SFS 2010:1877 Varumärkeslag

Marknads- och immaterialrätt

101877.PDF

Källa Regeringskansliets rättsdatabaser m.fl.

Svensk författningssamling

Varumärkeslag;

utfärdad den 9 december 2010.

Enligt riksdagens beslut

1 föreskrivs2 följande.

1 kap. Grundläggande bestämmelser

Lagens tillämpningsområde

Varumärken och andra varukännetecken m.m.

1 §

I denna lag finns bestämmelser om varumärken och andra varukänne-

tecken för varor eller tjänster som tillhandahålls i en näringsverksamhet och
som var och en kan förvärva ensamrätt till.

Lagen innehåller också bestämmelser om särskilda beteckningar på jord-

bruksprodukter och livsmedel som är skyddade i Europeiska unionen.

Kollektiv-, garanti- och kontrollmärken

2 § En förening, ett bolag eller en annan sammanslutning kan förvärva en-
samrätt för sina medlemmar att använda gemensamma varumärken (kollek-
tivmärken) och andra varukännetecken i näringsverksamhet.

En myndighet som meddelar föreskrifter om eller kontrollerar varor eller

tjänster kan förvärva ensamrätt till varumärken (garanti- eller kontrollmär-
ken) och andra varukännetecken för användning för sådana varor eller tjäns-
ter som föreskrifterna eller kontrollerna avser. Detsamma gäller för stiftel-
ser, föreningar, bolag och andra sammanslutningar som fastställer krav för
eller kontrollerar varor eller tjänster.

1 Prop. 2009/10:225, bet. 2010/11:NU6, rskr. 2010/11:55.

2 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/48/EG av den 29 april 2004 om sä-
kerställande av skyddet för immateriella rättigheter (EUT L 195, 2.6.2004, s. 16, Ce-
lex 32004L0048) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/95/EG av den 22
oktober 2008 om tillnärmningen av medlemsstaternas varumärkeslagar (EUT L 299,
8.11.2008, s. 25, Celex 32008L0095).

SFS 2010:1877

Utkom från trycket
den 21 december 2010

SFS 2010:1877

Gemenskapsvarumärken

3 §

Lagen innehåller även vissa bestämmelser om gemenskaps-

varumärken.

Med gemenskapsvarumärken avses varumärken enligt rådets förordning

(EG) nr 207/2009 av den 26 februari 2009 om gemenskapsvarumärken

Vad som kan utgöra ett varumärke

4 §

Ett varumärke kan bestå av alla tecken som kan återges grafiskt, sär-

skilt ord, inbegripet personnamn, samt figurer, bokstäver, siffror och formen
eller utstyrseln på en vara eller dess förpackning, förutsatt att tecknen har
särskiljningsförmåga.

Särskiljningsförmåga

5 §

Ett varukännetecken ska anses ha särskiljningsförmåga om det kan

skilja varor eller tjänster som tillhandahålls i en näringsverksamhet från dem
som tillhandahålls i en annan.

Bristande särskiljningsförmåga kan bero på att ett varukännetecken endast

består av tecken eller benämningar som

1. i handeln visar varans eller tjänstens art, kvalitet, kvantitet, avsedda an-

vändning, värde, geografiska ursprung eller andra egenskaper eller tidpunk-
ten för när varan eller tjänsten är framställd, eller

2. i dagligt språkbruk eller enligt branschens vedertagna handelsbruk

kommit att bli en sedvanlig beteckning för varan eller tjänsten.

Vid bedömningen av om ett varukännetecken har särskiljningsförmåga

ska hänsyn tas till att det kan förvärva förmågan genom användning.

Förvärv av ensamrätt

Ensamrätt genom registrering

6 §

Ensamrätt till varumärken kan förvärvas genom registrering i varumär-

kesregistret enligt 2 kap. Registret förs av Patent- och registreringsverket.

Ensamrätt till varumärken kan också förvärvas genom internationell

registrering enligt 5 kap.

Ensamrätt genom inarbetning

7 §

Ensamrätt till varukännetecken kan förvärvas utan registrering genom

inarbetning.

Ett varukännetecken ska anses inarbetat om det här i landet inom en bety-

dande del av den krets till vilken det riktar sig (omsättningskretsen) är känt
som beteckning för de varor eller tjänster som tillhandahålls under känne-
tecknet. Om varukännetecknet är inarbetat endast inom en del av landet, gäl-
ler ensamrätten endast inom det området.

3 EUT L 78, 24.3.2009, s. 1 (Celex 32009R0207).

SFS 2010:1877

Ensamrätt till näringskännetecken och namn som varukännetecken

8 §

Den som innehar en firma eller ett annat näringskännetecken har ensam-

rätt till kännetecknet som varukännetecken. Om näringskännetecknet är skyd-
dat endast inom en del av landet, gäller ensamrätten endast inom det området.

Den som använder sitt namn som varukännetecken har ensamrätt till kän-

netecknet som varukännetecken, om namnet har särskiljningsförmåga för de
varor eller tjänster som det används för. Om namnet används endast inom en
del av landet, gäller ensamrätten endast inom det området.

Kännetecken som inte kan omfattas av ensamrätt

9 §

Ensamrätt kan inte förvärvas till kännetecken som endast består av en

form som följer av varans art, en form som är nödvändig för att uppnå ett
tekniskt resultat eller en form som ger varan ett betydande värde.

Ensamrättens innebörd

10 §

Ensamrätten till ett varukännetecken enligt 6–8 §§ innebär att ingen

annan än innehavaren, utan dennes tillstånd, i näringsverksamhet får använ-
da ett tecken som är

1. identiskt med varukännetecknet för varor eller tjänster av samma slag,
2. identiskt med eller liknar varukännetecknet för varor eller tjänster av

samma eller liknande slag, om det finns en risk för förväxling, inbegripet ris-
ken för att användningen av tecknet leder till uppfattningen att det finns ett
samband mellan den som använder tecknet och innehavaren av varukänne-
tecknet, eller

3. identiskt med eller liknar ett varukännetecken som här i landet är känt

inom en betydande del av omsättningskretsen, om användningen avser varor
eller tjänster och drar otillbörlig fördel av eller utan skälig anledning är till
skada för varukännetecknets särskiljningsförmåga eller anseende.

Som användning anses
1. att förse varor eller deras förpackningar med tecknet,
2. att bjuda ut varor till försäljning, föra ut dem på marknaden, lagra dem

för dessa ändamål eller bjuda ut eller tillhandahålla tjänster under tecknet,

3. att importera eller exportera varor under tecknet, eller
4. att använda tecknet i affärshandlingar och reklam.

Begränsning av ensamrätten

11 §

Ensamrätten till ett varukännetecken ger inte något självständigt

skydd för en del av kännetecknet som saknar särskiljningsförmåga.

Ensamrätten till ett varukännetecken hindrar inte att någon annan, när det

sker i enlighet med god affärssed, i näringsverksamhet använder

1. sin firma, sitt namn eller sin adress,
2. uppgifter om varans eller tjänstens art, kvalitet, kvantitet, avsedda an-

vändning, värde, geografiska ursprung eller andra egenskaper eller tidpunk-
ten för när varan eller tjänsten är framställd, eller

3. varukännetecknet, om det är nödvändigt för att ange varans eller tjäns-

tens avsedda ändamål, särskilt när det rör sig om tillbehör eller reservdelar.

SFS 2010:1877

Ensamrätten till ett kollektiv-, garanti- eller kontrollmärke hindrar inte att

någon annan i näringsverksamhet använder sig av tecken eller benämningar
som anger geografiskt ursprung, om det sker i enlighet med god affärssed.
Ensamrätten till ett sådant märke hindrar inte att den som har rätt att använda
ett geografiskt namn gör detta.

Konsumtion av ensamrätten

12 §

Ensamrätten till ett varukännetecken hindrar inte att någon annan än

innehavaren använder kännetecknet för varor som innehavaren, eller någon
med innehavarens samtycke, fört ut under varukännetecknet på marknaden
inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.

Första stycket gäller inte när varornas skick förändrats eller försämrats se-

dan de förts ut på marknaden eller när det finns någon annan skälig grund för
innehavaren att motsätta sig användningen.

Kolliderande rättigheter

Företrädesrätt

13 §

Gör flera anspråk på ensamrätt till varukännetecken som är identiska

eller liknar varandra på det sätt som anges i 10 §, ska den ha företräde som har
tidigaste grund för sitt anspråk, om inte annat följer av 14 eller 15 §.

Verkan av passivitet (registrerade varumärken)

14 §

Rätten till ett registrerat varumärke ska gälla vid sidan av en äldre rätt

till ett varukännetecken som är identiskt eller likartat på det sätt som anges i
10 §, om

1. ansökan om registrering gjorts i god tro, och
2. innehavaren av den äldre rätten har känt till och funnit sig i att det yngre

varumärket efter registreringsdagen har använts här i landet fem år i följd.

Om varumärket har använts endast för en del av de varor eller tjänster som

det är registrerat för, ska rätten gälla endast för dessa varor eller tjänster.

Verkan av passivitet (inarbetade varukännetecken)

15 §

Rätten till ett inarbetat varukännetecken ska gälla vid sidan av en äld-

re rätt till ett varukännetecken som är identiskt eller likartat på det sätt som
anges i 10 §, om innehavaren av den äldre rätten inte inom rimlig tid vidtagit
åtgärder för att hindra användningen av det yngre kännetecknet.

Samexistens

16 §

I de fall som avses i 14 och 15 §§ hindrar inte rätten till det yngre varu-

kännetecknet användningen av det äldre.

På yrkande av någon av parterna, får en domstol i de fall som avses i 15 §

om det är skäligt besluta att ett av kännetecknen, eller båda, endast får an-
vändas på särskilt sätt, såsom i ett visst utförande eller med tillägg av ortsan-

SFS 2010:1877

givelse eller innehavarens namn. Ett sådant beslut får dock inte avse ett re-
gistrerat varumärke.

Uppgiftsskyldighet

17 §

Vid utgivning av lexikon, handböcker eller andra liknande tryckta

skrifter är skriftens författare, utgivare eller förläggare, på begäran av den
som innehar ett registrerat varumärke, skyldig att se till att varumärket inte
återges i skriften utan att det framgår att varumärket är skyddat genom re-
gistrering. Detsamma gäller om en sådan skrift görs tillgänglig elektroniskt
av någon som avses i 1 kap. 9 § yttrandefrihetsgrundlagen.

Den som inte följer en begäran enligt första stycket är skyldig att med-

verka till att en rättelse offentliggörs på det sätt och i den omfattning som är
skäligt samt att bekosta detta.

2 kap. Nationell registrering av varumärken

Ansökan om registrering

Ansökans innehåll

1 §

Den som vill registrera ett varumärke ska ansöka om detta hos Patent-

och registreringsverket. Ansökan ska innehålla

1. uppgifter om sökandens namn eller firma och adress,
2. uppgifter om ombuds namn och adress,
3. en tydlig återgivning av varumärket, och
4. en förteckning över de varor eller tjänster som varumärket avser och

vilka klasser dessa tillhör (varu- eller tjänsteförteckning).

En ansökan om registrering av ett kollektiv-, garanti- eller kontrollmärke

ska dessutom innehålla uppgifter om de villkor som gäller för att varumärket
ska få användas.

Sökanden ska betala föreskriven ansökningsavgift.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar när-

mare föreskrifter om ansökningsförfarandet.

Ändring av ansökan

2 §

En sökande får göra sådana oväsentliga ändringar i det sökta varumär-

ket som inte påverkar helhetsintrycket. Vidare får sökanden begränsa varu-
eller tjänsteförteckningen i ansökan.

Delning av ansökan

3 §

En ansökan som avser flera varor eller tjänster får delas i två eller flera

ansökningar som varorna eller tjänsterna fördelas på. Ansökningarna ska an-
ses ha samma ingivningsdag och prioritet som den ursprungliga ansökan.

