Lag (2002:297) om bio­ban­ker i hälso-​​ och sjuk­vår­den m.m.. För­fatt­ningen har upp­hävts genom: SFS 2023:38

Utfär­dad:
Ikraft­trä­dan­de­da­tum:
Upp­hävd:
Källa: Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.
SFS nr: 2002:297
Depar­te­ment: Soci­al­de­par­te­men­tet
Änd­ring införd: t.o.m. SFS 2021:919
Länk: Länk till regis­ter

SFS nr:

2002:297
Depar­te­ment/myn­dig­het: Soci­al­de­par­te­men­tet
Utfär­dad: 2002-​05-23
Änd­rad: t.o.m. SFS

2021:919
Upp­hävd: 2023-​07-01
För­fatt­ningen har upp­hävts genom: SFS

2023:38
Änd­rings­re­gis­ter: SFSR (Rege­rings­kans­liet)
Källa: Full­text (Rege­rings­kans­liet)



1 kap. All­männa bestäm­mel­ser

Syf­tet med lagen

1 §   I denna lag regle­ras hur human­bi­o­lo­giskt mate­rial, med respekt för den enskilda män­ni­skans integri­tet, skall få sam­las in, för­va­ras och använ­das för vissa ända­mål.

Defi­ni­tio­ner

2 §   I denna lag används föl­jande beteck­ningar med nedan angi­ven bety­delse.

Beteckning              Betydelse
Biobank            Biologiskt material från en eller flera 
            människor som samlas och bevaras tills 
            vidare eller för en bestämd tid och vars 
            ursprung kan härledas till den eller 
            de människor från vilka materialet härrör.
Huvud­man för en
biobank            Vårdgivare, forskningsinstitution eller 
            annan som innehar en biobank.
Hälso- och sjukvård    Verksamhet som omfattas av hälso- 
            och sjukvårdslagen (2017:30) eller 
            tandvårdslagen (1985:125).
Människa        Levande eller avliden person eller foster.
Provgivare        Levande person från vilken vävnadsprov har 
            tagits.
Vårdgivare        Fysisk eller juridisk person som 
            yrkesmässigt bedriver hälso- och sjukvård 
            eller ett laboratorium som mottar 
            vävnadsprover från vårdgivare och som 
            bevarar proverna i en biobank.
Vävnadsprov        Biologiskt material från människa.
Lag (2018:148).

Tillämp­nings­om­råde

3 §   Lagen är tillämp­lig på
   1. en bio­bank som inrät­tats i Sve­rige i en vård­gi­vares hälso-​​ och sjuk­vårds­verk­sam­het, oav­sett var mate­ri­a­let i bio­ban­ken för­va­ras, och
   2. väv­nads­pro­ver från en sådan bio­bank som avses under 1, vilka läm­nats ut för att för­va­ras och använ­das hos en annan vård­gi­vare, en enhet för forsk­ning eller dia­gnostik, en offent­lig forsk­nings­in­sti­tu­tion, ett läke­me­dels­bo­lag eller en annan juri­disk per­son och vilka även efter utläm­nan­det kan här­le­das till den eller de män­ni­skor från vilka de här­rör.

Lagen ska i tillämp­liga delar gälla för väv­nads­pro­ver som tas och sam­las in för trans­plan­ta­tions­än­da­mål enligt lagen (1995:831) om trans­plan­ta­tion m.m.

Lagen är inte tillämp­lig på pro­ver som rutin­mäs­sigt tas i vår­den för ana­lys och som ute­slu­tande är avsedda som under­lag för dia­gnos och löpande vård och behand­ling av prov­gi­va­ren och som inte spa­ras en längre tid.

Lagen är inte hel­ler tillämp­lig på pro­ver som är avsedda för forsk­ning och som ana­ly­se­ras inom sex måna­der efter prov­tag­nings­till­fäl­let och för­störs ome­del­bart efter ana­ly­sen. Lag (2018:1273).

För­hål­lan­det till annan data­skydds­re­gle­ring

4 §   Denna lag inne­hål­ler bestäm­mel­ser som kom­plet­te­rar Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska per­so­ner med avse­ende på behand­ling av per­son­upp­gif­ter och om det fria flö­det av sådana upp­gif­ter och om upp­hä­vande av direk­tiv 95/46/EG (all­män data­skydds­för­ord­ning), här benämnd EU:s data­skydds­för­ord­ning.

Vid behand­ling av per­son­upp­gif­ter enligt denna lag gäl­ler lagen (2018:218) med kom­plet­te­rande bestäm­mel­ser till EU:s data­skydds­för­ord­ning och före­skrif­ter som har med­de­lats i anslut­ning till den lagen, om inte annat föl­jer av denna lag eller före­skrif­ter som har med­de­lats i anslut­ning till lagen.

