Mine­ral­lag (1991:45)

Utfär­dad:
Ikraft­trä­dan­de­da­tum:
Källa: Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.
SFS nr: 1991:45
Depar­te­ment: Klimat-​ och närings­livs­de­par­te­men­tet RSN
Änd­ring införd: t.o.m. SFS 2024:816
Övrigt: Rät­tel­se­blad 2016:994 har iakt­ta­gits.
Länk: Länk till regis­ter

SFS nr:

1991:45
Depar­te­ment/myn­dig­het: Klimat-​ och närings­livs­de­par­te­men­tet RSN
Utfär­dad: 1991-​01-24
Änd­rad: t.o.m. SFS

2024:816
Övrig text: Rät­tel­se­blad 2016:994 har iakt­ta­gits.
Änd­rings­re­gis­ter: SFSR (Rege­rings­kans­liet)
Källa: Full­text (Rege­rings­kans­liet)



1 kap. Inle­dande bestäm­mel­ser

Lagens tillämp­nings­om­råde

1 §   Denna lag gäl­ler under­sök­ning och bear­bet­ning av fyn­dig­he­ter på egen eller annans mark av föl­jande mine­ra­liska ämnen (kon­ces­sions­mi­ne­ral):
   1. anti­mon, arse­nik, beryl­lium, bly, cesium, guld, iri­dium, järn som före­kom­mer i berg­grun­den, kobolt, kop­par, krom, kvick­sil­ver, lan­tan och lan­tani­der, litium, mangan, molyb­den, nic­kel, niob, osmium, pal­la­dium, pla­tina, rodium, rubi­dium, rute­nium, sil­ver, skan­dium, stron­tium, tan­tal, tenn, titan, torium, vana­din, vis­mut, vol­fram, ytt­rium, zink och zir­ko­nium,
   2. anda­lu­sit, apa­tit, bru­cit, fluss­pat, gra­fit, kya­nit, leror som är eld­fasta eller klink­rande, mag­ne­sit, mag­net­kis, nefelinsy­e­nit, sil­li­ma­nit, sten­salt eller annat salt som före­kom­mer på lik­nande sätt, sva­vel­kis, tung­spat och wol­las­to­nit, och
   3. dia­mant. Lag (2022:728).

2 §   Lagen tilläm­pas inte inom all­mänt vat­ten­om­råde i havet.

Defi­ni­tio­ner

3 §   Med under­sök­ning avses arbete i syfte att påvisa en fyn­dig­het av ett kon­ces­sions­mi­ne­ral och att utröna fyn­dig­he­tens san­no­lika eko­no­miska värde och dess beskaf­fen­het i övrigt, i den mån sådant arbete inne­bär intrång i mar­kä­ga­rens eller annan rätts­in­ne­ha­vares rätt.

Med bear­bet­ning avses utvin­ning och till­go­do­gö­rande av ett kon­ces­sions­mi­ne­ral.

Rät­ten till under­sök­ning och bear­bet­ning

4 §   Under­sök­ning får utfö­ras endast av den som har under­sök­nings­till­stånd och bear­bet­ning endast av den som har bear­bet­nings­kon­ces­sion.

Utan till­stånd får dock under­sök­nings­ar­bete bedri­vas av
   1. fas­tig­hets­ä­ga­ren eller, efter hans med­gi­vande, annan i fall som anges i 3 kap. 2 §,
   2. kon­ces­sions­ha­vare i fall som anges i 5 kap. 3 §.

Utan kon­ces­sion får fyn­dig­het bear­be­tas av
   1. fas­tig­hets­ä­ga­ren i fall som anges i 5 kap. 2 §,
   2. till­stånds­ha­vare i fall som anges i 3 kap. 4 §,
   3. kon­ces­sions­ha­vare i fall som anges i 5 kap. 4--6 §§.

5 §   Ett under­sök­nings­till­stånd som grun­das på ansö­kan avse­ende något eller några av de kon­ces­sions­mi­ne­ral som anges i 1 § 1 och 2 gäl­ler, om inte sökan­den begär annat, samt­liga mine­ral som anges där.

I övrigt gäl­ler ett under­sök­nings­till­stånd eller en bear­bet­nings­kon­ces­sion det eller de mine­ral som anges i till­stån­det eller kon­ces­sio­nen. Lag (1991:153).

6 §   har upp­hävts genom lag (1993:690).

Bestäm­mel­ser i annan lag­stift­ning

7 §   Bestäm­mel­ser som berör verk­sam­het som avses i denna lag finns i mil­jö­bal­ken, plan- och bygg­la­gen (2010:900) och kul­turmil­jö­la­gen (1988:950).

Bestäm­mel­ser om rätt att för­värva och inneha eller på annat sätt ta befatt­ning med kär­nämne eller mine­ral med halt av sådant ämne finns även i lagen (1984:3) om kärn­tek­nisk verk­sam­het. Bestäm­mel­ser om rätt i övrigt att bedriva verk­sam­het med strål­ning finns i strål­skydds­la­gen (2018:396). Lag (2018:399).

8 §   Har upp­hävts genom lag (1998:845).


2 kap. Under­sök­nings­till­stånd

Till­stånds­om­råde

1 §   Under­sök­nings­till­stånd skall avse ett bestämt område, som inte får vara större än att till­stånds­ha­va­ren kan antas ha möj­lig­het att under­söka det på ett ända­måls­en­ligt sätt och som i övrigt skall ha en för ända­må­let lämp­lig form.

För­ut­sätt­ningar för till­stånd

2 §   Under­sök­nings­till­stånd ska bevil­jas, om det finns anled­ning att anta att under­sök­ning i områ­det kan leda till fynd av kon­ces­sions­mi­ne­ral.

Under­sök­nings­till­stånd får dock inte bevil­jas den som uppen­bar­li­gen sak­nar möj­lig­het eller avsikt att få till stånd en ända­måls­en­lig under­sök­ning eller den som tidi­gare har visat sig olämp­lig att bedriva under­sök­nings­ar­bete.

Till­stånd att bedriva under­sök­ning som gäl­ler dia­mant får bevil­jas endast den som visar att han eller hon är lämp­lig att bedriva sådan under­sök­ning. Lag (2022:728).

Före­träde vid kon­kur­rens m.m.

3 §   Omfat­tas ett område av flera ansök­ningar om under­sök­nings­till­stånd enligt denna lag, har den sökande som först kom in med sin ansö­kan före­träde. Om ansök­ning­arna har kom­mit in samma dag, har sökan­dena lika rätt inom det gemen­samma områ­det. Lag (2016:994).

4 §   Om någon inom ett område inne­har under­sök­nings­till­stånd eller bear­bet­nings­kon­ces­sion enligt denna lag, får inte någon annan bevil­jas under­sök­nings­till­stånd för samma mine­ral inom områ­det. Om det finns sär­skilda skäl, får någon annan bevil­jas under­sök­nings­till­stånd för mine­ral inom områ­det som inte omfat­tas av till­stån­det eller kon­ces­sio­nen.
Lag (2016:994).

Under­sök­nings­till­stån­dets gil­tig­hets­tid

5 §   Under­sök­nings­till­stånd gäl­ler i tre år från dagen för beslu­tet.

6 §   Under­sök­nings­till­stån­dets gil­tig­hets­tid skall på ansö­kan av till­stånds­ha­va­ren för­längas med sam­man­lagt högst tre år, om ända­måls­en­lig under­sök­ning har utförts inom områ­det. Det­samma gäl­ler om till­stånds­ha­va­ren har god­tag­bara skäl till att under­sök­ning inte har skett och dess­utom gör san­no­likt att områ­det kom­mer att under­sö­kas under den tid som ansök­ningen avser.

7 §   Har gil­tig­hets­ti­den för­längts enligt 6 §, skall den på ansö­kan av till­stånds­ha­va­ren för­längas med ytter­li­gare sam­man­lagt högst fyra år, om det finns sär­skilda skäl.

Gil­tig­hets­ti­den kan där­ef­ter för­längas med ytter­li­gare samman-​ lagt högst fem år, om det finns syn­ner­liga skäl såsom att till­stånds­ha­va­ren visar, att bety­dande arbete har lagts ned inom områ­det och att vidare under­sök­ningar san­no­likt kom­mer att leda till att bear­bet­nings­kon­ces­sion kan med­de­las.
Lag (1998:165).

7 a §   Trots vad som sägs i 5 § ska under­sök­nings­till­stånd som var gil­tiga den 1 juli 2020 och fort­fa­rande är gil­tiga den 9 juni 2022 gälla i fem år från dagen för beslu­tet.

Första styc­ket gäl­ler inte under­sök­nings­till­stånd som avser olja eller gas­for­miga kolvä­ten eller som grun­das på en ansö­kan om sten­kol och där sten­kol uttryck­li­gen anges i till­stån­det.
Lag (2022:411).

7 b §   Till­stånd som har för­längts enligt 6 § och som är gil­tiga den 9 juni 2022 ska gälla i ytter­li­gare två år från den dag då gil­tig­hets­ti­den enligt beslu­tet om för­läng­ning annars skulle ha löpt ut.

Om ett till­stånd enligt första styc­ket har för­längts med en tid som under­sti­ger tre år ska till­stån­det för­längas på ansö­kan av till­stånds­ha­va­ren med ytter­li­gare viss tid så att den sam­man­lagda för­läng­ningen blir högst fem år. Detta gäl­ler dock endast om för­ut­sätt­ning­arna i 6 § är upp­fyllda.

Första och andra styc­kena gäl­ler inte under­sök­nings­till­stånd som avser olja eller gas­for­miga kolvä­ten eller som grun­das på en ansö­kan om sten­kol och där sten­kol uttryck­li­gen anges i till­stån­det. Lag (2022:411).

7 c §   Till­stånd som har för­längts enligt 7 § första styc­ket och som är gil­tiga den 9 juni 2022 ska gälla i ytter­li­gare två år från den dag då gil­tig­hets­ti­den enligt beslu­tet om för­läng­ning annars skulle ha löpt ut.

Om ett till­stånd enligt första styc­ket har för­längts med en tid som under­sti­ger fyra år ska till­stån­det för­längas på ansö­kan av till­stånds­ha­va­ren med ytter­li­gare viss tid så att den sam­man­lagda för­läng­ningen blir högst sex år. Detta gäl­ler dock endast om för­ut­sätt­ning­arna i 7 § första styc­ket är upp­fyllda.

Till­stånd som har för­längts enligt 7 § andra styc­ket och som är gil­tiga den 9 juni 2022 ska gälla i ytter­li­gare två år från den dag då gil­tig­hets­ti­den enligt beslu­tet om för­läng­ning annars skulle ha löpt ut.

Om ett till­stånd enligt tredje styc­ket har för­längts med en tid som under­sti­ger fem år kan till­stån­det för­längas på ansö­kan av till­stånds­ha­va­ren med ytter­li­gare viss tid så att den sam­man­lagda för­läng­ningen blir högst sju år. Detta gäl­ler dock endast om för­ut­sätt­ning­arna i 7 § andra styc­ket är upp­fyllda.

Första-​fjärde styc­kena gäl­ler inte under­sök­nings­till­stånd som avser olja eller gas­for­miga kolvä­ten eller som grun­das på en ansö­kan om sten­kol och där sten­kol uttryck­li­gen anges i till­stån­det. Lag (2022:411).

8 §   Ansö­kan om för­läng­ning skall för att kunna tas upp till pröv­ning ha kom­mit in under till­stån­dets gil­tig­hets­tid. Om till­stånds­ha­va­ren har ansökt om för­läng­ning inom den angivna tiden eller om han inom samma tid har ansökt om bear­bet­nings­kon­ces­sion, gäl­ler till­stån­det till dess ansök­ningen har prö­vats slut­ligt.

Hin­der mot under­sök­nings­till­stånd

9 §   När ett under­sök­nings­till­stånd eller en bear­bet­nings­kon­ces­sion har upp­hört att gälla, kan en ansö­kan om under­sök­nings­till­stånd beträf­fande mark inom samma område prö­vas tidi­gast ett år efter det att till­stån­det eller kon­ces­sio­nen upp­hörde att gälla.

Om det finns sär­skilda skäl, får berg­mäs­ta­ren medge undan­tag från bestäm­mel­serna i första styc­ket. Lag (2005:161).

9 a §   Under­sök­nings­till­stånd får inte med­de­las för mark inom en skydds­zon runt ett område som omfat­tas av en bear­bet­nings­kon­ces­sion. Skydds­zo­nen skall ha en sträck­ning av 1 000 meter från grän­sen för det område som omfat­tas av kon­ces­sio­nen. Om det finns sär­skilda skäl får skydds­zo­nen mins­kas.

Om en gruva eller mot­sva­rande anlägg­ning inte tagits i drift inom tre år efter det att bear­bet­nings­kon­ces­sion med­de­la­des, får dock under­sök­nings­till­stånd med­de­las inom skydds­zo­nen fram till dess att anlägg­ningen tas i drift.

Efter det att en bear­bet­nings­kon­ces­sion har bevil­jats slut­ligt, får under­sök­nings­till­stånd inom skydds­zo­nen trots första styc­ket ges till den som inne­har bear­bet­nings­kon­ces­sio­nen eller någon annan, som har den­nes med­gi­vande. Lag (2005:161).

9 b §   När en ansö­kan om bear­bet­nings­kon­ces­sion har givits in för visst område, skall vad som anges i 9 a § första styc­ket om hin­der för under­sök­nings­till­stånd gälla till dess att frå­gan om kon­ces­sion slut­ligt avgjorts. En ansö­kan om undersöknings-​ till­stånd inom en skydds­zon skall för­kla­ras vilande i avvak­tan på slut­ligt beslut i kon­ces­sions­ä­ren­det. Lag (1998:165).

Vill­kor i under­sök­nings­till­stånd

10 §   Under­sök­nings­till­stånd skall för­e­nas med de vill­kor som behövs för att skydda all­männa intres­sen eller enskild rätt samt med vill­kor om att till­stånds­ha­va­ren skall ställa säker­het för ersätt­ning enligt 7 kap. 1 §. Lag (2005:161).


3 kap. Under­sök­nings­ar­bete

Inle­dande bestäm­melse

1 §   Den som har under­sök­nings­till­stånd får inom till­stånds­om­rå­det bedriva under­sök­nings­ar­bete enligt 3--8 §§.

Rätt att bedriva under­sök­nings­ar­bete utan till­stånd

2 §   Om det kan ske utan intrång i nytt­jan­de­rätt, ser­vi­tut eller annan sär­skild rätt får fas­tig­hets­ä­ga­ren eller, efter hans eller hen­nes med­gi­vande, någon annan utan under­sök­nings­till­stånd bedriva under­sök­ning som gäl­ler alla kon­ces­sions­mi­ne­ral utom dia­mant, dock inte inom områ­den där någon annan har till­stånd eller kon­ces­sion enligt denna lag. Bestäm­mel­serna i 3-7 §§ gäl­ler i tillämp­liga delar även sådant under­sök­nings­ar­bete. Lag (2022:728).

