Lag (1962:381) om all­män för­säk­ring. För­fatt­ningen har upp­hävts genom: SFS 2010:111

Utfär­dad:
Ikraft­trä­dan­de­da­tum:
Upp­hävd:
Källa: Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.
SFS nr: 1962:381
Depar­te­ment: Soci­al­de­par­te­men­tet
Änd­ring införd: t.o.m. SFS 2010:470
Länk: Länk till regis­ter

SFS nr:

1962:381
Depar­te­ment/myn­dig­het: Soci­al­de­par­te­men­tet
Utfär­dad: 1962-​05-25
Omtryck: SFS 1982:120
Änd­rad: t.o.m. SFS

2010:470
Upp­hävd: 2011-​01-01
För­fatt­ningen har upp­hävts genom: SFS

2010:111
Änd­rings­re­gis­ter: SFSR (Rege­rings­kans­liet)
Källa: Full­text (Rege­rings­kans­liet)



FÖRSTA AVDEL­NINGEN

Inle­dande bestäm­mel­ser


1 kap. För­säk­ring­ens omfatt­ning m.m.

1 §   Den all­männa för­säk­ringen består av sjuk­för­säk­ring.

Till sjuk­för­säk­ringen hör frå­gor om reha­bi­li­te­ring.

Till den all­männa för­säk­ringen är fri­vil­lig pen­sions­för­säk­ring anslu­ten. Lag (2007:999).

2 §   Den all­männa för­säk­ringen hand­has av För­säk­rings­kas­san.

Om all­mänt ombud för soci­al­för­säk­ringen finns sär­skilda bestäm­mel­ser. Lag (2009:987).

3 §   I soci­al­för­säk­rings­la­gen (1999:799) finns bestäm­mel­ser om vem som är för­säk­rad enligt denna lag. Soci­al­för­säk­rings­la­gen inne­hål­ler också bestäm­mel­ser om för­må­ner vid utlands­vis­telse och om anmä­lan, m.m. Lag (2004:781).

4 §   Har upp­hävts genom lag (1999:800).

5 §   Har upp­hävts genom lag (1999:800).

6 §   Inom den all­männa för­säk­ringen skall de beräk­ningar, som anges i denna lag, göras med anknyt­ning till ett pris­bas­belopp.
Detta belopp skall fast­stäl­las för varje år av rege­ringen.
Rege­ringen skall också för varje år fast­ställa ett för­höjt pris­bas­belopp enligt tredje styc­ket.

Pris­bas­belop­pet räk­nas fram genom att basta­let 36 396 mul­ti­pli­ce­ras med det jäm­fö­rel­se­tal som anger för­hål­lan­det mel­lan det all­männa prislä­get i juni året före det som pris­bas­belop­pet avser och prislä­get i juni 1997. Det fram­räk­nade pris­bas­belop­pet avrun­das till när­maste hund­ra­tal kro­nor.

Det för­höjda pris­bas­belop­pet räk­nas fram och avrun­das på samma sätt som pris­bas­belop­pet enligt andra styc­ket. Där­vid skall dock det där angivna basta­let höjas till 37 144 och mul­ti­pli­ce­ras med samma jäm­fö­rel­se­tal.

Om det i lag eller annan för­fatt­ning eller på annat sätt hän­vi­sas till bas­belopp eller för­höjt bas­belopp enligt detta lag­rum skall där­med avses pris­bas­belopp respek­tive för­höjt pris­bas­belopp. Lag (1998:677).


ANDRA AVDEL­NINGEN

Sjuk­för­säk­ring


2 kap. Om ersätt­ning för sjuk­vård m.m.

1 §   Bestäm­mel­ser om skyl­dig­het att erbjuda hälso-​​ och sjuk­vård finns i hälso-​​ och sjuk­vårds­la­gen (1982:763). För hälso-​​ och sjuk­vård och för vissa resor i sam­band med vård läm­nas ersätt­ning enligt bestäm­mel­serna i detta kapi­tel.
Lag (2008:146).

2 §   För öppen hälso-​​ och sjuk­vård som anord­nas eller finan­sie­ras av sta­ten, ett lands­ting eller en kom­mun som inte till­hör ett lands­ting läm­nas ersätt­ning enligt grun­der som fast­ställs av rege­ringen.
Lag (1994:1814).

3 §   Har upp­hävts genom lag (2008:146).

3 a §   Har upp­hävts genom lag (2008:146).

3 b §   Har upp­hävts genom lag (2008:146).

4 §   Ersätt­ning för sjuk­hus­vård på grund av skada, sjuk­dom eller för­loss­ning som krävt intag­ning i sjuk­hus läm­nas enligt grun­der som fast­ställs av rege­ringen.

Före­skrif­ter om vad som skall räk­nas som sjuk­hus enligt denna lag med­de­las av rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer. Lag (1994:746).

5 §   Ersätt­ning för sär­skilda reha­bi­li­te­ringar och behand­lingar samt för utveck­ling och prov­ning av hjälp­me­del åt per­so­ner med funk­tions­hin­der och lik­nande verk­sam­het läm­nas enligt grun­der som rege­ringen fast­stäl­ler. Lag (1994:746).

6 §   För sjuk­re­sor och sjuk­trans­por­ter läm­nas ersätt­ning enligt grun­der som fast­ställs av rege­ringen. Lag (1995:1479).

7 §   Arbets­gi­vare för sjö­man får vid en sjö­mans sjuk­dom ersätt­ning enligt bestäm­mel­serna i denna lag från För­säk­rings­kas­san för sina kost­na­der enligt sjö­mansla­gen (1973:282) för
   1. öppen hälso-​​ och sjuk­vård, utom sådan som ges av hus­lä­kare, om vår­den anord­nas av sta­ten, ett lands­ting eller en kom­mun som inte till­hör ett lands­ting,
   2. tand­vård som avses i lagen (2008:145) om stat­ligt tand­vårds­stöd, eller
   3. sjuk­hus­vård enligt 4 §. Lag (2008:146).

8 §   Har upp­hävts genom lag (1999:800).

9 §   Ersätt­ning för sjuk­vård utom riket utgår endast i den utsträck­ning rege­ringen före­skri­ver.

Har arbets­gi­vare för sjö­man jäm­likt sjö­mansla­gen (1973:282) haft att för sjö­mans sjuk­vård utom riket vid­kän­nas kost­nad, som omfat­tas av före­skrif­ter med­de­lade med stöd av första styc­ket, äger han från För­säk­rings­kas­san i den ord­ning rege­ringen bestäm­mer erhålla gott­gö­relse för kost­na­den enligt nämnda före­skrif­ter.

Har genom utri­kes­för­valt­ning­ens försorg åt för­säk­rad läm­nats eko­no­miskt bistånd avse­ende sjuk­vård utom riket, äger utri­kes­för­valt­ningen från För­säk­rings­kas­san erhålla gott­gö­relse där­för enligt vad i andra styc­ket sägs. Lag (2004:781).

10 §   Har upp­hävts genom lag (2004:781).

11 §   Har upp­hävts genom lag (1991:1040).

12 §   Har upp­hävts genom lag (1997:1307).

12 a §   Har upp­hävts genom lag (1997:1307).

12 b §   Har upp­hävts genom lag (1993:50).

12 c §   Har upp­hävts genom lag (1997:1307).

13 §   Har upp­hävts genom lag (1993:355).

14 §   Bidrag till sådana arbets­hjälp­me­del som en för­värvs­ar­be­tande för­säk­rad behö­ver som ett led i sin reha­bi­li­te­ring utges enligt före­skrif­ter som rege­ringen med­de­lar. Lag (1991:1040).


3 kap. Om sjuk­pen­ning

1 §   En för­säk­rad har enligt vad nedan sägs rätt till sjuk­pen­ning, om hans sjuk­pen­ning­grun­dande inkomst upp­går till minst 24 pro­cent av pris­bas­belop­pet.

Rätt till sjuk­pen­ning enligt detta kapi­tel före­lig­ger inte på grund­val av anställ­nings­för­må­ner för tid som ingår i en sjuk­lö­ne­pe­riod, under vil­ken den för­säk­ra­des arbets­gi­vare har att svara för sjuk­lön enligt lagen (1991:1047) om sjuk­lön.
Lag (1999:800).

2 §   Sjuk­pen­ning­run­dande inkomst är den årliga inkomst i pengar som en för­säk­rad kan antas komma att tills vidare få för eget arbete här i lan­det, antingen såsom arbets­ta­gare i all­män eller enskild tjänst (inkomst av anställ­ning) eller på annan grund (inkomst av annat för­värvs­ar­bete). Som inkomst av anställ­ning eller inkomst av annat för­värvs­ar­bete räk­nas inte inkomst som avses i 10 kap. 3 § 1-3 inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229) eller sådan ersätt­ning som anges i 1 § första styc­ket 1-5 och fjärde styc­ket lagen (1990:659) om sär­skild löneskatt på vissa för­värv­sin­koms­ter. Som inkomst av annat för­värvs­ar­bete räk­nas inte sådan ersätt­ning enligt grupp­sjuk­för­säk­ring eller trygg­hets­för­säk­ring vid arbets­skada som enligt 2 § första styc­ket lagen om sär­skild löneskatt på vissa för­värv­sin­koms­ter utgör under­lag för nämnda skatt. Den sjuk­pen­ning­grun­dande inkoms­ten fast­ställs av För­säk­rings­kas­san. Inkomst av anställ­ning och inkomst av annat för­värvs­ar­bete ska där­vid var för sig avrun­das till när­mast lägre hund­ra­tal kro­nor.

Vid beräk­ning av sjuk­pen­ning­grun­dande inkomst bort­ses från sådan inkomst av anställ­ning och annat för­värvs­ar­bete som över­sti­ger sju och en halv gånger pris­bas­belop­pet. Det belopp som sålunda ska undan­tas ska i första hand räk­nas av från inkomst av annat för­värvs­ar­bete. Ersätt­ning för utfört arbete i annan form än pen­sion räk­nas som inkomst av anställ­ning, såvida ersätt­ningen under ett år upp­går till minst 1 000 kro­nor, även om mot­ta­ga­ren inte är anställd hos den som utger ersätt­ningen. I nu angivna fall ska den som utför arbe­tet anses såsom arbets­ta­gare och den som utger ersätt­ningen såsom arbets­gi­vare. Kan ersätt­ning för arbete för någon annans räk­ning under året inte antas uppgå till minst 1 000 kro­nor, ska ersätt­ningen från denne inte tas med vid beräk­ningen av den sjuk­pen­ning­grun­dande inkoms­ten i annat fall än då den utgör inkomst av närings­verk­sam­het. Vid beräk­ning av sjuk­pen­ning­grun­dande inkomst av anställ­ning ska bort­ses från ersätt­ning som enligt 2 a § ska anses som inkomst av annat för­värvs­ar­bete samt ersätt­ning som idrotts­ut­ö­vare får från sådan ide­ell för­e­ning som avses i 7 kap. 7 § första styc­ket inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229) och som har till huvud­sak­ligt syfte att främja idrotts­lig verk­sam­het, om ersätt­ningen från för­e­ningen under året inte kan antas uppgå till minst ett halvt pris­bas­belopp. Vid beräk­ning av sjuk­pen­ning­grun­dande inkomst av anställ­ning bort­ses även från ersätt­ning från en stif­telse som har till väsent­ligt ända­mål att till­go­dose eko­no­miska intres­sen hos dem som är eller har varit anställda hos en arbets­gi­vare som läm­nat bidrag till stif­tel­sen (vins­tan­dels­stif­telse) eller från en annan juri­disk per­son med mot­sva­rande ända­mål, om ersätt­ningen avser en sådan anställd och inte utgör ersätt­ning för arbete för den juri­diska per­so­nens räk­ning. Detta gäl­ler dock endast om de bidrag arbets­gi­va­ren läm­nat till den juri­diska per­so­nen varit avsedda att vara bundna under minst tre kalen­derår och att på likar­tade vill­kor till­komma en bety­dande del av de anställda.
Om arbets­gi­va­ren är ett fåmans­fö­re­tag eller ett fåmans­han­dels­bo­lag ska vid beräk­ningen inte bort­ses från ersätt­ning som den juri­diska per­so­nen läm­nar till sådan före­tags­le­dare eller delä­gare i före­ta­get eller en per­son som är när­stå­ende till någon av dem. Med fåmans­fö­re­tag, fåmans­han­dels­bo­lag, före­tags­le­dare och när­stå­ende per­son avses det­samma som i inkomst­skat­te­la­gen. Vid beräk­ning av sjuk­pen­ning­grun­dande inkomst av anställ­ning ska all­tid bort­ses från ersätt­ning från en vins­tan­dels­stif­telse som här­rör från bidrag som arbets­gi­va­ren läm­nat under åren 1988-​1991.

Beräk­ningen av den sjuk­pen­ning­grun­dande inkoms­ten ska, där för­hål­lan­dena inte är kända för För­säk­rings­kas­san, grun­das på de upp­lys­ningar som För­säk­rings­kas­san kan inhämta av den för­säk­rade eller den­nes arbets­gi­vare eller som kan framgå av den upp­skatt­ning, som vid tax­e­ring gjorts av den för­säk­ra­des inkomst. För en för­säk­rad som har inkomst av annat för­värvs­ar­bete och som bedri­ver närings­verk­sam­het ska, under en tid om 24 måna­der räk­nat från den månad då den för­säk­rade har gjort eller borde ha gjort anmä­lan för regi­stre­ring enligt 3 kap. 2 § skat­te­be­tal­nings­la­gen (1997:483), den sjuk­pen­ning­grun­dande inkoms­ten från närings­verk­sam­he­ten beräk­nas till minst vad som mot­sva­rar skä­lig avlö­ning för lik­nande arbete för annans räk­ning. I det fall den för­säk­rade inte har skyl­dig­het att anmäla sig för regi­stre­ring, ska tiden om 24 måna­der räk­nas som om en sådan skyl­dig­het hade gällt för honom eller henne. Semes­ter­lön får inte inräk­nas i den sjuk­pen­ning­grun­dande inkoms­ten till högre belopp än vad som skulle ha utgi­vits i lön för utfört arbete under mot­sva­rande tid. En lik­nande begräns­ning ska gälla semeste­rer­sätt­ning.

Vid beräk­ning av sjuk­pen­ning­grun­dande inkomst enligt denna para­graf ska det bort­ses från inkomst som hän­för sig till sådant för­värvs­ar­bete som avses i 16 a kap. 2 §.
Lag (2010:418).

2 a §   Vid beräk­ning av sjuk­pen­ning­grun­dande inkomst skall ersätt­ning från en arbets­gi­vare som är bosatt utom­lands eller är en utländsk juri­disk per­son anses som inkomst av annat för­värvs­ar­bete, om arbets­gi­va­ren och arbets­ta­ga­ren träf­fat över­ens­kom­melse om att ersätt­ningen skall hän­fö­ras till sådan inkomst.

Som inkomst av annat för­värvs­ar­bete räk­nas dess­utom ersätt­ning för arbete under för­ut­sätt­ning att ersätt­ningen beta­las ut
   1. till mot­ta­gare som har en F-​skattse­del antingen när ersätt­ningen bestäms eller när den beta­las ut,
   2. till mot­ta­gare som har en A-​skattse­del eller en F-​skattse­del med vill­kor enligt 4 kap. 9 § skat­te­be­tal­nings­la­gen (1997:483) eller som sak­nar skattse­del på pre­li­mi­när skatt, om
      a) ersätt­ningen till­sam­mans med annan ersätt­ning för arbete från samma utbe­ta­lare under inkomstå­ret kan antas komma att under­stiga 10 000 kro­nor,
      b) utbe­ta­la­ren är en fysisk per­son eller ett dödsbo,
      c) ersätt­ningen inte utgör utgift i en av utbe­ta­la­ren bedri­ven närings­verk­sam­het,
      d) utbe­ta­la­ren och mot­ta­ga­ren inte har träf­fat en över­ens­kom­melse om att ersätt­ningen skall hän­fö­ras till inkomst av anställ­ning, och
      e) det inte är fråga om sådan ersätt­ning för arbete som avses i 12 kap. 16 § för­äld­ra­bal­ken,
   3. till delä­gare i han­dels­bo­lag av bola­get,
   4. till med­lem i euro­pe­isk eko­no­misk intres­se­grup­pe­ring av grup­pe­ringen.

Om i fall som avses i andra styc­ket 1 mot­ta­ga­ren har en F- skattse­del med vill­kor enligt 4 kap. 9 § skat­te­be­tal­nings­la­gen, räk­nas ersätt­ningen som inkomst av annat för­värvs­ar­bete bara om F-​skattse­deln skrift­li­gen åbe­ro­pas. Lag (1999:1366).

2 b §   Års­ar­bets­tid beräk­nas av För­säk­rings­kas­san för för­säk­rade som har en sjuk­pen­ning­grun­dande inkomst som helt eller del­vis är att hän­föra till anställ­ning när detta är av bety­delse för beräk­ning av ersätt­ning. Års­ar­bets­ti­den är det antal tim­mar per år som en för­säk­rad kan antas komma att ha tills vidare i ifrå­ga­va­rande för­värvs­ar­bete som ordi­na­rie arbets­tid eller mot­sva­rande nor­mal arbets­tid. Vid beräk­ningen av års­ar­bets­ti­den inräk­nas även ledig­het enligt 10 § tredje styc­ket.

Års­ar­bets­ti­den avrun­das till när­maste hela tim­tal, var­vid halv timme avrun­das uppåt.

Beräk­ningen av års­ar­bets­ti­den skall, där för­hål­lan­dena inte är kända för För­säk­rings­kas­san, grun­das på de upp­lys­ningar som För­säk­rings­kas­san kan inhämta från den för­säk­rade eller den­nes arbets­gi­vare eller upp­drags­gi­vare.

Rege­ringen, eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer, med­de­lar före­skrif­ter om scha­blon­be­räk­ning av års­ar­bets­tid.
Lag (2004:781).

2 c §   När den sjuk­pen­ning­grun­dande inkoms­ten enligt 2 § andra styc­ket har beräk­nats, ska denna, vid beräk­ning av sådan ersätt­ning som utges för dag, mul­ti­pli­ce­ras med talet 0,97.
Lag (2007:1309).

3 §   En för­säk­rad, som upp­bär hel sju­ker­sätt­ning eller hel akti­vi­tet­s­er­sätt­ning enligt denna lag eller hel sär­skild efter­le­van­de­pen­sion enligt lagen (2000:462) om infö­rande av lagen (2000:461) om efter­le­van­de­pen­sion och efter­le­van­de­stöd till barn eller upp­bu­rit sådan ersätt­ning eller pen­sion under måna­den när­mast före den då han eller hon har bör­jat upp­bära hel ålderspen­sion, har inte rätt till sjuk­pen­ning. För tid efter ingången av den månad då den för­säk­rade har fyllt 70 år får sjuk­pen­ning utges för högst 180 dagar. Lag (2002:192).

4 §   För dagar i en sjuk­pe­riod gäl­ler, om inte annat föl­jer av 10-10 b §§,
   1. att sjuk­pen­ning som sva­rar mot inkomst av anställ­ning inte läm­nas för den första dagen, och att sjuk­pen­ning som sva­rar mot inkomst av annat för­värvs­ar­bete inte läm­nas för de första sju dagarna om inte annat föl­jer av 11 § första styc­ket,
   2. att hel sjuk­pen­ning för de därpå föl­jande 364 dagarna utgör för dag 80 pro­cent av den fast­ställda sjuk­pen­ning­grun­dande inkoms­ten, delad med 365,
   3. att hel sjuk­pen­ning för de därpå föl­jande 550 dagarna utgör 75 pro­cent av den sjuk­pen­ning­grun­dande inkoms­ten delad med 365, och
   4. att sjuk­pen­ning för de därpå föl­jande dagarna inte läm­nas.

Sjuk­pen­ningen avrun­das till när­maste hela kron­tal. Till den del den för­säk­rade är arbets­lös läm­nas dock hel sjuk­pen­ning enligt 7 § med högst 486 kro­nor.

Sjuk­pen­ning enligt första styc­ket 2 får inte läm­nas om den för­säk­rade redan har fått sådan sjuk­pen­ning för sam­man­lagt 364 dagar under en ram­tid som omfat­tar de 450 när­mast före­gå­ende dagarna. Har den för­säk­rade under denna ram­tid fått sjuk­pen­ning enligt första styc­ket 3 eller 7 b §, ersätt­ning för merut­gif­ter enligt 7 a § eller reha­bi­li­te­rings­pen­ning enligt 22 kap. 7 §, ska dagar med sådan ersätt­ning lik­stäl­las med dagar med sjuk­pen­ning enligt första styc­ket 2. Detta gäl­ler även tret­ton dagar under sådan sjuk­lö­ne­pe­riod som avses i sjunde styc­ket. Om den för­säk­rade har en all­var­lig sjuk­dom får sjuk­pen­ning enligt första styc­ket 2 läm­nas efter ansö­kan av den för­säk­rade, trots att sådan sjuk­pen­ning redan har läm­nats för 364 dagar under ram­ti­den.

Om sjuk­pen­ning enligt första styc­ket 2 inte kan läm­nas, får sjuk­pen­ning enligt första styc­ket 3 läm­nas efter skrift­lig ansö­kan av den för­säk­rade. Detta gäl­ler även för dagar i en ny sjuk­pe­riod under för­ut­sätt­ning att sjuk­pen­ning för max­i­malt antal dagar inte redan har läm­nats. Om sjuk­pe­ri­o­den för­an­leds av en god­känd arbets­skada enligt lagen (1976:380) om arbets­ska­de­för­säk­ring får sjuk­pen­ning enligt första styc­ket 3 läm­nas för ytter­li­gare dagar.

Sjuk­pen­ning för ytter­li­gare dagar enligt första styc­ket 3 får även läm­nas
   1. när den för­säk­rade vår­das inta­gen på sjuk­hus eller på grund av sjuk­dom får omfat­tande vård utan att vara inta­gen på sjuk­hus,
   2. när den för­säk­rade på grund av sjuk­dom har fått en sådan avgö­rande för­lust av verk­lig­hets­upp­fatt­ningen och för­må­gan att ori­en­tera sig att den för­säk­rade inte kan till­go­do­göra sig infor­ma­tion, eller
   3. när en åter­gång i arbete eller ett del­ta­gande i ett arbets­mark­nads­po­li­tiskt pro­gram skulle med­föra risk för all­var­lig för­säm­ring av den för­säk­ra­des sjuk­dom.

Sjuk­pen­ning enligt femte styc­ket 1 och 3 läm­nas efter ansö­kan av den för­säk­rade.

Som sjuk­pe­riod anses tid, under vil­ken en för­säk­rad i oav­bru­ten följd lider av sjuk­dom som avses i 7 § eller har rätt till sjuk­pen­ning enligt 7 b § eller reha­bi­li­te­rings­pen­ning enligt 22 kap. 7 §. Upp­kom­mer för den för­säk­rade rätt till sjuk­pen­ning enligt kapit­let i ome­del­bar anslut­ning till en sjuk­lö­ne­pe­riod enligt lagen (1991:1047) om sjuk­lön, ska sjuk­pe­ri­o­den enligt denna lag anses omfatta också sjuk­lö­ne­pe­ri­o­den.

Om en sjuk­pe­riod bör­jar inom fem dagar från det en tidi­gare sjuk­pe­riod avslu­tats ska bestäm­mel­serna i första styc­ket samt 10 a § tilläm­pas som om den senare sjuk­pe­ri­o­den utgör en fort­sätt­ning på den tidi­gare sjuk­pe­ri­o­den.

Om den för­säk­rade gått miste om sjuk­pen­ning som sva­rar mot inkomst av anställ­ning till följd av bestäm­mel­serna i första styc­ket 1 eller 10 a § första styc­ket 1 för sam­man­lagt tio dagar under de senaste tolv måna­derna utges sjuk­pen­ning för dag som avses i första styc­ket 1 enligt vad som anges i första styc­ket 2 eller 3. Om den för­säk­rade gått miste om sjuk­pen­ning som sva­rar mot inkomst av annat för­värvs­ar­bete till följd av bestäm­mel­serna i första styc­ket 1 under fem sjuk­pe­ri­o­der under de senaste tolv måna­derna, utges sjuk­pen­ning för dagar som avses i första styc­ket 1 enligt vad som anges i första styc­ket 2 eller 3 från och med den sjuk­pe­riod som inträ­der efter det att den för­säk­rade gått miste om sjuk­pen­ning för sam­man­lagt minst 21 dagar. Till den del den för­säk­rade är arbets­lös utges dock hel sjuk­pen­ning enligt 7 § med högst 486 kro­nor.

Vid tillämp­ningen av denna para­graf gäl­ler att sjuk­pen­ning inte läm­nas till en för­säk­rad under de tre kalen­der­må­na­der som infal­ler efter utgången av en period med sju­ker­sätt­ning eller akti­vi­tet­s­er­sätt­ning. Detta gäl­ler dock endast till den del ned­sätt­ningen av arbets­för­må­gan sva­rar mot den ned­sätt­ning för vil­ken sju­ker­sätt­ning eller akti­vi­tet­s­er­sätt­ning har läm­nats.
Sjuk­pen­ning kan dock all­tid läm­nas med stöd av bestäm­mel­serna i tredje styc­ket fjärde meningen, fjärde styc­ket tredje meningen eller femte styc­ket. Lag (2010:418).

4 a §   Om den för­säk­rade av arbets­gi­va­ren erhål­ler lön under sjuk­dom för samma tid som sjuk­pen­ningen avser, ska sjuk­pen­ning mins­kas med det belopp som lönen under sjuk­dom över­sti­ger 10 pro­cent av vad den för­säk­rade skulle ha fått i lön om han varit i arbete. Till den del lönen under sjuk­dom utges i för­hål­lande till lön i arbete som för år räk­nat över­sti­ger den högsta sjuk­pen­ning­grun­dande inkomst som kan beräk­nas enligt 2 § ska minsk­ning dock endast ske med belopp som när det gäl­ler sjuk­pen­ning som utges
   - enligt 4 § första styc­ket 2 eller 10 a § första styc­ket 2, över­sti­ger 90 pro­cent av lönen i arbete, och
   - enligt 4 § första styc­ket 3 eller 10 a § första styc­ket 3, över­sti­ger 85 pro­cent av lönen i arbete.

Vid tillämp­ning av bestäm­mel­serna i första styc­ket ska ersätt­ning som utges på grund av för­mån av fri grupp­sjuk­för­säk­ring som åtnjuts enligt grun­der som fast­ställs i kol­lek­tivav­tal anses som lön under sjuk­dom från arbets­gi­vare.

Det belopp var­med minsk­ning ska göras avrun­das till när­mast lägre hela kron­tal. Avräk­ning ska i första hand göras vid utbe­tal­ning av sjuk­pen­ning som avser samma tid som den lön under sjuk­dom som för­an­lett minsk­ningen men får också göras vid när­mast föl­jande utbe­tal­ning av sjuk­pen­ning. Lag (2008:480).

4 b §   För­säk­rings­kas­san kan efter skrift­lig ansö­kan av den för­säk­rade besluta att hel sjuk­pen­ning för dag ska utges enligt vad som anges i 4 § första styc­ket 2 eller 3 eller 10 a § första styc­ket 2 eller 3 även för dagar som avses i 4 § första styc­ket 1 och för dag som avses i 10 a § första styc­ket 1. Ett sådant beslut får med­de­las om den för­säk­rade lider av sjuk­dom som kan antas med­föra ett större antal sjuk­pe­ri­o­der med rätt till sjuk­pen­ning under en tolv­må­na­ders­pe­riod. Till den del den för­säk­rade är arbets­lös utges dock hel sjuk­pen­ning för dagar som avses i 4 § första styc­ket 1 med högst 486 kro­nor per dag.

Ett beslut som avses i första styc­ket får även med­de­las för en sjuk­pe­riod när den sökande som givare av bio­lo­giskt mate­rial enligt lagen (1995:831) om trans­plan­ta­tion m.m. har rätt till sjuk­pen­ning till följd av ingrepp för att ta till­vara det bio­lo­giska mate­ri­a­let eller för­be­re­del­ser för sådant ingrepp.

Ett beslut enligt första styc­ket gäl­ler från och med den kalen­der­må­nad då ansö­kan gjor­des hos För­säk­rings­kas­san, om inte annat sägs i beslu­tet. Beslu­tet ska gälla för viss tid som anges i beslu­tet eller, om det finns sär­skilda skäl, tills vidare. Beslu­tet ska upp­hä­vas om vill­ko­ret enligt första styc­ket andra meningen inte längre är upp­fyllt.

En för­säk­rad som har gjort ansö­kan enligt första styc­ket är skyl­dig att genomgå under­sök­ning av läkare eller tand­lä­kare och att ge in utlå­tande över under­sök­ningen, om För­säk­rings­kas­san fin­ner att det behövs för ären­dets bedöm­ning. För den för­säk­ra­des utgif­ter för under­sök­ningen och för utlå­tande över under­sök­ningen läm­nas ersätt­ning i enlig­het med vad rege­ringen för­ord­nar. Lag (2010:418).

4 c §   Har upp­hävts genom lag (1995:1478).

4 d §   Har upp­hävts genom lag (1995:1478).

5 §   För­säk­rings­kas­san ska besluta om en för­säk­rads till­hö­rig­het till sjuk­pen­ning­för­säk­ringen och fast­ställa sjuk­pen­ning­grun­dande inkomst. För en för­säk­rad som inte är bosatt i Sve­rige gäl­ler detta så snart anmä­lan om hans inkomst­för­hål­lan­den gjorts hos För­säk­rings­kas­san. Av beslu­tet ska framgå i vad mån den sjuk­pen­ning­grun­dande inkoms­ten är att hän­föra till anställ­ning eller till annat för­värvs­ar­bete.
Sjuk­pen­ning­för­säk­ringen ska omprö­vas
      a) när För­säk­rings­kas­san fått kän­ne­dom om att den för­säk­ra­des inkomst­för­hål­lan­den eller andra omstän­dig­he­ter har under­gått änd­ring av bety­delse för rät­ten till sjuk­pen­ning eller för sjuk­pen­ning­ens stor­lek,
      b) när sju­ker­sätt­ning eller akti­vi­tet­s­er­sätt­ning enligt denna lag eller sär­skild efter­le­van­de­pen­sion enligt lagen (2000:462) om infö­rande av lagen (2000:461) om efter­le­van­de­pen­sion och efter­le­van­de­stöd till barn har bevil­jats den för­säk­rade eller sådan ersätt­ning eller pen­sion som redan utges har änd­rats med hän­syn till änd­ring i den för­säk­ra­des arbets­för­måga eller, vid sär­skild efter­le­van­de­pen­sion, för­måga eller möj­lig­het att bereda sig inkomst genom arbete,
      d) när tjäns­te­pen­sion har bevil­jats den för­säk­rade,
      e) när ett beslut om vilan­de­för­kla­ring av sju­ker­sätt­ning eller akti­vi­tet­s­er­sätt­ning enligt 16 kap. 16 § har upp­hört, samt
      f) när liv­ränta har bevil­jats den för­säk­rade enligt lagen (1976:380) om arbets­ska­de­för­säk­ring eller redan utgå­ende liv­ränta har änd­rats.

Änd­ring som avses i första styc­ket ska gälla från och med den dag då anled­ningen till änd­ringen upp­kom­mit. Den sjuk­pen­ning­grun­dande inkomst som änd­rats enligt första styc­ket a får dock läg­gas till grund för ersätt­ning tidi­gast från och med första dagen i den ersätt­nings­pe­riod som inträf­far i anslut­ning till att För­säk­rings­kas­san fått kän­ne­dom om inkomständ­ringen.

Under tid som anges under 1-8 får, om inte första styc­ket b, d eller f är tillämp­ligt, den fast­ställda sjuk­pen­ning­grun­dande inkoms­ten sän­kas lägst till vad den skulle ha varit när­mast dess­förin­nan om För­säk­rings­kas­san då känt till samt­liga för­hål­lan­den. Detta gäl­ler tid då den för­säk­rade
   1. bedri­ver stu­dier enligt de grun­der som fast­ställs av rege­ringen eller den myn­dig­het rege­ringen bestäm­mer,
   2. erhål­ler peri­o­diskt eko­no­miskt stöd, utgi­vet enligt sär­skilda avtal mel­lan arbets­mark­na­dens par­ter, enligt de grun­der som fast­ställs av rege­ringen eller den myn­dig­het rege­ringen bestäm­mer,
   3. del­tar i ett arbets­mark­nads­po­li­tiskt pro­gram och får akti­vi­tets­stöd eller utveck­lings­er­sätt­ning eller står till arbets­mark­na­dens för­fo­gande enligt de grun­der som fast­ställs av rege­ringen eller den myn­dig­het rege­ringen bestäm­mer,
   4. är gra­vid och avbry­ter eller inskrän­ker sitt för­värvs­ar­bete tidi­gast sex måna­der före bar­nets födelse eller den beräk­nade tid­punk­ten här­för,
   5. helt eller del­vis avstår från för­värvs­ar­bete för vård av barn, om den för­säk­rade är för­äl­der till bar­net eller lik­ställs med för­äl­der enligt 1 § för­äld­ra­le­dig­hets­la­gen (1995:584) och bar­net inte har fyllt ett år. Mot­sva­rande gäl­ler vid adop­tion av barn som ej fyllt tio år eller vid mot­ta­gande av sådant barn i avsikt att adop­tera det, om mindre än ett år har för­flu­tit sedan den för­säk­rade fick bar­net i sin vård,
   6. full­gör tjänst­gö­ring enligt lagen (1994:1809) om total­för­svars­plikt,
   7. genom­för mili­tär utbild­ning inom För­svars­mak­ten som rekryt,
   8. del­tar i akti­vi­te­ter enligt en eta­ble­rings­plan som avses i lagen (2010:197) om eta­ble­rings­in­sat­ser för vissa nyan­lända invand­rare.

För en för­säk­rad som avses i tredje styc­ket 1 eller 2 eller del­tar i ett arbets­mark­nads­po­li­tiskt pro­gram och får akti­vi­tets­stöd eller utveck­lings­er­sätt­ning eller del­tar i akti­vi­te­ter enligt en eta­ble­rings­plan ska För­säk­rings­kas­san, vid sjuk­dom under den aktu­ella tiden, beräkna sjuk­pen­ningen på en sjuk­pen­ning­grun­dande inkomst som har fast­ställts på grund­val av enbart den inkomst av eget arbete som den för­säk­rade kan antas få under denna tid. Om där­vid den sjuk­pen­ning­grun­dande inkoms­ten helt eller del­vis är att hän­föra till anställ­ning, ska års­ar­bets­ti­den beräk­nas på grund­val av enbart det antal arbetstim­mar som den för­säk­rade kan antas ha i ifrå­ga­va­rande för­värvs­ar­bete under den aktu­ella tiden.

För en för­säk­rad som får sådan behand­ling eller reha­bi­li­te­ring som avses i 7 b § eller 22 kap. 7 § och som under denna tid får liv­ränta enligt lagen (1976:380) om arbets­ska­de­för­säk­ring eller mot­sva­rande ersätt­ning enligt en annan för­fatt­ning ska För­säk­rings­kas­san, vid sjuk­dom under den tid då liv­ränta beta­las ut, beräkna sjuk­pen­ningen på en sjuk­pen­ning­grun­dande inkomst som har fast­ställts på grund­val av enbart den inkomst av eget arbete som den för­säk­rade kan antas få under denna tid.

För en för­säk­rad som avses i 10 c § första styc­ket 1 eller 2 ska dock under stu­di­e­uppe­håll mel­lan vår- och höst­ter­min, då den för­säk­rade inte upp­bär stu­di­e­so­cial för­mån för stu­dier som avses i tredje styc­ket 1, sjuk­pen­ningen beräk­nas på den sjuk­pen­ning­grun­dande inkomst som föl­jer av första-​​tredje styc­kena, om sjuk­pen­ningen blir högre än sjuk­pen­ning beräk­nad på den sjuk­pen­ning­grun­dande inkoms­ten enligt fjärde styc­ket.

Fjärde styc­ket tilläm­pas även för för­säk­rad som avses i tredje styc­ket 6 eller 7 när den för­säk­rade genom­går grund­ut­bild­ning som är längre än 60 dagar.

Ompröv­ning av sjuk­pen­ning­för­säk­ringen enligt första styc­ket a ska ej omfatta änd­ring av den för­säk­ra­des inkomst­för­hål­lan­den på grund av sådant för­värvs­ar­bete som avses i 16 a kap. 2 §.

Ompröv­ning av sjuk­pen­ning­för­säk­ringen enligt första styc­ket ska göras senast när den för­säk­rade gör anspråk på ersätt­ning som beta­las ut per dag. Lag (2010:470).

5 a §   För en för­säk­rad, till vil­ken tjäns­te­pen­sion utges i form av ålderspen­sion eller annan där­med jäm­ställd pen­sion före utgången av den månad under vil­ken han fyl­ler 65 år, skall sjuk­pen­ning­grun­dande inkomst fast­stäl­las om han har ett för­värvs­ar­bete som beräk­nas pågå under minst sex måna­der i följd. Den sjuk­pen­ning­grun­dande inkoms­ten beräk­nas där­vid enligt 2 §.