Bestäm­mel­ser i annan lag vilka avvi­ker från bestäm­mel­ser i denna lag ska tilläm­pas med det undan­ta­get att bestäm­mel­serna i 5 kap. om PKU-​regist­ret ska ha före­träde fram­för bestäm­mel­ser i annan lag. Lag (2018:441).

Tyst­nads­plikt i vissa fall

5 §   Den som är eller har varit anställd eller upp­drags­ta­gare vid en bio­bank som inrät­tats i enskild verk­sam­het får inte obe­hö­ri­gen röja eller utnyttja upp­gif­ter i
   1. en ansö­kan om till­stånd till en kli­nisk läke­me­dels­pröv­ning,
   2. en ansö­kan eller anmä­lan om kli­nisk pröv­ning enligt Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EU) 2017/745 av den 5 april 2017 om medi­cin­tek­niska pro­duk­ter, om änd­ring av direk­tiv 2001/83/EG, för­ord­ning (EG) nr 178/2002 och för­ord­ning (EG) nr 1223/2009 och om upp­hä­vande av rådets direk­tiv 90/385/EEG och 93/42/EEG, eller
   3. en ansö­kan eller anmä­lan om en pre­stan­dastu­die enligt Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EU) 2017/746 av den 5 april 2017 om medi­cin­tek­niska pro­duk­ter för in vitro-​​ dia­gnostik och om upp­hä­vande av direk­tiv 98/79/EG och kom­mis­sio­nens beslut 2010/227/EU.

Som obe­hö­rigt röjande anses inte att någon full­gör sådan upp­gifts­skyl­dig­het som föl­jer av lag eller för­ord­ning.
Lag (2021:608).


2 kap. Inrät­tande och vill­kor

Inrät­tande

1 §   En bio­bank inrät­tas genom beslut av vård­gi­vare eller av annan till vil­ken väv­nads­pro­ver från en bio­bank läm­nats ut i över­ens­stäm­melse med bestäm­mel­serna i 1 kap. 3 § 2. I sam­band med beslut om inrät­tande av en bio­bank skall huvud­man­nen för bio­ban­ken också besluta om det eller de ända­mål för vilka bio­ban­ken skall använ­das samt om vem som skall vara ansva­rig för bio­ban­ken.

Tillåtna ända­mål

2 §   För­u­tom för vård och behand­ling och andra medi­cinska ända­mål i en vård­gi­vares verk­sam­het får en bio­bank använ­das endast för ända­mål som avser kva­li­tets­säk­ring, utbild­ning, forsk­ning, kli­nisk pröv­ning, utveck­lings­ar­bete eller annan där­med jäm­för­lig verk­sam­het.

Forsk­ning och kli­nisk pröv­ning

3 §   Är avsik­ten att en bio­bank ska använ­das för ända­mål som avser forsk­ning eller kli­nisk pröv­ning som inte omfat­tas av 3 a § får beslut som avses i 1 § fat­tas först efter pröv­ning och god­kän­nande av Etik­pröv­nings­myn­dig­he­ten eller Över­kla­gan­de­nämn­den för etik­pröv­ning. Bio­ban­ken får i sådana fall inte använ­das för annat ända­mål än som tidi­gare beslu­tats utan att myn­dig­he­ten eller nämn­den god­känt detta.

Vid pröv­ning och god­kän­nande som här avses tilläm­pas vad som före­skrivs om utgångs­punk­ter för etik­pröv­ningen i 7-11 §§ lagen (2003:460) om etik­pröv­ning av forsk­ning som avser män­ni­skor. I fråga om hand­lägg­nings­ord­ningen för pröv­ning och god­kän­nande samt om över­kla­gande tilläm­pas före­skrif­terna i 24-33 §§ samt 36 och 37 §§ samma lag. Lag (2018:1273).

3 a §   Är avsik­ten att en bio­bank ska använ­das för ända­mål som avser kli­nisk läke­me­dels­pröv­ning får beslut som avses i 1 § fat­tas först efter det att en ansö­kan om till­stånd till kli­nisk läke­me­dels­pröv­ning har bevil­jats eller anses ha bevil­jats i enlig­het med Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EU) nr 536/2014 av den 16 april 2014 om kli­niska pröv­ningar av human­lä­ke­me­del och om upp­hä­vande av direk­tiv 2001/20/EG, under för­ut­sätt­ning att upp­gif­ter om insam­ling, lag­ring och använd­ning av bio­lo­giska pro­ver anges i den ansö­kan. Lag (2018:1273).