Hur under­sök­nings­ar­bete får bedri­vas

3 §   Under­sök­nings­ar­bete får bedri­vas endast för att visa att sådant mine­ral som omfat­tas av till­stån­det finns inom områ­det och för att ta när­mare reda på fyn­dig­he­tens stor­lek, beskaf­fen­het och bryt­värd­het.

Till­stånds­ha­va­ren får i den utsträck­ning det behövs använda väg till och inom områ­det. Efter till­stånd av berg­mäs­ta­ren får till­stånds­ha­va­ren också ta mark eller annat utrymme i anspråk för att bygga nöd­vän­dig väg till och inom områ­det.

Innan arbete påbör­jas skall till­stånds­ha­va­ren ha ställt säker­het för ersätt­ning enligt 7 kap. 1 §.

Arbe­tet skall utfö­ras så, att minsta skada och intrång vål­las på någon annans egen­dom och på natur-​ och kul­turmil­jön.
Lag (2005:943).

4 §   Till­stånds­ha­va­ren får använda kon­ces­sions­mi­ne­ral som utvinns under under­sök­nings­ar­be­tet och som omfat­tas av till­stån­det endast för att under­söka deras beskaf­fen­het och lämp­lig­het för tek­nisk bear­bet­ning. Han får också till­go­do­göra sig de pro­duk­ter som han där­vid fram­stäl­ler eller utvin­ner. Det­samma gäl­ler tidi­gare utvunna kon­ces­sions­mi­ne­ral som omfat­tas av till­stån­det, om inte annat föl­jer av 13 kap. 2 § andra styc­ket.

Till­stånds­ha­va­ren får bear­beta och använda mine­ra­liska ämnen som inte omfat­tas av till­stån­det eller av denna lag endast om det behövs för att under­sök­nings­ar­be­tet skall kunna bedri­vas på ett ända­måls­en­ligt sätt.

5 §   Under­sök­nings­ar­bete får endast utfö­ras i enlig­het med en gäl­lande arbets­plan som ska upp­rät­tas av till­stånds­ha­va­ren och vara skri­ven på svenska.

Arbets­pla­nen ska inne­hålla
   1. till­stånds­ha­va­rens namn, tele­fon­num­mer, post­a­dress och e-​postadress samt namn, tele­fon­num­mer, post­a­dress och e-​postadress till en kon­takt­per­son om till­stånds­ha­va­ren är en juri­disk per­son,
   2. en beskriv­ning av vad en arbets­plan är och upp­gift om att den som berörs av arbets­pla­nen har möj­lig­het att påverka inne­hål­let i den genom att invända mot den,
   3. en redo­gö­relse för det under­sök­nings­ar­bete som pla­ne­ras och en tids­plan för arbe­tet,
   4. en karta med fas­tig­hets­grän­ser och fas­tig­hets­be­teck­ningar som visar inom vil­ket område under­sök­nings­ar­be­tet kom­mer att utfö­ras,
   5. en bedöm­ning av i vil­ken utsträck­ning arbe­tet kan antas påverka all­männa intres­sen och enskild rätt,
   6. upp­gift om när even­tu­ella invänd­ningar mot inne­hål­let i arbets­pla­nen ska vara till­stånds­ha­va­ren till handa och vil­ken följ­den blir om någon invänd­ning inte fram­ställs,
   7. upp­gift om att den som berörs av arbets­pla­nen har rätt att på begä­ran få en under­rät­telse om när arbe­tet på den fas­tig­het som hans eller hen­nes rätt är knu­ten till ska påbör­jas, och upp­gift om när en sådan begä­ran ska vara till­stånds­ha­va­ren till handa,
   8. upp­gift om vilka till­stånd enligt annan lag­stift­ning till­stånds­ha­va­ren redan har, har sökt eller har för avsikt att söka, eller vilka anmäl­ningar enligt annan lag­stift­ning till­stånds­ha­va­ren har gjort eller har för avsikt att göra med anled­ning av under­sök­nings­ar­be­tet, och
   9. en bedöm­ning av hur stor skada eller hur stort intrång som under­sök­nings­ar­be­tet kom­mer att med­föra, infor­ma­tion om hur even­tu­ella ska­dor eller intrång kom­mer att regle­ras samt upp­gift om vil­ken form av säker­het till­stånds­ha­va­ren har för att full­följa utbe­tal­ningen av ersätt­ningen och om stor­le­ken på säker­he­ten.

Arbets­pla­nen ska, i fråga om arbets­re­do­gö­rel­sen och tids­pla­nen för arbe­tet, anpas­sas till den pågående mar­kan­vänd­ningen inom det område där under­sök­nings­ar­be­tet ska utfö­ras.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer med­de­lar när­mare före­skrif­ter om vad en arbets­plan ska inne­hålla. Lag (2014:782).

5 a §   Arbets­pla­nen ska del­ges äga­ren till den fas­tig­het där arbe­tet ska bedri­vas och inne­ha­vare av sär­skild rätt som berörs. Del­giv­ning med inne­ha­vare av rensköt­sel­rätt får ske genom att arbets­pla­nen del­ges den sameby som inne­ha­varna till­hör.

Invänd­ningar mot inne­hål­let i arbets­pla­nen ska fram­stäl­las skrift­li­gen och vara till­stånds­ha­va­ren till handa inom tre vec­kor från del­giv­ningen av arbets­pla­nen. Lag (2014:782).

5 b §   Till­stånds­ha­va­ren ska till­han­da­hålla en över­sätt­ning av arbets­pla­nen på finska, meän­ki­eli eller samiska under de för­ut­sätt­ningar som anges i andra och tredje styc­ket.

En över­sätt­ning ska till­han­da­hål­las om under­sök­nings­ar­be­tet ska utfö­ras inom ett område som helt eller del­vis sam­man­fal­ler med språ­kets för­valt­nings­om­råde enligt 6 § lagen (2009:724) om natio­nella mino­ri­te­ter och mino­ri­tets­språk och en över­sätt­ning skrift­li­gen begärts av en fas­tig­hets­ä­gare eller inne­ha­vare av sär­skild rätt som avses i 5 a § första styc­ket.

En begä­ran om över­sätt­ning enligt andra styc­ket ska vara till­stånds­ha­va­ren till handa inom tio dagar från den dag fas­tig­hets­ä­ga­ren eller inne­ha­va­ren av sär­skild rätt fick del av beslu­tet om under­sök­nings­till­stånd, eller i fall som avses i 5 kap. 3 § andra styc­ket, beslu­tet om bear­bet­nings­kon­ces­sion.

Över­sätt­ningen av arbets­pla­nen ska del­ges fas­tig­hets­ä­ga­ren eller inne­ha­va­ren av sär­skild rätt till­sam­mans med arbets­pla­nen enligt 5 a §. Lag (2014:782).

5 c §   En arbets­plan blir gäl­lande om några invänd­ningar enligt 5 a § andra styc­ket inte fram­ställs. En arbets­plan blir också gäl­lande om till­stånds­ha­va­ren och den fas­tig­hets­ä­gare och inne­ha­vare av sär­skild rätt som fram­ställt sådana invänd­ningar har kom­mit över­ens om arbets­pla­nens inne­håll.

En gäl­lande arbets­plan ska sän­das till berg­mäs­ta­ren, läns­sty­rel­sen och kom­mu­nen. Om under­sök­nings­ar­be­tet ska utfö­ras inom ett område som används för rensköt­sel, ska en gäl­lande arbets­plan även sän­das till Same­tinget.
Lag (2014:782).

5 d §   Om invänd­ningar enligt 5 a § andra styc­ket har fram­ställts, får till­stånds­ha­va­ren också begära att arbets­pla­nen prö­vas av berg­mäs­ta­ren.

Arbets­pla­nen ska fast­stäl­las av berg­mäs­ta­ren och bli gäl­lande om
   1. den upp­fyl­ler kra­ven på inne­håll i 5 §,
   2. de åtgär­der som anges är nöd­vän­diga för en ända­måls­en­lig under­sök­ning och inte med­för så stora olä­gen­he­ter för fas­tig­hets­ä­ga­ren eller inne­ha­va­ren av sär­skild rätt att olä­gen­he­terna över­vä­ger till­stånds­ha­va­rens intresse av att få utföra arbe­tena, och
   3. till­stånds­ha­va­ren har iakt­ta­git sina skyl­dig­he­ter enligt 5 a och 5 b §§.

Berg­mäs­ta­ren ska, i beslut om fast­stäl­lande, med­dela de vill­kor som behövs för att skydda all­männa intres­sen och enskild rätt och för att före­bygga eller begränsa olä­gen­he­ter. Berg­mäs­ta­ren får också besluta att arbets­pla­nen ska gälla ome­del­bart. Lag (2014:782).

5 e §   Till­stånds­ha­va­ren ska på begä­ran av en fas­tig­hets­ä­gare eller inne­ha­vare av sär­skild rätt som avses i 5 a § första styc­ket skicka en under­rät­telse om vil­ken dag arbe­tet ska påbör­jas på den fas­tig­het som hans eller hen­nes rätt avser.
Under­rät­tel­sen ska vara skri­ven på svenska och skic­kas senast en vecka innan arbe­tet på fas­tig­he­ten ska påbör­jas.

Om arbets­pla­nen redan inne­hål­ler en upp­gift om när arbe­tet ska påbör­jas på en viss fas­tig­het, behö­ver en under­rät­telse inte skic­kas till den vars rätt upp­gif­ten avser.

En begä­ran om under­rät­telse ska fram­stäl­las skrift­li­gen och vara till­stånds­ha­va­ren till handa inom den tid som anges i 5 a § andra styc­ket. Lag (2014:782).

5 f §   Till­stånds­ha­va­ren ska skicka en under­rät­telse till berörda fas­tig­hets­ä­gare och inne­ha­vare av sär­skild rätt när under­sök­nings­ar­be­tet har slut­förts. Under­rät­tel­sen ska vara skri­ven på svenska. Lag (2014:782).

Hin­der mot under­sök­nings­ar­bete

6 §   Under­sök­nings­ar­bete får inte äga rum inom natio­nal­park eller område som en stat­lig myn­dig­het hos rege­ringen har begärt ska avsät­tas till natio­nal­park eller i strid med före­skrif­ter som har med­de­lats för natur-​ eller kul­tur­re­ser­vat med stöd av 7 kap. mil­jö­bal­ken.

Bestäm­mel­ser om att till­stånd krävs för vissa verk­sam­he­ter och åtgär­der finns i 7 kap. 28 a-29 b §§ mil­jö­bal­ken.

Under­sök­nings­ar­bete får inte hel­ler, utan med­gi­vande av läns­sty­rel­sen, äga rum inom
   1. två­hundra meter från skydds­ob­jekt enligt skydds­la­gen (2010:305) och sådant område utan­för detta som rege­ringen bestäm­mer,
   2. kyr­ko­gård och annan begrav­nings­plats, eller
   3. område som avses i 4 kap. 5 § mil­jö­bal­ken.

Ett med­gi­vande enligt tredje styc­ket 3 ska för­e­nas med de vill­kor som är nöd­vän­diga för att för­hindra att påtag­lig skada upp­kom­mer för områ­dets natur-​ och kul­tur­vär­den. Läns­sty­rel­sen får även i övrigt för­ena ett med­gi­vande enligt tredje styc­ket med vill­kor. Lag (2010:313).

7 §   Under­sök­nings­ar­bete får inte utan med­gi­vande av berg­mäs­ta­ren äga rum inom
   1. område inom tret­tio meter från all­män väg eller sådan väg­sträck­ning enligt fast­ställd väg­plan, eller från järn­väg, flyg­plats eller kanal som är upp­lå­ten för all­män tra­fik,
   2. område inom två­hundra meter från bostads­bygg­nad,
   3. område inom två­hundra meter från kyrka, annan sam­lings­lo­kal, under­vis­nings­an­stalt, hotell eller pen­sio­nat eller område inom två­hundra meter från vår­dan­stalt, elev­hem eller lik­nande inrätt­ning, om den är avsedd för mer än fem­tio per­so­ner,
   4. område inom två­hundra meter från elekt­risk kraft­sta­tion eller indust­ri­ell anlägg­ning, eller
   5. område med detalj­plan eller områ­des­be­stäm­mel­ser enligt plan- och bygg­la­gen (2010:900).

I fall som anges i första styc­ket 5 får med­gi­vande inte läm­nas i strid med pla­nen eller områ­des­be­stäm­mel­serna. Om syf­tet med pla­nen eller bestäm­mel­serna inte mot­ver­kas, får dock mindre avvi­kel­ser göras.

Trots första styc­ket 2-4 får under­sök­ning ske, om med­gi­vande har läm­nats av den som berörs av arbe­tet. I fall som anges i första styc­ket 2 ska med­gi­vande läm­nas av äga­ren till bygg­na­den eller mar­ken och den som har nytt­jan­de­rätt till den. I fall som anges i första styc­ket 3 och 4 ska med­gi­van­det läm­nas av ägare och nytt­jan­de­rätts­ha­vare.

Berg­mäs­ta­ren får för­ena sitt med­gi­vande med vill­kor.
Lag (2012:443).

8 §   Gäl­ler för samma till­stånds­om­råde flera under­sök­nings­till­stånd eller kon­ces­sio­ner enligt denna lag, får arbete som utförs med stöd av en rät­tig­het som till­kom­mit först inte hind­ras eller uppe­hål­las av arbete med stöd av en rät­tig­het som till­kom­mit senare. Lag (2016:994).


4 kap. Bear­bet­nings­kon­ces­sion

Kon­ces­sions­om­råde

1 §   Kon­ces­sion skall avse ett bestämt område, som bestäms efter vad som är lämp­ligt med hän­syn till fyn­dig­he­ten, ända­må­let med kon­ces­sio­nen och övriga omstän­dig­he­ter.

För­ut­sätt­ningar för kon­ces­sion

2 §   Kon­ces­sion ska med­de­las, om
   1. en fyn­dig­het som san­no­likt kan till­go­do­gö­ras eko­no­miskt har på-​träffats, och
   2. fyn­dig­he­tens belä­gen­het och art inte gör det olämp­ligt att sökan­den får den begärda kon­ces­sio­nen.

Kon­ces­sion för bear­bet­ning av kon­ces­sions­mi­ne­ral i alun­skif­fer får be-​viljas endast den som visar att den är lämp­lig att bedriva sådan bear­bet­ning.

I ären­den om bevil­jande av kon­ces­sion ska 3 kap., 4 kap. 1-7 §§ och 5 kap. 18 § mil­jö­bal­ken tilläm­pas.

Om ett ärende om bevil­jande av kon­ces­sion avser en verk­sam­het som senare ska prö­vas även enligt mil­jö­bal­ken eller andra lagar, ska 3 kap. och 4 kap. 1-7 §§ mil­jö­bal­ken tilläm­pas endast vid den pröv­ning som sker i kon­ces­sions­ä­ren­det. Vid tillämp­ningen av 3 kap. 10 § andra styc­ket mil­jö­bal­ken och 4 kap. 1 § första styc­ket 1 mil­jö­bal­ken ska 4 kap. 8 § i bal­ken inte beak­tas.

