Lag (1993:389) om assi­stan­s­er­sätt­ning. För­fatt­ningen har upp­hävts genom: SFS 2010:111

Utfär­dad:
Ikraft­trä­dan­de­da­tum:
Upp­hävd:
Källa: Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.
SFS nr: 1993:389
Depar­te­ment: Soci­al­de­par­te­men­tet
Änd­ring införd: t.o.m. SFS 2008:202
Länk: Länk till regis­ter

SFS nr:

1993:389
Depar­te­ment/myn­dig­het: Soci­al­de­par­te­men­tet
Utfär­dad: 1993-​05-27
Änd­rad: t.o.m. SFS

2008:202
Upp­hävd: 2011-​01-01
För­fatt­ningen har upp­hävts genom: SFS

2010:111
Änd­rings­re­gis­ter: SFSR (Rege­rings­kans­liet)
Källa: Full­text (Rege­rings­kans­liet)


Inle­dande bestäm­mel­ser

1 §   Denna lag inne­hål­ler före­skrif­ter om ersätt­ning av all­männa medel till vissa funk­tions­hind­rade för kost­na­der för per­son­lig assi­stans (assi­stan­s­er­sätt­ning).

2 §   Frå­gor om assi­stan­s­er­sätt­ning hand­läggs av För­säk­rings­kas­san.

I soci­al­för­säk­rings­la­gen (1999:799) finns bestäm­mel­ser om vem som omfat­tas av denna lag. Soci­al­för­säk­rings­la­gen inne­hål­ler också bestäm­mel­ser om för­må­ner vid utlands­vis­telse och anmä­lan m.m. Lag (2004:827).

Assi­stan­s­er­sätt­ning

3 §   Den som omfat­tas av 1 § lagen (1993:387) om stöd och ser­vice till vissa funk­tions­hind­rade har, utom i fall som anges i 4 §, rätt att för sin dag­liga livs­fö­ring få assi­stan­s­er­sätt­ning enligt denna lag om han eller hon har behov av per­son­lig assi­stans för sina grund­läg­gande behov under i genom­snitt mer än 20 tim­mar i vec­kan.

Assi­stan­s­er­sätt­ning läm­nas för tid efter det att den ersätt­nings­be­rät­ti­gade har fyllt 65 år endast om

1 ersätt­ning har bevil­jats innan han eller hon har fyllt 65 år, eller
   2. ansö­kan inkom­mer till För­säk­rings­kas­san senast dagen före 65-​årsdagen och där­ef­ter blir bevil­jad.

Anta­let assi­stan­stim­mar får inte utö­kas efter det att den ersätt­nings­be­rät­ti­gade har fyllt 65 år.

Per­son­lig assi­stans har i denna lag samma bety­delse som i 9 a § lagen (1993:387) om stöd och ser­vice till vissa funk­tions­hind­rade. Lag (2004:827).

3 a §   Assi­stan­s­er­sätt­ning läm­nas endast under för­ut­sätt­ning att den används för köp av per­son­lig assi­stans eller för kost­na­der för per­son­liga assi­sten­ter. För­ord­ning (2008:202).

4 §   Assi­stan­s­er­sätt­ning läm­nas inte för tid då den funk­tions­hind­rade
   1. vår­das på en insti­tu­tion som till­hör sta­ten, en kom­mun eller ett lands­ting,
   2. vår­das på en insti­tu­tion som drivs med bidrag från sta­ten, en kom­mun eller ett lands­ting,
   3. bor i en grupp­bo­stad, eller
   4. vis­tas i eller del­tar i barnom­sorg, skola eller dag­lig verk­sam­het enligt 9 § 10 lagen (1993:387) om stöd och ser­vice till vissa funk­tions­hind­rade.

Om sär­skilda skäl före­lig­ger, kan assi­stan­s­er­sätt­ning läm­nas även för tid då den funk­tions­hind­rade vår­das för kor­tare tid på sjuk­hus eller del­tar i verk­sam­het enligt första styc­ket 4.

Assi­stan­s­er­sätt­ning läm­nas inte för sjuk­vår­dande insat­ser enligt hälso-​ och sjuk­vårds­la­gen (1982:763). Lag (1996:535).

Ansö­kan och beslut m.m.

5 §   Ansö­kan om assi­stan­s­er­sätt­ning skall göras skrift­li­gen hos För­säk­rings­kas­san.

Om någon hos en kom­mun har ansökt om biträde av per­son­lig assi­stent eller eko­no­miskt stöd till sådan assi­stans enligt lagen (1993:387) om stöd och ser­vice till vissa funk­tions­hind­rade, skall kom­mu­nen, om den enskilde kan antas ha rätt till assi­stan­s­er­sätt­ning, anmäla detta till För­säk­rings­kas­san. I sådant fall skall För­säk­rings­kas­san även utan ansö­kan pröva frå­gan om assi­stan­s­er­sätt­ning.