Är en för­säk­rad med sådan tjäns­te­pen­sion som avses i första styc­ket helt eller del­vis arbets­lös samt arbets­sö­kande, skall sjuk­pen­ning­grun­dande inkomst fast­stäl­las endast om tjäns­te­pen­sio­nen under­sti­ger 60 pro­cent av lönen när­mast före pen­sions­av­gången. Den sjuk­pen­ning­grun­dande inkoms­ten beräk­nas där­vid på grund­val av lönen när­mast före pen­sions­av­gången eller, om den för­säk­rade inte har för avsikt att för­värvs­ar­beta i samma omfatt­ning som tidi­gare, den inkomst han kan antas få av arbete som sva­rar mot det före­lig­gande arbets­ut­bu­det. Vid beräk­ningen skall iakt­tas att inkoms­ten inte får över­stiga sju och en halv gånger pris­bas­belop­pet. Vidare skall inkoms­ten mins­kas med tjäns­te­pen­sio­nen. Minsk­ningen får dock inte ge till resul­tat att en för­säk­rad som är endast del­vis arbets­lös erhål­ler lägre sjuk­pen­ning­grun­dande inkomst än om beräk­ning skett enligt första styc­ket. Lag (2006:1537).

5 b §   För sådana per­so­ner som enligt 2 kap. 4 och 6 §§ soci­al­för­säk­rings­la­gen (1999:799) anses bosatta i Sve­rige även under vis­telse utom­lands skall den sjuk­pen­ning­grun­dande inkoms­ten vid åter­koms­ten till Sve­rige fast­stäl­las till lägst det belopp som utgjorde sjuk­pen­ning­grun­dande inkomst ome­del­bart före utlands­re­san. Lag (1999:800).

5 c §   Vid utgången av en period då en för­säk­rad helt eller del­vis har fått sju­ker­sätt­ning eller akti­vi­tet­s­er­sätt­ning enligt denna lag ska den sjuk­pen­ning­grun­dande inkoms­ten mot­svara den sjuk­pen­ning­grun­dande inkomst som den för­säk­rade skulle ha varit berät­ti­gad till ome­del­bart före en eller flera sådana peri­o­der. Om ett år eller längre tid har för­flu­tit räk­nat från den tid­punkt sju­ker­sätt­ningen eller akti­vi­tet­s­er­sätt­ningen bör­jade utges ska den sjuk­pen­ning­grun­dande inkoms­ten omräk­nas enligt 5 d § tredje styc­ket för varje helt år som har för­flu­tit.

Bestäm­mel­serna i första styc­ket gäl­ler endast för tid före 65 års ålder. Lag (2009:1454).

5 d §   När För­säk­rings­kas­san ska fast­ställa den sjuk­pen­ning­grun­dande inkoms­ten för en för­säk­rad som omfat­tas av 5 § tredje styc­ket 1-8 eller 5 e § och som helt eller del­vis sak­nar anställ­ning ska den sjuk­pen­ning­grun­dande inkoms­ten i vissa fall räk­nas om. Det­samma ska gälla för en för­säk­rad vars anställ­ning upp­hör under en pågående ersätt­nings­pe­riod. Omräk­ningen ska göras när minst ett år har för­flu­tit räk­nat från den tid­punkt då den anställ­ning upp­hörde som senast för­an­lett eller kun­nat för­an­leda beräk­ning av sjuk­pen­ning­grun­dande inkomst. Där­ef­ter görs omräk­ningen årli­gen räk­nat ett år från den senaste omräk­ningen. Med den tid­punkt då anställ­ningen upp­hörde jäm­ställs den tid­punkt då den för­säk­rade helt upp­hörde med annat för­värvs­ar­bete än arbete som anställd. När omräk­ning har gjorts enligt 5 c § räk­nas tid­punk­ten från utgången av det senaste hela år som avses där.

Den sjuk­pen­ning­grun­dande inkoms­ten av annat för­värvs­ar­bete, grun­dad på annan inkomst än som avses i 2 a § första styc­ket, ska också räk­nas om för en för­säk­rad som inte har upp­hört med för­värvs­ar­be­tet. Omräk­ning ska göras under en pågående ersätt­nings­pe­riod efter det att ett år har för­flu­tit räk­nat från ersätt­nings­pe­ri­o­dens bör­jan. Där­ef­ter görs omräk­ningen årli­gen räk­nat ett år från den senaste omräk­ningen.

Omräk­ningen ska göras med den pro­cen­tu­ella för­änd­ringen i det all­männa prislä­get räk­nad från det senast fast­ställda talet för kon­su­ment­pris­in­dex jäm­fört med mot­sva­rande tal tolv måna­der dess­förin­nan. En omräk­ning som inne­bär en sänk­ning av den sjuk­pen­ning­grun­dande inkoms­ten ska inte beak­tas. Den sjuk­pen­ning­grun­dande inkoms­ten kan ald­rig fast­stäl­las till ett belopp som över­sti­ger sju och en halv gånger pris­bas­belop­pet.
Lag (2010:470).

5 e §   Vid utgången av en period för vil­ken en för­säk­rad har fått vård­nads­bi­drag enligt lagen (2008:307) om kom­mu­nalt vård­nads­bi­drag ska den sjuk­pen­ning­grun­dande inkoms­ten lägst mot­svara den sjuk­pen­ning­grun­dande inkomst som den för­säk­rade skulle ha varit berät­ti­gad till ome­del­bart före en sådan period.

Bestäm­mel­serna i första styc­ket gäl­ler dock inte i de fall
   - sådana omstän­dig­he­ter som anges i 5 § första styc­ket b, d eller f har inträf­fat, eller
   - då den för­säk­rade omfat­tas av bestäm­mel­serna i 5 § tredje styc­ket 1 eller 2. Lag (2008:308).

6 §   En för­säk­rad skall, när han gör anspråk på sjuk­pen­ning, till För­säk­rings­kas­san anmäla sådan änd­ring i sina inkomst­för­hål­lan­den eller andra omstän­dig­he­ter, som påver­kar rät­ten till sjuk­pen­ning eller sjuk­pen­ning­ens stor­lek.

För­säk­rings­kas­san skall i den utsträck­ning det skä­li­gen påkal­las genom för­fråg­ningar hos de för­säk­rade eller på annat lämp­ligt sätt inhämta upp­gif­ter om den för­säk­ra­des inkomst­för­hål­lan­den, arbets­tid och andra omstän­dig­he­ter som har bety­delse för sjuk­pen­ning­för­säk­ringen. Lag (2004:781).

7 §   Sjuk­pen­ning utges vid sjuk­dom som sät­ter ned den för­säk­ra­des arbets­för­måga med minst en fjär­de­del. Vid bedöm­ningen av om sjuk­dom före­lig­ger ska bort­ses från arbets­mark­nads­mäs­siga, eko­no­miska, soci­ala och lik­nande för­hål­lan­den. Med sjuk­dom jäm­ställs ett till­stånd av ned­satt arbets­för­måga, som orsa­kats av sjuk­dom för vil­ken sjuk­pen­ning utgetts och som fort­fa­rande kvar­står efter det att sjuk­do­men upp­hört.

Sak­nar den för­säk­rade arbets­för­måga utges hel sjuk­pen­ning. Om arbets­för­må­gan inte sak­nas helt men är ned­satt med minst tre fjär­de­de­lar utges tre fjär­de­dels sjuk­pen­ning. Är arbets­för­må­gan ned­satt i mindre grad men med minst hälf­ten utges halv sjuk­pen­ning. I annat fall utges en fjär­de­dels sjuk­pen­ning.

Vid bedöm­ningen av om arbets­för­må­gan är ned­satt ska det beak­tas om den för­säk­rade på grund av sjuk­do­men är ur stånd att utföra sitt van­liga eller annat lämp­ligt arbete som arbets­gi­va­ren till­fäl­ligt erbju­der den anställde. Om den för­säk­rade på grund av sjuk­do­men behö­ver avstå från för­värvs­ar­bete under minst en fjär­de­del av sin nor­mala arbets­tid en viss dag, ska hans eller hen­nes arbets­för­måga anses ned­satt i minst mot­sva­rande mån den dagen.

Från och med den tid­punkt då den för­säk­rade har haft ned­satt arbets­för­måga under 90 dagar ska det även beak­tas om den för­säk­rade kan för­sörja sig efter en ompla­ce­ring till annat arbete hos arbets­gi­va­ren.

Från och med den tid­punkt då den för­säk­rade har haft ned­satt arbets­för­måga under 180 dagar ska det dess­utom beak­tas om den för­säk­rade har sådan för­måga så att han eller hon kan för­sörja sig själv genom för­värvs­ar­bete på den regul­jära arbets­mark­na­den i övrigt, eller genom annat lämp­ligt arbete som är till­gäng­ligt för den för­säk­rade. En sådan för­måga ska dock inte beak­tas om det finns sär­skilda skäl mot det. En sådan för­måga ska inte hel­ler beak­tas om det i annat fall kan anses oskä­ligt.

Från och med den tid­punkt då den för­säk­rade har haft ned­satt arbets­för­måga under 365 dagar ska det all­tid beak­tas om den för­säk­rade har sådan för­måga som anges i femte styc­ket första meningen. En sådan för­måga ska dock inte beak­tas i fall som avses i femte styc­ket tredje meningen.

I de fall den för­säk­rade är i behov av någon åtgärd som avses i 7 b § eller 22 kap., ska bedöm­ningen enligt tredje-​​sjätte styc­kena göras med beak­tande av den för­säk­ra­des arbets­för­måga efter en sådan åtgärd.

När det beräk­nas hur lång tid den för­säk­rade har haft ned­satt arbets­för­måga enligt tredje-​​sjätte styc­kena styc­kena ska dagar i sjuk­pe­ri­o­der läg­gas sam­man, om den för­säk­rade
   1. har för­värvs­ar­be­tat under en period om mindre än 90 dagar mel­lan sjuk­pe­ri­o­derna, eller
   2. inte har för­värvs­ar­be­tat alls mel­lan sjuk­pe­ri­o­derna.

Bedöm­ningen av arbets­för­må­gans ned­sätt­ning enligt fjärde-​​ sjätte styc­kena ska göras i för­hål­lande till högst ett hel­tids­ar­bete.

Vid pröv­ning av den för­säk­ra­des rätt till sjuk­pen­ning för tid under vil­ken han eller hon annars skulle ha upp­bu­rit för­äld­ra­pen­ning, ska arbets­för­må­gan anses ned­satt endast i den utsträck­ning som den för­säk­ra­des för­måga att vårda bar­net är ned­satt på grund av sjuk­do­men.

Om den för­säk­rade upp­bär sju­ker­sätt­ning eller akti­vi­tet­s­er­sätt­ning enligt denna lag eller sär­skild efter­le­van­de­pen­sion enligt lagen (2000:462) om infö­rande av lagen (2000:461) om efter­le­van­de­pen­sion och efter­le­van­de­stöd till barn eller liv­ränta enligt lagen (1976:380) om arbets­ska­de­för­säk­ring, ska vid pröv­ning av den för­säk­ra­des rätt till sjuk­pen­ning bedöm­ningen av hans eller hen­nes arbets­för­måga ske med bort­se­ende från den ned­sätt­ning av för­må­gan eller möj­lig­he­ten att bereda sig inkomst genom arbete som lig­ger till grund för den sju­ker­sätt­ning, akti­vi­tet­s­er­sätt­ning, pen­sion eller liv­ränta som utges.

För en för­säk­rad som för­värvs­ar­be­tar med stöd av 16 a kap. 2 § ska ned­sätt­ningen av arbets­för­må­gan, om det inte går att avgöra under vil­ken tid och till vil­ket för­värvs­ar­bete ned­sätt­ningen är hän­för­lig, i första hand anses hän­för­lig till sådant för­värvs­ar­bete som avses i 16 a kap. 2 §.

För en för­säk­rad som för­värvs­ar­be­tar med stöd av bestäm­mel­serna i 16 a kap. 2 § ska bedöm­ningen enligt elfte styc­ket all­tid göras som om sju­ker­sätt­ning och liv­ränta utges med oav­kor­tade belopp.

För en för­säk­rad som på grund av sjuk­dom är från­va­rande från ett arbets­mark­nads­po­li­tiskt pro­gram ska vid bedöm­ningen av ned­sätt­ningen av arbets­för­må­gan beak­tas om den för­säk­rade på grund av sjuk­do­men är ur stånd att delta i pro­gram­met.

För en för­säk­rad som på grund av sjuk­dom har läm­nat ett arbets­mark­nads­po­li­tiskt pro­gram, och som har for­mell möj­lig­het att åter­in­träda i ett sådant pro­gram, ska vid bedöm­ningen av ned­sätt­ningen av arbets­för­må­gan även beak­tas den för­säk­ra­des för­måga att delta i ett sådant pro­gram.
Lag (2009:1531).

7 a §   För att under­lätta åter­gång till arbete i anslut­ning till ett sjuk­doms­fall får i stäl­let för den sjuk­pen­ning som annars skulle ha utgetts enligt 7 § andra styc­ket skä­lig ersätt­ning utges för den för­säk­ra­des merut­gif­ter för resor till och från arbe­tet.

Merut­gif­terna skall ha upp­kom­mit på grund av att den för­säk­ra­des häl­so­till­stånd inte tillå­ter honom att utnyttja det färd­sätt som han nor­malt använ­der för sådana resor. Lag (1995:508).

7 b §   Sjuk­pen­ning enligt 7 § utges även när den för­säk­rade genom­går en medi­cinsk behand­ling eller medi­cinsk reha­bi­li­te­ring som syf­tar till att före­bygga sjuk­dom eller att för­korta sjuk­doms­tid eller att helt eller del­vis före­bygga eller häva ned­sätt­ning av arbets­för­må­gan. Som vill­kor gäl­ler att behand­lingen eller reha­bi­li­te­ringen har ordi­ne­rats av läkare och ingår i en av För­säk­rings­kas­san god­känd plan.

Arbets­för­må­gan ska anses ned­satt i den mån den för­säk­rade på grund av behand­lingen eller reha­bi­li­te­ringen är för­hind­rad att för­värvs­ar­beta.

Sjuk­pen­ning enligt denna para­graf utges enligt vad som anges i 4 § första styc­ket 2 eller 3 eller 10 a § första styc­ket 2 eller 3 även för dagar som avses i 4 § första styc­ket 1 och för dag som avses i 10 a § första styc­ket 1. Lag (2010:418).

8 §   Den för­säk­rade ska till För­säk­rings­kas­san ge in en skrift­lig för­säk­ran för sjuk­pen­ning. För­säk­ran ska inne­hålla upp­gif­ter om sjuk­do­men, en beskriv­ning av den för­säk­ra­des arbets­upp­gif­ter och den för­säk­ra­des egen bedöm­ning av arbets­för­må­gan. Upp­gif­terna i för­säk­ran ska läm­nas på heder och sam­vete.

Den för­säk­rade ska till För­säk­rings­kas­san ge in läka­rin­tyg för att styrka ned­sätt­ning av arbets­för­måga på grund av sjuk­dom senast från och med den sjunde dagen efter sju­kan­mäl­nings­da­gen.

Den för­säk­rade ska om För­säk­rings­kas­san begär det till För­säk­rings­kas­san ge in en skrift­lig sär­skild för­säk­ran avse­ende ned­sätt­ningen av arbets­för­må­gan på grund av sjuk­dom.
Den sär­skilda för­säk­ran ska inne­hålla en utför­li­gare beskriv­ning av den för­säk­ra­des arbets­upp­gif­ter och egen bedöm­ning av arbets­för­må­gan än för­säk­ran enligt första styc­ket.
Upp­gif­terna i den sär­skilda för­säk­ran ska läm­nas på heder och sam­vete.

Den för­säk­rade ska om För­säk­rings­kas­san begär det till För­säk­rings­kas­san ge in ett utlå­tande av sin arbets­gi­vare. I utlå­tan­det ska det anges vilka möj­lig­he­ter som finns att ta till vara den för­säk­ra­des arbets­för­måga inom arbets­gi­va­rens verk­sam­het efter åtgärd som avses i 22 kap.

Rege­ringen, eller den myn­dig­het rege­ringen bestäm­mer, med­de­lar före­skrif­ter dels om undan­tag i vissa fall från skyl­dig­het att lämna läka­rin­tyg och för­säk­ran, dels om att sådan skyl­dig­het ska gälla från och med en annan dag än vad som anges i denna para­graf. Lag (2008:480).

8 a §   För­säk­rings­kas­san skall, om det behövs för att kunna bedöma i vil­ken mån den för­säk­ra­des arbets­för­måga fort­fa­rande är ned­satt på grund av sjuk­dom samt om reha­bi­li­te­ring eller ytter­li­gare utred­nings­åt­gär­der är nöd­vän­diga, begära att han eller hon genom­går utred­ning eller del­tar i ett sär­skilt möte (avstäm­nings­möte) för bedöm­ning av hans eller hen­nes medi­cinska till­stånd, arbets­för­måga och behov av och möj­lig­he­ter till reha­bi­li­te­ring.

För­säk­rings­kas­san skall under sjuk­pe­ri­o­den, när det finns skäl till det, under­söka om den för­säk­rade efter sådan åtgärd som avses i 7 b § eller 22 kap., helt eller del­vis kan för­sörja sig själv genom arbete.

För­säk­rings­kas­san skall, om det behövs för bedöm­ningen av rätt till sjuk­pen­ning eller åtgär­der enligt 7 b § eller 22 kap., under sjuk­pe­ri­o­den
   1. infordra ett sär­skilt läkarut­lå­tande eller ett utlå­tande av viss läkare eller annan sak­kun­nig,
   2. göra för­frå­gan hos den för­säk­rade, den för­säk­ra­des arbets­gi­vare, läkare eller någon annan som kan antas kunna lämna nöd­vän­diga upp­gif­ter, och
   3. besöka den för­säk­rade.

Rege­ringen, eller den myn­dig­het rege­ringen bestäm­mer, med­de­lar när­mare före­skrif­ter om sådant avstäm­nings­möte som avses i första styc­ket och om sär­skilt läkarut­lå­tande enligt tredje styc­ket 1.

För kost­na­der som den enskilde har med anled­ning av en sådan utred­ning som avses i första eller tredje styc­ket eller som den enskilde eller en läkare har med anled­ning av ett sådant avstäm­nings­möte som avses i första styc­ket läm­nas ersätt­ning i enlig­het med vad som fast­ställs av rege­ringen eller den myn­dig­het rege­ringen bestäm­mer. Lag (2004:781).

9 §   En för­säk­rad kvinna har rätt till havan­de­skaps­pen­ning, om havan­de­skap har satt ned hen­nes för­måga att utföra upp­gif­terna i sitt för­värvs­ar­bete med minst en fjär­de­del och hon inte kan ompla­ce­ras till annat mindre ansträng­ande arbete enligt 19 § för­äld­ra­le­dig­hets­la­gen (1995:584).

En kvinna har även rätt till havan­de­skaps­pen­ning om hon inte får sys­sel­sät­tas i sitt för­värvs­ar­bete på grund av en före­skrift om för­bud mot arbete under havan­de­skap, som har med­de­lats med stöd av 4 kap. 6 § arbets­mil­jö­la­gen (1977:1160), om hon inte kan ompla­ce­ras till annat arbete enligt 18 § för­äld­ra­le­dig­hets­la­gen.

Havan­de­skaps­pen­ning utges i fall som avses i första styc­ket för varje dag som ned­sätt­ningen består, dock tidi­gast från och med den sex­tionde dagen före den beräk­nade tid­punk­ten för bar­nets födelse, och i fall som avses i andra styc­ket för varje dag som för­bu­det gäl­ler. Havan­de­skaps­pen­ning utges längst till och med den elfte dagen före den beräk­nade tid­punk­ten för bar­nets födelse.

Som för­värvs­ar­bete ska inte betrak­tas sådant för­värvs­ar­bete som utförs under tid då kvin­nan för­värvs­ar­be­tar med stöd av 16 a kap. 2 §. Om det inte går att avgöra under vil­ken tid kvin­nan avstår från för­värvs­ar­bete ska från­va­ron i första hand anses som från­varo från sådant för­värvs­ar­bete som avses i 16 a kap. 2 §. Lag (2008:861).

9 a §   En kvinna som öns­kar erhålla havan­de­skaps­pen­ning ska göra ansö­kan därom. För­säk­rings­kas­san får påfordra att kvin­nan till stöd för sin rätt till havan­de­skaps­pen­ning inger utlå­tande av sin arbets­gi­vare samt läkarut­lå­tande.

I beslu­tet om havan­de­skaps­pen­ning ska anges under vil­ken tid ersätt­ning kan utges.

Vad i lag eller annan för­fatt­ning före­skrivs om sjuk­pen­ning gäl­ler i fråga om havan­de­skaps­pen­ning med undan­tag av bestäm­mel­serna om ersätt­ning för merut­gif­ter i 7 a § och om karens­tid i 11 §. Vidare ska havan­de­skaps­pen­ningen, med avvi­kelse från vad som anges i 4 § första styc­ket 1 och 10 a § första styc­ket 1, utges med 80 pro­cent även för den första dagen, eller för en för­säk­rad med inkomst av annat för­värvs­ar­bete, för de första sju dagarna, och även om sjuk­pen­ning enligt 4 § första styc­ket 2 eller 3 respek­tive 10 a § första styc­ket 2 eller 3 redan har utgi­vits för max­i­malt antal dagar. Havan­de­skaps­pen­ning utges inte i den mån kvin­nan för samma tid upp­bär sjuk­pen­ning eller sjuk­lön eller annan ersätt­ning enligt lagen (1991:1047) om sjuk­lön. Lag (2010:418).

10 §   För de första 14 dagarna i sjuk­pe­ri­o­den utges sjuk­pen­ning som sva­rar mot sjuk­pen­ning­grun­dande inkomst av anställ­ning endast under för­ut­sätt­ning att den för­säk­rade skulle ha för­värvs­ar­be­tat om han inte hade varit sjuk. För en för­säk­rad som avses i 5 § tredje styc­ket 1-3, femte eller sjunde styc­ket skall vad som har sagts nu gälla även för tid efter de första 14 dagarna av sjuk­pe­ri­o­den. För sjuk­pen­ningen skall 10 a och 10 b §§ tilläm­pas.

Om det inte kan utre­das hur den för­säk­rade skulle ha för­värvs­ar­be­tat under sjuk­pe­ri­o­dens första 14 dagar, får sjuk­pen­ning utges efter vad som kan anses skä­ligt med led­ning av hur den för­säk­rade har för­värvs­ar­be­tat före sjuk­pe­ri­o­den, om det kan antas att den för­säk­rade skulle ha för­värvs­ar­be­tat i mot­sva­rande omfatt­ning under de första 14 dagarna i sjuk­pe­ri­o­den.

Med tid för för­värvs­ar­bete enligt första styc­ket jäm­ställs
   1. ledig­het för semes­ter, dock inte om den för­säk­rade upp­bär semes­ter­lön enligt semes­ter­la­gen (1977:480) och, enligt 15 § samma lag, kan begära att dag då han är oför­mögen till arbete på grund av sjuk­dom inte räk­nas som semes­ter­dag,
   2. ledig­het under stu­di­e­tid för vil­ken oav­kor­tade löne­för­må­ner utges,
   3. ledig­het under tid då den för­säk­rade upp­bär ersätt­ning till del­ta­gare i tec­ken­språks­ut­bild­ning för vissa för­äld­rar (TUFF), och
   4. ledig­het för ferier eller för mot­sva­rande uppe­håll för lärare som är anställda inom utbild­nings­vä­sen­det.
Lag (2005:334).

10 a §   Om den för­säk­ra­des sjuk­pen­ning i fall som avses i 10 § sva­rar mot sjuk­pen­ning­grun­dande inkomst av enbart anställ­ning, gäl­ler för dagar i sjuk­pe­ri­o­den som den för­säk­rade skulle ha utfört för­värvs­ar­bete om han inte hade varit sjuk
   1. att sjuk­pen­ning inte läm­nas för den första dagen,
   2. att hel sjuk­pen­ning för de därpå föl­jande 364 dagarna utgör 80 pro­cent av den sjuk­pen­ning­grun­dande inkoms­ten och beräk­nas enligt sjätte och sjunde styc­kena,
   3. att hel sjuk­pen­ning för de därpå föl­jande 550 dagarna utgör 75 pro­cent av den sjuk­pen­ning­grun­dande inkoms­ten och beräk­nas enligt sjätte och sjunde styc­kena, och
   4. att sjuk­pen­ning för de därpå föl­jande dagarna inte läm­nas.

Sjuk­pen­ning enligt första styc­ket 2 får inte läm­nas om den för­säk­rade redan har fått sådan sjuk­pen­ning för sam­man­lagt 364 dagar under en ram­tid som omfat­tar de 450 när­mast före­gå­ende dagarna. Har den för­säk­rade under denna ram­tid fått sjuk­pen­ning enligt första styc­ket 3 eller 7 b §, ersätt­ning för merut­gif­ter enligt 7 a § eller reha­bi­li­te­rings­pen­ning enligt 22 kap. 7 §, ska dagar med sådan ersätt­ning lik­stäl­las med dagar med sjuk­pen­ning enligt första styc­ket 2. Om den för­säk­rade har en all­var­lig sjuk­dom får sjuk­pen­ning enligt första styc­ket 2 läm­nas efter ansö­kan av den för­säk­rade, trots att sådan sjuk­pen­ning redan har läm­nats för 364 dagar under ram­ti­den.

Om sjuk­pen­ning enligt första styc­ket 2 inte kan läm­nas, får sjuk­pen­ning enligt första styc­ket 3 läm­nas efter skrift­lig ansö­kan av den för­säk­rade. Detta gäl­ler även för dagar i en ny sjuk­pe­riod under för­ut­sätt­ning att sjuk­pen­ning för max­i­malt antal dagar inte redan har läm­nats. Om sjuk­pe­ri­o­den för­an­leds av en god­känd arbets­skada enligt lagen (1976:380) om arbets­ska­de­för­säk­ring får sjuk­pen­ning enligt första styc­ket 3 läm­nas för ytter­li­gare dagar.

Sjuk­pen­ning för ytter­li­gare dagar enligt första styc­ket 3 får även läm­nas
   1. när den för­säk­rade vår­das inta­gen på sjuk­hus eller på grund av sjuk­dom får omfat­tande vård utan att vara inta­gen på sjuk­hus,
   2. när den för­säk­rade på grund av sjuk­dom har fått en sådan avgö­rande för­lust av verk­lig­hets­upp­fatt­ningen och för­må­gan att ori­en­tera sig att den för­säk­rade inte kan till­go­do­göra sig infor­ma­tion, eller
   3. när en åter­gång i arbete eller ett del­ta­gande i ett arbets­mark­nads­po­li­tiskt pro­gram skulle med­föra risk för all­var­lig för­säm­ring av den för­säk­ra­des sjuk­dom.

Sjuk­pen­ning enligt fjärde styc­ket 1 och 3 läm­nas efter ansö­kan av den för­säk­rade.

Ska sjuk­pen­ning utges för endast en dag ska till grund för beräk­ningen läg­gas det tal som erhålls när angi­ven pro­cen­tan­del av den sjuk­pen­ning­grun­dande inkoms­ten delas med års­ar­bets­ti­den. Talet avrun­das till när­maste hela kron­tal.
Det mul­ti­pli­ce­ras där­ef­ter med anta­let tim­mar av ordi­na­rie arbets­tid eller där­e­mot sva­rande nor­mal arbets­tid. Pro­duk­ten utgör hel sjuk­pen­ning för dagen.

Ska sjuk­pen­ning utges för mer än en dag med samma pro­cen­tan­del ska, vid beräk­ning av sjuk­pen­ning för dessa dagar, det tal som erhål­lits enligt sjätte styc­ket andra meningen mul­ti­pli­ce­ras med det sam­man­lagda anta­let tim­mar av ordi­na­rie arbets­tid eller där­e­mot sva­rande nor­mal arbets­tid som belö­per på dagarna. Det tal som där­vid erhålls delas med anta­let dagar med sjuk­pen­ning. Kvo­ten utgör belop­pet av hel sjuk­pen­ning för dag. Ska sjuk­pen­ning utges efter olika gra­der av ned­satt arbets­för­måga sam­man­läggs dock de tim­mar som avser samma grad för sig. Sjuk­pen­ning beräk­nas för varje sådan period för sig.

Om anta­let tim­mar eller det sam­man­lagda anta­let tim­mar enligt sjätte och sjunde styc­kena inte upp­går till ett helt tim­tal ska avrund­ning ske till när­maste hela tim­tal, var­vid halv timme avrun­das uppåt. Sjuk­pen­ning avrun­das till när­maste hela kron­tal.

Om den för­säk­rade gått miste om sjuk­pen­ning till följd av bestäm­mel­serna i första styc­ket 1 eller 4 § första styc­ket 1 för sam­man­lagt tio dagar under de senaste tolv måna­derna, utges sjuk­pen­ning för dag som avses i första styc­ket 1 enligt vad som anges i första styc­ket 2 eller 3 och beräk­nas enligt sjätte och sjunde styc­kena.

Vid tillämp­ningen av denna para­graf gäl­ler att sjuk­pen­ning inte läm­nas till en för­säk­rad under de tre kalen­der­må­na­der som infal­ler när­mast efter utgången av en period med sju­ker­sätt­ning eller akti­vi­tet­s­er­sätt­ning. Detta gäl­ler dock endast till den del ned­sätt­ningen av arbets­för­må­gan sva­rar mot den ned­sätt­ning för vil­ken sju­ker­sätt­ning eller akti­vi­tet­s­er­sätt­ning har läm­nats. Sjuk­pen­ning kan dock all­tid läm­nas med stöd av bestäm­mel­serna i andra styc­ket tredje meningen, tredje styc­ket tredje meningen eller fjärde styc­ket.

Rege­ringen, eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer, med­de­lar före­skrif­ter om scha­blon­be­räk­ning av ordi­na­rie arbets­tid och där­e­mot sva­rande nor­mal arbets­tid.
Lag (2009:1531).

10 b §   Om den för­säk­ra­des sjuk­pen­ning i fall som avses i 10 § sva­rar mot sjuk­pen­ning­grun­dande inkomst av såväl anställ­ning som annat för­värvs­ar­bete beräk­nas belop­pet av hel sjuk­pen­ning för dag enligt föl­jande. Den del av sjuk­pen­ningen som sva­rar mot inkomst av anställ­ning beräk­nas enligt 10 a § första-​​ åttonde styc­kena samt tionde styc­ket. Den del som sva­rar mot inkomst av annat för­värvs­ar­bete beräk­nas enligt 4 § första styc­ket. Lag (2009:1454).

10 c §   Utan hin­der av före­skrif­terna i 10-10 b §§ beräk­nas sjuk­pen­ning enligt 4 § första styc­ket när den för­säk­rade
   1. är helt eller del­vis arbets­lös och anmäld som arbets­sö­kande hos den offent­liga arbets­för­med­lingen samt är beredd att anta erbju­det arbete i en omfatt­ning som sva­rar mot den fast­ställda sjuk­pen­ning­grun­dande inkoms­ten, eller
   2. skall upp­bära sjuk­pen­ning för tid då annars havan­de­skaps­pen­ning, för­äld­ra­pen­ning eller reha­bi­li­te­rings­pen­ning skulle ha upp­bu­rits.

Vid beräk­ning av sjuk­pen­ning på en sjuk­pen­ning­grun­dande inkomst som omfat­tar ersätt­ning för sådan vård som avses i 12 § skall sjuk­pen­ning som sva­rar mot denna ersätt­ning beräk­nas enligt 4 § första styc­ket. Lag (2007:398).

11 §   Om en för­säk­rad gör anmä­lan till För­säk­rings­kas­san ska sjuk­pen­ning som sva­rar mot inkomst av annat för­värvs­ar­bete inte läm­nas för de första 14, 30, 60 eller 90 dagarna av varje sjuk­pe­riod, den dag då sjuk­doms­fal­let inträf­fade inräk­nad (karens­tid). Vid beräk­ning av karens­tid ska, om en sjuk­pe­riod bör­jar inom 20 dagar efter före­gå­ende sjuk­pe­ri­ods slut, de båda peri­o­derna anses såsom en sjuk­pe­riod.

En för­säk­rad, som gjort anmä­lan enligt första styc­ket, får efter upp­säg­nings­tid övergå till för­säk­ring med kor­tare karens­tid eller utan karens­tid, om han eller hon inte har fyllt 55 år vid anmä­lan till För­säk­rings­kas­san om änd­rad karens­tid. Upp­säg­nings­ti­den är det antal dagar med vilka karens­ti­den för­kor­tas. En sådan änd­ring bör­jar gälla efter det att upp­säg­nings­ti­den löpt ut, men får inte tilläm­pas vid sjuk­dom som inträf­fat innan änd­ringen bli­vit gäl­lande.
Lag (2010:418).

12 §   Vår­dar en för­säk­rad annans barn under arton år i hem­met som fos­ter­barn eller under där­med jäm­för­liga för­hål­lan­den och läm­nas ersätt­ning för vår­den för tid då sjuk­pen­ning kom­mer i fråga, bedöms rät­ten till sjuk­pen­ning med bort­se­ende från ersätt­ningen. Sjuk­pen­ning­ens stor­lek och års­ar­bets­ti­den beräk­nas där­vid på grund­val av en sjuk­pen­ning­grun­dande inkomst respek­tive beräk­nat antal tim­mar i för­värvs­ar­bete som inte omfat­tar sådan ersätt­ning.
Lag (1994:46).

12 a §   Om en arbets­gi­vare skall svara för sjuk­lön enligt lagen (1991:1047) om sjuk­lön för samma dag som sjuk­pen­ning kom­mer ifråga, beräk­nas sjuk­pen­ning­ens stor­lek på grund­val av en sjuk­pen­ning­grun­dande inkomst som inte omfat­tar anställ­nings­för­må­ner från den arbets­gi­va­ren.

Års­ar­bets­ti­den beräk­nas i fall som avses i första styc­ket på grund­val av beräk­nat antal tim­mar i för­värvs­ar­bete hos arbets­gi­vare som inte skall svara för sjuk­lön. Lag (1994:46).

13 §   Bestäm­mel­serna i 3, 5 och 7 §§ i fråga om sju­ker­sätt­ning och akti­vi­tet­s­er­sätt­ning tilläm­pas även där den för­säk­rade skulle ha fått sådan ersätt­ning i form av garan­ti­er­sätt­ning om han eller hon hade haft rätt till sådan ersätt­ning enligt bestäm­mel­serna om för­säk­rings­tid i 9 kap.

Har en för­säk­rad, utan att bestäm­mel­serna i 3 kap. 3 § är tillämp­liga, efter ingången av den månad då han eller hon fyllde 65 år, erhål­lit sjuk­pen­ning under 180 dagar, får För­säk­rings­kas­san besluta att sjuk­pen­ning inte längre skall utges. Lag (2004:781).

14 §   Sjuk­pen­ning får inte utges för tid innan anmä­lan om sjuk­doms­fal­let har gjorts hos För­säk­rings­kas­san, där inte hin­der mött för sådan anmä­lan eller annars sär­skilda skäl för­an­le­der att sjuk­pen­ning bör utges.

Utan hin­der av före­skrif­ten i första styc­ket skall sjuk­pen­ning som grun­das på inkomst av anställ­ning utges, om den för­säk­ra­des arbets­gi­vare skall anmäla sjuk­doms­fal­let enligt 12 § första styc­ket lagen (1991:1047) om sjuk­lön. Lag (2004:781).

15 §   Sjuk­pen­ning utgår ej för tid då den för­säk­rade
      a) full­gör annan tjänst­gö­ring enligt lagen (1994:1809) om total­för­svars­plikt än grund­ut­bild­ning som är längre än 60 dagar;
      b) är inta­gen i sådant hem som avses i 12 § lagen (1990:52) med sär­skilda bestäm­mel­ser om vård av unga med stöd av 3 § sagda lag;
      c) är häk­tad eller inta­gen i kri­mi­nal­vårds­an­stalt;
      d) i annat fall än under b) eller c) sagts av annan orsak än sjuk­dom tagits om hand på det all­män­nas bekost­nad.

För varje dag då en för­säk­rad bereds vård i ett sådant hem för vård eller boende eller famil­je­hem enligt soci­al­tjänst­la­gen (2001:453) som ger vård och behand­ling åt miss­bru­kare av alko­hol eller nar­ko­tika, skall sjuk­pen­ningen på begä­ran av den som sva­rar för vård­kost­na­derna mins­kas med 80 kro­nor, dock med högst en tred­je­del av sjuk­pen­ning­ens belopp. Där­vid skall det belopp var­med minsk­ning sker avrun­das till när­mast lägre hela kron­tal. Det belopp som sjuk­pen­ningen mins­kas med skall beta­las ut till den på vars begä­ran minsk­ningen har gjorts.

Utan hin­der av första styc­ket utgår sjuk­pen­ning till för­säk­rad som avses under c) vid sjuk­dom som inträf­far under tid då han får vis­tas utom anstalt och där­vid bereds till­fälle att för­värvs­ar­beta. Lag (2001:458).

16 §   Om en arbets­ta­gare har rätt till lön under sjuk­dom enligt stat­liga, kom­mu­nala eller lands­tings­kom­mu­nala bestäm­mel­ser, kan rege­ringen före­skriva undan­tag helt eller del­vis från bestäm­mel­serna om rätt till sjuk­pen­ning.

I den mån sådant undan­tag inte har före­skri­vits får arbets­gi­va­ren i den ord­ning rege­ringen bestäm­mer upp­bära arbets­ta­ga­rens sjuk­pen­ning till den del den inte över­sti­ger den utbe­talda lönen.

En över­ens­kom­melse, som inne­bär att en arbets­gi­vare som har utgi­vit lön till en arbets­ta­gare under sjuk­dom har rätt att upp­bära den­nes sjuk­pen­ning, är bin­dande för För­säk­rings­kas­san om den har form av kol­lek­tivav­tal och på arbets­ta­gar­si­dan har slu­tits eller god­känts av en orga­ni­sa­tion som är att anse som huvud­or­ga­ni­sa­tion. Ett sådant kol­lek­tivav­tal får en arbets­gi­vare som är bun­den av avta­let efter över­ens­kom­melse åbe­ropa även i fråga om arbets­ta­gare som inte omfat­tas av avta­let men sys­sel­sätts i arbete som avses i det. Rege­ringen får med­dela före­skrif­ter om sjuk­pen­ning­be­räk­ning och hand­lägg­ning av sjuk­fall för arbets­ta­gare hos sta­ten som omfat­tas av sådant avtal.

