SFS 2008:102 Lag om änd­ring i för­säk­rings­rö­rel­se­la­gen (1982:713)

080102.PDF

Källa Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.

background image

1

Svensk för­fatt­nings­sam­ling

Lag
om änd­ring i för­säk­rings­rö­rel­se­la­gen (1982:713);

utfär­dad den 6 mars 2008.

Enligt riks­da­gens beslut

1

före­skrivs

2

i fråga om om försäkringsrörelsela-​

gen (1982:713)

3

dels

att 1 kap. 3, 8 a och 10 §§, 1 a kap. 7 §, 2 a kap. 1 och 4 §§, 7 kap. 1–

3, 9, 9 a, 10, 10 c, 10 f, 10 g, 11, 23, 24 och 25–27 §§, 7 a kap. 1 §, 12 kap.
9 a § samt 19 kap. 1 § ska ha föl­jande lydelse,

dels

att det i lagen ska infö­ras fyra nya para­gra­fer, 1 kap. 3 b, 9 g och

9 h §§ samt 7 kap. 15 §, av föl­jande lydelse.

1 kap.

3 §

4

Ett för­säk­rings­bo­lag får inte driva annan rörelse än för­säk­rings­rö­relse,

om det inte finns sär­skilda skäl för det.

Rörelse som avses i 2 kap. 3 b § (direkt liv­för­säk­rings­rö­relse) får för­e­nas

endast med direkt ska­de­för­säk­rings­rö­relse som avses i 2 kap. 3 a § första
styc­ket klas­serna 1 och 2 samt med rörelse avse­ende åter­för­säk­ring av för-
säk­ring enligt någon av dessa klas­ser och av liv­för­säk­ring, om inte något an-
nat föl­jer av tredje styc­ket.

Utö­ver vad som föl­jer av andra styc­ket får direkt liv­för­säk­rings­rö­relse och

ska­de­för­säk­rings­rö­relse bedri­vas i samma för­säk­rings­bo­lag, om sådan verk-
sam­het sam­ti­digt bedrevs vid tid­punk­ten för under­teck­nan­det av avta­let om
Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det, den 2 maj 1992.

Direkt liv­för­säk­rings­rö­relse och ska­de­för­säk­rings­rö­relse som bedrivs i

samma för­säk­rings­bo­lag enligt andra eller tredje styc­ket ska hål­las åtskilda
hos bola­get.

Sär­skilda bestäm­mel­ser finns i 5 kap. 1 § om för­säk­rings­bo­la­gets upplå-​

ning.

3 b §

Med åter­för­säk­ring för­stås i denna lag verk­sam­het som består i att

överta ris­ker som över­låts av ett för­säk­rings­fö­re­tag eller av en med­lem i en

1

Prop. 2007/08:40, bet. 2007/08: FiU15, rskr. 2007/08:136.

2

Jfr Euro­pa­par­la­men­tets och rådets direk­tiv 2005/68/EG av den 16 novem­ber 2005

om åter­för­säk­ring och om änd­ring av rådets direk­tiv 73/239/EEG och 92/49/EEG
samt direk­ti­ven 98/78/EG och 2002/83/EG (EGT L 323, 9.12.2005 s. 1, Celex 32005
L0068).

3

Lagen omtryckt 1995:1567.

4

Senaste lydelse 1999:1124.

SFS 2008:102

Utkom från tryc­ket
den 18 mars 2008

background image

2

SFS 2008:102

för­säk­rings­sam­man­slut­ning inom Euro­pe­iska eko­no­miska samarbetsområ-​
det (EES).

Med åter­för­säk­rings­bo­lag avses ett för­säk­rings­bo­lag som har fått konces-​

sion bara för rörelse som avser åter­för­säk­ring.

Ett åter­för­säk­rings­bo­lag får inte driva annan rörelse än återförsäkringsrö-​

relse och där­med sam­man­häng­ande verk­sam­het.

8 a §

5

Ett för­säk­rings­bo­lag ska, utö­ver till­gångar som krävs för skuldtäck-​

ning enligt 7 kap. 9 §, vid varje tid­punkt ha en till­räck­lig kapi­tal­bas. Bestäm-​
mel­ser om vilka pos­ter kapi­tal­ba­sen får omfatta och om avräk­ning från den
finns i 7 kap. 22 och 24 a §§ och 26 § femte styc­ket för liv­för­säk­rings­rö­relse
samt i 7 kap. 24 och 24 a §§ och 27 § fjärde styc­ket för skadeförsäkringsrö-​
relse.

