Lag (1983:203) om dub­bel­be­skatt­nings­av­tal mel­lan Sve­rige och Japan

Utfär­dad:
Ikraft­trä­dan­de­da­tum:
Källa: Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.
SFS nr: 1983:203
Depar­te­ment: Finans­de­par­te­men­tet S3
Änd­ring införd: t.o.m. SFS 2014:374
Länk: Länk till regis­ter

SFS nr:

1983:203
Depar­te­ment/myn­dig­het: Finans­de­par­te­men­tet S3
Utfär­dad: 1983-​04-07
Änd­rad: t.o.m. SFS

2014:374
Änd­rings­re­gis­ter: SFSR (Rege­rings­kans­liet)
Källa: Full­text (Rege­rings­kans­liet)


1 §   Det avtal för att und­vika dub­bel­be­skatt­ning och för­hindra skat­te­flykt beträf­fande skat­ter på inkomst som Sve­rige och Japan under­teck­nade den 21 janu­ari 1983, i den lydelse detta har genom de pro­to­koll om änd­ring i avta­let som under­teck­na­des den 19 feb­ru­ari 1999 respek­tive den 5 decem­ber 2013, ska gälla som lag här i lan­det. Avta­let i den genom pro­to­kol­len änd­rade lydel­sen är inta­get som bilaga till denna lag. Lag (2014:374).

2 §   Avta­lets beskatt­nings­reg­ler skall tilläm­pas endast i den mån de med­för inskränk­ning av den skatt­skyl­dig­het i Sve­rige som annars skulle före­ligga.

3 §   Har upp­hävts genom lag (2011:1313).

4 §   Arti­kel 8 tilläm­pas beträf­fande inkomst som för­vär­vas av Scan­di­na­vian Air­li­nes System (SAS) genom använd­ningen av luft­far­tyg, men endast i fråga om så stor del av denna inkomst som är hän­för­lig till den svenske delä­ga­ren.

Om per­son med hem­vist i Sve­rige för­vär­var inkomst av arbete utfört ombord på luft­far­tyg som används i inter­na­tio­nell tra­fik av Scan­di­na­vian Air­li­nes System (SAS) tilläm­pas bestäm­mel­serna i arti­kel 15.1 och 15.2 på sådan inkomst.
Lag (2014:374).


Över­gångs­be­stäm­mel­ser

1999:891
   1. Denna lag trä­der i kraft den dag rege­ringen bestäm­mer.
   2. Denna lag skall tilläm­pas
      a) när det gäl­ler käll­skat­ter: på belopp som beta­las eller kre­di­te­ras den 1 janu­ari kalen­derå­ret när­mast efter det år då lagen trä­der i kraft eller senare,
      b) när det gäl­ler annan skatt på inkomst: på beskatt­ningsår som bör­jar den 1 janu­ari kalen­derå­ret när­mast efter det år då lagen trä­der i kraft eller senare.
   3. Genom lagen upp­hävs för­ord­ningen (1983:769) om dub­bel­be­skatt­nings­av­tal mel­lan Sve­rige och Japan.

Den upp­hävda för­ord­ningen skall dock fort­fa­rande tilläm­pas
      a) när det gäl­ler käll­skat­ter: på belopp som beta­las eller kre­di­te­ras före den 1 janu­ari kalen­derå­ret när­mast efter det år då lagen trä­der i kraft,
      b) när det gäl­ler annan skatt på inkomst: på beskatt­ningsår som bör­jar före den 1 janu­ari kalen­derå­ret när­mast efter det år då lagen trä­der i kraft.

2014:374
   1. Denna lag trä­der i kraft den dag rege­ringen bestäm­mer.
   2. Denna lag tilläm­pas i fråga om
      a) käll­skat­ter, på belopp som beta­las eller till­go­do­förs den 1 janu­ari det år som föl­jer när­mast efter den dag då lagen trä­der i kraft eller senare,
      b) andra skat­ter på inkomst, på skatt som tas ut för beskatt­ningsår som bör­jar den 1 janu­ari det år som föl­jer när­mast efter den dag då lagen trä­der i kraft eller senare,
      c) skil­je­för­fa­rande enligt arti­kel 24 punk­terna 5-7 i avta­let, från och med dagen för ikraft­trä­dande av denna lag för
   - ären­den som kom­mit in före den dag då lagen trä­der ikraft; ett sådant ärende kan dock inte blir före­mål för skil­je­för­fa­rande tidi­gare än tre år efter ikraft­trä­dan­det, och
   - ären­den som kom­mer in efter ikraft­trä­dan­det av denna lag, och
      d) infor­ma­tions­ut­byte enligt arti­kel 25 i avta­let och bistånd med indriv­ning enligt arti­kel 25A i avta­let, på begä­ran som fram­ställs dagen för ikraft­trä­dan­det av lagen eller senare oav­sett till vil­ket år beskatt­nings­an­språ­ket är att hän­föra.

Bilaga

Con­ven­tion between Swe­den and Japan for the Avo­i­dance of Double Tax­a­tion and the Pre­ven­tion of Fiscal Eva­sion with Respect to Taxes on Income

The Govern­ment of Swe­den and the Govern­ment of Japan,
Desi­ring to con­clude a new Con­ven­tion for the avo­i­dance of double tax­a­tion and the pre­ven­tion of fiscal eva­sion with respect to taxes on income,
Have agreed as follows:

Article 1

Per­so­nal scope

This Con­ven­tion shall apply to per­sons who are resi­dents of one or both of the Contracting Sta­tes.

Article 2

Taxes cove­red
   1. The taxes which are the sub­ject of this Con­ven­tion are:

(a) In Japan:

(i) the income tax;

(ii) the cor­po­ra­tion tax;

(iii) the spe­cial income tax for recon­struc­tion;

(iv) the spe­cial cor­po­ra­tion tax for recon­struc­tion; and

(v) the local inha­bi­tant taxes

(here­inaf­ter refer­red to as "Japa­nese tax");

(b) In Swe­den:

(i) the natio­nal income tax;

(ii) the wit­h­hol­ding tax on divi­dends;

(iii) the income tax on non-​residents;

(iv) the income tax on non-​resident artis­tes and athle­tes; and

(v) the muni­ci­pal income tax

(here­inaf­ter refer­red to as "Swe­dish tax").
   2. This Con­ven­tion shall also apply to any iden­ti­cal or sub­stan­ti­ally simi­lar taxes, whet­her natio­nal or local, which are impo­sed after the date of sig­na­ture of this Con­ven­tion in addi­tion to, or in place of, those refer­red to in paragraph 1. The com­pe­tent aut­ho­ri­ties of the Contracting Sta­tes shall notify each other of any sub­stan­tial changes which have been made in their respective tax­a­tion laws wit­hin a rea­so­nable period of time after such changes.

Article 3

Gene­ral defi­ni­tions
   1. For the pur­po­ses of this Con­ven­tion, unless the con­text other­wise requires:

(a) the term "Japan", when used in a geo­grap­hi­cal sense, means all the ter­ri­tory of Japan, inclu­ding its ter­ri­to­rial sea, in which the laws rela­ting to Japa­nese tax are in force, and all the area beyond its ter­ri­to­rial sea, inclu­ding the sea­bed and sub­soil the­reof, over which Japan has juris­dic­tion in accor­dance with inter­na­tio­nal law and in which the laws rela­ting to Japa­nese tax are in force;

(b) the term "Swe­den" means the King­dom of Swe­den and inclu­des any area out­side the ter­ri­to­rial sea of Swe­den wit­hin which in accor­dance with inter­na­tio­nal law and the laws of Swe­den the rights of Swe­den with respect to the explo­ra­tion and explo­i­ta­tion of the natu­ral resour­ces on the sea-​bed or in its sub­soil may be exer­ci­sed;

(c) the terms "a Contracting State" and "the other Contracting State" mean Japan or Swe­den, as the con­text requires;

(d) the term "tax" means Japa­nese tax or Swe­dish tax, as the con­text requires;

(e) the term "per­son" inclu­des an indi­vi­dual, a com­pany and any other body of per­sons;

(f) the term "com­pany" means any body cor­po­rate or any entity which is tre­a­ted as a body cor­po­rate for tax pur­po­ses;

(g) the terms "enter­prise of a Contracting State" and "enter­prise of the other Contracting State" mean respecti­vely an enter­prise car­ried on by a resi­dent of a Contracting State and an enter­prise car­ried on by a resi­dent of the other Contracting State;

(h) the term "natio­nals" means all indi­vi­du­als pos­ses­sing the natio­na­lity of eit­her Contracting State and all juri­di­cal per­sons cre­a­ted or orga­ni­zed under the laws of eit­her Contracting State and all orga­ni­za­tions wit­hout juri­di­cal per­so­na­lity tre­a­ted for the pur­po­ses of tax of eit­her Contracting State as juri­di­cal per­sons cre­a­ted or orga­ni­zed under the laws of that Contracting State;

(i) the term "inter­na­tio­nal traf­fic" means any trans­port by a ship or aircraft ope­ra­ted by an enter­prise of a Contracting State, except when the ship or aircraft is ope­ra­ted solely between pla­ces in the other Contracting State;

(j) the term "com­pe­tent aut­ho­rity" means:

(i) in Japan, the Minis­ter of Finance or his aut­ho­ri­zed repre­sen­ta­tive;

(ii) in Swe­den, the Minis­ter of Finance, his aut­ho­ri­zed repre­sen­ta­tive or the aut­ho­rity which is desig­na­ted as a com­pe­tent aut­ho­rity for the pur­po­ses of this Con­ven­tion;

(k) the term "enter­prise" applies to the car­ry­ing on of any busi­ness; and

(l) the term "busi­ness" inclu­des the per­for­mance of pro­fes­sio­nal ser­vices and of other acti­vi­ties of an inde­pen­dent cha­rac­ter.
   2. As regards the appli­ca­tion of this Con­ven­tion by a Contracting State, any term not defi­ned the­rein shall, unless the con­text other­wise requires, have the mea­ning which it has under the laws of that Contracting State con­cer­ning the taxes to which this Con­ven­tion applies.

Article 4

Resi­dent
   1. For the pur­po­ses of this Con­ven­tion, the term "resi­dent of a Contracting State" means any per­son who, under the laws of that Contracting State, is liable to tax the­rein by rea­son of his domi­cile, resi­dence, place of head or main office, place of mana­ge­ment or any other cri­te­rion of a simi­lar nature, and also inclu­des that Contracting State and any govern­men­tal body or agency, poli­ti­cal sub­di­vi­sion or local aut­ho­rity the­reof and a pen­sion fund as refer­red to in sub­pa­ragraph (d) of paragraph 7 of Article 21A. This term, however, does not include any per­son who is liable to tax in that Contracting State in respect only of income from sour­ces in that Contracting State.
   2. Where by rea­son of the pro­vi­sions of paragraph 1 an indi­vi­dual is a resi­dent of both Contracting Sta­tes, then his sta­tus shall be deter­mi­ned as follows:

(a) he shall be dee­med to be a resi­dent only of the Contracting State in which he has a per­ma­nent home avai­lable to him; if he has a per­ma­nent home avai­lable to him in both Contracting Sta­tes, he shall be dee­med to be a resi­dent only of the Contracting State with which his per­so­nal and eco­no­mic rela­tions are clo­ser (centre of vital inte­rests);

(b) if the Contracting State in which he has his centre of vital inte­rests can­not be deter­mi­ned, or if he has not a per­ma­nent home avai­lable to him in eit­her Contracting State, he shall be dee­med to be a resi­dent only of the Contracting State in which he has an habi­tual abode;

(c) if he has an habi­tual abode in both Contracting Sta­tes or in neit­her of them, he shall be dee­med to be a resi­dent only of the Contracting State of which he is a natio­nal;

(d) if he is a natio­nal of both Contracting Sta­tes or of neit­her of them, the com­pe­tent aut­ho­ri­ties of the Contracting Sta­tes shall settle the ques­tion by mutual agre­e­ment.
   3. Where by rea­son of the pro­vi­sions of paragraph 1 a per­son other than an indi­vi­dual is a resi­dent of both Contracting Sta­tes, then the com­pe­tent aut­ho­ri­ties of the Contracting Sta­tes shall ende­a­vour to deter­mine by mutual agre­e­ment the Contracting State of which that per­son shall be dee­med to be a resi­dent for the pur­po­ses of this Con­ven­tion. In the absence of such agre­e­ment, such per­son shall not be entit­led to any reduc­tion or exemp­tion from tax pro­vi­ded by this Con­ven­tion.

Article 5

Per­ma­nent establish­ment
   1. For the pur­po­ses of this Con­ven­tion, the term "per­ma­nent establish­ment" means a fixed place of busi­ness through which the busi­ness of an enter­prise is wholly or partly car­ried on.
   2. The term "per­ma­nent establish­ment" inclu­des espe­ci­ally:

(a) a place of mana­ge­ment;

(b) a branch;

(c) an office;

(d) a factory;

(e) a works­hop; and

(f) a mine, an oil or gas well, a quarry or any other place of extrac­tion of natu­ral resour­ces.
   3. A buil­ding site or con­struc­tion or instal­la­tion pro­ject con­sti­tu­tes a per­ma­nent establish­ment only if it lasts more than twelve months.
   4. Notwit­h­stan­ding the pro­vi­sions of the pre­ce­ding paragraphs of this Article, the term "per­ma­nent establish­ment" shall be dee­med not to include:

(a) the use of faci­li­ties solely for the pur­pose of sto­rage, dis­play or deli­very of goods or mer­chan­dise belon­ging to the enter­prise;

(b) the main­te­nance of a stock of goods or mer­chan­dise belon­ging to the enter­prise solely for the pur­pose of sto­rage, dis­play or deli­ver;

(c) the main­te­nance of a stock of goods or mer­chan­dise belon­ging to the enter­prise solely for the pur­pose of pro­ces­sing by anot­her enter­prise;

(d) the main­te­nance of a fixed place of busi­ness solely for the pur­pose of pur­cha­sing goods or mer­chan­dise or of col­lecting infor­ma­tion, for the enter­prise;

(e) the main­te­nance of a fixed place of busi­ness solely for the pur­pose of car­ry­ing on, for the enter­prise, any other acti­vity of a pre­pa­ra­tory or aux­i­li­ary cha­rac­ter; and

(f) the main­te­nance of a fixed place of busi­ness solely for any com­bi­na­tion of acti­vi­ties men­tio­ned in sub-​paragraphs (a) to (e), pro­vi­ded that the ove­rall acti­vity of the fixed place of busi­ness resul­ting from this com­bi­na­tion is of a pre­pa­ra­tory or aux­i­li­ary cha­rac­ter.
   5. Notwit­h­stan­ding the pro­vi­sions of paragraphs 1 and 2, where a per­son - other than an agent of an inde­pen­dent sta­tus to whom the pro­vi­sions of paragraph 6 apply - is acting on behalf of an enter­prise and has, and habi­tu­ally exer­ci­ses, in a Contracting State an aut­ho­rity to con­clude contracts in the name of the enter­prise, that enter­prise shall be dee­med to have a per­ma­nent establish­ment in that Contracting State in respect of any acti­vi­ties which that per­son under­ta­kes for the enter­prise, unless the acti­vi­ties of such per­son are limi­ted to those men­tio­ned in paragraph 4 which, if exer­ci­sed through a fixed place of busi­ness, would not make this fixed place of busi­ness a per­ma­nent establish­ment under the pro­vi­sions of that paragraph.
   6. An enter­prise shall not be dee­med to have a per­ma­nent establish­ment in a Contracting State merely because it car­ries on busi­ness in that Contracting State through a bro­ker, gene­ral com­mis­sion agent or any other agent of an inde­pen­dent sta­tus, pro­vi­ded that such per­sons are acting in the ordi­nary course of their busi­ness.
   7. The fact that a com­pany which is a resi­dent of a Contracting State con­trols or is con­trol­led by a com­pany which is a resi­dent of the other Contracting State, or which car­ries on busi­ness in that other Contracting State (whet­her through a per­ma­nent establish­ment or other­wise), shall not of itself con­sti­tute eit­her com­pany a per­ma­nent establish­ment of the other.

Article 6

Income from immo­vable pro­perty
   1. Income deri­ved by a resi­dent of a Contracting State from immo­vable pro­perty situ­a­ted in the other Contracting State may be taxed in that other Contracting State.
   2. The term "immo­vable pro­perty" shall have the mea­ning which it has under the laws of the Contracting State in which the pro­perty in ques­tion is situ­a­ted. The term shall in any case include pro­perty acces­sory to immo­vable pro­perty, live­stock and equip­ment used in agricul­ture and forestry, rights to which the pro­vi­sions of gene­ral law respecting lan­ded pro­perty apply, buil­dings, usufruct of immo­vable pro­perty and rights to vari­able or fixed pay­ments as con­si­de­ra­tion for the wor­king of, or the right to work, mine­ral depo­sits, sour­ces and other natu­ral resour­ces; ships and aircraft shall not be regar­ded as immo­vable pro­perty.
   3. The pro­vi­sions of paragraph 1 shall apply to the income deri­ved from the direct use, let­ting, or use in any other form of immo­vable pro­perty.
   4. The pro­vi­sions of paragraphs 1 and 3 shall also apply to the income from immo­vable pro­perty of an enter­prise.

Article 7

Busi­ness pro­fits
   1. The pro­fits of an enter­prise of a Contracting State shall be tax­able only in that Contracting State unless the enter­prise car­ries on busi­ness in the other Contracting State through a per­ma­nent establish­ment situ­a­ted the­rein. If the enter­prise car­ries on busi­ness as afo­re­said, the pro­fits of the enter­prise may be taxed in that other Contracting State but only so much of them as is attri­bu­table to that per­ma­nent establish­ment.
   2. Sub­ject to the pro­vi­sions of paragraph 3, where an enter­prise of a Contracting State car­ries on busi­ness in the other Contracting State through a per­ma­nent establish­ment situ­a­ted the­rein, there shall in each Contracting State be attri­bu­ted to that per­ma­nent establish­ment the pro­fits which it might be expec­ted to make if it were a distinct and sepa­rate enter­prise enga­ged in the same or simi­lar acti­vi­ties under the same or simi­lar con­di­tions and dealing wholly inde­pen­dently with the enter­prise of which it is a per­ma­nent establish­ment.
   3. In deter­mi­ning the pro­fits of a per­ma­nent establish­ment, there shall be allo­wed as deduc­tions expen­ses which are incur­red for the pur­po­ses of the per­ma­nent establish­ment, inclu­ding execu­tive and gene­ral admi­nist­ra­tive expen­ses so incur­red, whet­her in the Contracting State in which the per­ma­nent establish­ment is situ­a­ted or elsewhere.
   4. No pro­fits shall be attri­bu­ted to a per­ma­nent establish­ment by rea­son of the mere pur­chase by that per­ma­nent establish­ment of goods or mer­chan­dise for the enter­prise.
   5. For the pur­po­ses of the pro­vi­sions of the pre­ce­ding paragraphs of this Article, the pro­fits to be attri­bu­ted to the per­ma­nent establish­ment shall be deter­mi­ned by the same met­hod year by year unless there is good and suf­fi­ci­ent rea­son to the cont­rary.
   6. Where pro­fits include items of income which are dealt with sepa­ra­tely in other Articles of this Con­ven­tion, then the pro­vi­sions of those Articles shall not be affec­ted by the pro­vi­sions of this Article.

Article 8

Ship­ping and air trans­port
   1. Pro­fits from the ope­ra­tion of ships or aircraft in inter­na­tio­nal traf­fic car­ried on by an enter­prise of a Contracting State shall be tax­able only in that Contracting State.
   2. In respect of the ope­ra­tion of ships or aircraft in inter­na­tio­nal traf­fic car­ried on by an enter­prise of a Contracting State, that enter­prise, if an enter­prise of Swe­den, shall be exempt from the enter­prise tax in Japan, and if an enter­prise of Japan, shall be exempt from any tax simi­lar to the enter­prise tax in Japan which may here­af­ter be impo­sed in Swe­den.
   3. The pro­vi­sions of the pre­ce­ding paragraphs of this Article shall also apply to pro­fits from the par­ti­ci­pa­tion in a pool, a joint busi­ness or in an inter­na­tio­nal ope­ra­ting agency.