Rege­ringen får även med­dela före­skrif­ter om sjuk­pen­ning­be­räk­ning för arbets­ta­gare med stat­ligt regle­rad anställ­ning som är anställda hos en annan arbets­gi­vare än sta­ten och som omfat­tas av sådant kol­lek­tivav­tal som anges i tredje styc­ket.

Har en för­säk­rad drab­bats av sjuk­dom utom riket och där­vid erhål­lit under­håll genom utri­kes­för­valt­ning­ens försorg får för­valt­ningen i den ord­ning rege­ringen bestäm­mer från För­säk­rings­kas­san erhålla den för­säk­ra­des sjuk­pen­ning, i den mån den inte över­sti­ger vad som har utgi­vits i under­håll.

Sjuk­pen­ning som beta­las ut enligt denna para­graf till en arbets­gi­vare ska mins­kas med lön under sjuk­dom som arbets­gi­va­ren utger till arbets­ta­ga­ren för samma tid som sjuk­pen­ningen avser, dock endast när det gäl­ler sjuk­pen­ning som utges
   - enligt 4 § första styc­ket 2 eller 10 a § första styc­ket 2, med den del av lönen under sjuk­dom som över­sti­ger 90 pro­cent av lönen i arbete, och
   - enligt 4 § första styc­ket 3 eller 10 a § första styc­ket 3, med den del av lönen under sjuk­dom som över­sti­ger 85 pro­cent av lönen i arbete.

Här­vid har bestäm­mel­serna i 4 a § andra och tredje styc­kena mot­sva­rande tillämp­ning. Lag (2008:480).

16 a §   Rege­ringen får före­skriva att ersätt­ning som en arbets­gi­vare för sjö­män som avses i sjö­mansla­gen (1973:282) har rätt till enligt 16 § skall utges för varje dag och med viss pro­cent av utbe­tald lön och andra kost­na­der som arbets­gi­va­ren haft för den anställde. Lag (1994:46).

17 §   Sjuk­pen­ning får, om omstän­dig­he­terna moti­ve­rar det, dras in eller sät­tas ned om en för­säk­rad
      a) under­lå­ter att med­dela För­säk­rings­kas­san sin vis­tel­se­a­dress när han under sjuk­doms­fall vis­tas annat än till­fäl­ligt på annan adress än den som angetts till För­säk­rings­kas­san,
      b) under­lå­ter att enligt 6 § första styc­ket anmäla sådan änd­ring som är av bety­delse för rät­ten till sjuk­pen­ning eller för sjuk­pen­ning­ens stor­lek.

Angå­ende ned­sätt­ning eller indrag­ning i andra fall av ersätt­ning som här avses stad­gas i 20 kap. 3 §. Lag (2004:781).

18 §   Har upp­hävts genom lag (1981:1246).


4 kap. Om för­äld­ra­pen­ning­för­må­ner

1 §   En för­säk­rad för­äl­der har rätt till för­äld­ra­pen­ning och till­fäl­lig för­äld­ra­pen­ning (för­äld­ra­pen­ning­för­må­ner) enligt detta kapi­tel.

För­äld­ra­pen­ning­för­må­ner utges för vård av barn endast om bar­net är bosatt i riket.

Vid adop­tion av barn får bar­net anses bosatt i riket om de bli­vande adop­tiv­för­äld­rarna är bosatta i riket.

Rege­ringen får för­ordna att till­fäl­lig för­äld­ra­pen­ning, med undan­tag för för­mån enligt 10 § fjärde eller femte styc­ket, får utges även till en för­äl­der som är bosatt i Dan­mark, Fin­land eller Norge för vård av barn bosatt i något av dessa län­der.
Lag (2001:141).

2 §   Vid tillämp­ning av bestäm­mel­serna i detta kapi­tel lik­ställs med för­äl­der
      a) rätts­lig vård­nads­ha­vare som inte är för­äl­der och som har vård om bar­net,
      b) den som med soci­al­nämn­dens med­gi­vande har tagit emot ett barn för sta­dig­va­rande vård och fost­ran i syfte att adop­tera det,
      c) den med vil­ken en för­äl­der är eller har varit gift eller har eller har haft barn, om de var­ak­tigt bor till­sam­mans.

Vid tillämp­ning av 10, 10 a, 10 b och 11 §§, 13 § andra styc­ket samt 20 kap. 9 b § lik­ställs med för­äl­der även
      a) den som en för­äl­der bor till­sam­mans med under äkten­skaps­lik­nande för­hål­lan­den,
      b) den som har tagit emot ett barn för sta­dig­va­rande vård och fost­ran i sitt hem.

Vid tillämp­ning av 12 §, 13 § första, tredje och fjärde styc­kena samt 14-18 §§ lik­ställs med för­äl­der även den som har fått rätt till till­fäl­lig för­äld­ra­pen­ning enligt 11 a §.
Det­samma gäl­ler vid tillämp­ningen av 12 § och 14-18 §§ den som har fått rätt till till­fäl­lig för­äld­ra­pen­ning enligt 10 § femte styc­ket. Den som har fått rätt till till­fäl­lig för­äld­ra­pen­ning enligt 10 c § lik­ställs också med för­äl­der vid tillämp­ning av 14-18 §§. Lag (2009:1050).

3 §   För­äld­ra­pen­ning med anled­ning av ett barns födelse utges under högst 480 dagar sam­man­lagt för för­äld­rarna.

Vid fler­barns­börd utges för­äld­ra­pen­ning under ytter­li­gare 180 dagar för varje barn utö­ver det första.

Om för­äld­rarna gemen­samt har vård­na­den om bar­net, har varje för­äl­der rätt att upp­bära för­äld­ra­pen­ning under hälf­ten av den i första och andra styc­kena angivna tiden.

En för­äl­der som ensam har vård­na­den om bar­net har rätt att själv upp­bära för­äld­ra­pen­ningen under hela den tid som anges i första och andra styc­kena. Det­samma gäl­ler om för­äld­rarna har gemen­sam vård­nad om bar­net men den andra för­äl­dern inte har rätt till för­äld­ra­pen­ning.

Om en för­äl­der på grund av sjuk­dom eller han­di­kapp var­ak­tigt sak­nar för­måga att vårda bar­net har den andra för­äl­dern rätt att själv upp­bära för­äld­ra­pen­ningen under hela den tid som anges i första och andra styc­kena.

En för­äl­der kan avstå rätt att upp­bära för­äld­ra­pen­ning till för­mån för den andra för­äl­dern med undan­tag för för­äld­ra­pen­ning med belopp mot­sva­rande för­äl­derns sjuk­pen­ning såvitt avser en tid om 60 dagar för varje barn, eller vid fler­barns­börd, för bar­nen gemen­samt. Ett avstå­ende från rätt att upp­bära för­äld­ra­pen­ning görs genom skrift­lig anmä­lan till För­säk­rings­kas­san.

För­äld­ra­pen­ning utges längst till dess bar­net har fyllt åtta år eller till den senare tid­punkt då bar­net har avslu­tat det första skol­å­ret. Lag (2004:781).

4 §   Modern har rätt till för­äld­ra­pen­ning tidi­gast från och med den sex­tionde dagen före den beräk­nade tid­punk­ten för bar­nets födelse. För tiden efter bar­nets födelse är den av för­äld­rarna som till huvud­sak­lig del vår­dar bar­net berät­ti­gad till för­äld­ra­pen­ning.

För­äld­ra­pen­ning utges även i sam­band med för­äld­ra­ut­bild­ning eller besök i för­sko­le­verk­sam­het, i vil­ken bar­net del­tar. För­äld­ra­pen­ning i sam­band med för­äld­ra­ut­bild­ning kan utges före bar­nets födelse.

En för­äl­der som inte har bar­net i sin vård har rätt till för­äld­ra­pen­ning endast om sär­skilda skäl före­lig­ger. Kra­vet på sär­skilda skäl gäl­ler dock inte
   1. modern till och med den tju­go­ni­onde dagen efter för­loss­nings­da­gen,
   2. för­äl­der som del­tar i för­äld­ra­ut­bild­ning. Lag (1994:605).

5 §   Bestäm­mel­serna om för­äld­ra­pen­ning gäl­ler i tillämp­liga delar också vid adop­tion av barn. Är det frå­gan om adop­tion av andra makens barn eller adop­tiv­barn eller av eget barn utges för­äld­ra­pen­ning dock inte utö­ver vad som skulle ha gällt om adop­tio­nen inte hade ägt rum. Som adop­tion anses även att någon tar emot ett barn i avsikt att adop­tera det. Tid­punk­ten då den för­säk­rade fått bar­net i sin vård jäm­ställs där­vid med tid­punk­ten för bar­nets födelse. För­äld­ra­pen­ning utges dock inte för barn som fyllt tio år. Lag (1985:87).

6 §   Hel för­äld­ra­pen­ning utgör lägst 180 kro­nor om dagen (lägsta­nivå).

För­äld­ra­pen­ning för de första 180 dagarna utges med belopp mot­sva­rande för­äl­derns sjuk­pen­ning, beräk­nad enligt femte styc­ket, om för­äl­dern under minst 240 dagar i följd före bar­nets födelse eller den beräk­nade tid­punk­ten för födel­sen har varit för­säk­rad för en sjuk­pen­ning över lägsta­ni­vån och skulle ha varit det om För­säk­rings­kas­san känt till samt­liga för­hål­lan­den. För­äld­ra­pen­ning för de första 180 dagarna utges dock all­tid lägst med ett belopp för hel för­äld­ra­pen­ning om 180 kr (grund­nivå). För en för­äl­der som endast är för­säk­rad enligt 3 kap. 4 § soci­al­för­säk­rings­la­gen (1999:799) gäl­ler detta under för­ut­sätt­ning att för­äl­dern upp­fyl­ler vill­ko­ren i första meningen.

Utö­ver vad som anges i andra styc­ket utges för­äld­ra­pen­ning för
   - 210 dagar med belopp mot­sva­rande för­äl­derns sjuk­pen­ning, beräk­nad enligt femte styc­ket, dock lägst med belopp enligt grund­ni­vån, och för
   - 90 dagar med belopp enligt lägsta­ni­vån.

Vid fler­barns­börd utges för­äld­ra­pen­ning enligt 3 § andra styc­ket för
   - 90 dagar med belopp mot­sva­rande för­äl­derns sjuk­pen­ning, beräk­nad enligt femte styc­ket, dock lägst med belopp enligt grund­ni­vån, och för
   - 90 dagar med belopp enligt lägsta­ni­vån. För varje barn utö­ver det andra utges för­äld­ra­pen­ning med belopp mot­sva­rande för­äl­derns sjuk­pen­ning, beräk­nad enligt femte styc­ket, dock lägst med belopp enligt grund­ni­vån.

När för­äld­ra­pen­ning enligt andra-​​fjärde styc­kena ska utges med belopp mot­sva­rande för­äl­derns sjuk­pen­ning, ska beräk­ningen ske enligt 6 a § och 3 kap. med undan­tag av 2 § andra styc­ket första och andra mening­arna, 5 § fjärde-​​sjunde styc­kena samt 10 a och 10 b §§. Vidare utges hel för­äld­ra­pen­ning för dag all­tid med 80 pro­cent av den fast­ställda sjuk­pen­ning­grun­dande inkoms­ten, delad med 365.

Utan hin­der av vad som före­skrivs i andra-​​fjärde styc­kena ska, om för­äl­derns sjuk­pen­ning­grun­dande inkomst har sänkts enligt 3 kap. 5 § tredje styc­ket 5, för­äld­ra­pen­ningen till dess bar­net fyl­ler två år beräk­nas lägst på grund­val av den sjuk­pen­ning­grun­dande inkomst som gällde innan sänk­ningen skedde eller den högre inkomst som löne­av­tal där­ef­ter för­an­le­der, om för­äl­dern avstår från för­värvs­ar­bete för vård av barn. Skulle den sjuk­pen­ning­grun­dande inkomst som gällde innan sänk­ningen skedde ha över­sti­git sju och en halv gånger pris­bas­belop­pet, om inkoms­ten alltjämt hade beräk­nats utan begräns­ningen i 3 kap. 2 § andra styc­ket första meningen, tilläm­pas det beräk­nings­sätt som anges i 6 a §. Är kvin­nan gra­vid på nytt innan bar­net upp­nått eller skulle ha upp­nått ett år och nio måna­ders ålder, ska för­äld­ra­pen­ningen även fort­sätt­nings­vis beräk­nas på mot­sva­rande sätt. Det­samma gäl­ler vid adop­tion av barn som sker inom två år och sex måna­der efter det att det före­gå­ende bar­net fötts eller adop­te­rats. Har efter tid som avses i 3 kap. 5 § tredje styc­ket 5 sänk­ning inte skett av den sjuk­pen­ning­grun­dande inkomst som avses i 3 kap. 2 § andra styc­ket på grund av att den årliga inkoms­ten i pengar över­sti­ger sju och en halv gånger pris­bas­belop­pet, tilläm­pas bestäm­mel­serna i detta stycke och 6 a § på mot­sva­rande sätt.

För en för­äl­der som helt eller del­vis sak­nar anställ­ning ska den sjuk­pen­ning­grun­dande inkomst som för­äld­ra­pen­ningen beräk­nas på enligt sjätte styc­ket alltjämt omräk­nas på sätt som anges i 3 kap. 5 d § med undan­tag av den begräns­ning som anges i para­gra­fens sista stycke. Lag (2008:480).

6 a §   Vid beräk­ning av den sjuk­pen­ning­grun­dande inkomst som skall läg­gas till grund för beräk­ning av för­äld­ra­pen­ning enligt 6 § femte eller sjätte styc­ket skall bort­ses från inkomst av anställ­ning och annat för­värvs­ar­bete till den del sum­man av dessa inkoms­ter över­sti­ger tio gånger pris­bas­belop­pet. Där­vid bort­ses i första hand från inkomst av annat för­värvs­ar­bete.
Lag (2006:1537).

7 §   Hel för­äld­ra­pen­ning för dag utges när för­äl­dern inte för­värvs­ar­be­tar. Tre fjär­de­dels, halv, en fjär­de­dels eller en åtton­dels för­äld­ra­pen­ning utges när för­äl­dern för­värvs­ar­be­tar högst en fjär­de­del, hälf­ten, tre fjär­de­de­lar respek­tive sju åtton­de­lar av nor­mal arbets­tid.

Vid tillämp­ning av första styc­ket ska som för­värvs­ar­bete inte betrak­tas vård av barn, som har tagits emot för sta­dig­va­rande vård och fost­ran i för­äl­derns hem. Vår­dar för­äl­dern ett sådant barn och beta­las ersätt­ning för vår­den, ska vid beräk­ningen enligt 6 § av för­äld­ra­pen­ning bort­ses från den del av den sjuk­pen­ning­grun­dande inkoms­ten som grun­das på ersätt­ningen för vår­den.

Vid tillämp­ning av första styc­ket ska som för­värvs­ar­bete inte betrak­tas sådant för­värvs­ar­bete som utförs under tid då för­äl­dern för­värvs­ar­be­tar med stöd av 16 a kap. 2 §. Om det inte går att avgöra under vil­ken tid för­äl­dern avstår från för­värvs­ar­bete ska från­va­ron i första hand anses som från­varo från sådant för­värvs­ar­bete som avses i 16 a kap. 2 §.
Lag (2008:861).

7 a §   För­äld­ra­pen­ning med belopp mot­sva­rande för­äl­derns sjuk­pen­ning utges för tid som nor­malt är arbets­fri för för­äl­dern endast om han eller hon i direkt anslut­ning till den arbets­fria tiden upp­bär mot­sva­rande eller högre för­äld­ra­pen­ning. Detta gäl­ler dock endast för peri­o­der av arbets­fri tid om högst fyra dagar.
Lag (1994:1655).

8 §   För­äld­ra­pen­ning får utges med belopp som mot­sva­rar hel, tre fjär­de­dels, halv, en fjär­de­dels eller en åtton­dels grund­nivå eller lägsta­nivå när för­äl­dern arbe­tar högst sju åtton­de­lar av nor­mal arbets­tid. Lag (2001:1106).

9 §   Vill­ko­ret om för­säk­ring för viss sjuk­pen­ning enligt 6 § andra styc­ket anses upp­fyllt om för­äl­dern inte har varit för­säk­rad för viss sjuk­pen­ning, men skulle ha varit det om För­säk­rings­kas­san känt till samt­liga för­hål­lan­den.

När det ska bestäm­mas om vill­ko­ret om för­säk­ring för viss sjuk­pen­ning enligt 6 § andra styc­ket är upp­fyllt för en för­säk­rad som avses i 3 kap. 5 b § ska det bort­ses från tiden för utlands­vis­tel­sen. När det bestäms om vill­ko­ret är upp­fyllt för en för­äl­der som fått sju­ker­sätt­ning eller akti­vi­tet­s­er­sätt­ning ska sjuk­pen­ning­grun­dande inkomst beräk­nad enligt 3 kap. 5 c § anses ha gällt hela den tid som för­äl­dern fått sådan ersätt­ning. När det bestäms om vill­ko­ret är upp­fyllt för en för­säk­rad som fått vård­nads­bi­drag enligt lagen (2008:307) om kom­mu­nalt vård­nads­bi­drag får det bort­ses från den tid som för­äl­dern fått sådant bidrag.
Lag (2009:1454).

9 a §   Om en för­äl­der har upp­bu­rit en för­mån enligt utländsk lag­stift­ning som mot­sva­rar för­äld­ra­pen­ning med anled­ning av ett barns födelse, skall den tid då den utländska för­må­nen har utgetts räk­nas av från det högsta antal dagar under vilka för­äld­ra­pen­ning kan utges enligt 3 § första och andra styc­kena.

Avräk­ningen skall i första hand göras från de dagar som för­äl­dern själv har rätt till enligt 3 § tredje styc­ket och, beträf­fande dessa dagar, från de dagar som avses i 6 § andra styc­ket. För åter­stå­ende dagar som skall avräk­nas gäl­ler föl­jande.
   1. Om den utländska för­må­nen grun­das på inkomst av anställ­ning eller av annat för­värvs­ar­bete skall avräk­ningen i första hand göras från de dagar för vilka för­äld­ra­pen­ning kan utges med belopp som mot­sva­rar för­äl­derns sjuk­pen­ning.
   2. Om den utländska för­må­nen utges med ett belopp som för alla för­månsta­gare är enhet­ligt och obe­ro­ende av inkomst av anställ­ning eller av annat för­värvs­ar­bete, skall avräk­ningen i första hand göras från de dagar för vilka för­äl­dern har rätt till sådan för­äld­ra­pen­ning som endast kan utges enligt lägsta­ni­vån. Lag (2001:1107).

10 §   En för­äl­der har rätt till till­fäl­lig för­äld­ra­pen­ning för vård av ett barn, som inte har fyllt tolv år, om för­äl­dern behö­ver avstå från för­värvs­ar­bete i sam­band med
   1. sjuk­dom eller smitta hos bar­net,
   2. sjuk­dom eller smitta hos bar­nets ordi­na­rie vår­dare,
   3. besök i sam­häl­lets före­byg­gande barn­häl­so­vård,
   4. vård­be­hov som upp­kom­mer till följd av att bar­nets andra för­äl­der besö­ker läkare med ett annat barn till någon av för­äld­rarna, under för­ut­sätt­ning att sist­nämnda barn omfat­tas av bestäm­mel­serna om till­fäl­lig för­äld­ra­pen­ning.

För vård av ett barn vars lev­nads­ål­der under­sti­ger 240 dagar utges till­fäl­lig för­äld­ra­pen­ning enligt första styc­ket om till­sy­nen av bar­net är sta­dig­va­rande ord­nad. Där­ut­ö­ver utges ersätt­ning för vård av ett sådant barn endast om bar­net vår­das på sjuk­hus eller får mot­sva­rande vård i hem­met. För vård av ett barn som är äldre än som nyss sagts utges till­fäl­lig för­äld­ra­pen­ning enligt första styc­ket inte för tid under vil­ken annars för­äld­ra­pen­ning skulle ha upp­bu­rits; undan­tag gäl­ler dock om bar­net vår­das på sjuk­hus. Med vård på sjuk­hus jäm­ställs till­fäl­lig vård i över­gångs­bo­ende för barn som omfat­tas av 1 § lagen (1993:387) om stöd och ser­vice till vissa funk­tions­hind­rade.

En för­äl­der till barn som omfat­tas av 1 § lagen (1993:387) om stöd och ser­vice till vissa funk­tions­hind­rade har rätt till till­fäl­lig för­äld­ra­pen­ning från bar­nets födelse till dess att det fyl­ler sex­ton år även när för­äl­dern avstår från för­värvs­ar­bete i sam­band med för­äld­ra­ut­bild­ning, besök i bar­nets skola eller besök i för­sko­le­verk­sam­het eller skol­barnsomsorg i vil­ken bar­net del­tar (kon­takt­da­gar).

Rätt till till­fäl­lig för­äld­ra­pen­ning till­kom­mer även en fader som avstår från för­värvs­ar­bete i sam­band med barns födelse för att när­vara vid för­loss­ningen, sköta hem­met eller vårda barn.
Vid adop­tion eller när två per­so­ner enligt 6 kap. 10 a § för­äld­ra­bal­ken har utsetts att gemen­samt utöva vård­na­den om ett barn till­kom­mer mot­sva­rande rätt båda adop­tiv­för­äld­rarna eller de sär­skilt för­ord­nade vård­nads­ha­varna. Vid adop­tion utges sådan till­fäl­lig för­äld­ra­pen­ning om bar­net inte fyllt tio år.
Som adop­tion anses även att någon tar emot ett barn i avsikt att adop­tera det.

För­säk­rings­kas­san kan besluta att en annan för­säk­rad än en fader eller moder som avstår från för­värvs­ar­bete i sam­band med barns födelse skall få rätt till till­fäl­lig för­äld­ra­pen­ning för de ända­mål som anges i fjärde styc­ket. Detta gäl­ler om
   1. det inte finns någon fader som har rätt till till­fäl­lig för­äld­ra­pen­ning,
   2. modern är avli­den,
   3. fadern avstår från sin rätt till till­fäl­lig för­äld­ra­pen­ning enligt fjärde styc­ket och det skulle vara oskä­ligt att inte låta honom avstå, eller
   4. fadern inte kan eller på grund av besöks­för­bud enligt lagen (1988:688) om besöks­för­bud eller lik­nande eller på grund av andra sär­skilda omstän­dig­he­ter san­no­likt inte kom­mer att nyttja sin rätt enligt fjärde styc­ket.

Vid adop­tion eller när två per­so­ner enligt 6 kap. 10 a § för­äld­ra­bal­ken har utsetts att gemen­samt utöva vård­na­den om ett barn skall vad som sägs i femte styc­ket om fader och moder i stäl­let gälla adop­tiv­för­äld­rarna eller de sär­skilt för­ord­nade vård­nads­ha­varna.

Det som sägs i fjärde och femte styc­kena om en fader gäl­ler även en för­äl­der enligt 1 kap. 9 § för­äld­ra­bal­ken.
Lag (2005:439).

10 a §   En för­äl­der till ett sjukt eller funk­tions­hind­rat barn som inte har fyllt 12 år har rätt till till­fäl­lig för­äld­ra­pen­ning när för­äl­dern behö­ver avstå från för­värvs­ar­bete i sam­band med
   1. besök på en insti­tu­tion för med­ver­kan i behand­ling av bar­net eller för att lära sig vårda bar­net,
   2. del­ta­gande i en kurs som anord­nas av sjuk­vårds­hu­vud­man i samma syfte som anges i punkt 1,
   3. läkar­be­sök på grund av att bar­net lider av all­var­lig sjuk­dom,
   4. läkar­be­sök som är en del i behand­lingen av bar­net,
   5. del­ta­gande i någon behand­ling som är ordi­ne­rad av läkare i samma syfte som anges i punkt 4. Lag (1993:743).

10 b §   För­äld­rar till ett all­var­ligt sjukt barn under 18 år har rätt till till­fäl­lig för­äld­ra­pen­ning när de behö­ver avstå från för­värvs­ar­bete för vård av bar­net. Lag (2006:365).

10 c §   För­säk­rings­kas­san kan besluta att en annan för­säk­rad som avstår från för­värvs­ar­bete ska få rätt till till­fäl­lig för­äld­ra­pen­ning för att i stäl­let för för­äl­dern vårda ett barn som inte har fyllt tre år. Som vill­kor för detta gäl­ler
      a) att för­äl­dern på grund av egen sjuk­dom eller smitta inte kan vårda bar­net,
      b) att för­äl­dern enligt 3 § fjärde och femte styc­kena har rätt att själv upp­bära för­äld­ra­pen­ningen eller skulle ha haft rätt att själv upp­bära för­äld­ra­pen­ningen, och
      c) att för­äl­dern inte bor till­sam­mans med någon som med stöd av bestäm­mel­serna i 2 § första styc­ket c kan bevil­jas för­äld­ra­pen­ning eller med stöd av bestäm­mel­serna i 2 § andra styc­ket a kan bevil­jas till­fäl­lig för­äld­ra­pen­ning för vård av bar­net.

Vid adop­tion ska den tid­punkt då för­äl­dern fick bar­net i sin vård anses som tid­punk­ten för bar­nets födelse. Där­vid gäl­ler dock att till­fäl­lig för­äld­ra­pen­ning inte får utges för vård av ett barn som har fyllt fem år.

Till­fäl­lig för­äld­ra­pen­ning enligt denna para­graf får inte utges till den som enligt detta kapi­tel på annan grund kan få för­äld­ra­pen­ning eller till­fäl­lig för­äld­ra­pen­ning för vård av bar­net. Lag (2009:1050).

11 §   Till­fäl­lig för­äld­ra­pen­ning kan utges för vård av ett barn som fyllt tolv men inte sex­ton år i de fall bar­net på grund av sjuk­dom, psy­kisk utveck­lings­stör­ning eller annat funk­tions­hin­der är i behov av sär­skild till­syn eller vård.

Till­fäl­lig för­äld­ra­pen­ning kan även utges för vård av ett barn som fyllt sex­ton men inte tju­go­ett år om bar­net omfat­tas av 1 § lagen (1993:387) om stöd och ser­vice till vissa funk­tions­hind­rade. Om bar­net efter att ha fyllt tju­go­ett år går i sådan skola som avses i 5 kap. 28 § eller 6 kap. 7 § skol­la­gen (1985:1100) kan till­fäl­lig för­äld­ra­pen­ning utges till utgången av vår­ter­mi­nen det kalen­derår då bar­net fyl­ler 23 år.

Till­fäl­lig för­äld­ra­pen­ning enligt första styc­ket utges om för­äl­dern behö­ver avstå från för­värvs­ar­bete av skäl som anges i 10 § första styc­ket eller 10 a §. För tid under vil­ken annars för­äld­ra­pen­ning skulle ha upp­bu­rits utges dock inte till­fäl­lig för­äld­ra­pen­ning annat än om bar­net vår­das på sjuk­hus.
Till­fäl­lig för­äld­ra­pen­ning enligt andra styc­ket utges om för­äl­dern behö­ver avstå från för­värvs­ar­bete av skäl som anges i 10 § första styc­ket 1.

För­säk­rings­kas­san får i för­väg pröva om för­ut­sätt­ning­arna enligt första eller andra styc­ket före­lig­ger. Ett sådant beslut är bin­dande för den tid som anges i beslu­tet men kan omprö­vas om de för­hål­lan­den som har lagts till grund för beslu­tet änd­ras. Lag (2004:781).

11 a §   En för­äl­der får över­låta rätt till till­fäl­lig för­äld­ra­pen­ning för vård av ett barn till en annan för­säk­rad som i stäl­let för för­äl­dern avstår från för­värvs­ar­bete för vård av bar­net
      a) i sam­band med sjuk­dom eller smitta hos bar­net, och
      b) när det gäl­ler barn som avses i 10 § och 11 § första styc­ket, sjuk­dom eller smitta hos bar­nets ordi­na­rie vår­dare.

För­säk­rings­kas­san kan, efter med­gi­vande av en för­äl­der, besluta att en annan för­säk­rad som i stäl­let för för­äl­dern avstår från för­värvs­ar­bete skall få rätt till till­fäl­lig för­äld­ra­pen­ning i de fall som anges i första styc­ket. Som vill­kor för detta gäl­ler dels att för­äl­dern på grund av egen sjuk­dom eller smitta inte kan vårda bar­net, dels att för­äl­dern inte får till­fäl­lig för­äld­ra­pen­ning endast av det skä­let att han eller hon för samma tid får sådan ersätt­ning som avses i 17 § första styc­ket eller smitt­bä­rar­pen­ning enligt lagen (1989:225) om ersätt­ning till smitt­bä­rare. Lag (2001:141).

11 b §   För vård- eller till­syns­be­hov som grun­dat rätt till vård­bi­drag enligt lagen (1998:703) om han­di­kap­per­sätt­ning och vård­bi­drag utges inte till­fäl­lig för­äld­ra­pen­ning.
Lag (2000:774).

12 §   Till­fäl­lig för­äld­ra­pen­ning enligt 10 § första styc­ket och 10 a § utges under sam­man­lagt högst 60 dagar för varje barn och år. Till­fäl­lig för­äld­ra­pen­ning enligt 11 § utges under högst 60 dagar för varje barn och år. Om för­äl­dern behö­ver avstå från för­värvs­ar­bete av skäl som anges i 10 § första styc­ket 1, 3 och 4 och 10 a § utges till­fäl­lig för­äld­ra­pen­ning under ytter­li­gare högst 60 dagar för varje barn och år. Till­fäl­lig för­äld­ra­pen­ning enligt 10 b § utges under ett obe­grän­sat antal dagar. Till­fäl­lig för­äld­ra­pen­ning enligt 10 c § utges under högst 120 dagar för varje barn och år.

Till­fäl­lig för­äld­ra­pen­ning enligt 10 § tredje styc­ket utges under högst tio dagar per barn och år.

Till­fäl­lig för­äld­ra­pen­ning enligt 10 § fjärde styc­ket utges under högst tio dagar per barn och utges inte för tid efter sex­tionde dagen efter bar­nets hem­komst efter för­loss­ningen.
Det­samma gäl­ler till­fäl­lig för­äld­ra­pen­ning enligt 10 § femte och sjätte styc­kena med avräk­ning dock för dagar med till­fäl­lig för­äld­ra­pen­ning som en för­äl­der kan ha upp­bu­rit med stöd av 10 § fjärde styc­ket. Vid adop­tion räk­nas tiden från den tid­punkt för­äld­rarna fått bar­net i sin vård.

Vid adop­tion och för sär­skilt för­ord­nade vård­nads­ha­vare för­de­las de tio dagarna med hälf­ten till var­dera för­äl­dern eller vård­nads­ha­va­ren om de inte kom­mer över­ens om annat. Om det endast finns en adop­tiv­för­äl­der eller sär­skilt för­ord­nad vård­nads­ha­vare med rätt till ersätt­ning, har den för­äl­dern eller vård­nads­ha­va­ren ensam rätt till de tio dagarna.

Upp­bär en för­äl­der oav­kor­tade löne­för­må­ner under tid då han bedri­ver stu­dier, jäm­ställs avstå­ende från stu­dier med avstå­ende från för­värvs­ar­bete vid tillämp­ning av bestäm­mel­serna om till­fäl­lig för­äld­ra­pen­ning, i den mån för­äl­dern går miste om löne­för­må­nerna. Lag (2009:1050).

13 §   För att styrka det sär­skilda vård- eller till­syns­be­hov som avses i 11 § första styc­ket ska läkarut­lå­tande inges. I fall som avses i 10 b § ska bar­nets sjuk­doms­till­stånd styr­kas med ett läkarut­lå­tande, om det inte hos För­säk­rings­kas­san redan finns till­räck­lig utred­ning för att bedöma rät­ten till ersätt­ning.

För att till­fäl­lig för­äld­ra­pen­ning enligt 10 § första styc­ket 1 eller 2 ska beta­las ut till en för­äl­der eller annan för­säk­rad som avses i 11 a § ska för­äl­dern med intyg enligt 20 kap. 9 b § eller på annat sätt styrka att bar­net har varit från­va­rande från den för­skola, den peda­go­giska omsorg, det fri­tids­hem eller den skola där bar­net nor­malt vis­tas. Detta gäl­ler dock inte för tid när bar­net skulle ha varit från­va­rande på grund av ferier eller om det finns sär­skilda skäl för att den till­fäl­liga för­äld­ra­pen­ningen ändå ska beta­las ut.

För­säk­rings­kas­san får när det finns skäl till det kräva att sär­skilt utlå­tande inges för att styrka bar­nets eller den ordi­na­rie vår­da­rens sjuk­dom, smitta eller funk­tions­hin­der som avses i 10 eller 10 a § eller en för­äl­ders sjuk­dom eller smitta enligt 10 c § eller 11 a § andra styc­ket.

För­säk­rings­kas­san får även kräva att en för­äl­der styr­ker sin rätt till till­fäl­lig för­äld­ra­pen­ning i fall som avses i 10 § andra styc­ket andra meningen eller 11 § tredje styc­ket andra meningen genom sär­skilt intyg av arbets­gi­vare eller annan som kan ge upp­lys­ning om arbets­för­hål­lan­dena. Där­jämte får krä­vas att en för­äl­der styr­ker sin rätt till för­äld­ra­pen­ning­för­mån i sam­band med för­äld­ra­ut­bild­ning eller del­ta­gande i en behand­ling av ett sjukt eller funk­tions­hind­rat barn genom intyg av den som anord­nat utbild­ningen eller ordi­ne­rat behand­lingen. Lag (2009:1489).

14 §   Hel till­fäl­lig för­äld­ra­pen­ning utges till en för­äl­der som avstår från för­värvs­ar­bete. Tre fjär­de­dels, halv, en fjär­de­dels eller en åtton­dels till­fäl­lig för­äld­ra­pen­ning utges till en för­äl­der som arbe­tar högst en fjär­de­del, hälf­ten, tre fjär­de­de­lar respek­tive sju åtton­de­lar av den tid för­äl­dern skulle ha arbe­tat om han eller hon inte vår­dat bar­net.
Bestäm­mel­serna i 7 § andra och tredje styc­kena gäl­ler i tillämp­liga delar även i fråga om till­fäl­lig för­äld­ra­pen­ning.

Om inte annat föl­jer av tredje eller fjärde styc­ket eller 14 a § ska till grund för beräk­ningen av belop­pet för hel till­fäl­lig för­äld­ra­pen­ning för dag läg­gas det tal som erhålls när 80 pro­cent av den sjuk­pen­ning­grun­dande inkoms­ten av anställ­ning delas med års­ar­bets­ti­den. Vid beräk­ningen tilläm­pas 3 kap. 10 a § sjätte-​​åttonde styc­kena på mot­sva­rande sätt för den tid som för­må­nen avser.

Ska till­fäl­lig för­äld­ra­pen­ning utges på grund­val av inkomst av annat för­värvs­ar­bete beräk­nas hel för­mån för dag efter 80 pro­cent av den fast­ställda sjuk­pen­ning­grun­dande inkoms­ten, delad med 260. Belop­pet avrun­das till när­maste hela kron­tal.
Till­fäl­lig för­äld­ra­pen­ning utges under högst fem kalen­der­da­gar per sju­da­gars­pe­riod. För det fall för­äl­dern avstår från för­värvs­ar­bete under fler än fem kalen­der­da­gar under en sju­da­gars­pe­riod, utges till­fäl­lig för­äld­ra­pen­ning för de första fem dagarna i peri­o­den. Sju­da­gars­pe­ri­o­den ska all­tid beräk­nas med utgångs­punkt i den dag för vil­ken ersätt­ning begärs, var­ef­ter de när­mast före­gå­ende sex dagarna räk­nas med i peri­o­den.

Ska till­fäl­lig för­äld­ra­pen­ning utges på grund­val av sjuk­pen­ning­grun­dande inkomst av såväl anställ­ning som annat för­värvs­ar­bete beräk­nas den del av för­må­nen som sva­rar mot inkomst av anställ­ning enligt andra styc­ket medan den del av för­må­nen som sva­rar mot inkomst av annat för­värvs­ar­bete beräk­nas enligt tredje styc­ket. Lag (2010:418).

14 a §   Till­fäl­lig för­äld­ra­pen­ning beräk­nas avse­ende hel för­mån för dag efter 80 pro­cent av den fast­ställda sjuk­pen­ning­grun­dande inkoms­ten delad med 365, var­vid belop­pet ska avrun­das till när­maste hela kron­tal
   1. när den för­säk­rade ska upp­bära till­fäl­lig för­äld­ra­pen­ning för tid då annars havan­de­skaps­pen­ning, för­äld­ra­pen­ning eller reha­bi­li­te­rings­pen­ning skulle ha upp­bu­rits, eller
   2. i fall som avses i 3 kap. 10 c § första styc­ket 1 samt andra styc­ket. Lag (2010:418).

15 §   För­äld­ra­pen­ning­för­må­ner får inte utges för tid innan anmä­lan gjorts hos För­säk­rings­kas­san. Detta gäl­ler dock inte om hin­der före­le­gat för sådan anmä­lan eller det finns sär­skilda skäl för att för­må­nen ändå bör beta­las ut. Lag (2004:781).

16 §   För­äld­ra­pen­ning­för­må­ner får inte utges till båda för­äld­rarna för samma barn och tid i annat fall än som anges i 4 § andra styc­ket, 10 § tredje-​​sjätte styc­kena eller 10 b §.
För­äld­ra­pen­ning med anled­ning av ett barns födelse får inte hel­ler utges om det för samma barn och tid utges en mot­sva­rande för­mån enligt utländsk lag­stift­ning.