När verk­sam­he­ten utövas ska kapi­tal­ba­sen minst uppgå till en nivå som

beräk­nas med utgångs­punkt i verk­sam­he­tens art och omfatt­ning (solvens-​
mar­gi­na­len) enligt bestäm­mel­serna i 7 kap. 23 § för liv­för­säk­rings­rö­relse
och i 7 kap. 25 § för ska­de­för­säk­rings­rö­relse. Dock ska kapi­tal­ba­sen ald­rig
vara mindre än det garan­ti­be­lopp som anges i 7 kap. 26 § för livförsäkrings-​
rörelse och i 7 kap. 27 § för ska­de­för­säk­rings­rö­relse.

När ett för­säk­rings­bo­lag bil­das ska kapi­tal­ba­sen minst uppgå till garanti-​

belop­pet.

Om kapi­tal­ba­sen under­sti­ger sol­vensmar­gi­na­len eller garan­ti­be­lop­pet ska

Finansin­spek­tio­nen vidta åtgär­der enligt bestäm­mel­serna i 19 kap. 11 §
fjärde, sjätte och sjunde styc­kena.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela

före­skrif­ter om vill­kor för att ta in pos­ter i kapi­tal­ba­sen och räkna av pos­ter
från den enligt 7 kap. 22, 24 och 24 a §§ samt 7 a kap. 4 §, och om omfatt-​
ningen av dessa pos­ter och hur kapi­tal­ba­sen i övrigt ska beräk­nas.

9 g §

Med behö­rig myn­dig­het för­stås i denna lag en utländsk myn­dig­het

inom EES som har behö­rig­het att utöva till­syn över utländska försäkringsfö-​
retag eller tjäns­te­pen­sions­in­sti­tut.

9 h §

Med spe­ci­al­fö­re­tag för­stås i denna lag ett utländskt före­tag som, utan

att vara för­säk­rings­fö­re­tag, över­tar ris­ker från ett för­säk­rings­fö­re­tag och som
helt finan­si­e­rar sin verk­sam­het genom emis­sio­ner av skul­debrev eller någon
annan lik­nande form av finan­sie­ring, för vil­ken rät­ten till åter­be­tal­ning är
under­ord­nad före­ta­gets skyl­dig­he­ter enligt avtal om riskö­ver­ta­gande.

10 §

6

Om ett för­säk­rings­bo­lag dri­ver rörelse i utlan­det, får sådana avvikel-​

ser från denna lag i enskilda fall beslu­tas som för­an­leds av hän­syn till ut-
ländsk rätt eller rätts­tillämp­ning.

I fråga om ska­de­för­säk­ringar får undan­tag från denna lag i ett enskilt fall

beslu­tas helt eller till vissa delar för

1. ömse­si­diga för­säk­rings­bo­lag som dri­ver ska­de­för­säk­rings­rö­relse under

för­ut­sätt­ning att verk­sam­he­ten inte omfat­tar kredit-​ eller bor­gens­för­säk­ring
eller annan ansvars­för­säk­ring än sådan som enligt 2 kap. 3 a § tredje styc­ket

5

Senaste lydelse 2006:533.

6

Senaste lydelse 2003:510. Änd­ringen inne­bär bl.a. att första styc­ket upp­hävs.

background image

3

SFS 2008:102

behand­las som under­ord­nad, bolags­ord­ningen inne­hål­ler bestäm­mel­ser som
i enlig­het med 7 § tillå­ter uttax­e­ring från delä­gare, den årliga premieinkom-​
sten från ska­de­för­säk­rings­rö­rel­sen inte över­sti­ger ett belopp mot­sva­rande
fem mil­jo­ner euro, samt att minst hälf­ten av pre­mi­e­in­koms­ten kom­mer från
bola­gets delä­gare, och

2. lokala ska­de­för­säk­rings­bo­lag som med­de­lar endast för­säk­ring enligt

2 kap. 3 a § första styc­ket klass 18 (assi­stans) i form av natu­ra­för­må­ner och
vil­kas årliga pre­mi­e­in­komst inte över­sti­ger ett belopp mot­sva­rande
200 000 euro

.