Article 9

Asso­ci­a­ted enter­pri­ses
   1. Where

(a) an enter­prise of a Contracting State par­ti­ci­pa­tes directly or indirectly in the mana­ge­ment, con­trol or capi­tal of an enter­prise of the other Contracting State, or

(b) the same per­sons par­ti­ci­pate directly or indirectly in the mana­ge­ment, con­trol or capi­tal of an enter­prise of a Contracting State and an enter­prise of the other Contracting State,
and in eit­her case con­di­tions are made or impo­sed between the two enter­pri­ses in their com­mer­cial or finan­cial rela­tions which dif­fer from those which would be made between inde­pen­dent enter­pri­ses, then any pro­fits which would, but for those con­di­tions, have accrued to one of the enter­pri­ses, but, by rea­son of those con­di­tions, have not so accrued, may be inclu­ded in the pro­fits of that enter­prise and taxed accor­dingly.
   2. Where a Contracting State inclu­des, in accor­dance with the pro­vi­sions of paragraph 1, in the pro­fits of an enter­prise of that Contracting State - and taxes accor­dingly - pro­fits on which an enter­prise of the other Contracting State has been char­ged to tax in that other Contracting State and where the com­pe­tent aut­ho­ri­ties of the Contracting Sta­tes agree, upon con­sul­ta­tion, that all or part of the pro­fits so inclu­ded are pro­fits which would have accrued to the enter­prise of the first-​mentioned Contracting State if the con­di­tions made between the two enter­pri­ses had been those which would have been made between inde­pen­dent enter­pri­ses, then that other Contracting State shall make an appro­pri­ate adjust­ment to the amount of the tax char­ged the­rein on those agreed pro­fits. In deter­mi­ning such adjust­ment, due regard shall be had to the other pro­vi­sions of this Con­ven­tion.

Article 10

Divi­dends
   1. Divi­dends paid by a com­pany which is a resi­dent of a Contracting State to a resi­dent of the other Contracting State may be taxed in that other Contracting State.
   2. However, such divi­dends may also be taxed in the Contracting State of which the com­pany pay­ing the divi­dends is a resi­dent and accor­ding to the laws of that Contracting State, but if the bene­fi­cial owner of the divi­dends is a resi­dent of the other Contracting State, the tax so char­ged shall not exceed 10 per cent of the gross amount of the divi­dends.
   3. Notwit­h­stan­ding the pro­vi­sions of paragraph 2, divi­dends shall not be taxed in the Contracting State of which the com­pany pay­ing the divi­dends is a resi­dent if the bene­fi­cial owner of the divi­dends is a resi­dent of the other Contracting State and is a com­pany (other than a part­ners­hip) that has held, directly or indirectly, at least 10 per cent of the voting power of the com­pany pay­ing the divi­dends for the period of six months ending on the date on which entit­le­ment to the divi­dends is deter­mi­ned. For the pur­po­ses of this paragraph, the term "part­ners­hip" does not include any entity that is tre­a­ted as a body cor­po­rate for tax pur­po­ses in a Contracting State and is a resi­dent of that Contracting State.
   4. The pro­vi­sions of paragraphs 2 and 3 shall not affect the tax­a­tion of the com­pany in respect of the pro­fits out of which the divi­dends are paid.
   5. The pro­vi­sions of paragraph 3 shall not apply in the case of divi­dends paid by a com­pany which is entit­led to a deduc­tion for divi­dends paid to its bene­fi­ci­a­ries in com­pu­ting its tax­able income in the Contracting State of which the com­pany pay­ing the divi­dends is a resi­dent.
   6. Notwit­h­stan­ding the pro­vi­sions of paragraph 1, divi­dends paid by a com­pany being a resi­dent of Japan to a com­pany which is a resi­dent of Swe­den shall be exempt from Swe­dish tax to the extent that the divi­dends would have been exempt under the laws of Swe­den if both com­pa­nies had been Swe­dish com­pa­nies. This exemp­tion shall not apply unless the pro­fits out of which the divi­dends are paid have been sub­jec­ted to the nor­mal cor­po­ra­tion tax in Japan or an income tax com­pa­rable the­reto.
   7. The term "divi­dends" as used in this Article means income from sha­res or other rights, not being debt-​claims, par­ti­ci­pa­ting in pro­fits, as well as income from other cor­po­rate rights which is sub­jec­ted to the same tax­a­tion tre­at­ment as income from sha­res by the tax­a­tion laws of the Contracting State of which the com­pany making the dis­tri­bu­tion is a resi­dent.
   8. The pro­vi­sions of paragraphs 1, 2, 3, 4 and 5 shall not apply if the bene­fi­cial owner of the divi­dends, being a resi­dent of a Contracting State, car­ries on busi­ness in the other Contracting State of which the com­pany pay­ing the divi­dends is a resi­dent through a per­ma­nent establish­ment situ­a­ted the­rein and the hol­ding in respect of which the divi­dends are paid is effecti­vely con­nec­ted with such per­ma­nent establish­ment. In such case the pro­vi­sions of Article 7 shall apply.
   9. Where a com­pany which is a resi­dent of a Contracting State deri­ves pro­fits or income from the other Contracting State, that other Contracting State may not impose any tax on the divi­dends paid by the com­pany, except inso­far as such divi­dends are paid to a resi­dent of that other Contracting State or inso­far as the hol­ding in respect of which the divi­dends are paid is effecti­vely con­nec­ted with a per­ma­nent establish­ment situ­a­ted in that other Contracting State, nor sub­ject the com­pany's undis­tri­bu­ted pro­fits to a tax on the com­pany's undis­tri­bu­ted pro­fits, even if the divi­dends paid or the undis­tri­bu­ted pro­fits con­sist wholly or partly of pro­fits or income ari­sing in that other Contracting State.

Article 11

Inte­rest
   1. Inte­rest ari­sing in a Contracting State and bene­fi­ci­ally owned by a resi­dent of the other Contracting State shall be tax­able only in that other Contracting State.
   2. Notwit­h­stan­ding the pro­vi­sions of paragraph 1, inte­rest ari­sing in a Contracting State that is deter­mi­ned by refe­rence to receipts, sales, income, pro­fits or other cash flow of the deb­tor or a rela­ted per­son, to any change in the value of any pro­perty of the deb­tor or a rela­ted per­son or to any divi­dend, part­ners­hip dis­tri­bu­tion or simi­lar pay­ment made by the deb­tor or a rela­ted per­son, or any other inte­rest simi­lar to such inte­rest ari­sing in a Contracting State, may be taxed in the Contracting State in which it ari­ses, and accor­ding to the laws of that Contracting State, but if the bene­fi­cial owner of the inte­rest is a resi­dent of the other Contracting State, the tax so char­ged shall not exceed 10 per cent of the gross amount of the inte­rest.
   3. The term "inte­rest" as used in this Article means income from debt-​claims of every kind, whet­her or not secu­red by mort­gage and whet­her or not car­ry­ing a right to par­ti­ci­pate in the deb­tor's pro­fits, and in par­ticu­lar, income from govern­ment secu­ri­ties and income from bonds or deben­tu­res, inclu­ding pre­mi­ums and pri­zes atta­ching to such secu­ri­ties, bonds or deben­tu­res, and all other income that is sub­jec­ted to the same tax­a­tion tre­at­ment as income from money lent by the tax laws of the Contracting State in which the income ari­ses. Penalty char­ges for late pay­ment shall not be regar­ded as inte­rest for the pur­po­ses of this Article. Income dealt with in Article 10 shall not be regar­ded as inte­rest for the pur­po­ses of this Con­ven­tion.
   4. The pro­vi­sions of paragraphs 1 and 2 shall not apply if the bene­fi­cial owner of the inte­rest, being a resi­dent of a Contracting State, car­ries on busi­ness in the other Contracting State in which the inte­rest ari­ses through a per­ma­nent establish­ment situ­a­ted the­rein and the debt-​claim in respect of which the inte­rest is paid is effecti­vely con­nec­ted with such per­ma­nent establish­ment. In such case the pro­vi­sions of Article 7 shall apply.
   5. Inte­rest shall be dee­med to arise in a Contracting State when the payer is a resi­dent of that Contracting State.
Where, however, the per­son pay­ing the inte­rest, whet­her he is a resi­dent of a Contracting State or not, has in a Contracting State a per­ma­nent establish­ment in con­nec­tion with which the indeb­ted­ness on which the inte­rest is paid was incur­red, and such inte­rest is borne by such per­ma­nent establish­ment, then such inte­rest shall be dee­med to arise in the Contracting State in which the per­ma­nent establish­ment is situ­a­ted.
   6. Where, by rea­son of a spe­cial rela­tions­hip between the payer and the bene­fi­cial owner or between both of them and some other per­son, the amount of the inte­rest, having regard to the deb­tclaim for which it is paid, exceeds the amount which would have been agreed upon by the payer and the bene­fi­cial owner in the absence of such rela­tions­hip, the pro­vi­sions of this Article shall apply only to the last-​mentioned amount. In such case, the excess part of the pay­ments shall remain tax­able accor­ding to the laws of each Contracting State, due regard being had to the other pro­vi­sions of this Con­ven­tion.

Article 12

Royal­ties
   1. Royal­ties ari­sing in a Contracting State and bene­fi­ci­ally owned by a resi­dent of the other Contracting State shall be tax­able only in that other Contracting State.
   2. The term "royal­ties" as used in this Article means pay­ments of any kind recei­ved as a con­si­de­ra­tion for the use of, or the right to use, any copy­right of lite­rary, artistic or sci­en­ti­fic work inclu­ding cine­ma­to­graph films and films or tapes for radio or tele­vi­sion bro­adcasting, any patent, trade mark, design or model, plan, sec­ret for­mula or pro­cess, or for infor­ma­tion con­cer­ning indust­rial, com­mer­cial or sci­en­ti­fic expe­ri­ence.
   3. The pro­vi­sions of paragraph 1 shall not apply if the bene­fi­cial owner of the royal­ties, being a resi­dent of a Contracting State, car­ries on busi­ness in the other Contracting State in which the royal­ties arise through a per­ma­nent establish­ment situ­a­ted the­rein and the right or pro­perty in respect of which the royal­ties are paid is effecti­vely con­nec­ted with such per­ma­nent establish­ment. In such case the pro­vi­sions of Article 7 shall apply.
   4. Where, by rea­son of a spe­cial rela­tions­hip between the payer and the bene­fi­cial owner or between both of them and some other per­son, the amount of the royal­ties, having regard to the use, right or infor­ma­tion for which they are paid, exceeds the amount which would have been agreed upon by the payer and the bene­fi­cial owner in the absence of such rela­tions­hip, the pro­vi­sions of this Article shall apply only to the last-​mentioned amount. In such case, the excess part of the pay­ments shall remain tax­able accor­ding to the laws of each Contracting State, due regard being had to the other pro­vi­sions of this Con­ven­tion.

Article 13

Capi­tal gains
   1. Gains deri­ved by a resi­dent of a Contracting State from the ali­e­na­tion of immo­vable pro­perty refer­red to in Article 6 and situ­a­ted in the other Contracting State may be taxed in that other Contracting State.
   2. Gains from the ali­e­na­tion of any pro­perty, other than immo­vable pro­perty, for­ming part of the busi­ness pro­perty of a per­ma­nent establish­ment which an enter­prise of a Contracting State has in the other Contracting State, inclu­ding such gains from the ali­e­na­tion of such a per­ma­nent establish­ment (alone or toget­her with the whole enter­prise), may be taxed in that other Contracting State.
   3. Gains deri­ved by a resi­dent of a Contracting State from the ali­e­na­tion of ships or aircraft ope­ra­ted in inter­na­tio­nal traf­fic and any pro­perty, other than immo­vable pro­perty, per­tai­ning to the ope­ra­tion of such ships or aircraft shall be tax­able only in that Contracting State.

Article 14 (Dele­ted)

Article 15

Depen­dant per­so­nal ser­vices
   1. Sub­ject to the pro­vi­sions of Articles 16 and 18, sala­ries, wages and other simi­lar remu­ne­ra­tion, other than a pen­sion, deri­ved by a resi­dent of a Contracting State in respect of an employment shall be tax­able only in that Contracting State unless the employment is exer­ci­sed in the other Contracting State. If the employment is so exer­ci­sed, such remu­ne­ra­tion as is deri­ved the­re­from may be taxed in that other Contracting State.
   2. Notwit­h­stan­ding the pro­vi­sions of paragraph 1, remu­ne­ra­tion deri­ved by a resi­dent of a Contracting State in respect of an employment exer­ci­sed in the other Contracting State shall be tax­able only in the first-​mentioned Contracting State if:

(a) the reci­pi­ent is pre­sent in that other Contracting State for a period or peri­ods not excee­ding in the aggre­gate 183 days in any twelve month period com­men­cing or ending in the tax­able year con­cer­ned; and

(b) the remu­ne­ra­tion is paid by, or on behalf of, an employer who is not a resi­dent of that other Contracting State; and

(c) the remu­ne­ra­tion is not borne by a per­ma­nent establish­ment which the employer has in that other Contracting State.
   3. Notwit­h­stan­ding the pro­vi­sions of the pre­ce­ding paragraphs of this Article, remu­ne­ra­tion deri­ved in respect of an employment exer­ci­sed aboard a ship or aircraft ope­ra­ted in inter­na­tio­nal traf­fic by an enter­prise of a Contracting State may be taxed in that Contracting State.

Article 16

Directors' fees

Directors' fees and other simi­lar pay­ments deri­ved by a resi­dent of a Contracting State in his capa­city as a mem­ber of the board of directors of a com­pany which is a resi­dent of the other Contracting State may be taxed in that other Contracting State.

Article 17

Artis­tes and athle­tes
   1. Notwit­h­stan­ding the pro­vi­sions of Articles 7 and 15, income deri­ved by a resi­dent of a Contracting State as an enter­tai­ner, such as a theatre, motion picture, radio or tele­vi­sion artiste, and a musi­cian, or as an athlete, from his per­so­nal acti­vi­ties as such exer­ci­sed in the other Contracting State, may be taxed in that other Contracting State.

Such income shall, however, be exempt from tax of that other Contracting State if such acti­vi­ties are exer­ci­sed by an indi­vi­dual, being a resi­dent of the first-​mentioned Contracting State, pur­su­ant to a spe­cial pro­gramme for cul­tural exchange agreed upon between the Govern­ments of the two Contracting Sta­tes.
   2. Where income deri­ved in respect of per­so­nal acti­vi­ties exer­ci­sed by an enter­tai­ner or an athlete in his capa­city as such accrues not to the enter­tai­ner or athlete him­self but to anot­her per­son, that income may, notwit­h­stan­ding the pro­vi­sions of Articles 7 and 15, be taxed in the Contracting State in which the acti­vi­ties of the enter­tai­ner or athlete are exer­ci­sed.

Such income shall, however, be exempt from tax in that Contracting State if such income is deri­ved from the acti­vi­ties exer­ci­sed by an indi­vi­dual, being a resi­dent of the other Contracting State, pur­su­ant to a spe­cial pro­gramme for cul­tural exchange agreed upon between the Govern­ments of the two Contracting Sta­tes and accrues to anot­her per­son who is a resi­dent of that other Contracting State.

Article 18

Govern­ment ser­vices
   1. (a) Remu­ne­ra­tion, other than a pen­sion, paid by a Contracting State or a local aut­ho­rity the­reof to an indi­vi­dual in respect of ser­vices ren­de­red to that Contracting State or local aut­ho­rity the­reof, in the discharge of fun­c­tions of a govern­men­tal nature, shall be tax­able only in that Contracting State.

(b) However, such remu­ne­ra­tion shall be tax­able only in the other Contracting State if the ser­vices are ren­de­red in that other Contracting State and the indi­vi­dual is a resi­dent of that other Contracting State who:

(i) is a natio­nal of that other Contracting State; or

(ii) did not become a resi­dent of that other Contracting State solely for the pur­pose of per­for­ming the ser­vices.
   2. (a) Any pen­sion paid by, or out of funds to which con­tri­bu­tions are made by, a Contracting State or a local aut­ho­rity the­reof to an indi­vi­dual in respect of ser­vices ren­de­red to that Contracting State or local aut­ho­rity the­reof shall be tax­able only in that Contracting State.

(b) However, such pen­sion shall be tax­able only in the other Contracting State if the indi­vi­dual is a resi­dent of, and a natio­nal of, that other Contracting State.
   3. The pro­vi­sions of Articles 15, 16, 17 and 21 shall apply to remu­ne­ra­tion and pen­sions in respect of ser­vices ren­de­red in con­nec­tion with a busi­ness car­ried on by a Contracting State or a local aut­ho­rity the­reof.

Article 19

Stu­dents

Pay­ments which a stu­dent or busi­ness appren­tice who is or was imme­di­a­tely before visi­ting a Contracting State a resi­dent of the other Contracting State and who is pre­sent in the first-​mentioned Contracting State solely for the pur­pose of his educa­tion or trai­ning recei­ves for the pur­pose of his main­te­nance, educa­tion or trai­ning shall be exempt from tax in the first-​mentioned Contracting State, pro­vi­ded that such pay­ments are made to him from out­side that first-​mentioned Contracting State.

Article 20

Swe­dish undi­vi­ded esta­tes
   1. Where under the pro­vi­sions of this Con­ven­tion a resi­dent of Japan is entit­led to exemp­tion from, or reduc­tion of, Swe­dish tax, simi­lar exemp­tion or reduc­tion shall be applied to the undi­vi­ded state of a dece­a­sed per­son inso­far as one or more of the bene­fi­ci­a­ries is a resi­dent of Japan.
   2. Swe­dish tax on the undi­vi­ded estate of a dece­a­sed per­son shall, inso­far as the income accrues to a bene­fi­ci­ary who is a resi­dent of Japan, be allo­wed as a cre­dit against Japa­nese tax pay­able in respect of that income, in accor­dance with the pro­vi­sions of paragraph 1 of Article 22.

Article 21

Other income
   1. Items of income of a resi­dent of a Contracting State, whe­re­ver ari­sing, not dealt with in the fore­go­ing Articles of this Con­ven­tion shall be tax­able only in that Contracting State.
   2. The pro­vi­sions of paragraph 1 shall not apply to income, other than income from immo­vable pro­perty as defi­ned in paragraph 2 of Article 6, if the reci­pi­ent of such income, being a resi­dent of a Contracting State, car­ries on busi­ness in the other Contracting State through a per­ma­nent establish­ment situ­a­ted the­rein and the right or pro­perty in respect of which the income is paid is effecti­vely con­nec­ted with such per­ma­nent establish­ment. In such case, the pro­vi­sions of Article 7 shall apply.
   3. Notwit­h­stan­ding the pro­vi­sions of the pre­ce­ding paragraphs of this Article, items of income of a resi­dent of a Contracting State not dealt with in the fore­go­ing Articles of this Con­ven­tion and ari­sing in the other Contracting State may be taxed in that other Contracting State.