För­va­ring

4 §   En bio­bank skall för­va­ras på ett sådant sätt att väv­nads­pro­verna inte ris­ke­rar att för­stö­ras och obe­hö­riga inte får till­gång till dem.

Anmä­lan

5 §   Beslut om inrät­tande av en bio­bank ska av huvud­man­nen anmä­las till Inspek­tio­nen för vård och omsorg. Anmä­lan ska inne­hålla upp­gif­ter om
   1. ända­må­let med bio­ban­ken,
   2. var bio­ban­ken ska för­va­ras,
   3. vem som ska ansvara för bio­ban­ken, och
   4. vil­ken omfatt­ning bio­ban­ken avses få.
Anmä­lan ska göras senast inom en månad från beslu­tet att inrätta bio­ban­ken.

Om änd­ring sker av något för­hål­lande som omfat­tas av en tidi­gare gjord anmä­lan ska detta anmä­las till Inspek­tio­nen för vård och omsorg inom en månad från det att änd­ringen inträdde.

Beslut om att väv­nads­pro­ver som beva­ras i en bio­bank ska stäl­las till för­fo­gande för annan än huvud­man­nen ska anmä­las inom en månad från beslu­tet. Lag (2012:947).

Regis­ter över bio­ban­ker

6 §   Inspek­tio­nen för vård och omsorg ska föra ett auto­ma­ti­se­rat regis­ter över bio­ban­ker. Regist­ret ska använ­das för till­syn, i forsk­ningen och för fram­ställ­ning av sta­tistik.

Regist­ret ska inne­hålla upp­gif­ter om för­hål­lan­den för vilka det före­lig­ger anmäl­nings­skyl­dig­het enligt 5 §. Det får inte inne­hålla upp­gif­ter om enskilda män­ni­skor från vilka prov tagits.

Inspek­tio­nen för vård och omsorg är per­son­upp­gifts­an­sva­rig för regist­ret.

Rege­ringen med­de­lar före­skrif­ter om vil­ken myn­dig­het som får ha direktåt­komst till upp­gif­terna i Inspek­tio­nen för vård och omsorgs regis­ter. Lag (2012:947).

Soci­al­sty­rel­sen är per­son­upp­gifts­an­sva­rig för regist­ret.


3 kap. Sam­tycke och infor­ma­tion

Prov­gi­vare

1 §   Väv­nads­pro­ver får i andra fall än som avses i 2 § inte sam­las in och beva­ras i en bio­bank utan att prov­gi­va­ren infor­me­rats om avsik­ten och om det eller de ända­mål för vilka bio­ban­ken får använ­das och där­ef­ter läm­nat sitt sam­tycke.

Underå­rig

2 §   Väv­nads­pro­ver från underå­rig får inte sam­las in och beva­ras i en bio­bank utan att den underå­ri­ges vård­nads­ha­vare infor­me­rats om avsik­ten och om det eller de ända­mål för vilka bio­ban­ken får använ­das och där­ef­ter läm­nat sitt sam­tycke. Har den underå­rige upp­nått en sådan ålder och mog­nad att han eller hon kan ta ställ­ning till frå­gan gäl­ler vad som nu sagts den underå­rige själv.

Fos­ter

3 §   Väv­nads­pro­ver från fos­ter får inte sam­las in och beva­ras i en bio­bank utan att den kvinna som bär eller har burit fost­ret infor­me­rats om avsik­ten och om det eller de ända­mål för vilka bio­ban­ken får använ­das och där­ef­ter läm­nat sitt sam­tycke. Har kvin­nan avli­dit, gäl­ler vad nu sagts i stäl­let hen­nes när­maste anhö­riga.

Avli­den

4 §   För väv­nads­pro­ver från avli­den äger vad som sägs i 3 och 4 §§ lagen (1995:831) om trans­plan­ta­tion m.m. och obduk­tions­la­gen (1995:832) mot­sva­rande tillämp­ning.

Nytt ända­mål

5 §   Väv­nads­pro­ver som beva­ras i en bio­bank får inte använ­das för annat ända­mål än som omfat­tas av tidi­gare infor­ma­tion och sam­tycke utan att den som läm­nat sam­tyc­ket infor­me­rats om och sam­tyckt till det nya ända­må­let.

Har den som läm­nat sam­tycke avli­dit gäl­ler i stäl­let att den avlid­nes när­maste anhö­riga ska ha infor­me­rats om och efter skä­lig betän­ke­tid inte mot­satt sig det nya ända­må­let.
Lag (2018:1273).