Finansin­spek­tio­nen fat­tar beslut enligt denna para­graf. Rege­ringen prö­var

dock ären­den som är av prin­ci­piell bety­delse eller av syn­ner­lig vikt.

1 a kap.

7 §

7

I fråga om euro­pa­bo­lag med ett sådant för­valt­nings­sy­stem som avses i

artik­larna 39–42 i SE-​förordningen (dua­lis­tiskt orga­ni­se­rade euro­pa­bo­lag)
ska vad som sägs i föl­jande bestäm­mel­ser i denna lag om sty­rel­sen eller dess
leda­mö­ter tilläm­pas på till­syns­or­ga­net eller dess leda­mö­ter:

2 kap. 3 § femte styc­ket 3 om led­nings­pröv­ning,
7 a kap. 10 § om tyst­nads­plikt,
8 kap. 1 § femte styc­ket om sup­ple­an­ter,
8 kap. 2 § första styc­ket om för­tida avgång,
8 kap. 4 § om bosätt­nings­krav och obe­hö­rig­hets­grun­der,
8 kap. 6 § om anmä­lan av akti­e­in­ne­hav,
8 kap. 10 § tredje styc­ket om pro­to­koll,
8 kap. 11 § första styc­ket andra meningen om besluts­un­der­lag,
8 kap. 11 § första styc­ket tredje meningen om inträde av sup­ple­ant,
8 kap. 12 § första styc­ket om jäv,
8 kap. 17 § om regi­stre­ring,
9 kap. 12 § om upp­lys­nings­plikt mot bolags­stäm­man,
9 kap. 20 § om klan­der av bolags­stäm­mo­be­slut,
9 kap. 21 § om talan mot bola­get och skil­je­för­fa­rande,
10 kap. 5 § om revi­sor­sjäv,
10 kap. 9 § om till­han­da­hål­lande av upp­lys­ningar till revi­sorn,
10 kap. 11 § första styc­ket om revi­sions­be­rät­tel­sen,
11 kap. 11 § om jäv för lek­man­na­re­vi­so­rer,
11 kap. 14 § om lek­man­na­re­vi­sorns gransk­nings­rap­port,
12 kap. 12 och 13 §§ om för­bud mot vissa lån m.m.,
14 kap. 3 § om tvångs­lik­vi­da­tion,
14 kap. 18 § andra–fjärde styc­kena om sty­rel­se­val i sam­band med upphö-​

rande av lik­vi­da­tion,

16 kap. 1 och 4–6 §§ om ska­de­stånd,
19 kap. 8 § om rätt för Finansin­spek­tio­nen att sam­man­kalla sty­rel­sen,
19 kap. 9 § andra styc­ket om rätt för Finansin­spek­tio­nen att när­vara vid

sty­rel­se­sam­man­träde och delta i över­lägg­ning­arna,

19 kap. 11 § andra styc­ket om före­läg­gande att vidta rät­telse,

7

Senaste lydelse 2004:578.

background image

4

SFS 2008:102

19 kap. 16 § första meningen om för­bud för en leda­mot i Finansinspektio-​

nens sty­relse eller en befatt­nings­ha­vare hos inspek­tio­nen att ingå i ett
svenskt för­säk­rings­bo­lags sty­relse, och

20 kap. 4 a § om avre­gi­stre­ring av leda­mot.

2 a kap.

1 §

8

Ett för­säk­rings­bo­lag som inte är ett åter­för­säk­rings­bo­lag och som av-

ser att upp­rätta en filial, agen­tur eller annat lik­nande drift­ställe (sekundäreta-​
ble­ring) i ett annat EES-​land ska under­rätta Finansin­spek­tio­nen innan verk-
sam­he­ten påbör­jas.

Under­rät­tel­sen enligt första styc­ket ska inne­hålla
1. upp­gift om i vil­ket land sekun­däre­ta­ble­ringen ska upp­rät­tas,
2. en plan för den till­tänkta verk­sam­he­ten, med angi­vande av sekundäreta-​

ble­ring­ens orga­ni­sa­tion och vil­ket slags för­säk­rings­verk­sam­het som ska dri-
vas där,

3. upp­gift om sekun­däre­ta­ble­ring­ens adress, och
4. upp­gift om vem som är före­trä­dare för sekun­däre­ta­ble­ringen.
Om ett för­säk­rings­bo­lag från en sekun­däre­ta­ble­ring ska med­dela försäk-​

ringar som anges i 2 kap. 3 a § första styc­ket 10 (motor­for­don­s­an­svar) och
som inte ute­slu­tande avser för­säk­ring av frakt­fö­ra­res ansvar, ska underrättel-​
sen enligt första styc­ket dess­utom inne­hålla en för­säk­ran om att bola­get är
med­lem i mot­sva­rig­he­ten till Tra­fik­för­säk­rings­för­e­ningen i sekundäretable-​
ring­ens EES-​land och i det lan­dets natio­nella garan­ti­fond.