När en verk­sam­het senare ska prö­vas enligt mil­jö­bal­ken eller andra lagar ska pröv­ningen av frå­gan om det krävs till­stånd enligt 7 kap. 28 a § mil­jö­bal­ken och, om till­stånd krävs, frå­gan om till­stånd kan läm­nas göras obe­ro­ende av de ställ­nings­ta­gan­den som har gjorts i kon­ces­sions­pröv­ningen.

I ären­den om bevil­jande av kon­ces­sion ska en spe­ci­fik mil­jö­be­döm­ning göras, infor­ma­tion läm­nas och sam­ord­ning ske enligt 6 kap. 28-46 §§ mil­jö­bal­ken. Upp­gif­terna i mil­jö­kon­se­kvens­be­skriv­ningen ska ha den omfatt­ning och detal­je­rings­grad som behövs för pröv­ningen av kon­ces­sions­an­sö­kan.

Kon­ces­sio­nen får inte strida mot en detalj­plan eller områ­des­be­stäm­mel­ser. Om syf­tet med pla­nen eller bestäm­mel­serna inte mot­ver­kas, får dock mindre avvi­kel­ser göras.
Lag (2024:325).

Före­träde vid kon­kur­rens m.m

3 §   Om flera har ansökt om kon­ces­sion för samma område och fler än en kan komma i fråga enligt 2 §, skall den ha före­träde som har under­sök­nings­till­stånd i områ­det för något mine­ral som omfat­tas av den­nes ansö­kan om kon­ces­sion.

Om ingen av sökan­dena har under­sök­nings­till­stånd, skall den ha före­träde som har utfört ända­måls­en­ligt under­sök­nings­ar­bete inom områ­det. I annat fall har den före­träde som först kom in med sin ansö­kan. Om ansök­ning­arna har kom­mit in samma dag har sökan­dena lika rätt till andel i kon­ces­sio­nen. Lag (1993:690).

4 §   Om någon inom ett område inne­har under­sök­nings­till­stånd eller bear­bet­nings­kon­ces­sion enligt denna lag, får inte någon annan bevil­jas kon­ces­sion för samma mine­ral inom områ­det. Om det finns sär­skilda skäl, får någon annan bevil­jas kon­ces­sion för mine­ral inom områ­det som inte omfat­tas av till­stån­det eller kon­ces­sio­nen. Lag (2016:994).

5 §   En kon­ces­sion skall för­e­nas med de vill­kor som behövs för att skydda all­männa intres­sen eller enskild rätt eller som behövs för att natur­till­gång­arna skall utfors­kas och till­va­ra­tas på ett ända­måls­en­ligt sätt.

6 §   Kon­ces­sions­ha­va­ren skall åläg­gas att ställa säker­het för att hans skyl­dig­he­ter enligt 13 kap. 4 § skall upp­fyl­las, om det inte finns sär­skilda skäl till något annat. Visar sig säker­he­ten otill­räck­lig, får läns­sty­rel­sen bestämma att ytter­li­gare säker­het skall stäl­las.

Bear­bet­nings­kon­ces­sio­nens gil­tig­hets­tid

7 §   En bear­bet­nings­kon­ces­sion skall med­de­las för tju­go­fem år. Om sökan­den begär det, får kor­tare tid bestäm­mas. Lag (1993:690).

8 §   Kon­ces­sions­ti­den skall utan sär­skild ansö­kan för­längas med tio år i sän­der, om regel­bun­den bear­bet­ning pågår när gil­tig­hets­ti­den går ut. Om kon­ces­sions­ha­va­ren begär det, får kor­tare tid bestäm­mas.

9 §   Om det inte pågår regel­bun­den bear­bet­ning när kon­ces­sions­ti­den går ut, skall tiden på ansö­kan av kon­ces­sions­ha­va­ren för­längas med tio år, om det pågår
   1. till­red­nings­ar­bete eller anlägg­nings­ar­bete för upp­ta­gande av bear­bet­ning inom kon­ces­sions­om­rå­det,
   2. under­sök­nings­ar­bete av större omfatt­ning inom kon­ces­sions­om­rå­det, eller
   3. mine­ral­tek­niskt, metal­lur­giskt eller annat utveck­lings­ar­bete av större omfatt­ning i syfte att möj­lig­göra bear­bet­ning av fyn­dig­he­ten.

Om kon­ces­sions­ha­va­ren begär det, får kor­tare tid än tio år bestäm­mas.

Kon­ces­sions­ha­va­ren har rätt att få för­hands­be­sked av pröv­nings­myn­dig­he­ten om huruvida pla­ne­rat under­sök­nings­ar­bete eller pla­ne­rat mine­ral­tek­niskt, metal­lur­giskt eller annat utveck­lings­ar­bete skall anses ha större omfatt­ning. Lag (1993:690).

10 §   Kon­ces­sions­ti­den får på ansö­kan av kon­ces­sions­ha­va­ren för­längas med högst tio år, om
   1. det inte pågår någon regel­bun­den bear­bet­ning eller sådan verk­sam­het som anges i 9 § första styc­ket, och
   2. det är moti­ve­rat med hän­syn till det all­män­nas intresse av att mine­ral­till­gång­arna utnytt­jas på ett ända­måls­en­ligt sätt.

Vid pröv­ningen ska 3 kap. och 4 kap. 1-7 §§ mil­jö­bal­ken tilläm­pas. Vid tillämp­ningen av 3 kap. 10 § andra styc­ket mil­jö­bal­ken och 4 kap. 1 § första styc­ket 1 mil­jö­bal­ken ska 4 kap. 8 § i bal­ken inte beak­tas. Lag (2024:325).

11 §   Ansö­kan om för­läng­ning enligt 9 eller 10 § skall göras senast sex måna­der före kon­ces­sions­ti­dens utgång. Har kon­ces­sions­ha­va­ren ansökt om för­läng­ning inom den angivna tiden, gäl­ler kon­ces­sio­nen till dess att ansök­ningen har prö­vats slut­ligt.


5 kap. Bear­bet­ning m. m.

Inle­dande bestäm­mel­ser

1 §   Den som har kon­ces­sion får inom kon­ces­sions­om­rå­det, i dagen eller under jord, dels bedriva under­sök­nings­ar­bete enligt 3 §, dels utföra bear­bet­ning och där­med sam­man­häng­ande verk­sam­het enligt 4-7 §§. För bear­bet­ning och där­med sam­man­häng­ande verk­sam­het som sker i dagen får kon­ces­sions­ha­va­ren dock ta i anspråk endast mark som har anvi­sats för ända­må­let.

Mark eller annat utrymme utan­för kon­ces­sions­om­rå­det får tas i anspråk för annat ända­mål än under­sök­ning eller bear­bet­ning enligt vad som bestäms vid mar­kan­vis­ningen.

Ären­den om mar­kan­vis­ning prö­vas vid mar­kan­vis­nings­för­rätt­ning enligt bestäm­mel­serna i 9 kap.

Berg­mäs­ta­ren kan, sedan beslu­tet om kon­ces­sion har vun­nit laga kraft, medge att mark eller annat utrymme får tas i anspråk i avvak­tan på att frå­gan om mar­kan­vis­ning avgörs. Sådant med­gi­vande får läm­nas endast om kon­ces­sions­ha­va­ren stäl­ler säker­het för den ersätt­ning som avses i 7 kap. 3 §.
Lag (2005:943).

Rätt att utföra bear­bet­ning utan kon­ces­sion

2 §   Fas­tig­hets­ä­ga­ren får utan kon­ces­sion för sitt hus­be­hov bear­beta fyn­dig­he­ter av kon­ces­sions­mi­ne­ral så länge ingen annan har kon­ces­sion inom områ­det.

Med­de­las kon­ces­sion för någon annan inom ett område där fas­tig­hets­ä­ga­ren bear­be­tar fyn­dig­he­ter av kon­ces­sions­mi­ne­ral eller annat mine­ra­liskt ämne för sitt hus­be­hov, har fas­tig­hets­ä­ga­ren rätt att i skä­lig utsträck­ning fort­sätta verk­sam­he­ten, om det inte finns sär­skilda skäl till något annat.

Hur under­sök­nings­ar­bete får bedri­vas

3 §   Under­sök­nings­ar­bete får avse sådana mine­ral som omfat­tas av kon­ces­sio­nen. I den mån ingen annan har till­stånd eller kon­ces­sion får kon­ces­sions­ha­va­ren inom kon­ces­sions­om­rå­det under­söka även andra kon­ces­sions­mi­ne­ral med undan­tag av dia­mant.

I fråga om under­sök­nings­ar­bete som bedrivs i dagen på mark som inte har anvi­sats ska 3 kap. 3-5 f §§ tilläm­pas. Lag (2022:728).

Hur bear­bet­ning m. m. får utfö­ras

4 §   Bear­bet­ning får avse sådana mine­ral som omfat­tas av kon­ces­sio­nen.
Kon­ces­sions­ha­va­ren får inom kon­ces­sions­om­rå­det utvinna även andra kon­ces­sions­mi­ne­ral och övriga mine­ra­liska ämnen, i den mån det behövs för att arbe­tet skall kunna bedri­vas på ett ända­måls­en­ligt sätt. Av det som där­vid utvinns får kon­ces­sions­ha­va­ren använda vad som behövs vid bear­bet­ningen.

5 §   Kon­ces­sions­ha­va­ren får till­go­do­göra sig tidi­gare utvunna kon­ces­sions­mi­ne­ral som omfat­tas av kon­ces­sio­nen, om inte annat föl­jer av 13 kap. 2 § andra styc­ket.

6 §   Kon­ces­sions­ha­va­ren får till­go­do­göra sig sådana kon­ces­sions­mi­ne­ral och övriga mine­ra­liska ämnen som inte för­rän vid anrik­ning eller där­med lik­ställt för­fa­rande kan avskil­jas från de mine­ral som kon­ces­sio­nen omfat­tar.

Kon­ces­sions­ha­va­ren får till­go­do­göra sig även andra utvunna kon­ces­sions­mi­ne­ral och mine­ra­liska ämnen än som avses i första styc­ket, om mar­kä­ga­ren inte inom sex måna­der efter till­sä­gelse häm­tar mine­ra­let och ersät­ter de kost­na­der som lagts ned på det.

Första och andra styc­kena gäl­ler inte sten­kol, brun­kol, råolja, skif­fer­olja eller natur­gas. Lag (2022:728).

7 §   Bear­bet­ning får inte ske på sådant sätt att fram­tida utvin­ning av något kon­ces­sions­mi­ne­ral även­ty­ras eller att det blir omöj­ligt eller väsent­ligt svå­rare att utvinna kvar­läm­nad känd till­gång av sådant mine­ral. Bear­bet­ning får hel­ler inte utfö­ras så att uppen­bar miss­hus­håll­ning med mine­ral sker på annat sätt.

Utfrakts­vä­gar och stäng­sel m.m.

8 §   Utfrakts­vä­gar och orter som leder till en gru­vas obrutna delar ska hål­las öppna. Borr­hål till salt­fyn­dig­he­ter ska vara för­sedda med myn­nings­skydd. För igen­lägg­ning av sådana utfrakts­vä­gar, orter eller borr­hål krävs sär­skilt till­stånd av berg­mäs­ta­ren. Lag (2022:728).

9 §   Kon­ces­sions­ha­va­ren skall sätta upp och under­hålla behöv­ligt stäng­sel på mark som har tagits i anspråk för bear­bet­ning eller där­med sam­man­häng­ande verk­sam­het.

Hin­der mot under­sök­nings­ar­bete och bear­bet­ning m.m.

10 §   Bestäm­mel­serna i 3 kap. 6 och 7 §§ om hin­der mot under­sök­nings­ar­bete skall tilläm­pas på dels under­sök­nings­ar­bete som kon­ces­sions­ha­va­ren bedri­ver i dagen på ej anvi­sad mark, dels under­sök­nings­ar­bete samt bear­bet­ning och där­med sam­man­häng­ande verk­sam­het som kon­ces­sions­ha­va­ren utför under jord. Vad som nu har sagts gäl­ler dock endast om hind­ret upp­stod innan kon­ces­sio­nen bevil­ja­des.

11 §   Gäl­ler för samma kon­ces­sions­om­råde flera under­sök­nings­till­stånd eller kon­ces­sio­ner enligt denna lag, får arbete eller verk­sam­het som utförs med stöd av en rät­tig­het som till­kom­mit först inte hind­ras eller uppe­hål­las av arbete eller verk­sam­het med stöd av en rät­tig­het som har till­kom­mit senare. Lag (2016:994).


6 kap. Över­lå­telse, från­trä­dande, åter­kal­lelse och änd­ring av under­sök­nings­till­stånd och kon­ces­sion

Över­lå­telse

1 §   Under­sök­nings­till­stånd och bear­bet­nings­kon­ces­sion får över­lå­tas efter med­gi­vande av pröv­nings­myn­dig­he­ten. Med­gi­vande i fråga om under­sök­nings­till­stånd får läm­nas om de krav är upp­fyllda som anges i 2 kap. 2 § andra och tredje styc­kena.
Med­gi­vande i fråga om bear­bet­nings­kon­ces­sion får läm­nas om de krav är upp­fyllda som anges i 4 kap. 2 § första styc­ket 2 och för­vär­va­ren dess­utom visar att han eller hon är lämp­lig att bedriva bear­bet­ning av fyn­dig­he­ten. Lag (2005:161).

Från­trä­dande

2 §   Om en inne­ha­vare av under­sök­nings­till­stånd anmä­ler till berg­mäs­ta­ren att han helt eller del­vis vill från­träda sin rätt, upp­hör till­stån­det i mot­sva­rande mån att gälla en månad efter det att hans anmä­lan kom in till berg­mäs­ta­ren.

Om en inne­ha­vare av bear­bet­nings­kon­ces­sion anmä­ler till berg­mäs­ta­ren att han helt och hål­let vill från­träda sin rätt, upp­hör kon­ces­sio­nen att gälla sex måna­der efter det att hans anmä­lan kom in till berg­mäs­ta­ren.

Vill en kon­ces­sions­ha­vare från­träda sin rätt endast för en viss del av kon­ces­sions­om­rå­det, skall han ansöka härom hos pröv­nings­myn­dig­he­ten.
Ansök­ningen får bifal­las endast om åter­stå­ende del av kon­ces­sions­om­rå­det är lämp­lig med hän­syn till mine­ral­fyn­dig­he­ten, ända­må­let med kon­ces­sio­nen och övriga omstän­dig­he­ter. Bifalls ansök­ningen, skall pröv­nings­myn­dig­he­ten före­skriva de vill­kor som behövs för att skydda all­männa intres­sen eller enskild rätt eller för att natur­till­gång­arna skall utfors­kas och till­va­ra­tas på ett ända­måls­en­ligt sätt.