5 a §   Avser det nya ända­må­let forsk­ning eller kli­nisk pröv­ning som inte omfat­tas av 5 b §, ska Etik­pröv­nings­myn­dig­he­ten eller Över­kla­gan­de­nämn­den för etik­pröv­ning i sam­band med att myn­dig­he­ten eller nämn­den god­kän­ner det nya ända­må­let också besluta om vilka krav som ska gälla i fråga om infor­ma­tion och sam­tycke för att väv­nads­pro­verna i ban­ken ska få använ­das för det nya ända­må­let. Lag (2018:1273).

5 b §   Avser det nya ända­må­let en kli­nisk läke­me­dels­pröv­ning får väv­nads­pro­verna använ­das för en sådan pröv­ning i enlig­het med den ansö­kan om till­stånd till kli­nisk läke­me­dels­pröv­ning som har bevil­jats eller anses ha bevil­jats i enlig­het med Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EU) nr 536/2014, under för­ut­sätt­ning att upp­gif­ter om insam­ling, lag­ring och använd­ning av bio­lo­giska pro­ver har angetts i den ansö­kan. Lag (2018:1273).

Åter­kal­lelse av sam­tycke

6 §   Den som läm­nat sam­tycke till använd­ning av ett väv­nads­prov får när som helst åter­kalla sitt sam­tycke. Avser åter­kal­lel­sen all använd­ning skall väv­nads­pro­vet ome­del­bart för­stö­ras eller avi­den­ti­fie­ras.

Doku­men­ta­tion

7 §   Upp­gif­ter om infor­ma­tion och sam­tycke m.m. enligt 1-6 §§ ska doku­men­te­ras på lämp­ligt sätt i prov­gi­va­rens pati­ent­jour­nal. Lag (2008:358).


4 kap. Bestäm­mel­ser om utläm­nande av väv­nads­pro­ver, över­lå­telse av bio­ban­ker m.m.

Utläm­nande av väv­nads­pro­ver ur en bio­bank

1 §   Den som är ansva­rig för en bio­bank prö­var ansök­ningar om att få till­gång till pro­ver i ban­ken men får lämna över frå­gan till huvud­man­nen för avgö­rande.

2 §   När väv­nads­pro­ver läm­nas ut för att för­va­ras och använ­das inom en annan verk­sam­het som avses i 1 kap. 3 § 2 skall huvud­man­nen för den nybil­dade bio­ban­ken fatta beslut enligt 2 kap. 1 §. Pro­ver som för­va­ras i en sådan bio­bank får inte läm­nas vidare.

3 §   För att väv­nads­pro­ver i en bio­bank skall för forsk­nings­än­da­mål få läm­nas ut till en mot­ta­gare i ett annat land krävs att en svensk forsk­nings­in­sti­tu­tion inger en ansö­kan härom. Om denna ansö­kan bevil­jas, skall i för­hål­lande till mot­ta­ga­ren i utlan­det upp­stäl­las som vill­kor att pro­verna åter­läm­nas eller för­störs när de inte längre behövs för det ända­mål för vil­ket de läm­na­des ut.

Väv­nads­pro­ver i en bio­bank får inte i annat fall än som avses i första styc­ket läm­nas ut till en mot­ta­gare i ett annat land.

Avi­den­ti­fi­e­ring och kod­nyck­lar

4 §   Väv­nads­pro­ver som läm­nas ut skall, om annat inte sär­skilt beslu­tas, vara avi­den­ti­fi­e­rade eller kodade.

Kod­nyck­lar skall för­va­ras hos den vård­gi­vare som beslu­tat att samla in och för­vara väv­nads­pro­verna i en bio­bank. Kod­nyck­larna skall för­va­ras på ett betryg­gande sätt.

En ansö­kan om att få bryta en kod för att få till­gång till per­son­upp­gif­ter om en enskild prov­gi­vare skall behand­las i samma ord­ning som en ansö­kan om att få till­gång till pro­ver i en bio­bank.

4 a §   En jour­nal­hand­ling inom enskild hälso-​​ och sjuk­vård som rör en viss pati­ent ska läm­nas ut på begä­ran av den som fått till­gång till kodat human­bi­o­lo­giskt mate­rial från den pati­en­ten enligt 1 §, om pati­en­ten sam­tyckt till att jour­nal­hand­lingen läm­nas ut. Lag (2018:441).