Till­fäl­lig för­äld­ra­pen­ning får utges till båda för­äld­rarna för samma barn och tid, om båda föl­jer med ett barn till läkare när bar­net lider av all­var­lig sjuk­dom. Det­samma gäl­ler om båda för­äld­rarna, som en del i behand­lingen av bar­net, behö­ver delta i läkar­be­sök eller i någon av läkare ordi­ne­rad behand­ling.

Oav­sett anta­let barn utges till en för­äl­der inte mer än sam­man­lagt hel för­äld­ra­pen­ning per dag. Lag (2004:1250).

17 §   För­äld­ra­pen­ning­för­må­ner utges inte i den mån för­äl­dern för samma dag upp­bär sjuk­pen­ning enligt denna lag eller lagen (1976:380) om arbets­ska­de­för­säk­ring eller upp­bär mot­sva­rande ersätt­ning enligt annan för­fatt­ning eller på grund av rege­ring­ens beslut i ett sär­skilt fall eller upp­bär sjuk­lön eller annan ersätt­ning enligt lagen (1991:1047) om sjuk­lön. Utan hin­der härav utges dock för­äld­ra­pen­ning­för­må­nen om den avser annan tid än sjuk­pen­ningen eller den andra ersätt­ningen.

För­äld­ra­pen­ning­för­må­ner utges inte för dag då för­äl­dern är semes­ter­le­dig enligt semes­ter­la­gen (1977:480).

Vad som före­skrivs i första styc­ket gäl­ler även i fall då för­äl­dern upp­bär mot­sva­rande för­mån på grund­val av utländsk lag­stift­ning.
Lag (1994:1656).

18 §   Bestäm­mel­serna i 3 kap. 6 §, 16 § första-​​femte styc­kena och 17 § första styc­ket b samt andra styc­ket tilläm­pas även i fråga om för­äld­ra­pen­ning­för­må­ner. Bestäm­mel­serna i 3 kap. 15 § och 17 § första styc­ket a tilläm­pas även i fråga om till­fäl­lig för­äld­ra­pen­ning.

Vid beräk­ning av anta­let dagar med rätt till för­äld­ra­pen­ning­för­mån anses en dag med tre fjär­de­dels, halv, en fjär­de­dels eller en åtton­dels för­äld­ra­pen­ning som mot­sva­rande andel av en dag.

Om en för­äld­ra­pen­ning­för­mån till­kom­mer en för­äl­der som inte har fyllt 18 år, får För­säk­rings­kas­san på fram­ställ­ning av soci­al­nämn­den besluta att för­äld­ra­pen­ningen helt eller del­vis skall utbe­ta­las till annan per­son eller till nämn­den att använ­das till för­äl­derns och famil­jens nytta.

Är en kvinna vid tiden för för­loss­ningen inta­gen i kri­mi­nal­vårds­an­stalt eller ett hem som avses i 12 § lagen (1990:52) med sär­skilda bestäm­mel­ser om vård av unga, får För­säk­rings­kas­san på fram­ställ­ning av före­stån­da­ren för inrätt­ningen besluta, att den för­äld­ra­pen­ning som till­kom­mer kvin­nan skall utbe­ta­las till före­stån­da­ren för att använ­das till kvin­nans och bar­nets nytta. Lag (2004:781).


TREDJE AVDEL­NINGEN


5 kap. Har upp­hävts genom lag (2001:489).


6 kap. Har upp­hävts genom lag (2000:774).


7 kap. All­männa bestäm­mel­ser om sju­ker­sätt­ning och akti­vi­tet­s­er­sätt­ning

1 §   En för­säk­rad vars arbets­för­måga är ned­satt med minst en fjär­de­del på grund av sjuk­dom eller annan ned­sätt­ning av den fysiska eller psy­kiska pre­sta­tions­för­må­gan och som var för­säk­rad vid för­säk­rings­fal­let har enligt bestäm­mel­serna i detta kapi­tel rätt till sju­ker­sätt­ning eller akti­vi­tet­s­er­sätt­ning. För rätt till sju­ker­sätt­ning krävs att arbets­för­må­gan kan anses sta­dig­va­rande ned­satt och att åtgär­der som avses i 3 kap. 7 b § eller 22 kap. inte bedöms kunna leda till att den för­säk­rade åter­får någon arbets­för­måga. För rätt till akti­vi­tet­s­er­sätt­ning krävs att ned­sätt­ningen kan antas bestå under minst ett år.

En för­säk­rad som på grund av funk­tions­hin­der ännu inte har avslu­tat sin skol­gång på grund­sko­le­nivå och gym­na­sial nivå har enligt vad som när­mare anges i 7 § rätt till akti­vi­tet­s­er­sätt­ning under den tid skol­gången varar oav­sett om arbets­för­må­gan är ned­satt eller inte.

Sju­ker­sätt­ning kan tidi­gast utges från och med den månad då den för­säk­rade fyl­ler 30 år och längst till och med måna­den före den månad då han eller hon fyl­ler 65 år.

Sju­ker­sätt­ning utges tills vidare.

Akti­vi­tet­s­er­sätt­ning kan tidi­gast utges från och med juli månad det år då den för­säk­rade fyl­ler 19 år och längst till och med måna­den före den månad då han eller hon fyl­ler 30 år.

Akti­vi­tet­s­er­sätt­ning utges all­tid för viss tid, som inte får vara längre än tre år. Lag (2008:480).

2 §   För­säk­rad, vars arbets­för­måga är helt eller i det när­maste helt ned­satt, får hel sju­ker­sätt­ning eller akti­vi­tet­s­er­sätt­ning.

För­säk­rad, vars arbets­för­måga inte är ned­satt i sådan grad men med minst tre fjär­de­de­lar, får tre fjär­de­dels sju­ker­sätt­ning eller akti­vi­tet­s­er­sätt­ning.

Är den för­säk­ra­des arbets­för­måga ned­satt i mindre grad men med minst hälf­ten, utges halv sju­ker­sätt­ning eller akti­vi­tet­s­er­sätt­ning.

I övriga fall utges en fjär­de­dels sju­ker­sätt­ning eller akti­vi­tet­s­er­sätt­ning. Lag (2001:489).

3 §   Vid bedöm­ningen av i vad mån arbets­för­må­gan är ned­satt ska det beak­tas om den för­säk­rade har sådan för­måga att han eller hon kan för­sörja sig själv genom för­värvs­ar­bete på arbets­mark­na­den. Bedöm­ningen ska göras efter samma grun­der oav­sett arten av den före­lig­gande ned­sätt­ningen av pre­sta­tions­för­må­gan. Med inkomst av arbete lik­ställs i skä­lig omfatt­ning vär­det av hus­hålls­ar­bete i hem­met.

Bedöm­ningen av arbets­för­må­gans ned­sätt­ning enligt första styc­ket ska göras i för­hål­lande till ett hel­tids­ar­bete.

Är den för­säk­rade före­mål för åtgärd av beskaf­fen­het, som anges i 3 kap. 7 b § eller 22 kap. 7 §, ska arbets­för­må­gan under tiden för åtgär­den anses ned­satt i den mån den för­säk­rade på grund av åtgär­den är hind­rad att utföra för­värvs­ar­bete.
Lag (2008:480).

3 a §   Har upp­hävts genom lag (2001:489).

3 b §   För­säk­rings­kas­san skall, när det kan anses nöd­vän­digt för bedöm­ningen av om rätt till sju­ker­sätt­ning eller akti­vi­tet­s­er­sätt­ning före­lig­ger, begära att den för­säk­rade genom­går under­sök­ning av viss läkare eller genom­går annan utred­ning såsom arbets­pröv­ning eller arbets­trä­ning, för bedöm­ning av den för­säk­ra­des medi­cinska till­stånd, arbets­för­må­gan och beho­vet av och möj­lig­he­terna till reha­bi­li­te­ring.

När det kan anses nöd­vän­digt för bedöm­ning av rätt till sju­ker­sätt­ning eller akti­vi­tet­s­er­sätt­ning, skall För­säk­rings­kas­san även
   1. begära in utlå­tande av viss läkare eller annan sak­kun­nig,
   2. göra för­frå­gan hos den för­säk­rade, den för­säk­ra­des arbets­gi­vare, läkare eller någon annan som kan antas kunna lämna nöd­vän­diga upp­gif­ter,
   3. besöka den för­säk­rade, samt
   4. under­söka om den för­säk­rade efter sådan åtgärd som avses i 3 kap. 7 b § eller 22 kap. helt eller del­vis kan för­sörja sig själv genom arbete.

För­säk­rings­kas­san skall i sam­band med beslut om sju­ker­sätt­ning som skall utges tills vidare besluta att en ny utred­ning av den för­säk­ra­des arbets­för­måga skall göras efter viss tid, dock senast inom tre år räk­nat från beslu­tet. Efter en sådan utred­ning skall För­säk­rings­kas­san, så länge rätt till sju­ker­sätt­ning före­lig­ger, besluta att ytter­li­gare utred­ning av arbets­för­må­gan skall göras efter viss tid, dock senast inom tre år räk­nat från det att före­gå­ende utred­ning slut­för­des. Om den för­säk­rade har fyllt sex­tio år behö­ver beslut om utred­ning inte fat­tas.

För­säk­rings­kas­san kan även under tid som sju­ker­sätt­ning eller akti­vi­tet­s­er­sätt­ning utges vidta åtgär­der enligt första och andra styc­kena. Innan beslut fat­tas om medi­cinsk utred­ning enligt första eller andra styc­ket skall, när det kan anses nöd­vän­digt, för­säk­ringslä­ka­rens bedöm­ning inhäm­tas.

För kost­na­der som den enskilde har med anled­ning av sådan utred­ning som avses i första och andra styc­kena läm­nas ersätt­ning i enlig­het med vad som före­skrivs av rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer.
Lag (2007:999).

4 §   Sju­ker­sätt­ning och akti­vi­tet­s­er­sätt­ning utges i form av
   1. inkomstre­la­te­rad ersätt­ning enligt 8 kap. samt
   2. garan­ti­er­sätt­ning enligt 9 kap. Lag (2001:489).

Sär­skilda bestäm­mel­ser om akti­vi­tet­s­er­sätt­ning

5 §   För­säk­rings­kas­san skall, i sam­band med ett beslut om att bevilja en för­säk­rad akti­vi­tet­s­er­sätt­ning, under­söka om han eller hon under den tid ersätt­ningen skall utges kan delta i akti­vi­te­ter som kan antas ha en gynn­sam inver­kan på hans eller hen­nes sjuk­doms­till­stånd eller fysiska eller psy­kiska pre­sta­tions­för­måga.

Om den för­säk­rade bedöms kunna delta i akti­vi­te­ter skall För­säk­rings­kas­san i sam­råd med honom eller henne utar­beta en plan för sådana akti­vi­te­ter. För­säk­rings­kas­san skall där­vid i möj­li­gaste mån till­go­dose den för­säk­ra­des öns­ke­mål.

För­säk­rings­kas­san skall verka för att de pla­ne­rade akti­vi­te­terna kom­mer till stånd. För­säk­rings­kas­san skall också sam­ordna de insat­ser som behövs och se till att åtgär­der vid­tas för att under­lätta för den för­säk­rade att delta i akti­vi­te­terna.

Som akti­vi­te­ter enligt denna para­graf avses inte sådana åtgär­der som anges i 3 b §. Lag (2004:781).

6 §   Sär­skild ersätt­ning kan utges för kost­na­der som upp­står för den för­säk­rade med anled­ning av de akti­vi­te­ter som han eller hon del­tar i. Ytter­li­gare före­skrif­ter om sådan ersätt­ning med­de­las av rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer. Lag (2001:489).

Akti­vi­tet­s­er­sätt­ning vid utbild­ning på grund­sko­le­nivå och gym­na­sial nivå

7 §   En för­säk­rad som på grund av funk­tions­hin­der ännu inte har avslu­tat utbild­ning på grund­sko­le­nivå och gym­na­sial nivå vid ingången av juli månad det år då han eller hon fyl­ler 19 år har rätt till hel akti­vi­tet­s­er­sätt­ning under den tid skol­gången varar.

Vid pröv­ning av rät­ten till akti­vi­tet­s­er­sätt­ning enligt första styc­ket bort­ses från vad som i detta kapi­tel sägs om arbets­för­må­gans ned­sätt­ning. Lag (2001:489).


8 kap. Om inkomstre­la­te­rad sju­ker­sätt­ning och inkomstre­la­te­rad akti­vi­tet­s­er­sätt­ning

Om rät­ten till ersätt­ning

1 §   Rätt till inkomstre­la­te­rad sju­ker­sätt­ning eller akti­vi­tet­s­er­sätt­ning har en för­säk­rad som avses i 7 kap. om det för honom eller henne har fast­ställts pen­sions­grun­dande inkomst enligt lagen (1998:674) om inkomst­grun­dad ålderspen­sion för minst ett år under en viss tids­pe­riod (ram­tid) när­mast före det år då för­säk­rings­fal­let inträf­fat. Lag (2001:489).

Om ram­tid

2 §   Ram­ti­den är, om inte annat föl­jer av 8 §,
5 år för den som uppnår 53 års eller högre ålder det år då för­säk­rings­fal­let inträf­far,
6 år för den som uppnår 50 men inte 53 års ålder det år då för­säk­rings­fal­let inträf­far,
7 år för den som uppnår 47 men inte 50 års ålder det år då för­säk­rings­fal­let inträf­far, samt

8 år för den som uppnår 46 års eller lägre ålder det år då för­säk­rings­fal­let inträf­far. Lag (2001:489).

Om anta­gan­de­in­komst

3 §   Inkomstre­la­te­rad sju­ker­sätt­ning och akti­vi­tet­s­er­sätt­ning beräk­nas på grund­val av en anta­gan­de­in­komst som beräk­nas enligt 4-8 §§.

Anta­gan­de­in­koms­ten anknyts till pris­bas­belop­pet för det år då ersätt­ningen skall börja utges och omräk­nas vid för­änd­ringar av detta. Lag (2001:489).

4 §   Anta­gan­de­in­koms­ten beräk­nas med led­ning av den för­säk­ra­des brut­to­årsin­koms­ter inom ram­ti­den.

Med brut­to­årsin­komst avses, med den begräns­ning som anges i 5 §,
   1. pen­sions­grun­dande inkomst enligt 2 kap. lagen (1998:674) om inkomst­grun­dad ålderspen­sion med tillägg för debi­te­rade all­männa pen­sions­av­gif­ter för respek­tive år, samt
   2. pen­sions­grun­dande belopp som till­go­do­räk­nats med anled­ning av sju­ker­sätt­ning eller akti­vi­tet­s­er­sätt­ning. Lag (2001:489).

5 §   Vid beräk­ning av brut­to­årsin­komst bort­ses från pen­sions­grun­dande inkoms­ter och pen­sions­grun­dande belopp som sam­man­tagna över­sti­ger 7,5 gånger det för inkomstå­ret gäl­lande pris­bas­belop­pet. Lag (2001:489).

6 §   Brut­to­årsin­koms­ten räk­nas om med hän­syn till för­änd­ringar i pris­bas­belop­pet genom att brut­to­årsin­koms­ten mul­ti­pli­ce­ras med kvo­ten av pris­bas­belop­pet för det år sju­ker­sätt­ningen eller akti­vi­tet­s­er­sätt­ningen skall börja utges och pris­bas­belop­pet för det år brut­to­årsin­koms­ten hän­för sig till. Lag (2001:489).

7 §   Anta­gan­de­in­koms­ten utgör genom­snit­tet av de tre högsta enligt 6 § omräk­nade brut­to­årsin­koms­terna inom ram­ti­den.

Om endast en eller två brut­to­årsin­koms­ter kan till­go­do­räk­nas inom ram­ti­den upp­tas vid beräk­ning av anta­gan­de­in­komst enligt första styc­ket två respek­tive en brut­to­årsin­komst med noll kro­nor. Lag (2001:489).

8 §   Vid beräk­ning av inkomstre­la­te­rad akti­vi­tet­s­er­sätt­ning får, om det med­för en högre anta­gan­de­in­komst, vid tillämp­ning av 7 § i stäl­let använ­das de två högsta enligt 6 § omräk­nade brut­to­årsin­koms­terna inom en ram­tid av tre år.

Om, vid tillämp­ning av första styc­ket, endast en brut­to­årsin­komst kan till­go­do­räk­nas inom ram­ti­den upp­tas vid beräk­ning av anta­gan­de­in­koms­ten en brut­to­årsin­komst med noll kro­nor.

Om, vid beräk­ning av anta­gan­de­in­komst enligt denna para­graf, den för­säk­rade kan till­go­do­räk­nas en brut­to­årsin­komst året före det år då för­säk­rings­fal­let inträf­far men denna är lägre än den sjuk­pen­ning­grun­dande inkomst enligt 3 kap. som den för­säk­rade har vid tid­punk­ten för för­säk­rings­fal­let eller den inkomst som då skulle ha utgjort hans eller hen­nes sjuk­pen­ning­grun­dande inkomst om För­säk­rings­kas­san hade känt till samt­liga för­hål­lan­den, får den sjuk­pen­ning­grun­dande inkoms­ten, till den del den inte över­sti­ger 7,5 pris­bas­belopp, i stäl­let utgöra brut­to­årsin­komst. Lag (2006:359).

Om ersätt­ning

9 §   Hel inkomstre­la­te­rad sju­ker­sätt­ning och akti­vi­tet­s­er­sätt­ning utges för år räk­nat med 64 pro­cent av den för­säk­ra­des anta­gan­de­in­komst.

Par­ti­ell inkomstre­la­te­rad sju­ker­sätt­ning och akti­vi­tet­s­er­sätt­ning utges för år räk­nat med så stor andel av hel sådan ersätt­ning som mot­sva­rar den andel av sju­ker­sätt­ning eller akti­vi­tet­s­er­sätt­ning som den för­säk­rade har rätt till enligt 7 kap. 2 § andra-​​fjärde styc­kena. Lag (2001:489).

10 §   Från inkomstre­la­te­rad sju­ker­sätt­ning och akti­vi­tet­s­er­sätt­ning skall avräk­nas sådana för­må­ner som utges till den för­säk­rade enligt utländsk lag­stift­ning och som mot­sva­rar sju­ker­sätt­ning eller akti­vi­tet­s­er­sätt­ning eller som utgör pen­sion vid inva­li­di­tet. Lag (2001:489).


9 kap. Om sju­ker­sätt­ning och akti­vi­tet­s­er­sätt­ning i form av garan­ti­er­sätt­ning

Om rät­ten till ersätt­ning

1 §   Rätt till sju­ker­sätt­ning och akti­vi­tet­s­er­sätt­ning i form av garan­ti­er­sätt­ning har en för­säk­rad som avses i 7 kap. och som sak­nar inkomstre­la­te­rad sju­ker­sätt­ning eller akti­vi­tet­s­er­sätt­ning enligt 8 kap. eller vars inkomstre­la­te­rade ersätt­ning enligt samma kapi­tel under­sti­ger en viss nivå (garan­ti­nivå). Garan­ti­er­sätt­ningen är bero­ende av för­säk­rings­tid. Lag (2001:489).

Om för­säk­rings­tid

2 §   För­säk­rings­tid för rätt till garan­ti­er­sätt­ning till­go­do­räk­nas en för­säk­rad
   1. enligt 3-5 §§ under tiden från och med det år då han eller hon fyllde 16 år till och med året före för­säk­rings­fal­let (fak­tisk för­säk­rings­tid),
   2. enligt 6 § för tiden där­ef­ter till och med det år då han eller hon fyl­ler 64 år (fram­tida för­säk­rings­tid), och
   3. enligt 7 § om för­säk­rings­fal­let har inträf­fat före 18 års ålder.

Fak­tisk för­säk­rings­tid och fram­tida för­säk­rings­tid sätts ned var för sig till när­maste antal hela måna­der. Den sam­man­lagda för­säk­rings­ti­den utgör sum­man av fak­tisk för­säk­rings­tid och fram­tida för­säk­rings­tid. Denna skall sät­tas ned till när­maste antal hela år. Lag (2001:489).

3 §   Som fak­tisk för­säk­rings­tid räk­nas
   1. tid under vil­ken en per­son anses ha varit bosatt i Sve­rige enligt 2 kap. soci­al­för­säk­rings­la­gen (1999:799),
   2. tid under vil­ken en per­son före tid­punk­ten för bosätt­ning enligt 1 oav­bru­tet har vis­tats i Sve­rige efter att ha ansökt om uppe­hålls­till­stånd. Lag (2001:489).

4 §   Om den för­säk­rade har bevil­jats uppe­hålls­till­stånd i Sve­rige som flyk­ting enligt 4 kap. 1 § eller som annan skydds­be­hö­vande enligt 4 kap. 2 eller 2 a § utlän­nings­la­gen (2005:716) eller enligt mot­sva­rande äldre bestäm­mel­ser eller bevil­jats sta­tus­för­kla­ring enligt 4 kap. 3 c § utlän­nings­la­gen eller mot­sva­rande för­kla­ring enligt äldre bestäm­mel­ser ska som fak­tisk för­säk­rings­tid även till­go­do­räk­nas tid då han eller hon har varit bosatt i sitt tidi­gare hem­land från och med det år då han eller hon fyllde 16 år till tid­punk­ten då han eller hon först kom till Sve­rige. Där­vid ska en så stor andel av tiden i hem­lan­det till­go­do­räk­nas som sva­rar mot för­hål­lan­det mel­lan den tid under vil­ken den för­säk­rade har varit bosatt i Sve­rige, inräk­nad den tid som avses i 3 § 2, från den första ankoms­ten till lan­det till och med året före för­säk­rings­fal­let och hela tids­rym­den från det att den för­säk­rade första gången kom till lan­det till och med året före för­säk­rings­fal­let. Vid beräk­ning enligt detta stycke bort­ses från tid för vil­ken den för­säk­rade, vid bosätt­ning i Sve­rige, har rätt till sådan ersätt­ning från det andra lan­det och som inte enligt 11 § andra styc­ket ska ligga till grund för beräk­ning av garan­ti­er­sätt­ning.

Med tid för bosätt­ning i hem­lan­det lik­ställs tid under vil­ken den för­säk­rade före den första ankoms­ten till Sve­rige befun­nit sig i annat land där han eller hon beretts en till­fäl­lig fristad. Lag (2009:1543).

5 §   Vid beräk­ning av fak­tisk för­säk­rings­tid för en per­son som enligt 2 kap. 4 § soci­al­för­säk­rings­la­gen (1999:799) anses bosatt i Sve­rige även under vis­telse utom­lands skall bort­ses från tid för vil­ken den utsände, vid bosätt­ning i Sve­rige, har rätt till sådan ersätt­ning från det andra lan­det som inte enligt 11 § andra styc­ket skall ligga till grund för beräk­ning av garan­ti­er­sätt­ning. Lag (2001:489).

6 §   Om den fak­tiska för­säk­rings­ti­den enligt 3-5 §§ utgör minst fyra fem­te­de­lar av tiden från och med det år då den för­säk­rade fyllde 16 år till och med året före för­säk­rings­fal­let räk­nas hela tiden där­ef­ter till och med det år den för­säk­rade fyl­ler 64 år som fram­tida för­säk­rings­tid.

Om den fak­tiska för­säk­rings­ti­den utgör mindre än fyra fem­te­de­lar av tiden från och med det år då den för­säk­rade fyl­ler 16 år till och med året före för­säk­rings­fal­let skall som fram­tida för­säk­rings­tid räk­nas en så stor andel av tiden från och med året för för­säk­rings­fal­let till och med det år då den för­säk­rade fyl­ler 64 år som mot­sva­rar för­hål­lan­det mel­lan den fak­tiska för­säk­rings­ti­den och fyra fem­te­de­lar av tiden från och med det år den för­säk­rade fyllde 16 år till och med året före för­säk­rings­fal­let. Lag (2001:489).

7 §   Om för­säk­rings­fal­let har inträf­fat före ingången av det år då den för­säk­rade fyllde 18 år, gäl­ler inte kra­vet i 7 kap. 1 § att den för­säk­rade ska vara för­säk­rad vid för­säk­rings­fal­let och får för­säk­rings­tid i stäl­let för vad som föl­jer av 6 § till­go­do­räk­nas enligt andra och tredje styc­kena.

För en för­säk­rad som är svensk med­bor­gare ska som för­säk­rings­tid till­go­do­räk­nas tiden från och med det år då han eller hon fyllde 16 år till och med det år då han eller hon uppnår 64 års ålder. Hän­syn ska dock inte tas till tid då den för­säk­rade efter fyllda 16 år inte har upp­fyllt för­ut­sätt­ning­arna för till­go­do­räk­nande av för­säk­rings­tid enligt 3-5 §§.

För en för­säk­rad som är utländsk med­bor­gare ska bestäm­mel­serna i andra styc­ket gälla under för­ut­sätt­ning att han eller hon är bosatt i Sve­rige sedan minst fem år.

En utländsk med­bor­gare med ställ­ning som var­ak­tigt bosatt i en annan EU-​stat med uppe­hålls­till­stånd i Sve­rige ska, när det gäl­ler beräk­ning av för­säk­rings­tid för garan­ti­er­sätt­ning enligt andra styc­ket, lik­stäl­las med en svensk med­bor­gare. Detta gäl­ler även
   1. en gäst­fors­kare som avses i lagen (2008:290) om god­kän­nande för forsk­nings­hu­vud­män att ta emot gäst­fors­kare med uppe­hålls­till­stånd i Sve­rige för forsk­ning, och
   2. en sådan gäst­fors­ka­res famil­je­med­lem­mar med uppe­hålls­till­stånd i Sve­rige. Lag (2008:292).

Om garan­ti­nivå

8 §   Garan­ti­ni­vån för hel sju­ker­sätt­ning mot­sva­rar för år räk­nat 2,40 gånger pris­bas­belop­pet.

9 §   Garan­ti­ni­vån för hel akti­vi­tet­s­er­sätt­ning mot­sva­rar för år räk­nat

2,10 gånger pris­bas­belop­pet till och med måna­den före den månad då den för­säk­rade fyl­ler 21 år,
2,15 gånger pris­bas­belop­pet från och med den månad då den för­säk­rade fyl­ler 21 år till och med måna­den före den månad då han eller hon fyl­ler 23 år,
2,20 gånger pris­bas­belop­pet från och med den månad då den för­säk­rade fyl­ler 23 år till och med måna­den före den månad då han eller hon fyl­ler 25 år,
2,25 gånger pris­bas­belop­pet från och med den månad då den för­säk­rade fyl­ler 25 år till och med måna­den före den månad då han eller hon fyl­ler 27 år,
2,30 gånger pris­bas­belop­pet från och med den månad då den för­säk­rade fyl­ler 27 år till och med måna­den före den månad då han eller hon fyl­ler 29 år, samt

2,35 gånger pris­bas­belop­pet från och med den månad då den för­säk­rade fyl­ler 29 år till och med måna­den före den månad då han eller hon fyl­ler 30 år. Lag (2001:489).

Om beräk­ning

10 §   Garan­ti­er­sätt­ning utges endast till den som kan till­go­do­räk­nas en för­säk­rings­tid om minst tre år.
Lag (2001:489).

11 §   Till grund för beräk­ning av garan­ti­er­sätt­ning skall ligga den inkomstre­la­te­rade sju­ker­sätt­ning eller akti­vi­tet­s­er­sätt­ning enligt 8 kap. som den för­säk­rade har rätt till för det år som garan­ti­er­sätt­ningen avser, före redu­ce­ring med liv­ränta enligt 17 kap. 2 §.

Med inkomstre­la­te­rad sju­ker­sätt­ning och akti­vi­tet­s­er­sätt­ning avses i detta kapi­tel även sådana utländska för­må­ner som enligt 8 kap. 10 § skall avräk­nas från inkomstre­la­te­rad ersätt­ning, dock inte om de är att lik­ställa med garan­ti­er­sätt­ning enligt detta kapi­tel. Lag (2001:489).

12 §   För den som sak­nar inkomstre­la­te­rad sju­ker­sätt­ning eller akti­vi­tet­s­er­sätt­ning utgör årlig hel garan­ti­er­sätt­ning ett belopp mot­sva­rande garan­ti­ni­vån.

För den vars hela inkomstre­la­te­rade sju­ker­sätt­ning eller akti­vi­tet­s­er­sätt­ning för år räk­nat under­sti­ger garan­ti­ni­vån utgör årlig garan­ti­er­sätt­ning ett belopp mot­sva­rande skill­na­den mel­lan garan­ti­ni­vån och den hela årliga inkomstre­la­te­rade ersätt­ningen enligt 11 §.

Beräk­ning enligt andra styc­ket görs efter det att garan­ti­ni­vån avkor­tats enligt 13 §. Lag (2002:192).

13 §   För den som inte kan till­go­do­räk­nas 40 års för­säk­rings­tid skall garan­ti­ni­vån enligt 8 eller 9 § avkor­tas till så stor andel av denna som sva­rar mot för­hål­lan­det mel­lan det antal år för vilka för­säk­rings­tid kan till­go­do­räk­nas och talet 40.
Lag (2001:489).

14 §   Garan­ti­er­sätt­ning till den som har rätt till par­ti­ell sju­ker­sätt­ning eller akti­vi­tet­s­er­sätt­ning enligt 7 kap. 2 § utgör en så stor andel av hel garan­ti­er­sätt­ning beräk­nad enligt 10-13 §§ som sva­rar mot den grad av sju­ker­sätt­ning eller akti­vi­tet­s­er­sätt­ning den för­säk­rade har rätt till.
Lag (2001:489).


10 kap. Har upp­hävts genom lag (2001:489).


FJÄRDE AVDEL­NINGEN


11 kap. Har upp­hävts genom lag (2001:489).


12 kap. Har upp­hävts genom lag (2000:774).


13 kap. Har upp­hävts genom lag (2001:489).


14 kap. Har upp­hävts genom lag (2000:463).


15 kap. Har upp­hävts genom lag (2000:774).


FEMTE AVDEL­NINGEN


16 kap. Om utbe­tal­ning av sju­ker­sätt­ning och akti­vi­tet­s­er­sätt­ning, m.m.

1 §   Den som öns­kar sju­ker­sätt­ning eller akti­vi­tet­s­er­sätt­ning ska göra ansö­kan hos För­säk­rings­kas­san i enlig­het med vad rege­ringen för­ord­nar.

Upp­bär en för­säk­rad sjuk­pen­ning eller ersätt­ning för sjuk­hus­vård eller reha­bi­li­te­rings­pen­ning enligt denna lag, får För­säk­rings­kas­san tiller­känna honom eller henne sju­ker­sätt­ning eller akti­vi­tet­s­er­sätt­ning utan hin­der av att han eller hon inte gjort ansö­kan därom. Det­samma ska gälla då en för­säk­rad upp­bär sjuk­pen­ning, ersätt­ning för sjuk­hus­vård eller liv­ränta enligt lagen (1976:380) om arbets­ska­de­för­säk­ring eller mot­sva­rande ersätt­ning som utges enligt annan för­fatt­ning eller på grund av rege­ring­ens för­ord­nande.

Upp­bär en för­säk­rad akti­vi­tet­s­er­sätt­ning, får den tid för vil­ken för­må­nen ska utges för­längas utan att ansö­kan har gjorts.

För kost­na­der för läkar­un­der­sök­ning och läkarut­lå­tande vid ansö­kan om sju­ker­sätt­ning eller akti­vi­tet­s­er­sätt­ning ska ersätt­ning läm­nas i enlig­het med vad som före­skrivs av rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer.
Lag (2008:480).

2 §   Som vill­kor för rätt till sju­ker­sätt­ning och akti­vi­tet­s­er­sätt­ning får anges att den för­säk­rade skall under högst 30 dagar vara inta­gen på visst sjuk­hus, vis­tas på vård­in­rätt­ning för för­säk­rings­me­di­cinsk utred­ning eller genomgå under­sök­ning av viss läkare. För kost­na­der som upp­står med anled­ning av ett sådant vill­kor skall ersätt­ning läm­nas i enlig­het med vad rege­ringen för­ord­nar.

I fråga om rätt till sju­ker­sätt­ning och akti­vi­tet­s­er­sätt­ning gäl­ler även vissa bestäm­mel­ser om utred­ning i 7 kap. 3 b §.
Lag (2001:489).

3 §   Har upp­hävts genom lag (2000:463).

4 §   Sju­ker­sätt­ning och akti­vi­tet­s­er­sätt­ning skall beta­las ut månads­vis. Om det årliga belop­pet av sådana för­må­ner upp­går till högst 2 400 kro­nor skall dock, om det inte finns sär­skilda skäl, utbe­tal­ning ske i efter­skott en eller två gånger per år.
Efter över­ens­kom­melse med den för­säk­rade får utbe­tal­ning även i annat fall ske en eller två gånger per år.

Vid beräk­ning av månads­be­lopp för sju­ker­sätt­ning och akti­vi­tet­s­er­sätt­ning skall det årliga belopp, som beräk­ningen grun­dar sig på, avrun­das till när­maste hela kron­tal som är jämnt del­bart med tolv. Är det årliga belop­pet av sju­ker­sätt­ning och akti­vi­tet­s­er­sätt­ning lägre än tolv kro­nor, bort­fal­ler ersätt­ningen för den månad som beräk­ningen avser.
Avrund­ning skall i första hand göras på garan­ti­er­sätt­ning enligt 9 kap. Lag (2001:489).

5 §   Sju­ker­sätt­ning och akti­vi­tet­s­er­sätt­ning utges från och med den månad då rätt till för­må­nen inträtt. I fall som avses i 1 § andra styc­ket utges dock sju­ker­sätt­ning och akti­vi­tet­s­er­sätt­ning från och med måna­den efter den då beslu­tet om för­må­nen med­de­lats.

Sju­ker­sätt­ning och akti­vi­tet­s­er­sätt­ning får inte beta­las ut för längre tid till­baka än tre måna­der före ansök­nings­må­na­den.
Lag (2001:489).

6 §   Änd­ring av sju­ker­sätt­ning och akti­vi­tet­s­er­sätt­ning skall gälla från och med måna­den efter den under vil­ken anled­ning till änd­ringen upp­kom­mit.

Vad som före­skrivs i 1 § första, andra och fjärde styc­kena samt 2 § gäl­ler även i fråga om ökning av sju­ker­sätt­ning och akti­vi­tet­s­er­sätt­ning. I fall då ökningen krä­ver ansö­kan av den som är berät­ti­gad till sådan ersätt­ning till­läm­pas 5 § andra styc­ket.

Vad som sägs i denna para­graf skall inte tilläm­pas i fråga om änd­ring av sju­ker­sätt­ning och akti­vi­tet­s­er­sätt­ning i anled­ning av för­änd­ring av pris­bas­belop­pet. Lag (2001:489).

7 §   Om arbets­för­må­gan väsent­ligt för­bätt­ras för en för­säk­rad som upp­bär akti­vi­tet­s­er­sätt­ning, ska för­må­nen dras in eller mins­kas med hän­syn till för­bätt­ringen. En för­säk­rad som regel­bun­det och under en längre tid har upp­vi­sat en arbets­för­måga som han eller hon antogs sakna när beslu­tet om akti­vi­tet­s­er­sätt­ning fat­ta­des ska där­vid, om inte annat fram­kom­mer, antas ha en väsent­ligt för­bätt­rad arbets­för­måga.

Sådan akti­vi­tet­s­er­sätt­ning som har vilan­de­för­kla­rats enligt 16 § får inte dras in eller mins­kas på grund av att den för­säk­rade under den tid och i den omfatt­ning som anges i beslu­tet genom för­värvs­ar­bete eller stu­dier har upp­vi­sat en väsent­ligt för­bätt­rad arbets­för­måga.

Akti­vi­tet­s­er­sätt­ning får inte dras in eller mins­kas på grund av att den för­säk­rade del­tar i sådan akti­vi­tet som avses i 7 kap. 5 §. Lag (2008:861).

7 a §   Om arbets­för­må­gan för­bätt­ras för en för­säk­rad som upp­bär sju­ker­sätt­ning ska för­må­nen dras in eller mins­kas med hän­syn till för­bätt­ringen. En för­säk­rad som har upp­vi­sat en arbets­för­måga som han eller hon antogs sakna när beslu­tet om sju­ker­sätt­ning fat­ta­des ska där­vid, om inte annat fram­kom­mer, antas ha en för­bätt­rad arbets­för­måga.

Sådan sju­ker­sätt­ning som har vilan­de­för­kla­rats enligt 16 § får inte dras in eller mins­kas på grund av att den för­säk­rade under tid och i den omfatt­ning som anges i beslu­tet genom för­värvs­ar­bete eller stu­dier har upp­vi­sat en för­bätt­rad arbets­för­måga.

Sju­ker­sätt­ning, som utges tills vidare, som ska mins­kas eller dras in på grund av att arbets­för­må­gan har för­bätt­rats får utges till dess att den för­säk­rade fått ett arbete som mot­sva­rar den för­bätt­ring som upp­kom­mit, dock längst sex måna­der. Lag (2008:861).

7 b §   En för­säk­rad som för­värvs­ar­be­tar med utnytt­jande av en arbets­för­måga som han eller hon antogs sakna när beslu­tet om sju­ker­sätt­ning eller akti­vi­tet­s­er­sätt­ning fat­ta­des har inte rätt att upp­bära sådan ersätt­ning för samma tid och i den omfatt­ning som för­värvs­ar­be­tet utförs. Lag (2008:861).