Assi­stan­s­er­sätt­ning får inte läm­nas för längre tid till­baka än en månad före den månad då ansö­kan eller anmä­lan gjorts.
Lag (2005:332).

6 §   Assi­stan­s­er­sätt­ning skall bevil­jas för ett visst antal tim­mar per vecka, månad eller längre tid, dock längst sex måna­der, då den enskilde har behov av per­son­lig assi­stans för sin dag­liga livs­fö­ring (bevil­jade assi­stan­stim­mar).

Rege­ringen eller den myn­dig­het rege­ringen bestäm­mer med­de­lar ytter­li­gare före­skrif­ter om beräk­ning av assi­stan­s­er­sätt­ningen.
Lag (1996:535).

7 §   Rätt till assi­stan­s­er­sätt­ning för den som erhål­ler sådan ersätt­ning skall omprö­vas sedan två år för­flu­tit från det att frå­gan om rätt till ersätt­ning senast prö­va­des och vid väsent­ligt änd­rade för­hål­lan­den.

För per­son som erhål­ler assi­stan­s­er­sätt­ning efter det att han eller hon har fyllt 65 år får ompröv­ning endast ske vid väsent­ligt änd­rade för­hål­lan­den.

Änd­ring av assi­stan­s­er­sätt­ning vid väsent­ligt änd­rade för­hål­lan­den skall gälla från och med den månad då anled­ning till änd­ringen upp­kom. Lag (2000:1031).

8 §   Om det inte utan bety­dande dröjs­mål kan avgö­ras om någon har rätt till assi­stan­s­er­sätt­ning men det finns san­no­lika skäl för att sådan rätt före­lig­ger, ska För­säk­rings­kas­san besluta att ersätt­ning ska beta­las ut med ett skä­ligt belopp om detta är av väsent­lig bety­delse för den funk­tions­hind­rade. Det­samma gäl­ler om det står klart att rätt till assi­stan­s­er­sätt­ning före­lig­ger men ersätt­ning­ens belopp inte kan bestäm­mas utan bety­dande dröjs­mål. För sådan ersätt­ning får före­skri­vas sär­skilda vill­kor.

Om det senare bestäms att assi­stan­s­er­sätt­ning inte ska läm­nas eller ska läm­nas med lägre belopp, är den ersätt­nings­be­rät­ti­gade inte skyl­dig att betala till­baka utbe­tald ersätt­ning i andra fall än som anges i 16 och 16 a §§.
För­ord­ning (2008:202).

9 §   Den som erhål­ler assi­stan­s­er­sätt­ning skall, om för­hål­lan­dena änd­ras så att rät­ten till ersätt­ningen påver­kas, genast anmäla detta hos För­säk­rings­kas­san.

Om den som erhål­ler assi­stan­s­er­sätt­ning har legal ställ­fö­re­trä­dare enligt för­äld­ra­bal­ken gäl­ler upp­lys­nings­skyl­dig­he­ten i stäl­let denne. Lag (2004:827).

Utbe­tal­ning

10 §   Assi­stan­s­er­sätt­ning utbe­ta­las månads­vis med visst belopp för det antal bevil­jade assi­stan­stim­mar som assi­stans läm­nats.
Assi­stan­s­er­sätt­ning utges med det belopp per timme som rege­ringen fast­stäl­ler för varje år.

Om det före­lig­ger sär­skilda skäl kan För­säk­rings­kas­san, efter ansö­kan, besluta att en ersätt­nings­be­rät­ti­gad skall få ersätt­ning med ett högre belopp än det som rege­ringen fast­ställt. Detta belopp får dock inte över­stiga det fast­ställda belop­pet med mer än tolv pro­cent.

Som kost­nad för per­son­lig assi­stans anses inte i något fall ersätt­ning som den enskilde själv läm­nar
   1. till någon som han lever i hus­hålls­ge­men­skap med, eller
   2. till en per­son­lig assi­stent för arbete som utförts på arbets­tid som över­sti­ger den tid som anges i 2-4 §§ lagen (1970:943) om arbets­tid m.m. i hus­ligt arbete.

Utbe­tal­ning av assi­stan­s­er­sätt­ning för en viss månad får grun­das på ett beräk­nat antal assi­stan­stim­mar för den måna­den.
Avräk­ning för större avvi­kel­ser skall då ske senast andra måna­den efter den då den pre­li­mi­nära utbe­tal­ningen skett.
Slutav­räk­ning skall ske senast två måna­der efter utgången av varje tids­pe­riod för vil­ken assi­stan­s­er­sätt­ning bevil­jats.
Lag (2004:827).