Åter­kal­lelse

3 §   Ett under­sök­nings­till­stånd eller en bear­bet­nings­kon­ces­sion kan åter­kal­las, om tillstånds-​ eller kon­ces­sions­ha­va­ren inte full­gör sina skyl­dig­he­ter enligt denna lag eller enligt vill­kor i till­stån­det eller kon­ces­sio­nen eller om till­stånds­ha­va­ren bry­ter mot vill­kor som upp­ställts för med­gi­vande till under­sök­nings­ar­bete eller om det annars finns syn­ner­liga skäl.
Lag (2005:161).

Änd­ring av vill­kor

4 §   Om verk­sam­het enligt en kon­ces­sion ger upp­hov till bety­dande olä­gen­he­ter som inte för­ut­sågs när kon­ces­sio­nen bevil­ja­des, får pröv­nings­myn­dig­he­ten besluta om de vill­kor för den fort­satta verk­sam­he­ten som behövs för att före­bygga eller minska olä­gen­he­terna. Det­samma gäl­ler arbete enligt under­sök­nings­till­stånd för dia­mant.

I övrigt får vill­kor i under­sök­nings­till­stånd eller kon­ces­sio­ner änd­ras endast i enlig­het med tillstånds-​ eller kon­ces­sions­ha­va­rens begä­ran eller med­gi­vande.

Vid pröv­ningen ska 3 kap. och 4 kap. 1-7 §§ mil­jö­bal­ken tilläm­pas. Vid tillämp­ningen av 3 kap. 10 § andra styc­ket mil­jö­bal­ken och 4 kap. 1 § första styc­ket 1 mil­jö­bal­ken ska 4 kap. 8 § i bal­ken inte beak­tas. Lag (2024:325).


7 kap. Ersätt­ning

Ersätt­ning till sakä­gare

1 §   Skada eller intrång som för­an­leds av under­sök­nings­ar­bete skall ersät­tas av den som har under­sök­nings­till­stånd eller kon­ces­sion med vars stöd arbe­tet bedrivs.

2 §   Skada som för­an­leds av att bear­bet­nings­kon­ces­sion har bevil­jats skall ersät­tas av kon­ces­sions­ha­va­ren.

Om ansö­kan om mar­kan­vis­ning inte har gjorts inom tio år från det att beslu­tet om bear­bet­nings­kon­ces­sion har vun­nit laga kraft, skall kon­ces­sions­ha­va­ren lösa den fas­tig­het eller fas­tig­hets­del som lig­ger inom kon­ces­sions­om­rå­det, om fas­tig­hets­ä­ga­ren begär det. Detta gäl­ler dock inte om kon­ces­sions­ha­va­ren visar att det sak­nas anled­ning att begära mar­kan­vis­ning inom områ­det.

Om det upp­står syn­ner­ligt men för någon fas­tig­het eller del därav på grund av att bear­bet­nings­kon­ces­sion har bevil­jats, skall kon­ces­sions­ha­va­ren lösa den fas­tig­het eller fas­tig­hets­del som lider sådant men, om äga­ren begär det. Lag (2005:161).

3 §   Skada eller intrång som för­an­leds av att mark eller annat utrymme tas i anspråk för bear­bet­ning eller där­med sam­man­häng­ande verk­sam­het skall ersät­tas av kon­ces­sions­ha­va­ren.

Om det upp­står syn­ner­ligt men för någon fas­tig­het eller del därav på grund av att mark eller annat utrymme tas i anspråk, skall kon­ces­sions­ha­va­ren lösa den fas­tig­het eller fas­tig­hets­del som lider sådant men, om äga­ren begär det. Lag (2005:943).

4 §   I fråga om ersätt­ning och löseskil­ling enligt 1-3 §§ gäl­ler 4 kap. och 5 kap. 23 §, 24 § och 27 § första styc­ket första meningen expro­pri­a­tions­la­gen (1972:719) i till­lämp­liga delar. Lag (2010:827).

5 §   I fråga om ersätt­ning för skada eller intrång som upp­står efter mar­kan­vis­ningen och som inte kunde för­ut­ses vid denna är denna lag inte tillämp­lig. Lag (2005:161).

Ersätt­ning vid åter­kal­lelse

6 §   Åter­kal­las ett under­sök­nings­till­stånd eller en bear­bet­nings­kon­ces­sion av syn­ner­liga skäl enligt 6 kap. 3 §, har tillstånds-​ eller kon­ces­sions­ha­va­ren rätt till ersätt­ning av sta­ten för den skada han lider till följd av åter­kal­lel­sen.
Lag (2005:161).

Mine­ra­ler­sätt­ning

7 §   Vid bear­bet­ning skall kon­ces­sions­ha­va­ren för varje kalen­derår betala en mine­ra­ler­sätt­ning. Ersätt­ningen skall mot­svara två pro­mille av det beräk­nade vär­det av de mine­ral som omfat­tas av kon­ces­sio­nen och som har bru­tits och upp­ford­rats inom kon­ces­sions­om­rå­det under året. Beräk­ningen skall ske på grund­val av mäng­den upp­ford­rad malm, mal­mens halt av kon­ces­sions­mi­ne­ral och genom­snitts­pri­set för mine­ra­let under året eller ett mot­sva­rande värde.

Av ersätt­ningen skall tre fjär­de­de­lar till­falla fas­tig­hets­ä­gare inom kon­ces­sions­om­rå­det och en fjär­de­del sta­ten. Om det finns flera fas­tig­he­ter inom kon­ces­sions­om­rå­det, skall ersätt­ningen till fas­tig­hets­ä­gare bestäm­mas efter varje fas­tig­hets del i områ­det. Ersätt­ningen skall fast­stäl­las efter för­hål­lan­dena den 31 decem­ber det år ersätt­ningen avser.

Kon­ces­sions­ha­va­ren skall i ett ärende om fast­stäl­lelse av ersätt­ning lämna de upp­gif­ter som behövs för att ersätt­ningen skall kunna bestäm­mas. Lag (2005:161).


8 kap. Pröv­nings­myn­dig­he­ter m. m.

Under­sök­nings­till­stånd och bear­bet­nings­kon­ces­sion

1 §   Ären­den om bevil­jande av under­sök­nings­till­stånd eller bear­bet­nings­kon­ces­sion prö­vas av berg­mäs­ta­ren, om inte annat föl­jer av 2 §.

Berg­mäs­ta­ren får avgöra ären­den om bevil­jande av undersöknings-​tillstånd utan att någon annan sakä­gare än sökan­den haft till­fälle att yttra sig.

I ären­den om bevil­jande av bear­bet­nings­kon­ces­sion ska berg­mäs­ta­ren, när det gäl­ler tillämp­ningen av 3 kap., 4 kap. 1-7 §§ och 6 kap. 28-46 §§ mil­jö­bal­ken, sam­råda med läns­sty­rel­sen i det eller de län där kon­ces­sions­om­rå­det lig­ger. Läns­sty­rel­sen får i dessa fall besluta om arke­o­lo­gisk utred­ning enligt 2 kap. 11 § kul­turmil­jö­la­gen (1988:950).
Lag (2024:325).

2 §   Ären­den om bevil­jande av bear­bet­nings­kon­ces­sion ska över­läm­nas till rege­ring­ens pröv­ning, om
   1. berg­mäs­ta­ren bedö­mer att frå­gan om kon­ces­sion är sär­skilt bety­del­se­full ur all­män syn­punkt, eller
   2. berg­mäs­ta­ren vid tillämp­ningen av 3 kap. eller 4 kap. 1-7 §§ mil­jö­bal­ken fin­ner skäl att frångå vad läns­sty­rel­sen har före­sla­git. Lag (2024:325).

3 §   Ären­den i övrigt om under­sök­nings­till­stånd eller bear­bet­nings­kon­ces­sion prö­vas av berg­mäs­ta­ren.

I ären­den om för­läng­ning av bear­bet­nings­kon­ces­sion enligt 4 kap. 10 § ska berg­mäs­ta­ren, när det gäl­ler tillämp­ningen av 3 kap. och 4 kap. 1-7 §§ mil­jö­bal­ken, sam­råda med läns­sty­rel­sen i det eller de län där kon­ces­sions­om­rå­det lig­ger.

Föl­jande ären­den ska över­läm­nas till rege­ringen för pröv­ning:
   1. ären­den om för­läng­ning av bear­bet­nings­kon­ces­sion enligt 4 kap. 10 §, om berg­mäs­ta­ren vid tillämp­ningen av 3 kap. eller 4 kap. 1-7 §§ mil­jö­bal­ken bedö­mer att det finns skäl att frångå vad läns­sty­rel­sen har före­sla­git,
   2. ären­den om åter­kal­lelse av under­sök­nings­till­stånd eller bear­bet­nings­kon­ces­sion om det finns syn­ner­liga skäl enligt 6 kap. 3 § denna lag eller om berg­mäs­ta­ren bedö­mer att ären­det är sär­skilt bety­del­se­fullt från all­män syn­punkt. Lag (2024:325).

4 §   Berg­mäs­ta­ren skall utreda och bifoga ett eget ytt­rande i ären­den som han hän­skju­ter till rege­ring­ens pröv­ning.

5 §   Berg­mäs­ta­ren får vid utred­ning av ären­den som avses i 1--3 §§ anlita sak­kun­niga för att utreda frå­gor som krä­ver sär­skild fack­kun­skap. Den som står i sådant för­hål­lande till saken eller till sakä­gare att hans till­för­lit­lig­het kan ifrå­ga­sät­tas får inte anli­tas som sak­kun­nig.

Ersätt­ning till sak­kun­niga bestäms av berg­mäs­ta­ren. Har utlå­tande avgetts av en myn­dig­het, tjäns­te­man eller annan som har till tjäns­te­upp­gift att göra det, skall ersätt­ning utgå endast om det är sär­skilt före­skri­vet. Sökan­den skall ersätta sta­ten kost­na­derna för ersätt­ning till sak­kun­niga.

6 §   Berg­mäs­ta­ren får vid utred­ning av ären­den som avses i 1--3 §§ företa under­sök­ning på plat­sen om det behövs. Sakä­garna skall på lämp­ligt sätt under­rät­tas om tid och plats för under­sök­ningen. Sökan­den skall betala kost­na­derna för under­sök­ningen.

6 a §   Söker någon kon­ces­sion på en fyn­dig­het, får för­ord­nande om behöv­lig utred­ning med­de­las, om bear­bet­ningen kan med­föra väsent­lig skada på jord- eller skogs­bru­ket och om frå­gan inte kan bedö­mas på annat sätt.

För­ord­nande med­de­las av sta­tens jord­bruks­verk beträf­fande jord­bru­ket och av skogs­sty­rel­sen beträf­fande skogs­bru­ket.

Innan för­ord­nande med­de­las skall sam­råd ske med läns­sty­rel­sen.

Sökan­den i kon­ces­sions­ä­ren­det skall ersätta kost­na­derna för utred­ningen.
Om det finns sär­skilda skäl får han befrias från ersätt­nings­skyl­dig­he­ten helt eller del­vis.

Ersätt­ningen för utred­ningen bestäms av den myn­dig­het som har för­ord­nat om utred­ningen. Lag (1992:466).

Fast­stäl­lelse av mine­ra­ler­sätt­ning

6 b §   Berg­mäs­ta­ren fast­stäl­ler mine­ra­ler­sätt­ning enligt 7 kap. 7 §. Lag (2005:161).

Pröv­ning av vissa tvis­ter

7 §   Berg­mäs­ta­ren skall på ansö­kan pröva tvis­ter mel­lan å ena sidan en inne­ha­vare av under­sök­nings­till­stånd eller bear­bet­nings­kon­ces­sion och å andra sidan fas­tig­hets­ä­ga­ren och andra rät­tig­hets­ha­vare angå­ende tillstånds-​ eller kon­ces­sions­ha­va­rens rät­tig­he­ter och skyl­dig­he­ter vid under­sök­ning eller bear­bet­ning.

8 §   Tvis­ter om ersätt­ning enligt 7 kap. 1 § prö­vas av berg­mäs­ta­ren. Om en sådan tvist före­lig­ger när mar­kan­vis­nings­för­rätt­ningen hålls, prö­vas frå­gan vid för­rätt­ningen. I tvis­ter som inte prö­vas vid mar­kan­vis­nings­för­rätt­ning får berg­mäs­ta­ren anlita sak­kun­niga enligt bestäm­mel­serna i 5 § och företa under­sök­ning på plat­sen enligt bestäm­mel­serna i 6 §.

8 a §   Tvis­ter i frå­gor som avses i 7 kap. 2 § prö­vas av berg­mäs­ta­ren. Om en sådan tvist före­lig­ger när mar­kan­vis­nings­för­rätt­ningen hålls, prö­vas frå­gan vid för­rätt­ningen.

Innan beslut med­de­las om inlö­sen av en del av en fas­tig­het enligt 7 kap. 2 § tredje styc­ket skall på det sätt som gäl­ler för fas­tig­hets­bild­ning en karta med beskriv­ning ha upp­rät­tats över områ­det och dess grän­ser ha utmärkts. Lag (2005:161).

9 §   Tvis­ter i frå­gor som avses i 7 kap. 3 § prö­vas vid mar­kan­vis­nings­för­rätt­ningen. Lag (2005:161).

10 §   Beslut som har med­de­lats enligt 8, 8 a eller 9 § får verk­stäl­las. Lag (2005:161).

11 §   Tvis­ter om ersätt­ning enligt denna lag i andra fall än som avses i 7 kap. 1, 2, 3 eller 7 § prö­vas av den mark- och mil­jö­dom­stol inom vars område kon­ces­sions­om­rå­det eller större delen därav lig­ger. Lag (2010:934).

Kost­na­der vid vissa tvis­ter

12 §   Vid tvis­ter som avses i 8 kap. 7 § och vid tvis­ter om ersätt­ning enligt 7 kap. 1 eller 2 § skall tillstånds-​ eller kon­ces­sions­ha­va­ren ersätta sta­ten för kost­na­derna i ären­det enligt före­skrif­ter som rege­ringen med­de­lar.

Vid tvis­ter om ersätt­ning enligt 7 kap. 2 § skall kon­ces­sions­ha­va­ren svara för sina egna kost­na­der i ären­det och ersätta andra sakä­gare deras kost­na­der för att bevaka sin rätt.
Detta gäl­ler dock inte om något annat föl­jer vid en till­lämp­ning av 18 kap. 6 eller 8 § rät­te­gångs­bal­ken.
Lag (2005:161).


9 kap. Mar­kan­vis­nings­för­rätt­ning

All­männa bestäm­mel­ser

1 §   Mar­kan­vis­nings­för­rätt­ning hålls på begä­ran av kon­ces­sions­ha­va­ren.

Vid för­rätt­ningen bestäms den mark inom kon­ces­sions­om­rå­det som kon­ces­sions­ha­va­ren får ta i anspråk för bear­bet­ning av mine­ral­fyn­dig­het. Vidare bestäms den mark eller det utrymme som kon­ces­sions­ha­va­ren, inom eller utom kon­ces­sions­om­rå­det, får ta i anspråk för verk­sam­het som hänger sam­man med bear­bet­ningen.
Här­vid skall verk­sam­he­tens art anges. Lag (2005:943).

