be­håll att arren­de­rät­ten icke skall vara för­e­nad med rätt till för­läng­ning gäl­ler mot arren­da­torn, om det god­känts av arren­de­nämn­den. Lag (1984:680).

6 §   För­be­håll om rätt för fas­tig­he­tens ägare att i annat fall än som anges i lag eller annan för­fatt­ning åter­taga fis­ket eller del därav före arren­de­ti­dens utgång gäl­ler endast om det god­känts av arren­de­nämn­den.
Lag (1970:1018).

7 §   Far­dag vid fis­ke­ar­rende är den 14 mars.

Infal­ler dag då arren­de­rat fiske enligt lag eller avtal skall till­trä­das eller avträ­das på sön­dag eller annan all­män helg­dag, skall till­träde eller avträde i stäl­let ske nästa var­dag, om ej annat avta­lats. Lag (1970:1018).

8 §   Arren­de­av­gif­ten skall bestäm­mas i pengar. Har avtal träf­fats i strid med vad som sagts nu, skall arren­de­av­gif­ten utgå med belopp, som är skä­ligt med hän­syn främst till par­ter­nas avsik­ter och övriga för­hål­lan­den när avta­let träf­fa­des. Är ej tid utsatt för erläg­gande av avgif­ten, skall den erläg­gas sist tre måna­der före varje arren­deårs utgång.

Före­skrif­terna i 8 kap. 9--11 §§ jor­da­bal­ken om ned­sätt­ning av arren­de­av­gift, ska­de­stånd och rätt till upp­säg­ning tilläm­pas också i fråga om fis­ke­ar­rende. Arren­da­torn har också rätt till skä­lig ned­sätt­ning av arren­de­av­gif­ten, om fis­ket, utan hans vål­lande, på grund av fisk­pest, vat­ten­för­ore­ning eller annan sådan hän­delse i hög grad för­säm­rats.

Har arren­da­torn före för­fal­lo­da­gen påkal­lat ned­sätt­ning av arren­de­av­gif­ten i fall då det kan komma i fråga, skall han anses hava guldit den i rätt tid, där­est han inom en månad efter det avgif­ten bli­vit slut­li­gen bestämd erläg­ger vad som bris­ter. Lag (1984:680).

9 §   Utan med­gi­vande av fas­tig­he­tens ägare må ej arren­da­torn åt annan över­låta eller upp­låta fis­ket eller del därav.

Första styc­ket äger mot­sva­rande tillämp­ning på rät­tig­he­tens över­gång genom bodel­ning, arv, tes­ta­mente, bolags­skifte eller lik­nande för­värv.
Lag (1970:1018).

10 §   Dör arren­da­torn före arren­de­ti­dens utgång, är döds­boet berät­ti­gat att i sitt ställe sätta annan, med vil­ken äga­ren skä­li­gen kan nöjas, eller att inom sex måna­der upp­säga avta­let. Vad som sagts nu gäl­ler ej, om annat avta­lats.

Är arren­det upp­lå­tet för arren­da­torns livs­tid, har vid den­nes död hans make rätt att inträda som arren­da­tor under sin livs­tid, om äkten­ska­pet ingåtts innan avta­let träf­fa­des. Ingår den efter­le­vande maken nytt äkten­skap, får fas­tig­hets­ä­ga­ren dock upp­säga avta­let. När avta­let upp­hör att gälla på grund av arren­da­torns eller den efter­le­vande makens död, skall fis­ket avträ­das på den far­dag som inträf­far när­mast efter sex måna­der från döds­fal­let. Lag (1970:1018).

11 §   Sker över­lå­telse av fas­tig­he­ten efter det arren­da­torn till­trätt fis­ket, gäl­ler arren­de­av­ta­let utan sär­skilt för­be­håll mot nye äga­ren.

De bestäm­mel­ser som i 8 kap. 15-​-17 §§ jor­da­bal­ken med­de­lats med avse­ende å utmät­ning och kon­kurs skola äga mot­sva­rande tillämp­ning vid fis­ke­ar­rende. Lag (1970:1018).