Article 21A

Limi­ta­tion of bene­fits
   1. Except as other­wise pro­vi­ded in this Article, a resi­dent of a Contracting State that deri­ves income descri­bed in paragraph 3 of Article 10 or in Article 11 or 12 from the other Contracting State shall be entit­led to the bene­fits gran­ted for a tax­able year by the pro­vi­sions of that paragraph or those Articles only if such resi­dent is a qua­li­fied per­son as defi­ned in paragraph 2 and satis­fies any other spe­ci­fied con­di­tions in that paragraph or those Articles for the obtai­ning of such bene­fits.
   2. A resi­dent of a Contracting State is a qua­li­fied per­son for a tax­able year only if such resi­dent is eit­her:

(a) an indi­vi­dual;

(b) the Govern­ment of that Contracting State, any sta­tu­tory body, poli­ti­cal sub­di­vi­sion or local aut­ho­rity of that Contracting State, or the Bank of Japan or the Cen­tral Bank of Swe­den (Sve­ri­ges Riks­bank);

(c) a com­pany, if its prin­ci­pal class of sha­res is lis­ted or regis­te­red on a recog­ni­zed stock exchange spe­ci­fied in clause (i) or (ii) of sub-​paragraph (c) of paragraph 7 and is regu­larly tra­ded on one or more recog­ni­zed stock exchanges;

(d) a pen­sion fund, pro­vi­ded that, as of the end of the prior tax­able year, more than 50 per cent of the bene­fi­ci­a­ries, mem­bers or par­ti­ci­pants of that pen­sion fund are indi­vi­du­als who are resi­dents of eit­her Contracting State;

(e) an orga­ni­sa­tion established under the laws of that Contracting State and ope­ra­ted exclu­si­vely for a reli­gi­ous, cha­ri­table, educa­tio­nal, sci­en­ti­fic, artistic, cul­tural or pub­lic pur­pose, only if all or part of its income may be exempt from tax under the dome­stic law of that Contracting State; or

(f) a per­son other than an indi­vi­dual, if resi­dents of eit­her Contracting State that are qua­li­fied per­sons by rea­son of sub-​paragraph (a), (b), (c), (d) or (e) of this paragraph hold, directly or indirectly, at least 50 per cent of the voting power or other bene­fi­cial inte­rests of that per­son.
   3. Notwit­h­stan­ding that a com­pany that is a resi­dent of a Contracting State may not be a qua­li­fied per­son, that com­pany shall be entit­led to the bene­fits gran­ted by the pro­vi­sions of paragraph 3 of Article 10 or of Article 11 or 12 with respect to an item of income descri­bed in that paragraph or those Articles deri­ved from the other Contracting State if that com­pany satis­fies any other spe­ci­fied con­di­tions in that paragraph or those Articles for the obtai­ning of such bene­fits and at least 75 per cent of the voting power of that com­pany is held, directly or indirectly, by seven or fewer per­sons who are equi­va­lent bene­fi­ci­a­ries.
   4. Where the pro­vi­sions of sub-​paragraph (f) of paragraph 2 and paragraph 3 apply:

(a) in respect of tax­a­tion by wit­h­hol­ding at source, a resi­dent of a Contracting State shall be con­si­de­red to satisfy the con­di­tions descri­bed in that sub-​paragraph or paragraph for the tax­able year in which pay­ment of an item of income is made if such resi­dent satis­fies those con­di­tions during the twelve month period pre­ce­ding the date of the pay­ment (or, in the case of divi­dends, the date on which entit­le­ment to the divi­dends is deter­mi­ned);

(b) in all other cases, a resi­dent of a Contracting State shall be con­si­de­red to satisfy the con­di­tions descri­bed in that sub-​paragraph or paragraph for a tax­able year if such resi­dent satis­fies those con­di­tions on at least half the days of the tax­able year.
   5. (a) Notwit­h­stan­ding that a resi­dent of a Contracting State may not be a qua­li­fied per­son, that resi­dent shall be entit­led to the bene­fits gran­ted by the pro­vi­sions of paragraph 3 of Article 10 or of Article 11 or 12 with respect to an item of income descri­bed in that paragraph or those Articles deri­ved from the other Contracting State if:

(i) that resi­dent is car­ry­ing on busi­ness in the first-​mentioned Contracting State (other than the busi­ness of making or mana­ging invest­ments for that resi­dent's own account, unless the busi­ness is ban­king, insu­rance or secu­ri­ties busi­ness car­ried on by a bank, insu­rance com­pany or secu­ri­ties dea­ler);

(ii) the income deri­ved from that other Contracting State is deri­ved in con­nec­tion with, or is inci­den­tal to, that busi­ness; and

(iii) that resi­dent satis­fies any other spe­ci­fied con­di­tions in that paragraph or those Articles for the obtai­ning of such bene­fits.

(b) If a resi­dent of a Contracting State deri­ves an item of income from a busi­ness car­ried on by that resi­dent in the other Contracting State or deri­ves an item of income ari­sing in the other Contracting State from a per­son that has with that resi­dent a rela­tions­hip descri­bed in sub-​paragraph (a) or (b) of paragraph 1 of Article 9, the con­di­tions descri­bed in sub-​paragraph (a) of this paragraph shall be con­si­de­red to be satis­fied with respect to such item of income only if the busi­ness car­ried on in the first-​mentioned Contracting State is sub­stan­tial in rela­tion to the busi­ness car­ried on in that other Contracting State. Whet­her such busi­ness is sub­stan­tial for the pur­po­ses of this paragraph shall be deter­mi­ned on the basis of all the facts and cir­cumstan­ces.

(c) In deter­mi­ning whet­her a per­son is car­ry­ing on busi­ness in a Contracting State under sub-​paragraph (a) of this paragraph, the busi­ness con­duc­ted by a part­ners­hip in which that per­son is a part­ner and the busi­ness con­duc­ted by per­sons con­nec­ted to such per­son shall be dee­med to be con­duc­ted by such per­son. A per­son shall be con­nec­ted to anot­her if one holds, directly or indirectly, at least 50 per cent of the bene­fi­cial inte­rests in the other (or, in the case of a com­pany, at least 50 per cent of the voting power of the com­pany) or a third per­son holds, directly or indirectly, at least 50 per cent of the bene­fi­cial inte­rests (or, in the case of a com­pany, at least 50 per cent of the voting power of the com­pany) in each per­son. In any case, a per­son shall be con­si­de­red to be con­nec­ted to anot­her if, on the basis of all the facts and cir­cumstan­ces, one has con­trol of the other or both are under the con­trol of the same per­son or per­sons.
   6. A resi­dent of a Contracting State that is neit­her a qua­li­fied per­son nor entit­led under paragraph 3 or 5 to the bene­fits gran­ted by the pro­vi­sions of paragraph 3 of Article 10 or of Article 11 or 12 with respect to an item of income descri­bed in that paragraph or those Articles shall, nevert­he­less, be gran­ted such bene­fits if the com­pe­tent aut­ho­rity of the other Contracting State deter­mi­nes, in accor­dance with its dome­stic law or admi­nist­ra­tive practice, that the establish­ment, acqui­si­tion or main­te­nance of such resi­dent and the con­duct of its ope­ra­tions are con­si­de­red as not having the obtai­ning of such bene­fits as one of the prin­ci­pal pur­po­ses.
   7. For the pur­po­ses of this Article:

(a) the term "sha­res" shall include depo­si­tory receipts the­reof;

(b) the term "prin­ci­pal class of sha­res" means the class or clas­ses of sha­res of a com­pany which repre­sent a majo­rity of the voting power of the com­pany;

(c) the term "recog­ni­zed stock exchange" means:

(i) any stock exchange established under the terms of the Finan­cial Instru­ments and Exchange Law (Law No. 25 of 1948) of Japan;

(ii) the OMX NAS­DAQ Stock­holm Stock Exchange (Stock­holms­bör­sen), the Nor­dic Growth Mar­ket, and any other stock exchange sub­ject to regu­la­tion by the Swe­dish Finan­cial Super­vi­sory Aut­ho­rity;

(iii) the Irish Stock Exchange and the stock exchanges of Ams­ter­dam, Brus­sels, Copen­ha­gen, Dus­sel­dorf, Frank­furt, Ham­burg, Helsinki, Hong Kong, Lon­don, Madrid, Milan, New York, Oslo, Paris, Reyk­ja­vik, Riga, Seoul, Shang­hai, Sing­a­pore, Syd­ney, Tal­linn, Toronto, Vienna, Vil­nius, and Zurich, and the NAS­DAQ System; and

(iv) any other stock exchange which the com­pe­tent aut­ho­ri­ties of the Contracting Sta­tes agree to recog­nize for the pur­po­ses of this Article;

(d) the term "pen­sion fund" means any per­son that:

(i) is established under the laws of a Contracting State;

(ii) is ope­ra­ted prin­ci­pally to admi­nis­ter or pro­vide pen­sions, reti­re­ment bene­fits or other simi­lar remu­ne­ra­tion or to earn income for the bene­fit of other pen­sion funds; and

(iii) is exempt from tax in that Contracting State with respect to income deri­ved from the acti­vi­ties descri­bed in clause (ii); and

(e) the term "equi­va­lent bene­fi­ci­ary" means:

(i) a resi­dent of a state that has a con­ven­tion for the avo­i­dance of double tax­a­tion and the pre­ven­tion of fiscal eva­sion between that state and the Contracting State from which the bene­fits of this Con­ven­tion are clai­med such that: (aa) that con­ven­tion con­tains pro­vi­sions for effective exchange of infor­ma­tion;

(bb) that resi­dent is a qua­li­fied per­son under the limi­ta­tion on bene­fits pro­vi­sions in that con­ven­tion or, when there are no such pro­vi­sions in that con­ven­tion, would be a qua­li­fied per­son when that con­ven­tion is read as inclu­ding pro­vi­sions cor­re­spon­ding to paragraph 2; and

(cc) with respect to an item of income refer­red to in paragraph 3 of Article 10 or in Article 11 or 12 that resi­dent would be entit­led under that con­ven­tion to a rate of tax with respect to the par­ticu­lar class of income for which the bene­fits are being clai­med under this Con­ven­tion that is at least as low as the rate appli­cable under this Con­ven­tion; or

(ii) a qua­li­fied per­son by rea­son of sub-​paragraph (a), (b), (c), (d) or (e) of paragraph 2.

Article 21B

Pre­fe­ren­tial tax regi­mes

Notwit­h­stan­ding any other pro­vi­sions of this Con­ven­tion, where

(a) a com­pany that is a resi­dent of a Contracting State deri­ves its income pri­ma­rily from other sta­tes

(i) from finan­cial or ship­ping acti­vi­ties, or

(ii) from being the hea­dquar­ters or co-​ordination centre in rela­tion to, or an entity pro­vi­ding admi­nist­ra­tive ser­vices or other sup­port to, a group of com­pa­nies which carry on busi­ness pri­ma­rily in other sta­tes; and

(b) such income would bear a sig­ni­fi­cantly lower tax under the laws of that Contracting State than income from finan­cial or ship­ping acti­vi­ties car­ried out wit­hin that Contracting State or from being the hea­dquar­ters or co-​ordination centre in rela­tion to, or an entity pro­vi­ding admi­nist­ra­tive ser­vices or other sup­port to, a group of com­pa­nies which carry on busi­ness in that Contracting State, as the case may be,
any pro­vi­sions of this Con­ven­tion con­fer­ring an exemp­tion or a reduc­tion of tax shall not apply to the income of such com­pany and to the divi­dends paid by such com­pany.

Article 21C

Main pur­pose test

No relief shall be avai­lable under this Con­ven­tion if it was the main pur­pose of any per­son con­cer­ned with the cre­a­tion or assign­ment of any right or pro­perty in respect of which the income is paid or deri­ved to take advan­tage of this Con­ven­tion by means of that cre­a­tion or assign­ment.

Article 22

Eli­mi­na­tion of double tax­a­tion
   1. Sub­ject to the pro­vi­sions of the laws of Japan regar­ding the allo­wance as a cre­dit against Japa­nese tax of tax pay­able in any country other than Japan, where a resi­dent of Japan deri­ves income from Swe­den which may be taxed in Swe­den in accor­dance with the pro­vi­sions of this Con­ven­tion, the amount of Swe­dish tax pay­able in respect of that income shall be allo­wed as a cre­dit against the Japa­nese tax impo­sed on that resi­dent. The amount of cre­dit, however, shall not exceed the amount of the Japa­nese tax which is appro­pri­ate to that income.
   2. (a) Sub­ject to the pro­vi­sions of sub-​paragraph (b) of this paragraph and of paragraph 6 of Article 10, where a resi­dent of Swe­den deri­ves income which may be taxed in Japan in accor­dance with the pro­vi­sions of this Con­ven­tion, Swe­den shall allow - sub­ject to the pro­vi­sions of the laws of Swe­den con­cer­ning cre­dit for foreign tax (as they may be amen­ded from time to time wit­hout chan­ging the gene­ral prin­ciple hereof) - as a deduc­tion from the tax on such income, an amount equal to the Japa­nese tax paid in respect of such income.

(b) Where a resi­dent of Swe­den deri­ves income which, in accor­dance with the pro­vi­sions of this Con­ven­tion, shall be tax­able only in Japan, Swe­den may, when deter­mi­ning the gradu­a­ted rate of Swe­dish tax, take into account the income which shall be tax­able only in Japan.

Article 23

Non-​discrimination
   1. Natio­nals of a Contracting State shall not be sub­jec­ted in the other Contracting State to any tax­a­tion or any requi­re­ment con­nec­ted the­rewith which is other or more bur­densome than the tax­a­tion and con­nec­ted requi­re­ments to which natio­nals of that other Contracting State in the same cir­cumstan­ces are or may be sub­jec­ted. This pro­vi­sion shall, notwit­h­stan­ding the pro­vi­sions of Article 1, also apply to per­sons who are not resi­dents of one or both of the Contracting Sta­tes.
   2. The tax­a­tion on a per­ma­nent establish­ment which an enter­prise of a Contracting State has in the other Contracting State shall not be less favou­rably levied in that other Contracting State than the tax­a­tion levied on enter­pri­ses of that other Contracting State car­ry­ing on the same acti­vi­ties. This pro­vi­sion shall not be con­strued as obli­ging a Contracting State to grant to resi­dents of the other Contracting State any per­so­nal allo­wan­ces, reli­efs and reduc­tions for tax­a­tion pur­po­ses on account of civil sta­tus or family respon­si­bi­li­ties which it grants to its own resi­dents.
   3. Except where the pro­vi­sions of paragraph 1 of Article 9, paragraph 6 of Article 11 or paragraph 4 of Article 12 apply, inte­rest, royal­ties and other dis­bur­se­ments paid by an enter­prise of a Contracting State to a resi­dent of the other Contracting State shall, for the pur­pose of deter­mi­ning the tax­able pro­fits of such enter­prise, be deduc­tible under the same con­di­tions as if they had been paid to a resi­dent of the first-​mentioned Contracting State.
   4. Enter­pri­ses of a Contracting State, the capi­tal of which is wholly or partly owned or con­trol­led, directly or indirectly, by one or more resi­dents of the other Contracting State, shall not be sub­jec­ted in the first-​mentioned Contracting State to any tax­a­tion or any requi­re­ment con­nec­ted the­rewith which is other or more bur­densome than the tax­a­tion and con­nec­ted requi­re­ments to which other simi­lar enter­pri­ses of the first-​mentioned Contracting State are or may be sub­jec­ted.
   5. The pro­vi­sions of this Article shall, notwit­h­stan­ding the pro­vi­sions of Article 2, apply to taxes of every kind and descrip­tion.

Article 24

Mutual agre­e­ment pro­ce­dure
   1. Where a per­son con­si­ders that the actions of one or both of the Contracting Sta­tes result or will result for him in tax­a­tion not in accor­dance with the pro­vi­sions of this Con­ven­tion, he may, irre­spective of the reme­dies pro­vi­ded by the dome­stic laws of those Contracting Sta­tes, pre­sent his case to the com­pe­tent aut­ho­rity of the Contracting State of which he is a resi­dent or, if his case comes under paragraph 1 of Article 23, to that of the Contracting State of which he is a natio­nal. The case must be pre­sen­ted wit­hin three years from the first noti­fi­ca­tion of the action resul­ting in tax­a­tion not in accor­dance with the pro­vi­sions of this Con­ven­tion.
   2. The com­pe­tent aut­ho­rity shall ende­a­vour, if the objec­tion appe­ars to it to be justi­fied and if it is not itself able to arrive at a satis­factory solu­tion, to resolve that case by mutual agre­e­ment with the com­pe­tent aut­ho­rity of the other Contracting State, with a view to the avo­i­dance of tax­a­tion not in accor­dance with the pro­vi­sions of this Con­ven­tion. Any agre­e­ment reached shall be imple­men­ted notwit­h­stan­ding any time limits in the dome­stic laws of the Contracting Sta­tes.
   3. The com­pe­tent aut­ho­ri­ties of the Contracting Sta­tes shall ende­a­vour to resolve by mutual agre­e­ment any dif­ficul­ties or doubts ari­sing as to the inter­pre­ta­tion or appli­ca­tion of this Con­ven­tion. They may also con­sult toget­her for the eli­mi­na­tion of double tax­a­tion in cases not pro­vi­ded for in this Con­ven­tion.
   4. The com­pe­tent aut­ho­ri­ties of the Contracting Sta­tes may com­mu­ni­cate with each other directly for the pur­pose of reaching an agre­e­ment in the sense of the pre­ce­ding paragraphs of this Article.
   5. Where,

(a) under paragraph 1, a per­son has pre­sen­ted a case to the com­pe­tent aut­ho­rity of a Contracting State on the basis that the actions of one or both of the Contracting Sta­tes have resul­ted for that per­son in tax­a­tion not in accor­dance with the pro­vi­sions of this Con­ven­tion, and

(b) the com­pe­tent aut­ho­ri­ties are unable to reach an agre­e­ment to resolve that case pur­su­ant to paragraph 2 wit­hin three years from the pre­sen­ta­tion of the case to the com­pe­tent aut­ho­rity of the other Contracting State,
any unre­sol­ved issues ari­sing from the case shall be sub­mitted to arbitra­tion if the per­son so requests. These unre­sol­ved issues shall not, however, be sub­mitted to arbitra­tion if a deci­sion on these issues has alre­ady been ren­de­red by a court or admi­nist­ra­tive tri­bu­nal of eit­her Contracting State. Unless a per­son directly affec­ted by the case does not accept the mutual agre­e­ment that imple­ments the arbitra­tion deci­sion, that deci­sion shall be bin­ding on both Contracting Sta­tes and shall be imple­men­ted notwit­h­stan­ding any time limits in the dome­stic laws of these Contracting Sta­tes. The com­pe­tent aut­ho­ri­ties of the Contracting Sta­tes shall by mutual agre­e­ment settle the mode of appli­ca­tion of this paragraph.
   6. For the pur­po­ses of app­ly­ing the pro­vi­sions of paragraph 5:

(a) The com­pe­tent aut­ho­ri­ties shall by mutual agre­e­ment establish a pro­ce­dure in order to ensure that an arbitra­tion deci­sion will be imple­men­ted wit­hin two years from a request for arbitra­tion as refer­red to in paragraph 5 unless actions or inac­tion of a per­son directly affec­ted by the case pre­sen­ted pur­su­ant to that paragraph hin­der the reso­lu­tion of the case or unless the com­pe­tent aut­ho­ri­ties and that per­son agree other­wise.

(b) An arbitra­tion panel shall be established in accor­dance with the following rules:

(i) An arbitra­tion panel shall con­sist of three arbitra­tors with exper­tise or expe­ri­ence in inter­na­tio­nal tax mat­ters.

(ii) Each com­pe­tent aut­ho­rity shall appoint one arbitra­tor who may be its natio­nal. The two arbitra­tors appoin­ted by the com­pe­tent aut­ho­ri­ties shall appoint the third arbitra­tor who ser­ves as the chair of the arbitra­tion panel in accor­dance with the pro­ce­du­res agreed by the com­pe­tent aut­ho­ri­ties.

(iii) All arbitra­tors shall not be employees of the tax aut­ho­ri­ties of the Contracting Sta­tes, nor have had dealt with the case pre­sen­ted pur­su­ant to paragraph 1 in any capa­city. Unless other­wise agreed by the com­pe­tent aut­ho­ri­ties of the Contracting Sta­tes, the third arbitra­tor shall not be a natio­nal of eit­her Contracting State.

(iv) The com­pe­tent aut­ho­ri­ties shall ensure that all arbitra­tors and their staff agree, in sta­te­ments sent to each com­pe­tent aut­ho­rity, prior to their acting in an arbitra­tion pro­cee­ding, to abide by and be sub­ject to the same con­fi­den­ti­a­lity and non-​disclosure obli­ga­tions descri­bed in paragraph 2 of Article 25 and under the appli­cable dome­stic laws of the Contracting Sta­tes.

(v) Each com­pe­tent aut­ho­rity shall bear the costs of its appoin­ted arbitra­tor and its own expen­ses. The costs of the chair of an arbitra­tion panel and other expen­ses asso­ci­a­ted with the con­duct of the pro­cee­dings shall be borne by the com­pe­tent aut­ho­ri­ties in equal sha­res.

