Lag (2010:921) om mark- och mil­jö­dom­sto­lar

1 kap. Inle­dande bestäm­mel­ser

1 §   Denna lag gäl­ler hand­lägg­ningen av mål och ären­den i mark- och mil­jö­dom­stol och Mark- och mil­jöö­ver­dom­sto­len samt sådan hand­lägg­ning i Högsta dom­sto­len som föl­jer av bestäm­mel­ser i denna lag.

Rege­ringen med­de­lar före­skrif­ter om vilka tings­rät­ter som ska vara mark- och mil­jö­dom­sto­lar samt om mark- och mil­jö­dom­sto­lar­nas doms­om­rå­den.

Mark- och mil­jöö­ver­dom­stol är Svea hov­rätt.

2 §   En mark- och mil­jö­dom­stols domar och beslut får över­kla­gas till Mark- och mil­jöö­ver­dom­sto­len, om inte annat är före­skri­vet.

Mark- och mil­jöö­ver­dom­sto­lens domar och beslut får över­kla­gas till Högsta dom­sto­len, om inte annat är före­skri­vet.

3 §   En mark- och mil­jö­dom­stol hand­läg­ger mål och ären­den enligt det som före­skrivs i mil­jö­bal­ken, fas­tig­hets­bild­nings­la­gen (1970:988), plan- och bygg­la­gen (2010:900) och annan lag.

Ett mål eller ärende vid en mark- och mil­jö­dom­stol inleds genom
   1. en ansö­kan om stäm­ning eller en annan ansö­kan till mark- och mil­jö­dom­sto­len, eller
   2. att en för­valt­nings­myn­dig­hets eller en kom­muns beslut över­kla­gas till mark- och mil­jö­dom­sto­len.

2 kap. Dom­sto­larna och deras sam­man­sätt­ning

1 §   I mark- och mil­jö­dom­stol och Mark- och mil­jöö­ver­dom­sto­len ska det fin­nas lag­farna domare och tek­niska råd.

I mark- och mil­jö­dom­sto­len dömer också sär­skilda leda­mö­ter.

Rät­tens ord­fö­rande ska all­tid vara en lag­fa­ren domare. När rät­ten består av fler än en lag­fa­ren domare tilläm­pas bestäm­mel­serna i 1 kap. 3 f § rät­te­gångs­bal­ken i en mark- och mil­jö­dom­stol och bestäm­mel­serna i 2 kap. 4 b § rät­te­gångs­bal­ken i Mark- och mil­jöö­ver­dom­sto­len.
Lag (2018:421).

2 §   Ett tek­niskt råd ska ha tek­nisk eller natur­ve­ten­skap­lig utbild­ning och erfa­ren­het av sådana sak­frå­gor som dom­sto­len prö­var.

En sär­skild leda­mot ska ha erfa­ren­het av sådana sak­frå­gor som fal­ler inom Natur­vårds­ver­kets, Havs- och vat­ten­myn­dig­he­tens, Bover­kets eller Lant­mä­te­ri­ets verk­sam­hets­om­råde, av indust­ri­ell, kom­mu­nal eller are­ell verk­sam­het eller av vatten-​​ och avlopps­frå­gor. Lag (2015:686).

3 §   I lagen (2010:1390) om utnäm­ning av ordi­na­rie domare finns bestäm­mel­ser om utnäm­ning av tek­niska råd.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer anstäl­ler vika­rier för tek­niska råd och för­ord­nar de sär­skilda leda­mö­terna i mark- och mil­jö­dom­stol. Den som ska tjänst­göra som sär­skild leda­mot ska vara svensk med­bor­gare och får inte vara underå­rig, i kon­kurs eller ha för­val­tare enligt 11 kap. 7 § för­äld­ra­bal­ken.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer utser vilka av de lag­farna domarna i tings­rätt och Svea hov­rätt som ska tjänst­göra i mark- och mil­jö­dom­stol respek­tive Mark- och mil­jöö­ver­dom­sto­len. Lag (2018:421).

Mark- och mil­jö­dom­sto­larna

4 §   Mark- och mil­jö­dom­sto­len ska, om inte annat är före­skri­vet, bestå av en lag­fa­ren domare och ett tek­niskt råd.