12 §   Arren­de­rät­ten skall vara för­ver­kad och fas­tig­he­tens ägare förty berät­ti­gad att upp­säga avta­let:
   1. om arren­da­torn drö­jer med erläg­gande av arren­de­av­gift utö­ver en månad från för­fal­lo­da­gen;
   2. om han gör sig skyl­dig till van­vård av fis­ket;
   3. om han olov­li­gen över­lå­ter fis­ket eller eljest sät­ter annan i sitt ställe eller upp­lå­ter fis­ket eller del därav; eller
   4. om han eljest i väsent­lig omfatt­ning åsi­do­sät­ter vad som ålig­ger honom enligt avta­let.

Fin­nes vad arren­da­torn låtit komma sig till last vara av ringa bety­den­het, må han ej skil­jas från arren­det.

Upp­sä­ges avta­let, vare fas­tig­he­tens ägare berät­ti­gad till ska­de­stånd.
Lag (1970:1018).

13 §   Har arren­da­torn låtit komma sig till last sådant för­hål­lande som i 12 § första styc­ket 1 eller 2 sägs men sker rät­telse innan fas­tig­he­tens ägare gjort bruk av sin rätt att upp­säga avta­let, eller har i fall varom i 12 § första styc­ket 3 eller 4 sägs äga­ren icke upp­sagt avta­let inom sex måna­der från det han fick kun­skap om för­hål­lande som där avses, må äga­ren ej senare åbe­ropa för­hål­lan­det såsom grund för arren­da­torns skil­jande från arren­det.

Är arren­de­rät­ten enligt 12 § första styc­ket 1 för­ver­kad på grund av dröjs­mål med betal­ning av arren­de­av­gift och har fas­tig­he­tens ägare med anled­ning därav upp­sagt avta­let, får arren­da­torn ej på grund av dröjs­må­let skil­jas från arren­det, om arren­de­av­gif­ten beta­las senast tolfte var­da­gen från upp­säg­ningen. I avvak­tan på att arren­da­torn visar sig ha full­gjort vad som sålunda fordras för att åter­vinna arren­de­rät­ten, får beslut om vräk­ning icke med­de­las för­rän fjor­ton var­da­gar för­flu­tit från upp­säg­ningen. Lag (1970:1018).

14 §   Vad om tid för väc­kande av talan, jämk­ning av arren­de­vill­kor och skil­je­dom är stad­gat i 8 kap. 26-​-28 §§ jor­da­bal­ken skall äga mot­sva­rande tillämp­ning vid fis­ke­ar­rende. Lag (1970:1018).

15 §   Om arren­de­nämnd fin­nas bestäm­mel­ser i 8 kap. jor­da­bal­ken och i lagen (1973:188) om arren­de­nämn­der och hyres­nämn­der.
Lag (1973:193).

16 §   Beslut av arren­de­nämn­den enligt denna lag får över­kla­gas till den hov­rätt inom vars dom­krets arren­de­nämn­den finns.
Lag (2019:245).

16 a §   Vid över­kla­gande av arren­de­nämn­dens beslut gäl­ler 8 kap. 31 a-31 c §§ jor­da­bal­ken.

Ett beslut av hov­rät­ten i fråga om upp­skov med avträde får inte över­kla­gas. Hov­rät­ten får dock tillåta att beslu­tet över­kla­gas, om det finns sär­skilda skäl för en pröv­ning av om till­stånd skall ges enligt 54 kap. 10 § första styc­ket 1 rät­te­gångs­bal­ken. Lag (2005:1060).

17 §   Har upp­hävts genom lag (2010:924).

18 §   Har upp­hävts genom lag (2005:1060).

Över­gångs­be­stäm­mel­ser

1957:390

Denna lag trä­der i kraft den 1 okto­ber 1957, dock att lagen icke skall äga tillämp­ning å fiske, som till­hör kro­nan, för­rän den 1 okto­ber 1962.