Undan­tag

5 §   Utan hin­der av 1-3 §§ får, med sam­tycke från de berörda enskilda prov­gi­varna,
   - väv­nads­pro­ver i en bio­bank som är avsedd för vård- och behand­lings­än­da­mål läm­nas till en annan vård­gi­vare inom eller utom lan­det för utlå­tande eller ana­lys,
   - väv­nads­pro­ver i en bio­bank som används i ett forsk­nings­pro­jekt läm­nas till en annan enhet för forsk­ning inom eller utom lan­det,
   - väv­nads­pro­ver som har läm­nats ut till ett bolag för kli­nisk pröv­ning av läke­me­del eller medi­cin­tek­niska pro­duk­ter och som för­va­ras hos bola­get läm­nas för ana­lys till en annan enhet inom bola­get eller till ett annat bolag, med vil­ket bola­get har träf­fat avtal om att ana­lys skall utfö­ras, inom eller utom lan­det.

Pro­verna skall vara kodade. De skall åter­läm­nas eller för­stö­ras när de inte längre behövs för det ända­mål för vil­ket de läm­na­des ut.

Väg­ran att lämna ut väv­nads­pro­ver m.m.

6 §   Om den som ansva­rar för en bio­bank hos en offent­lig vård­gi­vare väg­rar att lämna ut pro­ver i enlig­het med en ansö­kan, ska frå­gan på begä­ran av sökan­den läm­nas över till vård­gi­va­ren för beslut. Sökan­den ska under­rät­tas om sin rätt att begära över­pröv­ning.

Om en enskild vård­gi­vare och den som ansva­rar för bio­ban­ken hos vård­gi­va­ren anser att pro­ver ur ban­ken inte bör läm­nas ut enligt en ansö­kan, ska frå­gan med vård­gi­va­rens ytt­rande över­läm­nas till Inspek­tio­nen för vård och omsorg för pröv­ning.
Lag (2012:947).

6 a §   Frå­gor om utläm­nande av en jour­nal­hand­ling enligt 4 a § prö­vas av den som är ansva­rig för pati­ent­jour­na­len. Anser den ansva­rige att jour­nal­hand­lingen eller någon del av den inte bör läm­nas ut, ska han eller hon genast med eget ytt­rande över­lämna frå­gan till Inspek­tio­nen för vård och omsorg för pröv­ning.

I fråga om över­kla­gande av Inspek­tio­nen för vård och omsorgs beslut enligt första styc­ket gäl­ler i tillämp­liga delar 6 kap. 7-11 §§ offentlighets-​​ och sek­re­tess­la­gen (2009:400).
Lag (2012:947).

Över­lå­telse av väv­nads­pro­ver i en bio­bank

7 §   För att en bio­bank eller delar av den ska få över­lå­tas krävs till­stånd av Inspek­tio­nen för vård och omsorg. Till­stånd får ges endast om det finns sär­skilda skäl.

En bio­bank eller delar av den får inte över­lå­tas till en mot­ta­gare i ett annat land. Lag (2012:947).

Befatt­ning med väv­nads­pro­ver i vinst­syfte

8 §   Väv­nads­pro­ver eller delar av väv­nads­pro­ver som för­va­ras i en bio­bank får inte över­lå­tas eller läm­nas ut i vinst­syfte.

Vill­kor för att lägga ned en bio­bank

9 §   Inspek­tio­nen för vård och omsorg ska efter anmä­lan från vård­gi­va­ren eller huvud­man­nen besluta att en bio­bank ska läg­gas ned och att väv­nads­pro­verna ska för­stö­ras, om mate­ri­a­let inte längre har bety­delse för ända­må­len enligt 2 kap. 2 § och det från all­män syn­punkt inte finns skäl att bevara pro­verna.

Huvud­man­nen för en bio­bank, som består av väv­nads­pro­ver utläm­nade från en vård­gi­vares bio­bank, får dock besluta att ban­ken ska läg­gas ned och att pro­verna ska åter­läm­nas till vård­gi­va­ren eller för­stö­ras, när de inte längre behövs för det ända­mål för vil­ket de läm­na­des ut. Lag (2012:947).

Utläm­nande av per­son­upp­gif­ter

10 §   Om en prov­gi­vares per­son­upp­gif­ter läm­nas ut sam­ti­digt som ett kodat väv­nads­prov från denne, skall de läm­nas ut på ett sådant sätt att per­son­upp­gif­terna inte kan kopp­las sam­man med väv­nads­pro­vet.

11 §   En vård­gi­vare skall lämna per­son­upp­gif­ter för infö­rande i ett regis­ter som för­va­ras i anslut­ning till en bio­bank hos en annan vård­gi­vare. En sådan skyl­dig­het före­lig­ger dock endast om den regi­stre­rade eller den som enligt 3 kap. 2-4 §§ kan lämna sam­tycke, har infor­me­rats om och uttryck­li­gen sam­tyckt till utläm­nan­det.