Varje gång ett för­säk­rings­bo­lag åtar sig ett upp­drag att från en sekundäre-​

table­ring med­dela tjäns­te­pen­sions­för­säk­ring, ska bola­get lämna en sär­skild
under­rät­telse till Finansin­spek­tio­nen.

Under­rät­tel­sen enligt fjärde styc­ket ska inne­hålla
1. upp­gift om den som i egen­skap av arbets­gi­vare ska betala försäkrings-​

pre­mi­erna, och

2. upp­gift om det huvud­sak­liga inne­hål­let i de över­ens­kom­mel­ser som ska

ligga till grund för för­säk­ring­arna.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela

före­skrif­ter om vad den i andra styc­ket 2 angivna verk­sam­hets­pla­nen i övrigt
ska inne­hålla.

4 §

9

Om ett för­säk­rings­bo­lag som inte är ett åter­för­säk­rings­bo­lag avser att

från Sve­rige eller från en sekun­däre­ta­ble­ring i ett annat land inom EES med-
dela för­säk­ringar för ris­ker belägna i eller för åta­gan­den som ska full­gö­ras i
ett tredje EES-​land, och detta ska ske utan för­med­ling av en sekundäretable-​
ring i det lan­det (grän­sö­ver­skri­dande verk­sam­het), ska bola­get under­rätta Fi-
nansin­spek­tio­nen om det. I under­rät­tel­sen ska det anges vil­ket eller vilka
slag av ris­ker eller åta­gan­den för­säk­ring­arna ska omfatta.

Varje gång ett för­säk­rings­bo­lag åtar sig ett upp­drag att genom gränsöver-​

skri­dande verk­sam­het med­dela tjäns­te­pen­sions­för­säk­ring, ska bola­get lämna
en sär­skild under­rät­telse till Finansin­spek­tio­nen.

Under­rät­tel­sen enligt andra styc­ket ska inne­hålla

8

Senaste lydelse 2005:1121.

9

Senaste lydelse 2005:1121.

background image

5

SFS 2008:102

1. upp­gift om den som i egen­skap av arbets­gi­vare ska betala försäkrings-​

pre­mi­erna, och

2. upp­gift om det huvud­sak­liga inne­hål­let i de över­ens­kom­mel­ser som ska

ligga till grund för för­säk­ring­arna.

Bestäm­mel­serna i första styc­ket gäl­ler inte när bolag i annan egen­skap än

ledande för­säk­rings­gi­vare del­tar i koas­su­rans­av­tal (sam­för­säk­ring) avse­ende
stora ris­ker.

Med stora ris­ker avses
1. de för­säk­ringar som anges i 2 kap. 3 a § första styc­ket 4–7, 11 och 12,
2. de för­säk­ringar som anges i 2 kap. 3 a § första styc­ket 14 och 15, om

för­säk­rings­ta­ga­ren är näringsid­kare och den för­säk­rade ris­ken avser närings-​
verk­sam­he­ten, och

3. de för­säk­ringar som anges i 2 kap. 3 a § första styc­ket 3, 8–10, 13 och

16, om för­säk­rings­ta­ga­ren är näringsid­kare och minst två av föl­jande förut-​
sätt­ningar är upp­fyllda enligt senast fast­ställda resultat-​ och balans­räk­ning:

a) för­säk­rings­ta­ga­ren har en balansom­slut­ning som upp­går till
minst ett belopp mot­sva­rande 6 200 000 euro,
b) för­säk­rings­ta­ga­ren har en brut­to­om­sätt­ning som upp­går till minst ett

belopp mot­sva­rande 12 800 000 euro,

c) för­säk­rings­ta­ga­ren har haft i genom­snitt minst 250 per­so­ner anställda.
Om för­säk­rings­ta­ga­ren ingår i en kon­cern som avger kon­cern­re­do­vis­ning,

ska för­ut­sätt­ning­arna i femte styc­ket 3 gälla kon­cer­nen.