Allmänna registreringsvillkor

4 §

Ett varumärke får inte registreras om det endast består av en form som

följer av varans art, en form som är nödvändig för att uppnå ett tekniskt re-
sultat eller en form som ger varan ett betydande värde.

SFS 2010:1877

5 §

Ett varumärke som ska registreras måste ha särskiljningsförmåga för

de varor eller tjänster som det avser.

6 §

Tecken eller benämningar, som i näringsverksamhet används för att

ange varornas eller tjänsternas geografiska ursprung får registreras som kol-
lektiv-, garanti- eller kontrollmärken även om de enligt 1 kap. 5 § andra
stycket 1 saknar särskiljningsförmåga.

Hinder mot registrering på grund av hänsyn till allmänna intressen

7 §

Ett varumärke får inte registreras om det

1. strider mot lag eller annan författning eller mot goda seder eller allmän

ordning,

2. är ägnat att vilseleda allmänheten i fråga om varans eller tjänstens art,

kvalitet, geografiska ursprung eller någon annan omständighet, eller

3. utan tillstånd innehåller en sådan statlig eller internationell beteckning

eller ett sådant kommunalt vapen som enligt lag eller annan författning inte
får användas obehörigen som varumärke, eller något som lätt kan förväxlas
med en sådan beteckning eller ett sådant vapen.

Ett varumärke får inte heller registreras om märket innehåller eller består

av något som är ägnat att uppfattas som en geografisk ursprungsbeteckning
för vin eller spritdrycker och det avser vin eller spritdrycker av annat ur-
sprung.

Hinder mot registrering på grund av andra rättigheter

8 §

Ett varumärke får inte registreras om det

1. är identiskt med ett äldre varukännetecken för varor eller tjänster av

samma slag,

2. är identiskt med eller liknar ett äldre varukännetecken för varor eller

tjänster av samma eller liknande slag, om det finns en risk för förväxling, in-
begripet risken för att användningen av varumärket leder till uppfattningen
att det finns ett samband mellan den som använder varumärket och inneha-
varen av varukännetecknet,

3. är identiskt med eller liknar ett äldre varukännetecken som är känt inom

en betydande del av omsättningskretsen, och användningen av varumärket
skulle dra otillbörlig fördel av eller utan skälig anledning vara till skada för
varukännetecknets särskiljningsförmåga eller anseende, eller

4. kan förväxlas med ett kännetecken som användes här i landet eller i ut-

landet av någon annan vid tidpunkten för ansökan och som fortfarande an-
vänds, om sökanden var i ond tro vid tidpunkten för ansökan.

Med ett varukännetecken avses i första stycket 1–3
1. ett varumärke som är registrerat enligt detta kapitel,
2. ett varumärke som är registrerat genom en internationell varumärkesre-

gistrering som enligt 5 kap. fått giltighet i Sverige,

3. ett varukännetecken som är inarbetat, om det inarbetade skyddet gäller

inom en väsentlig del av landet, samt

4. ett gemenskapsvarumärke.

SFS 2010:1877

9 §

De hinder för registrering av varumärken som anges i 8 § första stycket

1–3 gäller på motsvarande sätt i fråga om

1. en registrerad firma som används i näringsverksamhet, och
2. ett sådant namn eller ett sådant annat näringskännetecken än en regist-

rerad firma som är skyddat enligt 1 kap. 8 §, om skyddet gäller inom en vä-
sentlig del av landet.

10 §

Ett varumärke får inte registreras om det innehåller eller består av

1. något som är ägnat att uppfattas som någon annans firma,
2. något som är ägnat att uppfattas som någon annans egenartade efter-

namn, allmänt kända konstnärsnamn eller likartat namn, om användningen
av märket skulle medföra en nackdel för bäraren av namnet och om namnet
uppenbarligen inte syftar på någon sedan länge avliden,

3. en bild av någon annan som uppenbarligen inte syftar på någon sedan

länge avliden, eller

4. något som kränker någon annans upphovsrätt till ett litterärt eller konst-

närligt verk eller någon annans rätt till en fotografisk bild eller ett mönster.

11 §

Bestämmelserna i 8–10 §§ utgör inte hinder mot registrering, om den

som innehar den äldre rättigheten medger registreringen.

Undantag för en del av ett varumärke från skydd

12 §

Om ett varumärke innehåller en beståndsdel som inte kan registreras

ensam för sig, och det finns en uppenbar risk för att registreringen av märket
leder till ovisshet om ensamrättens omfattning, får denna beståndsdel ut-
tryckligen undantas från skyddet vid registreringen.

Om beståndsdelen senare uppfyller kraven för registrering, får delen eller

varumärket i sin helhet registreras efter ny ansökan utan sådant undantag
som avses i första stycket.

Varu- och tjänsteklasser

13 §

Varumärken registreras i en eller flera klasser av varor eller tjänster.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar när-
mare föreskrifter om indelningen i klasser.

Prioritet

14 §

En ansökan om registrering av ett varumärke i Sverige ska, i förhål-

lande till andra ansökningar eller till användning som skett av andra varu-
kännetecken, anses gjord samtidigt med en ansökan om registrering av varu-
märket som sökanden, eller någon som har överlåtit sin rätt till sökanden,
först gjort i ett annat land, om förutsättningarna i andra–fjärde styckena är
uppfyllda.

Den tidigare ansökan ska ha gjorts i
1. ett annat land som är anslutet till Pariskonventionen den 20 mars 1883

för industriellt rättsskydd (SÖ 1970:60),

2. en stat som är ansluten till eller ett område som är anslutet till avtalet

om upprättande av världshandelsorganisationen (SÖ 1995:30), eller

SFS 2010:1877

3. en annan stat eller ett annat område, om svenska ansökningar ger rätt

till motsvarande prioritet där, och om lagstiftningen där i huvudsak stämmer
överens med Pariskonventionen.

Ansökan om registrering av varumärket i Sverige ska göras inom sex må-

nader från det att ansökan gjordes i det andra landet eller området.

En sökande som vill ha prioritet ska begära det innan varumärket har

registrerats. Sökanden ska lämna uppgifter om

1. vem som gjorde den tidigare ansökan,
2. var och när den tidigare ansökan gjordes, och
3. den tidigare ansökans nummer, så snart det är möjligt.

15 §

Patent- och registreringsverket får förelägga sökanden att inom en

viss tid styrka rätten till prioritet genom att ge in

1. ett bevis om sökandens namn och om ingivningsdagen, utfärdat av den

myndighet som har mottagit den tidigare ansökan, och

2. en av samma myndighet styrkt kopia av ansökan och, i förekommande

fall, en bild som visar varumärket.

Den förelagda tiden får inte löpa ut tidigare än tre månader från ingivandet

av ansökan om registrering av varumärket i Sverige.

Följer sökanden inte föreläggandet, gäller inte rätten till prioritet. Sökan-

den ska upplysas om detta i föreläggandet.

16 §

En ansökan om registrering av ett varumärke ska i förhållande till an-

dra ansökningar eller till användning som skett av andra varukännetecken
anses gjord första gången varumärket använts för en vara eller tjänst i sam-
band med visning på en internationell utställning enligt konventionen den
22 november 1928 om internationella utställningar (SÖ 1996:30), om förut-
sättningarna i andra och tredje styckena är uppfyllda.

Ansökan om registrering av varumärket ska göras inom sex månader efter

det att varumärket första gången användes på utställningen.

En sökande som vill ha prioritet ska begära det innan varumärket har

registrerats samt visa när varumärket användes på utställningen. Sökanden

ska då också ge in de handlingar som sökanden vill åberopa för att visa att
utställningen var sådan som avses i första stycket.

Handläggningen av en ansökan om registrering

Prövningen av ansökan

17 §

Uppfyller ansökan inte kraven i 1 § första och andra styckena och 2 §

eller finns det något hinder mot registrering enligt 4–10 §§, ska Patent- och
registreringsverket förelägga sökanden att avhjälpa bristerna eller att yttra
sig inom en viss tid. I föreläggandet ska det upplysas om att ansökan kan
komma att avskrivas, om sökanden inte svarar i rätt tid. Har sökanden inte
betalat ansökningsavgiften, ska verket förelägga sökanden att betala avgif-
ten. I föreläggandet ska det upplysas om att ansökan kan komma att avskri-
vas, om sökanden inte betalar i rätt tid.

Svarar sökanden inte i rätt tid på ett föreläggande enligt första stycket,

eller underlåter sökanden att betala ansökningsavgiften efter föreläggande
om att betala den, får Patent- och registreringsverket avskriva ansökan.

SFS 2010:1877

18 §

Finns det en brist eller ett hinder enligt 17 § första stycket första

meningen även efter det att sökanden har yttrat sig, ska ansökan helt eller

delvis avslås, om det inte finns skäl att förelägga sökanden på nytt.

Avskrivning vid återkallelse

19 §

Återkallar sökanden ansökan, ska ärendet avskrivas.

Återupptagande av en avskriven ansökan

20 §

Patent- och registreringsverket ska återuppta en ansökan som avskri-

vits enligt 17 § andra stycket, om sökanden inom två månader efter utgången
av förelagd tid kompletterar eller ändrar sin ansökan.

Sökanden ska betala föreskriven återupptagningsavgift.

Överföring av ansökan på grund av bättre rätt

21 §

Om någon påstår inför Patent- och registreringsverket att han eller

hon har bättre rätt till varumärket än sökanden, och saken är oviss, får verket
förelägga honom eller henne att väcka talan vid domstol inom en viss tid.
Om talan inte väcks i tid, får påståendet lämnas utan avseende vid den fort-
satta prövningen av ansökan. Föreläggandet ska innehålla en upplysning om
detta.

Pågår ett mål om bättre rätt till varumärket vid domstol, får Patent- och re-

gistreringsverket förklara ärendet om registrering vilande till dess att målet
avgjorts slutligt.

22 §

Om någon visar inför Patent- och registreringsverket att han eller hon

har bättre rätt till varumärket än sökanden, ska verket på yrkande överföra
ansökan på honom eller henne. Den som ansökan överförs på ska betala ny
ansökningsavgift.

Ansökan får inte ändras, avskrivas, avslås eller bifallas förrän yrkandet

har prövats slutligt.

Registrering

23 §

Om ansökan om registrering av ett varumärke uppfyller de krav som

avses i 1 § första–tredje styckena och 2 § och det inte finns något hinder mot
registrering enligt 4–10 §§, ska Patent- och registreringsverket föra in varu-
märket i varumärkesregistret. Beslutet ska kungöras.

Om en ansökan har avslagits delvis, ska varumärket föras in i varumärkes-

registret och kungöras för återstående varor eller tjänster när beslutet har
vunnit laga kraft.

När ett kollektiv-, garanti- eller kontrollmärke registreras ska också upp-

gifter om de villkor som gäller för att varumärket ska få användas föras in i
registret och kungöras.

SFS 2010:1877

Invändning

Tidsfrist för invändning och invändningens innehåll

24 §

När Patent- och registreringsverket har kungjort en registrering av ett

varumärke får invändning göras mot den. Invändningen ska ha kommit in till
verket inom tre månader från kungörelsedagen. Om invändningen inte har
kommit in i rätt tid, ska den avvisas.

Invändningen ska innehålla
1. uppgifter om invändarens namn eller firma och adress,
2. uppgifter om ombuds namn och adress,
3. uppgift om den registrering som invändningen avser, och
4. uppgift om de omständigheter som åberopas till grund för invändning-

en.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar när-

mare föreskrifter om invändningsförfarandet.

Brister i invändningen

25 §

Om invändningen är så bristfällig att den inte kan läggas till grund för

en prövning av ärendet, ska Patent- och registreringsverket förelägga invän-
daren att avhjälpa bristerna inom en viss tid. Följs inte föreläggandet, ska

invändningen avvisas. Invändaren ska upplysas om detta i föreläggandet.