5 kap. Bio­bank med pro­ver från barn

Tillämp­nings­om­råde

1 §   Vård­gi­vare som rege­ringen bestäm­mer får för de ända­mål som anges i 2 § ta emot, samla in, för­vara, regi­strera, ana­ly­sera och på annat sätt för­foga över väv­nads­pro­ver från nyfödda barn i en sär­skild bio­bank (PKU-​bio­ban­ken). Det­samma gäl­ler för väv­nads­pro­ver från barn som inte läm­nat sådana pro­ver som nyfödda. Lag (2019:340).

Ända­mål

2 §   Väv­nads­pro­verna i PKU-​bio­ban­ken får använ­das endast för
   1. ana­ly­ser och andra under­sök­ningar för att spåra och dia­gnos­ti­sera sådana sjuk­do­mar som anges i före­skrif­ter med­de­lade enligt 8 § andra styc­ket,
   2. ret­ro­spek­tiv dia­gnostik av andra sjuk­do­mar hos enskilda barn,
   3. epi­de­mi­o­lo­giska under­sök­ningar,
   4. upp­följ­ning, utvär­de­ring och kva­li­tets­säk­ring av verk­sam­he­ten, samt
   5. kli­nisk forsk­ning och utveck­ling.
Lag (2019:340).

2 a §   Har upp­hävts genom lag (2005:1).

Skyl­dig­het att lämna ut pro­ver

3 §   En vård­gi­vare är skyl­dig att med iakt­ta­gande av 3 kap. 2 § lämna ut sådana pro­ver som avses i 1 § för ana­lys och för­va­ring i PKU-​bio­ban­ken.

Regis­ter

4 §   Vård­gi­vare som avses i 1 § får med hjälp av auto­ma­ti­se­rad behand­ling eller annan behand­ling av per­son­upp­gif­ter föra ett sär­skilt regis­ter för scre­e­ning av pro­ver från barn för sådana sjuk­do­mar som anges i före­skrif­ter med­de­lade enligt 8 § andra styc­ket (PKU-​regist­ret).

Vård­gi­va­ren är per­son­upp­gifts­an­sva­rig för regist­ret.
Lag (2019:340).

5 §   PKU-​regist­ret får använ­das endast för de ända­mål som anges i 2 § samt för fram­ställ­ning av sta­tistik.

6 §   För varje prov­gi­vare får endast föl­jande upp­gif­ter regi­stre­ras:
   - moderns namn, per­son­num­mer och hem­ort,
   - gra­vi­di­te­tens längd,
   - prov­gi­va­rens födel­se­tid, födel­se­vikt, kön och per­son­num­mer samt ord­nings­tal vid fler­börd,
   - den enhet inom sjuk­vår­den som tagit pro­vet,
   - analys-​​ och under­sök­nings­re­sul­tat,
   - dia­gnos,
   - upp­gif­ter om behand­ling av dia­gnos­ti­se­rade sjuk­do­mar,
   - upp­gif­ter som kan ha bety­delse för tolk­ning och upp­följ­ning av resul­ta­tet, och
   - upp­gif­ter om infor­ma­tion till och sam­tycke från prov­gi­va­ren eller den­nes vård­nads­ha­vare. Lag (2019:340).

7 §   En vård­gi­vare är skyl­dig att lämna upp­gif­ter enligt 6 § till PKU-​regist­ret när väv­nads­prov tagits på ett barn och bar­nets vård­nads­ha­vare uttryck­li­gen har sam­tyckt till över­läm­nan­det.

Innan vård­nads­ha­va­ren läm­nar sitt sam­tycke ska han eller hon ha infor­me­rats om vilka upp­gif­ter som regi­stre­ras och om ända­må­let med regi­stre­ringen.

Om bar­net har upp­nått en sådan ålder och mog­nad att han eller hon kan ta ställ­ning till frå­gan, gäl­ler det som sägs i första och andra styc­kena om vård­nads­ha­va­ren bar­net självt.
Lag (2019:340).

Bemyn­di­gan­den

8 §   Rege­ringen får med­dela före­skrif­ter om kri­te­rier som ska beak­tas för att en sjuk­dom ska få spå­ras och dia­gnos­ti­se­ras i enlig­het med 2 § 1.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om vilka med­födda sjuk­do­mar som väv­nads­pro­verna i PKU-​bio­ban­ken får använ­das för i enlig­het med 2 § 1. Lag (2019:340).


6 kap. Till­syn och över­kla­gande m.m.