7 kap.

1 §

10

Ett för­säk­rings­bo­lags för­säk­rings­tek­niska avsätt­ningar ska mot­svara

belopp som krävs för att bola­get vid varje tid­punkt ska kunna upp­fylla alla
åta­gan­den som skä­li­gen kan för­vän­tas upp­komma med anled­ning av in-
gångna för­säk­rings­av­tal. De för­säk­rings­tek­niska avsätt­ning­arna ska mot-
svara bola­gets ansva­rig­het för

1. för­säk­rings­fall, för­valt­nings­kost­na­der och andra kost­na­der under res­ten

av avtal­s­pe­ri­o­den för löpande för­säk­ringar i ska­de­för­säk­rings­rö­relse (ej in-
tjä­nade pre­mier och kvar­drö­jande ris­ker) respek­tive liv­för­säk­rings­rö­relse
(liv­för­säk­rings­av­sätt­ning),

2. inträf­fade ore­gle­rade för­säk­rings­fall, kost­na­der för regle­ringen av dessa

samt åter­bä­ring som för­fal­lit till betal­ning men inte beta­lats ut (ore­gle­rade
ska­dor),

3. sådan åter­bä­ring som är garan­te­rad i nomi­nella eller reala belopp (ga-

ran­te­rad åter­bä­ring), och som inte omfat­tas av 1 eller 2,

4. sådan åter­bä­ring inom liv­för­säk­rings­rö­relse som är vill­ko­rad av värde-​

för­änd­ringar på till­gångar eller av ett visst för­säk­rings­tek­niskt resul­tat som
för­säk­rings­ta­garna eller andra ersätt­nings­be­rät­ti­gade står ris­ken för (villko-​
rad åter­bä­ring), och

5. fond­för­säk­ringar som för­säk­rings­ta­garna eller andra ersättningsberätti-​

gade bär pla­ce­rings­ris­ken för (fond­för­säk­ringså­ta­gan­den där försäkringsta-​
garen bär pla­ce­rings­ris­ken).

Ansva­rar flera för­säk­rings­bo­lag soli­da­riskt för en för­säk­ring, ska vid be-

räk­ningen av det enskilda bola­gets för­säk­rings­tek­niska avsätt­ningar endast

10

Senaste lydelse 1999:600.

background image

6

SFS 2008:102

beak­tas den del av för­säk­ringen som enligt avtal mel­lan bola­gen avser det
bola­get.

Avsätt­ning för ore­gle­rade ska­dor ska beräk­nas sär­skilt för varje försäk-​

rings­fall. För ska­de­för­säk­rings­rö­relse får sta­tis­tiska meto­der använ­das om de
leder till en till­räck­lig avsätt­ning med beak­tande av ska­dor­nas art.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela

före­skrif­ter om de för­säk­rings­tek­niska avsätt­ning­ar­nas inne­håll och beräk-​
ning.

2 §

11

Avsätt­ningen för ej intjä­nade pre­mier ska beräk­nas så att den all­tid

mot­sva­rar sum­man av avsätt­ning­arna för varje för­säk­rings­av­tal. Avsätt-​
ningen för kvar­drö­jande ris­ker ska avse ett för bola­get beräk­nat tillägg som
utö­ver avsätt­ningen för ej intjä­nade pre­mier kan anses behöv­ligt för att täcka
fram­tida kost­na­der som har sam­band med ingångna för­säk­rings­av­tal. En för-
säk­rings­ma­te­ma­tiskt veder­ta­gen beräk­nings­me­tod för kol­lek­tiv beräk­ning av
avsätt­ning­arna får dock använ­das, om avsätt­ningen beräk­nad enligt en sådan
metod ger i stort sett samma resul­tat som om avsätt­ningen hade beräk­nats
för varje för­säk­ring.

Liv­för­säk­rings­av­sätt­ningen för direkt för­säk­ring ska beräk­nas så att den

all­tid mot­sva­rar sum­man av avsätt­ning­arna för varje liv­för­säk­rings­av­tal be-
räk­nat enligt tredje styc­ket. I avsätt­ningen ska det tillägg inräk­nas som be-
hövs för att täcka alla för­lus­ter på grund av att för­säk­ring­arna upp­hör i för-
tid. En annan för­säk­rings­ma­te­ma­tiskt veder­ta­gen beräk­nings­me­tod för kol-
lek­tiv beräk­ning av avsätt­ning­arna får använ­das, om den ger i stort sett
samma resul­tat som om avsätt­ningen hade beräk­nats för varje för­säk­ring.