Underrättelse om invändningen

26 §

Patent- och registreringsverket ska underrätta innehavaren av det

registrerade varumärket om invändningen och ge denne tillfälle att yttra sig

inom en viss tid.

Om det är uppenbart att invändningen är ogrundad, ska den genast avslås.

Prövning av en återkallad invändning

27 §

Återkallas invändningen, får invändningsförfarandet ändå fullföljas

om det finns särskilda skäl. Invändningsförfarandet får dock inte fullföljas
om det till grund för invändningen endast har åberopats hinder som avses i
8–10 §§.

Beslut om invändningen

28 §

Har en invändning gjorts ska Patent- och registreringsverket, om det

finns något hinder som avses i 4–10 §§ mot registreringen, häva registre-
ringen helt eller delvis.

En invändning som helt eller delvis grundas på ett hinder som avses i 8–

10 §§ ska avslås i motsvarande utsträckning om den har gjorts av någon som
inte invänder i eget intresse och innehavaren av det registrerade varumärket
begär det.

Om registreringen på grund av en invändning har hävts helt eller delvis,

ska registreringen avföras ur varumärkesregistret i motsvarande utsträckning
när avgörandet har vunnit laga kraft. Beslutet ska kungöras.

SFS 2010:1877

Ändringar i ett registrerat varumärke

Oväsentliga ändringar i ett registrerat varumärke

29 §

På ansökan av innehavaren av ett registrerat varumärke får det i varu-

märkesregistret göras sådana oväsentliga ändringar i varumärket som inte
påverkar helhetsintrycket.

Den som ansöker om ändring i ett varumärke ska betala föreskriven av-

gift.

När ett registrerat varumärke ändras ska detta antecknas i varumärkes-

registret och kungöras.

Delning av en registrering

30 §

En registrering av ett varumärke som avser flera varor eller tjänster

får delas i två eller flera registreringar som varorna eller tjänsterna fördelas
på. Registreringarna ska anses ha samma ingivningsdag och prioritet som
den ursprungliga registreringen

Ändring av villkor för användning av kollektiv-, garanti- eller
kontrollmärken

31 §

Om det efter registreringen görs någon ändring av de villkor som gäl-

ler för att ett kollektiv-, garanti- eller kontrollmärke ska få användas, ska
innehavaren anmäla detta till Patent- och registreringsverket.

De ändrade villkoren ska föras in i varumärkesregistret och kungöras.

Registreringens varaktighet

32 §

Registreringen gäller från den dag då ansökan om registrering kom in

till Patent- och registreringsverket och i tio år från registreringsdagen.

Förnyelse av en registrering

33 §

Registreringen kan förnyas varje gång för en period om tio år räknat

från utgången av föregående registreringsperiod. En ansökan om förnyelse
ska ha kommit in till Patent- och registreringsverket tidigast ett år före och
senast sex månader efter registreringsperiodens utgång.

Den som ansöker om förnyelse ska betala föreskriven förnyelseavgift. En

inbetalning av förnyelseavgiften som görs inom den frist som anges i första
stycket ska anses utgöra en ansökan om förnyelse.

Ett beslut att förnya en registrering ska föras in i varumärkesregistret och

kungöras.

34 §

Om det inte framgår vilken varumärkesregistrering som ansökan om

förnyelse avser eller om förnyelseavgiften inte har betalats, ska Patent- och
registreringsverket förelägga sökanden att avhjälpa bristerna. I föreläggandet
ska det finnas en upplysning om att ansökan kan komma att avskrivas om sö-
kanden inte svarar i rätt tid.

Svarar sökanden inte i rätt tid på ett föreläggande enligt första stycket, el-

ler underlåter sökanden att betala förnyelseavgift efter föreläggande om att

SFS 2010:1877

betala den, får Patent- och registreringsverket avskriva ansökan. Finns det en
brist enligt första stycket även efter det att sökanden har yttrat sig, ska ansö-
kan om förnyelse avslås, om det inte finns skäl att förelägga sökanden på
nytt.

Patent- och registreringsverket ska återuppta en ansökan som avskrivits

enligt andra stycket, om sökanden inom två månader efter utgången av före-
lagd tid kompletterar sin ansökan. Sökanden ska betala föreskriven återupp-
tagningsavgift.

Avförande av registrering

35 § Om innehavaren inte förnyar registreringen eller om han eller hon be-
gär att den ska tas bort helt eller delvis, ska registreringen avföras ur varu-
märkesregistret i motsvarande utsträckning. Beslutet ska kungöras.

3 kap. Hävning av registrering

Grunder för hävning

Allmänna grunder

1 §

En registrering av ett varumärke får hävas om

1. märket har registrerats i strid mot denna lag,
2. registreringen fortfarande strider mot lagen, och
3. rätten till märket ändå inte får bestå enligt 1 kap. 14 eller 15 §.
En registrering får vidare hävas om
1. varumärket, till följd av innehavarens handlande eller passivitet, i han-

deln har blivit en allmän beteckning för sådana varor eller tjänster som
registreringen avser,

2. varumärket har kommit att strida mot lag eller annan författning eller

mot goda seder eller allmän ordning, eller

3. varumärket har blivit ägnat att vilseleda allmänheten i fråga om varans

eller tjänstens art, kvalitet, geografiska ursprung eller någon annan omstän-
dighet och detta är en följd av det bruk innehavaren eller någon med hans
eller hennes samtycke gjort av märket för sådana varor eller tjänster som det
är registrerat för.

I de fall som avses i första stycket får registreringen inte hävas på den

grunden att det enligt 2 kap. 8 § finns ett hinder mot den, om hindret utgörs
av ett äldre registrerat varumärke och det äldre märket inte uppfyller kraven
på användning enligt 2 §.

Underlåten användning

2 §

En registrering av ett varumärke får hävas om innehavaren inte har

gjort verkligt bruk av märket i Sverige för de varor eller tjänster som det
registrerats för inom fem år från den dag då frågan om registrering slutligt
har avgjorts eller inom en period av fem år i följd. Registreringen får dock
inte hävas på grund av underlåten användning om det finns giltiga skäl till att
varumärket inte har använts.

SFS 2010:1877

Med sådant bruk som avses i första stycket likställs
1. att varumärket används i en annan form än den registrerade, om avvi-

kelsen avser endast detaljer som inte förändrar märkets särskiljnings-
förmåga, och

2. att varor eller deras emballage har försetts med varumärket här i landet

endast för exportändamål.

Med att ett varumärke används av innehavaren likställs att varumärket an-

vänds av någon annan med innehavarens samtycke.

Registreringen får inte hävas om varumärket har använts under tiden mel-

lan utgången av femårsperioden och ingivandet av ansökan om hävning av
registreringen. Användning som påbörjas eller återupptas efter femårs-
periodens utgång och inom tre månader före ingivandet av ansökan om häv-
ning ska dock lämnas utan avseende, om förberedelserna för att påbörja eller
återuppta användningen vidtogs efter det att innehavaren fått kännedom om
att en ansökan om hävning kunde komma att göras.

Kollektiv-, garanti- och kontrollmärken

3 §

En registrering av ett kollektiv-, garanti- eller kontrollmärke får hävas,

förutom på de grunder som anges i 1 eller 2 §, om

1. villkoren för användning av märket har ändrats och innehavaren inte

har anmält detta till Patent- och registreringsverket enligt 2 kap. 31 §, eller

2. märket har använts på ett sätt som inte är förenligt med villkoren för an-

vändningen och innehavaren inte har vidtagit rimliga åtgärder för att förhin-
dra den användningen.

Partiell hävning

4 §

Om det finns grund för hävning av en registrering endast för en del av

de varor eller tjänster som ett varumärke har registrerats för, ska registre-
ringen hävas för dessa varor eller tjänster.

Tillvägagångssätt

5 §

Den som vill inleda ett förfarande för att häva en registrering kan föra

talan vid domstol, eller ansöka om hävning av registreringen hos Patent- och
registreringsverket enligt 6–19 §§ (administrativ hävning). I 2 kap. 28 §
finns det bestämmelser om att en registrering av ett varumärke får hävas ef-
ter det att någon gjort en invändning mot registreringen.

Ett förfarande för att häva en registrering med stöd av 1 § andra stycket, 2,

3 eller 4 § eller 2 kap. 4, 5 eller 7 § får också inledas av en myndighet. Re-
geringen meddelar föreskrifter om vilken myndighet som får göra detta.

Administrativ hävning

Ansökans innehåll

6 §

En ansökan om administrativ hävning ska innehålla

1. uppgifter om parterna i den utsträckning som anges i 33 kap. 1 § rätte-

gångsbalken,

SFS 2010:1877

2. ett yrkande om hävning och uppgift om den registrering som yrkandet

avser, och

3. en redogörelse för de omständigheter som åberopas till grund för yrkan-

det om hävning.

En sökande ska betala föreskriven ansökningsavgift.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar när-

mare föreskrifter om vad ansökan i övrigt ska innehålla.

Brister i ansökan

7 §

Är ansökan så bristfällig att den inte kan läggas till grund för handlägg-

ning av ärendet, ska Patent- och registreringsverket förelägga sökanden att
avhjälpa bristerna inom en viss tid. Detsamma gäller om sökanden inte har
betalat ansökningsavgiften.

Följer sökanden inte föreläggandet, ska ansökan avvisas. Sökanden ska

upplysas om detta i föreläggandet.

Ansökan ska också avvisas om den avser någon annan åtgärd än hävning

av en registrering eller om det finns något annat hinder mot att den tas upp
till prövning.

Avskrivning vid återkallelse

8 §

Återkallar sökanden ansökan, ska ärendet avskrivas.

Ogrundad ansökan

9 §

Om det kan antas att ansökan är ogrundad, ska ansökan behandlas som

om innehavaren har bestritt den. I sådant fall ska 13 § tillämpas.

Föreläggande för innehavaren att yttra sig

10 §

Tar Patent- och registreringsverket upp ansökan till prövning, ska

verket förelägga innehavaren av registreringen att yttra sig inom en viss tid
från det att ansökan delgavs innehavaren.

I föreläggandet ska innehavaren uppmanas att
1. ange om ansökan medges eller bestrids och, om ansökan bestrids, skä-

len för bestridandet, och

2. lämna de uppgifter om sig själv som avses i 33 kap. 1 § första–tredje

styckena rättegångsbalken, i den utsträckning uppgifterna i ansökan är ofull-
ständiga eller felaktiga.

I föreläggandet ska det upplysas om att ärendet kan komma att avgöras

även om innehavaren inte svarar. Regeringen eller den myndighet som re-
geringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om vad föreläggandet i
övrigt ska innehålla.

Delgivning av föreläggandet

11 §

Föreläggandet enligt 10 § ska delges innehavaren. Delgivningen ska

ske på det sätt som enligt rättegångsbalken gäller för delgivning av stämning
i tvistemål.

SFS 2010:1877

En kopia av ansökningshandlingarna ska fogas till föreläggandet när

handlingarna innehåller något utöver vad som framgår av föreläggandet.

Ska sökanden se till att delgivning sker, tillämpas 32 kap. 2 § rättegångs-

balken.

12 §

Har Patent- och registreringsverket inte kunnat delge föreläggandet,

ska verket pröva om försöken till delgivning ska fortsätta eller om sökanden
ska erbjudas att själv se till att delgivning sker. Hänsyn ska tas till det arbete
och den kostnad som dittills har lagts ned på delgivningen, förutsättningarna
för att fortsatta försök ska lyckas samt omständigheterna i övrigt. Antar sö-
kanden inte erbjudandet, ska ansökan avvisas.

Ska sökanden se till att delgivning sker, tillämpas 32 kap. 2 § rättegångs-

balken.