Påfölj­der

1 §   Till böter döms den som upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het
      a) använ­der en bio­bank i strid med 2 kap. 2 §,
      b) för­va­rar väv­nads­pro­ver i en bio­bank i strid med 2 kap. 4 §,
      c) inrät­tar en bio­bank utan att göra en anmä­lan enligt 2 kap. 5 §,
      d) inte ger infor­ma­tion och inhäm­tar sam­tycke enligt 3 kap. 1-3 och 5 §§,
      e) inte för­stör eller avi­den­ti­fi­e­rar väv­nads­pro­ver enligt 3 kap. 6 §,
      f) läm­nar ut väv­nads­pro­ver i strid med 4 kap. 2 §,
      g) läm­nar ut väv­nads­pro­verna i strid med 4 kap. 3 §,
      h) över­lå­ter en bio­bank i strid med 4 kap. 7 §,
      i) använ­der väv­nads­pro­ver i strid med 5 kap 2 §,
      j) inte läm­nar väv­nads­pro­ver enligt 5 kap. 3 §.

I 8 kap. 6 § lagen (2006:351) om gene­tisk integri­tet m.m. finns bestäm­mel­ser om straff för den som i vinst­syfte över­lå­ter bio­lo­giskt mate­rial. Lag (2006:356).

Ska­de­stånd

2 §   Huvud­man­nen för bio­ban­ken ska ersätta en enskild prov­gi­vare för den skada eller kränk­ning av den per­son­liga integri­te­ten som ett för­fa­rande med väv­nads­pro­ver i strid med denna lag har orsa­kat honom eller henne.

Ersätt­nings­skyl­dig­he­ten kan i den utsträck­ning det är skä­ligt jäm­kas, om huvud­man­nen för ban­ken visar att felet inte berodde på honom eller henne. Lag (2018:441).

Till­syn

3 §   Inspek­tio­nen för vård och omsorg utö­var till­syn över att denna lag och före­skrif­ter som har med­de­lats i anslut­ning till lagen följs. Den myn­dig­het som är till­syns­myn­dig­het enligt EU:s data­skydds­för­ord­ning utö­var dock till­syn över den behand­ling som sker av per­son­upp­gif­ter.

Den som bedri­ver verk­sam­het som står under till­syn är skyl­dig att på Inspek­tio­nen för vård och omsorgs begä­ran lämna ut hand­lingar, pro­ver och annat mate­rial som rör verk­sam­he­ten samt att lämna de upp­lys­ningar om verk­sam­he­ten som inspek­tio­nen behö­ver för sin till­syn.

Inspek­tio­nen för vård och omsorg får före­lägga den som bedri­ver verk­sam­he­ten att lämna ut vad som begärs. Ett beslut om före­läg­gande får för­e­nas med vite. Lag (2018:441).

4 §   Inspek­tio­nen för vård och omsorg eller den som inspek­tio­nen för­ord­nar har rätt att inspek­tera verk­sam­het som står under till­syn enligt denna lag.

Den som utför inspek­tion har rätt att få till­träde till områ­den, loka­ler och andra utrym­men som används för verk­sam­he­ten, dock inte bostä­der, och att till­fäl­ligt omhän­derta hand­lingar, pro­ver och annat mate­rial som rör verk­sam­he­ten. Inspek­tio­nen för vård och omsorg får även göra under­sök­ningar och ta pro­ver.

Den vars verk­sam­het inspek­te­ras är skyl­dig att lämna den hjälp som behövs för inspek­tio­nen. Lag (2012:947).

5 §   Den som utför inspek­tion har rätt att få den hjälp av Polis­myn­dig­he­ten som behövs för att inspek­tio­nen ska kunna genom­fö­ras. Lag (2014:762).

6 §   Om Inspek­tio­nen för vård och omsorg får kän­ne­dom om att någon har bru­tit mot en bestäm­melse som gäl­ler verk­sam­het som står under inspek­tio­nens till­syn enligt denna lag, ska inspek­tio­nen vidta åtgär­der för att vinna rät­telse. Om det behövs ska inspek­tio­nen göra anmä­lan till åtal.
Lag (2012:947).

Över­kla­gande m.m.

7 §   Beslut enligt 4 kap. 6 § första styc­ket får över­kla­gas till Inspek­tio­nen för vård och omsorg. Inspek­tio­nens beslut enligt 4 kap. 6 § får inte över­kla­gas.

Inspek­tio­nen för vård och omsorgs övriga beslut får över­kla­gas till all­män för­valt­nings­dom­stol.

Pröv­nings­till­stånd krävs vid över­kla­gande till kam­mar­rät­ten.