Liv­för­säk­rings­av­sätt­ningen för ett liv­för­säk­rings­av­tal om direkt försäk-​

ring utgörs av skill­na­den mel­lan det för­vän­tade kapital­vär­det av bola­gets
fram­tida utgif­ter för för­säk­rings­av­ta­let och det för­vän­tade kapital­vär­det av
de pre­mier bola­get ytter­li­gare kan ha att ta ut för för­säk­rings­av­ta­let (pro-
spek­tiv beräk­nings­me­tod). En annan för­säk­rings­ma­te­ma­tiskt veder­ta­gen be-
räk­nings­me­tod får använ­das, om avsätt­ningen beräk­nad enligt en sådan me-
tod inte blir lägre än om en pro­spek­tiv beräk­nings­me­tod hade använts eller
om den meto­den inte är möj­lig att tillämpa för för­säk­rings­av­ta­let.

Beräk­ningen enligt andra och tredje styc­kena ska grun­das på anta­gan­den

om död­lig­het och andra risk­mått, rän­te­sats samt drifts­kost­na­der som var för
sig är betryg­gande.

I verk­sam­het avse­ende tjäns­te­pen­sions­för­säk­ring ska de anta­gan­den som

avses i fjärde styc­ket göras på ett akt­samt sätt.

Beräk­ningen av de för­säk­rings­tek­niska avsätt­ning­arna i verk­sam­het avse-

ende tjäns­te­pen­sions­för­säk­ring ska utfö­ras minst en gång om året.

Finansin­spek­tio­nen får i enskilda fall besluta om undan­tag från vad som

anges i sjätte styc­ket. Beräk­ning­arna måste dock all­tid utfö­ras minst vart
tredje år.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela

före­skrif­ter om beräk­ning av liv­för­säk­rings­av­sätt­ningar.

11

Senaste lydelse 2005:1121.

background image

7

SFS 2008:102

3 §

12

Ett för­säk­rings­bo­lag ska upp­rätta och följa för­säk­rings­tek­niska rikt-

lin­jer. Sådana rikt­lin­jer ska inne­hålla prin­ci­perna för

1. hur pre­mier bestäms,
2. beräk­ning av för­säk­rings­tek­niska avsätt­ningar,
3. åter­köp och belå­ning av för­säk­ringar,
4. för­del­ning av åter­bä­ring till för­säk­rings­ta­garna och andra ersättnings-​

berät­ti­gade,

5. avgi­vande och mot­ta­gande av åter­för­säk­ring, samt
6. hur soli­di­te­ten ska till­go­do­ses.
De för­säk­rings­tek­niska rikt­lin­jerna ska kom­plet­te­ras med ett försäkrings-​

tek­niskt beräk­nings­un­der­lag. Under­la­get ska inne­hålla de anta­gan­den som
behövs för att beräkna

1. pre­mier, för­säk­rings­tek­niska avsätt­ningar, tek­niska åter­köps­vär­den och

belå­nings­vär­den,

2. grän­serna för skyl­dig­he­ten att teckna åter­för­säk­ring och begränsning-​

arna för mot­ta­gen åter­för­säk­ring,

3. för­del­ningen av åter­bä­ring, samt
4. soli­di­tets­re­ser­ver.
Om det med hän­syn till för­säk­ring­ar­nas beskaf­fen­het eller av annat sär-

skilt skäl sak­nas anled­ning att upp­rätta ett sådant beräk­nings­un­der­lag får bo-
laget helt eller del­vis avstå från att upp­rätta det.

9 §

13

Ett för­säk­rings­bo­lag ska ha till­gångar för skuld­täck­ning som minst

upp­går till ett belopp som mot­sva­rar

1. för­säk­rings­tek­niska avsätt­ningar för egen räk­ning,
2. vär­det av reserv­de­po­si­tion som en åter­för­säk­rings­gi­vare har ställt hos

bola­get, och

3. utjäm­nings­re­serv för kre­dit­för­säk­ring enligt 12 kap. 9 a §.
Skuld­täck­nings­till­gång­arna ska pla­ce­ras och vär­de­ras enligt 9 a–10 f, 12,

13, 15 och 29 §§.