8 §   Den som upp­bär sju­ker­sätt­ning eller akti­vi­tet­s­er­sätt­ning är skyl­dig att anmäla till För­säk­rings­kas­san om han eller hon avser att
   - börja för­värvs­ar­beta,
   - börja för­värvs­ar­beta i större omfatt­ning än tidi­gare eller
   - fort­sätta att för­värvs­ar­beta efter tid som avses i 16 §.

Det­samma gäl­ler om arbets­för­må­gan för den som upp­bär sju­ker­sätt­ning eller akti­vi­tet­s­er­sätt­ning för­bätt­ras respek­tive väsent­ligt för­bätt­ras utan att han eller hon avser att
   - börja för­värvs­ar­beta,
   - börja för­värvs­ar­beta i större utsträck­ning än tidi­gare eller
   - fort­sätta att för­värvs­ar­beta efter tid som avses i 16 §.

Anmä­lan om för­värvs­ar­bete ska göras innan detta påbör­jas, utö­kas eller fort­sät­ter efter tid som avses i 16 §. Anmä­lan om för­bätt­rad respek­tive väsent­ligt för­bätt­rad arbets­för­måga ska göras utan oskä­ligt dröjs­mål.

Om den för­säk­rade har en god man eller för­val­tare enligt för­äld­ra­bal­ken, har denne mot­sva­rande skyl­dig­het att göra anmä­lan, om det kan anses ingå i upp­dra­get.

Under­låts anmä­lan utan gil­tigt skäl, får sju­ker­sätt­ningen eller akti­vi­tet­s­er­sätt­ningen dras in för viss tid eller tills vidare.
Lag (2008:861).

9 §   Sju­ker­sätt­ning och akti­vi­tet­s­er­sätt­ning utges, om inte något annat är sär­skilt före­skri­vet, till och med den månad då den för­säk­rade avli­dit eller rät­ten till för­må­nen annars upp­hört. Lag (2001:489).

10 §   Om en för­säk­rad för samma månad har rätt till såväl akti­vi­tet­s­er­sätt­ning i form av garan­ti­er­sätt­ning som efter­le­van­de­stöd till barn enligt lagen (2000:461) om efter­le­van­de­pen­sion och efter­le­van­de­stöd till barn, utges endast den till belop­pet största av för­må­nerna.

Om en för­säk­rad för samma månad har rätt till såväl sju­ker­sätt­ning eller akti­vi­tet­s­er­sätt­ning i form av garan­ti­er­sätt­ning som garan­ti­pen­sion till änke­pen­sion enligt lagen om efter­le­van­de­pen­sion och efter­le­van­de­stöd till barn, utges endast den till belop­pet största av för­må­nerna.

Om sju­ker­sätt­ning i form av garan­ti­er­sätt­ning till följd av bestäm­mel­serna i andra styc­ket inte skall utges, skall det vid tillämp­ning av 3 kap. 5 och 7 §§ ändå anses som om sådan för­mån utges. Lag (2002:191).

11 §   Har upp­hävts genom lag (2000:463).

12 §   Har upp­hävts genom lag (2001:489).

13 §   Har upp­hävts genom lag (1999:800).

14 §   För­säk­rings­kas­san får efter ansö­kan av den för­säk­rade besluta att den­nes sju­ker­sätt­ning eller akti­vi­tet­s­er­sätt­ning i den omfatt­ning som anges i 16 § ska för­kla­ras vilande under tid som den för­säk­rade för­värvs­ar­be­tar eller stu­de­rar med utnytt­jande av en arbets­för­måga som han eller hon antogs sakna när beslu­tet om för­må­nen fat­ta­des. Ett sådant beslut får endast fat­tas om den för­säk­rade under minst tolv måna­der ome­del­bart dess­förin­nan har upp­bu­rit sju­ker­sätt­ning eller akti­vi­tet­s­er­sätt­ning.

Sju­ker­sätt­ning och akti­vi­tet­s­er­sätt­ning som har för­kla­rats vilande ska inte beta­las ut för den tid som vilan­de­för­kla­ringen avser.

Vilan­de­för­kla­ring får avse hel sju­ker­sätt­ning eller akti­vi­tet­s­er­sätt­ning eller en sådan kvot­del därav som anges i 7 kap. 2 §. Vid bedöm­ning av hur stor del av för­må­nen som ska vilan­de­för­kla­ras ska beak­tas omfatt­ningen av det för­värvs­ar­bete som den för­säk­rade avser att utföra. Vid stu­dier ska dock all­tid den bevil­jade för­må­nen i sin hel­het vilan­de­för­kla­ras.
Lag (2008:861).

15 §   Har upp­hävts genom lag (2008:861).

16 §   För­säk­rings­kas­san får besluta att sju­ker­sätt­ningen eller akti­vi­tet­s­er­sätt­ningen ska för­kla­ras vilande från och med den månad som anges i ansö­kan.

Sju­ker­sätt­ningen får vilan­de­för­kla­ras enligt första styc­ket under högst tju­go­fyra måna­der, dock längst till utgången av tju­gofjärde måna­den från och med den första månad som beslu­tet omfat­tar.

Akti­vi­tet­s­er­sätt­ningen får vilan­de­för­kla­ras enligt första styc­ket längst till utgången av den period som beslu­tet om akti­vi­tet­s­er­sätt­ning omfat­tar. Lag (2008:861).

17 §   För­säk­rings­kas­san får besluta att en för­säk­rad som för­värvs­ar­be­tar, då sju­ker­sätt­ningen eller akti­vi­tet­s­er­sätt­ningen helt eller del­vis har för­kla­rats vilande, för varje månad under en period om tolv måna­der ska erhålla ett belopp som mot­sva­rar 25 pro­cent av den sju­ker­sätt­ning eller akti­vi­tet­s­er­sätt­ning som har för­kla­rats vilande. Lag (2008:861).

18 §   Ett beslut om vilan­de­för­kla­ring enligt 16 § skall upp­hä­vas om den för­säk­rade begär det.

För­säk­rings­kas­san får utan att den för­säk­rade har begärt det upp­häva ett beslut om vilan­de­för­kla­ring om den för­säk­rade insjuk­nar och beräk­nas bli lång­va­rigt sjuk. Det­samma gäl­ler om den för­säk­rade har vilande sju­ker­sätt­ning eller akti­vi­tet­s­er­sätt­ning och helt eller del­vis avbry­ter det arbets­för­sök eller de stu­dier som legat till grund för beslu­tet om vilan­de­för­kla­ring för att i stäl­let upp­bära för­äld­ra­pen­ning, till­fäl­lig för­äld­ra­pen­ning eller havan­de­skaps­pen­ning.
Lag (2006:365).

19 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer med­de­lar när­mare före­skrif­ter om tillämp­ningen av 14-18 §§.
Lag (1999:1363).

20 §   Sju­ker­sätt­ning och akti­vi­tet­s­er­sätt­ning skall inte utges för tid efter det att den för­säk­rade sex­tio dagar i följd varit fri­hets­be­rö­vad på grund av att han eller hon är
   - häk­tad
   - inta­gen i anstalt eller
   - inta­gen i ett hem som avses i 12 § lagen (1990:52) med sär­skilda bestäm­mel­ser om vård av unga för verk­stäl­lig­het av slu­ten ung­doms­vård. För­må­nerna skall åter utges för tid från och med den tret­tionde dagen före fri­giv­ningen. För tid under vil­ken den för­säk­rade vis­tas utan­för anstalt enligt 56 § lagen (1974:203) om kri­mi­nal­vård i anstalt tilläm­pas i stäl­let bestäm­mel­serna i 21 §.

Utan hin­der av första styc­ket utges sju­ker­sätt­ning och akti­vi­tet­s­er­sätt­ning för tid under vil­ken den för­säk­rade vis­tas utan­för anstalt enligt 58 § lagen om kri­mi­nal­vård i anstalt.

Skall sju­ker­sätt­ning eller akti­vi­tet­s­er­sätt­ning inte beta­las ut för del av en kalen­der­må­nad, beräk­nas för­må­nen för varje dag till en tret­tion­del av månads­be­lop­pet och avrun­das till när­maste högre kron­tal.

För­säk­rings­kas­san får medge en nära anhö­rig, som för sitt uppe­hälle är bero­ende av den för­säk­rade, rätt att helt eller del­vis upp­bära sju­ker­sätt­ning eller akti­vi­tet­s­er­sätt­ning som enligt första styc­ket annars inte skall utges. Utbe­tal­ning av del av för­mån till nära anhö­rig skall i första hand ske från den inkomstre­la­te­rade ersätt­ningen. Lag (2006:1487).

21 §   För varje dag som en för­säk­rad, som upp­bär sju­ker­sätt­ning eller akti­vi­tet­s­er­sätt­ning, på grund av skydds­till­syn med sär­skild behand­lings­plan vis­tas i ett sådant famil­je­hem eller hem för vård eller boende som avses i soci­al­tjänst­la­gen (2001:453) skall han eller hon betala för sitt uppe­hälle för den tid under vil­ken sta­ten bekos­tar vis­tel­sen. Betal­ning skall ske genom att För­säk­rings­kas­san, efter skat­te­av­drag enligt skat­te­be­tal­nings­la­gen (1997:483), gör avdrag från sju­ker­sätt­ning eller akti­vi­tet­s­er­sätt­ning när denna beta­las ut. Om den för­säk­rade sam­ti­digt med sådan ersätt­ning upp­bär pen­sions­för­må­ner enligt 4 eller 6 kap. lagen (2000:461) om efter­le­van­de­pen­sion och efter­le­van­de­stöd till barn, liv­ränta enligt 4 kap. lagen (1976:380) om arbets­ska­de­för­säk­ring eller ålderspen­sion enligt lagen (1998:674) om inkomst­grun­dad ålderspen­sion, skall endast ett avdrag göras från de sam­man­tagna för­må­nerna.

Avdra­get upp­går till 80 kr för dag. Det får dock utgöra högst en tred­je­del av för­må­ner­nas månads­be­lopp efter skat­te­av­drag delat med 30. Där­vid skall det belopp var­med minsk­ning sker avrun­das till när­maste lägre kron­tal. Lag (2004:781).


16 a kap. Sär­skilda bestäm­mel­ser om sju­ker­sätt­ning

1 §   För den som för juni 2008 hade rätt till sju­ker­sätt­ning enligt 7 kap. 1 § och vars arbets­för­måga har ansetts var­ak­tigt ned­satt (icke tids­be­grän­sad sju­ker­sätt­ning) ska bestäm­mel­serna i detta kapi­tel gälla i stäl­let för bestäm­mel­serna i 16 kap. 7 a, 8, 14 och 16-18 §§ om inte annat föl­jer av 14 eller 15 §.
Det­samma gäl­ler för den som före den 1 juli 2008 bevil­jats icke tids­be­grän­sad sju­ker­sätt­ning för tid från och med juli 2008.

Vad som sägs i första styc­ket ska inte gälla för en för­säk­rad som får sju­ker­sätt­ning med en högre för­måns­nivå efter juni eller, för den som avses i första styc­ket andra meningen, juli 2008. Lag (2008:861).

2 §   För­säk­rings­kas­san får efter ansö­kan av den för­säk­rade besluta att hans eller hen­nes sju­ker­sätt­ning, i den omfatt­ning som anges i 3 och 4 §§, ska beta­las ut när den för­säk­rade för­värvs­ar­be­tar med utnytt­jande av en arbets­för­måga som han eller hon antogs sakna när beslu­tet om sju­ker­sätt­ningen fat­ta­des. Lag (2008:861).

3 §   Sju­ker­sätt­ning enligt 2 § ska beta­las ut med ett pre­li­mi­närt belopp och bestäm­mas slut­ligt i efter­hand på grund­val av den fast­ställda redu­ce­rings­in­koms­ten.
Lag (2008:861).

4 §   Sju­ker­sätt­ningen ska mins­kas med 50 pro­cent av redu­ce­rings­in­koms­ten till den del den över­sti­ger ett visst fri­be­lopp, som
   - för den som får hel sju­ker­sätt­ning är 1 pris­bas­belopp,
   - för den som får tre fjär­de­dels sju­ker­sätt­ning är 2,6 pris­bas­belopp,
   - för den som får två tred­je­de­lar av hel sju­ker­sätt­ning är 3,6 pris­bas­belopp,
   - för den som får halv sju­ker­sätt­ning är 4,2 pris­bas­belopp, och
   - för den som får en fjär­de­dels sju­ker­sätt­ning är 5,8 pris­bas­belopp.

Sju­ker­sätt­ning utges inte i den utsträck­ning den beräk­nade sju­ker­sätt­ningen till­sam­mans med redu­ce­rings­in­koms­ten över­sti­ger åtta pris­bas­belopp.

Avdra­get enligt första styc­ket ska i första hand göras från inkomstre­la­te­rad sju­ker­sätt­ning. Lag (2008:861).

Redu­ce­rings­in­komst

5 §   Redu­ce­rings­in­koms­ten beräk­nas med utgångs­punkt i den pen­sions­grun­dande inkomst som beslu­tats enligt lagen (1998:674) om inkomst­grun­dad ålderspen­sion. Från denna inkomst ska avdrag göras för sådan inkomst som avses i 2 kap. 5 § 2 när det gäl­ler belopp enligt lägsta­ni­vån, 5, 7 och 17 samma lag. Där­ef­ter ska det avdrag som enligt 2 kap. 22 § samma lag ska göras för debi­te­rad all­män pen­sions­av­gift läg­gas till redu­ce­rings­in­koms­ten i den utsträck­ning avgif­ten hän­för sig till de i redu­ce­rings­in­koms­ten inräk­nade inkoms­terna.

Utländska inkoms­ter ska ingå i redu­ce­rings­in­koms­ten, om de är av mot­sva­rande slag som dem i första styc­ket och skulle ha varit pen­sions­grun­dande enligt 2 kap. lagen om inkomst­grun­dad ålderspen­sion om de intjä­nats i Sve­rige. Lag (2008:861).

Pre­li­mi­när sju­ker­sätt­ning

6 §   Pre­li­mi­när sju­ker­sätt­ning beräk­nas efter en upp­skat­tad redu­ce­rings­in­komst och ska så nära som möj­ligt mot­svara den slut­liga sju­ker­sätt­ning som kan antas komma att bestäm­mas enligt detta kapi­tel.

Pre­li­mi­när sju­ker­sätt­ning beta­las ut med ett månads­be­lopp, som avrun­das nedåt till när­mast hela kron­tal. Lag (2008:861).

Slut­lig sju­ker­sätt­ning

7 §   Slut­lig sju­ker­sätt­ning bestäms för varje år under vil­ket pre­li­mi­när sju­ker­sätt­ning har beta­lats ut. Slut­lig sju­ker­sätt­ning bestäms efter den tid­punkt då pen­sions­grun­dande inkomst har beslu­tats enligt lagen (1998:674) om inkomst­grun­dad ålderspen­sion. Lag (2008:861).

Åter­be­tal­ning, m.m.

8 §   Bestäms den slut­liga sju­ker­sätt­ningen till högre belopp än som har beta­lats ut i pre­li­mi­när sju­ker­sätt­ning för samma år, ska skill­na­den beta­las ut. Bestäms den slut­liga sju­ker­sätt­ningen till lägre belopp än som har beta­lats ut i pre­li­mi­när sju­ker­sätt­ning för samma år, ska skill­na­den beta­las till­baka.

Belopp under 1 200 kro­nor ska inte beta­las ut eller beta­las till­baka.

Belopp som ska beta­las ut enligt första styc­ket ska ökas med ett tillägg. Tilläg­get på det över­skju­tande belop­pet beräk­nas med led­ning av den stats­lå­ne­ränta som gällde vid utgången av det år som sju­ker­sätt­ningen avser. På belopp som ska beta­las till­baka enligt första styc­ket ska en avgift beta­las. Avgif­ten på åter­be­tal­nings­be­lop­pet beräk­nas med led­ning av den stats­lå­ne­ränta som gällde vid utgången av det år som sju­ker­sätt­ningen avser.

Rege­ringen fast­stäl­ler tilläg­get och avgif­ten. Lag (2008:861).

9 §   För­säk­rings­kas­san ska besluta om åter­be­tal­ning enligt 8 §.
Om det finns sär­skilda skäl för det får För­säk­rings­kas­san efterge krav på åter­be­tal­ning helt eller del­vis. Vid bedöm­ning av om det finns sådana skäl ska den för­säk­ra­des för­måga att kunna betala till­baka sju­ker­sätt­ningen sär­skilt beak­tas. För att rät­ten till efter­gift ska kunna prö­vas ska skyl­dig­he­ten enligt 10 § att anmäla änd­ringar i fråga om inkomst ha full­gjorts av den för­säk­rade. Om han eller hon inte har anmält sådana änd­ringar kan efter­gift ändå prö­vas om den för­säk­rade skä­li­gen inte borde ha insett att han eller hon var skyl­dig att göra sådan anmä­lan. Om den för­säk­rade med­ve­tet eller av oakt­sam­het läm­nat fel­ak­tiga upp­gif­ter till grund för beräk­ningen av den pre­li­mi­nära sju­ker­sätt­ningen, får kra­vet på åter­be­tal­ning inte efter­ges. Lag (2008:861).

Änd­rade för­hål­lan­den

10 §   Den som får eller har fått pre­li­mi­när sju­ker­sätt­ning är skyl­dig att utan oskä­ligt dröjs­mål till För­säk­rings­kas­san anmäla sådana änd­ringar i fråga om inkomst och andra för­hål­lan­den, som kan antas inne­bära att slut­lig sju­ker­sätt­ning inte kom­mer att bevil­jas eller kom­mer att bevil­jas med lägre belopp än den pre­li­mi­nära sju­ker­sätt­ningen. Lag (2008:861).

11 §   Ett beslut om pre­li­mi­när sju­ker­sätt­ning ska änd­ras om något har inträf­fat som ska påverka stor­le­ken av sju­ker­sätt­ningen. För­säk­rings­kas­san får under­låta att besluta om änd­ring, om änd­ringen endast i ringa utsträck­ning påver­kar sju­ker­sätt­ningen. Lag (2008:861).

12 §   Om den för­säk­ra­des pen­sions­grun­dande inkomst änd­ras efter det att slut­lig sju­ker­sätt­ning bestämts och änd­ringen inne­bär att sju­ker­sätt­ningen skulle ha varit högre eller lägre, ska en ny slut­lig sju­ker­sätt­ning bestäm­mas, om den för­säk­rade begär det inom ett år från det att beslu­tet om änd­ring av den pen­sions­grun­dande inkoms­ten med­de­la­des eller om För­säk­rings­kas­san tar upp frå­gan.

En fråga om ny slut­lig sju­ker­sätt­ning enligt denna para­graf får inte tas upp efter utgången av femte året efter det år beslu­tet om pen­sions­grun­dande inkomst med­de­la­des. Lag (2008:861).

Ansö­kan m.m.

13 §   Ansö­kan ska göras skrift­li­gen hos För­säk­rings­kas­san varje år innan sådant för­värvs­ar­bete som avses i 2 § påbör­jas för året. Lag (2008:861).

14 §   Ansö­kan som, utan gil­tig anled­ning, görs efter den tid som anges i 13 § ska avslås. Där­vid ska bestäm­mel­serna i detta kapi­tel inte gälla. I stäl­let ska bestäm­mel­serna i 16 kap. 7 a § första och andra styc­kena och 7 b, 8, 14 samt 16-18 §§ gälla.
Mot­sva­rande ska gälla för den som för­värvs­ar­be­tar utan att ha gjort en ansö­kan. Lag (2008:861).

15 §   Efter ansö­kan av den för­säk­rade får För­säk­rings­kas­san besluta att minska eller dra in sju­ker­sätt­ningen, dock inte i större omfatt­ning än vad den för­säk­rade har ansökt om. Där­vid ska bestäm­mel­serna i 16 kap. 7 a § första styc­ket tilläm­pas.
För sådan sju­ker­sätt­ning som åter­står efter minsk­ning ska bestäm­mel­serna i detta kapi­tel fort­fa­rande gälla.
Lag (2008:861).


SJÄTTE AVDEL­NINGEN

Gemen­samma bestäm­mel­ser


17 kap. Om sam­man­träf­fande av för­må­ner m.m.

1 §   Har en ersätt­ning enligt denna lag eller enligt en annan för­fatt­ning beta­lats ut av För­säk­rings­kas­san, Pen­sions­myn­dig­he­ten eller en arbets­lös­hets­kassa och bevil­jas senare en annan ersätt­ning ret­ro­ak­tivt enligt denna lag för samma tid som den tidi­gare utbe­ta­lade ersätt­ningen ska den ret­ro­ak­tiva ersätt­ningen mins­kas. Minsk­ningen ska ske med det belopp som över­sti­ger vad som skulle ha utgetts för peri­o­den om beslut om båda ersätt­ning­arna hade före­le­gat sam­ti­digt.

Om en per­son som är berät­ti­gad till peri­o­disk ersätt­ning enligt denna lag har fått eko­no­miskt bistånd enligt 4 kap. 1 § soci­al­tjänst­la­gen (2001:453), får ret­ro­ak­tivt bevil­jad sådan peri­o­disk ersätt­ning beta­las ut till soci­al­nämn­den.
Betal­ning till soci­al­nämn­den får göras, till den del den ersätt­nings­be­rät­ti­gade inte har åter­be­ta­lat bistån­det och det åter­stå­ende belop­pet över­sti­ger 1 000 kr, med det belopp som mot­sva­rar vad soci­al­nämn­den sam­man­lagt har beta­lat ut till den ersätt­nings­be­rät­ti­gade och den­nes familj för eller under den tid som den ret­ro­ak­tiva ersätt­ningen avser.

I fråga om minsk­ning av sju­ker­sätt­ning då liv­ränta utges enligt äldre lag­stift­ning om yrkes­ska­dor gäl­ler 2 §.
Lag (2009:987).

2 §   Inkomstre­la­te­rad sju­ker­sätt­ning och sju­ker­sätt­ning i form av garan­ti­er­sätt­ning skall mins­kas enligt vad som sägs i andra styc­ket om den för­säk­rade har rätt till liv­ränta på grund av obli­ga­to­risk för­säk­ring enligt lagen (1954:243) om yrkes­ska­de­för­säk­ring eller annan lag eller sär­skild för­fatt­ning eller enligt rege­ring­ens för­ord­nande har rätt till annan liv­ränta, som bestäms av eller beta­las ut av För­säk­rings­kas­san.
Mot­sva­rande skall gälla i fall då liv­ränta utges enligt utländsk lag­stift­ning om yrkes­ska­de­för­säk­ring. Minsk­ning skall där­e­mot inte ske på grund av liv­ränta enligt lagen (1976:380) om arbets­ska­de­för­säk­ring eller annan liv­ränta som bestäms med tillämp­ning av den lagen. Med­för en skada för vil­ken liv­ränta har bör­jat utges åter­i­gen sjuk­dom som berät­ti­gar till sjuk­pen­ning, skall det anses som om liv­ränta utgavs under sjuk­doms­ti­den. Har liv­ränta eller del därav eller liv­ränta för viss tid bytts ut mot ett engångs­be­lopp, skall det vid beräk­ning enligt andra styc­ket anses som om den liv­ränta som utges har höjts med ett belopp som sva­rar mot engångs­be­lop­pet enligt de för­säk­rings­tek­niska grun­der som tilläm­pas vid utby­tet.

Sum­man av inkomstre­la­te­rad sju­ker­sätt­ning och garan­ti­er­sätt­ning skall mins­kas med tre fjär­de­de­lar av varje liv­ränta vars års­be­lopp över­sti­ger en sjät­te­del av pris­bas­belop­pet och som den sju­ker­sätt­nings­be­rät­ti­gade har rätt till som ska­dad.
Minsk­ning skall där­vid i första hand göras på garan­ti­er­sätt­ningen. Sam­man­lagd hel sju­ker­sätt­ning skall dock ald­rig, på grund av bestäm­mel­serna i denna para­graf, för månad räk­nat under­stiga 5 pro­cent av pris­bas­belop­pet. Lag (2004:781).

3 §   Har upp­hävts genom lag (2002:191).

4 §   Har upp­hävts genom lag (1983:191).

5 §   Har upp­hävts genom lag (2002:191).


18 kap. Har upp­hävts genom lag (2007:999).


19 kap. Om för­säk­ring­ens finan­sie­ring

1 §   Om avgif­ter för finan­sie­ring av sjuk­för­säk­ringen m.m. och för­äld­ra­för­säk­ringen före­skrivs i soci­al­av­giftsla­gen (2000:980). Lag (2006:1537).

2 §   Sjuk­för­säk­ringen och För­säk­rings­kas­sans för­valt­ning av denna finan­sie­ras genom avgif­ter som avses i 1 §.

Stats­bi­drag får läm­nas med viss del av kost­na­derna för sjuk­för­säk­rings­för­må­ner, inbe­räk­nat för­säk­ring­ens kost­na­der enligt lagen (1974:525) om ersätt­ning för viss födel­se­kon­trol­le­rande verk­sam­het m.m., lagen (1988:1465) om ersätt­ning och ledig­het för när­stå­en­de­vård och lagen (1991:1047) om sjuk­lön.

Stats­bi­drag får vidare läm­nas med viss del av kost­na­derna för den all­männa för­säk­ringen för för­må­ner enligt lagen (2002:160) om läke­me­dels­för­må­ner m.m. samt för Cen­trala stu­di­e­stöds­nämn­den med anled­ning av att sådana stu­di­elån som belö­per på en stu­de­ran­des sjuk­pe­riod enligt stu­di­e­stöds­la­gen (1999:1395) eller bestäm­mel­ser som har med­de­lats med stöd av den lagen inte skall åter­be­ta­las. Lag (2004:781).

3 §   Folk­pen­sio­ne­ringen finan­sie­ras, för­u­tom genom avgif­ter som avses i 1 §, med stats­me­del, om ej annat sär­skilt före­skri­vits. Sär­skilda folk­pen­sions­för­må­ner i form av bostads­tillägg och sär­skilt bostads­tillägg till pen­sio­nä­rer finan­sie­ras dock endast med stats­me­del. Lag (2000:774).

3 a §   har upp­hävts genom lag (1994:1746).

4 §   har upp­hävts genom lag (2000:774).

4 a-11 §§ har upp­hävts genom lag (1981:692).


20 kap. Övriga bestäm­mel­ser

1 §   I denna lag avses, där ej annat fram­går, med år kalen­derår och med månad kalen­der­må­nad. Lag (1999:800).

2 §   Vid tillämp­ning av bestäm­mel­serna i 3 kap. 2 a § andra styc­ket skall den som läm­nat upp­gift om inne­hav av en F- skattse­del i en anbuds­hand­ling, en fak­tura eller någon där­med jäm­för­lig hand­ling, som även inne­hål­ler upp­gif­ter om utbe­ta­la­rens och betal­nings­mot­ta­ga­rens namn och adress eller andra för iden­ti­fi­e­ring god­tag­bara upp­gif­ter samt upp­gift om betal­nings­mot­ta­ga­rens per­son­num­mer, sam­ord­nings­num­mer eller orga­ni­sa­tions­num­mer anses ha en sådan skattse­del. Upp­gif­ten om inne­hav av en F-​skattse­del gäl­ler även som sådant skrift­ligt åbe­ro­pande av F-​skattse­deln som avses i 3 kap. 2 a § tredje styc­ket. Det som nu sagts gäl­ler dock inte om den som beta­lar ut ersätt­ningen kän­ner till att upp­gif­ten om inne­hav av en F- skattse­del är orik­tig. Bestäm­mel­ser om påföljd för den som läm­nar orik­tig upp­gift finns i skat­te­brottsla­gen (1971:69).
Lag (2002:191).

2 a §   Om det inte utan bety­dande dröjs­mål kan avgö­ras om rätt till ersätt­ning före­lig­ger enligt denna lag, men det finns san­no­lika skäl för att sådan rätt före­lig­ger, skall För­säk­rings­kas­san besluta att ersätt­ning skall beta­las ut med ett skä­ligt belopp om detta är av väsent­lig bety­delse för den för­säk­rade. Det­samma gäl­ler om det står klart att rätt till ersätt­ning före­lig­ger men ersätt­ning­ens belopp inte kan bestäm­mas utan bety­dande dröjs­mål. För sådan ersätt­ning får före­skri­vas sär­skilda vill­kor.

Om det senare bestäms att ersätt­ning inte skall utges eller skall utges med lägre belopp är den för­säk­rade inte skyl­dig att betala till­baka utbe­ta­lad ersätt­ning i andra fall än som anges i 4 §.

Finns det san­no­lika skäl att dra in eller minska en ersätt­ning, kan För­säk­rings­kas­san besluta att ersätt­ningen skall hål­las inne eller utges med lägre belopp till dess slut­ligt beslut fat­tas. Lag (2007:999).

3 §   Ersätt­ning enligt denna lag får dras in eller sät­tas ned, om den som är berät­ti­gad till ersätt­ningen
      a) ådra­git sig sjuk­do­men eller ska­dan vid upp­såt­ligt brott som han eller hon har dömts för genom dom som har vun­nit laga kraft;
      b) väg­rar att genomgå under­sök­ning av läkare eller att följa läka­res före­skrif­ter;
      c) under­lå­ter att ge in ett sådant läka­rin­tyg eller en sådan för­säk­ran som ska ges in till För­säk­rings­kas­san enligt 3 kap. 8 § eller väg­rar ge in en sär­skild för­säk­ran enligt tredje styc­ket eller ett utlå­tande av arbets­gi­va­ren enligt fjärde styc­ket samma para­graf;
      d) med­ve­tet eller av grov vårds­lös­het läm­nar orik­tig eller vil­se­le­dande upp­gift angå­ende för­hål­lande, som är av bety­delse för rät­ten till ersätt­ning.

Väg­rar en för­säk­rad utan gil­tig anled­ning att genomgå sådan behand­ling, utred­ning eller reha­bi­li­te­ring som avses i 3 kap. 7 b och 8 a §§, 7 kap. 3 b § eller 22 kap. 4, 5 och 7 §§ eller delta vid ett sådant avstäm­nings­möte som anges i 3 kap. 8 a § får sjuk­pen­ning, sju­ker­sätt­ning eller akti­vi­tet­s­er­sätt­ning helt eller del­vis tills vidare för­väg­ras honom eller henne, under för­ut­sätt­ning att han eller hon erin­rats om denna påföljd.

Om någon som är berät­ti­gad till ersätt­ning enligt denna lag i annat fall under­lå­ter att lämna upp­gif­ter i enlig­het med vad som anges i 8 § eller väg­rar att ta emot besök som anges där, får ersätt­ningen dras in eller sät­tas ned om omstän­dig­he­terna moti­ve­rar det. Lag (2008:480).

4 §   Har någon genom orik­tiga upp­gif­ter eller genom under­lå­ten­het att full­göra en uppgifts-​​ eller anmäl­nings­skyl­dig­het eller på annat sätt för­or­sa­kat att ersätt­ning utgått obe­hö­ri­gen eller med för högt belopp, eller har någon eljest obe­hö­ri­gen eller med för högt belopp upp­bu­rit ersätt­ning och har han skä­li­gen bort inse detta, ska åter­be­tal­ning ske av vad som för myc­ket utbe­ta­lats.

Om det i sär­skilt fall finns anled­ning får För­säk­rings­kas­san helt eller del­vis efterge krav på åter­be­tal­ning enligt första styc­ket.

Har åter­be­tal­nings­skyl­dig­het ålagts någon enligt första styc­ket, får vid senare utbe­tal­ning till honom i avräk­ning på vad som för myc­ket utgått inne­hål­las ett skä­ligt belopp.

Avdrag på en ersätt­ning enligt denna lag får vidare göras om någon enligt beslut av För­säk­rings­kas­san är åter­be­tal­nings­skyl­dig för en ersätt­ning som har utgetts på grund av en annan för­fatt­ning. Lag (2009:987).

4 a §   Har upp­hävts genom lag (2008:146).

4 b §   Om en per­son som har befun­nits åter­be­tal­nings­skyl­dig enligt 4 § har träf­fat avtal med För­säk­rings­kas­san om en avbe­tal­nings­plan eller har med­getts anstånd med betal­ningen av det åter­krävda belop­pet, skall ränta tas ut på belop­pet. Rän­tan skall tas ut efter en rän­te­sats som vid varje tid­punkt över­sti­ger sta­tens utlå­nings­ränta med två pro­cen­ten­he­ter.
Rän­tan skall beräk­nas från den dag då avta­let om avbe­tal­nings­pla­nen träf­fa­des eller anstånd med­gavs, dock inte för tid innan åter­kra­vet för­fal­lit till betal­ning.
Lag (2007:194).

4 c §   Om ett belopp som har åter­krävts enligt 4 § inte beta­las i rätt tid, skall dröjsmåls­ränta tas ut på belop­pet. För uttag av dröjsmåls­ränta gäl­ler i till­lämp­liga delar rän­te­la­gen (1975:635). Lag (2007:194).

4 d §   Om det i sär­skilt fall finns anled­ning, får För­säk­rings­kas­san helt eller del­vis efterge kra­vet på ränta enligt 4 b och 4 c §§. Lag (2007:194).

5 §   Ersätt­ning enligt denna lag, som ej lyfts före utgången av andra året efter det varun­der belop­pet för­fal­lit till betal­ning, skall vara för­ver­kad.

6 §   För­säk­rads ford­ran på ersätt­ning enligt denna lag, som inne­står hos För­säk­rings­kas­san, får inte utmä­tas. För­säk­rads rätt till ersätt­ning får inte hel­ler över­lå­tas, innan ersätt­ningen är till­gäng­lig för lyft­ning.

Bestäm­mel­serna i första styc­ket hind­rar inte utmät­ning enligt vad som före­skrivs i 7 kap. utsök­nings­bal­ken. Lag (2004:781).

7 §   Äger någon rätt till ersätt­ning enligt denna lag, är han ej därav hind­rad att göra gäl­lande det anspråk på ska­de­stånd utö­ver ersätt­ningen, som må till­komma honom.

Ersätt­ning enligt denna lag må ej åter­krä­vas av den som är skyl­dig att utgiva ska­de­stånd till den ersätt­nings­be­rät­ti­gade.

8 §   Den som är för­säk­rad eller på annan grund har rätt till ersätt­ning enligt denna lag är skyl­dig att lämna de upp­gif­ter som är av bety­delse för till­lämp­ningen av lagen. Beträf­fande den som är omyn­dig eller har god man eller för­val­tare enligt för­äld­ra­bal­ken har för­myn­da­ren eller, om det kan anses följa av upp­dra­get, gode man­nen eller för­val­ta­ren skyl­dig­het att lämna upp­gif­terna.

Upp­gif­ter om fak­tiska för­hål­lan­den skall läm­nas på heder och sam­vete, om inte sär­skilda skäl talar mot det.

När­mare före­skrif­ter om skyl­dig­het att lämna upp­gif­ter enligt första och andra styc­kena med­de­las av rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer.

Även i andra fall än när det är sär­skilt före­skri­vet får För­säk­rings­kas­san för bedöm­ningen av rät­ten till ersätt­ning som För­säk­rings­kas­san beta­lar ut enligt denna lag
   1. göra för­frå­gan hos den för­säk­rade eller någon annan som kan antas kunna lämna nöd­vän­diga upp­gif­ter, och
   2. besöka den för­säk­rade. Lag (2004:781).

8 a §   Har upp­hävts genom lag (1997:1307).

9 §   Stat­liga och kom­mu­nala myn­dig­he­ter ävensom arbets­gi­vare och för­säk­rings­in­rätt­ningar skall på begä­ran lämna dom­stol eller För­säk­rings­kas­san upp­gift om namn­gi­ven per­son rörande för­hål­lande, som är av bety­delse för tillämp­ningen av denna lag.

Arbets­gi­vare, som under­lå­ter att full­göra upp­gifts­skyl­dig­het enligt första styc­ket, döms till pen­ning­bö­ter. Lag (2004:781).

9 a §   För­säk­rings­kas­san och en dom­stol får utan hin­der av sek­re­tess lämna ut upp­gif­ter om sådana ersätt­ningar åt enskilda, som utbe­ta­las enligt lag­stift­ningen om all­män för­säk­ring eller arbets­ska­de­för­säk­ring eller enligt lag­stift­ning om annan jäm­för­bar eko­no­misk för­mån för enskilda, under för­ut­sätt­ning att en för­säk­rings­in­rätt­ning, ett för­säk­rings­bo­lag eller en arbets­gi­vare behö­ver upp­gif­ten för sam­ord­ning med ersätt­ning där­i­från. En dom­stol får utan hin­der av sek­re­tess lämna ut de upp­gif­ter som avses i första meningen under för­ut­sätt­ning att en arbets­lös­hets­kassa behö­ver upp­gif­ten för sam­ord­ning med ersätt­ning där­i­från.

Till ett utländskt soci­al­för­säk­rings­or­gan får utan hin­der av sek­re­tess läm­nas sådana upp­gif­ter om enskilda, som behövs vid tillämp­ningen av en inter­na­tio­nell över­ens­kom­melse som Sve­rige har anslu­tit sig till.

Bestäm­mel­serna i första och andra styc­kena gäl­ler även för utläm­nande av upp­gift från varje annan myn­dig­het, på vil­ken det ankom­mer att hand­lägga ären­den enligt den lag­stift­ning som avses i första styc­ket första meningen. Lag (2004:781).

9 b §   Huvud­man­nen för den för­skola, den peda­go­giska omsorg, det fri­tids­hem eller den skola där ett barn som inte har fyllt tolv år nor­malt vis­tas, ska på begä­ran av bar­nets för­äl­der utfärda sådant intyg som avses i 4 kap. 13 § andra styc­ket. Intygs­skyl­dig­he­ten, som kvar­står till och med måna­den efter den då från­va­ron upp­hörde, ska full­gö­ras sna­rast möj­ligt. Lag (2009:338).