I stäl­let för det tek­niska rådet får ytter­li­gare en lag­fa­ren domare ingå i rät­ten, om målets eller ären­dets beskaf­fen­het moti­ve­rar det.

Vid avgö­rande i sak av en till­stånds­fråga enligt mil­jö­bal­ken ska även två sär­skilda leda­mö­ter ingå i rät­ten, om det inte med hän­syn till målets eller ären­dets omfatt­ning och svå­rig­hets­grad är till­räck­ligt med en lag­fa­ren domare och ett tek­niskt råd. Även i andra fall får två sär­skilda leda­mö­ter ingå i rät­ten, om målets eller ären­dets beskaf­fen­het moti­ve­rar det. I stäl­let för en av de sär­skilda leda­mö­terna får ytter­li­gare en lag­fa­ren domare eller ett tek­niskt råd ingå i rät­ten.

I de fall och under de för­ut­sätt­ningar som anges i tredje styc­ket får, utö­ver vad som anges där, ytter­li­gare en eller två leda­mö­ter ingå i rät­ten. Om rät­ten utö­kas med två leda­mö­ter ska den ena leda­mo­ten vara lag­fa­ren domare och den andra tek­niskt råd eller sär­skild leda­mot. Lag (2021:459).

5 §   Vid avgö­rande i sak av ett mål om utdö­mande av vite på sär­skild talan av myn­dig­het får rät­ten bestå av en lag­fa­ren domare. Det­samma gäl­ler vid avgö­rande i sak av ett annat mål eller ärende, om det är av enkel beskaf­fen­het och inte avser en till­stånds­fråga enligt mil­jö­bal­ken. Lag (2021:459).

6 §   Vid hand­lägg­ning som inte inne­fat­tar ett avgö­rande i sak får rät­ten bestå av en lag­fa­ren domare. Lag (2021:459).

7 §   Har upp­hävts genom lag (2021:459).

8 §   Om det ska ingå andra än lag­farna domare i rät­ten, bestäm­mer rät­tens ord­fö­rande med hän­syn till de frå­gor som prö­vas i målet eller ären­det och vad som före­skrivs i andra styc­ket vilka som ska ingå.

När det ingår två eller tre sär­skilda leda­mö­ter i rät­ten, ska en av dem ha erfa­ren­het av sådana sak­frå­gor som fal­ler inom Natur­vårds­ver­kets, Havs- och vat­ten­myn­dig­he­tens, Bover­kets eller Lant­mä­te­ri­ets verk­sam­hets­om­råde och en av dem ha erfa­ren­het av indust­ri­ell, kom­mu­nal eller are­ell verk­sam­het eller av sådana sak­frå­gor som fal­ler inom nämnda för­valt­nings­myn­dig­he­ters verk­sam­hets­om­rå­den. I mål enligt lagen (2006:412) om all­männa vat­ten­tjäns­ter ska de sär­skilda leda­mö­terna ha erfa­ren­het av vatten-​​ och avlopps­frå­gor.
Lag (2021:459).

9 §   Om mark- och mil­jö­dom­sto­len består av fler än två leda­mö­ter och en av leda­mö­terna får för­hin­der sedan huvud­för­hand­ling eller mot­sva­rande hand­lägg­ning har påbör­jats, är rät­ten ändå dom­för om en av de kvar­va­rande leda­mö­terna är lag­fa­ren domare.

Mark- och mil­jöö­ver­dom­sto­len

10 §   I ett mål eller ärende som har över­kla­gats till Mark- och mil­jöö­ver­dom­sto­len ska rät­ten bestå av minst fyra leda­mö­ter, av vilka minst tre ska vara lag­farna domare. Minst fyra lag­farna domare ska dock all­tid delta i rät­ten, om tre lag­farna domare har ingått i rät­ten i mark- och mil­jö­dom­sto­len. Om en av de lag­farna domarna får för­hin­der sedan en huvud­för­hand­ling eller någon annan hand­lägg­ning har påbör­jats, är rät­ten ändå dom­för. Fler än fem leda­mö­ter får inte delta. Ett tek­niskt råd ska all­tid ingå i rät­ten, om det inte är uppen­bart obe­höv­ligt.