11 §   Om den ersätt­nings­be­rät­ti­gade genom kom­mu­nen fått biträde av per­son­lig assi­stent får För­säk­rings­kas­san besluta att assi­stan­s­er­sätt­ningen skall beta­las ut till kom­mu­nen i den utsträck­ning den mot­sva­rar kom­mu­nens avgift för assi­stan­sen.
Lag (2004:827).

12 §   Om en ersätt­nings­be­rät­ti­gad till följd av ålder­domssvag­het, sjuk­lig­het, lång­va­rigt miss­bruk av bero­en­de­fram­kal­lande medel eller någon annan lik­nande orsak är ur stånd att själv ta hand om assi­stan­s­er­sätt­ningen, får För­säk­rings­kas­san besluta att ersätt­ningen skall beta­las ut till en kom­mu­nal myn­dig­het eller till någon annan per­son för att använ­das till kost­na­der för per­son­lig assi­stans till den ersätt­nings­be­rät­ti­gade. Lag (2004:827).

Hand­lägg­ning m.m.

13 §   Har upp­hävts genom lag (2007:1006).

14 §   Den kom­mun i vil­ken den som ansö­ker om eller erhål­ler assi­stan­s­er­sätt­ning är bosatt skall, om det inte är obe­höv­ligt, höras i ären­den enligt denna lag.

15 §   Beslut om assi­stan­s­er­sätt­ning och beslut enligt 11 och 12 §§ skall sän­das till den kom­mun inom vil­ken den enskilde bor.

Åter­be­tal­ning

16 §   För­säk­rings­kas­san skall besluta om åter­be­tal­ning av assi­stan­s­er­sätt­ning, om den som erhål­lit ersätt­ning eller hans ställ­fö­re­trä­dare genom att lämna orik­tiga upp­gif­ter eller genom att under­låta att full­göra en uppgifts-​ eller anmäl­nings­skyl­dig­het eller på annat sätt har för­or­sa­kat att ersätt­ning har läm­nats fel­ak­tigt eller med för högt belopp.
Det­samma gäl­ler om ersätt­ning i annat fall har läm­nats fel­ak­tigt eller med för högt belopp och den som erhål­lit ersätt­ning eller hans ställ­fö­re­trä­dare skä­li­gen borde ha insett detta. Om det finns sär­skilda skäl får För­säk­rings­kas­san efterge kra­vet på åter­be­tal­ning helt eller del­vis.

Vid en senare utbe­tal­ning till någon som skall betala till­baka ersätt­ning enligt första styc­ket får För­säk­rings­kas­san hålla inne ett skä­ligt belopp i avräk­ning på vad som har läm­nats för myc­ket.

Om en per­son som har befun­nits åter­be­tal­nings­skyl­dig enligt första styc­ket har träf­fat avtal med För­säk­rings­kas­san om en avbe­tal­nings­plan eller har med­getts anstånd med betal­ningen av det åter­krävda belop­pet, skall ränta tas ut på belop­pet. Rän­tan skall tas ut efter en rän­te­sats som vid varje tid­punkt över­sti­ger sta­tens utlå­nings­ränta med två pro­cen­ten­he­ter.
Rän­tan skall beräk­nas från den dag då avta­let om avbe­tal­nings­pla­nen träf­fa­des eller anstånd med­gavs, dock inte för tid innan åter­kra­vet för­fal­lit till betal­ning.

Om ett belopp som har åter­krävts enligt första styc­ket inte beta­las i rätt tid, skall dröjsmåls­ränta tas ut på belop­pet.
För uttag av dröjsmåls­ränta gäl­ler i tillämp­liga delar rän­te­la­gen (1975:635).

Om det finns sär­skilda skäl får För­säk­rings­kas­san helt eller del­vis efterge kra­vet på ränta enligt tredje och fjärde styc­kena. Lag (2007:203).

16 a §   Den ersätt­nings­be­rät­ti­gade ska utan upp­ma­ning betala till­baka sådan ersätt­ning som inte har använts för köp av per­son­lig assi­stans eller för kost­na­der för per­son­liga assi­sten­ter. Åter­be­tal­ning ska göras senast i sam­band med slutav­räk­ningen enligt 10 §.

Om åter­be­tal­ning enligt första styc­ket inte görs får För­säk­rings­kas­san besluta om åter­be­tal­ning enligt 16 §.
För­ord­ning (2008:202).

Över­kla­gande m.m.

17 §   Före­skrif­terna i 20 kap. 10-13 §§ lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring om ompröv­ning och änd­ring av För­säk­rings­kas­sans beslut samt över­kla­gande av För­säk­rings­kas­sans och dom­stols beslut skall tilläm­pas i ären­den om assi­stan­s­er­sätt­ning.