2 §   Är kon­ces­sions­ha­va­ren över­ens med mar­kä­ga­ren och inne­ha­varna av sär­skild rätt till mar­ken, skall mark eller annat utrymme anvi­sas i enlig­het med över­ens­kom­mel­sen. I den mån över­ens­kom­melse inte har träf­fats, skall den mark eller det utrymme anvi­sas som behövs. Om ett mark­om­råde inom eller utom kon­ces­sions­om­rå­det hotas av ras eller sätt­ningar vid bear­bet­ningen, kan även den mar­ken anvi­sas.

Anvis­ning får inte avse mark eller annat utrymme inom sådant område som avses i 3 kap. 6 och 7 §§. Lag (2005:943).

3 §   Mark eller annat utrymme anvi­sas tills vidare, om inte sökan­den begär något annat. Lag (2005:943).

För­rätt­nings­myn­dig­he­ten m. m.

4 §   Mar­kan­vis­nings­för­rätt­ning hålls av berg­mäs­ta­ren.

Som för­rätt­nings­män skall även delta två gode män om berg­mäs­ta­ren fin­ner att det behövs eller när någon sakä­gare begär det och det inte med­för oskä­ligt dröjs­mål.
Lag (1998:165).

5 §   Berg­mäs­ta­ren skall utse gode män­nen bland dem som i orten är valda till gode män vid fas­tig­hets­bild­nings­för­rätt­ning.

6 §   Om en god man är hind­rad att tjänst­göra på grund av jäv eller om han ute­blir och någon annan god man inte utan dröjs­mål kan infinna sig, får berg­mäs­ta­ren kalla någon som är val­bar till god man vid fas­tig­hets­bild­nings­för­rätt­ning.

7 §   Bestäm­mel­sen i 4 kap. 12 § rät­te­gångs­bal­ken om hin­der för när­stå­ende att sam­ti­digt tjänst­göra som domare gäl­ler också för­rätt­nings­män.

8 §   För för­rätt­nings­män gäl­ler samma jäv som mot domare.

9 §   Om en sakä­gare vill anföra jäv mot en för­rätt­nings­man, skall han göra detta första gången han för talan i ären­det sedan han fick veta att för­rätt­nings­man­nen tjänst­gör och att jävsan­led­ning före­lig­ger. Gör han inte det, har han inte längre rätt att anföra jäv.

Har jäv anförts mot en för­rätt­nings­man, får denne endast vidta sådana åtgär­der som inte kan skju­tas upp utan syn­ner­lig olä­gen­het och som inte inne­bär att en för för­rätt­ningen bety­del­se­full fråga avgörs. Sådana åtgär­der får dock vid­tas av berg­mäs­ta­ren, även om han för­kla­rats jävig.

Att en för­rätt­nings­man har för­kla­rats jävig påver­kar inte beslut eller åtgär­der som har till­kom­mit innan frå­gan om jäv upp­kom.

10 §   För­rätt­nings­myn­dig­he­ten får anlita sak­kun­niga för att utreda frå­gor som krä­ver sär­skild fack­kun­skap. Den som står i sådant för­hål­lande till saken eller till sakä­gare att hans till­för­lit­lig­het kan ifrå­ga­sät­tas får inte anli­tas som sak­kun­nig.

Ansö­kan om mar­kan­vis­ning

11 §   Ansö­kan om mar­kan­vis­ning görs skrift­li­gen hos berg­mäs­ta­ren.

Sökan­den skall erlägga för­skott på ersätt­ning för kost­na­derna i ären­det, om berg­mäs­ta­ren begär det.

12 §   Om ansök­ningen är ofull­stän­dig eller sökan­den inte har erlagt före­skri­ven ansök­nings­av­gift eller för­skott enligt 11 § andra styc­ket, får berg­mäs­ta­ren före­lägga sökan­den att inom viss tid avhjälpa bris­ten.

Föl­jer sökan­den inte ett före­läg­gande enligt första styc­ket, skall ansök­ningen avvi­sas, om den är så ofull­stän­dig att den inte utan väsent­lig olä­gen­het kan läg­gas till grund för en för­rätt­ning eller om under­lå­ten­he­ten avser betal­ning av ansök­nings­av­gift eller för­skott.

Sam­man­träde med sakä­garna m.m.

13 §   Vid för­rätt­ningen skall sam­man­träde hål­las med sökan­den och övriga sakä­gare. Om stri­diga intres­sen sak­nas, behövs dock inte något sam­man­träde.

Mer än ett sam­man­träde får hål­las endast om en viss fråga inte kan avgö­ras utan ytter­li­gare utred­ning eller om det av något annat skäl är nöd­vän­digt.

För­rätt­nings­myn­dig­he­ten får företa under­sök­ning på plat­sen, om det behövs. Sakä­garna skall på lämp­ligt sätt under­rät­tas om tid och plats för under­sök­ningen.

14 §   Om sam­man­träde hålls, skall samt­liga kända sakä­gare kal­las.
Kal­lel­sen skall del­ges i god tid före sam­man­trä­det. Har vid ett sam­man­träde tid och plats för ett nytt sam­man­träde till­kän­na­gi­vits, behö­ver den inte kal­las som i före­skri­ven ord­ning har kal­lats till det sam­man­träde där till­kän­na­gi­van­det skedde.

15 §   Om fas­tig­hets­ä­ga­ren eller den­nes ställ­fö­re­trä­dare sta­dig­va­rande vis­tas utom lan­det och del­giv­ning inte kan ske med ombud inom lan­det, får del­giv­ning i stäl­let ske genom att hand­lingen läm­nas till den som för­val­tar eller bru­kar fas­tig­he­ten.

Den som har mot­ta­git en hand­ling enligt första styc­ket skall om möj­ligt sna­rast sända den vidare till fas­tig­hets­ä­ga­ren eller den­nes ställ­fö­re­trä­dare. Han skall upp­ly­sas om detta när hand­lingen läm­nas till honom. Är den sök­tes uppe­hållsort känd, skall berg­mäs­ta­ren ome­del­bart med pos­ten sända honom med­de­lande om del­giv­ningen.

Del­giv­ning skall anses ha skett, när hand­lingen har läm­nats enligt första styc­ket.

16 §   Ägare av fas­tig­het som berörs av ansök­ningen skall för berg­mäs­ta­ren uppge de sakä­gare i fråga om fas­tig­he­ten som är kända för honom. Den fas­tig­hets­ä­gare som utan gil­tigt skäl under­lå­ter att göra detta skall ersätta sakä­garna för ska­dor som har för­an­letts av under­lå­ten­he­ten.

17 §   Om sökan­den, trots att han har kal­lats på före­skri­vet sätt, ute­blir från det första sam­man­trä­det utan att ha anmält laga för­fall, skall detta stäl­las in. Nytt sam­man­träde skall sät­tas ut, om han inom tre vec­kor begär det. Gör han ingen sådan begä­ran, skall ären­det avskri­vas.

Om en sakä­gare inte har kal­lats till ett sam­man­träde på före­skri­vet sätt, skall sam­man­trä­det upp­skju­tas, såvida inte sakä­ga­ren ändå har infun­nit sig eller han med­ger att för­rätt­ningen slut­förs.

Utan hin­der av andra styc­ket får sådana för­rätt­nings­åt­gär­der vid­tas som inte i någon nämn­värd mån inver­kar på sakä­ga­rens rätt.

18 §   För­rätt­ningen får inte avslu­tas för­rän kon­ces­sions­be­slu­tet har vun­nit laga kraft.

Omröst­ning

19 §   Om för­rätt­nings­män­nen har olika mening, gäl­ler som beslut vad två av dem anser. Om varje för­rätt­nings­man har sin mening, gäl­ler berg­mäs­ta­rens mening. I fråga om pengar eller annat som utgör viss mängd skall dock den mening gälla som avser den näst största mäng­den.

För­rätt­nings­kost­na­der

20 §   Ersätt­ning till sak­kun­niga bestäms av för­rätt­nings­myn­dig­he­ten. Har utlå­tande avgetts av en myn­dig­het, tjäns­te­man eller annan som har till tjäns­te­upp­gift att göra det, skall ersätt­ning utgå endast om det är sär­skilt före­skri­vet.

21 §   Sökan­den skall ersätta sta­ten kost­na­derna för för­rätt­ningen enligt före­skrif­ter som rege­ringen med­de­lar.

Sökan­den skall svara för sina egna kost­na­der i ären­det och ersätta andra sakä­gare deras kost­na­der för att bevaka sin rätt vid för­rätt­ningen.
Detta gäl­ler dock inte om annat föl­jer vid en tillämp­ning av 18 kap. 6 eller 8 § rät­te­gångs­bal­ken.

Mar­kan­vis­nings­be­slu­tets inne­håll

22 §   Beslut om mar­kan­vis­ning skall ange den anvi­sade mar­kens eller det anvi­sade utrym­mets läge, omfatt­ning och ända­mål samt inne­hålla avgö­rande i sådana tvis­ter om ersätt­ning enligt 7 kap. 1-3 §§ som har prö­vats vid för­rätt­ningen. Dess­utom skall beslu­tet inne­hålla avgö­rande i sådana frå­gor som anges i 20 och 21 §§.

Om löseskil­ling eller intrångs­er­sätt­ning bestäms, skall i beslu­tet också anges om belopp skall depo­ne­ras enligt 10 kap. 2 § och var depo­si­tio­nen skall ske. Lag (2005:943).

23 §   Över­ens­kom­melse om ersätt­ning som avses i 7 kap. 1--3 §§ skall fast­stäl­las i mar­kan­vis­nings­be­slu­tet, om någon av par­terna begär det. Lag (2005:161).

Tid för med­de­lande av beslut

24 §   Mar­kan­vis­nings­be­slu­tet skall med­de­las vid sam­man­träde eller på tid och plats som för­rätt­nings­myn­dig­he­ten ger till känna för sakä­gare och andra som har rätt att över­klaga beslu­tet. Ett sådant till­kän­na­gi­vande skall läm­nas vid sam­man­träde eller genom skrift­ligt med­de­lande.

Karta m.m.

25 §   Grän­serna för mark som anvi­sas skall utsta­kas och utmär­kas i behöv­lig omfatt­ning. Karta skall upp­rät­tas över mar­ken. Den skall göras så nog­grann som ända­må­let krä­ver. Kan för­rätt­ningen genom­fö­ras och för­rätt­nings­re­sul­ta­tet åskåd­lig­gö­ras utan karta, behö­ver en sådan dock inte upp­rät­tas.

Innan beslut med­de­las om inlö­sen av del av fas­tig­het enligt 7 kap. 3 § andra styc­ket skall på det sätt som gäl­ler för fas­tig­hets­bild­ning en karta med beskriv­ning ha upp­rät­tats över områ­det och dess grän­ser ha utmärkts. Lag (2005:161).

Till­träde

26 §   Anvi­sad mark eller anvi­sat utrymme får till­trä­das innan mar­kan­vis­nings­be­slu­tet har vun­nit laga kraft, om sökan­den har ställt säker­het för den ersätt­nings­skyl­dig­het som avses i 7 kap. 1-3 §§ och berg­mäs­ta­ren inte bestäm­mer annat.
Lag (2005:943).


10 kap. Betal­ning av ersätt­ning m. m.

1 §   Ersätt­ning som har bestämts vid mar­kan­vis­nings­för­rätt­ning skall beta­las inom en månad från det att mar­kan­vis­nings­be­slu­tet vun­nit laga kraft. På ersätt­ningen skall ränta beräk­nas från dagen då beslu­tet vann laga kraft eller, om mar­ken dess­förin­nan har till­trätts, från till­trä­des­da­gen.

Ersätt­ning enligt 7 kap. 2 § som inte har bestämts vid mar­kan­vis­nings­för­rätt­ning skall beta­las inom en månad från det att ersätt­nings­be­slu­tet vun­nit laga kraft. På ersätt­ningen skall ränta beräk­nas från dagen då beslu­tet vann laga kraft.

Ränta beräk­nas enligt 5 § rän­te­la­gen (1975:635) för tiden till dess betal­ning skall ske och enligt 6 § rän­te­la­gen för tiden där­ef­ter. Lag (2005:161).

1 a §   Mine­ra­ler­sätt­ning enligt 7 kap. 7 § skall beta­las inom en månad från det att ersätt­nings­be­slu­tet vun­nit laga kraft. På ersätt­ningen skall ränta beräk­nas från dagen då beslu­tet vann laga kraft.

Ränta beräk­nas enligt 5 § rän­te­la­gen (1975:635) för tiden till dess betal­ning skall ske och enligt 6 § rän­te­la­gen för tiden där­ef­ter. Lag (2005:161).

2 §   Ersätt­ning som avses i 1 § och som inte gäl­ler per­son­lig skada skall depo­ne­ras hos läns­sty­rel­sen i det län där mar­ken lig­ger, om fas­tig­he­ten har mins­kat i värde så myc­ket att den kan antas inte utgöra full säker­het för de bor­ge­nä­rer som hade panträtt i fas­tig­he­ten när rät­ten till ersätt­ning upp­kom.

Om ersätt­ningen gäl­ler mark i olika län, skall den depo­ne­ras där för­rätt­nings­myn­dig­he­ten bestäm­mer.

Ersätt­ning som inte skall depo­ne­ras beta­las till den som är berät­ti­gad till ersätt­ningen. Om ersätt­ningen avser mark som skall lösas, skall den ersätt­nings­skyl­dige hos läns­sty­rel­sen i det län där fas­tig­he­ten är belä­gen anmäla och där­vid styrka att ersätt­ningen har beta­lats. Om ersätt­ningen avser fas­tig­he­ter i olika län, skall anmä­lan göras hos den läns­sty­relse som för­rätt­nings­myn­dig­he­ten bestäm­mer.

3 §   Om en bor­ge­när som avses i 2 § lider för­lust där­för att depo­si­tion inte har skett, har han rätt till ersätt­ning av kon­ces­sions­ha­va­ren.
Det­samma gäl­ler om bor­ge­nä­ren gör för­lust genom att ersätt­ning som inte har prö­vats vid mar­kan­vis­nings­för­rätt­ning eller av dom­stol har bli­vit för lågt beräk­nad.

4 §   Om den ersätt­nings­skyl­dige inte beta­lar eller depo­ne­rar ersätt­ning inom före­skri­ven tid, kan läns­sty­rel­sen, på begä­ran av den som är berät­ti­gad till ersätt­ningen, efter att ha hört berg­mäs­ta­ren för­ordna att bear­bet­ning inte får ske för­rän ersätt­ningen har beta­lats eller depo­ne­rats.

5 §   Ersätt­ning och upp­lu­pen ränta skall läns­sty­rel­sen betala ut till den som har rätt till ersätt­ningen. Där­vid tilläm­pas bestäm­mel­serna i 6 kap. 18 § andra och tredje styc­kena samt 19 § expro­pri­a­tions­la­gen (1972:719).

Den ersätt­nings­skyl­dige skall svara för kost­na­derna vid för­del­ning av ersätt­ningen, om inte annat föl­jer vid en tillämp­ning av 18 kap. 6 eller 8 § rät­te­gångs­bal­ken.