Vid behand­ling av frå­gor om pröv­nings­till­stånd eller vid pröv­ning av en fråga om avvis­ning av ett över­kla­gande till Mark- och mil­jöö­ver­dom­sto­len ska rät­ten bestå av tre lag­farna domare. Det­samma gäl­ler vid pröv­ning av en ansö­kan om res­ning eller åter­stäl­lande av för­sut­ten tid eller en kla­gan över dom­villa. Ett tek­niskt råd får ingå i rät­ten i stäl­let för en av de lag­farna domarna.

Vid avskriv­ning efter åter­kal­lelse får rät­ten bestå av en lag­fa­ren domare. Lag (2021:459).

10 a §   Vid annan hand­lägg­ning än avgö­rande av ett mål eller ärende får rät­ten bestå av tre lag­farna domare. Ett tek­niskt råd får ingå i rät­ten i stäl­let för en av de lag­farna domarna.
Lag (2021:459).

10 b §   Om det ska ingå andra än lag­farna domare i rät­ten, bestäm­mer rät­tens ord­fö­rande med hän­syn till de frå­gor som prö­vas i målet eller ären­det vilka som ska ingå.
Lag (2021:459).

Gemen­sam bestäm­melse

11 §   I fråga om åtgär­der som avser endast bered­ningen av ett mål eller ärende tilläm­pas 1 kap. 3 e § rät­te­gångs­bal­ken i en mark- och mil­jö­dom­stol och 2 kap. 4 § femte och sjätte styc­kena rät­te­gångs­bal­ken i Mark- och mil­jöö­ver­dom­sto­len.

3 kap. All­männa bestäm­mel­ser

1 §   Mål om utö­vande av mil­jö­far­lig verk­sam­het, vat­ten­verk­sam­het, vat­ten­an­lägg­ningar och ersätt­ning vid vat­ten­verk­sam­het samt om utdö­mande av vite enligt mil­jö­bal­ken efter sär­skild ansö­kan av myn­dig­het prö­vas av den mark- och mil­jö­dom­stol inom vars område verk­sam­he­ten i huvud­sak bedrivs, har bedri­vits eller kom­mer att bedri­vas. Mål om utö­vande av verk­sam­het vid anlägg­ningar som ingår i ett sam­man­häng­ande system för han­te­ring, bear­bet­ning, lag­ring och slut­för­va­ring av använt kärn­bränsle eller kär­nav­fall prö­vas av den mark- och mil­jö­dom­stol inom vars område någon av anlägg­ning­arna lig­ger eller är avsedd att ligga.

Mål om ersätt­ning vid skada eller intrång enligt 28 kap. 2-5 §§ mil­jö­bal­ken och vid ingri­pande av det all­männa enligt mil­jö­bal­ken prö­vas av den mark- och mil­jö­dom­stol inom vars område ska­dan eller intrånget i huvud­sak har inträf­fat eller kom­mer att inträffa.

Mål om ersätt­ning för mil­jöska­dor enligt 32 kap. mil­jö­bal­ken prö­vas av den mark- och mil­jö­dom­stol inom vars område den ska­de­gö­rande verk­sam­he­ten i huvud­sak bedrivs eller har bedri­vits. Den som bedri­ver eller avser att bedriva en verk­sam­het som kan med­föra en sådan skada som avses i 32 kap. 3 § mil­jö­bal­ken kan begära pröv­ning av ersätt­nings­frå­gan vid den mark- och mil­jö­dom­stol inom vars område verk­sam­he­ten i huvud­sak bedrivs eller kom­mer att bedri­vas.

Mål om utdö­mande av vite enligt plan- och bygg­la­gen (2010:900) efter sär­skild ansö­kan av myn­dig­het prö­vas av den mark- och mil­jö­dom­stol inom vars område myn­dig­he­ten lig­ger.

Mål som har över­kla­gats till mark- och mil­jö­dom­stol prö­vas av den mark- och mil­jö­dom­stol inom vars område för­valt­nings­myn­dig­he­ten eller kom­mu­nen som först har prö­vat ären­det lig­ger, om inte annat föl­jer av bestäm­mel­ser som avses i sjunde styc­ket.

Mål enligt lagen (2006:412) om all­männa vat­ten­tjäns­ter eller mot­sva­rande äldre lag­stift­ning där mark- och mil­jö­dom­stol är första instans prö­vas av den mark- och mil­jö­dom­stol inom vars område den all­männa eller all­män­för­kla­rade va-​anlägg­ningen i huvud­sak är belä­gen eller är avsedd att vara belä­gen.