Har sådan upp­lå­tese som avses i 1 § munt­li­gen eller skrift­li­gen gjorts för viss tid, som vid lagens ikraft­trä­dande ännu icke utgått, skola å upp­lå­tel­sen bestäm­mel­serna i 4 och 5 §§ denna lag tilläm­pas, där­est vid upp­lå­tel­se­ti­dens utgång fis­ke­ar­ren­da­torn, eller fis­ke­ar­ren­da­torn och före honom någon av hans för­äld­rar, inne­haft fis­ke­rät­ten i dess hel­het eller till väsent­lig del under sam­man­lagt minst tio år.

Där­est i fall, varom i andra styc­ket är nämnt, upp­lå­tel­se­ti­den utgår under första året efter lagens ikraft­trä­dande, är fis­ke­ar­ren­da­torn berät­ti­gad till ny upp­lå­telse för en tid av ett år; och skall sådan upp­lå­telse anses hava kom­mit till stånd, om han icke inom en månad efter det lagen trätt i kraft på sätt om upp­säg­ning är stad­gat till­kän­na­gi­vit sin öns­kan att avstå från ny upp­lå­telse. Med avse­ende å nämnda upp­lå­telse äger var­dera par­ten på sätt stad­gas i 2 kap. 54 § nytt­jan­de­rättsla­gen påkalla änd­ring av upp­lå­tel­se­vill­ko­ren senast åtta måna­der före den ettå­riga upp­lå­tel­se­ti­dens utgång.

1970:1018
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1972.
   2. I fråga om fis­ke­ar­rende som upp­lå­tits före de nya bestäm­mel­ser­nas ikraft­trä­dande äger äldre bestäm­mel­ser fort­fa­rande tillämp­ning, om ej annat är före­skri­vet nedan.
   3. De nya bestäm­mel­serna i 4 § sista styc­ket om sät­tet för upp­säg­ning samt 14 § om tid för väc­kande av talan och om jämk­ning av arren­de­vill­kor ävensom 13 § andra styc­ket äger tillämp­ning även på avtal om fis­ke­ar­rende som träf­fats före de nya bestäm­mel­ser­nas ikraft­trä­dande.
Vad som sagts nu om tillämp­ningen av 4 § sista styc­ket och om 13 § andra styc­ket gäl­ler dock ej, om upp­säg­ning ägt rum före ikraft­trä­dan­det.
   4. Bestäm­mel­serna i 5 § i dess nya lydelse äger tillämp­ning även på avtal som träf­fats före de nya bestäm­mel­ser­nas ikraft­trä­dande, om 4 och 5 §§ i deras äldre lydelse gäl­ler för avta­let. Har under­rät­telse som avses i 4 § andra styc­ket i dess äldre lydelse eller i 2 kap. 53 eller 54 § lagen (1907:36 s. 1) om nytt­jan­de­rätt till fast egen­dom skett före de nya bestäm­mel­ser­nas ikraft­trä­dande, äger de äldre bestäm­mel­serna dock alltjämt tillämp­ning.

Inne­hål­ler avtal som avses i första styc­ket första punk­ten ej för­be­håll om upp­säg­ning, äger även 4 § i sin nya lydelse tillämp­ning. Om arren­de­ti­den går till ända inom ett år från de nya bestäm­mel­ser­nas ikraft­trä­dande, anses dock upp­säg­ning som skett inom en månad från ikraft­trä­dan­det ha skett i rätt tid.

För­länges avtal om fis­ke­ar­rende till följd av första eller andra styc­ket, äger där­ef­ter de nya bestäm­mel­serna i sin hel­het tillämp­ning på avta­let.
   5. Bestäm­mel­sen i 11 § andra styc­ket om tillämp­ning av 8 kap. 17 § jor­da­bal­ken gäl­ler när arren­da­torn för­satts i kon­kurs på grund av ansö­kan som gjorts efter nya bal­kens ikraft­trä­dande.
   6. Arre­en­detvist, vari talan väckts före de nya bestäm­mel­ser­nas ikraft­trä­dande, behand­las enligt äldre bestäm­mel­ser.