(c) The com­pe­tent aut­ho­ri­ties shall pro­vide the infor­ma­tion neces­sary for the arbitra­tion deci­sion to all arbitra­tors and their staff wit­hout undue delay.

(d) An arbitra­tion deci­sion shall be tre­a­ted as follows:

(i) An arbitra­tion deci­sion has no for­mal pre­ce­den­tial value.

(ii) An arbitra­tion deci­sion shall be final, unless that deci­sion is found to be unen­for­ce­able by the courts of one of the Contracting Sta­tes due to a vio­la­tion of paragraph 5, of this paragraph or of any pro­ce­du­ral rule deter­mi­ned in accor­dance with sub-​paragraph (a) of this paragraph that may rea­so­nably have affec­ted the deci­sion. If the deci­sion is found to be unen­for­ce­able due to the vio­la­tion, the deci­sion shall be con­si­de­red not to have been made.

(e) Where, at any time after a request for arbitra­tion has been made and before the arbitra­tion panel has deli­ve­red a deci­sion to the com­pe­tent aut­ho­ri­ties and the per­son who made the request for arbitra­tion, the com­pe­tent aut­ho­ri­ties have sol­ved all the unre­sol­ved issues sub­mitted to the arbitra­tion, the case shall be con­si­de­red as sol­ved pur­su­ant to paragraph 2 and no arbitra­tion deci­sion shall be pro­vi­ded.
   7. (a) The pro­vi­sions of paragraphs 5 and 6 shall not apply to cases fal­ling wit­hin paragraph 3 of Article 4 or to cases con­cer­ning the attri­bu­tion of capi­tal to a per­ma­nent establish­ment under Article 7.

(b) Notwit­h­stan­ding the pro­vi­sions of paragraph 5, a case shall not be sub­mitted to arbitra­tion if the com­pe­tent aut­ho­ri­ties of both Contracting Sta­tes have agreed that the case is not sui­table for reso­lu­tion through arbitra­tion.

Article 25

Exchange of infor­ma­tion
   1. The com­pe­tent aut­ho­ri­ties of the Contracting Sta­tes shall exchange such infor­ma­tion as is fore­se­e­ably rele­vant for car­ry­ing out the pro­vi­sions of this Con­ven­tion or to the admi­nist­ra­tion or enfor­ce­ment of the dome­stic laws con­cer­ning taxes of every kind and descrip­tion impo­sed on behalf of the Contracting Sta­tes, or of their poli­ti­cal sub­di­vi­sions or local aut­ho­ri­ties, inso­far as the tax­a­tion the­reun­der is not cont­rary to this Con­ven­tion. The exchange of infor­ma­tion is not restric­ted by Articles 1 and 2.
   2. Any infor­ma­tion recei­ved under paragraph 1 by a Contracting State shall be tre­a­ted as sec­ret in the same man­ner as infor­ma­tion obtai­ned under the dome­stic laws of that Contracting State and shall be disclo­sed only to per­sons or aut­ho­ri­ties (inclu­ding courts and admi­nist­ra­tive bodies) con­cer­ned with the assess­ment or col­lec­tion of, the enfor­ce­ment or pro­secu­tion in respect of, the deter­mi­na­tion of appe­als in rela­tion to the taxes refer­red to in paragraph 1, or the over­sight of the above. Such per­sons or aut­ho­ri­ties shall use the infor­ma­tion only for such pur­po­ses. They may disclose the infor­ma­tion in pub­lic court pro­cee­dings or in judi­cial deci­sions. Notwit­h­stan­ding the fore­go­ing, infor­ma­tion recei­ved by a Contracting State may be used for other pur­po­ses when such infor­ma­tion may be used for such other pur­po­ses under the laws of both Contracting Sta­tes and the com­pe­tent aut­ho­rity of the Contracting State sup­p­ly­ing the infor­ma­tion aut­ho­ri­zes such use.
   3. In no case shall the pro­vi­sions of paragraphs 1 and 2 be con­strued so as to impose on a Contracting State the obli­ga­tion:

(a) to carry out admi­nist­ra­tive mea­su­res at vari­ance with the laws and admi­nist­ra­tive practice of that or of the other Contracting State;

(b) to sup­ply infor­ma­tion which is not obtai­nable under the laws or in the nor­mal course of the admi­nist­ra­tion of that or of the other Contracting State;

(c) to sup­ply infor­ma­tion which would disclose any trade, busi­ness, indust­rial, com­mer­cial or pro­fes­sio­nal sec­ret or trade pro­cess, or infor­ma­tion, the disclo­sure of which would be cont­rary to pub­lic policy (ordre pub­lic);

(d) to obtain or pro­vide infor­ma­tion that would reveal con­fi­den­tial com­mu­ni­ca­tions between a cli­ent and an attor­ney, soli­ci­tor or other admitted legal repre­sen­ta­tive where such com­mu­ni­ca­tions are:

(i) pro­du­ced for the pur­po­ses of seek­ing or pro­vi­ding legal advice; or

(ii) pro­du­ced for the pur­po­ses of use in exis­ting or con­temp­la­ted legal pro­cee­dings.
   4. If infor­ma­tion is reques­ted by a Contracting State in accor­dance with this Article, the other Contracting State shall use its infor­ma­tion gat­he­ring mea­su­res to obtain the reques­ted infor­ma­tion, even though that other Contracting State may not need such infor­ma­tion for its own tax pur­po­ses.
The obli­ga­tion con­tai­ned in the pre­ce­ding sen­tence is sub­ject to the limi­ta­tions of paragraph 3 but in no case shall such limi­ta­tions be con­strued to per­mit a Contracting State to decline to sup­ply infor­ma­tion solely because it has no dome­stic inte­rest in such infor­ma­tion.
   5. In no case shall the pro­vi­sions of paragraph 3 be con­strued to per­mit a Contracting State to decline to sup­ply infor­ma­tion solely because the infor­ma­tion is held by a bank, other finan­cial insti­tu­tion, nomi­nee or per­son acting in an agency or a fidu­ci­ary capa­city or because it rela­tes to owners­hip inte­rests in a per­son.

Article 25A

Assistance in reco­very
   1. The Contracting Sta­tes shall lend assistance to each other in the col­lec­tion of revenue claims. This assistance is not restric­ted by Articles 1 and 2.
   2. The term "revenue claim" as used in this Article means an amount owed in respect of the following taxes, inso­far as the tax­a­tion the­reun­der is not cont­rary to this Con­ven­tion or any other instru­ment to which the Contracting Sta­tes are par­ties, as well as inte­rest, admi­nist­ra­tive penal­ties, sur­char­ges and costs of col­lec­tion or con­ser­vancy rela­ted to such amount:

(a) in the case of Japan:

(i) the income tax;

(ii) the cor­po­ra­tion tax;

(iii) the spe­cial income tax for recon­struc­tion;

(iv) the spe­cial cor­po­ra­tion tax for recon­struc­tion;

(v) the con­sump­tion tax;

(vi) the inhe­ri­tance tax; and

(vii) the gift tax;

(b) in the case of Swe­den:

(i) the natio­nal income tax;

(ii) the wit­h­hol­ding tax on divi­dends;

(iii) the income tax on non-​residents;

(iv) the income tax on non-​resident artis­tes and athle­tes;

(v) the muni­ci­pal income tax;

(vi) the value added tax;

(vii) the real estate tax;

(viii) the net wealth tax;

(ix) the inhe­ri­tance tax; and

(x) the gift tax;

(c) any iden­ti­cal or sub­stan­ti­ally simi­lar taxes that are impo­sed after the date of sig­na­ture of the Pro­tocol sig­ned at Stock­holm on 5 Decem­ber 2013 amen­ding this Con­ven­tion as amen­ded by the Pro­tocol sig­ned at Stock­holm on 19 Feb­ru­ary 1999 in addi­tion to, or in place of, the taxes cove­red by sub-​paragraphs (a) and (b).

The com­pe­tent aut­ho­ri­ties of the Contracting Sta­tes shall notify each other of any sig­ni­fi­cant changes that have been made in their tax­a­tion laws.
   3. When a revenue claim of a Contracting State is enfor­ce­able under the laws of that Contracting State and is owed by a per­son who, at that time, can­not, under the laws of that Contracting State, pre­vent its col­lec­tion, that revenue claim shall, at the request of the com­pe­tent aut­ho­rity of that Contracting State, be accep­ted for pur­po­ses of col­lec­tion by the com­pe­tent aut­ho­rity of the other Contracting State. That revenue claim shall be col­lec­ted by that other Contracting State in accor­dance with the pro­vi­sions of its laws appli­cable to the enfor­ce­ment and col­lec­tion of its own taxes as if the revenue claim were a revenue claim of that other Contracting State that met the con­di­tions allowing that other Contracting State to make a request under this paragraph.
   4. When a revenue claim of a Contracting State is a claim in respect of which that Contracting State may, under its law, take mea­su­res of con­ser­vancy with a view to ensure its col­lec­tion, that revenue claim shall, at the request of the com­pe­tent aut­ho­rity of that Contracting State, be accep­ted for pur­po­ses of taking mea­su­res of con­ser­vancy by the com­pe­tent aut­ho­rity of the other Contracting State. That other Contracting State shall take mea­su­res of con­ser­vancy in respect of that revenue claim in accor­dance with the pro­vi­sions of its laws as if the revenue claim were a revenue claim of that other Contracting State even if, at the time when such mea­su­res are applied, the revenue claim is not enfor­ce­able in the first-​mentioned Contracting State or is owed by a per­son who has a right to pre­vent its col­lec­tion.
   5. Notwit­h­stan­ding the pro­vi­sions of paragraphs 3 and 4, a revenue claim accep­ted by a Contracting State for pur­po­ses of paragraph 3 or 4 shall not, in that Contracting State, be sub­ject to the time limits or accor­ded any pri­o­rity appli­cable to a revenue claim under the laws of that Contracting State by rea­son of its nature as such. In addi­tion, a revenue claim accep­ted by a Contracting State for the pur­po­ses of paragraph 3 or 4 shall not, in that Contracting State, have any pri­o­rity appli­cable to that revenue claim under the laws of the other Contracting State. 6. Notwit­h­stan­ding the pro­vi­sions of paragraph 5, acts car­ried out by a Contracting State in the col­lec­tion of a revenue claim accep­ted by that Contracting State for pur­po­ses of paragraph 3 or 4, which, if they were car­ried out by the other Contracting State, would have the effect of sus­pen­ding, pro­lon­ging or inter­rup­ting the time limits appli­cable to the revenue claim accor­ding to the laws of that other Contracting State, shall have such effect under the laws of that other Contracting State. The first-​mentioned Contracting State shall inform the other Contracting State about such acts.
   7. Pro­cee­dings with respect to the existence, vali­dity or the amount of a revenue claim of a Contracting State shall not be brought before the courts or admi­nist­ra­tive bodies of the other Contracting State.
   8. Where, at any time after a request has been made by a Contracting State under paragraph 3 or 4 and before the other Contracting State has col­lec­ted and remitted the rele­vant revenue claim to the first-​mentioned Contracting State, the rele­vant revenue claim cea­ses to be

(a) in the case of a request under paragraph 3, a revenue claim of the first-​mentioned Contracting State that is enfor­ce­able under the laws of that Contracting State and is owed by a per­son who, at that time, can­not, under the laws of that Contracting State, pre­vent its col­lec­tion, or

(b) in the case of a request under paragraph 4, a revenue claim of the first-​mentioned Contracting State in respect of which that Contracting State may, under its laws, take mea­su­res of con­ser­vancy with a view to ensure its col­lec­tion the com­pe­tent aut­ho­rity of the first-​mentioned Contracting State shall promptly notify the com­pe­tent aut­ho­rity of the other Contracting State of that fact and, at the option of the other Contracting State, the first-​mentioned Contracting State shall eit­her sus­pend or withdraw its request.
   9. In no case shall the pro­vi­sions of this Article be con­strued so as to impose on a Contracting State the obli­ga­tion:

(a) to carry out admi­nist­ra­tive mea­su­res at vari­ance with the laws and admi­nist­ra­tive practice of that or of the other Contracting State;

(b) to carry out mea­su­res which would be cont­rary to pub­lic policy (ordre pub­lic);

(c) to pro­vide assistance if the other Contracting State has not pur­sued all rea­so­nable mea­su­res of col­lec­tion or con­ser­vancy, as the case may be, avai­lable under its laws or admi­nist­ra­tive practice;

(d) to pro­vide assistance in those cases where the admi­nist­ra­tive bur­den for that Contracting State is clearly dis­pro­por­tio­nate to the bene­fit to be deri­ved by the other Contracting State.
   10. Before assistance is lent under the pro­vi­sions of this Article, the com­pe­tent aut­ho­ri­ties of both Contracting Sta­tes shall agree upon the mode of appli­ca­tion of this Article, inclu­ding an agre­e­ment to ensure com­pa­rable levels of assistance to each of the Contracting Sta­tes. In par­ticu­lar, the com­pe­tent aut­ho­ri­ties of both Contracting Sta­tes shall agree on a limit to the num­ber of appli­ca­tions for assistance that a Contracting State may make in a par­ticu­lar year and a mini­mum mone­tary thres­hold for a revenue claim for which assistance is sought.

Article 26

Diplo­ma­tic agents and con­su­lar offi­cers

Not­hing in this Con­ven­tion shall affect the fiscal pri­vi­le­ges of diplo­ma­tic agents or con­su­lar offi­cers under the gene­ral rules of inter­na­tio­nal law or under the pro­vi­sions of spe­cial agre­e­ments.

Article 27

Entry into force
   1. This Con­ven­tion shall be rati­fied and the instru­ments of rati­fi­ca­tion shall be exchanged at Tokyo as soon as pos­sible.
   2. This Con­ven­tion shall enter into force on the thir­ti­eth day after the date of the exchange of instru­ments of rati­fi­ca­tion and shall have effect:

(a) in Japan:

as regards income for any tax­able year begin­ning on or after the first day of Janu­ary of the calen­dar year next following that in which this Con­ven­tion enters into force; and

(b) in Swe­den:

as regards income deri­ved on or after the first day of Janu­ary of the calen­dar year next following that in which this Con­ven­tion enters into force.
   3. The Con­ven­tion between Japan and Swe­den for the Avo­i­dance of Double Tax­a­tion and the Pre­ven­tion of Fiscal Eva­sion with respect to Taxes on Income sig­ned at Tokyo on Decem­ber 12, 1956, modi­fied and sup­ple­men­ted by the Pro­tocol sig­ned at Tokyo on April 15, 1964, shall ter­mi­nate and cease to have effect in respect of income to which this Con­ven­tion applies under the pro­vi­sions of paragraph 2.

Article 28

Ter­mi­na­tion

This Con­ven­tion shall con­ti­nue in effect inde­fi­ni­tely but eit­her Contracting State may, on or before the thir­ti­eth day of June of any calen­dar year begin­ning after the expi­ra­tion of a period of five years from the date of its entry into force, give to the other Contracting State, through the diplo­ma­tic chan­nel, writ­ten notice of ter­mi­na­tion and, in such event, this Con­ven­tion shall cease to have effect:

(a) in Japan:

as regards income for any tax­able year begin­ning on or after the first day of Janu­ary of the calen­dar year next following that in which the notice of ter­mi­na­tion is given; and

(b) in Swe­den:

as regards income deri­ved on or after the first day of Janu­ary of the calen­dar year next following that in which the notice of ter­mi­na­tion is given.

IN WIT­NESS WHE­REOF, the under­sig­ned, duly aut­ho­ri­zed the­reto by their respective Govern­ments, have sig­ned this Con­ven­tion.

DONE in Dupli­cate at Stock­holm on 21 Janu­ary 1983 in the Eng­lish lan­gu­age.

For the Govern­ment of Swe­den:

Lennart Bod­ström

For the Govern­ment of Japan:

Wataru Owada

(Över­sätt­ning)

Avtal mel­lan Sve­rige och Japan för att und­vika dub­bel­be­skatt­ning och för­hindra skat­te­flykt beträf­fande skat­ter på inkomst

Sve­ri­ges rege­ring och Japans rege­ring,
som öns­kar ingå ett nytt avtal för att und­vika dub­bel­be­skatt­ning och för­hindra skat­te­flykt beträf­fande skat­ter på inkomst,
har kom­mit över­ens om föl­jande:

Arti­kel 1

Per­so­ner på vilka avta­let tilläm­pas

Detta avtal tilläm­pas på per­so­ner som har hem­vist i en avtals­slu­tande stat eller i båda avtals­slu­tande sta­terna.

Arti­kel 2

Skat­ter som omfat­tas av avta­let
   1. De skat­ter som omfat­tas av detta avtal är:
      a) i Japan:
      1) inkomst­skat­ten;
      2) bolags­skat­ten;
      3) den sär­skilda rekon­struk­tions­skat­ten;
      4) den sär­skilda rekon­struk­tions­skat­ten för bolag; och
      5) de lokala skat­terna på invå­narna

(i det föl­jande benämnda "japansk skatt");
      b) i Sve­rige:
      1) den stat­liga inkomst­skat­ten;
      2) kupongskat­ten;
      3) den sär­skilda inkomst­skat­ten för utom­lands bosatta;
      4) den sär­skilda inkomst­skat­ten för utom­lands bosatta artis­ter m.fl.; och
      5) den kom­mu­nala inkomst­skat­ten

(i det föl­jande benämnda "svensk skatt").
   2. Detta avtal tilläm­pas även på skat­ter av samma eller i huvud­sak likar­tat slag - oav­sett om de är stat­liga eller lokala - som efter under­teck­nan­det av detta avtal påförs vid sidan av eller i stäl­let för de skat­ter som avses i punkt 1.
De behö­riga myn­dig­he­terna i de avtals­slu­tande sta­terna ska med­dela varandra väsent­liga änd­ringar som gjorts i respek­tive skat­te­lag­stift­ning inom rim­lig tid efter sådana änd­ringar.

Arti­kel 3

All­männa defi­ni­tio­ner
   1. Om inte sam­man­hanget för­an­le­der annat, har i detta avtal föl­jande uttryck nedan angi­ven bety­delse:
      a) "Japan" åsyf­tar, när det används i geo­gra­fisk bety­delse, Japans ter­ri­to­rium, vari inbe­grips dess ter­ri­to­ri­al­vat­ten, inom vil­ket de lagar som avser japansk skatt är i kraft, och allt område utan­för dess ter­ri­to­ri­al­vat­ten, däri inbe­gri­pet havs­bott­nen och den­nas under­lag, över vil­ket Japan har doms­rätt i enlig­het med folk­rät­tens all­männa reg­ler och inom vil­ket de lagar som avser japansk skatt är i kraft;
      b) "Sve­rige" åsyf­tar Konung­a­ri­ket Sve­rige och inbe­gri­per varje utan­för Sve­ri­ges ter­ri­to­ri­al­vat­ten belä­get område, inom vil­ket Sve­rige i över­ens­stäm­melse med folk­rät­tens all­männa reg­ler och enligt svensk lag äger utöva sina rät­tig­he­ter med avse­ende på utfors­kan­det och utnytt­jan­det av natur­till­gång­arna i havs­bott­nen eller i den­nas under­lag;
      c) "en avtals­slu­tande stat" och "den andra avtals­slu­tande sta­ten" åsyf­tar Japan eller Sve­rige bero­ende på sam­man­hanget;
      d) "skatt" avser japansk skatt eller svensk skatt bero­ende på sam­man­hanget;
      e) "per­son" inbe­gri­per fysisk per­son, bolag och annan sam­man­slut­ning;
      f) "bolag" åsyf­tar juri­disk per­son eller annan som vid beskatt­ningen behand­las såsom juri­disk per­son;
      g) "före­tag i en avtals­slu­tande stat" och "före­tag i den andra avtals­slu­tande sta­ten" åsyf­tar före­tag som bedrivs av per­son med hem­vist i en avtals­slu­tande stat, respek­tive före­tag som bedrivs av per­son med hem­vist i den andra avtals­slu­tande sta­ten;
      h) "med­bor­gare" åsyf­tar fysisk per­son som har med­bor­gar­skap i endera avtals­slu­tande sta­ten och juri­disk per­son som bil­dats eller orga­ni­se­rats enligt lag­stift­ningen i endera avtals­slu­tande sta­ten samt sam­man­slut­ning - som inte är juri­disk per­son men som vid beskatt­ningen i endera avtals­slu­tande sta­ten behand­las såsom juri­disk per­son - vil­ken bil­dats eller orga­ni­se­rats enligt lag­stift­ningen i denna avtals­slu­tande stat;
      i) "inter­na­tio­nell tra­fik" åsyf­tar trans­port med skepp eller luft­far­tyg som används av före­tag i en avtals­slu­tande stat utom då skep­pet eller luft­far­ty­get används ute­slu­tande mel­lan plat­ser i den andra avtals­slu­tande sta­ten;
      j) "behö­rig myn­dig­het" åsyf­tar:
      1) i Japan, finans­mi­nis­tern eller den­nes befull­mäk­ti­gade ombud;
      2) i Sve­rige, finans­mi­nis­tern, den­nes befull­mäk­ti­gade ombud eller den myn­dig­het åt vil­ken upp­dras att vara behö­rig myn­dig­het vid tillämp­ningen av detta avtal;
      k) "före­tag" åsyf­tar bedri­van­det av varje form av rörelse; och
      l) "rörelse" inne­fat­tar utö­van­det av fritt yrke och annan själv­stän­dig verk­sam­het.
   2. Då en avtals­slu­tande stat tilläm­par detta avtal anses, såvida inte sam­man­hanget för­an­le­der annat, varje uttryck som inte defi­ni­e­rats i avta­let, ha den bety­delse som uttryc­ket har enligt den avtals­slu­tande sta­tens lag­stift­ning i fråga om sådana skat­ter på vilka detta avtal till­läm­pas.