Överlämnande till tingsrätt

13 §

Om innehavaren i rätt tid bestrider ansökan helt eller delvis, ska Pa-

tent- och registreringsverket underrätta sökanden om detta. Vill sökanden
vidhålla sitt yrkande, kan han eller hon begära att ärendet eller, om bestri-
dandet avser endast en del av yrkandet, ärendet i den bestridda delen ska
överlämnas till tingsrätt.

En begäran om överlämnande ska ha kommit in till Patent- och registre-

ringsverket inom en månad från den dag då underrättelsen om bestridandet
sändes till sökanden. I sin begäran ska sökanden ange de omständigheter och
de bevis som åberopas, samt ange vad som ska styrkas med varje bevis.
Sökanden ska samtidigt ge in de skriftliga bevis och andra handlingar som
åberopas.

Har sökanden begärt överlämnande i rätt tid, ska Patent- och registrerings-

verket överlämna ärendet till en tingsrätt som enligt vad handlingarna visar
är behörig. Har sökanden inte begärt överlämnande i rätt tid, ska ärendet av-
skrivas i den del det är bestritt.

14 §

En underrättelse om att innehavaren har bestritt ansökan enligt 13 §

första stycket ska innehålla en upplysning om

1. att sökanden kan begära överlämnande till tingsrätt,
2. inom vilken tid en sådan begäran ska ges in,
3. vad en sådan begäran ska innehålla, och
4. vad som i övrigt anges i 13 §.

Hävning av registreringen

15 §

Har innehavaren inte bestritt ansökan i rätt tid, ska Patent- och regist-

reringsverket häva registreringen i enlighet med ansökan. Har innehavaren
bestritt endast en del av ansökan, ska verket häva registreringen i den obe-
stridda delen.

Återvinning

16 § Innehavaren av en registrering som hävts enligt 15 § får ansöka om
återvinning. En sådan ansökan ska ha kommit in till Patent- och registre-
ringsverket inom en månad från dagen för beslutet.

SFS 2010:1877

Har innehavaren ansökt om återvinning i rätt tid, ska Patent- och registre-

ringsverket överlämna ärendet till en tingsrätt som enligt vad handlingarna
visar är behörig. I annat fall ska verket avvisa ansökan.

Underrättelser

17 §

Underrättelse om hävning ska sändas till sökanden och innehavaren.

Avvisas en ansökan om hävning, ska Patent- och registreringsverket un-

derrätta sökanden om detta. Avvisas en ansökan om återvinning, ska verket
underrätta innehavaren om detta. Meddelar verket något annat beslut som
innebär att ärendet avgörs, ska både sökanden och innehavaren underrättas
om beslutet, om det inte är uppenbart onödigt.

Rättskraft

18 §

Sedan tiden för ansökan om återvinning löpt ut, har ett beslut om häv-

ning enligt 15 § rättskraft i enlighet med vad som gäller för en dom i ett tvis-
temål som har vunnit laga kraft.

Den fortsatta handläggningen vid tingsrätten

19 §

Om ett ärende har överlämnats till en tingsrätt, ska talan anses väckt

när ansökan om administrativ hävning kom in till Patent- och registrerings-
verket. De handlingar som sökanden gett in ska anses som stämningsansö-
kan. Stämning ska anses utfärdad när rätten beslutar om målets handlägg-
ning.

20 §

Om en tingsrätt, som får ett mål från Patent- och registreringsverket

eller från en annan tingsrätt, finner att det inte framgår av handlingarna att
tingsrätten är behörig att handlägga målet, ska rätten överlämna målet till en
annan tingsrätt som kan vara behörig. Tingsrättens beslut om överlämnande
får inte överklagas.

Avförande av registrering

21 §

Om registreringen av ett varumärke har hävts helt eller delvis av Pa-

tent- och registreringsverket enligt 15 § eller av en domstol, ska registre-
ringen avföras ur varumärkesregistret i motsvarande utsträckning när avgö-
randet har vunnit laga kraft. Beslutet ska kungöras.

4 kap. Registrering såsom i hemlandet och ombud för utländska
sökande och innehavare

Registrering såsom i hemlandet

1 §

Är sökandens hemland en stat som är ansluten till Pariskonventionen

den 20 mars 1883 för industriellt rättsskydd, eller en stat som är ansluten el-
ler ett område som är anslutet till avtalet om upprättande av världshandelsor-
ganisationen, ska ett varumärke som är registrerat för sökanden i hemlandet
registreras i Sverige såsom det är registrerat där, om det inte finns hinder en-
ligt 2 §.

SFS 2010:1877

Är sökandens hemland någon annan stat eller något annat område än som

avses i första stycket, ska ett varumärke som är registrerat för sökanden i
hemlandet registreras i Sverige såsom det är registrerat där, om

1. motsvarande rätt ges i fråga om en svensk registrering i den staten eller

i det området,

2. där gällande lagstiftning i huvudsak överensstämmer med Pariskonven-

tionen, och

3. det inte finns hinder enligt 2 §.
En sökande som begär registrering enligt denna paragraf ska visa att varu-

märket är registrerat för sökanden i hemlandet för de varor eller tjänster som
ansökan omfattar. Detsamma gäller vid förnyelse av ett varumärke som
registrerats enligt denna paragraf.

2 §

Ett varumärke får inte registreras enligt 1 § om det helt saknar särskilj-

ningsförmåga eller om det finns något hinder mot registrering enligt 2 kap.
4 §, 5 § andra stycket och 6–11 §§.

Ett varumärke som har registrerats enligt 1 §, men som annars inte skulle

ha kunnat registreras här i landet, har inte skydd på grund av registreringen i
vidare mån eller för längre tid än det har i innehavarens hemland.

Ombud och delgivning

Ombud för den som ansöker om varumärkesregistrering

3 §

Patent- och registreringsverket får förelägga en sökande, som varken

har hemvist i Sverige eller bedriver näringsverksamhet som har etablerats
här, att utse och till verket anmäla ett ombud med behörighet att ta emot del-
givning i ärendet och med hemvist här i landet.

Om sökanden inte följer föreläggandet, får delgivning ske genom att

handlingen sänds med posten till sökanden under dennes senaste kända
adress. Delgivning ska anses ha skett när detta har gjorts. Sökanden ska i fö-
reläggandet upplysas om följden av att föreläggandet inte följs.

Ombud för en innehavare av en varumärkesregistrering

4 §

En innehavare av en varumärkesregistrering, som varken har hemvist i

Sverige eller bedriver näringsverksamhet som har etablerats här, ska ha ett
ombud som har hemvist här i landet. Ombudet ska ha behörighet att för inne-
havaren ta emot delgivning av stämning, kallelser och andra handlingar i
mål och ärenden om varumärket med undantag av stämning i brottmål och
av föreläggande för part att infinna sig personligen inför domstol. Ombudet
ska anmälas till Patent- och registreringsverket och antecknas i varumärkes-
registret.

Om innehavaren inte har anmält något ombud, får delgivning i stället ske

genom att den handling som ska delges sänds till innehavaren under den i
varumärkesregistret antecknade adressen. Om någon fullständig adress inte
är antecknad i registret, får delgivning ske genom att handlingen hålls till-
gänglig hos Patent- och registreringsverket och ett meddelande om detta och
om handlingens huvudsakliga innehåll kungörs. Delgivning ska anses ha
skett när detta har gjorts.

SFS 2010:1877

5 kap. Internationell varumärkesregistrering

Vad som avses med internationell varumärkesregistrering

1 §

Med en internationell varumärkesregistrering avses en registrering av

ett varumärke som den internationella byrån hos Världsorganisationen för
den intellektuella äganderätten (Internationella byrån) har gjort i det interna-
tionella varumärkesregistret enligt protokollet den 27 juni 1989 till Madrid-
överenskommelsen den 14 april 1891 om den internationella registreringen
av varumärken (SÖ 1994:82).

Patent- och registreringsverket är varumärkesmyndighet i Sverige i ären-

den om internationell varumärkesregistrering.

Ansökan om internationell varumärkesregistrering

Vem som får ansöka om internationell varumärkesregistrering

2 §

Den som innehar eller har ansökt om en svensk varumärkes-

registrering, och som är svensk medborgare, har hemvist i Sverige eller be-
driver näringsverksamhet som har etablerats här får ansöka om internationell
registrering av varumärket.

Var ansökan ges in och dess innehåll

3 §

En ansökan om internationell varumärkesregistrering ska vara ställd

till Internationella byrån men ges in till Patent- och registreringsverket. An-
sökan ska vara skriven på engelska och innehålla

1. uppgifter om sökandens namn eller firma och adress,
2. uppgifter om ombuds namn och adress,
3. uppgifter om nummer och datum för den svenska registrering eller an-

sökan om registrering som den internationella ansökan bygger på,

4. en tydlig återgivning av varumärket,
5. en förteckning över de varor eller tjänster som varumärket begärs re-

gistrerat för och vilka klasser dessa tillhör (varu- eller tjänsteförteckning),

6. uppgift om i vilka länder den internationella varumärkesregistreringen

ska gälla, och

7. de övriga uppgifter om återgivningen av varumärket, sökandens an-

knytning till Sverige och annat som en ansökan ska innehålla enligt före-
skrifter som meddelas av regeringen eller av den myndighet som regeringen
bestämmer.

Sökanden ska betala föreskriven ansökningsavgift.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar när-

mare föreskrifter om ansökningsförfarandet.

Behandlingen av ansökan

4 §

Patent- och registreringsverket ska kontrollera om ansökan uppfyller

kraven i 3 § och om uppgifterna i ansökan stämmer överens med uppgifterna
i den varumärkesregistrering som sökanden har eller har ansökt om i Sve-
rige.

SFS 2010:1877

Uppfyller ansökan inte de krav som avses i första stycket, ska Patent- och

registreringsverket förelägga sökanden att avhjälpa bristerna inom en viss
tid. Detsamma gäller om sökanden inte har betalat ansökningsavgiften. Föl-
jer sökanden inte föreläggandet, ska ansökan avskrivas. Sökanden ska upp-
lysas om detta i föreläggandet.

Uppfyller ansökan kraven, ska Patent- och registreringsverket skicka ett

intyg om detta till Internationella byrån tillsammans med ansökan.

5 §

Om sökanden återkallar ansökan innan Patent- och registreringsverket

har skickat intyg och ansökan till Internationella byrån, ska ärendet avskri-
vas.

Återupptagande av en avskriven ansökan

6 §

Patent- och registreringsverket ska återuppta en ansökan som avskri-

vits enligt 4 § andra stycket, om sökanden inom två månader efter utgången
av förelagd tid kompletterar eller ändrar sin ansökan.

Sökanden ska betala föreskriven återupptagningsavgift.

Ansökan om att en internationell varumärkesregistrering ska gälla i
ytterligare länder

7 §

Den som innehar en internationell varumärkesregistrering grundad på

en svensk registrering eller ansökan om registrering får ansöka om att den
internationella varumärkesregistreringen ska gälla i ytterligare länder.

En ansökan enligt första stycket ges in till Internationella byrån.
Om sökanden har hemvist i Sverige, får en ansökan enligt första stycket i

stället ges in till Patent- och registreringsverket. En sådan ansökan ska vara
skriven på engelska. Regeringen eller den myndighet som regeringen be-
stämmer meddelar närmare föreskrifter om ansökans innehåll.

Ansökan om att en internationell varumärkesregistrering ska gälla i
Sverige

Prövningen av ansökan

8 §

Om Patent- och registreringsverket får en underrättelse från Interna-

tionella byrån om att någon har ansökt om att en internationell varumärkes-
registrering ska gälla i Sverige, ska verket pröva om det finns något hinder
mot detta.

Sådant hinder finns om det skulle ha funnits något hinder mot en nationell

registrering av varumärket enligt 2 kap. 4–11 §§.