6 §   Inlö­sen av mark är full­bor­dad då kon­ces­sions­ha­va­ren har full­gjort vad som ålig­ger honom enligt 2 §.

7 §   Om en del av en fas­tig­het inlö­ses sker änd­ringen i fas­tig­hets­in­del­ningen då inlö­sen är full­bor­dad enligt 6 §.

Sådana sär­skilda rät­tig­he­ter till en fas­tig­het som har till­kom­mit genom fri­vil­liga upp­lå­tel­ser upp­hör när inlö­sen av fas­tig­he­ten eller av sådan del därav som berörs av rät­tig­he­ten är full­bor­dad enligt 6 §, om inte mark- och mil­jö­dom­sto­len eller för­rätt­nings­myn­dig­he­ten har för­ord­nat att rät­tig­he­ten skall bestå. Ett sådant för­ord­nande får med­de­las endast om det uppen­bar­li­gen är utan bety­delse för den rätt som till­kom­mer bor­ge­nä­rer med panträtt i fas­tig­he­ten.

Andra sär­skilda rät­tig­he­ter till fas­tig­he­ten än som anges i andra styc­ket består efter inlö­sen, om inte något annat har för­ord­nats av dom­sto­len eller för­rätt­nings­myn­dig­he­ten.

Genom inlö­sen upp­hör den lösta egen­do­mens ansvar för ford­ran.
Detta gäl­ler dock inte ford­ran som har för­måns­rätt enligt 6 § 1 för­måns­rättsla­gen (2010:934).


11 kap. Har upp­hävts genom lag (1993:690).


12 kap. Gemen­sam för­valt­ning av kon­ces­sions­rätt

Inle­dande bestäm­melse

1 §   Bestäm­mel­serna i detta kapi­tel gäl­ler kon­ces­sio­ner där flera har andel i kon­ces­sio­nen.

Bestäm­mel­serna i 4--9 §§ gäl­ler bara i den mån annat inte har avta­lats mel­lan andels­ha­varna. Lag (1993:690).

Före­stån­dare för verk­sam­he­ten

2 §   Andels­ha­varna skall välja en före­stån­dare för verk­sam­he­ten (gruv­fö­re­stån­dare). Denne skall vara bosatt i Sve­rige.

Val av före­stån­dare skall anmä­las till berg­mäs­ta­ren. Sker inte sådan anmä­lan eller har någon utsetts som inte är behö­rig, ansva­rar varje andels­ha­vare som om han var före­stån­dare. Lag (1993:690). 3 § Före­stån­da­ren ansva­rar i andels­ha­var­nas ställe för att verk­sam­he­ten bedrivs enligt 5 kap. 4-11 §§ och 14 kap. 4 och 5 §§ och får från andels­ha­varna fordra in de bidrag som behövs för detta och för betal­ning av avgif­ter.

Vid del­giv­ning med andels­ha­vare gäl­ler del­giv­nings­la­gen (2010:1932). Vid sådan del­giv­ning är även före­stån­da­ren ensam del­giv­nings­mot­ta­gare. Lag (2010:1958).

Stämma med andels­ha­varna

4 §   Stämma skall hål­las med andels­ha­varna när andels­ha­vare som till­sam­mans inne­har minst en fjär­de­del av kon­ces­sio­nen begär det eller före­stån­da­ren anser det nöd­vän­digt. På stäm­man behand­las frå­gor om hur verk­sam­he­ten skall bedri­vas och andra gemen­samma ange­lä­gen­he­ter.

Före­stån­da­ren skall kalla till stämma. Om det inte finns någon före­stån­dare eller om denne är var­ak­tigt för­hind­rad att utfärda kal­lelse, kan var och en av andels­ha­varna kalla till stämma.

Andels­ha­varna skall kal­las till stämma genom rekom­men­de­rade brev.

5 §   Ord­fö­rande på stäm­man är den som andels­ha­varna utser.

Andels­ha­varna har röst­rätt efter sin andel i kon­ces­sio­nen. Före­kom­mer skilda meningar, gäl­ler som stäm­mans beslut den mening som har fått högst rös­te­tal. Vid lika rös­te­tal sker avgö­rande genom lott­ning, om frå­gan avser val. I andra frå­gor har ord­fö­ran­den utslags­röst vid lika rös­te­tal, om något annat inte föl­jer av 6 §. Lån får dock inte tas upp utan att alla andels­ha­varna sam­tyc­ker till det.

Under­sök­ning och bear­bet­ning

6 §   Vill en eller flera andels­ha­vare som till­sam­mans inne­har minst hälf­ten av kon­ces­sio­nen utföra under­sök­ning eller bear­bet­ning i större omfatt­ning än övriga andels­ha­vare, skall det större arbe­tet utfö­ras. Det­samma gäl­ler när fråga är om ett visst arbete för under­sök­ning eller bear­bet­ning skall påbör­jas eller ej.

Den som har begärt att arbe­tet skall utfö­ras sva­rar för kost­na­den för detta och till­go­do­räk­nas den ytter­li­gare kvan­ti­tet av mine­ra­let som utvinns genom arbe­tet.

Tvist i fråga som avses i andra styc­ket prö­vas av den mark- och mil­jö­dom­stol inom vars område kon­ces­sions­om­rå­det eller större delen därav lig­ger. Lag (2010:934).

7 §   En andels­ha­vare, som har utfört under­sök­nings­ar­bete inom kon­ces­sions­om­rå­det, skall på begä­ran till­han­da­hålla andra andels­ha­vare resul­ta­tet av under­sök­ningen.

8 §   En andels­ha­vare som inte har del­ta­git i ett visst arbete får ansluta sig till detta efter anmä­lan på stämma eller skrift­lig anmä­lan hos före­stån­da­ren. I sådant fall skall andels­ha­va­ren i för­hål­lande till sin andel i kon­ces­sio­nen ersätta föl­jande slag av kost­na­der som för­an­letts av arbe­tet:
   1. kost­na­der för sådana bygg­na­der och andra anlägg­ningar, maski­ner, red­skap, inven­ta­rier och för­råd som är nöd­vän­diga eller nyt­tiga för fort­satt under­sök­ning eller bear­bet­ning, efter det värde egen­do­men har när andels­ha­va­ren anslu­ter sig till arbe­tet,
   2. kost­na­der för ersätt­ning eller inlö­sen enligt 7 kap. 2 eller 3 § samt kost­na­der för mar­kan­vis­nings­för­rätt­ning och för­del­ning av ersätt­ning,
   3. kost­na­der för sådana undersöknings-​ och till­red­nings­ar­be­ten som har utförts efter mar­kan­vis­nings­för­rätt­ningen och som är nöd­vän­diga eller nyt­tiga för fort­satt under­sök­ning eller bear­bet­ning.

Har mark som till­hör en andels­ha­vare tagits i anspråk för arbe­tet, skall den andels­ha­vare som anslu­ter sig betala ersätt­ning för detta i för­hål­lande till sin andel enligt de grun­der som anges i 7 kap. 4 §. Lag (2005:161).

För­ver­kande av andel i kon­ces­sio­nen

9 §   Om en andels­ha­vare inte senast två måna­der efter anmo­dan beta­lar vad han är skyl­dig att bidra med enligt 3 § eller nöd­vän­diga kost­na­der för under­sök­nings­ar­bete eller bear­bet­ning, är hans andel i kon­ces­sio­nen med vad som hör till denna för­ver­kad till de andra andels­ha­varna.


13 kap. Ver­kan av att en bear­bet­nings­kon­ces­sion upp­hör

1 §   När en bear­bet­nings­kon­ces­sion upp­hör, för­lo­rar kon­ces­sions­ha­va­ren den rätt till mar­ken eller utrym­met som kon­ces­sions­ha­va­ren har på grund av mar­kan­vis­ningen.
Lag (2005:943).

2 §   När kon­ces­sio­nen upp­hör, för­lo­rar kon­ces­sions­ha­va­ren även rät­ten till sådana av kon­ces­sio­nen omfat­tande mine­ral som har bru­tits eller på annat sätt utvun­nits men inte upp­ford­rats eller tagits om hand på lik­nande sätt.

Mine­ral som har upp­ford­rats eller tagits om hand på lik­nande sätt får fin­nas kvar inom områ­det för kon­ces­sions­ha­va­rens räk­ning under högst två år efter det att kon­ces­sio­nen har upp­hört. Kon­ces­sions­ha­va­ren för­lo­rar rät­ten till det som inte har tagits bort under denna tid.

Mine­ral som kon­ces­sions­ha­va­ren för­lo­rar sin rätt till enligt denna para­graf och som inte omfat­tas av ett nytt under­sök­nings­till­stånd eller en ny bear­bet­nings­kon­ces­sion till­fal­ler fas­tig­hets­ä­ga­ren.

3 §   När en bear­bet­nings­kon­ces­sion upp­hör, för­lo­rar kon­ces­sions­ha­va­ren rät­ten till sådana bygg­na­der som har gjorts för gru­vans eller mot­sva­rande anlägg­nings styrka och var­ak­tig­het, däri inbe­gri­pet inkläd­nad av borr­hål, samt stäng­sel som kon­ces­sions­ha­va­ren har varit skyl­dig att hålla. Sådana anlägg­ningar skall läm­nas kvar på plat­sen.

4 §   I den mån det är moti­ve­rat från all­män eller enskild syn­punkt skall kon­ces­sions­ha­va­ren utföra efter­ar­bete och ta bort andra anlägg­ningar än som anges i 3 §. Denna bestäm­melse inne­bär inte någon inskränk­ning i kon­ces­sions­ha­va­rens skyl­dig­he­ter enligt 2 kap. 8 § eller 10 kap. mil­jö­bal­ken.
Lag (1998:845).

5 §   Anlägg­ningar som läm­nas kvar skall vara i sådant skick att det inte upp­kom­mer fara för all­män­he­ten. Sådant stäng­sel som anges i 3 § skall vara utfört så, att det består var­ak­tigt efter det att kon­ces­sio­nen har upp­hört.

Anlägg­ningar enligt 3 § som läm­nas kvar till­fal­ler fas­tig­hets­ä­ga­ren eller, om någon annan bevil­jas kon­ces­sion inom områ­det, denne. Övriga anlägg­ningar som läm­nas kvar till­fal­ler fas­tig­hets­ä­ga­ren.

6 §   I sam­band med att kon­ces­sio­nen upp­hör skall pröv­nings­myn­dig­he­ten fast­ställa kon­ces­sions­ha­va­rens skyl­dig­he­ter enligt 4 §.

7 §   Om någon efter det att kon­ces­sio­nen har upp­hört vill lägga igen sådana utfrakts­vä­gar, orter eller borr­hål som avses i 5 kap. 8 §, krävs till­stånd av berg­mäs­ta­ren.

8 §   Rege­ringen får med­dela före­skrif­ter om skydds­åt­gär­der vid ned­lagda gruv­hål och om kon­trollåt­gär­der till skydd mot ras och sätt­ningar vid ned­lagda gru­vor.


14 kap. Avgif­ter och andra sär­skilda skyl­dig­he­ter

Avgif­ter

1 §   Sökande i ären­den enligt denna lag skall betala ansök­nings­av­gift i enlig­het med vad rege­ringen före­skri­ver.

2 §   Inne­ha­vare av under­sök­nings­till­stånd skall betala avgift till sta­ten. Avgif­ten skall bestäm­mas med beak­tande av under­sök­nings­om­rå­dets stor­lek och arten av de mine­ral som omfat­tas av till­stån­det enligt vad rege­ringen när­mare före­skri­ver.

Redo­vis­ning över utförda under­sök­nings­ar­be­ten

3 §   När ett under­sök­nings­till­stånd upp­hör utan att bear­bet­nings­kon­ces­sion med­de­las inom under­sök­nings­om­rå­det, skall till­stånds­ha­va­ren, om han yrkes­mäs­sigt bedri­ver under­sök­nings­ar­bete, senast inom tre måna­der till berg­mäs­ta­ren inge en redo­vis­ning över utförda under­sök­nings­ar­be­ten. Till redo­vis­ningen skall fogas en karta över det under­sökta områ­det.
Av redo­vis­ningen skall framgå
   1. vem som utfört under­sök­ningen,
   2. vil­ken typ av under­sök­nings­ar­be­ten som har utförts,
   3. hur omfat­tande under­sök­ningen har varit samt
   4. resul­ta­ten av under­sök­ningen i form av rådata.

Rege­ringen eller den myn­dig­het rege­ringen bestäm­mer får med­dela när­mare före­skrif­ter om redo­vis­ning­ens inne­håll och utform­ning.
Lag (1998:165).

Skyl­dig­het att upp­rätta karta och föra jour­nal m. m.

4 §   Över gru­vor och mot­sva­rande anlägg­ningar som är under arbete skall kon­ces­sions­ha­va­ren upp­rätta karta. På kar­tan skall redo­vi­sas de borr­hål inom kon­ces­sions­om­rå­det som är av bestå­ende värde. Pågår ingen bear­bet­ning skall sådana borr­hål i stäl­let läg­gas in på borr­håls­karta.

Kar­torna skall för­va­ras hos kon­ces­sions­ha­va­ren och fort­lö­pande kom­plet­te­ras av denne. Utdrag skall sän­das till den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer.

Gru­vor eller mot­sva­rande anlägg­ningar får inte utan till­stånd läg­gas ned, för­rän alla gruv­ar­be­ten har bli­vit inmätta och inlagda på karta.

5 §   Kon­ces­sions­ha­vare skall, i den utsträck­ning rege­ringen före­skri­ver, föra jour­nal över under­sök­nings­ar­bete och bear­bet­ning samt till den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer redo­visa pro­ver och avge rap­por­ter.

Sve­ri­ges geo­lo­giska under­sök­ning skall på begä­ran få följa kon­ces­sions­ha­va­rens arbete i geo­lo­giskt avse­ende och ta del av de geo­lo­giska resul­ta­ten av arbe­tet. Rege­ringen får besluta att andra myn­dig­he­ter får göra det­samma.


15 kap. Till­syn, handräck­ning, vite och ansvar

1 §   Till­sy­nen över efter­lev­na­den av denna lag och av vill­kor eller före­skrif­ter som med­de­lats med stöd av lagen utövas av berg­mäs­ta­ren.

2 §   Den som har under­sök­nings­till­stånd eller bear­bet­nings­kon­ces­sion och annan som utö­var verk­sam­het enligt denna lag skall på begä­ran av berg­mäs­ta­ren
   1. lämna berg­mäs­ta­ren de upp­lys­ningar och till­han­da­hålla de hand­lingar som behövs för till­sy­nen, och
   2. ge berg­mäs­ta­ren till­träde till anlägg­ningar eller plat­ser där verk­sam­het som omfat­tas av denna lag bedrivs, i den omfatt­ning som behövs för till­sy­nen.

3 §   Berg­mäs­ta­ren får med­dela de före­läg­gan­den som behövs för att trygga efter­lev­na­den av denna lag eller av vill­kor eller före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av lagen.