Sär­skilda bestäm­mel­ser om vil­ken mark- och mil­jö­dom­stol som är behö­rig finns i annan lag Lag (2015:686).

1 a §   Ett mål eller ärende som enligt 4 eller 5 kap. ska hand­läg­gas enligt lagen (1996:242) om dom­stol­sä­ren­den får hand­läg­gas gemen­samt med ett annat sådant mål eller ärende, om det är lämp­ligt med hän­syn till utred­ningen och övriga omstän­dig­he­ter.

Mål och ären­den som hand­läggs gemen­samt får sär­skil­jas när det finns skäl för det. Lag (2017:315).

2 §   En mark- och mil­jö­dom­stol får för gemen­sam hand­lägg­ning lämna över ett mål eller ärende till en annan mark- och mil­jö­dom­stol, om det vid den andra mark- och mil­jö­dom­sto­len finns ett mål eller ärende som har nära sam­band med det först­nämnda målet eller ären­det och ett över­läm­nande kan ske utan avse­värd olä­gen­het för någon part. En mark- och mil­jö­dom­stol får också över­lämna ett mål eller ärende till en annan mark- och mil­jö­dom­stol, om den andra mark- och mil­jö­dom­sto­len tidi­gare har prö­vat ett ansök­nings­mål som avsåg samma verk­sam­het som det först­nämnda målet eller ären­det.

Över­läm­nande av ett mål eller ärende mel­lan mark- och mil­jö­dom­sto­lar får också ske om det annars finns sär­skilda skäl och det kan ske utan avse­värd olä­gen­het för någon part.

Över­läm­nande får inte ske om ett sådant beslut har fat­tats som avses i 5 kap. 2 § expro­pri­a­tions­la­gen (1972:719).

Ett mål eller ärende får inte över­läm­nas enligt första eller andra styc­ket, om den andra dom­sto­len mot­sät­ter sig över­läm­nan­det.

3 §   Frå­gor om mark- och mil­jö­dom­sto­lar­nas inbör­des behö­rig­het får inte själv­mant tas upp av högre rätt.

4 §   Om det är lämp­ligt får rät­ten upp­dra åt en eller flera leda­mö­ter att göra en under­sök­ning på plat­sen. Par­terna ska ges till­fälle att vara när­va­rande vid en sådan under­sök­ning.
Vid under­sök­ningen ska pro­to­koll föras.

En under­sök­ning som gäl­ler en fråga av tek­nisk art får inte läg­gas till grund för dom eller beslut utan att par­terna har getts till­fälle att yttra sig över under­sök­ningen. Detta gäl­ler dock inte om under­sök­ningen i endast ovä­sent­lig utsträck­ning avvi­ker från vad som har fram­kom­mit tidi­gare i målet.

5 §   Mark- och mil­jö­dom­sto­len ska hålla syn på stäl­let, om det behövs.

6 §   Vid omröst­ning ska först de lag­farna domarna säga sin mening, där­ef­ter de tek­niska råden och sist de sär­skilda leda­mö­terna. I fråga om omröst­ning gäl­ler i övrigt 16 kap.
rät­te­gångs­bal­ken.

7 §   Stat­liga myn­dig­he­ter och kom­mu­ner är skyl­diga att utan ersätt­ning till dom­sto­larna låna ut de loka­ler som dom­sto­larna behö­ver för sina sam­man­trä­den, för­ut­satt att loka­lerna inte är upp­tagna för sina huvud­sak­liga ända­mål. Upp­lå­ta­ren har dock rätt till ersätt­ning för de sär­skilda kost­na­der som sam­man­trä­det med­för.

Stat­liga myn­dig­he­ter och kom­mu­ner är även skyl­diga att utan ersätt­ning bistå en dom­stol med att göra en akt till­gäng­lig i myn­dig­he­tens eller kom­mu­nens lokal, om dom­sto­len begär det.
Lag (2024:972).

4 kap. Hand­lägg­ningen av mål och ären­den där mark- och mil­jö­dom­stol är första instans

1 §   I mål där mark- och mil­jö­dom­stol är första instans tilläm­pas vad som är före­skri­vet om tvis­te­mål i all­män dom­stol, om inte annat före­skrivs i denna lag eller annan lag.