Ärende som enligt äldre bestäm­mel­ser skall hand­läg­gas av arren­de­nämnd prö­vas av arren­de­nämnd som avses i 8 kap. 29 § jor­da­bal­ken, om ären­det anhäng­ig­gö­res efter de nya bestäm­mel­ser­nas ikraft­trä­dande. Arren­de­nämnds beslut i sådant ärende får ej kland­ras.
   7. I fråga om avtal om fis­ke­ar­rende beträf­fande sådan fide­i­kom­miss­fas­tig­het som ej är att anse som huvud­gård till fide­i­kom­miss äger 1 kap. 9 § lagen (1907:36 s. 1) om nytt­jan­de­rätt till fast egen­dom fort­fa­rande tillämp­ning.

1973:193

Denna lag trä­der i kraft den 1 juni 1973.

Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande i fråga om klan­der av beslut som med­de­lats före ikraft­trä­dan­det.

1979:372
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 1979
   2. De nya bestäm­mel­serna i 5 § andra styc­ket gäl­ler, i den mån ej annat föl­jer av 3, även i fråga om arren­de­av­tal som har ingått före ikraft­trä­dan­det.
   3. Har arren­de­av­tal upp­sagts före ikraft­trä­dan­det, gäl­ler äldre bestäm­mel­ser.
   4. Den nya lydel­sen av 5 § första styc­ket 3 gäl­ler i fråga om arren­de­av­tal som har ingått före ikraft­trä­dan­det först efter den tid­punkt till vil­ken fas­tig­he­tens ägare tidi­gast kan säga upp avta­let genom upp­säg­ning efter ikraft­trä­dan­det. Om antingen arren­da­torn ensam eller arren­da­torn och före honom hans make eller någon av hans för­äld­rar vid arren­de­ti­dens utgång bru­kat fis­ket under sam­man­lagt minst tio år, tilläm­pas dock 5 § första styc­ket 3 i den nya lydel­sen från och med ikraft­trä­dan­det. Det­samma gäl­ler om den arren­de­tid som löper vid ikraft­trä­dan­det enligt avta­let utgår först sedan arren­de­för­hål­lan­det varat minst tio år.

1984:680
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1985.
   2. Bestäm­mel­sen i 9 kap. 12 a § jor­da­bal­ken skall inte tilläm­pas i en tvist, som har anhäng­ig­gjorts vid dom­stol eller arren­de­nämnd före ikraft­trä­dan­det.
   3. Om ett avtal har sagts upp före ikraft­trä­dan­det, skall äldre bestäm­mel­ser om upp­säg­ning och hän­skju­tande av tvist till arren­de­nämnd tilläm­pas. I sådant fall tilläm­pas inte hel­ler 9 kap. 12 b § jor­da­bal­ken.
   4. De äldre bestäm­mel­serna om arbets­av­tal i sam­band med arrende gäl­ler fram till den tid­punkt till vil­ken fas­tig­he­tens ägare tidi­gast kan säga upp avta­let genom upp­säg­ning efter ikraft­trä­dan­det.
   5. Om ett avtal som har ingåtts före ikraft­trä­dan­det inne­hål­ler vill­kor som ford­rar arren­de­nämn­dens god­kän­nande, skall den i 1 § fjärde styc­ket före­skrivna tiden räk­nas från utgången av år 1984.

1991:851

Denna lag trä­der i kraft den dag rege­ringen bestäm­mer. Äldre före­skrif­ter gäl­ler fort­fa­rande i fråga om mål om lagsök­ning, betal­nings­före­läg­gande och handräck­ning där talan väckts före ikraft­trä­dan­det.

2005:1060
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2006.
   2. I fråga om ären­den som en arren­de­nämnd avgjort före ikraft­trä­dan­det gäl­ler äldre bestäm­mel­ser.