Om arbete bedrivs på sådant sätt att det upp­kom­mer uppen­bar fara för all­mänt eller enskilt intresse, får berg­mäs­ta­ren för­bjuda arbe­tet.
För­bu­det gäl­ler ome­del­bart och får verk­stäl­las.

4 §   Om under­sök­nings­ar­bete påbör­jas utan att säker­het har ställts enligt 3 kap. 3 § tredje styc­ket eller om väg byggs i strid med 3 kap. 3 § andra styc­ket, får kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten på ansö­kan av den som äger eller inne­har mar­ken med­dela sär­skild handräck­ning för att arbe­tet skall stäl­las in eller att mar­ken skall åter­stäl­las på under­sö­ka­rens bekost­nad.

I fråga om sådan handräck­ning som avses i första styc­ket finns bestäm­mel­ser i lagen (1990:746) om betal­nings­före­läg­gande och handräck­ning. Lag (2005:161).

5 §   Om någon inte gör vad som har begärts eller föl­jer vad som har före­skri­vits med stöd av 2 § eller 3 § första styc­ket eller om någon inte full­gör sina skyl­dig­he­ter enligt 13 kap. 4 eller 5 § första styc­ket eller enligt 14 kap. 3 §, 4 § första eller andra styc­ket eller 5 §, får berg­mäs­ta­ren före­lägga vite.

Om kon­ces­sions­ha­va­ren inte full­gör sina skyl­dig­he­ter enligt 13 kap. 4 § får berg­mäs­ta­ren för­ordna att arbe­tet eller åtgär­den skall utfö­ras på kon­ces­sions­ha­va­rens bekost­nad. Ett sådant beslut får verk­stäl­las.

6 §   Till böter eller fäng­else i högst sex måna­der ska den dömas som upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het
   1. bedri­ver under­sök­nings­ar­bete i strid med bestäm­mel­serna om krav på under­sök­nings­till­stånd eller bear­bet­nings­kon­ces­sion,
   2. påbör­jar under­sök­nings­ar­bete utan att iaktta vad som före­skrivs i 3 kap. 3 § om stäl­lande av säker­het eller utan att det finns en gäl­lande arbets­plan enligt 3 kap. 5 c § första styc­ket eller 5 d § andra styc­ket,
   3. utför bear­bet­ning eller där­med sam­man­häng­ande verk­sam­het i strid med bestäm­mel­serna om bear­bet­nings­kon­ces­sion,
   4. läg­ger igen utfrakts­väg, ort eller borr­hål i strid med bestäm­mel­serna om krav på till­stånd i 5 kap. 8 § eller 13 kap. 7 §, eller
   5. läg­ger ned gruva eller mot­sva­rande anlägg­ning i strid med 14 kap. 4 § tredje styc­ket.

Till böter eller fäng­else i högst sex måna­der döms också den som upp­såt­li­gen eller av grov oakt­sam­het läm­nar orik­tig upp­gift när han eller hon full­gör upp­gifts­skyl­dig­het enligt kon­ces­sions­vill­kor eller enligt 2 § 1.

Om ett brott som avses i första styc­ket 2 berör enbart enskilds rätt, får åkla­gare väcka åtal endast om mål­sä­gan­den anger brot­tet till åtal. Lag (2024:816).


16 kap. Över­kla­gande av beslut

1 §   I fråga om över­kla­gande av beslut enligt denna lag gäl­ler föl­jande.

Beslut                                          Överklagas hos
Beslut av bergmästaren i frågor som gäller      Allmän
undersökningstillstånd                          förvaltningsdomstol
Beslut av bergmästaren i frågor som gäller      Den mark- och
fastställande av en arbetsplan för              miljödomstol inom
undersökningsarbete enligt 3 kap. 5 d §         vars område marken
                                                som tvisten gäller
                                                eller större delen
                                                därav är belägen
Beslut av bergmästaren i frågor som gäller      Regeringen
med­de­lande av bear­bet­nings­kon­ces­sion, till­stånd till över­lå­telse av kon­ces­sion eller änd­ring av vill­ko­ren för en kon­ces­sion

Beslut av bergmästaren i frågor om              Regeringen
för­läng­ning av gil­tig­hets­ti­den för en bear­bet­nings­kon­ces­sion enligt 4 kap. 10 §

Beslut av bergmästaren i andra frågor som       Allmän
gäller bearbetningskoncession                   förvaltningsdomstol
Tillstånd av bergmästaren till byggande av      Allmän
väg enligt 3 kap. 3 § andra stycket             förvaltningsdomstol
Beslut av bergmästaren i fråga som avses i      Länsstyrelsen
3 kap. 7 §

Förhandsbesked av bergmästaren enligt           Allmän
4 kap. 9 § tredje stycket                       förvaltningsdomstol
Tillstånd av bergmästaren att lägga igen        Allmän
utfraktsväg, ort eller borrhål enligt           förvaltningsdomstol
5 kap. 8 § eller 13 kap. 7 §

Beslut av bergmästaren i ärenden om             Den mark- och
ersättning enligt 7 kap. 1 eller 2 §            miljödomstol inom
                                                vars område marken
                                                som tvisten gäller
                                                eller större delen
                                                därav är belägen
Beslut av bergmästaren om mineralersättning     Den mark- och
enligt 7 kap. 7 §                               miljödomstol inom
                                                vars område marken
                                                som tvisten gäller
                                                eller större delen
                                                därav är belägen
Beslut av bergmästaren enligt 8 kap. 7 §        Den mark- och
                                                miljödomstol inom
                                                vars område marken
                                                som tvisten gäller
                                                eller större delen
                                                därav är belägen
Beslut av förrättningsmyndigheten i ärenden     Den mark- och
om markanvisning                                miljödomstol inom
                                                vars område marken
                                                som tvisten gäller
                                                eller större delen
                                                därav är belägen
Tillstånd av bergmästaren att lägga ned         Allmän
gruva eller motsvarande anläggning enligt       förvaltningsdomstol
14 kap. 4 § tredje styc­ket

Beslut av bergmästaren i andra frågor enligt    Allmän
denna lag                                       förvaltningsdomstol
Beslut av länsstyrelsen i frågor som avses      Regeringen
i 3 kap. 6 §

Beslut av länsstyrelsen i frågor om prövande    Allmän
av säkerhet enligt 17 kap.                      förvaltningsdomstol
Beslut av Statens jordbruksverk eller           Allmän
Skogsstyrelsen enligt 8 kap. 6 a § första       förvaltningsdomstol
eller fjärde styc­ket.

Pröv­nings­till­stånd krävs vid över­kla­gande till kam­mar­rät­ten.
Lag (2014:782).

2 §   Beslut under mar­kan­vis­nings­för­rätt­ning får över­kla­gas sär­skilt om för­rätt­nings­myn­dig­he­ten har
   1. ogil­lat jäv mot för­rätt­nings­man,
   2. beslu­tat angå­ende ersätt­ning till sak­kun­nig eller tolk, eller
   3. beslu­tat om ian­språk­ta­gande av mark eller annat utrymme enligt 5 kap. 1 § fjärde styc­ket.

Ett beslut av för­rätt­nings­myn­dig­he­ten att godta en invänd­ning om jäv får inte över­kla­gas. Lag (2005:943).

3 §   Den som anser att mar­kan­vis­nings­för­rätt­ning onö­digt upp­hålls genom ett beslut vid för­rätt­ningen får över­klaga beslu­tet hos mark- och mil­jö­dom­sto­len. Denna rätt att över­klaga är inte inskränkt till någon viss tid. Lag (2010:934).

4 §   Beslut av berg­mäs­ta­ren om bevil­jande av bear­bet­nings­kon­ces­sion får över­kla­gas även av den kom­mun där kon­ces­sions­om­rå­det är belä­get.

Om ett beslut av berg­mäs­ta­ren i fråga som avses i 3 kap. 7 § gäl­ler område med detalj­plan eller områ­des­be­stäm­mel­ser, får beslu­tet över­kla­gas även av kom­mu­nen.

4 a §   Berg­mäs­ta­rens beslut i fråga om bear­bet­nings­kon­ces­sion får över­kla­gas av en sådan ide­ell för­e­ning eller annan juri­disk per­son som avses i 16 kap. 13 § mil­jö­bal­ken.
Lag (2010:890).

5 §   Läns­sty­rel­sens beslut i över­kla­gade ären­den enligt 3 kap. 7 § får inte över­kla­gas. Det­samma gäl­ler mark- och mil­jö­dom­sto­lens beslut i dit över­kla­gade ären­den som gäl­ler jäv mot för­rätt­nings­man. Lag (2010:934).

6 §   Över­kla­gas berg­mäs­ta­rens beslut i ett ärende om ersätt­ning enligt 7 kap. 1 eller 2 § eller i en tvist enligt 8 kap. 7 § eller över­kla­gas för­rätt­nings­myn­dig­he­tens beslut i ett ärende om mar­kan­vis­ning, sva­rar tillstånds-​ eller kon­ces­sions­ha­va­ren för sina egna kost­na­der i mark- och mil­jö­dom­sto­len och i högre rätt. Tillstånds-​ eller kon­ces­sions­ha­va­ren sva­rar vidare för de kost­na­der som åsam­kas mot­par­terna i mark- och mil­jö­dom­sto­len genom att tillstånds-​ eller kon­ces­sions­ha­va­ren har över­kla­gat berg­mäs­ta­rens beslut och i högre rätt genom att han eller hon har över­kla­gat dit. Vad som nu har sagts gäl­ler dock inte om annat föl­jer av 18 kap. 6 eller 8 § rät­te­gångs­bal­ken. I övrigt tilläm­pas 18 kap. rät­te­gångs­bal­ken. Lag (2010:934).


17 kap. Sär­skilda bestäm­mel­ser

1 §   Med sär­skild rätt till fas­tig­het avses i denna lag nytt­jan­de­rätt, ser­vi­tut, rensköt­sel­rätt och rätt till elekt­risk kraft samt lik­nande rätt.

Bestäm­mel­serna i denna lag om sakä­gare gäl­ler inte inne­ha­vare av ford­ran för vil­ken fas­tig­he­ten sva­rar.

2 §   Om säker­het som ska stäl­las enligt denna lag inte har god­känts av den till vars för­mån den ställs, ska säker­he­ten prö­vas av läns­sty­rel­sen.

Bor­gen får god­kän­nas av läns­sty­rel­sen endast om bor­gensman­nen sva­rar som för egen skuld och, om flera har teck­nat bor­gen, de sva­rar soli­da­riskt.

Sta­ten, kom­mu­ner, regi­o­ner och kom­munal­för­bund behö­ver inte ställa säker­het. Lag (2019:869).

3 §   I andra fall än som avses i 3 kap. 6 och 7 §§ kan rege­ringen besluta att under­sök­nings­ar­bete eller bear­bet­ning och där­med sam­man­häng­ande verk­sam­het inte får bedri­vas inom ett visst område utan med­gi­vande av rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer. Sådant beslut får med­de­las endast om arbe­tet eller verk­sam­he­ten kan antas hindra eller avse­värt för­svåra sådan pågående eller pla­ne­rad använ­ding av mar­ken som är av väsent­lig bety­delse från all­män syn­punkt.

Beslut enligt första styc­ket inver­kar inte på en kon­ces­sions­ha­vares rätt att bedriva under­sök­nings­ar­bete eller bear­be­ting och där­med sam­man­häng­ande verk­sam­het, om kon­ces­sion bevil­ja­des innan beslu­tet med­de­la­des.

4 §   Har upp­hävts genom lag (2022:728).


Över­gångs­be­stäm­mel­ser

1991:45
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 1992, då gruv­la­gen (1974:342), lagen (1974:890) om vissa mine­ral­fyn­dig­he­ter och lagen (1949:658) om inlö­sen i vissa fall av rätt till gruva m. m. skall upp­höra att gälla.

Om det i en lag eller annan för­fatt­ning hän­vi­sas till en före­skrift som har ersatts genom en före­skrift i denna lag, tilläm­pas i stäl­let den nya före­skrif­ten.

Om inte annat fram­går av 3--6, skall den nya lagen tilläm­pas även på rät­tig­he­ter enligt äldre lag. Där­vid skall bestäm­mel­serna om under­sök­nings­till­stånd i den nya lagen tilläm­pas på äldre rät­tig­he­ter till under­sök­ning och bestäm­mel­serna om bear­bet­nings­kon­ces­sion i den nya lagen tilläm­pas på äldre rät­tig­he­ter till bear­bet­ning.
   2. Vad som enligt den nya lagen gäl­ler om ägare av fas­tig­het skall tilläm­pas även på den som inne­har fas­tig­het med stän­dig besitt­nings­rätt eller som fide­i­kom­miss. Det­samma gäl­ler den som enligt beslut vid all­män avvitt­ring inne­har ströäng.

Bestäm­mel­serna i denna lag om ford­ran för vil­ken panträtt har upp­lå­tits i fas­tig­het skall tilläm­pas på rätt till avkomst eller för­mån som avses i 8 § lagen (1970:995) om infö­rande av nya jor­da­bal­ken, om rät­tig­he­ten inte är att anse som sär­skild rätt till fas­tig­het.

I mål och ären­den som har anhäng­ig­gjorts innan den nya lagen trä­der i kraft skall äldre bestäm­mel­ser tilläm­pas.
   3. 14 kap. 3 § gäl­ler inte inmut­ning och under­sök­nings­kon­ces­sion som upp­hör före den 1 juli 1993.

Om ersätt­ning som har beslu­tats enligt äldre lag inte har beta­lats ut när denna lag trä­der i kraft, tilläm­pas 4 kap. 33-​-38 §§ gruv­la­gen (1974:342) i stäl­let för 10 kap. nya lagen.