Arti­kel 4

Hem­vist
   1. Vid tillämp­ningen av detta avtal avser uttryc­ket "per­son med hem­vist i en avtals­slu­tande stat" per­son som enligt lag­stift­ningen i denna stat är skatt­skyl­dig där på grund av domi­cil, bosätt­ning, plats för huvud­kon­tor, plats för före­tags­led­ning eller annan lik­nande omstän­dig­het och inne­fat­tar också denna stat, dess offent­li­grätts­liga organ eller insti­tu­tio­ner, poli­tiska underav­del­ningar eller lokala myn­dig­he­ter samt en sådan pen­sions­fond som avses i arti­kel 21A punkt 7 d). Detta uttryck inbe­gri­per emel­ler­tid inte per­son som är skatt­skyl­dig i denna stat endast för inkomst från källa i denna stat.
   2. Då på grund av bestäm­mel­serna i punkt 1 fysisk per­son har hem­vist i båda avtals­slu­tande sta­terna, bestäms hans hem­vist på föl­jande sätt:
      a) han anses ha hem­vist endast i den stat där han har en bostad som sta­dig­va­rande står till hans för­fo­gande. Om han har en sådan bostad i båda sta­terna, anses han ha hem­vist endast i den stat med vil­ken hans per­son­liga och eko­no­miska för­bin­del­ser är star­kast (cent­rum för lev­nads­in­tres­sena);
      b) om det inte kan avgö­ras i vil­ken stat han har cent­rum för sina lev­nads­in­tres­sen eller om han inte i någon­dera sta­ten har en bostad som sta­dig­va­rande står till hans för­fo­gande, anses han ha hem­vist endast i den stat där han sta­dig­va­rande vis­tas;
      c) om han sta­dig­va­rande vis­tas i båda sta­terna eller om han inte vis­tas sta­dig­va­rande i någon av dem, anses han ha hem­vist endast i den stat där han är med­bor­gare;
      d) om han är med­bor­gare i båda sta­terna eller om han inte är med­bor­gare i någon av dem, ska de behö­riga myn­dig­he­terna i de avtals­slu­tande sta­terna avgöra frå­gan genom ömse­si­dig över­ens­kom­melse.
   3. Då på grund av bestäm­mel­serna i punkt 1 annan per­son än fysisk per­son har hem­vist i båda avtals­slu­tande sta­terna, ska de behö­riga myn­dig­he­terna i de avtals­slu­tande sta­terna genom ömse­si­dig över­ens­kom­melse söka avgöra i vil­ken avtals­slu­tande stat per­so­nen ska anses ha sitt hem­vist vid tillämp­ningen av detta avtal. I avsak­nad av en sådan över­ens­kom­melse ska per­so­nen i fråga inte vara berät­ti­gad till någon skat­te­lätt­nad eller något undan­tag från skatt enligt detta avtal.

Arti­kel 5

Fast drift­ställe
   1. Vid tillämp­ningen av detta avtal åsyf­tar uttryc­ket "fast drift­ställe" en sta­dig­va­rande plats för affärs­verk­sam­het, från vil­ken ett före­tags verk­sam­het helt eller del­vis bedrivs.
   2. Uttryc­ket "fast drift­ställe" inne­fat­tar sär­skilt:
      a) plats för före­tags­led­ning;
      b) filial;
      c) kon­tor;
      d) fabrik;
      e) verk­stad; och
      f) gruva, olje- eller gaskälla, sten­brott eller annan plats för utvin­ning av natur­till­gångar.
   3. Plats för byggnads-​, anläggnings-​ eller instal­la­tions­verk­sam­het utgör fast drift­ställe endast om verk­sam­he­ten pågår mer än tolv måna­der.
   4. Utan hin­der av före­gå­ende bestäm­mel­ser i denna arti­kel anses uttryc­ket "fast drift­ställe" inte inne­fatta:
      a) använd­ningen av anord­ningar ute­slu­tande för lag­ring, utställ­ning eller utläm­nande av före­ta­get till­hö­riga varor;
      b) inne­ha­vet av ett före­ta­get till­hö­rigt varu­la­ger ute­slu­tande för lag­ring, utställ­ning eller utläm­nande;
      c) inne­ha­vet av ett före­ta­get till­hö­rigt varu­la­ger ute­slu­tande för bear­bet­ning eller för­äd­ling genom annat före­tags försorg;
      d) inne­ha­vet av sta­dig­va­rande plats för affärs­verk­sam­het ute­slu­tande för inköp av varor eller inhäm­tande av upp­lys­ningar för före­ta­get;
      e) inne­ha­vet av sta­dig­va­rande plats för affärs­verk­sam­het ute­slu­tande för att för före­ta­get bedriva annan verk­sam­het av för­be­re­dande eller biträ­dande art; och
      f) inne­ha­vet av sta­dig­va­rande plats för affärs­verk­sam­het ute­slu­tande för att kom­bi­nera verk­sam­he­ter som anges i punk­terna a)-e), under för­ut­sätt­ning att hela den verk­sam­het som bedrivs från den sta­dig­va­rande plat­sen för affärs­verk­sam­het på grund av denna kom­bi­na­tion är av för­be­re­dande eller biträ­dande art.
   5. Om per­son, som inte är sådan obe­ro­ende repre­sen­tant på vil­ken bestäm­mel­serna i punkt 6 tilläm­pas, är verk­sam för ett före­tag samt i en avtals­slu­tande stat har och där regel­mäs­sigt använ­der full­makt att sluta avtal i före­ta­gets namn, anses detta före­tag - utan hin­der av bestäm­mel­serna i punk­terna 1 och 2 - ha fast drift­ställe i denna avtals­slu­tande stat i fråga om varje verk­sam­het som denna per­son bedri­ver för före­ta­get. Detta gäl­ler dock inte, om den verk­sam­het som denna per­son bedri­ver är begrän­sad till sådan som anges i punkt 4 och som - om den bedrevs från en sta­dig­va­rande plats för affärs­verk­sam­het - inte skulle göra denna sta­dig­va­rande plats för affärs­verk­sam­het till fast drift­ställe enligt bestäm­mel­serna i nämnda punkt.
   6. Före­tag anses inte ha fast drift­ställe i en avtals­slu­tande stat endast på den grund att före­ta­get bedri­ver affärs­verk­sam­het i denna avtals­slu­tande stat genom för­med­ling av mäk­lare, kom­mis­sio­när eller annan obe­ro­ende repre­sen­tant, under för­ut­sätt­ning att sådan per­son där­vid bedri­ver sin sed­van­liga affärs­verk­sam­het.
   7. Den omstän­dig­he­ten att ett bolag med hem­vist i en avtals­slu­tande stat kon­trol­le­rar eller kon­trol­le­ras av ett bolag med hem­vist i den andra avtals­slu­tande sta­ten eller ett bolag som bedri­ver affärs­verk­sam­het i denna andra avtals­slu­tande stat (antingen från fast drift­ställe eller på annat sätt), med­för inte i och för sig att något­dera bola­get utgör fast drift­ställe för det andra.

Arti­kel 6

Inkomst av fast egen­dom
   1. Inkomst, som per­son med hem­vist i en avtals­slu­tande stat för­vär­var av fast egen­dom belä­gen i den andra avtals­slu­tande sta­ten, får beskat­tas i denna andra avtals­slu­tande stat.
   2. Uttryc­ket "fast egen­dom" har den bety­delse som uttryc­ket har enligt lag­stift­ningen i den avtals­slu­tande stat där egen­do­men är belä­gen. Uttryc­ket inbe­gri­per dock all­tid till­be­hör till fast egen­dom, levande och döda inven­ta­rier i lant­bruk och skogs­bruk, rät­tig­he­ter på vilka bestäm­mel­serna i pri­vaträt­ten om fast egen­dom tilläm­pas, bygg­na­der, nytt­jan­de­rätt till fast egen­dom samt rätt till för­än­der­liga eller fasta ersätt­ningar för nytt­jan­det av eller rät­ten att nyttja mine­ral­fö­re­komst, källa eller annan natur­till­gång.
Skepp och luft­far­tyg anses inte vara fast egen­dom.
   3. Bestäm­mel­serna i punkt 1 tilläm­pas på inkomst som för­vär­vas genom ome­del­bart bru­kande, genom uthyr­ning eller annan använd­ning av fast egen­dom.
   4. Bestäm­mel­serna i punk­terna 1 och 3 till­läm­pas även på inkomst av fast egen­dom som till­hör före­tag.

Arti­kel 7

Inkomst av rörelse
   1. Inkomst av rörelse, som före­tag i en avtals­slu­tande stat för­vär­var, beskat­tas endast i denna avtals­slu­tande stat, såvida inte före­ta­get bedri­ver rörelse i den andra avtals­slu­tande sta­ten från där belä­get fast drift­ställe. Om före­ta­get bedri­ver rörelse på nyss angi­vet sätt, får före­ta­gets inkomst beskat­tas i den andra avtals­slu­tande sta­ten, men endast så stor del av den som är hän­för­lig till det fasta drift­stäl­let.
   2. Om före­tag i en avtals­slu­tande stat bedri­ver rörelse i den andra avtals­slu­tande sta­ten från där belä­get fast drift­ställe, hän­förs, om inte bestäm­mel­serna i punkt 3 för­an­le­der annat, i var­dera avtals­slu­tande sta­ten till det fasta drift­stäl­let den inkomst som det kan antas att drift­stäl­let skulle ha för­vär­vat om det varit ett fri­stående före­tag, som bedri­vit verk­sam­het av samma eller lik­nande slag under samma eller lik­nande vill­kor och själv­stän­digt avslu­tat affä­rer med det före­tag till vil­ket drift­stäl­let hör.
   3. Vid bestäm­man­det av fast drift­stäl­les inkomst med­ges avdrag för utgif­ter som upp­kom­mit för det fasta drift­stäl­let, härun­der inbe­gripna utgif­ter för före­ta­gets led­ning och all­männa för­valt­ning, oav­sett om utgif­terna upp­kom­mit i den avtals­slu­tande stat där det fasta drift­stäl­let är belä­get eller annor­stä­des.
   4. Inkomst hän­förs inte till fast drift­ställe endast av den anled­ningen att varor inköps genom det fasta drift­stäl­lets försorg för före­ta­get.
   5. Vid tillämp­ningen av bestäm­mel­serna i före­gå­ende punk­ter i denna arti­kel bestäms inkomst som är hän­för­lig till det fasta drift­stäl­let genom samma för­fa­rande år från år, såvida inte goda och till­räck­liga skäl för­an­le­der annat.
   6. Ingår i inkomst av rörelse inkomst­slag som behand­las sär­skilt i andra artik­lar av detta avtal, berörs bestäm­mel­serna i dessa artik­lar inte av reg­lerna i före­va­rande arti­kel.

Arti­kel 8

Sjö­fart och luft­fart
   1. Inkomst som före­tag i en avtals­slu­tande stat för­vär­var genom använd­ningen av skepp eller luft­far­tyg i inter­na­tio­nell tra­fik beskat­tas endast i denna avtals­slu­tande stat.
   2. Beträf­fande före­tag i en avtals­slu­tande stat som bedri­ver inter­na­tio­nell tra­fik genom använd­ningen av skepp eller luft­far­tyg gäl­ler, att sådant före­tag, om det är ett svenskt före­tag, är undan­ta­get från före­tags­skat­ten i Japan och, om det är ett japanskt före­tag, är undan­ta­get från varje svensk skatt lik­nande före­tags­skat­ten i Japan som fram­de­les kan komma att tas ut i Sve­rige.
   3. Bestäm­mel­serna i före­gå­ende punk­ter i denna arti­kel tilläm­pas även på inkomst som för­vär­vas genom del­ta­gande i en pool, ett gemen­samt före­tag eller en inter­na­tio­nell drifts­or­ga­ni­sa­tion.

Arti­kel 9

Före­tag med intres­se­ge­men­skap
   1. I fall då
      a) ett före­tag i en avtals­slu­tande stat direkt eller indi­rekt del­tar i led­ningen eller kon­trol­len av ett före­tag i den andra avtals­slu­tande sta­ten eller äger del i detta före­tags kapi­tal, eller
      b) samma per­so­ner direkt eller indi­rekt del­tar i led­ningen eller kon­trol­len av såväl ett före­tag i en avtals­slu­tande stat som ett före­tag i den andra avtals­slu­tande sta­ten eller äger del i båda dessa före­tags kapi­tal, iakt­tas föl­jande.

Om mel­lan före­ta­gen i fråga om han­dels­för­bin­del­ser eller finan­si­ella för­bin­del­ser avta­las eller före­skrivs vill­kor, som avvi­ker från dem som skulle ha avta­lats mel­lan av varandra obe­ro­ende före­tag, får all inkomst, som utan sådana vill­kor skulle ha till­kom­mit det ena före­ta­get men som på grund av vill­ko­ren i fråga inte till­kom­mit detta före­tag, inräk­nas i detta före­tags inkomst och beskat­tas i över­ens­stäm­melse där­med.
   2. I fall då en avtals­slu­tande stat, i enlig­het med bestäm­mel­serna i punkt 1, i inkoms­ten för ett före­tag i denna avtals­slu­tande stat inräk­nar - och i över­ens­stäm­melse där­med beskat­tar - inkomst, för vil­ken ett före­tag i den andra avtals­slu­tande sta­ten beskat­tats i denna andra avtals­slu­tande stat och för­ut­satt att de behö­riga myn­dig­he­terna i de avtals­slu­tande sta­terna, efter över­lägg­ning, är över­ens om att den sålunda inräk­nade inkoms­ten eller del av den är sådan som skulle ha till­kom­mit före­ta­get i den först­nämnda avtals­slu­tande sta­ten om de vill­kor som avta­lats mel­lan före­ta­gen hade varit sådana som skulle ha avta­lats mel­lan av varandra obe­ro­ende före­tag, ska denna andra avtals­slu­tande stat genom­föra veder­bör­lig juste­ring av det skat­te­be­lopp som påförts för inkoms­ten där. Vid sådan juste­ring iakt­tas övriga bestäm­mel­ser i detta avtal.

Arti­kel 10

Utdel­ning
   1. Utdel­ning från bolag med hem­vist i en avtals­slu­tande stat till per­son med hem­vist i den andra avtals­slu­tande sta­ten får beskat­tas i denna andra avtals­slu­tande stat.
   2. Utdel­ningen får emel­ler­tid beskat­tas även i den avtals­slu­tande stat där bola­get som beta­lar utdel­ningen har hem­vist, enligt lag­stift­ningen i denna avtals­slu­tande stat, men om den som har rätt till utdel­ningen har hem­vist i den andra avtals­slu­tande sta­ten får skat­ten inte över­stiga 10 pro­cent av utdel­ning­ens brut­to­be­lopp.
   3. Utan hin­der av bestäm­mel­serna i punkt 2 ska utdel­ning inte beskat­tas i den avtals­slu­tande stat där bola­get som beta­lar utdel­ningen har hem­vist, om den som har rätt till utdel­ningen har hem­vist i den andra avtals­slu­tande sta­ten och är ett bolag (med undan­tag för han­dels­bo­lag) som under en period av sex måna­der ome­del­bart före den dag då det bestäms vem som är berät­ti­gad till utdel­ningen har inne­haft, direkt eller indi­rekt, minst 10 pro­cent av det utde­lande bola­gets rös­te­tal. Uttryc­ket "han­dels­bo­lag" åsyf­tar vid tillämp­ningen av denna punkt inte en per­son som vid beskatt­ningen behand­las såsom juri­disk per­son i en avtals­slu­tande stat och har hem­vist i denna avtals­slu­tande stat.
   4. Bestäm­mel­serna i punk­terna 2 och 3 berör inte bola­gets beskatt­ning för vinst av vil­ken utdel­ningen beta­las.
   5. Bestäm­mel­serna i punkt 3 tilläm­pas inte på utdel­ning som beta­las av ett bolag som är berät­ti­gat till avdrag för läm­nad utdel­ning vid beskatt­ningen i den avtals­slu­tande stat där bola­get som beta­lar utdel­ningen har hem­vist.
   6. Utan hin­der av bestäm­mel­serna i punkt 1 är utdel­ning från bolag med hem­vist i Japan till bolag med hem­vist i Sve­rige undan­ta­gen från svensk skatt om utdel­ningen skulle ha varit undan­ta­gen enligt svensk lag­stift­ning om båda bola­gen varit svenska bolag. Detta gäl­ler emel­ler­tid endast om vins­ten av vil­ken utdel­ningen beta­las har varit före­mål för nor­mal bolags­skatt i Japan eller en inkomst­skatt jäm­för­lig där­med.
   7. Med uttryc­ket "utdel­ning" för­stås i denna arti­kel inkomst av aktier eller andra rät­tig­he­ter som inte är ford­ringar, med rätt till andel i vinst, samt inkomst av andra ande­lar i bolag, som enligt skat­te­lag­stift­ningen i den avtals­slu­tande stat där det utde­lande bola­get har hem­vist vid beskatt­ningen behand­las på samma sätt som inkomst av aktier.
   8. Bestäm­mel­serna i punk­terna 1, 2, 3, 4 och 5 tilläm­pas inte, om den som har rätt till utdel­ningen har hem­vist i en avtals­slu­tande stat och bedri­ver rörelse i den andra avtals­slu­tande sta­ten, där bola­get som beta­lar utdel­ningen har hem­vist, från där belä­get fast drift­ställe, samt den andel på grund av vil­ken utdel­ningen beta­las äger verk­ligt sam­band med det fasta drift­stäl­let. I sådant fall tilläm­pas bestäm­mel­serna i arti­kel 7.
   9. Om bolag med hem­vist i en avtals­slu­tande stat för­vär­var inkomst från den andra avtals­slu­tande sta­ten, får denna andra avtals­slu­tande stat inte beskatta utdel­ning som bola­get beta­lar, utom i den mån utdel­ningen beta­las till per­son med hem­vist i denna andra avtals­slu­tande stat eller i den mån den andel på grund av vil­ken utdel­ningen beta­las äger verk­ligt sam­band med fast drift­ställe i denna andra avtals­slu­tande stat, och ej hel­ler beskatta bola­gets icke utde­lade vinst, även om utdel­ningen eller den icke utde­lade vins­ten helt eller del­vis utgörs av inkomst som upp­kom­mit i denna andra avtals­slu­tande stat.