Vid hand­lägg­ningen av ären­den i första instans tilläm­pas lagen (1996:242) om dom­stol­sä­ren­den.

2 §   I mål om viten tilläm­pas, i stäl­let för 1 § första styc­ket, bestäm­mel­serna i 5 kap. 1-4 §§.

5 kap. Hand­lägg­ningen av mål som har över­kla­gats till mark-

och mil­jö­dom­stol

1 §   I mål som har över­kla­gats till mark- och mil­jö­dom­stol tilläm­pas lagen (1996:242) om dom­stol­sä­ren­den, om inte annat före­skrivs i denna lag eller annan lag.

Föl­jande bestäm­mel­ser i lagen om dom­stol­sä­ren­den ska inte tilläm­pas:
   - 11 § om för­valt­nings­myn­dig­het som mot­part,
   - 26 § första styc­ket om säker­hets­åt­gär­der,
   - 32 § om rät­te­gångs­kost­nads­an­svar, och
   - 34 och 35 §§ om ompröv­ning.

2 §   Om en enskild över­kla­gar en för­valt­nings­myn­dig­hets avgö­rande är den för­valt­nings­myn­dig­het som först beslu­tat i saken mot­part till den enskilde sedan hand­ling­arna i målet över­läm­nats till mark- och mil­jö­dom­sto­len, om inte annat är sär­skilt före­skri­vet.

I mål om pla­ner enligt plan- och bygg­la­gen (2010:900) är kom­mu­nen den enskil­des mot­part.

Det som före­skrivs i första styc­ket gäl­ler inte när det är en lant­mä­te­ri­myn­dig­hets beslut som har över­kla­gats eller när en ide­ell för­e­ning eller en annan juri­disk per­son som avses i 16 kap. 13 § mil­jö­bal­ken har över­kla­gat.

3 §   Vid tillämp­ning av 15 och 18 §§ lagen (1996:242) om dom­stol­sä­ren­den ska sakä­gare och annan mot vil­ken åtgärd ifrå­ga­sätts anses som mot­par­ter.

4 §   Ett avgö­rande av saken i målet sker genom dom. Domen ska skri­vas under av de lag­farna domare som har del­ta­git i avgö­ran­det.

Om en dom skrivs under elektro­niskt, ska det göras med en sådan elektro­nisk under­skrift som avses i arti­kel 3 i Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EU) nr 910/2014 av den 23 juli 2014 om elektro­nisk iden­ti­fi­e­ring och betrodda tjäns­ter för elektro­niska trans­ak­tio­ner på den inre mark­na­den och om upp­hä­vande av direk­tiv 1999/93/EG, i den ursprung­liga lydel­sen. Lag (2018:502).

5 §   Domar och beslut av Mark- och mil­jöö­ver­dom­sto­len i mål som har över­kla­gats till mark- och mil­jö­dom­stol får inte över­kla­gas. Mark- och mil­jöö­ver­dom­sto­len får dock tillåta att en dom eller ett beslut i annat mål än mål enligt mil­jö­bal­ken över­kla­gas till Högsta dom­sto­len, om det är av vikt för led­ning av rätts­tillämp­ningen att över­kla­gan­det prö­vas av Högsta dom­sto­len.

6 kap. Sär­skilda rätts­me­del

1 §   Mark- och mil­jöö­ver­dom­sto­len prö­var en ansö­kan om res­ning eller åter­stäl­lande av för­sut­ten tid eller en kla­gan över dom­villa när det gäl­ler
   1. en dom eller ett beslut av en mark- och mil­jö­dom­stol,
   2. ett beslut av en för­valt­nings­myn­dig­het om beslu­tet skulle ha över­kla­gats till en mark- och mil­jö­dom­stol, eller
   3. ett kom­mu­nalt beslut om beslu­tet skulle ha över­kla­gats till en mark- och mil­jö­dom­stol, direkt eller efter pröv­ning av en för­valt­nings­myn­dig­het.

Vid hand­lägg­ningen tilläm­pas lagen (1996:242) om dom­stol­sä­ren­den. Rät­te­gångs­bal­ken tilläm­pas dock om frå­gan gäl­ler ett avgö­rande av en mark- och mil­jö­dom­stol som vid sin hand­lägg­ning har tilläm­pat vad som gäl­ler för tvis­te­mål i all­män dom­stol. Lag (2017:315).