Ett beslut i ett ärende om assi­stan­s­er­sätt­ning skall gälla ome­del­bart, om inte något annat anges i beslu­tet.
Lag (2004:827).

Övriga bestäm­mel­ser

18 §   I fråga om ersätt­ning enligt denna lag tilläm­pas föl­jande före­skrif­ter i lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring, näm­li­gen

20 kap. 3 § tredje styc­ket om indrag­ning eller ned­sätt­ning av ersätt­ning,
20 kap. 5 § om pre­skrip­tion,
20 kap. 6 § om för­bud mot utmät­ning och om över­lå­telse,
20 kap. 8 § första-​tredje styc­kena och 9 § om skyl­dig­het att lämna upp­gif­ter,
20 kap. 8 § fjärde styc­ket om utred­nings­åt­gär­der.
Lag (2004:827).

19 §   För den som bevil­jats per­son­lig assi­stans enligt denna lag skall den kom­mun där den

ersätt­nings­be­rät­ti­gade är bosatt, ersätta kost­na­derna för de första 20 assi­stan­stim­marna per vecka. Lag (1997:722).

20 §   När en per­son har bevil­jats assi­stan­s­er­sätt­ning enligt 6 § skall För­säk­rings­kas­san under­rätta den kom­mun där den ersätt­nings­be­rät­ti­gade är bosatt om beslu­tet och det belopp som kom­mu­nen skall betala. Kom­mu­nen skall även under­rät­tas om änd­ringar av beslu­tet, om dessa har bety­delse för kom­mu­nens ersätt­nings­skyl­dig­het.

Kom­mu­nen skall månads­vis betala det angivna belop­pet till För­säk­rings­kas­san. Kom­mu­nen har rätt att ta del av den slutav­räk­ning som skall göras enligt 10 §. Har kom­mu­nen beta­lat ersätt­ning med ett för högt belopp skall belop­pet åter­be­ta­las från För­säk­rings­kas­san. Lag (2004:827).


Över­gångs­be­stäm­mel­ser

1996:535
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 1996.
   2. Beslut om assi­stan­s­er­sätt­ning som fat­tats före den 1 juli 1996 får, trots vad som sägs i 7 §, omprö­vas av för­säk­rings­kas­san utan att två år för­flu­tit sedan frå­gan om rätt till ersätt­ning senast prö­va­des.

1998:100

Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 1998. I fråga om ompröv­ning av beslut som med­de­lats före ikraft­trä­dan­det gäl­ler 17 § i sin äldre lydelse.

1999:819
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2001.
   2. Äldre bestäm­mel­ser tilläm­pas fort­fa­rande i fråga om assi­stan­s­er­sätt­ning för tid före ikraft­trä­dan­det.

2000:1031
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2001.
   2. En per­son som före den 1 janu­ari 2001 har upp­bu­rit assi­stan­s­er­sätt­ning enligt denna lag men som ersätt­ningen har upp­hört för på grund av att han eller hon har fyllt 65 år har rätt att efter en ny ansö­kan återfå ersätt­ning tidi­gast fr.o.m.
den 1 janu­ari 2001. Ersätt­ningen skall grun­das på det beslut som gällde när­mast före 65-​årsdagen. En sådan ansö­kan skall ha kom­mit in till den all­männa för­säk­rings­kas­san senast den 31 decem­ber 2002.

2004:644

Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2004. Äldre före­skrif­ter gäl­ler fort­fa­rande för ansök­ningar eller anmäl­ningar som gjorts före ikraft­trä­dan­det.

2004:827
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2005.
   2. Beträf­fande ompröv­ning eller över­kla­gande av beslut som har med­de­lats av en all­män för­säk­rings­kassa tilläm­pas före­skrif­terna i punkt 4 ikraftträdande-​ och över­gångs­be­stäm­mel­serna till lagen (2004:781) om änd­ring i lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring. Vidare tilläm­pas före­skrif­ten i punkt 5 samma ikraftträdande-​ och över­gångs­be­stäm­mel­ser om avvis­nings­be­slut har med­de­lats av en all­män för­säk­rings­kassa.

2005:332

Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2005. Äldre före­skrif­ter gäl­ler fort­fa­rande för ansök­ningar eller anmäl­ningar som gjorts före ikraft­trä­dan­det.

2007:203
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2007.
   2. De nya bestäm­mel­serna tilläm­pas första gången på sådana åter­krav som har beslu­tats av För­säk­rings­kas­san efter ikraft­trä­dan­det.

2008:202

Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2008. De nya bestäm­mel­serna tilläm­pas på assi­stan­s­er­sätt­ning som bevil­jas för tid efter ikraft­trä­dan­det.