10 §   Beslut av För­säk­rings­kas­san i ären­den om för­säk­ring enligt denna lag skall omprö­vas av För­säk­rings­kas­san, om det begärs av en enskild som beslu­tet angår och beslu­tet inte har med­de­lats med stöd av 10 a §.

Vid ompröv­ningen får beslu­tet inte änd­ras till den enskil­des nack­del.

Om ompröv­ning begärs av ett beslut och det all­männa ombu­det över­kla­gar samma beslut, skall För­säk­rings­kas­san inte ompröva beslu­tet. Begä­ran om ompröv­ning skall anses som ett över­kla­gande. Lag (2007:999).

10 a §   För­säk­rings­kas­san skall ändra ett beslut i ett ärende om för­säk­ring enligt denna lag, som har fat­tats av För­säk­rings­kas­san och inte har prö­vats av dom­stol,
   1. om beslu­tet på grund av skriv­fel, räk­ne­fel eller annat sådant för­bi­se­ende inne­hål­ler uppen­bar orik­tig­het,
   2. om beslu­tet har bli­vit orik­tigt på grund av att det har fat­tats på uppen­bart fel­ak­tigt eller ofull­stän­digt under­lag,
   3. om beslu­tet har bli­vit orik­tigt på grund av uppen­bart fel­ak­tig rätts­tillämp­ning eller annan lik­nande orsak.

Änd­ring skall göras även om begä­ran om ompröv­ning inte har fram­ställts enligt 10 §. Änd­ring behö­ver inte göras om orik­tig­he­ten är av ringa bety­delse.

Ett beslut får ej änd­ras till den för­säk­ra­des nack­del såvitt gäl­ler för­mån som har för­fal­lit till betal­ning och ej hel­ler i annat fall om det finns syn­ner­liga skäl mot det.

En fråga om änd­ring enligt denna para­graf får ej tagas upp sedan mer än två år för­flu­tit från den dag då beslu­tet med­de­la­des. Änd­ring får dock ske även efter utgången av denna tid, om det först där­ef­ter har kom­mit fram att beslu­tet har fat­tats på uppen­bart fel­ak­tigt eller ofull­stän­digt under­lag eller om det finns andra syn­ner­liga skäl. Lag (2004:781).

10 b §   Har upp­hävts genom lag (2006:1537).

11 §   Beslut av För­säk­rings­kas­san i ären­den om för­säk­ring enligt denna lag får över­kla­gas hos all­män för­valt­nings­dom­stol. Ett beslut får dock inte över­kla­gas av en enskild innan beslu­tet har omprö­vats enligt 10 §. En enskilds över­kla­gande av ett sådant beslut innan beslu­tet har omprö­vats skall anses som en begä­ran om ompröv­ning enligt nämnda para­graf.

Ett beslut som rör en per­son som är bosatt i Sve­rige över­kla­gas till den för­valt­nings­rätt inom vars dom­krets per­so­nen hade sin hem­orts­kom­mun när beslu­tet fat­ta­des. Beslut i övriga fall över­kla­gas till den för­valt­nings­rätt inom vars dom­krets det första beslu­tet i saken fat­ta­des.

Med hem­orts­kom­mun avses den kom­mun där den fysiska per­so­nen var folk­bok­förd den 1 novem­ber året före det år då beslu­tet fat­ta­des. För den som var bosatt eller sta­dig­va­rande vis­ta­des här i lan­det under någon del av det år då beslut fat­ta­des, men som inte var folk­bok­förd här den 1 novem­ber före­gå­ende år, avses med hem­orts­kom­mun den kom­mun där den fysiska per­so­nen först var bosatt eller sta­dig­va­rande vis­ta­des. Lag (2009:778).

11 a §   Pröv­nings­till­stånd krävs vid över­kla­gande till kam­mar­rät­ten.

Bestäm­mel­sen i 33 § fjärde styc­ket för­valt­nings­pro­cess­la­gen (1971:291) gäl­ler inte avvis­nings­be­slut som har med­de­lats av För­säk­rings­kas­san. Lag (2008:1243).

12 §   Det all­männa ombu­det får över­klaga För­säk­rings­kas­sans beslut och begära änd­ring enligt 10 a §.

Det all­männa ombu­det får föra talan även till för­mån för enskild part. Mot­sva­rande gäl­ler för För­säk­rings­kas­san vid över­kla­gande av dom­stols beslut. Lag (2004:781).

13 §   Över­kla­gande av beslut i mål eller ären­den om för­säk­ring enligt denna lag skall vara inkom­met inom två måna­der från den dag då kla­gan­den fick del av beslu­tet eller, om över­kla­gan­det anförts av det all­männa ombu­det eller För­säk­rings­kas­san, inom två måna­der från den dag då beslu­tet med­de­la­des.

Vad som sägs i denna para­graf om över­kla­gande skall i tillämp­liga delar gälla en begä­ran om ompröv­ning enligt 10 §.

För­säk­rings­kas­sans och dom­stols beslut skall ome­del­bart gälla, om inte annat före­skri­vits i beslu­tet eller bestäms av den dom­stol som har att pröva beslu­tet. Lag (2004:781).

13 a §   Bestäm­mel­serna i 10-13 §§ gäl­ler För­säk­rings­kas­sans beslut i ären­den om utfär­dande av intyg för tillämp­ningen av rådets för­ord­ning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämp­ningen av syste­men för social trygg­het när anställda, egen­fö­re­ta­gare eller deras famil­je­med­lem­mar flyt­tar inom gemen­ska­pen. Lag (2008:146).

14 §   Har upp­hävts genom lag (1998:677).

15 §   Rege­ringen får träffa över­ens­kom­melse med främ­mande makt om utsträckt tillämp­ning av denna lag eller om undan­tag i vissa fall från vad i lagen är stad­gat. Lag (1998:677).

16 §   De när­mare före­skrif­ter som behövs för tillämp­ningen av denna lag med­de­las av rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer. Lag (2004:781).


SJUNDE AVDEL­NINGEN

Fri­vil­lig för­säk­ring


21 kap. Har upp­hävts genom lag (2007:999).


ÅTTONDE AVDEL­NINGEN

Bestäm­mel­ser om reha­bi­li­te­ring


22 kap. Om reha­bi­li­te­ring och reha­bi­li­te­rings­er­sätt­ning

1 §   En för­säk­rad har möj­lig­he­ter till reha­bi­li­te­ring och rätt till reha­bi­li­te­rings­er­sätt­ning enligt vad som anges i detta kapi­tel. Lag (1999:800).

2 §   Reha­bi­li­te­ring enligt detta kapi­tel skall syfta till att återge den som har drab­bats av sjuk­dom sin arbets­för­måga och för­ut­sätt­ningar att för­sörja sig själv genom för­värvs­ar­bete.

Reha­bi­li­te­rings­åt­gär­der skall pla­ne­ras i sam­råd med den för­säk­rade och utgå från den­nes indi­vi­du­ella för­ut­sätt­ningar och behov.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela sär­skilda före­skrif­ter om reha­bi­li­te­ring när det gäl­ler en för­säk­rad som inte är bosatt här i lan­det. Lag (1999:800).

3 §   Den för­säk­ra­des arbets­gi­vare skall efter sam­råd med den för­säk­rade lämna de upp­lys­ningar till För­säk­rings­kas­san som behövs för att den för­säk­ra­des behov av reha­bi­li­te­ring sna­rast skall kunna klar­läg­gas och även i övrigt med­verka där­till.
Arbets­gi­va­ren skall också svara för att de åtgär­der vid­tas som behövs för en effek­tiv reha­bi­li­te­ring. Bestäm­mel­ser om arbets­gi­va­rens skyl­dig­he­ter avse­ende arbetsan­pass­ning och reha­bi­li­te­ring finns även i arbets­mil­jö­la­gen (1977:1160).
Lag (2007:298).

4 §   Den för­säk­rade skall lämna de upp­lys­ningar som behövs för att klar­lägga hans behov av reha­bi­li­te­ring och efter bästa för­måga aktivt med­verka i reha­bi­li­te­ringen. Lag (1991:1040).

5 §   För­säk­rings­kas­san sam­ord­nar och utö­var till­syn över de insat­ser som behövs för reha­bi­li­te­rings­verk­sam­het enligt denna lag.

För­säk­rings­kas­san skall i sam­råd med den för­säk­rade se till att hans eller hen­nes behov av reha­bi­li­te­ring sna­rast klar­läggs och att de åtgär­der vid­tas som behövs för en effek­tiv reha­bi­li­te­ring.

För­säk­rings­kas­san skall, om den för­säk­rade med­ger det, i arbe­tet med reha­bi­li­te­ringen sam­verka med hans eller hen­nes arbets­gi­vare och arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tion, hälso-​​ och sjuk­vår­den, soci­al­tjäns­ten samt arbets­mark­nads­myn­dig­he­terna och andra myn­dig­he­ter som kan vara berörda. För­säk­rings­kas­san skall där­vid verka för att dessa, var och en inom sitt verk­sam­hets­om­råde, vid­tar de åtgär­der som behövs för en effek­tiv reha­bi­li­te­ring av den för­säk­rade.

För­säk­rings­kas­san skall se till att reha­bi­li­te­rings­in­sat­ser påbör­jas så snart det av medi­cinska och andra skäl är möj­ligt.
Lag (2007:298).

6 §   Om den för­säk­rade behö­ver en reha­bi­li­te­rings­åt­gärd, för vil­ken ersätt­ning kan utges enligt detta kapi­tel, skall För­säk­rings­kas­san upp­rätta en reha­bi­li­te­rings­plan. Pla­nen skall såvitt möj­ligt upp­rät­tas i sam­råd med den för­säk­rade.

Reha­bi­li­te­rings­pla­nen skall ange de reha­bi­li­te­rings­åt­gär­der som skall komma i fråga och vem som har ansva­ret för dem, en tids­plan för reha­bi­li­te­ringen samt upp­gif­ter i övrigt som behövs för att genom­föra reha­bi­li­te­ringen. Pla­nen skall även inne­hålla upp­gift om den beräk­nade kost­na­den för ersätt­ning under reha­bi­li­te­rings­ti­den.

För­säk­rings­kas­san skall fort­lö­pande se till att reha­bi­li­te­rings­pla­nen följs och att det vid behov görs nöd­vän­diga änd­ringar i den. Lag (2007:298).

7 §   Reha­bi­li­te­rings­er­sätt­ning utges när en för­säk­rad, vars arbets­för­måga till följd av sjuk­dom är ned­satt med minst en fjär­de­del, del­tar i arbets­livs­in­rik­tad reha­bi­li­te­ring som avser att för­korta sjuk­doms­ti­den eller att helt eller del­vis före­bygga eller häva ned­sätt­ning av arbets­för­må­gan.

Reha­bi­li­te­rings­er­sätt­ning består av reha­bi­li­te­rings­pen­ning och sär­skilt bidrag.

Reha­bi­li­te­rings­er­sätt­ning utbe­ta­las efter ansö­kan av den för­säk­rade.

Reha­bi­li­te­rings­er­sätt­ning utges längst till och med måna­den före den då den för­säk­rade fyl­ler 65 år.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om reha­bi­li­te­rings­er­sätt­ning vid utbild­ning. Lag (1991:1040).

8 §   Hel reha­bi­li­te­rings­pen­ning utgör för dag det belopp som mot­sva­rar den för­säk­ra­des sjuk­pen­ning. Vid beräk­ningen av reha­bi­li­te­rings­pen­ningen ska bestäm­mel­serna i 3 kap. 4 § tilläm­pas. Reha­bi­li­te­rings­pen­ning utges dock även för dagar som avses i 3 kap. 4 § första styc­ket 1. Lag (2010:418).

9 §   Sak­nar den för­säk­rade arbets­för­måga utges hel reha­bi­li­te­rings­pen­ning. Om arbets­för­må­gan inte sak­nas helt men är ned­satt med minst tre fjär­de­de­lar utges tre fjär­de­dels reha­bi­li­te­rings­pen­ning. Är arbets­för­må­gan ned­satt i mindre grad men med minst häf­ten utges halv reha­bi­li­te­rings­pen­ning. I annat fall utges en fjär­de­dels reha­bi­li­te­rings­pen­ning.

Arbets­för­må­gan ska under tiden för reha­bi­li­te­rings­åt­gär­den anses ned­satt i den mån den för­säk­rade på grund av åtgär­den är för­hind­rad att för­värvs­ar­beta.

Vid tillämp­ning av första styc­ket ska det bort­ses från sådan arbets­för­måga som den för­säk­rade nytt­jar i sam­band med för­värvs­ar­bete som utförs med stöd av 16 a kap. 2 § lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring. Om det inte går att avgöra under vil­ken tid och till vil­ket för­värvs­ar­bete ned­sätt­ningen av arbets­för­må­gan är hän­för­lig ska denna i första hand anses hän­för­lig till sådant för­värvs­ar­bete som avses i 16 a kap. 2 §.
Lag (2008:861).

10 §   Sär­skilt bidrag utges under reha­bi­li­te­rings­ti­den för kost­na­der som upp­står för den för­säk­rade i sam­band med reha­bi­li­te­ringen. Ytter­li­gare före­skrif­ter om sådant bidrag får med­de­las av rege­ringen. Lag (1991:1040).

11 §   Den för­säk­rade skall så snart det kan ske och senast inom två vec­kor till För­säk­rings­kas­san anmäla sådan änd­ring av sina för­hål­lan­den som är av bety­delse för rät­ten till reha­bi­li­te­rings­er­sätt­ning eller för reha­bi­li­te­rings­er­sätt­ning­ens stor­lek. Lag (2004:781).

12 §   Bestäm­mel­serna i 3 kap. 12 § och 16 § första-​​femte styc­kena tilläm­pas även i fråga om reha­bi­li­te­rings­pen­ning. Lag (1991:1976).

13 §   Den som får reha­bi­li­te­rings­er­sätt­ning får behålla ersätt­ningen
   1. vid kort­va­rig ledig­het för enskild ange­lä­gen­het av vikt och
   2. vid ledig­het på grund av uppe­håll i reha­bi­li­te­ringen enligt före­skrif­ter som med­de­las av rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer. Lag (1991:1040).

14 §   har upp­hävts genom lag (1991:1641).

15 §   Reha­bi­li­te­rings­pen­ningen skall mins­kas med det belopp den för­säk­rade för samma tid får som
   1. sjuk­pen­ning eller för­äld­ra­pen­ning­för­mån enligt denna lag,
   2. sjuk­pen­ning eller liv­ränta enligt lagen (1976:380) om arbets­ska­de­för­säk­ring eller mot­sva­rande ersätt­ning enligt någon annan för­fatt­ning, dock inte liv­ränta till efter­le­vande samt i övrigt endast till den del ersätt­ningen avser samma inkomst­bort­fall som reha­bi­li­te­rings­pen­ningen är avsedd att täcka,
   3. stu­di­e­stöd enligt stu­di­e­stöds­la­gen (1999:1395) eller ersätt­ning till del­ta­gare i tec­ken­språks­ut­bild­ning för vissa för­äld­rar (TUFF), dock inte till den del stu­di­e­stö­det är åter­be­tal­nings­plik­tigt.

Vad som före­skrivs i första styc­ket gäl­ler även beträf­fande mot­sva­rande för­mån som utges till den för­säk­rade på grund­val av utländsk lag­stift­ning. Lag (2006:1449).

16 §   Reha­bi­li­te­rings­er­sätt­ning enligt detta kapi­tel får, om omstän­dig­he­terna moti­ve­rar det, dras in eller sät­tas ned om den för­säk­rade under­lå­ter att till För­säk­rings­kas­san anmäla sådan änd­ring av för­hål­lande, som är av bety­delse för rät­ten till reha­bi­li­te­rings­er­sätt­ning eller för reha­bi­li­te­rings­er­sätt­ning­ens stor­lek.

Om ned­sätt­ning eller indrag­ning i andra fall av ersätt­ning som här avses före­skrivs i 20 kap. 3 §. Lag (2004:781).

17 §   Har upp­hävts genom lag (2004:781).


Över­gångs­be­stäm­mel­ser

1973:456
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1974.
   2. Bestäm­mel­serna i 2 kap. 3 § första skyc­ket skall tills vidare gälla utgif­ter för tand­vård åt för­säk­rad från och med det år då han fyl­ler sjut­ton år om han ej omfat­tas av tand­vård som sägs i 2 § andra styc­ket första punk­ten folk­tand­vårds­la­gen (1973:457).
Lag (1979:1122).
   3. För­tro­en­de­tand­lä­kare som sägs i 18 kap. 12 § får vara anställda hos de all­männa för­säk­rings­kas­sorna från och den 1 juli 1973.
   4. Tand­vård som beta­las under 1973 ersät­tes enligt denna lag, i den mån Konungen bestäm­mer.
   5. Har upp­hävts genom lag (1975:1156).
   6. All­män för­säk­rings­kassa skall den 1 janu­ari 1974 föra upp samt­liga tand­lä­kare inom kas­sans område, som den 1 juli 1973 var verk­samma i enskild tand­vård, på för­teck­ning som avses i 2 kap. 3 § första styc­ket.

Tand­lä­kare som sägs i första styc­ket skall senast den 1 sep­tem­ber 1973 göra anmä­lan om sin verk­sam­het till den all­männa för­säk­rings­kassa inom vars område han bedri­ver tand­vård.
   7. Har upp­hävts genom lag (1998:553).
   8. Har upp­hävts genom lag (1998:553).
   9. Har upp­hävts genom lag (1998:553).
   10. Har upp­hävts genom lag (1998:553).
   11. Har upp­hävts genom lag (1998:553).
   12. Har upp­hävts genom lag (1998:553).

1973:465

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1974. De nya bestäm­mel­serna i 19 kap. 1 § tredje styc­ket skall dock träda i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå med­de­lad upp­gift utkom­mit från tryc­ket i Svensk för­fatt­nings­sam­ling.

Äldre bestäm­mel­ser skall alltjämt gälla i fråga om avgift och stats­bi­drag för tid före ikraft­trä­dan­det.

Den som vid ikraft­trä­dan­det har sjuk­pen­ning­för­säk­ring som beträf­fande tilläggs­sjuk­pen­ning gäl­ler med karens­tid får utan hin­der av de sär­skilda vill­ko­ren i 3 kap. 11 § andra styc­ket övergå till för­säk­ring med kor­tare karens­tid eller utan karens­tid, såvida han gör fram­ställ­ning härom till den all­männa för­säk­rings­kas­san före utgången av mars månad 1974.

För­säk­rad som enligt 11 kap. 7 § anmält undan­ta­gande från för­säk­ringen för tilläggs­pen­sion får före utgången av mars månad 1974 - utan hin­der av de sär­skilda vill­ko­ren i andra styc­ket första punk­ten nämnda para­graf - åter­kalla denna anmä­lan med ver­kan från och med ingången av år 1974. I fall som här avses skall beträf­fande val av karens­tid för sjuk­pen­ning­för­säk­ring bestäm­mel­serna i före­gå­ende stycke äga mot­sva­rande tillämp­ning.

Bestäm­mel­serna i 15 kap. 2 § skall fort­fa­rande gälla såvitt avser tid före ikraft­trä­dan­det.

Beträf­fande den som är berät­ti­gad att upp­bära omställ­nings­bi­drag enligt 102 § arbets­mark­nads­kun­gö­rel­sen (1966:368) efter utgången av år 1973 skall i fråga om rätt till för­tidspen­sion enligt 7 kap. 1 § andra styc­ket samt i fråga om till­go­do­räk­nande av pen­sions­grun­dande inkomst för tilläggs­pen­sion enligt 11 kap. 2 § bestäm­mel­serna om för­säk­rad som upp­bär kon­tant arbets­mark­nads­stöd i tillämp­liga delar gälla. Mot­sva­rande skall gälla vid tillämp­ning av bestäm­mel­serna i 3 kap. 10 §. Då beslut om ålderspen­sion eller för­tidspen­sion med­de­las i fall då någon upp­bu­rit omställ­nings­bi­drag, skall bestäm­mel­serna i 17 kap. 4 § andra styc­ket om kon­tant arbets­mark­nads­stöd i tillämp­liga delar gälla. Lag (1985:87).

1977:630 har upp­hävts genom lag (1985:87).

1979:127
   1. har upp­hävts genom lag (2000:774).

1979:644 har upp­hävts genom lag (1985:87).

1979:1164 har upp­hävts genom lag (1985:87).

1980:125 har upp­hävts genom lag (1985:87).

1980:315

Denna lag trä­der i kraft, såvitt avser 3 kap. 5 och 15 §§, 11 kap. 2 §, 18 kap. 5 §, 19 kap. 1 § samt 20 kap. 10 och 13 §§, två vec­kor efter den dag, då lagen enligt upp­gift på den utkom­mit från tryc­ket i Svensk för­fatt­nings­sam­ling och i övrigt den 1 janu­ari 1981.

De nya bestäm­mel­serna i 11 kap. 2 § tilläm­pas första gången vid beräk­ningen av pen­sions­grun­dande inkoms­ter för år 1980.

De nya bestäm­mel­serna i 19 kap. 1 § tilläm­pas första gången på arbets­gi­var­av­gif­ter för utgift­så­ret 1980.

De tidi­gare bestäm­mel­serna i 22 kap. om fri­vil­lig pen­sions­för­säk­ring skall alltjämt gälla för för­säk­ring på grund av avgift som har erlagts före utgången av år 1980.

1983:960
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1984. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler för tid före ikraft­trä­dan­det.
   2. Bestäm­mel­serna i 1 kap. 6 § i dess nya lydelse skall tilläm­pas första gången vid fast­stäl­lan­det av bas­belop­pet för år 1984.
   3. För den som vid ikraft­trä­dan­det upp­bär vård­bi­drag enligt 9 kap. 4 § med ersätt­ning för mer­kost­na­der bestämd till 15, 32, 48 eller 63 pro­cent av bas­belop­pet skall, så länge som beho­vet av vård­bi­drag inte har omprö­vats på annan grund, ersätt­ningen för dessa kost­na­der där­ef­ter utgöra 17, 34, 50 respek­tive 65 pro­cent av bas­belop­pet.
   4. För den som vis­tas utom­lands med rätt till sjuk­pen­ning vid ikraft­trä­dan­det tilläm­pas de nya bestäm­mel­serna i 3 kap. 15 § inte under den pågående sjuk­pe­ri­o­den.

1984:671

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1985.

Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande i fråga om sjuk­pen­ning­grun­dande och pen­sions­grun­dande inkomst för år 1984 eller tidi­gare år.

1984:1104
   1. Denna lag trä­der i kraft, såvitt avser 20 kap. 15 § den 1 janu­ari 1985, och i övrigt den 1 april 1985.
   2. Bestäm­mel­serna i 20 kap. 15 § andra styc­ket gäl­ler vid beräk­ningen av pen­sions­grun­dande inkoms­ter för år 1982 och senare år.

1985:87
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1986.
   2. Bestäm­mel­serna i 3 kap. 5 § tredje styc­ket 5 skall tilläm­pas i fråga om barn som är födda år 1985 eller senare och barn som adop­te­rats eller mot­ta­gits för sta­dig­va­rande vård och fost­ran år 1985 eller senare.
   3. I fråga om för­äld­ra­pen­ning i sam­band med barns födelse och sär­skild för­äld­ra­pen­ning enligt 4 kap. 2 och 11 §§ i deras lydelse före den 1 janu­ari 1986 som inte har tagits ut före ikraft­trä­dan­det tilläm­pas bestäm­mel­serna om för­äld­ra­pen­ning i den nya lagen. Såvitt gäl­ler barn födda före utgången av år 1983 får uttag av för­äld­ra­pen­ning ske intill utgången av år 1987 utan hin­der av bestäm­mel­serna i 4 kap. 3 § sista styc­ket. Mot­sva­rande gäl­ler i fråga om adop­tiv­barn om för­äld­rarna fått bar­net i sin vård före utgången av år 1983. För­äld­ra­pen­ning får dock utges längst till dess bar­net upp­nått åtta års ålder eller till den senare tid­punkt då bar­net avslu­tat det första skol­å­ret. 4 kap. 11 § andra styc­ket i dess äldre lydelse skall även fort­sätt­nings­vis tilläm­pas vid uttag av för­äld­ra­pen­ning för barn födda något av åren 1978 eller 1979.
   4. Före­kom­mer i annan lag eller för­fatt­ning hän­vis­ning till före­skrif­ter i 4 kap. 2 och 11 §§ i deras lydelse före den 1 janu­ari 1986 gäl­ler i stäl­let mot­sva­rande bestäm­mel­ser om för­äld­ra­pen­ning i den nya lagen. Före­kom­mer hän­vis­ning till 4 kap. 8 § i dess lydelse före den 1 janu­ari 1986 tilläm­pas bestäm­mel­serna om till­fäl­lig för­äld­ra­pen­ning.
   5. Äldre bestäm­mel­ser i 4 kap. 6 och 7 §§ gäl­ler fort­fa­rande för den som före ikraft­trä­dan­det fått bar­net i sin vård.
   6. Har upp­hävts genom lag (2007:999).

1986:140
   1. Denna lag trä­der i kraft, i fråga om 18 kap. 6, 9 och 20-26 §§ samt 20 kap. 2 a § den 1 janu­ari 1987, och i övrigt den 1 janu­ari 1988.
Före­skrif­terna i 20 kap. 10 § tredje styc­ket i den nya lydel­sen tilläm­pas dock i fråga om begä­ran om ompröv­ning av beslut som har med­de­lats efter utgången av år 1986.
   2. Har ett beslut med­de­lats av en pen­sions­de­le­ga­tion eller en för­säk­rings­nämnd och begär den för­säk­rade att beslu­tet skall omprö­vas enligt 20 kap. 10 § skall ompröv­ningen ske i soci­al­för­säk­rings­nämnd, om ompröv­ningen inte har hun­nit slut­fö­ras före den 1 janu­ari 1987 eller om begä­ran om ompröv­ning görs där­ef­ter.
   3. I fråga om ompröv­ning av beslut av soci­al­för­säk­rings­nämnd som har med­de­lats före den 1 janu­ari 1988 gäl­ler äldre bestäm­mel­ser i 20 kap. 10 § första styc­ket och 11 §. Lag (1986:1195).

1986:247

Denna lag trä­der i kraft, i fråga om 4 kap. 6 § den 1 juni 1986, och i övrigt den 1 juli 1986.

1986:248

Denna lag trä­der i kraft, i fråga om 3 kap. 5 § fjärde styc­ket den 1 juni 1986, samt i övrigt den 1 juli 1986. Bestäm­mel­sen om vill­kor beträf­fande stu­di­e­ti­dens längd enligt 3 kap. 5 § fjärde styc­ket i sin äldre lydelse gäl­ler fort­fa­rande i fråga om stu­de­rande som vår­ter­mi­nen 1986 avslu­tar sin utbild­ning efter ikraft­trä­dan­det.

1986:1138

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1987. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande i fråga om sjuk­pen­ning­grun­dande inkomst och pen­sions­grun­dande inkomst för år 1986 eller tidi­gare år.

1986:1151

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1987. I fråga om beslut som har med­de­lats före ikraft­trä­dan­det gäl­ler dock äldre före­skrif­ter.

1987:223
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 decem­ber 1987.
   2. De nya före­skrif­terna i 3 kap. 2 b §, 5 § fjärde och femte styc­kena samt 10-10 c §§ tilläm­pas första gången på sjuk­doms­fall som inträf­far efter ikraft­trä­dan­det. Äldre bestäm­mel­ser i 3 kap. 10 § andra och tredje styc­kena tilläm­pas fort­fa­rande på sjuk­doms­fall som inträf­fat före ikraft­trä­dan­det.
   3. De nya före­skrif­terna i 4 kap. 14 och 14 a §§ tilläm­pas första gången på för­äld­ra­le­dig­het som bör­jar efter ikraft­trä­dan­det.
   4. När en för­säk­rads års­ar­bets­tid fast­ställs första gången efter ikraft-​​ trä­dan­det skall den, såvida inte fråga är om fast­stäl­lande av års­ar­bets­tid i sam­band med inskriv­ning hos för­säk­rings­kas­san, gälla från och med den dag då kas­san fick kän­ne­dom om den för­säk­ra­des arbets­tids­för­hål­lan­den.
   5. Är års­ar­bets­tid inte fast­ställd för en för­säk­rad när sjuk­doms­fall eller för­äld­ra­le­dig­het anmäls till för­säk­rings­kas­san första gången efter ikraft-​​ trä­dan­det, skall kas­san genom den gjorda anmä­lan anses ha fått kän­ne­dom om arbets­tids­för­hål­lan­dena.
   6. När för­säk­rings­kas­san första gången efter ikraft­trä­dan­det fast­stäl­ler den för­säk­ra­des års­ar­bets­tid skall kas­san ompröva den sjuk­pen­ning­grun­dande inkoms­ten. Om där­vid denna inkomst skall änd­ras skall änd­ringen ske med ver­kan från och med den dag då års­ar­bets­ti­den blir gäl­lande.
   7. Får för­säk­rings­kas­san under novem­ber 1987 kän­ne­dom om att inkomst­för­hål­lan­dena för en för­säk­rad, som har en sjuk­pen­ning­grun­dande inkomst som helt eller del­vis är att hän­föra till anställ­ning, har under­gått änd­ring av bety­delse för rät­ten till sjuk­pen­ning eller för sjuk­pen­ning­ens stor­lek skall änd­ringen av den sjuk­pen­ning­grun­dande inkoms­ten ske med ver­kan från och med den 1 decem­ber 1987.

1987:368

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1988. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler för tid före ikraft­trä­dan­det. De nya bestäm­mel­serna tilläm­pas första gången vid fast­stäl­lande av bas­belop­pet för år 1988.

1987:404
   1. Denna lag trä­der i kraft, i fråga om 11 kap. 2 § första styc­ket n) den 1 janu­ari 1988, och i övrigt den 1 juli 1987.
   2. Bestäm­mel­serna i 11 kap. 2 § första styc­ket n) tilläm­pas första gången när pen­sions­grun­dande inkomst bestäms för år 1988.

1987:568
   1. Denna lag trä­der i kraft, i fråga om 11 kap. 2 § första styc­ket första meningen samt n) och o) den 1 janu­ari 1988, och i övrigt den 1 juli 1987.
   2. Bestäm­mel­serna i 11 kap. 2 § första styc­ket första meningen samt n) och o) tilläm­pas första gången när pen­sions­grun­dande inkomst bestäms för år 1988. Lag (1987:1307).

1987:1035
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1988 och tilläm­pas första gången i fråga om pen­sions­grun­dande inkomst för år 1988.
   2. Före­skrif­ten i 11 kap. 3 § fjärde styc­ket tilläm­pas dock första gången i fråga om pen­sions­grun­dande inkomst för år 1987, om den för­säk­rade inte gör fram­ställ­ning om annat i sin all­männa själv­de­kla­ra­tion vid 1988 års tax­e­ring. Lag (1987:1308).

1987:1306

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1988. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande beträf­fande sjuk­pen­ning­grun­dande inkomst för tid före ikraft­trä­dan­det.

1987:1321
   1. Denna lag trä­der i kraft, i fråga om 3 kap. 10 a § och 4 kap. 8 § den 1 janu­ari 1988, och i övrigt den 1 juli 1988.
   2. Äldre före­skrif­ter i 3 kap. 5 § andra styc­ket och 11 § gäl­ler fort­fa­rande när fråga om änd­ring upp­kom­mit före ikraft­trä­dan­det.

1988:130
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 1988.
   2. Den nya före­skrif­ten i 4 kap. 10 § andra styc­ket tilläm­pas första gången på ersätt­nings­fall som bör­jar efter ikraft­trä­dan­det.

1988:131

Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 1988.

De nya före­skrif­terna i 9 kap 4 a § tilläm­pas första gången vid döds­fall som inträf­far efter ikraft­trä­dan­det.

1988:713

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1989. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler för tid före ikraft­trä­dan­det. De nya bestäm­mel­serna tilläm­pas första gången vid fast­stäl­lande av bas­belop­pet för år 1989.

1988:881
   1. Denna lag trä­der i kraft, i fråga om 16 kap. 5 § femte styc­ket den 1 janu­ari 1989, i fråga om 3 kap. 5 § femte styc­ket den 1 juni 1989 och i fråga om 20 kap. 2 § sjätte styc­ket den 1 juli 1989, samt i övrigt den 1 janu­ari 1990. Lag (1989:432).
   2. Har upp­hävts genom lag (2000:463).
   3. Har upp­hävts genom lag (2000:463).
   4. Har upp­hävts genom lag (2000:463).
   5. Har upp­hävts genom lag (2000:463).
   6. Har upp­hävts genom lag (2000:463).
   7. Har upp­hävts genom lag (2000:463).
   8. Har upp­hävts genom lag (2000:463).
   9. Har upp­hävts genom lag (2000:463).
   10. Har upp­hävts genom lag (2000:463).
   11. I fall då rätt till barn­tillägg före­lig­ger för decem­ber månad 1989 gäl­ler fort­fa­rande äldre bestäm­mel­ser om denna för­mån. Vad som där­vid före­skri­vits om ålderspen­sion och tilläggs­pen­sion i form av ålderspen­sion skall i stäl­let gälla inkomst­pen­sion eller tilläggs­pen­sion enligt lagen (1998:674) om inkomst­grun­dad ålderspen­sion eller garan­ti­pen­sion enligt lagen (1998:702) om garan­ti­pen­sion. Vidare skall vad som före­skri­vits om för­tidspen­sion och tilläggs­pen­sion i form av för­tidspen­sion i stäl­let gälla sju­ker­sätt­ning. Vad som före­skri­vits om barn­pen­sion skall i stäl­let gälla barn­pen­sion och efter­le­van­de­stöd till barn enligt lagen (2000:461) om efter­le­van­de­pen­sion och efter­le­van­de­stöd till barn eller lagen (2000:462) om infö­rande av nämnda lag. Minsk­ning av barn­tilläg­get till den som upp­bär ålderspen­sion skall ske endast i den utsträck­ning sum­man av hel pen­sion enligt lagen om inkomst­grun­dad ålderspen­sion och hel garan­ti­pen­sion enligt lagen om garan­ti­pen­sion över­sti­ger 2,17 gånger pris­bas­belop­pet för den som är född år 1937 eller tidi­gare eller 2,13 gånger pris­bas­belop­pet för den som är född år 1938 eller senare.
Minsk­ning av barn­tilläg­get till den som upp­bär hel sju­ker­sätt­ning skall ske endast i den utsträck­ning ersätt­ningen över­sti­ger 2,40 gånger pris­bas­belop­pet. Barn­tillägg som utges till pen­sion eller sju­ker­sätt­ning som beta­las ut till viss andel skall utgöra mot­sva­rande andel av barn­tillägg till hel pen­sion eller hel sju­ker­sätt­ning. Där­vid skall vad som före­skrivs i femte och sjätte mening­arna om minsk­ning gälla mot­sva­rande andel av 2,17 gånger pris­bas­belop­pet, 2,13 gånger pris­bas­belop­pet respek­tive 2,40 gånger pris­bas­belop­pet.
Lag (2002:1070).
   12. I fråga om hust­ru­tillägg som utgår efter ikraft­trä­dan­det gäl­ler fort­fa­rande 10 kap. 4 § andra styc­ket i dess äldre lydelse.
   13. Har upp­hävts genom lag (2000:463).
   14. Har upp­hävts genom lag (2000:463).
   15. Äldre före­skrif­ter i 16 kap. 5 § femte styc­ket gäl­ler fort­fa­rande i ären­den om han­di­kap­per­sätt­ning där ansö­kan har gjorts före den 1 janu­ari 1989. På grund av de nya före­skrif­terna i samma lag­rum får han­di­kap­per­sätt­ning inte utges för tid före den 1 okto­ber 1988.
Lag (1988:1537).
   16. Den nya före­skrif­ten i 3 kap. 5 § femte styc­ket tilläm­pas första gången på sjuk­doms­fall som inträf­far efter ikraft­trä­dan­det. Lag (1989:218).
   17. Äldre före­skrif­ter i 20 kap. 2 § sjätte styc­ket gäl­ler fort­fa­rande i fråga om dem som efter utgången av juni 1989 kvar­står i arbete i ung­dom­slag hos offent­liga arbets­gi­vare. Lag (1989:432).
   18. Har upp­hävts genom lag (2000:463).
   19. Har upp­hävts genom lag (2000:463).
   20. Har upp­hävts genom lag (2000:463).

1988:1466
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 1989.
   2. Den nya före­skrif­ten i 11 kap. 2 § tilläm­pas första gången när pen­sions­grun­dande inkomst bestäms för år 1989.

1989:100
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 1989.
   2. I fråga om för­äld­ra­pen­ning för vård av barn som är födda före okto­ber 1988 gäl­ler 4 kap. 3 § första styc­ket och 6 § tredje styc­ket i den äldre lydel­sen. För vård av barn som är fött under augusti eller sep­tem­ber 1988 utges dock för­äld­ra­pen­ning för ytter­li­gare 30 respek­tive 60 dagar med belopp mot­sva­rande för­äl­derns sjuk­pen­ning. Det utö­kade anta­let dagar gäl­ler vid fler­barns­föd­sel endast ett barn.
   3. Äldre före­skrift i 4 kap. 3 § sjätte styc­ket gäl­ler fort­fa­rande i fråga om vård av barn som är födda den 1 juli 1985 eller tidi­gare.

1989:121
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 maj 1989 och tilläm­pas på avgif­ter som avser sjuk­hus­vård efter utgången av år 1988.
   2. I stäl­let för tids­fris­ten enligt 2 kap. 12 a § andra styc­ket gäl­ler i fråga om avgif­ter som för­an­lett avdrag på pen­sions­för­må­ner före den 1 maj 1989 att ansö­kan om befri­else skall göras hos för­säk­rings­kas­san senast den 31 juli 1989.