Arti­kel 11

Ränta
   1. Ränta, som här­rör från en avtals­slu­tande stat och som en per­son med hem­vist i den andra avtals­slu­tande sta­ten har rätt till, beskat­tas endast i denna andra avtals­slu­tande stat.
   2. Utan hin­der av bestäm­mel­serna i punkt 1, får ränta som här­rör från en avtals­slu­tande stat även beskat­tas i denna stat, enligt lag­stift­ningen i denna avtals­slu­tande stat, om rän­tans stor­lek är bero­ende av intäk­ter, för­sälj­ning, inkoms­ter, vinst eller annat kassa­flöde hos gäl­de­nä­ren eller denne när­stå­ende per­son, av vär­de­för­änd­ring på egen­dom till­hö­rig gäl­de­nä­ren eller denne när­stå­ende per­son eller av akti­eut­del­ning, utbe­tal­ning till bolags­man eller lik­nande utbe­tal­ning från gäl­de­nä­ren eller denne när­stå­ende per­son, eller av annan lik­nande ränta. Om den som har rätt till rän­tan har hem­vist i den andra avtals­slu­tande sta­ten får skat­ten dock inte över­stiga 10 pro­cent av rän­tans brut­to­be­lopp.
   3. Med uttryc­ket "ränta" för­stås i denna arti­kel inkomst av varje slags ford­ran, antingen den säker­ställts genom inteck­ning i fast egen­dom eller inte och antingen den med­för rätt till gäl­de­nä­rens vinst eller inte. Uttryc­ket avser sär­skilt inkomst av vär­de­pap­per som utfär­dats av sta­ten och inkomst av obli­ga­tio­ner eller deben­tu­res, däri inbe­gri­pet agi­o­be­lopp och vins­ter som hän­för sig till sådana vär­de­pap­per, obli­ga­tio­ner eller deben­tu­res. Uttryc­ket avser även varje annan inkomst som enligt lag­stift­ningen i den avtals­slu­tande stat var­i­från inkoms­ten här­rör vid beskatt­ningen behand­las på samma sätt som inkomst av utlå­nade pengar. Straffav­gift på grund av sen betal­ning anses inte som ränta vid tillämp­ningen av denna arti­kel. Inkomst som avses i arti­kel 10 ska inte anses som ränta vid tillämp­ningen av detta avtal.
   4. Bestäm­mel­serna i punk­terna 1 och 2 till­läm­pas inte om den som har rätt till rän­tan har hem­vist i en avtals­slu­tande stat och bedri­ver rörelse i den andra avtals­slu­tande sta­ten från vil­ken rän­tan här­rör, från där belä­get fast drift­ställe, samt den ford­ran för vil­ken rän­tan beta­las äger verk­ligt sam­band med det fasta drift­stäl­let. I sådant fall tilläm­pas bestäm­mel­serna i arti­kel 7.
   5. Ränta anses här­röra från en avtals­slu­tande stat om utbe­ta­la­ren är den avtals­slu­tande sta­ten själv, lokal myn­dig­het eller per­son med hem­vist i denna avtals­slu­tande stat. Om emel­ler­tid den per­son som beta­lar rän­tan, antingen han har hem­vist i en avtals­slu­tande stat eller inte, i en avtals­slu­tande stat har fast drift­ställe i sam­band var­med den skuld upp­kom­mit på vil­ken rän­tan beta­las, och rän­tan belas­tar det fasta drift­stäl­let anses rän­tan här­röra från den avtals­slu­tande stat där det fasta drift­stäl­let finns.
   6. Då på grund av sär­skilda för­bin­del­ser mel­lan utbe­ta­la­ren och den som har rätt till rän­tan eller mel­lan dem båda och annan per­son rän­te­be­lop­pet, med hän­syn till den ford­ran för vil­ken rän­tan beta­las, över­sti­ger det belopp som skulle ha avta­lats mel­lan utbe­ta­la­ren och den som har rätt till rän­tan om sådana för­bin­del­ser inte före­le­gat, tilläm­pas bestäm­mel­serna i denna arti­kel endast på sist­nämnda belopp. I sådant fall beskat­tas över­skju­tande belopp enligt lag­stift­ningen i var­dera avtals­slu­tande sta­ten med iakt­ta­gande av övriga bestäm­mel­ser i detta avtal.

Arti­kel 12

Royalty
   1. Royalty, som här­rör från en avtals­slu­tande stat och som en per­son med hem­vist i den andra avtals­slu­tande sta­ten har rätt till, beskat­tas endast i denna andra avtals­slu­tande stat.
   2. Med uttryc­ket "royalty" för­stås i denna arti­kel varje slags betal­ning som tas emot såsom ersätt­ning för nytt­jan­det av eller för rät­ten att nyttja upp­hovs­rätt till lit­te­rärt, konst­när­ligt eller veten­skap­ligt verk, häri inbe­gri­pet bio­graf­film och fil­mer eller band för radio-​ eller tele­vi­sions­ut­sänd­ning, patent, varu­märke, möns­ter eller modell, rit­ning, hem­ligt recept eller hem­lig till­verk­nings­me­tod, eller för upp­lys­ning om erfa­ren­hets­rön av indust­ri­ell, kom­mer­si­ell eller veten­skap­lig natur.
   3. Bestäm­mel­serna i punkt 1 tilläm­pas inte om den som har rätt till royal­tyn har hem­vist i en avtals­slu­tande stat och bedri­ver rörelse i den andra avtals­slu­tande sta­ten, från vil­ken royal­tyn här­rör, från där belä­get fast drift­ställe, samt den rät­tig­het eller egen­dom i fråga om vil­ken royal­tyn beta­las äger verk­ligt sam­band med det fasta drift­stäl­let. I sådant fall tilläm­pas bestäm­mel­serna i arti­kel 7.
   4. Då på grund av sär­skilda för­bin­del­ser mel­lan utbe­ta­la­ren och den som har rätt till royal­tyn eller mel­lan dem båda och annan per­son royal­ty­be­lop­pet, med hän­syn till det nytt­jande, den rätt eller den upp­lys­ning för vil­ken royal­tyn beta­las, över­sti­ger det belopp som skulle ha avta­lats mel­lan utbe­ta­la­ren och den som har rätt till royal­tyn om sådana för­bin­del­ser inte före­le­gat, tilläm­pas bestäm­mel­serna i denna arti­kel endast på sist­nämnda belopp. I sådant fall beskat­tas över­skju­tande belopp enligt lag­stift­ningen i var­dera avtals­slu­tande sta­ten med iakt­ta­gande av övriga bestäm­mel­ser i detta avtal.

Arti­kel 13

Rea­li­sa­tions­vinst
   1. Vinst, som per­son med hem­vist i en avtals­slu­tande stat för­vär­var på grund av över­lå­telse av sådan fast egen­dom som avses i arti­kel 6 och som är belä­gen i den andra avtals­slu­tande sta­ten, får beskat­tas i denna andra avtals­slu­tande stat.
   2. Vinst på grund av över­lå­telse av egen­dom, annan än fast egen­dom, som utgör del av rörel­se­till­gång­arna i fast drift­ställe, vil­ket ett före­tag i en avtals­slu­tande stat har i den andra avtals­slu­tande sta­ten, får beskat­tas i denna andra avtals­slu­tande stat. Det­samma gäl­ler vinst på grund av över­lå­telse av sådant fast drift­ställe (för sig eller till­sam­mans med hela före­ta­get).
   3. Vinst, som per­son med hem­vist i en avtals­slu­tande stat för­vär­var på grund av över­lå­telse av skepp eller luft­far­tyg som används i inter­na­tio­nell tra­fik och annan egen­dom än fast egen­dom som är hän­för­lig till använd­ningen av sådana skepp eller luft­far­tyg, beskat­tas endast i denna avtals­slu­tande stat.

Arti­kel 14 (Upp­hävd)

Arti­kel 15

Enskild tjänst
   1. Om inte bestäm­mel­serna i artik­larna 16 och 18 för­an­le­der annat, beskat­tas lön och annan lik­nande ersätt­ning, med undan­tag för pen­sion, som per­son med hem­vist i en avtals­slu­tande stat upp­bär på grund av anställ­ning, endast i denna avtals­slu­tande stat, såvida inte arbe­tet utförs i den andra avtals­slu­tande sta­ten. Om arbe­tet utförs i denna andra avtals­slu­tande stat, får ersätt­ning som upp­bärs för arbe­tet beskat­tas där.
   2. Utan hin­der av bestäm­mel­serna i punkt 1 beskat­tas ersätt­ning, som per­son med hem­vist i en avtals­slu­tande stat upp­bär för arbete som utförs i den andra avtals­slu­tande sta­ten, endast i den först­nämnda avtals­slu­tande sta­ten, om:
      a) mot­ta­ga­ren vis­tas i den andra avtals­slu­tande sta­ten under tids­pe­riod eller tids­pe­ri­o­der som sam­man­lagt inte över­sti­ger 183 dagar under en tolv­må­na­ders­pe­riod som bör­jar eller slu­tar under beskatt­nings­å­ret i fråga; och
      b) ersätt­ningen beta­las av arbets­gi­vare som inte har hem­vist i den andra avtals­slu­tande sta­ten eller på den­nes väg­nar, samt
      c) ersätt­ningen inte belas­tar fast drift­ställe som arbets­gi­va­ren har i den andra avtals­slu­tande sta­ten.
   3. Utan hin­der av bestäm­mel­serna i före­gå­ende punk­ter i denna arti­kel får ersätt­ning för arbete, som utförs ombord på skepp eller luft­far­tyg som används i inter­na­tio­nell tra­fik av före­tag i en avtals­slu­tande stat, beskat­tas i denna avtals­slu­tande stat.

Arti­kel 16

Sty­rel­se­ar­vode

Sty­rel­se­ar­vode och annan lik­nande ersätt­ning, som per­son med hem­vist i en avtals­slu­tande stat upp­bär i egen­skap av med­lem i sty­relse eller annat lik­nande organ i bolag med hem­vist i den andra avtals­slu­tande sta­ten, får beskat­tas i denna andra avtals­slu­tande stat.

Arti­kel 17

Artis­ter och idrotts­män
   1. Utan hin­der av bestäm­mel­serna i artik­larna 7 och 15 får inkomst, som per­son med hem­vist i en avtals­slu­tande stat för­vär­var genom sin per­son­liga verk­sam­het i den andra avtals­slu­tande sta­ten i egen­skap av artist, såsom teater-​ eller film­skå­de­spe­lare, radio-​ eller tele­vi­sions­ar­tist eller musi­ker, eller av idrotts­man, beskat­tas i denna andra avtals­slu­tande stat.

Sådan inkomst undan­tas emel­ler­tid från beskatt­ning i denna andra avtals­slu­tande stat om fysisk per­son med hem­vist i den först­nämnda avtals­slu­tande sta­ten utö­var sådan verk­sam­het enligt ett sär­skilt pro­gram för kul­tu­rellt utbyte som rege­ring­arna i de båda avtals­slu­tande sta­terna har kom­mit över­ens om.
   2. I fall då inkomst genom per­son­lig verk­sam­het, som artist eller idrotts­man utö­var i denna egen­skap, inte till­fal­ler artis­ten eller idrotts­man­nen själv utan annan per­son, får denna inkomst, utan hin­der av bestäm­mel­serna i artik­larna 7 och 15, beskat­tas i den avtals­slu­tande stat där artis­ten eller idrotts­man­nen utö­var verk­sam­he­ten.

Sådan inkomst undan­tas emel­ler­tid från beskatt­ning i denna avtals­slu­tande stat om inkoms­ten för­vär­vas genom verk­sam­het som fysisk per­son med hem­vist i den andra avtals­slu­tande sta­ten utö­var enligt ett sär­skilt pro­gram för kul­tu­rellt utbyte som rege­ring­arna i de båda avtals­slu­tande sta­terna har kom­mit över­ens om och inkoms­ten till­fal­ler annan per­son som har hem­vist i denna andra avtals­slu­tande stat.

Arti­kel 18

Offent­lig tjänst
   1. a) Ersätt­ning (med undan­tag för pen­sion), som beta­las av en avtals­slu­tande stat eller dess lokala myn­dig­he­ter till fysisk per­son på grund av offent­ligt upp­drag i denna avtals­slu­tande stats eller dess lokala myn­dig­he­ters tjänst, beskat­tas endast i denna avtals­slu­tande stat.
      b) Sådan ersätt­ning beskat­tas emel­ler­tid endast i den andra avtals­slu­tande sta­ten om arbe­tet utförs i denna andra avtals­slu­tande stat och per­so­nen i fråga har hem­vist i denna andra avtals­slu­tande stat och:
      1) är med­bor­gare i denna andra avtals­slu­tande stat; eller
      2) inte fick hem­vist i denna andra avtals­slu­tande stat ute­slu­tande för att utföra arbe­tet.
   2. a) Pen­sion, som beta­las av, eller från fon­der till vilka bidrag läm­nas av, en avtals­slu­tande stat eller dess lokala myn­dig­he­ter till fysisk per­son på grund av arbete som utförts i denna avtals­slu­tande stats eller dess lokala myn­dig­he­ters tjänst, beskat­tas endast i denna avtals­slu­tande stat.
      b) Sådan pen­sion beskat­tas emel­ler­tid endast i den andra avtals­slu­tande sta­ten om per­so­nen i fråga har hem­vist och är med­bor­gare i denna andra avtals­slu­tande stat.
   3. Bestäm­mel­serna i artik­larna 15, 16, 17 och 21 tilläm­pas på ersätt­ning och pen­sion som beta­las på grund av arbete som utförts i sam­band med rörelse som bedrivs av en avtals­slu­tande stat eller dess lokala myn­dig­he­ter.

Arti­kel 19

Stu­de­rande

Stu­de­rande eller affärsprak­ti­kant, som har eller ome­del­bart före vis­telse i en avtals­slu­tande stat hade hem­vist i den andra avtals­slu­tande sta­ten och som vis­tas i den först­nämnda avtals­slu­tande sta­ten ute­slu­tande för sin under­vis­ning eller utbild­ning, undan­tas från beskatt­ning i den först­nämnda avtals­slu­tande sta­ten för belopp som han erhål­ler för sitt uppe­hälle, sin under­vis­ning eller utbild­ning, under för­ut­sätt­ning att belop­pen beta­las till honom från källa utan­för denna först­nämnda avtals­slu­tande stat.

Arti­kel 20

Svenska oskif­tade döds­bon
   1. I fall då enligt bestäm­mel­serna i detta avtal per­son med hem­vist i Japan är berät­ti­gad till befri­else från eller ned­sätt­ning av svensk skatt, ska mot­sva­rande befri­else eller ned­sätt­ning med­ges oskif­tat dödsbo i den mån en eller flera av döds­bo­de­lä­gare har hem­vist i Japan.
   2. Svensk skatt på oskif­tat dödsbo ska, i den mån inkoms­ten till­kom­mer döds­bo­de­lä­gare med hem­vist i Japan, avräk­nas mot japansk skatt som utgår på denna inkomst i enlig­het med bestäm­mel­serna i arti­kel 22 punkt 1.

Arti­kel 21

Annan inkomst
   1. Inkomst som per­son med hem­vist i en avtals­slu­tande stat för­vär­var och som inte behand­las i före­gå­ende artik­lar i detta avtal beskat­tas endast i denna avtals­slu­tande stat, oav­sett var­i­från inkoms­ten här­rör.
   2. Bestäm­mel­serna i punkt 1 tilläm­pas inte på inkomst, med undan­tag av inkomst av fast egen­dom som avses i arti­kel 6 punkt 2, om mot­ta­ga­ren av inkoms­ten har hem­vist i en avtals­slu­tande stat och bedri­ver rörelse i den andra avtals­slu­tande sta­ten från där belä­get fast drift­ställe, samt den rät­tig­het eller egen­dom i fråga om vil­ken inkoms­ten beta­las äger verk­ligt sam­band med det fasta drift­stäl­let. I sådant fall tilläm­pas bestäm­mel­serna i arti­kel 7.
   3. Inkomst vil­ken inte behand­las i före­gå­ende artik­lar i detta avtal, som per­son med hem­vist i en avtals­slu­tande stat för­vär­var och som här­rör från den andra avtals­slu­tande sta­ten, får, utan hin­der av bestäm­mel­serna i före­gå­ende punk­ter i denna arti­kel, beskat­tas i denna andra avtals­slu­tande stat.