Med för­säk­rings­tek­niska avsätt­ningar för egen räk­ning avses de försäk-​

rings­tek­niska avsätt­ning­arna inklu­sive mot­ta­gen åter­för­säk­ring och med av-
drag för avgi­ven åter­för­säk­ring.

Om avgi­ven åter­för­säk­ring inte bidrar till att minska bola­gets risk­ta­gande,

får Finansin­spek­tio­nen i ett enskilt fall besluta att avdrag inte får göras för
sådan åter­för­säk­ring. Om den som har mot­ta­git åter­för­säk­ringen är auktori-​
serad i en annan stat inom EES, får avdrag inte väg­ras av skäl som har sin
grund i bris­tande sund­het i åter­för­säk­rings­fö­re­ta­gets eller försäkringsföreta-​
gets finan­ser.

9 a §

De till­gångar som används för skuld­täck­ning ska pla­ce­ras så att

lämp­lig risk­sprid­ning upp­nås. Till­gång­arna ska, med beak­tande av bola­gets
för­säk­ringså­ta­gan­den och för­änd­ringar i till­gång­ar­nas fram­tida värde och
avkast­ning, pla­ce­ras så att bola­gets betal­nings­be­red­skap är till­freds­stäl­lande
och den för­vän­tade avkast­ningen till­räck­lig.

12

Senaste lydelse 1999:600.

13

Senaste lydelse 2005:1121.

background image

8

SFS 2008:102

10 §

14

För skuld­täck­ning som avses i 9 § får, med de begräns­ningar som

anges i andra–sjätte styc­kena och 10 a–10 d §§, föl­jande till­gångar använ-​
das:

1. Obli­ga­tio­ner eller andra skuld­för­bin­del­ser som svenska sta­ten, en

svensk kom­mun eller där­med jäm­för­lig sam­fäl­lig­het sva­rar för.

2. Obli­ga­tio­ner eller andra skuld­för­bin­del­ser som Euro­pe­iska gemen-​

ska­perna eller utländska sta­ter eller central­ban­ker sva­rar för.

3. Obli­ga­tio­ner eller andra skuld­för­bin­del­ser som utländsk kom­mun eller

där­med jäm­för­lig utländsk sam­fäl­lig­het med befo­gen­het att kräva in offent-​
lig upp­börd sva­rar för.

4. Obli­ga­tio­ner eller andra skuld­för­bin­del­ser som inter­na­tio­nella organi-​

satio­ner sva­rar för.

5. Ford­ringar på pre­mie eller andra ford­ringar på för­säk­rings­ta­gare som

har sam­band med för­säk­rings­av­tal, om rätts­sub­jekt som anges i 1–4 sva­rar
för ford­ran. Ett för­säk­rings­bo­lag som ingår i en kon­cern och vars verksam-​
het ute­slu­tande består i att för­säkra ris­ker inom kon­cer­nen, får för skuldtäck-​
ning även använda ford­ringar som bolag inom kon­cer­nen sva­rar för. Om en
ford­ran enligt denna punkt varit för­fal­len till betal­ning längre tid än tre må-
nader, får den dock inte använ­das för skuld­täck­ning.

5 a. Ford­ringar på pre­mier för ska­de­för­säk­ring får, när flera premieperio-​

der avta­lats och ford­ring­arna avser pre­mier som inte för­fal­lit till betal­ning
för andra peri­o­der än den första, använ­das för skuld­täck­ning upp till det be-
lopp som sva­rar mot avsätt­ningen för för­säk­ringså­ta­gan­det, om avsik­ten är
att åta­gan­det ska sägas upp vid dröjs­mål med betal­ningen.

6. Skuld­för­bin­del­ser med säker­het i bola­gets liv­för­säk­rings­brev, inom

åter­köps­vär­det.

7. Medel på konto i bank, kre­dit­mark­nads­fö­re­tag eller utländskt kreditin-​

sti­tut.