Lagen (1949:658) om inlö­sen i vissa fall av rätt till gruva m. m. skall alltjämt tilläm­pas på inmut­ningar och utmål.
   4. Beträf­fande inmut­ningar gäl­ler den nya lagen med föl­jande begräns­ningar.
      a. Inmu­ta­ren får inom det område som anges i mut­se­deln utföra under­sök­ning endast av sådana mine­ral som var inmut­nings­bara enligt gruv­la­gen (1974:342), när den upp­hörde att gälla. Med­gi­vande enligt 2 kap. 3--5 §§ gruv­la­gen skall anses som med­gi­vande till under­sök­nings­ar­bete enligt 3 kap. 6 och 7 §§ och 17 kap. 3 § nya lagen.
b. I fråga om under­sök­nings­tid och för­läng­ning av denna tilläm­pas 3 kap. 5 § första och andra styc­kena samt 6 och 7 §§ gruv­la­gen i stäl­let för 2 kap. 5--8 §§ nya lagen.
      c. Bestäm­mel­serna i 6 kap. nya lagen skall inte tilläm­pas på inmut­ningar. I fråga om över­gång av rätt till inmut­ning tilläm­pas i stäl­let 9 kap. gruv­la­gen.
      d. När en inmut­ning upp­hör att gälla skall inte bestäm­mel­serna i 2 kap. 9 § nya lagen om karens­tid tilläm­pas på mark som har omfat­tats av inmut­ningen. I stäl­let skall gälla att ansök­ningar om under­sök­nings­till­stånd för sådan mark, vilka ges in inom ett år från det att inmut­ningen upp­hörde att gälla, får bevil­jas endast efter med­gi­vande av den myn­dig­het som rege­ringen före­skri­ver.
   5. Beträf­fande utmål som har bevil­jats enligt gruv­la­gen (1974:342) eller mot­sva­rande äldre lag­stift­ning gäl­ler den nya lagen med föl­jande begräns­ningar.
      a. Beträf­fande utmål som har till­kom­mit enligt äldre lag­stift­ning tilläm­pas 14 kap. 6 § första styc­ket och 7 § gruv­la­gen så länge utmå­let består.
      b. Utmåls­ha­va­ren får under den tid utmå­let består utföra under­sök­ning och bear­bet­ning av sådana mine­ral som var inmut­nings­bara enligt gruv­la­gen, när den upp­hörde att gälla. Mark som har anvi­sats enligt äldre lag skall anses som anvi­sad enligt den nya lagen. Om ny mark behö­ver anvi­sas, tilläm­pas den nya lagen. Med­gi­vande att erhålla utmål utan hin­der av 2 kap. 3--5 §§ gruv­la­gen skall vid tillämp­ning av 5 kap. 10 § nya lagen anses som med­gi­vande enligt 3 kap. 6 och 7 §§ och 17 kap. 3 § nya lagen.
      c. Bestäm­mel­serna om för­svars­av­gift enligt 6 kap. 8 och 9 §§ gruv­la­gen gäl­ler så länge utmå­let består.
      d. I fråga om gil­tig­hets­ti­den för utmål tilläm­pas 6 kap. 10 § första styc­ket gruv­la­gen. Bestäm­mel­serna i 6 kap. nya lagen skall inte tilläm­pas på utmål. I fråga om från­trä­dande tilläm­pas 6 kap. 13 § gruv­la­gen och i fråga om över­gång av rätt till utmål 9 kap. gruv­la­gen.
Bestäm­mel­serna om inlö­sen av rätt till utmål i 10 kap. gruv­la­gen skall fort­fa­rande tilläm­pas.
      e. I fråga om utmål tilläm­pas bestäm­mel­serna i 8 kap. gruv­la­gen om samä­gan­de­rätt i utmål i stäl­let för dem i 12 kap. nya lagen om gemen­sam för­valt­ning av kon­ces­sions­rätt.

f Om en utmåls­ha­vare senast ett år före utgången av utmå­lets gil­tig­hets­tid ansö­ker om bear­bet­nings­kon­ces­sion inom utmå­let för sådana mine­ral som var inmut­nings­bara enligt gruv­la­gen när den upp­hörde att gälla, skall pröv­ningen ske med iakt­ta­gande av föl­jande.

Om regel­bun­den bear­bet­ning eller till­red­nings­ar­bete eller anlägg­nings­ar­bete för upp­ta­gande av bear­bet­ning pågår, skall ansök­ningen bifal­las utan pröv­ning enligt 4 kap. 2 § och utan att kon­ces­sio­nen för­e­nas med vill­kor enligt 4 kap. 5 och 6 §§. Om under­sök­nings­ar­bete eller mine­ral­tek­niskt, metal­lur­giskt eller annat utveck­lings­ar­bete av större omfatt­ning i syfte att möj­lig­göra bear­bet­ning av fyn­dig­he­ten pågår skall ansök­ningen prö­vas utan tillämp­ning av 4 kap. 2 § första styc­ket 1--2. Lag (1993:690).
      g. När utmå­let upp­hör tilläm­pas 7 kap. 3 § andra styc­ket gruv­la­gen i stäl­let för 13 kap. 4--6 §§ nya lagen beträf­fande anlägg­ningar som har påbör­jats före ikraft­trä­dan­det. I fråga om rätt till nytt under­sök­nings­till­stånd för mark som har omfat­tats av utmå­let skall inte 2 kap. 9 § nya lagen tilläm­pas. I stäl­let skall gälla att ansök­ningar om sådant till­stånd, som ges in inom ett år från det att utmå­let upp­hörde, får bevil­jas endast efter med­gi­vande av den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer.
   6. Beträf­fande kon­ces­sio­ner och mot­sva­rande till­stånd, som har bevil­jats enligt lagen (1974:890) om vissa mine­ral­fyn­dig­he­ter eller mot­sva­rande äldre lag­stift­ning, gäl­ler den nya lagen med föl­jande begräns­ningar.
      a. Beträf­fande till­stånd som har till­kom­mit enligt äldre lag­stift­ning tilläm­pas punkt 5 i över­gångs­be­stäm­mel­serna till lagen om vissa mine­ral­fyn­dig­he­ter så länge till­stån­det består.
      b. Inne­ha­va­ren får under den tid kon­ces­sio­nen eller till­stån­det består utföra under­sök­ning eller bear­bet­ning enligt de vill­kor som har angetts i beslu­tet. Mark som har anvi­sats enligt äldre lag skall anses anvi­sad enligt den nya lagen. Om ny mark behö­ver anvi­sas tilläm­pas den nya lagen. Med­gi­vande enligt 17-​-19 §§ lagen om vissa mine­ral­fyn­dig­he­ter skall anses som mot­sva­rande med­gi­vande enligt 3 kap. 6 och 7 §§ och 17 kap. 3 § nya lagen.
      c. Den nya lagens bestäm­mel­ser om kro­no­an­del i 1 kap. 6 §, under­sök­nings­till­stånds gil­tig­hets­tid i 2 kap. 5--8 §§, änd­ring av till­stånd eller kon­ces­sion i 6 kap. 4 § och gemen­sam för­valt­ning av kon­ces­sions­rätt i 12 kap. skall inte tilläm­pas på kon­ces­sio­ner eller mot­sva­rande till­stånd som avses här. I stäl­let gäl­ler de vill­kor som har med­de­lats för kon­ces­sio­nen eller till­stån­det.
      d. När en kon­ces­sion eller ett mot­sva­rande till­stånd upp­hör tilläm­pas 36 § lagen om vissa mine­ral­fyn­dig­he­ter i stäl­let för 13 kap. 4 och 5 §§ nya lagen beträf­fande anlägg­ningar som har påbör­jats före ikraft­trä­dan­det.
      e. För till­stånd till för­be­re­dande under­sök­ning enligt 15 § lagen om vissa mine­ral­fyn­dig­he­ter som gäl­ler vid ikraft­trä­dan­det tilläm­pas den lagen så länge till­stån­det består.
   7. Den som vid utgången av juni 1992 bedri­ver under­sök­ning eller bear­bet­ning för vil­ken till­stånd eller kon­ces­sion där­ef­ter behövs till följd av denna lag får, under för­ut­sätt­ning att ansö­kan om till­stånd eller kon­ces­sion görs före den 1 juli 1993, fort­sätta verk­sam­het för samma ända­mål utan till­stånd eller kon­ces­sion till dess ansök­ningen slut­ligt har prö­vats. Vid pröv­ning av en sådan ansö­kan om bear­bet­nings­kon­ces­sion skall föl­jande iakt­tas.
      a. Vid pröv­ning av ansök­ningen skall 4 kap. 3 § första styc­ket tilläm­pas som om sökan­den hade under­sök­nings­till­stånd inom områ­det för de mine­ral som ansök­ningen avser.

b Ansök­ningen skall prö­vas utan tillämp­ning av 4 kap. 2 § nya lagen. Kon­ces­sions­ti­den skall bestäm­mas till tju­go­fem år. Om sökan­den begär det skall dock kor­tare tid bestäm­mas. Lag (1993:690).
      c. Kon­ces­sion får för­e­nas med vill­kor enligt 4 kap. 5 och 6 §§.
   8. Före den 1 juli 1993 får kon­ces­sion för kon­ces­sions­mi­ne­ral som inte omfat­tas av gruv­la­gen eller den gamla mine­ral­la­gen inte med­de­las annan än mar­kä­ga­ren utan den­nes med­gi­vande. Detta gäl­ler dock bara fyn­dig­he­ter där bear­bet­ning inte har påbör­jats då den nya lagen trä­der i kraft.

1993:690
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 1993.
   2. I fråga om ansök­ningar om bear­bet­nings­kon­ces­sion som har kom­mit in till pröv­nings­myn­dig­he­ten före ikraft­trä­dan­det gäl­ler 4 kap. 3 § i sin äldre lydelse.
   3. I fråga om kro­no­an­de­lar som sta­ten har fått före den 1 juli 1993 gäl­ler det upp­hävda 11 kap.

1995:106

Denna lag trä­der i kraft den 1 april 1995. Beslut som har med­de­lats före ikraft­trä­dan­det över­kla­gas enligt äldre bestäm­mel­ser.

1998:165
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 1998.
   2. De nya bestäm­mel­serna i 2 kap. 9 a och b §§ mine­ral­la­gen skall inte tilläm­pas i fråga om bear­bet­nings­kon­ces­sio­ner som har med­de­lats av berg­mäs­ta­ren före den 1 juli 1998.
   3. 14 kap. 3 § mine­ral­la­gen i dess äldre lydelse gäl­ler fort­fa­rande i fråga om under­sök­nings­till­stånd som bevil­jats före den 1 juli 1998.

1998:845
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1999.
   2. Ett ärende skall hand­läg­gas och bedö­mas enligt äldre bestäm­mel­ser, om ären­det har inletts före denna lags ikraft­trä­dande.
   3. Bestäm­mel­sen i 1 kap. 8 § skall fort­fa­rande tilläm­pas när rege­ringen har fat­tat beslut om till­stånd före denna lags ikraft­trä­dande.
   4. För­bu­det i 3 kap. 6 § första styc­ket mot under­sök­nings­ar­bete i strid med före­skrif­ter för natur­re­ser­vat skall inte gälla i områ­den som den 31 decem­ber 1998 beteck­nas som natur­vårds­om­råde. För­bu­det skall dock gälla om en före­skrift som hind­rar under­sök­nings­ar­bete införs efter nämnda tid­punkt.

2005:161
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 maj 2005.
   2. Bestäm­mel­serna i 3 kap. 5 och 5 a §§ tilläm­pas inte på under­sök­nings­till­stånd som har bevil­jats före ikraft­trä­dan­det.
Om ett sådant under­sök­nings­till­stånd för­längs efter denna tid­punkt skall dock de nya bestäm­mel­serna tilläm­pas för tiden där­ef­ter.
   3. Bestäm­mel­serna i 7 kap. 2 och 7 §§ tilläm­pas inte på bear­bet­nings­kon­ces­sio­ner som har bevil­jats före ikraft­trä­dan­det.

2010:827
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 augusti 2010.
   2. Äldre före­skrif­ter gäl­ler fort­fa­rande för ersätt­ning med anled­ning av
      a) ett under­sök­nings­till­stånd som har bevil­jats före ikraft­trä­dan­det, och
      b) en bear­bet­nings­kon­ces­sion som har bevil­jats före ikraft­trä­dan­det, om ansö­kan om ersätt­ning eller mar­kan­vis­nings­för­rätt­ning har gjorts före den 1 augusti 2015.
   3. I de fall som avses i 2 ska hän­vis­ning­arna till expro­pri­a­tions­la­gen (1972:719) avse den lagens lydelse vid utgången av juli 2010.

2010:1958
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 april 2011.
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler om ett beslut om del­giv­ning enligt 15-17 §§ del­giv­nings­la­gen (1970:428) har fat­tats före den 1 april 2011 eller om en hand­ling har skic­kats eller läm­nats före denna tid­punkt.

2012:443
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2013.
   2. En arbets­plan som har upp­rät­tats enligt väg­la­gen (1971:948) i dess lydelse före den 1 janu­ari 2013 ska anses vara en väg­plan enligt denna lag.

2014:782
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 augusti 2014.
   2. Bestäm­mel­serna i 1 kap. 1 § i den äldre lydel­sen gäl­ler fort­fa­rande för under­sök­nings­till­stånd och bear­bet­nings­kon­ces­sio­ner som bevil­jats före ikraft­trä­dan­det och för under­sök­nings­till­stånd där ären­det hos berg­mäs­ta­ren inled­des före ikraft­trä­dan­det.
   3. Bestäm­mel­serna i 3 kap. i den äldre lydel­sen gäl­ler fort­fa­rande för under­sök­nings­till­stånd och bear­bet­nings­kon­ces­sio­ner som bevil­jats före ikraft­trä­dan­det.

2016:994
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2017.
   2. Äldre före­skrif­ter gäl­ler fort­fa­rande i fråga om kon­ces­sion enligt lagen (1985:620) om vissa torv­fyn­dig­he­ter.

2017:961
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2018.
   2. Äldre före­skrif­ter gäl­ler fort­fa­rande för hand­lägg­ningen och pröv­ningen av ären­den som har inletts före ikraft­trä­dan­det.

2018:642
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 augusti 2018.
   2. Äldre före­skrif­ter gäl­ler fort­fa­rande för
      a) under­sök­nings­till­stånd som har med­de­lats före ikraft­trä­dan­det,
      b) ären­den om för­läng­ning av under­sök­nings­till­stånd som har inletts hos berg­mäs­ta­ren före ikraft­trä­dan­det, och
      c) ären­den om under­sök­nings­till­stånd som har inletts hos berg­mäs­ta­ren före ikraft­trä­dan­det.

2022:728
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2022.
   2. Äldre före­skrif­ter gäl­ler fort­fa­rande för
      a) under­sök­nings­till­stånd och bear­bet­nings­kon­ces­sio­ner som har bevil­jats före ikraft­trä­dan­det, eller som bevil­jas efter ikraft­trä­dan­det men där ären­det om under­sök­nings­till­stånd eller bear­bet­nings­kon­ces­sion har inletts hos berg­mäs­ta­ren före ikraft­trä­dan­det,
      b) ären­den om för­läng­ning av under­sök­nings­till­stånd eller bear­bet­nings­kon­ces­sio­ner som har inletts hos berg­mäs­ta­ren före ikraft­trä­dan­det men som ännu inte avgjorts, och
      c) ären­den om under­sök­nings­till­stånd eller bear­bet­nings­kon­ces­sio­ner som har inletts hos berg­mäs­ta­ren före ikraft­trä­dan­det men som ännu inte avgjorts.

Vik­tiga lagar inom mil­jörät­ten

Vik­tiga lagar inom mil­jörät­ten

Mil­jö­balk (1998:808)
JP Info­nets mil­jörätts­liga tjäns­ter

JP Info­nets mil­jörätts­liga tjäns­ter

Job­bar du med mil­jörätts­liga frå­gor? JP Info­nets tjäns­ter ger dig en kom­plett bevak­ning av mil­jörät­ten. Oav­sett om du job­bar med frå­gor om små enskilda avlopp eller till­stånds­frå­gor som rör gigan­tiska mil­jö­far­liga verk­sam­he­ter hit­tar du all infor­ma­tion du behö­ver hos oss. Se allt inom mil­jörätt.