Om Patent- och registreringsverket anser att det finns hinder enligt andra

stycket, ska verket ge Internationella byrån besked om att den internationella
varumärkesregistreringen helt eller delvis inte kan gälla i Sverige. Ett sådant
besked ska ges inom 18 månader från dagen för underrättelsen enligt första
stycket samt innehålla skälen till att registreringen inte kan gälla här.

SFS 2010:1877

Beslut om att den internationella varumärkesregistreringen inte ska gälla i
Sverige

9 § Har Patent- och registreringsverket lämnat ett besked till Inter-
nationella byrån enligt 8 § tredje stycket, ska verket tidigast tre månader
efter det att beskedet lämnades besluta att den internationella varumärkesre-
gistreringen helt eller delvis inte ska gälla i Sverige, om det då fortfarande
finns något hinder som avses i 2 kap. 4–11 §§.

Införande av varumärket i varumärkesregistret

10 §

Finns det inte något hinder som avses i 2 kap. 4–11 §§, ska Patent-

och registreringsverket föra in varumärket i varumärkesregistret och kungö-
ra att den internationella varumärkesregistreringen gäller i Sverige.

Om Patent- och registreringsverket har beslutat att den internationella va-

rumärkesregistreringen delvis inte gäller i Sverige, ska varumärket föras in i
varumärkesregistret och kungöras för återstående varor eller tjänster när
beslutet har vunnit laga kraft.

Invändning

11 §

När Patent- och registreringsverket har kungjort att den internatio-

nella varumärkesregistreringen gäller i Sverige, får invändning göras mot att
den gäller här. Invändningen ska ha kommit in till verket inom tre månader
från kungörelsedagen. Om invändningen inte har kommit in i rätt tid, ska
den avvisas.

Invändningen ska innehålla
1. uppgifter om invändarens namn eller firma och adress,
2. uppgifter om ombuds namn och adress,
3. uppgift om den internationella varumärkesregistrering som invändning-

en avser, och

4. uppgift om de omständigheter som åberopas till grund för invändning-

en.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar när-

mare föreskrifter om invändningsförfarandet.

12 §

Om invändningen är så bristfällig att den inte kan läggas till grund för

en prövning av ärendet, ska Patent- och registreringsverket förelägga invän-
daren att avhjälpa bristerna inom en viss tid. Följs inte föreläggandet, ska
invändningen avvisas. Invändaren ska upplysas om detta i föreläggandet.

13 §

Patent- och registreringsverket ska underrätta innehavaren av den in-

ternationella varumärkesregistreringen om invändningen och ge denne till-
fälle att yttra sig inom en viss tid.

Om det är uppenbart att invändningen är ogrundad, ska den genast avslås.

14 §

Återkallas invändningen, får invändningsförfarandet ändå fullföljas

om det finns särskilda skäl. Invändningsförfarandet får dock inte fullföljas
om det till grund för invändningen endast har åberopats hinder som avses i
2 kap. 8–10 §§.

SFS 2010:1877

15 §

Har en invändning gjorts ska Patent- och registreringsverket, om det

finns något hinder som avses i 2 kap. 4–11 §§ mot att den internationella va-
rumärkesregistreringen gäller i Sverige, besluta att registreringen helt eller
delvis inte ska gälla här. Annars ska invändningen avslås.

En invändning som helt eller delvis grundas på ett hinder som avses i

2 kap. 8–10 §§ ska avslås i motsvarande utsträckning, om den har gjorts av
någon som inte invänder i eget intresse och innehavaren av registreringen
begär det.

Ett beslut att registreringen inte ska gälla i Sverige får grundas endast på

en omständighet som meddelas till Internationella byrån inom 18 månader
från dagen för underrättelsen enligt 8 § första stycket. Har tiden för invänd-
ning enligt 11 § löpt ut efter denna frist, får beslutet dock grundas på om-
ständigheter som meddelas till Internationella byrån inom en månad från det
att tiden för invändning löpt ut. Detta gäller under förutsättning att Patent-
och registreringsverket inom 18-månadersfristen har underrättat Internatio-
nella byrån om att ett meddelande om ett sådant beslut kan komma att över-
sändas senare.

Om Patent- och registreringsverket på grund av en invändning beslutar att

registreringen helt eller delvis inte ska gälla i Sverige, ska registreringen av-
föras ur varumärkesregistret i motsvarande utsträckning när avgörandet har
vunnit laga kraft. Beslutet ska kungöras.

Verkan av ett beslut om att en internationell varumärkesregistrering ska
gälla i Sverige

16 §

Ett beslut om att en internationell varumärkesregistrering ska gälla i

Sverige har verkan från den dag som Internationella byrån i underrättelsen
enligt 8 § första stycket har angett för den internationella varumärkesregist-
reringen eller för en senare begäran om att registreringen ska gälla i Sverige.

En internationell varumärkesregistrering som gäller i Sverige gäller på

samma sätt som en nationell varumärkesregistrering. Bestämmelserna i
4 kap. ska dock inte tillämpas.

Det som föreskrivs i 7 kap. om pantsättning av en ansökan om registrering

av ett varumärke ska tillämpas även i fråga om en ansökan enligt 8 § första
stycket om att en internationell varumärkesregistrering ska gälla i Sverige.

Ett beslut om att en internationell varumärkesregistrering ska gälla i Sve-

rige kan hävas enligt 3 kap. Det som föreskrivs i 3 kap. om registrering av ett
varumärke ska då i stället avse beslutet om att den internationella varumär-
kesregistreringen ska gälla i Sverige.

17 §

Om en internationell varumärkesregistrering har förnyats, ska detta

antecknas i varumärkesregistret och kungöras.

Utbyte av en nationell varumärkesregistrering mot en internationell
varumärkesregistrering

18 §

När någon innehar både en internationell varumärkesregistrering som

gäller i Sverige och en svensk registrering av samma varumärke, ersätter den
internationella varumärkesregistreringen den svenska, om den internatio-
nella varumärkesregistreringen gäller här i landet från en senare tidpunkt än

SFS 2010:1877

den svenska och alla varor eller tjänster som omfattas av den svenska regist-
reringen ingår i förteckningen över de varor eller tjänster som omfattas av
den internationella varumärkesregistreringen. Detta innebär ingen inskränk-
ning i de rättigheter som kan ha förvärvats på grund av den svenska registre-
ringen.

På begäran av innehavaren ska Patent- och registreringsverket anteckna

att den internationella varumärkesregistreringen ersätter den svenska samt
kungöra detta.

Följden av att en internationell varumärkesregistrering upphör

19 §

Om en internationell varumärkesregistrering som gäller i Sverige

upphör att gälla helt eller delvis, upphör dess giltighet här i landet i motsva-
rande utsträckning. En anteckning om detta ska göras i varumärkesregistret
och kungöras.

Omvandling av en internationell varumärkesregistrering till en
nationell varumärkesregistrering

20 §

Om en internationell varumärkesregistrering som gäller i Sverige

upphör att gälla helt eller delvis inom fem år från den dag som Internatio-
nella byrån angett för registreringen i underrättelsen enligt 8 § första stycket
på grund av att den ursprungliga registreringen eller ansökan om registrering
inte längre kan utgöra grund för en internationell varumärkesregistrering,
och innehavaren därefter ansöker om registrering av samma varumärke i
Sverige, ska denna ansökan anses gjord den dag som Internationella byrån
har angett för den internationella varumärkesregistreringen. Detta gäller un-
der förutsättning att

1. ansökan görs inom tre månader från den dag då den internationella va-

rumärkesregistreringen upphörde, och

2. de varor eller tjänster som anges i ansökan också omfattades av den in-

ternationella varumärkesregistreringens verkan i Sverige.

Uppgift om att en internationell varumärkesregistrering har upphört att

gälla eller om att en sådan ansökan som avses i första stycket har gjorts ska
antecknas i varumärkesregistret och kungöras.

21 §

Om en internationell varumärkesregistrering som gäller i Sverige

upphör att gälla på grund av en uppsägning av protokollet den 27 juni 1989
till Madridöverenskommelsen den 14 april 1891 om den internationella re-
gistreringen av varumärken, och innehavaren därefter ansöker om registre-
ring av samma varumärke i Sverige, ska denna ansökan anses gjord den dag
som Internationella byrån har angett för den internationella varumärkesre-
gistreringen. Detta gäller under förutsättning att

1. ansökan görs inom två år från den dag då uppsägningen fick verkan,

och

2. de varor eller tjänster som anges i ansökan också omfattades av den in-

ternationella varumärkesregistreringens verkan i Sverige.

Uppgift om att en internationell varumärkesregistrering har upphört att

gälla, eller om att en sådan ansökan som avses i första stycket har gjorts, ska
antecknas i varumärkesregistret och kungöras.

SFS 2010:1877

6 kap. Överlåtelse och licens

Överlåtelse

Allmänt om överlåtelse

1 §

Ett sådant varukännetecken som avses i 1 kap. 6 och 7 §§ kan överlå-

tas, separat eller i samband med en överlåtelse av den näringsverksamhet där
det används.

Vid överlåtelse av en näringsverksamhet ingår ett sådant varukännetecken

som avses i första stycket och som hör till näringsverksamheten i överlåtel-
sen, om inte något annat har avtalats.

Anteckning om överlåtelse av ett registrerat varumärke

2 §

En överlåtelse av ett registrerat varumärke ska på begäran antecknas i

varumärkesregistret och kungöras. En anteckning och kungörelse ska också
göras på begäran av den som genom en dom som har vunnit laga kraft fått
fastställt att han eller hon har bättre rätt till ett registrerat varumärke.

Den som begär att en anteckning enligt första stycket görs i registret ska

betala föreskriven avgift.

Verkan av anteckning om innehavare

3 §

I ett mål eller ärende om ett nationellt registrerat varumärke ska den

som är antecknad som innehavare i varumärkesregistret anses vara inne-
havare av varumärket.

I ett mål eller ärende om ett internationellt registrerat varumärke ska den

som är antecknad som innehavare i det internationella varumärkesregistret
anses vara innehavare av varumärket.

Licens

Allmänt om licens

4 §

Innehavaren av ett varukännetecken som avses i 1 kap. 6 och 7 §§ kan

ge någon annan rätt att använda kännetecknet (licens) för en del av eller alla
de varor eller tjänster som kännetecknet är registrerat eller inarbetat för samt
för hela eller en del av landet. Licensen kan vara exklusiv eller icke-exklu-
siv. En licenstagare får inte överlåta sin rätt vidare utan samtycke av inneha-
varen av kännetecknet.

Innehavaren av varukännetecknet kan åberopa de rättigheter som ensam-

rätten innebär gentemot en licenstagare som överträder en bestämmelse i li-
censavtalet med avseende på

1. licensens giltighetstid,
2. den form under vilken kännetecknet får användas,
3. arten av de varor eller tjänster för vilka licensen är utfärdad,
4. det geografiska område inom vilket kännetecknet får användas, eller
5. kvaliteten på de av licenstagaren tillverkade varorna eller tillhandahåll-

na tjänsterna.

SFS 2010:1877

Anteckning om licens

5 §

En licens som avser ett registrerat varumärke ska på begäran antecknas

i varumärkesregistret och kungöras. En licens som avser ett varumärke som
är föremål för en ansökan om registrering ska på begäran antecknas i Patent-
och registreringsverkets diarium. Den som begär att en licens antecknas ska
betala föreskriven avgift.

Om det visas att licensen har upphört att gälla, ska anteckningen tas bort.

Ett beslut att ta bort en anteckning ur registret ska kungöras.

7 kap. Pantsättning av ett registrerat varumärke

Om panträttens uppkomst

1 §

Ett registrerat varumärke eller en ansökan om registrering av ett varu-

märke kan pantsättas enligt detta kapitel.