Arti­kel 21A

Begräns­ning av för­må­ner
   1. Om inte annat anges i denna arti­kel så ska en per­son med hem­vist i en avtals­slu­tande stat, som upp­bär sådan inkomst som anges i arti­kel 10 punkt 3 eller i artik­larna 11 eller 12 som här­rör från den andra avtals­slu­tande sta­ten, vara berät­ti­gad till för­må­ner enligt nämnda bestäm­mel­ser ett visst beskatt­ningsår endast om per­so­nen är en kva­li­fi­ce­rad per­son enligt punkt 2 samt upp­fyl­ler de sär­skilda vill­kor som anges för sådana för­må­ner i nämnda bestäm­mel­ser.
   2. En per­son med hem­vist i en avtals­slu­tande stat är en kva­li­fi­ce­rad per­son med avse­ende på ett visst beskatt­ningsår endast om per­so­nen är:
      a) en fysisk per­son;
      b) en avtals­slu­tande stat, dess offent­li­grätts­liga organ, poli­tiska underav­del­ningar eller lokala myn­dig­he­ter, eller Japans Riks­bank eller Sve­ri­ges Riks­bank;
      c) ett bolag, om dess vik­ti­gaste akti­e­slag är note­rade på en erkänd aktie­börs som nämns i punkt 7 c) 1) eller 2) och regel­mäs­sigt omsätts på en eller flera erkända aktie­börser;
      d) en pen­sions­fond, om vid utgången av när­mast före­gå­ende beskatt­ningsår mer än 50 pro­cent av pen­sions­fon­dens för­månsta­gare, med­lem­mar eller del­ta­gare var fysiska per­so­ner med hem­vist i endera avtals­slu­tande sta­ten;
      e) en orga­ni­sa­tion som har bil­dats enligt lag­stift­ningen i en avtals­slu­tande stat och som drivs ute­slu­tande i reli­giöst, väl­gö­rande, utbild­nings­främ­jande, veten­skap­ligt, artis­tiskt, kul­tu­rellt eller all­män­nyt­tigt syfte, men endast om hela eller delar av dess inkomst kan vara undan­ta­gen från beskatt­ning enligt den avtals­slu­tande sta­tens lag­stift­ning; eller
      f) en per­son, som inte är en fysisk per­son, om minst 50 pro­cent av rös­te­ta­let eller andra äga­ran­de­lar i per­so­nen inne­has direkt eller indi­rekt av per­so­ner med hem­vist i endera avtals­slu­tande sta­ten som är kva­li­fi­ce­rade per­so­ner enligt a), b), c), d) eller e) i denna punkt.
   3. Ett bolag med hem­vist i en avtals­slu­tande stat ska - även om det inte är en kva­li­fi­ce­rad per­son - vara berät­ti­gat till avtals­för­må­ner för sådana inkoms­ter som anges i arti­kel 10 punkt 3 eller artik­larna 11 eller 12, och som här­rör från den andra avtals­slu­tande sta­ten, om bola­get upp­fyl­ler de sär­skilda vill­kor som anges för sådana för­må­ner i nämnda bestäm­mel­ser samt minst 75 pro­cent av bola­gets rös­te­tal inne­has, direkt eller indi­rekt, av sju eller färre per­so­ner som upp­fyl­ler vill­ko­ren för att vara jäm­för­liga för­månsta­gare.
   4. I de fall punkt 2 f) och punkt 3 tilläm­pas:
      a) beträf­fande käll­skat­ter, ska en per­son med hem­vist i en avtals­slu­tande stat anses upp­fylla vill­ko­ren i dessa bestäm­mel­ser det beskatt­ningsår som inkoms­ten utbe­ta­las om per­so­nen upp­fyl­ler vill­ko­ren under den period av tolv måna­der som före­går utbe­tal­ningen (eller, beträf­fande utdel­ning, den dag då det bestäms vem som är berät­ti­gad till utdel­ningen),
      b) beträf­fande andra skat­ter, ska en per­son med hem­vist i en avtals­slu­tande stat anses upp­fylla vill­ko­ren i dessa bestäm­mel­ser avse­ende ett beskatt­ningsår om per­so­nen upp­fyl­ler vill­ko­ren under åtminstone hälf­ten av beskatt­nings­å­rets dagar.
   5. a) En per­son som har hem­vist i en avtals­slu­tande stat ska - även om per­so­nen inte är en kva­li­fi­ce­rad per­son - vara berät­ti­gad till för­må­ner för inkoms­ter enligt arti­kel 10 punkt 3 eller artik­larna 11 och 12 som här­rör från den andra avtals­slu­tande sta­ten, om:
      1) per­so­nen bedri­ver rörelse i den först­nämnda avtals­slu­tande sta­ten (med undan­tag för rörelse som består i att göra kapi­tal­pla­ce­ringar eller att för­valta inve­ste­ringar för per­so­nens egen räk­ning, såvida denna rörelse inte utgör bank-, försäkrings-​ eller vär­de­pap­pers­rö­relse som bedrivs av en bank, ett för­säk­rings­bo­lag eller en vär­de­pap­pers­hand­lare),
      2) inkoms­ten som här­rör från den andra avtals­slu­tande sta­ten för­vär­vas i sam­band med, eller är under­ord­nad, rörel­sen, och 3) per­so­nen upp­fyl­ler de sär­skilda vill­kor för att erhålla sådana för­må­ner som anges i nämnda punkt eller artik­lar.
      b) Om en per­son med hem­vist i en avtals­slu­tande stat upp­bär inkomst från rörelse som per­so­nen bedri­ver i den andra avtals­slu­tande sta­ten eller upp­bär inkomst som här­rör från den andra avtals­slu­tande sta­ten och som beta­las av en per­son med vil­ken den först­nämnda per­so­nen är i intres­se­ge­men­skap, på sätt som anges i arti­kel 9 punkt 1 a) eller b), ska, i för­hål­lande till sådan inkomst, vill­ko­ren i a) i denna punkt anses upp­fyllda endast om rörel­sen som bedrivs i den först­nämnda sta­ten är väsent­lig i för­hål­lande till den rörelse som bedrivs i den andra avtals­slu­tande sta­ten. Vid tillämp­ningen av denna punkt ska frå­gan om en rörelse är väsent­lig eller inte, avgö­ras med hän­syn tagen till samt­liga fakta och omstän­dig­he­ter.
      c) Vid bestäm­man­det av om en per­son bedri­ver rörelse i en avtals­slu­tande stat vid tillämp­ningen av a) i denna punkt, ska en rörelse bedri­ven av ett han­dels­bo­lag i vil­ket per­so­nen är bolags­man eller en rörelse bedri­ven av per­so­ner med vilka per­so­nen är när­stå­ende anses vara en rörelse bedri­ven av den per­so­nen. En per­son ska anses när­stå­ende till en annan per­son om en av per­so­nerna är den rätt­mä­tiga inne­ha­va­ren, direkt eller indi­rekt, av minst 50 pro­cent i den andra per­so­nen (eller, i fråga om ett bolag, minst 50 pro­cent av rös­te­ta­let i bola­get), eller, om en tredje per­son är den rätt­mä­tiga äga­ren, direkt eller indi­rekt, till minst 50 pro­cent av var och en av per­so­nerna (eller i fråga om bolag, minst 50 pro­cent av rös­te­ta­let i bola­get). En per­son ska dock all­tid anses när­stå­ende till en annan om den ena per­so­nen, med hän­syn tagen till samt­liga fakta och omstän­dig­he­ter, kon­trol­le­rar den andra eller om båda per­so­nerna kon­trol­le­ras av samma per­son eller per­so­ner.
   6. En per­son med hem­vist i en avtals­slu­tande stat som inte är en kva­li­fi­ce­rad per­son och som enligt punk­terna 3 eller 5 inte hel­ler är berät­ti­gad till för­må­ner för inkoms­ter som anges i arti­kel 10 punkt 3 eller artik­larna 11 och 12, ska ändå åtnjuta sådana för­må­ner om den behö­riga myn­dig­he­ten i den andra avtals­slu­tande sta­ten fin­ner, i enlig­het med dess lag­stift­ning och admi­nist­ra­tiva praxis, att eta­ble­ringen, för­vär­vet eller inne­ha­vet av en sådan per­son och bedri­van­det av dess verk­sam­het inte har som ett av sina huvud­sak­liga syf­ten att komma i åtnju­tande av sådana för­må­ner.
   7. Vid tillämp­ningen av denna arti­kel:
      a) åsyf­tar uttryc­ket "aktier" även depå­be­vis;
      b) åsyf­tar uttryc­ket "vik­ti­gaste akti­e­slag" det eller de akti­e­slag som repre­sen­te­rar majo­ri­te­ten av rös­te­ta­let i bola­get;
      c) åsyf­tar uttryc­ket "erkänd aktie­börs":
      1) varje aktie­börs som eta­ble­rats i enlig­het med den japanska Värdepappers-​ och bör­sla­gen ("Finan­cial Instru­ments and Exchange Law") (lag nr 25 från år 1948),
      2) Stock­holms­bör­sen, Nor­dic Growth Mar­ket (NGM) och varje annan aktie­börs som står under till­syn av Finansin­spek­tio­nen,
      3) den irländska aktie­bör­sen samt aktie­börserna i Ams­ter­dam, Brys­sel, Köpen­hamn, Düssel­dorf, Frank­furt, Ham­burg, Helsing­fors, Hong Kong, Lon­don, Madrid, Milano, New York, Oslo, Paris, Reyk­ja­vik, Riga, Seoul, Shang­hai, Sing­a­pore, Syd­ney, Tal­linn, Toronto, Wien, Vil­nius och Zürich, samt "NAS­DAQ"-​systemet, och
      4) varje annan aktie­börs som de behö­riga myn­dig­he­terna i de avtals­slu­tande sta­terna för tillämp­ningen av denna arti­kel kom­mer över­ens om,
      d) åsyf­tar uttryc­ket "pen­sions­fond" varje per­son som:
      1) är eta­ble­rad i enlig­het med lag­stift­ningen i en avtals­slu­tande stat,
      2) huvud­sak­li­gen är verk­sam för att admi­ni­strera eller till­han­da­hålla pen­sio­ner, pen­sions­för­må­ner eller annan lik­nande ersätt­ning, eller för att erhålla inkoms­ter till för­mån för andra pen­sions­fon­der, och
      3) är undan­ta­gen från skatt i den avtals­slu­tande sta­ten på inkomst från sådan verk­sam­het som anges ovan under 2), samt
      e) åsyf­tar uttryc­ket "jäm­för­lig för­månsta­gare":
      1) en per­son med hem­vist i en stat som har ett avtal för att und­vika dub­bel­be­skatt­ning och för­hindra skat­te­flykt med den avtals­slu­tande stat från vil­ken avtals­för­må­ner enligt detta avtal begärs och

aa) det avta­let inne­hål­ler bestäm­mel­ser om infor­ma­tions­ut­byte,
bb) per­so­nen är en kva­li­fi­ce­rad per­son enligt bestäm­mel­serna om begräns­ning av för­må­ner i det avta­let, eller om sådana bestäm­mel­ser inte finns, skulle ha varit en kva­li­fi­ce­rad per­son om avta­let hade haft bestäm­mel­ser mot­sva­rande de i punkt 2, och

cc) per­so­nen i enlig­het med det avta­let skulle vara berät­ti­gad, med avse­ende på inkomst som avses i arti­kel 10 punkt 3 eller i artik­larna 11 eller 12, en skat­te­sats för en sådan inkomst som är minst lika låg som den skat­te­sats som tilläm­pas enligt detta avtal, eller
      2) en kva­li­fi­ce­rad per­son i enlig­het med punkt 2 a), b), c), d) eller e).

Arti­kel 21B

För­mån­liga skat­te­re­gi­mer

Utan hin­der av övriga bestäm­mel­ser i detta avtal, om
      a) ett bolag med hem­vist i en avtals­slu­tande stat huvud­sak­li­gen för­vär­var sina inkoms­ter från andra sta­ter
      1) från finans-​ eller sjö­farts­verk­sam­het, eller
      2) genom att vara huvud­kon­tor, coor­di­na­tion centre eller en enhet som till­han­da­hål­ler admi­nist­ra­tiva eller andra tjäns­ter till en grupp av bolag som bedri­ver rörelse huvud­sak­li­gen i andra sta­ter, och
      b) sådan inkomst beskat­tas väsent­ligt lägre enligt lag­stift­ningen i denna avtals­slu­tande stat än inkoms­ter från finans-​ eller sjö­farts­verk­sam­het som bedrivs inom denna stat eller genom att vara huvud­kon­tor, coor­di­na­tion centre eller en enhet som till­han­da­hål­ler admi­nist­ra­tiva eller andra tjäns­ter till en grupp av bolag som bedri­ver rörelse i denna avtals­slu­tande stat,
ska de bestäm­mel­ser i detta avtal som med­ger undan­tag från eller ned­sätt­ning av skatt inte tilläm­pas på inkomst som sådant bolag för­vär­var och inte hel­ler på utdel­ning som beta­las av sådant bolag.

Arti­kel 21C

Pröv­ning av syf­tet

Lätt­na­der enligt detta avtal ska inte erhål­las om det huvud­sak­liga syf­tet, hos någon per­son som har infly­tande över till­ska­pan­det eller pla­ce­ringen av ande­lar eller egen­dom på grund av vil­ken inkoms­ten är beta­lad eller från vil­ken den här­rör, är att uppnå för­mån av detta avtal genom sådant till­ska­pande eller sådan pla­ce­ring.

Arti­kel 22

Und­vi­kande av dub­bel­be­skatt­ning
   1. Med beak­tande av lag­stift­ningen i Japan beträf­fande möj­lig­he­ten till avräk­ning mot japansk skatt, av skatt som beta­las i annat land än Japan gäl­ler föl­jande. Om en per­son med hem­vist i Japan upp­bär inkomst från Sve­rige som enligt bestäm­mel­serna i detta avtal får beskat­tas i Sve­rige, ska den svenska skatt som beta­las på denna inkomst avräk­nas mot den japanska skatt som påförs denna per­son. Avräk­nings­be­lop­pet får emel­ler­tid inte över­stiga sum­man av den japanska skat­ten som är hän­för­lig till denna inkomst.
   2. a) Med beak­tande av b) i denna punkt och arti­kel 10 punkt 6, om en per­son med hem­vist i Sve­rige för­vär­var inkomst som enligt bestäm­mel­serna i detta avtal får beskat­tas i Japan ska Sve­rige - med beak­tande av bestäm­mel­serna i svensk lag­stift­ning beträf­fande avräk­ning av utländsk skatt (även i den lydelse de fram­de­les kan få genom att änd­ras utan att den all­männa prin­cip som anges här änd­ras) - från den svenska skat­ten på inkoms­ten avräkna ett belopp mot­sva­rande den japanska skatt som erlagts på inkoms­ten.
      b) Om en per­son med hem­vist i Sve­rige erhål­ler inkomst som i enlig­het med detta avtal beskat­tas endast i Japan, får Sve­rige, vid fast­stäl­lande av skat­te­sat­sen för svensk pro­gres­siv skatt beakta den inkomst som ska beskat­tas endast i Japan.

Arti­kel 23

För­bud mot dis­kri­mi­ne­ring
   1. Med­bor­gare i en avtals­slu­tande stat ska inte i den andra avtals­slu­tande sta­ten bli före­mål för beskatt­ning eller där­med sam­man­häng­ande krav som är av annat slag eller mer tyng­ande än den beskatt­ning och där­med sam­man­häng­ande krav som med­bor­gare i denna andra avtals­slu­tande stat under samma för­hål­lan­den är eller kan bli under­kas­tad. Utan hin­der av bestäm­mel­serna i arti­kel 1 tilläm­pas denna bestäm­melse även på per­son som inte har hem­vist i en avtals­slu­tande stat eller i båda avtals­slu­tande sta­terna.
   2. Beskatt­ningen av ett fast drift­ställe, som före­tag i en avtals­slu­tande stat har i den andra avtals­slu­tande sta­ten, ska i denna andra stat inte vara mindre för­del­ak­tig än beskatt­ningen av ett före­tag i denna andra stat, som bedri­ver verk­sam­het av samma slag. Denna bestäm­melse anses inte med­föra skyl­dig­het för en avtals­slu­tande stat att medge per­so­ner med hem­vist i den andra avtals­slu­tande sta­ten sådana per­son­liga avdrag vid beskatt­ningen och sådan skat­te­be­fri­else eller skat­tened­sätt­ning på grund av civil­stånd eller för­sörj­nings­plikt mot familj som med­ges per­son med hem­vist i den egna sta­ten.
   3. Utom i de fall då bestäm­mel­serna i arti­kel 9 punkt 1, arti­kel 11 punkt 6 eller arti­kel 12 punkt 4 tilläm­pas, är ränta, royalty och annan betal­ning från före­tag i en avtals­slu­tande stat till per­son med hem­vist i den andra avtals­slu­tande sta­ten avdrags­gilla vid bestäm­man­det av den beskatt­nings­bara inkoms­ten för sådant före­tag på samma vill­kor som betal­ning till per­son med hem­vist i den först­nämnda avtals­slu­tande sta­ten.
   4. Före­tag i en avtals­slu­tande stat, vars kapi­tal helt eller del­vis ägs eller kon­trol­le­ras, direkt eller indi­rekt, av en eller flera per­so­ner med hem­vist i den andra avtals­slu­tande sta­ten, ska inte i den först­nämnda avtals­slu­tande sta­ten bli före­mål för beskatt­ning eller där­med sam­man­häng­ande krav som är av annat slag eller mer tyng­ande än den beskatt­ning och där­med sam­man­häng­ande krav som annat lik­nande före­tag i den först­nämnda avtals­slu­tande sta­ten är eller kan bli under­kas­tat.
   5. Utan hin­der av bestäm­mel­serna i arti­kel 2 tilläm­pas bestäm­mel­serna i före­va­rande arti­kel på skat­ter av varje slag och beskaf­fen­het.

Arti­kel 24

För­fa­ran­det vid ömse­si­dig över­ens­kom­melse
   1. Om en per­son anser att en avtals­slu­tande stat eller båda avtals­slu­tande sta­terna vid­ta­git åtgär­der som för honom med­för eller kom­mer att med­föra beskatt­ning som stri­der mot bestäm­mel­serna i detta avtal, kan han, utan att detta påver­kar hans rätt att använda sig av de rätts­me­del som finns i dessa avtals­slu­tande sta­ters interna rätts­ord­ning, fram­lägga saken för den behö­riga myn­dig­he­ten i den avtals­slu­tande stat där han har hem­vist eller, om fråga är om tillämp­ning av arti­kel 23 punkt 1, i den avtals­slu­tande stat där han är med­bor­gare. Saken ska fram­läg­gas inom tre år från den tid­punkt då per­so­nen i fråga fick vet­skap om den åtgärd som givit upp­hov till beskatt­ning som stri­der mot bestäm­mel­serna i detta avtal.
   2. Om den behö­riga myn­dig­he­ten fin­ner invänd­ningen grun­dad men inte själv kan få till stånd en till­freds­stäl­lande lös­ning, ska myn­dig­he­ten söka lösa frå­gan genom ömse­si­dig över­ens­kom­melse med den behö­riga myn­dig­he­ten i den andra avtals­slu­tande sta­ten i syfte att und­vika beskatt­ning som stri­der mot bestäm­mel­serna i detta avtal. Över­ens­kom­melse som träf­fats ska genom­fö­ras utan hin­der av tids­grän­ser i de avtals­slu­tande sta­ter­nas interna lag­stift­ning.
   3. De behö­riga myn­dig­he­terna i de avtals­slu­tande sta­terna ska genom ömse­si­dig över­ens­kom­melse söka avgöra svå­rig­he­ter eller tvi­vels­mål som upp­kom­mer i fråga om tolk­ningen eller tillämp­ningen av detta avtal. De kan även över­lägga i syfte att undan­röja dub­bel­be­skatt­ning i fall som inte omfat­tas av detta avtal.
   4. De behö­riga myn­dig­he­terna i de avtals­slu­tande sta­terna kan träda i direkt för­bin­delse med varandra i syfte att träffa över­ens­kom­melse i de fall som angi­vits i före­gå­ende punk­ter i denna arti­kel.
   5. I fall då,
      a) en per­son, i enlig­het med punkt 1, har gjort en fram­stäl­lan till den behö­riga myn­dig­he­ten i en avtals­slu­tande stat med anled­ning av att åtgär­der i den ena eller båda avtals­slu­tande sta­terna för honom har med­fört beskatt­ning i strid med bestäm­mel­serna i detta avtal, och
      b) de behö­riga myn­dig­he­terna inte, inom tre år från anmä­lan till den behö­riga myn­dig­he­ten i den andra avtals­slu­tande sta­ten, kan nå en över­ens­kom­melse för att lösa frå­gan enligt punkt 2,
ska, om per­so­nen begär det, kvar­stå­ende olösta frå­gor i ären­det hän­skju­tas till skil­je­för­fa­rande. Sådana olösta frå­gor ska dock inte hän­skju­tas till skil­je­för­fa­rande om en dom­stol i någon av de avtals­slu­tande sta­terna har med­de­lat ett beslut avse­ende dessa frå­gor. Skil­je­do­men är bin­dande för båda avtals­slu­tande sta­terna och ska genom­fö­ras utan hin­der av tids­be­gräns­ningar i dessa sta­ters interna lag­stift­ning, såvida inte en per­son som direkt berörs av ären­det inte accep­te­rar den ömse­si­diga över­ens­kom­mel­sen som genom­för skil­je­do­men. De behö­riga myn­dig­he­terna i de avtals­slu­tande sta­terna ska träffa över­ens­kom­melse om sät­tet att tillämpa denna punkt.
   6. Vid tillämp­ningen av bestäm­mel­serna i punkt 5:
      a) De behö­riga myn­dig­he­terna ska genom ömse­si­dig över­ens­kom­melse inrätta ett för­fa­rande som säker­stäl­ler att en skil­je­dom blir genom­förd inom två år från en begä­ran om skil­je­för­fa­rande enligt punkt 5, om inte åtgär­der eller pas­si­vi­tet från en per­son som direkt berörs av ären­det enligt nämnda punkt hind­rar att ären­det löses eller om inte de behö­riga myn­dig­he­terna och per­so­nen kom­mer över­ens om annat.
      b) En skil­je­nämnd ska upp­rät­tas enligt föl­jande reg­ler:
      1) En skil­je­nämnd ska bestå av tre skil­je­män som har sak­kun­skap och erfa­ren­het i frå­gor om inter­na­tio­nell skatt.
      2) De behö­riga myn­dig­he­terna ska utse var sin skil­je­man.
Sådan skil­je­man får vara med­bor­gare i avtals­slu­tande stat. De två skil­je­män­nen utsedda av de behö­riga myn­dig­he­terna ska utse den tredje skil­je­man­nen som ska vara skil­je­nämn­dens ord­fö­rande i enlig­het med det för­fa­rande som de behö­riga myn­dig­he­terna kom­mit över­ens om.
      3) Skil­je­män­nen får inte vara anställda av de avtals­slu­tande sta­ter­nas skatte­myn­dig­he­ter och får inte hel­ler, i någon form, ha befat­tat sig med det ärende som har fram­lagts i enlig­het med punkt 1. Den tredje skil­je­man­nen får inte vara med­bor­gare i någon av de avtals­slu­tande sta­terna om inte de behö­riga myn­dig­he­terna kom­mit över­ens om annat.
      4) De behö­riga myn­dig­he­terna ska tillse att samt­liga skil­je­män och deras per­so­nal, innan deras upp­drag påbör­jas, till de behö­riga myn­dig­he­terna skrift­li­gen inger en för­säk­ran om att omfat­tas av och att efter­komma de skyl­dig­he­ter avse­ende sek­re­tess och tyst­nads­plikt som beskrivs i arti­kel 25 punkt 2 och som gäl­ler enligt de avtals­slu­tande sta­ter­nas interna lag­stift­ning.
      5) De behö­riga myn­dig­he­terna ska var för sig bära kost­na­den för sin utsedda skil­je­man och sina egna utgif­ter. Kost­na­den för skil­je­nämn­dens ord­fö­rande och andra utgif­ter för skil­je­för­fa­ran­det ska bäras av de behö­riga myn­dig­he­terna i lika delar.
      c) De behö­riga myn­dig­he­terna ska utan oskä­ligt dröjs­mål lämna den infor­ma­tion som är nöd­vän­dig för skil­je­do­men till skil­je­män­nen och deras per­so­nal.
      d) En skil­je­dom ska behand­las enligt föl­jande:
      1) En skil­je­dom har inget pre­ju­di­ce­rande värde.
      2) En skil­je­dom är bin­dande, om inte en dom­stol i en avtals­slu­tande stat bedö­mer att domen inte är verk­ställ­bar eftersom den stri­der mot punkt 5, mot denna punkt eller, om det rim­ligt­vis kan ha påver­kat utgången, mot över­ens­kom­melse om för­fa­ran­det enligt a) i denna punkt. Om skil­je­do­men bedöms inte kunna verk­stäl­las ska den anses som inte med­de­lad.
      e) Om, vid någon tid­punkt efter det att en begä­ran om skil­je­för­fa­rande har fram­ställts och innan skil­je­nämn­den har med­de­lat en skil­je­dom till de behö­riga myn­dig­he­terna och den per­son som har begärt skil­je­för­fa­ran­det, de behö­riga myn­dig­he­terna har löst alla olösta frå­gor som hän­skju­tits till skil­je­för­fa­rande, ska ären­det anses löst i enlig­het med punk­ten 2 och en skil­je­dom ska inte med­de­las.
   7. a) Bestäm­mel­serna i punk­terna 5 och 6 ska inte tilläm­pas på ären­den som rör arti­kel 4 punkt 3 och inte hel­ler på ären­den som rör hän­fö­rande av kapi­tal till ett fast drift­ställe enligt arti­kel 7.
      b) Utan hin­der av bestäm­mel­serna i punkt 5, ska ett ärende inte hän­skju­tas till skil­je­för­fa­rande om de behö­riga myn­dig­he­terna i de avtals­slu­tande sta­terna har över­ens­kom­mit att ären­det inte är lämp­ligt att avgö­ras genom skil­je­för­fa­rande.