Beslut som Inspek­tio­nen för vård och omsorg eller all­män för­valt­nings­dom­stol med­de­lar enligt denna lag gäl­ler ome­del­bart, om inte annat anges i beslu­tet.
Lag (2018:441).

Bemyn­di­gan­den

8 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het rege­ringen bestäm­mer får med­dela när­mare före­skrif­ter om
   - tider för beva­rande av väv­nads­pro­ver i bio­ban­ker, och
   - över­lå­telse och ned­lägg­ning av bio­ban­ker.


Över­gångs­be­stäm­mel­ser

2002:297
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2003.
   2. En bio­bank som inrät­tats innan lagen trä­der i kraft skall, om den skall beva­ras, anmä­las till Soci­al­sty­rel­sen inom två år från lagens ikraft­trä­dande. En anmä­lan skall ligga till grund för regi­stre­ring i Soci­al­sty­rel­sens regis­ter.
   3. Lagen skall tilläm­pas på väv­nads­pro­ver som sam­lats i en bio­bank före lagens ikraft­trä­dande för åtgär­der med pro­verna eller bio­ban­ken efter lagens ikraft­trä­dande. En huvud­man som före utgången av tids­fris­ten i punkt 2 vill avveckla en vid lagens ikraft­trä­dande exi­ste­rande bio­bank skall kunna göra detta utan att iaktta bestäm­mel­serna i 4 kap. 9 §.

2012:947
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juni 2013.
   2. Vid tillämp­ning av 7 a § för­valt­nings­pro­cess­la­gen (1971:291) ska Inspek­tio­nen för vård och omsorg vara den enskil­des mot­part, om inspek­tio­nen efter ikraft­trä­dan­det är behö­rig att hand­lägga den typ av fråga som är före­mål för pröv­ning.
   3. För gär­ningar som avses i 6 kap. 1 § första styc­ket c och h och som har begåtts före ikraft­trä­dan­det gäl­ler 2 kap. 5 § och 4 kap. 7 § i sin äldre lydelse. Lag (2013:274).

2018:148
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2019.
   2. Ett god­kän­nande som har beslu­tats av en nämnd för forsk­nings­e­tik enligt 2 kap. 3 § i den äldre lydel­sen och god­kän­nande och krav som har beslu­tats av en nämnd för forsk­nings­e­tik enligt 3 kap. 5 § i den äldre lydel­sen gäl­ler fort­fa­rande.

2018:1273
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2019 i fråga om 1 kap. 3 §.
   2. Denna lag trä­der i kraft den dag som rege­ringen bestäm­mer i fråga om övriga bestäm­mel­ser.
   3. Rege­ringen får med­dela de över­gångs­be­stäm­mel­ser som behövs i fråga om punk­ten 2.

2021:915
   1. Denna för­ord­ning trä­der i kraft den 31 janu­ari 2022.
   2. Äldre före­skrif­ter ska dock fort­sätta att gälla fram till och med den 31 janu­ari 2025 för ansök­ningar om till­stånd till en kli­nisk läke­me­dels­pröv­ning som har läm­nats in före ikraft­trä­dan­det.
   3. Äldre före­skrif­ter gäl­ler för en kli­nisk läke­me­dels­pröv­ning fram till och med den 31 janu­ari 2025 i det fall ansö­kan om till­stånd till den kli­niska läke­me­dels­pröv­ningen har läm­nats in efter ikraft­trä­dan­det men före den 31 janu­ari 2023, och om spon­sorn har begärt att ansö­kan ska hand­läg­gas enligt äldre före­skrif­ter.

Vik­tiga lagar inom hälso-​​ och sjuk­vårds­rät­ten

Vik­tiga lagar inom hälso-​​ och sjuk­vårds­rät­ten

Hälso-​​ och sjuk­vårds­lag (2017:30)
Pati­ent­sä­ker­hets­lag (2010:659)
JP Info­nets hälso-​​ och sjuk­vårds­rätts­liga tjäns­ter

JP Info­nets hälso-​​ och sjuk­vårds­rätts­liga tjäns­ter

Job­bar du med hälso-​​ och sjuk­vårds­rätt som exemp­le­vis verk­sam­hets­chef eller chefs­sjuk­skö­terska? Eller kanske på ett pri­vat vård­fö­re­tag eller inom elev­häl­san? Oav­sett hit­tar du det juri­diska grund­ma­te­ri­a­let du behö­ver som besluts­un­der­lag i JP Info­nets tjäns­ter. Vi ger dig till­gång till rele­vanta rättskäl­lor och väg­le­dande doku­ment som ger dig ett omfat­tande stöd. Se allt inom hälso-​​ och sjuk­vårds­rätt.