2 §

Panträtt i ett registrerat varumärke eller i en ansökan om registrering av

ett varumärke uppkommer genom registrering av ett skriftligt avtal om pant-
sättning av egendomen. Registrering görs i varumärkesregistret eller, om av-
talet avser en varumärkesansökan, i Patent- och registreringsverkets diarium.
Den som ansöker om registrering ska betala föreskriven avgift.

Har en registrerad panträtt övergått till någon annan, ska detta på begäran

antecknas i varumärkesregistret, om det är fråga om ett registrerat varumär-
ke, eller i Patent- och registreringsverkets diarium, om det är fråga om en va-
rumärkesansökan. Den som begär en anteckning ska betala föreskriven av-
gift.

Företrädesordning vid flera upplåtelser av panträtt

3 §

Har panträtt upplåtits till flera var för sig, har den upplåtelse företräde

för vilken ansökan om registrering först kom in till Patent- och registrerings-
verket, om inte något annat har avtalats.

Görs samma dag ansökan om registrering av flera upplåtelser, har de sins-

emellan företräde efter den tidsföljd i vilken de har ägt rum, om inte något
annat har avtalats. Är upplåtelserna samtidiga eller kan det inte utredas i vil-
ken tidsföljd de har skett, har de lika rätt.

Vem som får ansöka om registrering

4 §

En ansökan om registrering enligt 2 § får göras av den som har rätten

till varumärket eller varumärkesansökan eller av den som panträtten har upp-
låtits till. Sökanden ska styrka upplåtarens rätt till varumärket eller varumär-
kesansökan.

Vid tillämpning av första stycket ska den som i varumärkesregistret är an-

tecknad som innehavare av ett registrerat varumärke anses ha rätt till märket,
om inte något annat framkommer i ärendet. Avser ansökan om registrering
pantsättning av en varumärkesansökan, ska den som i Patent- och registre-
ringsverkets diarium har registrerats som sökande anses ha rätt till varumär-
kesansökan, om inte något annat framkommer i ärendet.

SFS 2010:1877

Hinder på grund av upplåtarens bristande behörighet

5 §

En ansökan om registrering enligt 2 § får inte bifallas om upplåtaren,

när ansökan om registrering görs, inte är behörig att förfoga över den pant-
förskrivna egendomen på grund av utmätning, konkurs, betalningssäkring,
kvarstad eller någon annan anledning.

När en upplåtelse av panträtt kan registreras

6 §

Ett avtal om pantsättning kan registreras när varumärket har registre-

rats eller, om avtalet avser en varumärkesansökan, när ansökan har registre-
rats i Patent- och registreringsverkets diarium.

Om en pantsatt varumärkesansökan leder till att varumärket registreras,

gäller därefter rätten till det registrerade varumärket som pantobjekt.

Ogiltiga pantavtal

7 §

Även om en panträtt har registrerats, gäller panträtt i den pantsatta

egendomen endast om pantavtalet har ingåtts av någon som var rätt ägare till
egendomen och behörig att förfoga över den, och om avtalet inte heller av
någon annan anledning är ogiltigt.

Förfallen panträtt

8 §

Panträtten är förfallen, om varumärkesansökan har överförts på någon

annan eller rätten till varumärket eller varumärkesansökan på grund av
bestämmelserna i denna lag inte vidare ska gälla.

Avförande av en registrering

9 §

Registreringen av en panträtt ska avföras, om panträtten genom en dom

som har vunnit laga kraft har förklarats ogiltig eller om panträtten har förfal-
lit eller annars har upphört att gälla.

Sakrättsligt skydd för pantsättningen

10 §

Pantsättning gäller från tiden för ansökan om registrering enligt 2 §

mot den som senare förvärvar äganderätt eller annan rätt till egendomen.

Ett licensavtal gäller mot panthavaren, om avtalet har ingåtts före ansökan

om registrering av pantavtalet.

11 §

Bestämmelser i annan lag om handpanträtt vid utmätning eller i kon-

kurs gäller också för panträtt i ett varumärke eller en varumärkesansökan.
När ansökan om registrering enligt 2 § kommer in till Patent- och registre-
ringsverket medför det samma rättsverkningar som när en panthavare tar en
lös sak i besittning.

Säljs rätten till ett pantsatt varumärke eller en pantsatt varumärkesansökan

vid utmätning eller i konkurs, består sådana licensavtal som avses i 10 § an-
dra stycket.

SFS 2010:1877

Försäljning av panten

12 §

Panthavaren får sälja panten och ta ut sin fordran ur köpeskillingen

endast om panthavaren dessförinnan har underrättat gäldenären och andra
kända sakägare om försäljningen och dessa har fått skälig tid att bevaka sin
rätt.

Vid en försäljning enligt första stycket består sådana licensavtal som av-

ses i 10 § andra stycket.

8 kap. Straffansvar, vitesförbud, skadestånd m.m.

Straffansvar

1 §

Gör någon intrång i rätten till ett varukännetecken (varumärkesintrång)

och sker det uppsåtligen eller av grov oaktsamhet, ska han eller hon dömas
till böter eller fängelse i högst två år. Den som har överträtt ett vitesförbud
enligt 3 § får inte dömas till ansvar för intrång som omfattas av förbudet.

För försök eller förberedelse till brott enligt första stycket döms till ansvar

enligt 23 kap. brottsbalken.

Åklagaren får väcka åtal för brott som avses i första eller andra stycket en-

dast om målsäganden anger brottet till åtal och åtal av särskilda skäl är moti-
verat från allmän synpunkt.

Förverkande av egendom och av hjälpmedel vid brott

2 §

Egendom med avseende på vilken brott föreligger enligt 1 § ska förkla-

ras förverkad, om det inte är uppenbart oskäligt. I stället för egendomen får
dess värde förklaras förverkat. Även utbyte av sådant brott ska förklaras för-
verkat, om det inte är uppenbart oskäligt. Detsamma gäller vad någon har
tagit emot som ersättning för kostnader i samband med ett sådant brott, eller
värdet av det mottagna, om mottagandet utgör brott enligt 1 §.

Egendom som har använts som hjälpmedel vid brott enligt 1 § får förkla-

ras förverkad, om det behövs för att förebygga brott eller om det annars finns
särskilda skäl. Detsamma gäller egendom som varit avsedd att användas som
hjälpmedel vid brott enligt 1 §, om brottet har fullbordats eller om förfaran-
det har utgjort ett straffbart försök eller en straffbar förberedelse. I stället för
egendomen får dess värde förklaras förverkat.

Vitesförbud

3 §

På yrkande av den som innehar ett varukännetecken enligt 1 kap. 6–

8 §§, eller av den som på grund av licens har rätt att utnyttja ett varukänne-
tecken, får domstolen vid vite förbjuda den som gör eller medverkar till
varumärkesintrång att fortsätta med det.

Om käranden visar sannolika skäl för att varumärkesintrång, eller medver-

kan till intrång, förekommer och om det skäligen kan befaras att svaranden
genom att fortsätta intrånget, eller medverkan till det, förringar värdet av en-
samrätten till varukännetecknet, får domstolen meddela vitesförbud för tiden
intill dess att målet slutligt har avgjorts eller annat har beslutats. Innan ett så-
dant förbud meddelas ska svaranden ha fått tillfälle att yttra sig, om inte ett
dröjsmål skulle medföra risk för skada.

SFS 2010:1877

Första och andra styckena tillämpas också i fråga om försök eller förbere-

delse till intrång.

Förbud enligt andra stycket får meddelas endast om käranden ställer sä-

kerhet hos domstolen för den skada som kan tillfogas svaranden. Saknar kä-
randen förmåga att ställa sådan säkerhet, får domstolen befria honom eller
henne från detta. I fråga om slaget av säkerheten gäller 2 kap. 25 § utsök-
ningsbalken. Säkerheten ska prövas av domstolen, om den inte har godkänts
av svaranden.

När målet avgörs ska domstolen pröva om förbud som har meddelats en-

ligt andra stycket fortfarande ska bestå.

I fråga om överklagande av beslut enligt andra eller fjärde stycket samt i

fråga om handläggningen i högre domstol gäller rättegångsbalkens bestäm-
melser om överklagande av beslut enligt 15 kap. rättegångsbalken.

Talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om förbudet. Ta-

lan ska handläggas enligt reglerna i rättegångsbalken om åtal för brott för
vilket svårare straff än böter inte är föreskrivet. I samband med sådan talan
får talan föras om nytt vitesförbud.

Skadestånd

4 §

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet gör varumärkesintrång ska

betala skälig ersättning för utnyttjandet av varukännetecknet samt ersättning
för den ytterligare skada som intrånget har medfört. När ersättningens stor-
lek bestäms ska hänsyn särskilt tas till

1. utebliven vinst,
2. vinst som den som har begått intrånget har gjort,
3. skada på varukännetecknets anseende,
4. ideell skada, och
5. rättighetshavarens intresse av att intrång inte begås.
Den som utan uppsåt eller oaktsamhet gör varumärkesintrång ska betala

ersättning för utnyttjandet av varukännetecknet, om och i den mån det är
skäligt.

Begränsning av straffansvar och skadeståndsskyldighet i vissa fall

5 §

Grundas en talan om varumärkesintrång på registrering enligt denna

lag, ska 1 och 2 §§ inte tillämpas för tid före registreringsdagen. Inte heller
4 § ska i dessa fall tillämpas för tid före registreringsdagen, om inte intrånget
skett uppsåtligen.

Preskription av rätten till skadestånd

6 §

Rätten till ersättning för skada preskriberas, om talan inte väcks inom

fem år från det att skadan uppkom. Rätten till ersättning med anledning av
intrång i ett varumärke som är skyddat enbart på grund av registrering pre-
skriberas dock inte i något fall tidigare än ett år från registreringsdagen.

SFS 2010:1877

Åtgärder med egendom och hjälpmedel

7 §

På yrkande av den som har lidit varumärkesintrång får domstolen, efter

vad som är skäligt, besluta att egendom på vilken varukännetecken olovligen
förekommer ska återkallas från marknaden, ändras eller förstöras eller att nå-
gon annan åtgärd ska vidtas med den. Detsamma gäller i fråga om hjälpme-
del som har använts eller varit avsett att användas vid intrånget.

Sådan egendom som avses i första stycket får tas i beslag om det skäligen

kan antas att ett brott enligt 1 § har begåtts. I fråga om ett sådant beslag till-
lämpas reglerna om beslag i brottmål i allmänhet.

Första och andra styckena tillämpas också i fråga om försök eller förbere-

delse till intrång.

Ett beslut om åtgärd enligt första stycket får inte innebära att den som har

lidit varumärkesintrång ska betala ersättning till den som åtgärden riktas
mot.

Åtgärder enligt första stycket ska bekostas av svaranden om det inte finns

särskilda skäl mot detta.

Ett beslut som avses i denna paragraf ska inte meddelas, om förverkande

eller någon åtgärd till förebyggande av missbruk ska beslutas enligt 2 § eller
enligt brottsbalken.

Spridning av information om dom i mål om varumärkesintrång

8 §

På yrkande av käranden får domstolen, i mål om varumärkesintrång,

besluta att den som har gjort eller medverkat till intrånget ska bekosta lämp-
liga åtgärder för att sprida information om domen i målet.

Första stycket tillämpas också i fråga om försök eller förberedelse till in-

trång.

9 kap. Informationsföreläggande och intrångsundersökning

Informationsföreläggande

Grundläggande bestämmelser

1 §

Om en sökande visar sannolika skäl för att någon har gjort ett varumär-

kesintrång, får domstolen vid vite besluta att någon eller några av dem som
anges i andra stycket ska ge sökanden information om ursprung och distribu-
tionsnät för de varor eller tjänster som intrånget gäller (informationsföreläg-
gande). Ett sådant beslut får meddelas på yrkande av den som innehar varu-
kännetecknet enligt 1 kap. 6–8 §§ eller den som på grund av licens har rätt
att utnyttja detta. Det får bara meddelas om informationen kan antas under-
lätta utredning av ett intrång som avser varorna eller tjänsterna.