1989:219
   1. Denna lag trä­der i kraft, i fråga om 3 kap. 10 § och 4 kap. 14 § den 1 juni 1989, samt i övrigt den 1 juli 1989.
   2. Äldre före­skrif­ter i 2 kap. 8 § gäl­ler fort­fa­rande i fråga om vård som läm­nats före ikraft­trä­dan­det.
   3. Äldre före­skrif­ter i 3 kap. 10 och 10 c §§ gäl­ler fort­fa­rande i fråga om sjuk­doms­fall som har inträf­fat före ikraft­trä­dan­det.

1989:1046
   1. Denna lag trä­der i kraft, i fråga om 4 kap. 14 a § den 1 janu­ari 1990 och i fråga om 1 kap. 6 § den 1 janu­ari 1991.
   2. I fråga om 1 kap. 6 § gäl­ler äldre bestäm­mel­ser för tid före ikraft­trä­dan­det. De nya bestäm­mel­serna tilläm­pas första gången vid fast­stäl­lande av bas­belop­pet för år 1991.

1990:156
   1. Denna lag trä­der i kraft, i fråga om 7 kap. 1 § och 13 kap. 1 § såvitt avser rätt till för­tidspen­sion för för­säk­rad som upp­bär ålderspen­sion, den 1 janu­ari 1992 och i övrigt den 1 okto­ber 1991.
   2. De äldre före­skrif­ter i 3 kap 5 §, 7 kap. 1 och 2 §§, 13 kap. 1 § samt 16 kap. 7 och 8 §§, som änd­ras med ver­kan från och med den 1 okto­ber 1991, gäl­ler fort­fa­rande dels i fråga om för­säk­rad för vil­ken rät­ten till för­tidspen­sion har inträtt före ikraft­trä­dan­det, dels

i fråga om för­säk­rad som före den 1 janu­ari 1990 bli­vit upp­sagd på grund av arbets­brist.

De äldre före­skrif­ter i 7 kap. 1 § och 13 kap. 1 §, som änd­ras med ver­kan från och med den 1 janu­ari 1992, gäl­ler fort­fa­rande i fråga om för­tidspen­sion som avser tid före ikraft­trä­dan­det. Lag (1991:1041).
   3. I fråga om 18 kap 21 § gäl­ler äldre före­skrift fort­fa­rande beträf­fande frå­gor om rätt till för­tidspen­sion som grun­dar sig på var­ak­tig arbets­lös­het.

1990:157
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 1990.
   2. Äldre före­skrif­ter i 3 kap. 7 § skall fort­fa­rande gälla i fråga om sjuk­pen­ning som avser tid före ikraft­trä­dan­det.
   3. Äldre före­skrift i 3 kap. 9 § skall fort­fa­rande gälla om det vid ikraft­trä­dan­det är mindre än 60 dagar kvar till den beräk­nade tid­punk­ten för bar­nets födelse.

1990:161
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 1990.
   2. Äldre före­skrif­ter i 2 kap. 4 § skall fort­fa­rande gälla beträf­fande kon­va­le­scen­t­vård som har påbör­jats före ikraft­trä­dan­det.
   3. Äldre före­skrif­ter i 3 kap. 4 § skall fort­fa­rande gälla i fråga om sjuk­pen­ning som avser tid före ikraft­trä­dan­det.

1990:657
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 1990.
   2. De nya bestäm­mel­serna i 3 kap. 2 och 2 a §§ tilläm­pas första gången i fråga om sjuk­pen­ning­grun­dande inkomst för tid efter utgången av år 1990.
   3. De nya bestäm­mel­serna i 11 kap. 2 och 3 §§ tilläm­pas första gången när pen­sions­grun­dande inkomst bestäms för år 1991.

1990:743
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 1990.
   2. Vid beräk­ning av ökning av ålderspen­sion enligt 6 kap. 2 § andra styc­ket eller 12 kap. 2 § tredje styc­ket respek­tive minsk­ning av sådan pen­sion enligt 6 kap. 3 § andra styc­ket eller 12 kap. 3 § andra styc­ket tilläm­pas lag­rum­men i deras äldre lydelse såvitt avser tid före ikraft­trä­dan­det.

1990:776
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1991.
   2. Äldre före­skrif­ter gäl­ler fort­fa­rande i fråga om han­di­kap­per­sätt­ning och vård­bi­drag för tid före ikraft­trä­dan­det.
   3. För den som vid ikraft­trä­dan­det upp­bär vård­bi­drag enligt 9 kap. 4 § med ersätt­ning för mer­kost­na­der bestämd till 17, 34, 50 eller 65 pro­cent av bas­belop­pet skall, så länge som beho­vet av vård­bi­drag inte har omprö­vats på annan grund, ersätt­ningen för dessa kost­na­der där­ef­ter utgöra 18, 36, 53 respek­tive 69 pro­cent av bas­belop­pet.

1990:1466

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1992. Har en kom­mun och en lands­tings­kom­mun kom­mit över­ens om att under år 1991 föra över en vård­in­rätt­ning till kom­mu­nen med stöd av över­gångs­be­stäm­mel­serna till lagen (1990:1402) om över­ta­gande av vissa sjuk­hem och andra vård­in­rätt­ningar tilläm­pas de nya bestäm­mel­serna i 2 kap. 6, 10 och 12 b §§, 3 kap. 4 a § och 20 kap. 8 § från och med den dag över­ta­gan­det skedde för dem som vis­tas vid vård­in­rätt­ningen.

1990:1516
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 mars 1991.
   2. Äldre före­skrif­ter i 3 kap. 4, 7 a, 10 a, 10 b och 16 §§ samt 4 kap. 14 och 14 a §§ tilläm­pas fort­fa­rande i fråga om ersätt­ning som avser tid före ikraft­trä­dan­det.

1991:120

Denna lag trä­der i kraft den 1 april 1991. Äldre före­skrif­ter gäl­ler fort­fa­rande i fråga om ersätt­ning som avser tid före ikraft­trä­dan­det.

1991:215
   1. Denna lag trä­der i kraft den dag rege­ringen bestäm­mer.
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler dock fort­fa­rande i mål som anhäng­ig­gjorts i för­säk­rings­rätt före ikraft­trä­dan­det.
   3. Om ett mål som avses i 2 efter rege­ring­ens beslut över­läm­nats till kam­mar­rätt för pröv­ning, skall nämn­de­män ingå i kam­mar­rät­ten. I sådana mål gäl­ler 11 § tredje styc­ket och 12-13 §§ i lag­rum­mens nya lydelse.

1991:325

Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 1991. Äldre före­skrif­ter gäl­ler fort­fa­rande i fråga om avgift och sjuk­pen­ning vid sjuk­hus­vård som avser tid före ikraft­trä­dan­det.

1991:420

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1992. Äldre före­skrif­ter gäl­ler fort­fa­rande i fråga om ersätt­ning för resa som har påbör­jats före ikraft­trä­dan­det.

1991:471
   1. Denna lag trä­der i kraft, i fråga om 3 kap. 5 § tredje styc­ket punkt 6 och sjätte styc­ket den 1 juli 1991, och i övrigt den 1 okto­ber 1991.

1991:1040
   1. Denna lag trä­der i kraft i fråga om 2 kap. 14 § och 3 kap. 9 § den 1 juli 1991 och i övrigt den 1 janu­ari 1992.
   2. Vid tillämp­ning av den nya före­skrif­ten i 3 kap. 7 § andra styc­ket i fall då sjuk­pe­ri­o­den har påbör­jats före den 1 janu­ari 1992 bort­ses från det antal dagar med en fjär­de­dels sjuk­pen­ning som infal­lit före nämnda datum.
   3. Den nya före­skrif­ten i 11 kap. 2 § tilläm­pas första gången när pen­sions­grun­dande inkomst bestäms för år 1992.

1991:1639
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1992.
   2. Äldre före­skrif­ter tilläm­pas fort­fa­rande i fråga om minsk­ning av sjuk­pen­ning eller för­äld­ra­pen­ning som avser tid före ikraft­trä­dan­det.

1991:1839
   1. Denna lag trä­der i kraft i fråga om 2 kap. 14 § och 3 kap. 9 § den 1 juli 1991, i fråga om 11 kap. 2 § första styc­ket k) den 1 juli 1992 och i övrigt den 1 janu­ari 1992.
   3. De nya före­skrif­terna i 11 kap. 2 § tilläm­pas första gången när pen­sions­grun­dande inkomst bestäms för år 1992.

1991:1974

Denna lag trä­der i kraft, i fråga om 3 kap. 5 § tredje styc­ket och 8 kap. 12 § den 1 juli 1992, och i övrigt den 1 janu­ari 1992.

1992:275
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 1992.
   2. De nya bestäm­mel­serna i 3 kap. 8 § samt 4 kap. 10 och 11 §§ tilläm­pas första gången i fråga om ersätt­nings­fall som bör­jar efter ikraft­trä­dan­det.
   3. Äldre bestäm­mel­ser i 9 kap. 4 och 4 a §§ gäl­ler fort­fa­rande i fråga om vård­bi­drag som avser tid före ikraft­trä­dan­det. För den som vid ikraft­trä­dan­det upp­bär vård­bi­drag tilläm­pas de nya bestäm­mel­serna i 9 kap. 4 § andra styc­ket, såvitt avser tre fjär­de­dels för­mån, och fjärde styc­ket första gången vid ompröv­ning som görs enligt femte styc­ket i samma para­graf i anled­ning av en fram­ställ­ning av för­äl­dern eller på annan grund.

1992:378

Denna lag trä­der i kraft den 1 juni 1992. Äldre bestäm­mel­ser skall fort­fa­rande gälla i fråga om pen­sion som avser tid före ikraft­trä­dan­det.

1992:377

Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 1992. Äldre före­skrif­ter tilläm­pas fort­fa­rande i fråga om avgift som avser tid före ikraft­trä­dan­det.

1992:682
   1. Denna lag trä­der i kraft såvitt avser bestäm­mel­serna om vins­tan­dels­stif­telse i 3 kap. 2 § andra styc­ket och 11 kap. 2 § andra styc­ket den 1 janu­ari 1993 och i övrigt den 1 april 1993.
   2. Bestäm­mel­serna om vins­tan­dels­stif­telse i 3 kap. 2 § andra styc­ket tilläm­pas dock för tid före år 1993 utom såvitt avser före­skrif­terna i de tre sista mening­arna.
   3. I övrigt gäl­ler äldre bestäm­mel­ser fort­fa­rande i fråga om sjukpenning-​​ grun­dande inkomst och pen­sions­grun­dande inkomst som avser tid före ikraft­trä­dan­det. Lag (1992:1710).

1992:1277
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1993.
   2. I fråga om pen­sions­för­må­ner som hän­för sig till tiden före ikraft­trä­dan­det gäl­ler fort­fa­rande äldre bestäm­mel­ser om sådana för­må­ner.
   3. Har upp­hävts genom lag (2002:191).
   4. Vid tillämp­ning av de nya bestäm­mel­serna i 5 kap. 5-9 och 13-15 §§ i fråga om folk­pen­sion i form av ålderspen­sion till den som är född år 1937 eller tidi­gare och som är bosatt i Sve­rige sedan minst fem år, eller såvitt avser den som är född år 1932 fyra år, den som är född år 1931 tre år och den som är född år 1930 eller tidi­gare två år, samt efter fyllda 16 år varit bosatt i Sve­rige under sam­man­lagt minst tio år, skall som bosätt­nings­tid enligt de nya bestäm­mel­serna i 5 kap. 6 § till­go­do­räk­nas även tid varun­der han varit bosatt i annat land. Vad nu sagts skall dock inte gälla tid för vil­ken rätt till pen­sion grun­dad på bosätt­ning i det andra lan­det före­lig­ger och sådan pen­sion dess­utom kan utbe­ta­las till den som är bosatt i Sve­rige.
   5. Har upp­hävts genom lag (2000:463).
   8. Rätt till barn­tillägg som utges med stöd av över­gångs­be­stäm­mel­serna till lagen (1988:881) om änd­ring i lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring till­kom­mer för­säk­rad som är bosatt i Sve­rige. I fråga om en svensk med­bor­gare, som hade rätt till barn­tillägg för decem­ber 1989 och som är bosatt utom­lands, gäl­ler fort­fa­rande äldre bestäm­mel­ser i 5 kap. 2 §, i detta lag­rums lydelse vid utgången av år 1989.

Barn­tillägg till ålderspen­sion för per­so­ner födda år 1937 eller tidi­gare utges på grund­val av samma antal år med pen­sions­po­äng eller samma bosätt­nings­tid som enligt 5 kap.
lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring, i kapit­lets lydelse före den 1 janu­ari 2003, skulle ha legat till grund för beräk­ningen av barn­tilläg­get om dessa bestäm­mel­ser fort­fa­rande hade gällt.

Barn­tillägg till ålderspen­sion för per­so­ner födda år 1938 eller senare utges på grund­val av samma antal för­säk­ringsår som lig­ger till grund för beräk­ningen av garan­ti­pen­sion enligt lagen (1998:702) om garan­ti­pen­sion, eller skulle ha legat till grund för beräk­ning av garan­ti­pen­sion om rätt till sådan pen­sion före­le­gat.

Barn­tillägg till sju­ker­sätt­ning utges på grund­val av samma antal för­säk­ringsår som lig­ger till grund för beräk­ningen av sju­ker­sätt­ning i form av garan­ti­er­sätt­ning enligt lagen om all­män för­säk­ring, eller skulle ha legat till grund för beräk­ning av garan­ti­er­sätt­ning om rätt till sådan ersätt­ning före­le­gat.

Om barn­tillägg med tillämp­ning av andra styc­ket skall utges med viss andel av oav­kor­tat sådant tillägg, skall minsk­ning med hän­syn till tilläggs­pen­sion som den för­säk­rade upp­bär beräk­nas på ett oav­kor­tat barn­tillägg och andels­be­räk­ning enligt andra styc­ket göras på det belopp som fram­kom­mer efter denna minsk­ning. Lag (2002:193).

1992:1702
   1. Denna lag trä­der i kraft såvitt avser 3 kap. 7 § den 1 janu­ari 1993, såvitt avser övriga delar av 3 kap. samt 4 kap., 21 kap. och 22 kap.
den 1 april 1993 och i övrigt den 1 juli 1993.
   2. Äldre bestäm­mel­ser skall fort­fa­rande gälla i fråga om sjuk­pen­ning och pen­sion som avser tid före ikraft­trä­dan­det.
   3. Vid tillämp­ning av de nya bestäm­mel­serna i 3 kap. 4 § första styc­ket 3 och 4 i fall då sjuk­pe­ri­o­den har påbör­jats före den 1 juli 1992 bort­ses från tid före nämnda datum.
   4. För den som vid ikraft­trä­dan­det upp­bär två tred­je­de­lar av hel för­tidspen­sion eller två tred­je­de­lar av hel sär­skild efter­le­van­de­pen­sion tilläm­pas de nya bestäm­mel­serna i 7 kap. 2 och 4 §§ samt 8 kap. 7 § första gången vid ompröv­ning som görs i anled­ning av en fram­ställ­ning av den för­säk­rade eller på annan grund.
   5. Äldre bestäm­mel­ser i 6 kap. 2 § skall fort­fa­rande gälla i fråga om pen­sion som utges till gift för­säk­rad vars make upp­bär två tred­je­dels pen­sion. I fråga om pen­sion som enligt äldre bestäm­mel­ser i 7 kap. 4 § utges till gift för­säk­rad vars make upp­bär två tred­je­dels pen­sion skall hel för­tidspen­sion utges med 78,33 pro­cent av bas­belop­pet. Upp­bär maken härut­ö­ver en fjär­de­dels ålderspen­sion skall hel ålderspen­sion eller hel för­tidspen­sion utges med 78,5 pro­cent respek­tive 72,5 pro­cent av bas­belop­pet. Lag (1995:509).
   6. Om den för­säk­rade under minst halva året upp­bu­rit två tred­je­dels för­tidspen­sion skall äldre bestäm­mel­ser i 11 kap. 6 § tilläm­pas vid till­go­do­räk­nande av pen­sions­po­äng. Om den för­säk­rade under olika tider av året upp­bu­rit hel, tre fjär­de­dels, två tred­je­dels, halv eller en fjär­de­dels för­tidspen­sion skall äldre bestäm­mel­ser i 11 kap. 6 § tilläm­pas om två tred­je­dels för­tidspen­sion utgått under den längsta tiden. Har pen­sio­nerna utgått under lika lång tid av året skall de äldre bestäm­mel­serna tilläm­pas om denna beräk­nings­grund är gynn­sam­mast för den för­säk­rade. Lag (1993:1344).

1992:1737
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1993 utom beträf­fande 2 kap. 6 § och 12 § femte styc­ket samt 20 kap. 8 § vilka lag­rum trä­der i kraft den 1 mars 1993.
   2. Äldre bestäm­mel­ser skall fort­fa­rande tilläm­pas i fråga om avgift eller minsk­ning av sjuk­pen­ning som avser tid före ikraft­trä­dan­det.
   3. Bestäm­mel­serna i 2 kap. 12 c § skall tilläm­pas även för avgift enligt 2 kap. 12 b § som avser janu­ari och feb­ru­ari 1993.

1992:1744

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1993 och tilläm­pas första gången på för­må­ner som beräk­nas med led­ning av bas­belop­pet för år 1993.

1993:355

Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 1993. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande i fråga om sjuk­pen­ning och för­äld­ra­pen­ning för tid före den dagen.

1993:744

Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 1993. Vid tillämp­ning av 3 kap. 4 c § bort­ses från tid före den 1 juli 1992.

1993:745
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 1993.
   2. Äldre bestäm­mel­ser i 3 kap. 10 c § skall fort­fa­rande gälla i fråga om sjuk­pen­ning som avser tid före ikraft­trä­dan­det.
   3. Äldre bestäm­mel­ser i 4 kap. 14 a § skall fort­fa­rande gälla i fråga om till­fäl­lig för­äld­ra­pen­ning som avser tid före ikraft­trä­dan­det.
   4. Äldre bestäm­mel­ser i 8 kap. 12 § och 22 kap. 15 § skall fort­fa­rande gälla i fråga om dag­pen­ning som avser tid före ikraft­trä­dan­det.

1993:1344

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1994. De nya bestäm­mel­serna i 1 kap. 6 § tilläm­pas första gången vid

1993:1551

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1994. Äldre före­skrif­ter gäl­ler fort­fa­rande i fråga om pen­sions­grun­dande inkomst som avser tid före ikraft­trä­dan­det.

1993:1653
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1994.
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande i fråga om ersätt­ning enligt 2 kap. 5 § som avser tid före ikraft­trä­dan­det.

1994:46

Denna lag trä­der i kraft såvitt avser 3 kap. 16 a § den 1 mars 1994 och i övrigt den l juli 1994. Äldre bestäm­mel­ser i 3 kap. 4 och 16 §§ tilläm­pas i fråga om ersätt­ning som avser tid före ikraft­trä­dan­det.

1994:319

Denna lag trä­der i kraft den 1 juni 1994. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande för tid före ikraft­trä­dan­det.

1994:554
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 1994.
   2. I fråga om för­äld­ra­pen­ning för vård av barn som är födda före sep­tem­ber 1991 gäl­ler 4 kap. 3 § första och andra styc­kena samt 6 § tredje och fjärde styc­kena i deras äldre lydelse. För­äld­rar till barn som är födda under juli eller augusti 1991 har dock rätt till sådan för­äld­ra­pen­ning som ute­slu­tande kan utges enligt garan­ti­ni­vån endast under 60 respek­tive 30 dagar. Det totala anta­let dagar enligt 4 kap. 3 § första och andra styc­kena skall minska i mot­sva­rande mån. Har för­äld­ra­pen­ning som ute­slu­tande kan utges enligt garan­ti­ni­vån enligt 4 kap. 6 § tredje eller fjärde styc­ket i dess äldre lydelse inte tagits ut före den 1 juli 1996, skall sådan för­äld­ra­pen­ning vara för­ver­kad.
   3. Utö­ver vad som anges i andra punk­ten skall i fråga om för­äld­ra­pen­ning för vård av barn som är födda under juli 1991-​-juni 1993, och för vilka vård­nads­bi­drag inte utges, 4 kap. 3 § första och andra styc­kena samt 6 § tredje och fjärde styc­kena gälla i deras äldre lydelse t. o. m. den 31 decem­ber 1994.

1994:746
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 1994.
   2. Äldre bestäm­mel­ser om sjuk­vårds­er­sätt­ning enligt 2 kap. gäl­ler fort­fa­rande för tiden före den 1 juli 1994.

1994:1568
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1995.
   2. I fråga om för­äld­ra­pen­ning för vård av barn som är fött före okto­ber 1988 gäl­ler 4 kap. 3 § första styc­ket och 6 § tredje styc­ket i lag­rum­mens lydelse före den 1 juli 1989. För vård av barn som är fött under augusti eller sep­tem­ber 1988 utges dock för­äld­ra­pen­ning för ytter­li­gare 30 respek­tive 60 dagar med belopp mot­sva­rande för­äl­derns sjuk­pen­ning, vid fler­barns­föd­sel endast för ett barn.
   3. I fråga om för­äld­ra­pen­ning för vård av barn som är fött före lagens ikraft­trä­dande gäl­ler fort­fa­rande äldre före­skrif­ter i 4 kap. 3 § tredje och sjätte styc­kena. 4 kap. 3 § femte styc­ket tilläm­pas inte i fråga om för­äld­ra­pen­ning för vård av barn som är fött före lagens ikraft­trä­dande. Lag (1995:1478).
   4. Från de dagar för vilka för­äld­ra­pen­ning ute­slu­tande kan utges enligt garan­ti­ni­vån enligt 4 kap. 6 § tredje eller fjärde styc­ket skall avräk­nas sådana dagar som tagits ut enligt äldre bestäm­mel­ser. Av åter­stå­ende dagar med för­äld­ra­pen­ning enligt garan­ti­ni­vån beta­las ersätt­ningen inte ut för så många dagar med för­äld­ra­pen­ning som sva­rar mot det antal dagar för vilka vård­nads­bi­drag enligt lagen (1994:553) om vård­nads­bi­drag erhål­lits. En månad med fullt vård­nads­bi­drag skall där­vid räk­nas som 30 dagar med sådant bidrag. En månad med 1 350 kro­nor eller 700 kro­nor i vård­nads­bi­drag räk­nas som 20 respek­tive 10 dagar med sådant bidrag. Lag (1994:1568).

1994:1655
   1. Denna lag trä­der i kraft, i fråga om 18 kap. 8 § den 1 juli 1995, och i övrigt den 1 janu­ari 1995.
   2. För den som enligt 18 kap. 8 § utsetts för tid från och med den 1 juli 1995 skall upp­dra­get avse en tid om tre år och sex måna­der.

1994:1814

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1995. De nya bestäm­mel­serna tilläm­pas dock även i fråga om vård som givits under år 1994.

1994:1865

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1995. Äldre före­skrif­ter gäl­ler fort­fa­rande i fråga om sjuk­pen­ning­grun­dande inkomst som avser tid före ikraft­trä­dan­det.

1994:1955

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1995. De nya bestäm­mel­serna i 1 kap. 6 § tilläm­pas första gången vid fast­stäl­lande av bas­belop­pet för år 1995.

1994:2072

Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 1995. Äldre bestäm­mel­ser i 3 kap. 5 § tilläm­pas fort­fa­rande på den som tjänst­gör enligt den upp­hävda lagen (1980:1021) om mili­tär grund­ut­bild­ning för kvin­nor. Äldre bestäm­mel­ser i 11 kap. 2 § tilläm­pas fort­fa­rande i fråga om dag­pen­ning som avser tid före ikraft­trä­dan­det.

1995:17

Denna lag trä­der i kraft, såvitt gäl­ler kra­vet på pröv­nings­till­stånd i kam­mar­rätt den 1 april 1995 och i övrigt den 1 juli 1995. Beslut som har med­de­lats före den 1 april 1995 över­kla­gas enligt äldre bestäm­mel­ser.

1995:508
   1. Denna lag trä­der i kraft i fråga om 6 kap. 2 § och 7 kap. 4 § den 1 janu­ari 1996, i fråga om 7 kap. 3 § den 1 janu­ari 1997 och i övrigt den 1 okto­ber 1995. Äldre bestäm­mel­ser tilläm­pas på sjuk­pen­ning och pen­sion som avser tid före ikraft­trä­dan­det.
   2. 7 kap. 3 § första styc­ket tredje meningen i dess äldre lydelse gäl­ler fort­fa­rande vid pröv­ning av rätt till för­tidspen­sion eller sjuk­bi­drag om ansö­kan gjorts före den 1 janu­ari 1997 och den för­säk­rade fyl­ler 60 år före den 1 juli 1997. Övriga bestäm­mel­ser i 7 kap. 3 § i dess äldre lydelse tilläm­pas på för­tidspen­sion och sjuk­bi­drag till den del för­må­nen bevil­jats före den 1 janu­ari 1997 eller bevil­jas efter en ansö­kan som gjorts före den dagen.
Lag (1996:1543).
   3. De äldre före­skrif­terna i 7 kap. 3 § första styc­ket tredje meningen skall även tilläm­pas i fråga om för­tidspen­sion eller sjuk­bi­drag om ansö­kan därom dels inkom­mit före utgången av en sådan sjuk­bi­drags­pe­riod som grun­dar sig på en ansö­kan som avses i punkt 2 första meningen, dels avser en sådan grad av ned­satt arbets­för­måga som är lika stor som eller mindre än den som det tidi­gare sjuk­bi­dra­get avsåg. Lag (1996:1543).

1995:509

Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 1995.

Äldre före­skrif­ter gäl­ler fort­fa­rande i fråga om pen­sion och avgift som avser tid före ikraft­trä­dan­det.

1995:515
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 1995.
   2. Äldre bestäm­mel­ser i 4 kap. 3 § tilläm­pas i fråga om för­äld­ra­pen­ning för vård av barn som är fött före den 1 janu­ari 1995.
   3. Det första bud­getå­ret efter lagens ikraft­trä­dande skall omfatta peri­o­den den 1 juli 1995-​-den 31 decem­ber 1996. För bud­getå­ret den 1 juli 1994-​-den 30 juni 1995 skall äldre bestäm­mel­ser tilläm­pas i fråga om sty­rel­sens skyl­dig­het att lämna års­re­do­vis­ning till revi­so­rerna, Riks­för­säk­rings­ver­ket och berört lands­ting eller berörd kom­mun.

1995:839

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1996. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande för resor som påbör­jats före ikraft­trä­dan­det.

1995:1478
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1996.
   2. Äldre bestäm­mel­ser i 2 kap. 1 § gäl­ler fort­fa­rande för resor som påbör­jats före ikraft­trä­dan­det.
   3. Äldre bestäm­mel­ser tilläm­pas på ersätt­ning som avser tid före ikraft­trä­dan­det.

1995:1686

Denna lag trä­der i kraft den 1 maj 1996. För beslut som har med­de­lats av för­säk­rings­kas­san före ikraft­trä­dan­det gäl­ler äldre bestäm­mel­ser.

1996:438

Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 1996. De nya bestäm­mel­serna tilläm­pas första gången vid fast­stäl­lande av bas­belopp för år 1997.

1996:1063
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1997.
   2. I fråga om sjuk­pen­ning och för­äld­ra­pen­ning som avser tid före ikraft­trä­dan­det tilläm­pas 3 kap. 2, 4 a och 16 §§ respek­tive 4 kap. 6 § i sina äldre lydel­ser.

1996:1162
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1997.
   2. Äldre bestäm­mel­ser skall gälla såvitt avser kost­na­der för för­må­ner enligt punkt 3 av över­gångs­be­stäm­mel­serna till lagen (1996:1150) om hög­kost­nads­skydd vid köp av läke­me­del m.m.

1996:1336

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1998. Äldre före­skrif­ter gäl­ler dock fort­fa­rande i fråga om för­hål­lan­den som hän­för sig till tid före den 1 janu­ari 1998.

1996:1542

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1997 men skall inte tilläm­pas i fråga om ersätt­ning som avser tid dess­förin­nan.

1996:1544

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1997. Äldre bestäm­mel­ser tilläm­pas på ersätt­ning som avser tid före ikraft­trä­dan­det.

1996:1587
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1997. De nya punk­terna 18-20 i över­gångs­be­stäm­mel­serna skall dock tilläm­pas först avse­ende änke­pen­sion för tid från och med den 1 april 1997. Grun­das änke­pen­sio­nen på döds­fall som inträf­fat före ikraft­trä­dan­det skall punkt 18 tilläm­pas först efter en tid av tolv måna­der räk­nat från döds­fal­let.
   2. För efter­le­van­de­pen­sion som avser tid före ikraft­trä­dan­det gäl­ler äldre bestäm­mel­ser.
   3. I fråga om rätt till omställ­ningspen­sion som grun­das på döds­fall som inträf­fat före ikraft­trä­dan­det, gäl­ler fort­fa­rande 8 kap. 4 § i sin tidi­gare lydelse.
   4. Folk­pen­sion i form av änke­pen­sion som bevil­jats enligt äldre bestäm­mel­ser och vartill rätt före­lig­ger vid ikraft­trä­dan­det skall omprö­vas. Har för ompröv­ning nöd­vän­diga upp­gif­ter - genom ny ansö­kan eller på annat sätt - inte inkom­mit till för­säk­rings­kas­san före den 1 mars 1997, får för­säk­rings­kas­san dra in folk­pen­sio­nen avse­ende tid från och med den 1 april 1997.

1997:245

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1998. Äldre bestäm­mel­ser tilläm­pas dock fort­fa­rande i fråga om kon­tant arbets­mark­nads­stöd som beta­las ut efter ikraft­trä­dan­det

1997:315

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1998. I fråga om bistånd som bevil­jats med tillämp­ning av de bestäm­mel­ser i soci­al­tjänst­la­gen (1980:620) som gällde före den 1 janu­ari 1998, skall äldre bestäm­mel­ser tilläm­pas.

1997:485
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1998.
   2. Före­skrif­terna i 11 kap. 6 § första styc­ket tredje meningen och 20 kap. 4 § andra styc­ket andra meningen i deras äldre lydelse skall fort­fa­rande tilläm­pas såvitt avser pen­sions­po­äng och avgift för åren 1996 och 1997. Äldre före­skrif­ter i 12 kap.
andra styc­ket skall fort­fa­rande tilläm­pas såvitt avser år före 1998 för vilka den för­säk­rade till föjd av under­lå­ten avgifts­be­tal­ning inte till­go­do­förts pen­sions­po­äng.
   3. Äldre före­skrif­ter i 11 kap. 2 § och 20 kap. 2 § gäl­ler fort­fa­rande i fråga om inkomst som avser tid före 1998.
Dess­utom tilläm­pas de äldre före­skrif­terna i 11 kap. 2 § i fråga om kon­tant arbets­mark­nads­stöd som beta­las ut efter ikraft­trä­dan­det.

1997:562
   1. Denna lag trä­der i kraft såvitt avser 3 kap. 5 c § och 4 kap. 9 § den 1 juli 1997 och i övrigt den 1 janu­ari 1998.
   2. Äldre bestäm­mel­ser tilläm­pas fort­fa­rande på ersätt­ning som avser tid före ikraft­trä­dan­det.

1997:565

Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 1997 och tilläm­pas första gången vid fast­stäl­lande av bas­belop­pet för år 1998.

1997:1227

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1998. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler för ersätt­ning som avser tid före ikraft­trä­dan­det.

1997:1228
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1998.
   2. Äldre bestäm­mel­ser tilläm­pas dock fort­fa­rande i fråga om kon­tant arbets­mark­nads­stöd som beta­las ut efter ikraft­trä­dan­det.
   3. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler för timer­sätt­ning som avser tid före ikraft­trä­dan­det.

1997:1307

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1998. De upp­hävda bestäm­mel­serna skall dock fort­fa­rande tilläm­pas på avgift för sjuk­hus­vård som avser tid före ikraft­trä­dan­det.

1997:1312
   1. Denna lag trä­der i kraft såvitt avser 16 kap. 4 § den 1 janu­ari 1999 och i övrigt den 1 janu­ari 1998.
   2. Äldre bestäm­mel­ser tilläm­pas fort­fa­rande i fråga om pen­sion som avser tid före ikraft­trä­dan­det.
   3. Såvitt gäl­ler bestäm­mel­serna i 6 kap. 1 § skall äldre bestäm­mel­ser till­läm­pas för per­so­ner födda år 1937 eller tidi­gare.

1997:1315

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1998. Äldre bestäm­mel­ser skall dock tilläm­pas för per­so­ner födda år 1937 eller tidi­gare.

1998:87
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 1998.
   2. Bestäm­mel­serna i 18 kap. 8 § första styc­ket om anta­let sty­rel­se­le­da­mö­ter och i 18 kap. 8 § andra styc­ket samt i 18 kap. 31 och 32 §§ tilläm­pas första gången på de sty­rel­ser som utses för tid fr.o.m. den 1 janu­ari 1999.
   3. Bestäm­mel­serna i 18 kap. 16, 18, 33 och 34 §§ om soci­al­för­säk­rings­nämn­derna tilläm­pas första gången på de nämn­der som utses för tid fr.o.m. den 1 april 1999. Sty­rel­sen i en all­män för­säk­rings­kassa får dock utse leda­mö­ter i en soci­al­för­säk­rings­nämnd för peri­o­den den 1 janu­ari 1999 till och med den 31 mars 1999. I fråga om ären­den som enligt äldre bestäm­mel­ser skall avgö­ras av soci­al­för­säk­rings­nämn­den beslu­tar den all­männa för­säk­rings­kas­sans sty­relse fr.o.m. den 1 april 1999 om för­del­ningen av ären­dena bland de soci­al­för­säk­rings­nämn­der som då finns inom för­säk­rings­kas­sans verk­sam­hets­om­råde. Lag (1998:1756).
   4. Bestäm­mel­serna om delårs­rap­por­ter skall tilläm­pas första gången på rap­por­ter avse­ende tiden januari-​​juni 199.8.
   5. I fråga om de till­gångar som vid tid­punk­ten för ikraft­trä­dan­det för­val­tas i fon­den för den obli­ga­to­riska sjuk­för­säk­ringen gäl­ler 18 kap. 15 § andra och tredje styc­kena i sin äldre lydelse.
   6. I fråga om ompröv­ning av beslut som har med­de­lats före ikraft­trä­dan­det gäl­ler 20 kap. 10 § i sin äldre lydelse.

1998:283

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1999. Äldre bestäm­mel­ser skall fort­fa­rande tilläm­pas i fråga om ersätt­ning som avser tid före ikraft­trä­dan­det.

1998:285

Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 1998. Den nya lydel­sen skall tilläm­pas även för tid från och med den 1 janu­ari 1998.

1998:553
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1999.
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande i fråga om tand­vård som har påbör­jats före ikraft­trä­dan­det.
   3. En begä­ran om att föras upp på en för­teck­ning enligt 2 kap. 3 § första styc­ket som gjorts före ikraft­trä­dan­det skall prö­vas enligt äldre bestäm­mel­ser.
   4. En tand­lä­kare som vid ikraft­trä­dan­det av denna lag är upp­förd på en för­teck­ning enligt 2 kap. 3 § första styc­ket står utan sär­skild anmä­lan kvar på för­teck­ningen även efter denna tid­punkt, om tand­lä­ka­ren på begä­ran av för­säk­rings­kas­san läm­nar upp­gift om vem som är vård­gi­vare enligt lag­rum­met i dess nya lydelse. Har tand­lä­ka­ren bli­vit upp­förd på för­teck­ningen för viss tid, förs tand­lä­ka­ren av från för­teck­ningen sedan den tiden gått till ända. Tand­lä­ka­ren förs också av från förteck-​​ ningen om han eller hon inte senast vid utgången av år 1999 har F-​skattse­del.
   5. Ersätt­ning utgår till vård­gi­va­ren utan hin­der av den begräns­ning som gäl­ler enligt 2 kap. 3 § tredje styc­ket, om tand­vår­den utförts av en legi­ti­me­rad tand­lä­kare som vid ikraft­trä­dan­det av denna lag har upp­nått eller senast ett år efter ikraft­trä­dan­det uppnår 65 års ålder och som vid ikraft­trä­dan­det är upp­förd på en för­teck­ning enligt 2 kap. 3 § första styc­ket. Det­samma gäl­ler tand­vård utförd av en legi­ti­me­rad tand­hy­gi­e­nist, som vid ikraft­trä­dan­det har upp­nått eller senast ett år efter ikraft­trä­dan­det uppnår 65 års ålder, om han eller hon vid ikraft­trä­dan­det var anställd av en tand­lä­kare som då var upp­förd på en för­teck­ning enligt 2 kap. 3 § första styc­ket. Det som nu sagts gäl­ler dock längst till utgången av år 1999.

1998:667
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1999.
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande för år 1998 och tidi­gare år.
   3. Bestäm­mel­sen i 1 kap. 6 § tilläm­pas första gången vid beräk­ning och fast­stäl­lande av pris­bas­belopp för år 1999.
Lag (1998:1763).

1998:704
   1. Denna lag trä­der i kraft i fråga om 5 kap. 1, 3, 4, 7, 8 och 13 §§ den 1 janu­ari 1999 och i övrigt den 1 janu­ari 2001.
   2. Äldre bestäm­mel­ser skall fort­sätta att gälla för tid före ikraft­trä­dan­det. Lag (2000:799).
   3. Har upp­hävts genom lag (2002:191).
   4. Äldre bestäm­mel­ser skall fort­sätta att gälla vid beräk­ning av bosätt­nings­tid enligt 5 kap. 7 § för den som har bevil­jats uppe­hålls­till­stånd före den 1 janu­ari 1999.