Arti­kel 25

Utbyte av upp­lys­ningar
   1. De behö­riga myn­dig­he­terna i de avtals­slu­tande sta­terna ska utbyta sådana upp­lys­ningar som kan antas vara rele­vanta vid tillämp­ningen av bestäm­mel­serna i detta avtal eller för admi­nist­ra­tion eller verk­stäl­lig­het av intern lag­stift­ning i fråga om skat­ter av varje slag och beskaf­fen­het som tas ut för de avtals­slu­tande sta­terna eller för deras poli­tiska underav­del­ningar eller lokala myn­dig­he­ter, om beskatt­ningen enligt denna lag­stift­ning inte stri­der mot avta­let. Utby­tet av upp­lys­ningar begrän­sas inte av artik­larna 1 och 2.
   2. Upp­lys­ningar som en avtals­slu­tande stat tagit emot enligt punkt 1 ska behand­las som hem­liga på samma sätt som upp­lys­ningar som erhål­lits enligt den interna lag­stift­ningen i denna stat och får yppas endast för per­so­ner eller myn­dig­he­ter (däri inbe­gri­pet dom­sto­lar och för­valt­nings­or­gan) som fast­stäl­ler, upp­bär eller dri­ver in de skat­ter som åsyf­tas i punkt 1 eller hand­läg­ger åtal eller över­kla­gande i fråga om dessa skat­ter eller som utö­var till­syn över nämnda verk­sam­he­ter. Dessa per­so­ner eller myn­dig­he­ter får använda upp­lys­ningar bara för sådana ända­mål. De får yppa upp­lys­ning­arna vid offent­lig rät­te­gång eller i dom­stols­av­gö­ran­den. Utan hin­der av ovanstå­ende får upp­lys­ningar som en avtals­slu­tande stat mot­ta­git använ­das för andra ända­mål när sådana upp­lys­ningar får använ­das för sådana andra ända­mål enligt lag­stift­ningen i båda avtals­slu­tande sta­terna och den behö­riga myn­dig­he­ten i den avtals­slu­tande stat som har läm­nat upp­lys­ning­arna har tillå­tit sådant använ­dande.
   3. Bestäm­mel­serna i punk­terna 1 och 2 med­för inte skyl­dig­het för en avtals­slu­tande stat att:
      a) vidta för­valt­nings­åt­gär­der som avvi­ker från lag­stift­ning och admi­nist­ra­tiv praxis i denna avtals­slu­tande stat eller i den andra avtals­slu­tande sta­ten;
      b) lämna upp­lys­ningar som inte är till­gäng­liga enligt lag­stift­ning eller sed­van­lig admi­nist­ra­tiv praxis i denna avtals­slu­tande stat eller i den andra avtals­slu­tande sta­ten; c) lämna upp­lys­ningar som skulle röja affärs-​, industri-​, handels-​ eller yrkes­hem­lig­het eller i närings­verk­sam­het nytt­jat för­fa­rings­sätt eller upp­lys­ningar, vil­kas över­läm­nande skulle strida mot all­männa hän­syn (ordre pub­lic);
      d) att inhämta eller till­han­da­hålla infor­ma­tion som skulle avslöja kon­fi­den­ti­ell kom­mu­ni­ka­tion mel­lan en kli­ent och den­nes advo­kat eller annat juri­diskt ombud, när sådan kom­mu­ni­ka­tion:
      1) sker i syfte att erhålla eller lämna juri­disk råd­giv­ning; eller
      2) sker i syfte att använ­das i pågående eller pla­ne­rade rätts­liga för­fa­ran­den.
   4. Då en avtals­slu­tande stat begär upp­lys­ningar enligt denna arti­kel ska den andra avtals­slu­tande sta­ten använda de medel som denna stat för­fo­gar över för att inhämta de begärda upp­lys­ning­arna, även om denna andra stat inte har behov av upp­lys­ning­arna för sina egna beskatt­nings­än­da­mål.
För­plik­tel­sen i före­gå­ende mening begrän­sas av bestäm­mel­serna i punkt 3, men detta med­för inte en rätt för en avtals­slu­tande stat att vägra lämna upp­lys­ningar ute­slu­tande där­för att denna stat inte har något eget intresse av sådana upp­lys­ningar.
   5. Bestäm­mel­serna i punkt 3 med­för inte rätt för en avtals­slu­tande stat att vägra att lämna upp­lys­ningar ute­slu­tande där­för att upp­lys­ning­arna inne­has av en bank, annan finan­si­ell insti­tu­tion, ombud, repre­sen­tant eller för­val­tare eller där­för att upp­lys­ning­arna gäl­ler ägan­de­rätt i en per­son.

Arti­kel 25A

Bistånd med indriv­ning
   1. De avtals­slu­tande sta­terna ska lämna varandra handräck­ning vid indriv­ning av skat­te­ford­ringar. Handräck­ningen begrän­sas inte av artik­larna 1 och 2.
   2. Uttryc­ket "skat­te­ford­ran" åsyf­tar vid till­lämp­ningen av denna arti­kel en skuld avse­ende föl­jande skat­ter, i den mån beskatt­ningen inte stri­der mot detta avtal eller något annat avtal som de avtals­slu­tande sta­terna har ingått, samt ränta, admi­nist­ra­tiva straffav­gif­ter, tilläggs­av­gif­ter och kost­na­der för indriv­ning eller säk­ringsåt­gär­der med anled­ning av en sådan skuld:
      a) i Japan:
      1) inkomst­skat­ten;
      2) bolags­skat­ten;
      3) den sär­skilda rekon­struk­tions­skat­ten;
      4) den sär­skilda rekon­struk­tions­skat­ten för bolag;
      5) kon­sum­tions­skat­ten;
      6) arvs­skat­ten; och
      7) gåvoskat­ten;
      b) i Sve­rige:
      1) den stat­liga inkomst­skat­ten;
      2) kupongskat­ten;
      3) den sär­skilda inkomst­skat­ten för utom­lands bosatta;
      4) den sär­skilda inkomst­skat­ten för utom­lands bosatta artis­ter m.fl.;
      5) den kom­mu­nala inkomst­skat­ten;
      6) mer­vär­desskat­ten;
      7) fas­tig­hets­skat­ten;
      8) för­mö­gen­hets­skat­ten;
      9) arvs­skat­ten; och

10) gåvoskat­ten.
      c) skat­ter av samma eller i huvud­sak likar­tat slag som efter under­teck­nan­det av det pro­to­koll som under­teck­na­des i Stock­holm den 5 decem­ber 2013 och som änd­rade detta avtal, såsom änd­rat genom pro­to­koll som under­teck­na­des i Stock­holm den 19 feb­ru­ari 1999, påförs vid sidan av eller i stäl­let för de skat­ter som anges i a) och b).

De behö­riga myn­dig­he­terna i de avtals­slu­tande sta­terna ska med­dela varandra väsent­liga änd­ringar som har gjorts i deras skat­te­lag­stift­ning.
   3. När en skat­te­ford­ran i en avtals­slu­tande stat är möj­lig att verk­ställa enligt den avtals­slu­tande sta­tens lag­stift­ning och ford­ran ska beta­las av en per­son som vid den tid­punk­ten enligt den avtals­slu­tande sta­tens lag­stift­ning inte kan mot­sätta sig dess indriv­ning, ska denna skat­te­ford­ran, efter fram­stäl­lan av den behö­riga myn­dig­he­ten i den avtals­slu­tande sta­ten, erkän­nas för indriv­ning av den behö­riga myn­dig­he­ten i den andra avtals­slu­tande sta­ten. Denna skat­te­ford­ran ska dri­vas in av den andra avtals­slu­tande sta­ten i enlig­het med bestäm­mel­serna i denna stats lag­stift­ning om verk­stäl­lig­het och indriv­ning av dess egna skat­ter, som om ford­ran vore en skat­te­ford­ran i denna andra avtals­slu­tande stat som upp­fyllde kra­ven för att denna andra avtals­slu­tande stat skulle kunna göra en fram­stäl­lan enligt denna punkt.
   4. När en skat­te­ford­ran i en avtals­slu­tande stat är en ford­ran för vil­ken den avtals­slu­tande sta­ten enligt sin lag­stift­ning får vidta säk­ringsåt­gär­der för att säker­ställa indriv­ning, ska denna skat­te­ford­ran, efter fram­stäl­lan av den behö­riga myn­dig­he­ten i den avtals­slu­tande sta­ten, erkän­nas för vid­ta­gande av säk­ringsåt­gär­der av den behö­riga myn­dig­he­ten i den andra avtals­slu­tande sta­ten. Den andra avtals­slu­tande sta­ten ska för denna skat­te­ford­ran vidta säk­ringsåt­gär­der i enlig­het med bestäm­mel­serna i denna stats lag­stift­ning som om ford­ran vore en skat­te­ford­ran i denna andra avtals­slu­tande stat, även om, vid tid­punk­ten då sådana åtgär­der vid­tas, skat­te­ford­ran inte är verk­ställ­bar i den först­nämnda avtals­slu­tande sta­ten eller ska beta­las av en per­son som kan mot­sätta sig dess indriv­ning.
   5. Utan hin­der av bestäm­mel­serna i punk­terna 3 och 4, ska en skat­te­ford­ran, som har erkänts av en avtals­slu­tande stat i enlig­het med punkt 3 eller 4, i den avtals­slu­tande sta­ten inte omfat­tas av tids­fris­ter eller ges för­måns­rätt som gäl­ler för skat­te­ford­ringar enligt lag­stift­ningen i den avtals­slu­tande sta­ten. Inte hel­ler ska en skat­te­ford­ran som har erkänts av en avtals­slu­tande stat i enlig­het med punkt 3 eller 4 i den avtals­slu­tande sta­ten ges en för­måns­rätt såsom skat­te­ford­ran enligt lag­stift­ningen i den andra avtals­slu­tande sta­ten.
   6. Utan hin­der av bestäm­mel­serna i punkt 5, ska åtgär­der vid­tagna av en avtals­slu­tande stat vid verk­stäl­lan­det av en skat­te­ford­ran som har erkänts av den avtals­slu­tande sta­ten i enlig­het med punkt 3 eller 4, som, om de hade vid­ta­gits av den andra avtals­slu­tande sta­ten och då inne­bu­rit att tids­fris­ten för skat­te­ford­ran enligt den andra avtals­slu­tande sta­tens lag­stift­ning hade skju­tits upp, för­längts eller avbru­tits, ha sådan ver­kan enligt den andra avtals­slu­tande sta­tens lag­stift­ning. Den först­nämnda avtals­slu­tande sta­ten ska under­rätta den andra avtals­slu­tande sta­ten om sådana hand­lingar.
   7. För­fa­ran­den som gäl­ler före­koms­ten, gil­tig­he­ten eller omfatt­ningen av en skat­te­ford­ran i en avtals­slu­tande stat ska inte anhäng­ig­gö­ras i dom­stol eller admi­nist­ra­tiva myn­dig­he­ter i den andra avtals­slu­tande sta­ten.
   8. Om, efter det att en fram­stäl­lan har gjorts av en avtals­slu­tande stat enligt punkt 3 eller 4 men innan den andra avtals­slu­tande sta­ten har dri­vit in och över­fört skat­te­ford­ran till den först­nämnda avtals­slu­tande sta­ten, den skat­te­ford­ran det gäl­ler upp­hör att vara
      a) i hän­delse av en fram­stäl­lan enligt punkt 3, en skat­te­ford­ran i den först­nämnda avtals­slu­tande sta­ten som är möj­lig att verk­ställa enligt den avtals­slu­tande sta­tens lag­stift­ning och ska beta­las av en per­son som vid den tid­punk­ten inte kan mot­sätta sig dess indriv­ning enligt lag­stift­ningen i den avtals­slu­tande sta­ten, eller
      b) i hän­delse av en fram­stäl­lan enligt punkt 4, en skat­te­ford­ran i den först­nämnda sta­ten för vil­ken den avtals­slu­tande sta­ten enligt sin lag­stift­ning får vidta säk­ringsåt­gär­der för att säker­ställa indriv­ning

ska den behö­riga myn­dig­he­ten i den först­nämnda avtals­slu­tande sta­ten utan dröjs­mål under­rätta den behö­riga myn­dig­he­ten i den andra avtals­slu­tande sta­ten detta och den först­nämnda avtals­slu­tande sta­ten ska, i enlig­het med den andra avtals­slu­tande sta­tens öns­ke­mål, antingen vilan­de­för­klara eller återta sin fram­stäl­lan.
   9. Bestäm­mel­serna i denna arti­kel med­för inte skyl­dig­het för en avtals­slu­tande stat att:
      a) vidta för­valt­nings­åt­gär­der som avvi­ker från lag­stift­ning och admi­nist­ra­tiv praxis i denna avtals­slu­tande stat eller i den andra avtals­slu­tande sta­ten;
      b) vidta åtgär­der som skulle strida mot all­männa hän­syn (ordre pub­lic);
      c) lämna handräck­ning om den andra avtals­slu­tande sta­ten inte har vid­ta­git alla rim­liga åtgär­der för indriv­ning eller säk­ringsåt­gär­der som står till dess för­fo­gande enligt dess lag­stift­ning eller admi­nist­ra­tiva praxis;
      d) lämna handräck­ning i de fall där den admi­nist­ra­tiva bör­dan för denna avtals­slu­tande stat uppen­bart inte står i pro­por­tion till den nytta som står att vinna för den andra avtals­slu­tande sta­ten.
   10. Innan handräck­ning läm­nas enligt bestäm­mel­serna i denna arti­kel, ska de behö­riga myn­dig­he­terna i de avtals­slu­tande sta­terna träffa över­ens­kom­melse om sät­tet att tillämpa denna arti­kel, som säker­stäl­ler en jäm­för­bar omfatt­ning av handräck­ning till var och en av de avtals­slu­tande sta­terna. I syn­ner­het ska de behö­riga myn­dig­he­terna i de avtals­slu­tande sta­terna träffa över­ens­kom­melse om en gräns för det antal fram­ställ­ningar om handräck­ning som en avtals­slu­tande stat kan göra under ett visst år samt en lägsta belopps­gräns för en skat­te­ford­ran för vil­ken handräck­ning begärs.

Arti­kel 26

Diplo­ma­tiska före­trä­dare och kon­su­lära tjäns­te­män

Bestäm­mel­serna i detta avtal berör inte de pri­vi­le­gier vid beskatt­ningen som enligt folk­rät­tens all­männa reg­ler eller bestäm­mel­ser i sär­skilda över­ens­kom­mel­ser till­kom­mer diplo­ma­tiska före­trä­dare eller kon­su­lära tjäns­te­män.

Arti­kel 27

Ikraft­trä­dande
   1. Detta avtal ska rati­fi­ce­ras och rati­fi­ka­tions­hand­ling­arna ska utväx­las i Tokyo sna­rast möj­ligt.
   2. Detta avtal trä­der i kraft tret­tionde dagen efter den då utväx­lingen av rati­fi­ka­tions­hand­ling­arna skedde och ska tilläm­pas:
      a) i Japan:

beträf­fande inkomst hän­för­lig till beskatt­ningsår som bör­jar den 1 janu­ari kalen­derå­ret när­mast efter det då avta­let trä­der i kraft eller senare; och
      b) i Sve­rige:

beträf­fande inkomst som för­vär­vas den 1 janu­ari kalen­derå­ret när­mast efter det då avta­let trä­der i kraft eller senare.
   3. Avta­let mel­lan Japan och Sve­rige för und­vi­kande av dub­bel­be­skatt­ning och för­hind­rande av skat­te­flykt beträf­fande inkomst­skat­ter, som under­teck­na­des i Tokyo den 12 decem­ber 1956 och som änd­ra­des och kom­plet­te­ra­des genom pro­to­koll under­teck­nat i Tokyo den 15 april 1964, ska upp­höra att gälla och inte längre tilläm­pas beträf­fande inkoms­ter på vilka detta avtal blir tillämp­ligt enligt bestäm­mel­serna i punkt 2.

Arti­kel 28

Upp­hö­rande

Detta avtal för­blir i kraft utan tids­be­gräns­ning men envar av de avtals­slu­tande sta­terna äger att - senast den 30 juni under ett kalen­derår, som bör­jar efter utgången av en tidrymd av fem år räk­nat från dagen för avta­lets ikraft­trä­dande - på diplo­ma­tisk väg skrift­li­gen upp­säga avta­let hos den andra avtals­slu­tande sta­ten. I hän­delse av sådan upp­säg­ning upp­hör detta avtal att gälla:
      a) i Japan:

beträf­fande inkomst hän­för­lig till beskatt­ningsår som bör­jar den 1 janu­ari kalen­derå­ret när­mast efter det då upp­säg­ning sker eller senare; och
      b) i Sve­rige:

beträf­fande inkomst som för­vär­vas den 1 janu­ari kalen­derå­ret när­mast efter det då upp­säg­ning sker eller senare.

Till bekräf­telse härav har under­teck­nade, där­till veder­bör­li­gen bemyn­di­gade av sina respek­tive rege­ringar, under­teck­nat detta avtal.

Som skedde i Stock­holm den 21 janu­ari 1983 i två exem­plar på eng­elska språ­ket.

För Sve­ri­ges rege­ring:

Lennart Bod­ström

För Japans rege­ring:

Wataru Owada Lag (2014:374).

JP Info­nets skat­te­rätts­liga tjäns­ter

JP Info­nets skat­te­rätts­liga tjäns­ter

Arbe­tar du med skat­te­rätt? JP Info­nets tjäns­ter ger dig ett utmärkt stöd i ditt arbete. Vi ger dig stän­digt till­gång till alla nya avgö­ran­den, lagänd­ringar och ställ­nings­ta­gan­den. Du kan också ta del av refe­rat och exper­ta­na­ly­ser, som kan hjälpa dig i ditt dag­liga arbete. Se allt inom skat­te­rätt.