Skyldigheten att lämna information omfattar den som
1. har gjort eller medverkat till intrånget,
2. i kommersiell skala har förfogat över en vara som intrånget gäller,
3. i kommersiell skala har använt en tjänst som intrånget gäller,
4. i kommersiell skala har tillhandahållit en elektronisk kommunikations-

tjänst eller en annan tjänst som har använts vid intrånget, eller

SFS 2010:1877

5. har identifierats av någon som anges i 2–4 såsom delaktig i tillverk-

ningen eller distributionen av en vara eller tillhandahållandet av en tjänst
som intrånget gäller.

Information om varors eller tjänsters ursprung och distributionsnät kan

särskilt avse

1. namn på och adress till producenter, distributörer, leverantörer och an-

dra som innehaft varorna eller tillhandahållit tjänsterna,

2. namn på och adress till avsedda grossister och detaljister, och
3. uppgifter om hur mycket som har producerats, levererats, mottagits el-

ler beställts och om vilket pris som har bestämts för varorna eller tjänsterna.

Första–tredje styckena tillämpas också i fråga om försök eller förberedel-

se till intrång.

2 §

Ett beslut om informationsföreläggande får meddelas endast om skälen

för åtgärden uppväger den olägenhet eller det men i övrigt som åtgärden
innebär för den som drabbas av den eller för något annat motstående in-
tresse.

Skyldigheten att lämna information enligt 1 § omfattar inte uppgifter vars

yppande skulle röja att uppgiftslämnaren eller någon honom eller henne när-
stående som avses i 36 kap. 3 § rättegångsbalken har begått en brottslig
handling.

I personuppgiftslagen (1998:204) finns bestämmelser som begränsar hur

mottagna personuppgifter får behandlas.

Handläggningen av frågor om informationsföreläggande

3 §

Ett beslut om informationsföreläggande får meddelas av den domstol

där rättegången om intrånget pågår. I övrigt gäller i fråga om behörig dom-
stol det som föreskrivs i 10 kap. 6 § för där avsedda mål och i rättegångsbal-
ken om tvistemål för andra fall som rör intrång. Det som sägs i rättegångs-
balken om inskränkning av en domstols behörighet i fråga om tvist som ska
tas upp i annan ordning än inför domstol, ska dock inte tillämpas.

Om yrkandet om informationsföreläggande riktar sig mot den som är sö-

kandens motpart i ett mål om intrång, ska bestämmelserna om rättegång som
gäller för det målet tillämpas. Ett beslut om informationsföreläggande får
överklagas särskilt.

Om yrkandet om informationsföreläggande riktar sig mot någon annan än

den som anges i andra stycket, ska lagen (1996:242) om domstolsärenden
tillämpas. För prövning av frågan får det även hållas förhör enligt 37 kap.
rättegångsbalken. Domstolen får bestämma att vardera parten ska svara för
sina rättegångskostnader.

Talan om utdömande av vite får föras av den som har ansökt om föreläg-

gandet. Talan ska handläggas enligt reglerna i rättegångsbalken om åtal för
brott för vilket svårare straff än böter inte är föreskrivet. I samband med en
sådan talan får talan föras om nytt informationsföreläggande.

Rätt till ersättning samt underrättelseskyldighet

4 §

Den som på grund av 1 § andra stycket 2–5 har förelagts att enligt för-

sta stycket samma paragraf lämna information, har rätt till skälig ersättning

SFS 2010:1877

för kostnader och besvär. Ersättningen ska betalas av den som har framställt
yrkandet om informationsföreläggande.

Den som tillhandahåller en elektronisk kommunikationstjänst och som till

följd av ett informationsföreläggande har lämnat ut information som avses i
6 kap. 20 § lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation ska sända en
skriftlig underrättelse om detta till den som uppgifterna gäller tidigast efter
en månad och senast efter tre månader från det att informationen lämnades
ut. Kostnaden för underrättelsen ersätts enligt första stycket.

Intrångsundersökning

Grundläggande bestämmelser

5 §

Om det skäligen kan antas att någon har gjort eller medverkat till ett

varumärkesintrång, får domstolen för att bevisning ska kunna säkras om in-
trånget besluta att en undersökning får göras hos denne för att söka efter fö-
remål eller handlingar som kan antas ha betydelse för en utredning om in-
trånget (intrångsundersökning). Ett sådant beslut får meddelas på yrkande av
den som innehar varukännetecknet enligt 1 kap. 6–8 §§ eller den som på
grund av licens har rätt att utnyttja detta. Om rättegång inte är inledd, ska yr-
kandet framställas skriftligen.

Ett beslut om intrångsundersökning får meddelas endast om skälen för åt-

gärden uppväger den olägenhet eller det men i övrigt som åtgärden innebär
för den som drabbas av den eller för något annat motstående intresse.

Första och andra styckena tillämpas också i fråga om försök eller förbere-

delse till intrång.

Handläggningen av frågor om intrångsundersökning

6 §

Ett beslut om intrångsundersökning får meddelas av den domstol där

rättegången om intrånget pågår. Om rättegång inte är inledd, gäller i fråga
om behörig domstol det som föreskrivs i 10 kap. 6 § för där avsedda mål och
i rättegångsbalken om tvistemål för andra fall som rör intrång. Det som före-
skrivs i rättegångsbalken om inskränkning av en domstols behörighet i fråga
om tvist som ska tas upp i annan ordning än inför domstol, ska dock inte till-
lämpas.

Innan ett beslut om undersökning meddelas ska motparten ha fått tillfälle

att yttra sig. Domstolen får dock omedelbart meddela ett beslut som gäller
till dess att annat har beslutats, om ett dröjsmål skulle medföra risk för att fö-
remål eller handlingar som har betydelse för utredning om intrånget skaffas
undan, förstörs eller förvanskas.

I övrigt ska en fråga om intrångsundersökning som uppkommer då rätte-

gång inte är inledd handläggas på samma sätt som om frågan uppkommit un-
der rättegång.

Ställande av säkerhet och överklagande av beslut

7 §

Ett beslut om intrångsundersökning får meddelas endast om sökanden

ställer säkerhet hos domstolen för den skada som kan tillfogas motparten.
Saknar sökanden förmåga att ställa säkerhet, får domstolen befria sökanden

SFS 2010:1877

från det. I fråga om slaget av säkerhet gäller 2 kap. 25 § utsökningsbalken.
Säkerheten ska prövas av domstolen, om den inte har godkänts av motpar-
ten.

I fråga om överklagande av domstolens beslut om intrångsundersökning

och i fråga om handläggningen i högre domstol gäller vad som föreskrivs i
rättegångsbalken om överklagande av beslut enligt 15 kap. rättegångsbalken.

Beslut om intrångsundersökning

8 §

Ett beslut om intrångsundersökning ska innehålla uppgifter om

1. vilket ändamål undersökningen ska ha,
2. vilka föremål och handlingar som får eftersökas, och
3. vilka utrymmen som får genomsökas.
Om det behövs, ska domstolen även besluta om andra villkor för verkstäl-

landet.

Verkställighet av ett beslut om intrångsundersökning

9 §

Ett beslut om intrångsundersökning gäller omedelbart. Om ansökan

om verkställighet inte har gjorts inom en månad från beslutet, förfaller det.

10 §

Ett beslut om intrångsundersökning verkställs av Kronofogde-

myndigheten enligt de villkor som domstolen har beslutat och med tillämp-
ning av 1–3 kap., 17 kap. 1–5 §§ samt 18 kap. utsökningsbalken. Sökandens
motpart ska underrättas om verkställigheten endast om beslutet om intrångs-
undersökning har tillkommit efter motpartens hörande. Myndigheten har rätt
att ta fotografier och göra film- och ljudupptagningar av sådana föremål som
den får söka efter. Myndigheten har också rätt att ta kopior av och göra ut-
drag ur sådana handlingar som den får söka efter.

En intrångsundersökning får inte omfatta en skriftlig handling som avses i

27 kap. 2 § rättegångsbalken.

Juridiskt biträde och rätt att närvara vid intrångsundersökningen

11 §

När ett beslut om intrångsundersökning ska verkställas har motparten

rätt att tillkalla ett juridiskt biträde. I avvaktan på att biträdet inställer sig får
verkställigheten inte påbörjas. Detta gäller dock inte, om

1. undersökningen därigenom onödigt fördröjs, eller
2. det finns en risk att ändamålet med åtgärden annars inte uppnås.
Vid verkställigheten får Kronofogdemyndigheten anlita det biträde av en

sakkunnig som behövs.

Myndigheten får tillåta att sökanden eller ett ombud för sökanden är när-

varande vid undersökningen för att bistå med upplysningar. Om ett sådant
tillstånd ges, ska myndigheten se till att sökanden eller ombudet inte i större
utsträckning än som kan motiveras av verkställigheten får kännedom om för-
hållanden som kommer fram.

SFS 2010:1877

Återgång av en åtgärd vid intrångsundersökning

12 §

Om sökanden inte inom en månad från det att verkställigheten avslu-

tats väcker talan eller på något annat sätt inleder ett förfarande om saken, ska
en åtgärd som företagits vid verkställigheten av intrångsundersökningen
omedelbart gå åter, i den utsträckning det är möjligt. Detsamma gäller om ett
beslut om intrångsundersökning hävs sedan verkställighet genomförts.

Hantering av material från intrångsundersökningen

13 §

Kronofogdemyndigheten ska förteckna fotografier och film- och ljud-

upptagningar av föremål samt kopior av och utdrag ur handlingar från in-
trångsundersökningen. Materialet ska hållas tillgängligt för sökanden och
motparten.

10 kap. Övriga bestämmelser

Förbud att döma till påföljd m.m.

1 §

Om en registrering av ett varumärke har hävts genom ett beslut eller en

dom som har vunnit laga kraft, får domstolen inte döma till påföljd eller be-
sluta om ersättning eller annan åtgärd enligt 8 eller 9 kap.

Invändning om ogiltighet

2 § Förs talan om intrång i ett registrerat varumärke och gör den mot vil-
ken talan förs gällande att registreringen är ogiltig, får frågan om ogiltighet
prövas endast sedan talan om hävning har väckts. Domstolen får förelägga
den som gör gällande att registreringen är ogiltig att inom viss tid väcka så-
dan talan.

Första stycket ska också tillämpas om det i ett mål som gäller fastställelse-

talan avseende ett registrerat varumärke görs gällande att registreringen är
ogiltig.

Behandling av personuppgifter

3 §

Trots förbudet i 21 § personuppgiftslagen (1998:204) får person-

uppgifter om lagöverträdelser som innefattar brott enligt 8 kap. 1 § behand-
las om detta är nödvändigt för att ett rättsligt anspråk ska kunna fastställas,
göras gällande eller försvaras.

Särskilda bestämmelser om gemenskapsvarumärken

Avgifter för vidarebefordrade ansökningar m.m.

4 §

Föreskriven avgift ska betalas av den som

1. ger in en ansökan om registrering av ett gemenskapsvarumärke till Pa-

tent- och registreringsverket för vidare befordran enligt artikel 25.2 i rådets
förordning (EG) nr 207/2009 om gemenskapsvarumärken,

SFS 2010:1877

2. begär omvandling av en registrering av ett gemenskapsvarumärke eller

en ansökan om registrering av ett gemenskapsvarumärke till en ansökan om
nationell registrering av ett varumärke, eller

3. begär ett intyg enligt artikel 93.3 i rådets förordning.

Bestämmelser som tillämpas för gemenskapsvarumärken

5 §

Vid intrång i ett gemenskapsvarumärke tillämpas bestämmelserna i

8 kap. 1 § om ansvar för varumärkesintrång. I den utsträckning inte något
annat följer av rådets förordning (EG) nr 207/2009 om gemenskaps-
varumärken gäller i övrigt 3 §, 8 kap. 2–8 §§ och 9 kap. I dessa fall ska vad
som sägs om varumärkesintrång gälla intrång i gemenskapsvarumärke.