1998:1756

Denna lag trä­der i kraft, i fråga om 18 kap. 23 § den 1 janu­ari 1999, och i övrigt den 21 decem­ber 1998.

1999:596

Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 1999. Bestäm­mel­serna i 5 kap. 1 § i sin nya lydelse tilläm­pas dock för tid från och med den 1 janu­ari 1999.

1999:800
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2001.
   2. Äldre bestäm­mel­ser tilläm­pas fort­fa­rande i fråga om för­må­ner som avser tid före ikraft­trä­dan­det. För åren 2001 och 2002 skall 16 kap. 1 § fjärde styc­ket i dess äldre lydelse fort­sätta att gälla vid bevil­jande av efter­le­van­de­pen­sion. Lag (2000:775).

2 a. För åren 2001 och 2002 skall för per­so­ner födda år 1937 eller tidi­gare föl­jande gälla:

En för­säk­rad har rätt till folk­pen­sion i form av ålderspen­sion enligt 5 kap. 3 § i för­hål­lande till det antal år för vilka pen­sions­po­äng för tilläggs­pen­sion till­go­do­räk­nats.

I fall som när­mare anges av rege­ringen eller, efter rege­ring­ens bemyn­di­gande, Riks­för­säk­rings­ver­ket, skall för­säk­rings­kas­san utan ansö­kan besluta om hel ålderspen­sion till en pen­sions­be­rät­ti­gad från och med den månad han eller hon fyl­ler 65 år, om den pen­sions­be­rät­ti­gade inte skrift­li­gen begärt annat.

I den mån rege­ringen så för­ord­nar får all­män för­säk­rings­kassa tiller­känna den pen­sions­be­rät­ti­gade pen­sion enligt denna lag utan hin­der av att han eller hon inte ansökt om pen­sion.

Ersätt­ning enligt 21 kap. 1 § utges inte för tid efter ingången av den månad då den pen­sions­be­rät­ti­gade bör­jar upp­bära hel förtids-​​ eller ålderspen­sion. Lag (2000:775).
   3. Äldre bestäm­mel­ser tilläm­pas också beträf­fande till­go­do­räk­nande av bosätt­nings­tid i Sve­rige enligt 5 kap. vad gäl­ler tid före ikraft­trä­dan­det.

1999:1051
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2000.
   2. Äldre bestäm­mel­ser i 3 kap. 2 a § gäl­ler fort­fa­rande i fråga om ersätt­ningar som har beta­lats ut före ikraft­trä­dan­det.

1999:1235

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2000. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande i fråga om inkomst som avser tid före ikraft­trä­dan­det.

1999:1361

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2000. I fråga om barn som är födda eller, i fråga om adop­te­rade barn, adop­te­rade före ikraft­trä­dan­det tilläm­pas lagen i sin äldre lydelse.

1999:1366
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2001.
   2. Äldre bestäm­mel­ser tilläm­pas fort­fa­rande i fråga om för­må­ner som avser tid före ikraft­trä­dan­det.

1999:1397

Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2001. Den äldre lydel­sen gäl­ler fort­fa­rande i fråga om stu­di­e­stöd som bevil­jats enligt den upp­hävda stu­di­e­stöds­la­gen (1973:349) eller enligt över­gångs­be­stäm­mel­serna till stu­di­e­stöds­la­gen (1999:1395).

2000:463

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2003. Äldre före­skrif­ter om efter­le­van­de­pen­sion gäl­ler fort­fa­rande för pen­sion som avser tid före ikraft­trä­dan­det.

2000:774
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2001.
   2. Äldre bestäm­mel­ser skall fort­sätta att gälla för pen­sions­för­må­ner som avser tid före ikraft­trä­dan­det. För tid där­ef­ter till och med utgången av år 2002 skall 5 kap. 3 och 15 §§, 6 kap., 7 kap. 3 a och 4 §§, 8 kap. 9 §, 10 kap. 1 §, 12 kap., 13 kap. 4 §, 15 kap., 16 kap. 4 § och 5 § första, tredje-​​ femte styc­kena, 17 kap. 2 § samt punkt 8 i över­gångs­be­stäm­mel­serna till lagen (1988:881) om änd­ring i lagen om all­män för­säk­ring i deras äldre lydelse fort­sätta att gälla för per­so­ner som är födda år 1937 eller tidi­gare. För dessa per­so­ner skall även 5 kap. 13 § i dess lydelse före den 1 janu­ari 1999 fort­sätta att gälla.
   3. Vid beräk­ning av tilläggs­pen­sion i form av ålderspen­sion för per­so­ner som är födda år 1937 eller tidi­gare skall för tid från och med års­skif­tet 2001/2002 tilläggs­pen­sio­nen följ­sam­hets­in­dexe­ras enligt bestäm­mel­serna i 5 kap. 14 § och 6 kap. 4 § lagen (1998:674) om inkomst­grun­dad ålderspen­sion samt 17 § lagen (1998:675) om infö­rande av lagen om inkomst­grun­dad ålderspen­sion.
   4. Vid tillämp­ning av 14 kap. skall, om den avlidne är född år 1937 eller tidi­gare, bestäm­mel­serna i 1, 3, 6 och 8 §§ i deras lydelse före den 1 janu­ari 2001 samt punk­ten 2 gälla för åren 2001 och 2002. Lag (2001:1115).

2000:799

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2003. Äldre bestäm­mel­ser skall fort­sätta att gälla för tid före ikraft­trä­dan­det.

2001:141
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2001 i fråga om 1, 2, 6, 10, 11 a, 12, 13 och 16 §§ och i övrigt den 1 janu­ari 2002.
   2. I fråga om 1 §, 2 § tredje styc­ket andra meningen, 3 §, 10 § femte styc­ket, 12 § tredje styc­ket och 16 § gäl­ler äldre före­skrif­ter fort­fa­rande dels för barn som är födda före ikraft­trä­dan­det, dels för adop­te­rade barn som är adop­te­rade före ikraft­trä­dan­det.

2001:142

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2002. Beträf­fande ersätt­ning för dagar före ikraft­trä­dan­det tilläm­pas äldre bestäm­mel­ser. Beträf­fande bestäm­mel­serna om anta­let ersatta dagar tilläm­pas lagen i sin äldre lydelse i fråga om barn som är födda eller, i fråga om adop­te­rade barn, adop­te­rade före ikraft­trä­dan­det. Lag (2001:1105).

2001:489
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2003. Bestäm­mel­serna i denna lag gäl­ler också, om inte annat föl­jer av punk­terna 2-15, i fall då rät­ten till sju­ker­sätt­ning eller akti­vi­tet­s­er­sätt­ning grun­das på pen­sions­fall som inträf­fat före ikraft­trä­dan­det.
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande beträf­fande ersätt­ning som avser tid före ikraft­trä­dan­det.
   3. I fråga om rätt till inkomstre­la­te­rad sju­ker­sätt­ning eller inkomstre­la­te­rad akti­vi­tet­s­er­sätt­ning enligt 8 kap 1 § och beräk­ning av anta­gan­de­in­komst enligt 8 kap. 4 § skall i före­kom­mande fall pen­sions­grun­dande belopp med anled­ning av för­tidspen­sion lik­stäl­las med pen­sions­grun­dande inkomst eller pen­sions­grun­dande belopp med anled­ning av sju­ker­sätt­ning eller akti­vi­tet­s­er­sätt­ning.
   4. Med för­säk­rings­tid för garan­ti­er­sätt­ning skall för tid före år 2003 avses bosätt­nings­tid enligt 5 kap. i dess lydelse före den 1 janu­ari 2003.
   5. För­tidspen­sion eller sjuk­bi­drag som en för­säk­rad hade rätt till för decem­ber månad 2002 och som han eller hon alltjämt i janu­ari månad 2003 skulle haft rätt till om äldre bestäm­mel­ser fort­fa­rande hade tilläm­pats, skall vid ikraft­trä­dan­det omvand­las till mot­sva­rande grad av hel sju­ker­sätt­ning respek­tive hel tids­be­grän­sad sju­ker­sätt­ning enligt vad som anges i punk­terna 6-14.

Tids­be­grän­sad sju­ker­sätt­ning enligt första styc­ket skall omfatta samma tid som bestämts för sjuk­bi­dra­get. För en för­säk­rad som är född år 1984 eller senare och som hade rätt till sjuk­bi­drag för decem­ber månad 2002 får tids­be­grän­sad sju­ker­sätt­ning bevil­jas även för längre tid än som bestämts för sjuk­bi­dra­get, dock inte längre än till och med juni månad det år då han eller hon fyl­ler 19 år.

Vad som i övrigt före­skrivs om för­tidspen­sion i dessa över­gångs­be­stäm­mel­ser skall även gälla sjuk­bi­drag.
   6. Om den för­säk­rade vid utgången av år 2002 har rätt till tilläggs­pen­sion i form av för­tidspen­sion utges där­ef­ter inkomstre­la­te­rad sju­ker­sätt­ning enligt 8 kap.
Anta­gan­de­in­koms­ten skall där­vid i stäl­let för vad som sägs i det kapit­let beräk­nas enligt punk­ten 7.
   7. Anta­gan­de­in­koms­ten utgör sum­man av det för år 2003 gäl­lande pris­bas­belop­pet och pro­duk­ten av detta bas­belopp och den medel­pen­sions­po­äng som legat till grund för beräk­ningen av tilläggs­pen­sio­nen.

Om tilläggs­pen­sio­nen är avkor­tad på grund av att den för­säk­rade till­go­do­räk­nats pen­sions­po­äng för mindre än 30 år skall anta­gan­de­in­koms­ten avkor­tas. Avkort­ning skall ske med en tret­tion­del av anta­gan­de­in­koms­ten för varje år som anta­let år med pen­sions­po­äng under­sti­ger 30.
   8. Sju­ker­sätt­ning som avses i punk­ten 6 och garan­ti­er­sätt­ning enligt 9 kap. skall efter omvand­lingen juste­ras med ett belopp (juste­rings­be­lopp) som fast­ställs som skill­na­den mel­lan det under­lag som avses i punk­ten 9 eller 13 (beräk­nings­mäs­sig garan­ti­er­sätt­ning) och garan­ti­er­sätt­ningen, i före­kom­mande fall mins­kad enligt 17 kap. 2 §. Ett juste­rings­be­lopp som med­för avräk­ning på sju­ker­sätt­ningen skall i första hand redu­cera garan­ti­er­sätt­ningen.

Vad som före­skrivs om garan­ti­er­sätt­ning skall även gälla juste­rings­be­lopp som med­för höj­ning av sju­ker­sätt­ning. Ett sådant juste­rings­be­lopp skall ankny­tas till pris­bas­belop­pet och omräk­nas vid för­änd­ringar av detta.

För en för­säk­rad som före ikraft­trä­dan­det har folk­pen­sion i form av för­tidspen­sion i för­hål­lande till det antal år för vilka till­go­do­räk­nats pen­sions­po­äng för tilläggs­pen­sion skall för­säk­rings­tid för garan­ti­er­sätt­ning beräk­nas med samma kvot­del av 40 års för­säk­rings­tid som sva­rar mot den kvot­del av 30 års till­go­do­räk­nade pen­sions­po­äng som folk­pen­sio­nen beräk­nats på.
Lag (2002:309).
   9. För den som vid omvand­lingen är obe­grän­sat skatt­skyl­dig enligt inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229) utgör den beräk­nings­mäs­siga garan­ti­er­sätt­ningen skill­na­den mel­lan en omvand­lad brut­to­er­sätt­ning enligt punk­ten 11, mins­kad på det sätt som anges i andra styc­ket, och sum­man av den inkomstre­la­te­rade sju­ker­sätt­ningen, i före­kom­mande fall mins­kad enligt 17 kap. 2 §, och utbe­tald liv­ränta som bestäms med tillämp­ning av lagen (1976:380) om arbets­ska­de­för­säk­ring.

Minsk­ning av den omvand­lade brut­to­er­sätt­ningen enligt första styc­ket skall göras med kvo­ten av kom­mu­nal­skat­te­sat­sen enligt punk­ten 12 och talet ett mins­kat med samma kom­mu­nal­skat­te­sats mul­ti­pli­ce­rad med skill­na­den mel­lan grundav­dra­get enligt 63 kap. 3 § inkomst­skat­te­la­gen för den omvand­lade brut­to­er­sätt­ningen och grundav­dra­get enligt samma para­graf för den fak­tiska brut­to­er­sätt­ningen enligt punk­ten 10.
   10. Den fak­tiska brut­to­er­sätt­ningen enligt punk­ten 9 utgörs av folk­pen­sion i form av för­tidspen­sion, pen­sions­till­skott enligt lagen (1969:205) om pen­sions­till­skott, tilläggs­pen­sion i form av för­tidspen­sion och utbe­tald liv­ränta som bestäms med tillämp­ning av lagen (1976:380) om arbets­ska­de­för­säk­ring, samt­liga med de belopp som skulle ha beta­lats ut i janu­ari 2003 om bestäm­mel­serna därom fort­fa­rande varit gäl­lande, samt även sådan utländsk pen­sion som avses i 63 kap. 6 § inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229) och som skall beta­las ut i janu­ari 2003.
   11. Den omvand­lade brut­to­er­sätt­ningen enligt punk­ten 9 utgör sum­man av den fak­tiska brut­to­er­sätt­ningen och vär­det av det sär­skilda grundav­dra­get enligt 63 kap. 6 § inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229) i för­hål­lande till grundav­dra­get enligt 3 § samma kapi­tel.

Vär­det av det sär­skilda grundav­dra­get i för­hål­lande till grundav­dra­get utgörs av kvo­ten av kom­mu­nal­skat­te­sat­sen enligt punk­ten 12 och talet ett mins­kat med samma kom­mu­nal­skat­te­sats mul­ti­pli­ce­rad med skill­na­den mel­lan det sär­skilda grundav­dra­get och grundav­dra­get vid den fak­tiska brut­to­er­sätt­ningen.
   12. Vid beräk­ning enligt punk­terna 9 och 11 skall med kom­mu­nal­skat­te­sats avses den skatte-​​ och avgifts­sats som föl­jer av den för den för­säk­rade under inkomstå­ret 2002 tillämp­liga skat­te­ta­bel­len.

Om det för den för­säk­rade inte har beslu­tats tillämp­lig skat­te­ta­bell enligt 11 kap. 6 § skat­te­be­tal­nings­la­gen (1997:483) för detta inkomstår, skall den skat­te­sats använ­das som föl­jer av den skat­te­ta­bell som hade varit tillämp­lig om sådant beslut hade fat­tats.
   13. Den beräk­nings­mäs­siga garan­ti­er­sätt­ningen för den som vid omvand­lingen upp­bär för­tidspen­sion som bes­kat­tas enligt lagen (1991:586) om sär­skild inkomst­skatt för utom­lands bosatta eller som på grund av dub­bel­be­skatt­nings­av­tal inte är skatt­skyl­dig i Sve­rige utgör skill­na­den mel­lan en omvand­lad brut­to­er­sätt­ning enligt punk­ten 14 och sum­man av den inkomstre­la­te­rade sju­ker­sätt­ningen och utbe­tald liv­ränta som bestäms med tillämp­ning av lagen (1976:380) om arbets­ska­de­för­säk­ring.
   14. Den omvand­lade brut­to­er­sätt­ningen utgör, om för­tidspen­sio­nen bes­kat­tas enligt lagen (1991:586) om sär­skild inkomst­skatt för utom­lands bosatta, sum­man av den fak­tiska brut­to­er­sätt­ningen och ett redu­ce­rat värde av den begräns­ning i skat­te­plik­ten som anges i 5 § 4 i lagens lydelse vid utgången av år 2002. Detta värde utgör kvo­ten av skat­te­sat­sen i nämnda lag och talet ett mins­kat med samma skat­te­sats, mul­ti­pli­ce­rad med det belopp som inte är skat­te­plik­tigt efter att det har redu­ce­rats med en tolf­te­del av 0,67 gånger det för år 2003 gäl­lande pris­bas­belop­pet. Redu­ce­ringen får dock ald­rig med­föra att vär­det blir nega­tivt.

För den som på grund av dub­bel­be­skatt­nings­av­tal inte är skatt­skyl­dig i Sve­rige utgörs den omvand­lade brut­to­er­sätt­ningen av den fak­tiska brut­to­er­sätt­ningen.

Den fak­tiska brut­to­er­sätt­ningen utgörs av folk­pen­sion i form av för­tidspen­sion, pen­sions­till­skott enligt lagen (1969:205) om pen­sions­till­skott samt tilläggs­pen­sion i form av för­tidspen­sion och utbe­tald liv­ränta som bestäms med tillämp­ning av lagen (1976:380) om arbets­ska­de­för­säk­ring, samt­liga med de belopp som skulle ha beta­lats ut i janu­ari 2003 om bestäm­mel­serna därom fort­fa­rande varit gäl­lande. Lag (2002:1069).
   15. Sju­ker­sätt­ning skall inte längre juste­ras enligt punk­ten 8 om
   - sju­ker­sätt­ning efter omvand­lingen skall utges med högre eller lägre ersätt­nings­grad än tidi­gare,
   - sju­ker­sätt­ning efter omvand­lingen skall sam­ord­nas i högre eller lägre grad med liv­ränta som avses i 17 kap. 2 § eller liv­ränta som bestäms med tillämp­ning av lagen (1976:380) om arbets­ska­de­för­säk­ring, eller
   - obe­grän­sad skatt­skyl­dig­het enligt inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229) inträ­der för en för­säk­rad som avses i punk­ten 13.
   16. Äldre bestäm­mel­ser i 3 kap. 3 § gäl­ler fort­fa­rande för den som är född år 1937 eller tidi­gare. Vid tillämp­ning av para­gra­fen skall med ålderspen­sion enligt denna lag lik­stäl­las pen­sion enligt lagen (1998:674) om inkomst­grun­dad ålderspen­sion eller lagen (1998:702) om garan­ti­pen­sion. Lag (2002:192).

2001:1138
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2002.
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande för rätt till barn­pen­sion som har upp­hört slut­gil­tigt före ikraft­trä­dan­det.

2002:191
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2003. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande för tid före ikraft­trä­dan­det.
   2. Vad som sägs om akti­vi­tet­s­er­sätt­ning i 16 kap. 10 § första styc­ket skall också gälla sådan sju­ker­sätt­ning i form av garan­ti­er­sätt­ning som utges enligt punk­ten 5 i över­gångs­be­stäm­mel­serna till lagen (2001:489) om änd­ring i lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring. Lag (2002:310).

2002:300

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2003 och skall tilläm­pas beträf­fande ersätt­ning som avser tiden efter ikraft­trä­dan­det.

2002:1136

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2003. Äldre bestäm­mel­ser tilläm­pas fort­fa­rande beträf­fande för­äld­ra­pen­ning som avser tid före ikraft­trä­dan­det.

2002:1138

Denna lag trä­der i kraft den 1 feb­ru­ari 2003.

För adop­tio­ner som skett före ikraft­trä­dan­det och för sär­skilt för­ord­nade vård­nads­ha­vare som har utsetts före ikraft­trä­dan­det tilläm­pas lagen i dess äldre lydelse.

2003:422
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2003.
   2. 16 kap. 8 och 18 §§ i deras äldre lydelse samt den upp­hävda 16 kap. 17 § skall fort­sätta att gälla under tid för vil­ken för­tidspen­sion eller sju­ker­sätt­ning före ikraft­trä­dan­det för­kla­rats vilande enligt 16 kap. 17 §.
   3. 16 kap. 1 § i dess äldre lydelse skall fort­fa­rande tilläm­pas vid sjuk­fall där sju­kan­mä­lan gjorts tidi­gare än åtta måna­der före ikraft­trä­dan­det.

2003:423
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2003.
   2. De nya bestäm­mel­serna i 3 kap. 2 c, 4 och 4 b §§ tilläm­pas beträf­fande sjuk­pen­ning som avser tid efter ikraft­trä­dan­det.
Detta gäl­ler även i de fall sjuk­pe­ri­o­den har inletts före ikraft­trä­dan­det.

2003:1218

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2004. Äldre före­skrif­ter gäl­ler fort­fa­rande för för­äld­ra­pen­ning som avser tid före ikraft­trä­dan­det.

2004:275
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2005.
   2. Äldre bestäm­mel­ser om ska­de­stånd i 18 kap. 37 och 38 §§ gäl­ler för upp­drag som har full­gjorts före ikraft­trä­dan­det. Vad som i 18 kap. 38 § sägs om anmärk­ning skall gälla anmärk­ning av Riks­för­säk­rings­ver­ket eller För­säk­rings­kas­san och vad som sägs om över­läm­nande till sty­rel­sen skall även gälla över­läm­nande till För­säk­rings­kas­san. För­säk­rings­kas­san för det all­män­nas talan om ska­de­stånd enligt denna punkt. Lag (2004:782).
   3. Äldre bestäm­mel­ser i 18 kap. om redo­vis­ning och revi­sion gäl­ler i till­lämp­liga delar efter utgången av år 2004.
Rege­ringen får med­dela när­mare före­skrif­ter om tillämp­ningen av nämnda bestäm­mel­ser. Lag (2004:782).

2004:781
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2005.
   2. Bestäm­mel­serna i 17 kap. 1 § första styc­ket skall tilläm­pas även när en ersätt­ning som där avses har beta­lats ut av en all­män för­säk­rings­kassa.
   3. När bestäm­mel­serna i 18 kap. 3 § första styc­ket tilläm­pas första gången skall för­säk­rings­de­le­ga­tio­nens leda­mö­ter utses för tiden till och med den 31 decem­ber 2006.
   4. Beträf­fande ompröv­ning eller över­kla­gande av beslut som har med­de­lats av Riks­för­säk­rings­ver­ket eller en all­män för­säk­rings­kassa gäl­ler äldre bestäm­mel­ser i 20 kap. 10 § och 11 § första-​​tredje styc­kena. Där­vid gäl­ler att ompröv­ning av all­män för­säk­rings­kas­sas beslut skall göras av För­säk­rings­kas­san.
   5. Äldre bestäm­mel­ser i 20 kap. 11 § fjärde styc­ket skall fort­fa­rande till­läm­pas såvitt avser beslut som har med­de­lats av en all­män för­säk­rings­kassa.
   6. Bestäm­mel­serna i 18 kap. 5 § andra styc­ket skall inte tilläm­pas på en leda­mot som omfat­tas av bestäm­mel­serna i 2 § lagen (2004:274) med anled­ning av inrät­tande av För­säk­rings­kas­san.
   7. De nya bestäm­mel­serna i 22 kap. 6 § skall för den som har arbets­gi­vare tilläm­pas på sjuk­fall där reha­bi­li­te­rings­ut­red­ning har inkom­mit till eller har gjorts av För­säk­rings­kas­san efter utgången av år 2004. För den som sak­nar arbets­gi­vare tilläm­pas de nya bestäm­mel­serna på sjuk­fall där sju­kan­mä­lan har gjorts efter utgången av år 2004. Lag (2004:1239).

2004:1238
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2005.
   2. Den upp­hävda para­gra­fen, 3 kap. 2 c §, skall fort­fa­rande tilläm­pas vid beräk­ning av sjuk­pen­ning som avser ersätt­nings­da­gar före ikraft­trä­dan­det.
   3. De nya bestäm­mel­serna i 22 kap. 5 § skall för den som har arbets­gi­vare tilläm­pas på sjuk­fall där reha­bi­li­te­rings­ut­red­ning har inkom­mit till eller har gjorts av För­säk­rings­kas­san efter utgången av år 2004. För den som sak­nar arbets­gi­vare tilläm­pas de nya bestäm­mel­serna på sjuk­fall där sju­kan­mä­lan har gjorts efter utgången av år 2004.

2005:334
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2005.
   2. Den nya bestäm­mel­sen i 3 kap. 5 § tredje styc­ket 2 skall tilläm­pas för tid efter ikraft­trä­dan­det.
   3. De nya bestäm­mel­serna om omräk­ning skall tilläm­pas på sjuk­pen­ning­grun­dande inkomst som beräk­nas för tid efter ikraft­trä­dan­det. För en för­säk­rad som avses i 3 kap. 5 d § och som har en sjuk­pen­ning­grun­dande inkomst som är att hän­föra till inkomst av annat för­värvs­ar­bete skall omräk­ningen av denna inkomst emel­ler­tid göras tidi­gast den 1 juli 2006.
   4. Vid tillämp­ning av den nya bestäm­mel­sen i 3 kap. 5 c § skall omräk­ning av den sjuk­pen­ning­grun­dande inkoms­ten för varje helt år som infal­lit före den 1 juli 2005 göras med utgångs­punkt i löne­ut­veck­lingen inom yrkes­om­rå­det.

2006:359
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2006.
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande beträf­fande för­må­ner som avser tid före ikraft­trä­dan­det. Den nya bestäm­mel­sen i 3 kap. 2 § andra styc­ket första meningen skall dock gälla vid tillämp­ning av bestäm­mel­serna om sjuk­pen­ning­grun­dande inkomst i 3 kap. 5 § tredje styc­ket, 5 b och 5 c §§ samt 4 kap. 6 § sjätte styc­ket vid beräk­ning av sådan sjuk­pen­ning­grun­dande inkomst som hän­för sig till tid före ikraft­trä­dan­det.
   3. Äldre bestäm­mel­ser i 4 kap. 6 § första styc­ket gäl­ler fort­fa­rande i fråga om för­äld­ra­pen­ning för barn som är födda före den 1 juli 2006.
   4. Äldre bestäm­mel­ser i 4 kap. 6 § första styc­ket skall tilläm­pas vid pröv­ning av om en för­äl­der upp­fyl­ler vill­ko­ret i 4 kap. 6 § andra styc­ket första meningen till den del den där angivna tids­pe­ri­o­den hän­för sig till tid före ikraft­trä­dan­det.

2006:365
   1. Denna lag trä­der i kraft i fråga om 3 kap. 5 §, 4 kap. 10 b § och 9 kap. 7 § den 1 juli 2006 och i övrigt den 1 janu­ari 2007.
   2. De nya bestäm­mel­serna i 3 kap. 5 § tredje styc­ket 3 och fjärde styc­ket skall tilläm­pas för för­säk­rad som bevil­jats interprak­tik­sti­pen­dium för tid efter ikraft­trä­dan­det.

2006:1449
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2007.
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande i fråga om rekry­te­rings­bi­drag som har läm­nats enligt den upp­hävda lagen (2002:624) om rekry­te­rings­bi­drag till vux­enstu­de­rande.

2006:1487
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2007.
   2. Äldre före­skrif­ter gäl­ler fort­fa­rande i fråga om en verk­stäl­lig­het enligt 33 a § lagen (1974:203) om kri­mi­nal­vård i anstalt som pågår vid ikraft­trä­dan­det.
   3. En pla­ce­ring enligt 34 § lagen (1974:203) om kri­mi­nal­vård i anstalt som pågår vid ikraft­trä­dan­det skall efter ikraft­trä­dan­det anses som en vård­vis­telse enligt den nya 56 § i samma lag.

2006:1537
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2007.
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande beträf­fande för­må­ner som avser tid före ikraft­trä­dan­det.
   3. Den upp­hävda para­gra­fen, 20 kap. 10 b § §, skall fort­fa­rande tilläm­pas i fråga om begä­ran om ompröv­ning eller över­kla­gande från en arbets­gi­vare som skall betala sär­skild sjuk­för­säk­rings­av­gift enligt över­gångs­be­stäm­mel­serna i lagen (2006:1428) om upp­hä­vande av lagen (2004:1237) om sär­skild sjuk­för­säk­rings­av­gift.

2007:194
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2007.
   2. De nya bestäm­mel­serna tilläm­pas första gången på sådana åter­krav som har beslu­tats av För­säk­rings­kas­san efter ikraft­trä­dan­det.

2007:298
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2007.
   2. Äldre bestäm­mel­ser i 3 kap. 5 § tredje och fjärde styc­kena gäl­ler fort­fa­rande för den tid som en för­säk­rad upp­bär ett interprak­tik­sti­pen­dium.
   3. De nya bestäm­mel­serna i 17 kap. 1 § tilläm­pas på beslut om ret­ro­ak­tiv ersätt­ning som fat­tas efter ikraft­trä­dan­det.
   4. En arbets­gi­vare är inte skyl­dig att påbörja en reha­bi­li­te­rings­ut­red­ning enligt 22 kap. 3 § i de fall någon skyl­dig­het att till­ställa För­säk­rings­kas­san reha­bi­li­te­rings­ut­red­ningen inte upp­kom­mer före ikraft­trä­dan­det.

2007:999
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2008.
   2. Äldre före­skrif­ter i 20 kap. 10 och 11 §§ gäl­ler fort­fa­rande för ären­den i vilka soci­al­för­säk­rings­nämnd har fat­tat beslut före ikraft­trä­dan­det.
   3. Det upp­hävda 21 kap. gäl­ler med undan­tag för vad som före­skrivs i 2 § dock fort­fa­rande för pågående för­säk­rings­fall som har inträf­fat före upp­hä­van­det.

2007:1309

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2008. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande beträf­fande beräk­ning av sjuk­pen­ning­grun­dande inkomst som avser tid före ikraft­trä­dan­det.

2008:292
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2008.
   2. De nya bestäm­mel­serna ska tilläm­pas även på en tred­je­lands­med­bor­gare som avses i 2 § lagen (2008:290) om god­kän­nande för forsk­nings­hu­vud­män att ta emot gäst­fors­kare och som före den 1 juli 2008 har bevil­jats uppe­hålls­till­stånd i Sve­rige för forsk­ning och en sådan tred­je­lands­med­bor­ga­res famil­je­med­lem­mar med uppe­hålls­till­stånd i Sve­rige.

2008:316

Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2008 och tilläm­pas på till­fäl­lig för­äld­ra­pen­ning som avser tid efter ikraft­trä­dan­det.

2008:480
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2009 i fråga om 3 kap. 4 a, 8 och 16 §§ samt 20 kap. 3 § och i övrigt den 1 juli 2008.
   2. Den nya lagen tilläm­pas även på ersätt­nings­fall som pågår vid ikraft­trä­dan­det. Sjuk­pen­ning enligt 3 kap. 4 § första styc­ket 3 och 10 a § första styc­ket 3 läm­nas dock endast för dagar från och med ikraft­trä­dan­det. För en för­säk­rad, som vid ikraft­trä­dan­det inte har eller skulle ha rätt till sjuk­pen­ning enligt 3 kap. 4 § första styc­ket 2 eller 10 a § första styc­ket 2 vid ned­satt arbets­för­måga, gäl­ler att sjuk­pen­ning enligt 3 kap. 4 § första styc­ket 3 eller 10 a § första styc­ket 3 all­tid kan läm­nas för 550 dagar.
   3. För­säk­rings­kas­san får lämna sjuk­pen­ning enligt 3 kap. 4 § första styc­ket 3 eller 10 a § första styc­ket 3 utan ansö­kan av den för­säk­rade till och med den 30 sep­tem­ber 2008. Sådan sjuk­pen­ning får läm­nas utan ansö­kan även för tid där­ef­ter vid sjuk­pe­ri­o­der som pågår vid denna tid­punkt.
   4. Äldre bestäm­mel­ser i 3 kap. 4 a § gäl­ler fort­fa­rande i de fall då den för­säk­rade erhål­ler ersätt­ning på grund av för­säk­rings­av­tal som ingåtts före ikraft­trä­dan­det och inte för­ny­ats där­ef­ter.
   5. Äldre bestäm­mel­ser i 3 kap. 7 § gäl­ler till och med den 31 decem­ber 2008 för sjuk­pe­ri­o­der som har påbör­jats före ikraft­trä­dan­det.
   6. Vid sam­man­lägg­ning av dagar i sjuk­pe­ri­o­der, enligt 3 kap. 7 § åttonde styc­ket, ska endast dagar efter ikraft­trä­dan­det beak­tas.
   7. Äldre bestäm­mel­ser i 7 kap. 1 och 3 §§ gäl­ler fort­fa­rande, dock längst till och med decem­ber månad 2012, för tids­be­grän­sad sju­ker­sätt­ning och akti­vi­tet­s­er­sätt­ning som avser en period som har påbör­jats före ikraft­trä­dan­det. I de fall en ansö­kan om sju­ker­sätt­ning eller akti­vi­tet­s­er­sätt­ning har kom­mit in till För­säk­rings­kas­san efter ikraft­trä­dan­det, gäl­ler också äldre bestäm­mel­ser i 7 kap. 1 och 3 §§ vid pröv­ning av rätt till sju­ker­sätt­ning från och med en tid­punkt före ikraft­trä­dan­det och tills vidare eller akti­vi­tet­s­er­sätt­ning som avser en period som påbör­jas före ikraft­trä­dan­det.
   8. För en för­säk­rad, vars rätt till tids­be­grän­sad sju­ker­sätt­ning upp­hör vid utgången av juni månad 2008 eller avser en period som har påbör­jats eller beslu­tats före och upp­hör efter ikraft­trä­dan­det, kan tids­be­grän­sad sju­ker­sätt­ning bevil­jas enligt äldre bestäm­mel­ser i 7 kap. 1 och 3 §§ för ytter­li­gare peri­o­der om sam­man­lagt högst 18 måna­der, dock längst till och med decem­ber månad 2012. Detta gäl­ler även för en för­säk­rad, vars rätt till akti­vi­tet­s­er­sätt­ning upp­hör på grund av att han eller hon fyl­ler 30 år. Lag (2009:554).
   9. För en för­säk­rad, vars rätt till akti­vi­tet­s­er­sätt­ning upp­hör vid utgången av juni månad 2008 eller avser en period som har påbör­jats eller beslu­tats före och upp­hör efter ikraft­trä­dan­det, kan akti­vi­tet­s­er­sätt­ning bevil­jas enligt äldre bestäm­mel­ser i 7 kap. 1 och 3 §§ för ytter­li­gare peri­o­der om sam­man­lagt högst 18 måna­der. Lag (2009:554).

2008:861
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 decem­ber 2008 i fråga om 16 a kap. och i övrigt den 1 janu­ari 2009. Bestäm­mel­serna i 16 a kap. ska dock tilläm­pas först för tid från och med den 1 janu­ari 2009.
   2. Äldre bestäm­mel­ser i 16 kap. 15 § gäl­ler fort­fa­rande för beslut som har fat­tats före ikraft­trä­dan­det och som avser för­säk­rade som inte omfat­tas av bestäm­mel­serna i 16 a kap. 1 §.
De nya bestäm­mel­serna i 16 kap. 17 § gäl­ler i ett sådant fall först från och med måna­den efter den tid som beslu­tet enligt 16 kap. 15 § avsåg.
   3. Äldre bestäm­mel­ser i 3 kap. 5 § och 16 kap. 7 och 7 b §§ gäl­ler fort­fa­rande för sådan tid som omfat­tas av ett beslut enligt den upp­hävda 16 kap. 15 §.

2009:987
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2010.
   2. Under åren 2010 och 2011 ska äldre bestäm­mel­ser i 20 kap. 4 § fort­fa­rande gälla. Det som sägs om Pre­mie­pen­sions­myn­dig­he­ten ska där­vid i stäl­let gälla Pen­sions­myn­dig­he­ten.

2009:1454
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2010.
   2. Bestäm­mel­serna i 3 kap. 5 c § tilläm­pas första gången för för­säk­rade som vid utgången av decem­ber månad 2009 helt eller del­vis har fått sju­ker­sätt­ning eller akti­vi­tet­s­er­sätt­ning.
   3. Bestäm­mel­sen i 3 kap. 7 § fem­tonde styc­ket tilläm­pas på för­säk­rade som har läm­nat ett arbets­mark­nads­po­li­tiskt pro­gram efter den 1 janu­ari 2010.

2009:1531

Denna lag trä­der i kraft den 15 janu­ari 2010, men tilläm­pas för tid från och med den 1 janu­ari 2010.

2010:418
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2010.
   2. Äldre bestäm­mel­ser i 3 kap. 2 § tilläm­pas fort­fa­rande i fråga om beräk­ning av sjuk­pen­ning­grun­dande inkomst som avser tid före ikraft­trä­dan­det. Tid för sådan anmä­lan som anges i de nya bestäm­mel­serna i para­gra­fen räk­nas även före ikraft­trä­dan­det.
   3. För ersätt­nings­fall som påbör­jats före ikraft­trä­dan­det ska bestäm­mel­serna i 3 kap. 4 § första styc­ket 1 och 3 kap. 11 § i dess äldre lydelse gälla.
   4. Vid tillämp­ning av bestäm­mel­serna i 3 kap. 4 § nionde styc­ket ska, för för­säk­rade som gått miste om sjuk­pen­ning som sva­rar mot inkomst av annat för­värvs­ar­bete till följd av bestäm­mel­serna i första styc­ket 1 enligt den äldre lydel­sen av dessa bestäm­mel­ser, inom tolv­må­na­ders­pe­ri­o­den även beak­tas sjuk­pe­ri­o­der och dagar som infal­lit före ikraft­trä­dan­det.
   5. För en för­säk­rad med sjuk­pen­ning som sva­rar mot inkomst av annat för­värvs­ar­bete ska ett beslut som fat­tats före ikraft­trä­dan­det enligt 3 kap. 4 b § gälla de första sju dagarna i en sjuk­pe­riod.
   6. En för­säk­rad som vid ikraft­trä­dan­det har fyllt 55 år får senast den 30 sep­tem­ber 2010 till För­säk­rings­kas­san anmäla för­säk­ring med kor­tare karens­tid eller utan karens­tid enligt de nya bestäm­mel­serna i 3 kap. 11 § andra styc­ket.
   7. Vid beräk­ning av till­fäl­lig för­äld­ra­pen­ning enligt de nya bestäm­mel­serna i 4 kap. 14 § ska hän­syn inte tas till dagar inom en sju­da­gars­pe­riod som infal­lit före ikraft­trä­dan­det.