Behörig domstol

6 §

Om det inte finns någon domstol som enligt rättegångsbalken är behö-

rig att ta upp ett mål om hävning av registreringen av ett varumärke, om
varumärkesintrång eller om fastställelse, väcks talan vid Stockholms tings-
rätt.

Talan som avses i 5 § och i artikel 96 i rådets förordning (EG) nr 207/

2009 om gemenskapsvarumärken väcks vid Stockholms tingsrätt.

Särskilda beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel

7 §

Bestämmelserna i 3 § samt 8 kap. 3–8 §§ och 9 kap. ska tillämpas vid

intrång i den rätt till en beteckning som följer av

1. rådets förordning (EG) nr 509/2006 av den 20 mars 2006 om garante-

rade traditionella specialiteter av jordbruksprodukter och livsmedel

2. rådets förordning (EG) nr 510/2006 av den 20 mars 2006 om skydd av

geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter
och livsmedel

3. rådets förordning (EEG) nr 1576/89 av den 29 maj 1989 om allmänna

bestämmelser för definition, beskrivning och presentation av spritdrycker

4. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 110/2008 av den

15 januari 2008 om definition, beskrivning, presentation och märkning av,
samt skydd av geografiska beteckningar för, spritdrycker, samt om upphä-
vande av rådets förordning (EEG) nr 1576/89

5. rådets förordning (EG) nr 1493/1999 av den 17 maj 1999 om den ge-

mensamma organisationen av marknaden för vin

8, eller

6. rådets förordning (EG) nr 1234/2007 av den 22 oktober 2007 om upp-

rättande av en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna och om sär-
skilda bestämmelser för vissa jordbruksprodukter (”enda förordningen om
de gemensamma organisationerna av marknaden”)

4 EUT L 93, 31.3.2006, s. 1 (Celex 32006R0509).

5 EUT L 93, 31.3.2006, s. 12 (Celex 32006R0510).

6 EGT L 60, 12.6.1989, s. 1, (Celex 31989R1576).

7 EUT L 39, 13.2.2008, s. 16 (Celex 32008R0110).

8 EGT L 179, 14.7.1999, s. 1 (Celex 31999R1493).

9 EUT L 299, 16.11.2007, s. 1 (Celex 32007R1234).

SFS 2010:1877

Skyldighet för licenstagare och andra att underrätta innehavaren

8 §

Innehavaren av ett varukännetecken eller av en sådan särskild beteck-

ning som avses i 7 § ska underrättas innan en talan om varumärkesintrång
väcks. Detta gäller dock endast om den som vill väcka talan är

1. en licenstagare,
2. en panthavare som vill väcka talan med anledning av intrång i den pant-

satta egendomen,

3. någon som är berättigad att använda ett sådant varukännetecken som

avses i 1 kap. 2 §, eller

4. någon som är berättigad att använda en sådan särskild beteckning som

avses i 7 § och som vill väcka talan enligt 8 kap. 4 eller 7 §.

Underrättelse enligt första stycket ska också ske när en licenstagare eller

en panthavare vill väcka talan om fastställelse avseende ett varukännetecken.

Om någon underrättelse enligt första eller andra stycket inte har skett, ska

talan avvisas.

Förbud mot utmätning av inarbetade varukännetecken

9 §

Rätten till ett varukännetecken enligt 1 kap. 7 § får inte utmätas. För-

sätts innehavaren i konkurs, ingår dock rätten i konkursboet.

Överklagande

10 §

Ett slutligt beslut av Patent- och registreringsverket enligt denna lag

får överklagas till Patentbesvärsrätten inom två månader från dagen för be-
slutet.

Ett slutligt beslut i ett ärende om registrering av ett varumärke får överkla-

gas endast av sökanden. Detsamma gäller för ett slutligt beslut i ett ärende
om att en internationell varumärkesregistrering ska gälla i Sverige.

Ett slutligt beslut med anledning av en invändning mot en registrering får

överklagas endast av innehavaren av varumärket och av invändaren. Ett slut-
ligt beslut med anledning av en invändning mot att en internationell varu-
märkesregistrering ska gälla i Sverige får överklagas endast av innehavaren
av den internationella varumärkesregistreringen och av invändaren. Återkal-
lar en invändare sin talan, får denna ändå prövas, om det finns särskilda skäl.
Talan får dock inte prövas om det till grund för den endast har åberopats hin-
der som avses i 2 kap. 8–10 §§.

Ett slutligt beslut av Patentbesvärsrätten får överklagas till Högsta förvalt-

ningsdomstolen inom två månader från dagen för beslutet. Vid ett överkla-
gande till Högsta förvaltningsdomstolen tillämpas 35–37 §§ förvaltningspro-
cesslagen (1971:291). Patentbesvärsrättens beslut ska innehålla uppgift om
att det krävs särskilt tillstånd för prövning i Högsta förvaltningsdomstolen
och om de grunder på vilka ett sådant tillstånd meddelas.

Denna paragraf gäller inte beslut i ärenden om administrativ hävning av

en registrering.

11 §

Ett beslut enligt 3 kap. 15 § om administrativ hävning av en registre-

ring av ett varumärke får inte överklagas. Detsamma gäller ett beslut genom
vilket ett ärende har överlämnats till tingsrätt eller avskrivits enligt 3 kap.

SFS 2010:1877

13 § tredje stycket. Andra beslut i ärenden om administrativ hävning får
överklagas till tingsrätt inom tre veckor från dagen för beslutet. Beslut under
handläggningen av ett sådant ärende får inte överklagas särskilt.

12 §

Ett överklagande enligt 11 § görs till den tingsrätt som enligt vad

handlingarna visar är behörig enligt 10 kap. rättegångsbalken att pröva frå-
gan om hävning av registrering. Om det inte finns någon domstol som enligt
rättegångsbalken är behörig att pröva överklagandet, ska beslutet överklagas
till Stockholms tingsrätt.

Överklagandet ges in till Patent- och registreringsverket.
Vid handläggningen i domstol tillämpas lagen (1996:242) om domstols-

ärenden. Patent- och registreringsverket ska dock inte vara part i domstolen.

Kungörande

13 §

Kungörelser enligt denna lag ska göras i en särskild publikation som

ges ut av Patent- och registreringsverket.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar när-

mare föreskrifter om kungörelser enligt denna lag.

Bemyndigande

14 §

Regeringen får meddela föreskrifter om avgifter i ärenden enligt

denna lag.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2011, då varumärkeslagen (1960:644)

och kollektivmärkeslagen (1960:645) ska upphöra att gälla.

2. Lagen ska tillämpas även på varukännetecken som har inarbetats, varu-

märken som har registrerats eller varumärkesregistreringar som har sökts fö-
re ikraftträdandet, om inte annat följer av 3–5.

3. Ett varumärke som har registrerats före ikraftträdandet får inte hävas på

grund av att det strider mot 2 kap. 7 § andra stycket.

4. Bestämmelserna i 8 kap. 8 § och 9 kap. 1–4 §§ ska inte tillämpas när in-

trånget, eller försöket eller förberedelsen till intrånget, har begåtts före den
1 april 2009.

5. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om åtgärder som har vidta-

gits eller rättigheter som har förvärvats före ikraftträdandet.

6. Nationella och internationella varumärken som genom registrering har

beviljats skydd i Sverige enligt äldre föreskrifter ska anses utgöra sådana va-
rukännetecken som avses i 2 kap. 8 § andra stycket 1 och 2.

På regeringens vägnar

FREDRIK REINFELDT

BEATRICE ASK
(Justitiedepartementet)

Thomson Reuters Professional AB, tel. 08-587 671 00

Edita Västra Aros, Västerås 2010

Viktiga lagar inom markands- och immaterialrätten

Konkurrenslag (2008:579)
Marknadsföringslag (2008:486)
Mönsterskyddslag (1970:485)
Patentlag (1967:837)
Lag (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk
Varumärkeslag (2010:1877)

JP Infonets tjänster inom marknad och immaterialrätt

Kommer du i kontakt med upphovs- och marknadsrättsliga frågor i ditt arbete? JP Infonet förser dagligen ett stort antal kunder med det juridiska underlag de behöver för att kunna fatta rättssäkra beslut. Oavsett om du har behov av juridiskt grundmaterial, fördjupande analyser eller nyhetsbevakning kring patentlagen, varumärkeslagen, marknadsföringslagen eller liknande, så har vi tjänsterna som passar för dig. Se allt inom marknad och immaterialrätt.

Namn	Ändamål	Typ
.JpLogin	Kakor som används för att avgöra vilka sidvisningar som hör till samma användarbesök. Behövs för inloggning samt optimering.	Inloggning och sessionshantering
.AspNetCore.Session	Kakor som används för att avgöra vilka sidvisningar som hör till samma användarbesök. Behövs för inloggning samt optimering.	Inloggning och sessionshantering
EPiStateMarker	Kakor som används för att avgöra vilka sidvisningar som hör till samma användarbesök. Behövs för inloggning samt optimering.	Inloggning och sessionshantering
.AspNetCore.Antiforgery.#	Förebygger Cross-Site Request Forgery (CSRF) attacker.	Skydd mot förfalskade förfrågningar
__cf_bm	Kaka som används för att hämta teckensnitt.	Teckensnitt
jp-cookies	Denna kaka används för att hålla reda på vilka kakor som användaren accepterat att vi lagrar.	Godkännande av kakor
FedAuth	Denna kaka sätts för användare som använder federerad inloggning.	Federerad inloggning
CourseEvaluations	Denna kaka sätts för användare som skickat in kursutvärderingar.	Kursutvärderingar

Namn	Ändamål	Typ
JP_Download	Denna kaka håller reda på om användaren har lämnat sin e-postadress när den ska ladda ner en fil från den publika sajten.	Filnedladdning
ExamStudentId	Kakan möjliggör för webbkursexamintioner för användare utan personligt konto.	Webbkursexaminationer
JSESSIONID	Kaka som används för uppspelning av video. Används för att hålla en anonym användarsession.	Solidtango
_fanplay_session	Kaka som används för uppspelning av video. Används för att hålla en anonym användarsession.	Solidtango
lang	Sparar språkval för Twitter-flödet.	Twitter
_gali	Denna kaka används för att särskilja användare.	Google Analytics
form.apsis.one	Denna kaka används för inbäddade formulär.	Form Apsis One
mediaflow	Kaka som kan användas. Mediaflow används för uppspelning av video	Mediaflow

Namn	Ändamål	Typ
_ga	Kakor som används för besöksmätning.	Google Analytics
_gid	Kakor som används för besöksmätning.	Google Analytics
_gat	Kakor som används för besöksmätning.	Google Analytics
_hjIncludedInSample	Dessa kakor används för webbanalys funktionalitet och tjänster från hotjar.	Hot Jar
_hjid	Dessa kakor används för webbanalys funktionalitet och tjänster från hotjar.	Hot Jar
www.uc.se	Används för risksigillet i sidfoten på publik sajt.	Upplysningscentralen (UC)
Apsis One	Används för att analysera användarbeteende och skräddarsy marknadsföring.	Apsis One

Namn	Ändamål	Typ
test_cookie	Kakor för Google Advertising	Google Advertising
IDE	Kakor för Google Advertising	Google Advertising
3135848f46	Kaka för att spara IP-adresser för att identifiera företag eller organisationer som besöker webbsidan.	ProspectEye (Apsis Lead)

Tjänster

Utbildningar

Juridisk rådgivning

SFS 2010:1877 Varumärkeslag

Viktiga lagar inom markands- och immaterialrätten

JP Infonets tjänster inom marknad och immaterialrätt

Om Lagboken.se