8. Obli­ga­tio­ner och andra skuld­för­bin­del­ser som ett kre­di­tin­sti­tut eller ett

vär­de­pap­pers­bo­lag med till­stånd enligt 2 kap. 2 § första styc­ket 2 och 8 la-
gen (2007:528) om vär­de­pap­pers­mark­na­den sva­rar för. Med kre­di­tin­sti­tut
avses bank, kre­dit­mark­nads­fö­re­tag, Svenska skepps­hy­po­teks­kas­san och
Sve­ri­ges all­männa hypo­teks­bank.

9. Obli­ga­tio­ner och andra skuld­för­bin­del­ser som ett utländskt kreditinsti-​

tut sva­rar för.

10. Obli­ga­tio­ner och andra skuld­för­bin­del­ser som ett publikt aktie­bo­lag

eller ett mot­sva­rande utländskt bolag sva­rar för.

11. Aktier och andra vär­de­pap­per som kan jäm­stäl­las med aktier, som har

getts ut av ett publikt aktie­bo­lag, ett publikt för­säk­rings­ak­tie­bo­lag eller ett
mot­sva­rande utländskt bolag, med undan­tag av bolag som avses i 12.

12. Aktier och andra vär­de­pap­per som kan jäm­stäl­las med aktier, som har

getts ut av ett publikt aktie­bo­lag eller ett mot­sva­rande utländskt bolag, under
för­ut­sätt­ning att bola­get har till upp­gift att äga sådana till­gångar som anges i
13.

13. Fas­tig­he­ter, tomträt­ter och bygg­na­der samt ande­lar i sådan egen­dom.
14. Skuld­för­bin­del­ser som fysiska per­so­ner och andra sub­jekt än de som

anges i 1–4 och 8–10 sva­rar för och som panträtt i fas­tig­het eller tomträtt
läm­nats som säker­het för. Panträt­ten ska ligga inom en viss andel av fastig-​

14

Senaste lydelse 2007:532.

background image

9

SFS 2008:102

hetens eller tomträt­tens värde. Rege­ringen eller den myn­dig­het som reger-​
ingen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om ande­lens stor­lek och om vär-
dering av fas­tig­he­ter och tomträt­ter för tillämp­ningen av bestäm­mel­serna i
denna punkt.

15. Skuld­för­bin­del­ser som fysiska per­so­ner och andra sub­jekt än de som

anges i 1–4 och 8–10 sva­rar för och som annan betryg­gande säker­het än
panträtt i fas­tig­het eller tomträtt läm­nats som säker­het för.

16. Kassa.
17. Ande­lar i inve­ste­rings­fon­der och i sådana fond­fö­re­tag som avses i

1 kap. 7 § lagen (2004:46) om inve­ste­rings­fon­der, om de för­val­tade tillgång-​
arna huvud­sak­li­gen består av till­gångar som får använ­das för skuld­täck­ning.
Vid tillämp­ningen av denna punkt krävs inte en sådan anmä­lan från fondför-​
val­ta­ren som avses i nämnda para­graf.

18. Beslu­tad över­skju­tande skatt.
19. Åter­för­säk­rings­gi­vares ford­ran hos det avgi­vande för­säk­rings­bo­la­get

(åter­för­säk­rings­ta­ga­ren) som grun­das på att åter­för­säk­rings­ta­ga­ren har hål­lit
kvar till­gångar som mot­sva­rar en avgi­ven åter­för­säk­ring.

Andra fond­pap­per än sådana som avses i 10 a § första styc­ket 1, får bara

använ­das för skuld­täck­ning om de är kort­fris­tigt rea­li­ser­bara eller är före­mål
för han­del på en regle­rad mark­nad eller en mot­sva­rande mark­nad utan­för
EES.

Aktier och andra vär­de­pap­per som kan jäm­stäl­las med aktier, som har

getts ut av ett pri­vat aktie­bo­lag får använ­das för skuld­täck­ning under förut-​
sätt­ning att bola­get är ett dot­ter­bo­lag som anges i 10 a § första styc­ket 1.

Utländska till­gångar som avses i första styc­ket 2–4, 7 och 9–12 får använ-​

das för skuld­täck­ning i den mån det föl­jer av före­skrif­ter som med­de­lats av
rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestämt

1. såvitt angår första styc­ket 2, om vilka utländska sta­ter och utländska

central­ban­ker som avses,

2. såvitt angår första styc­ket 4, om vilka inter­na­tio­nella orga­ni­sa­tio­ner

som avses, samt

3. såvitt angår första styc­ket 3, 7 och 9–12, om vilka sta­ter de rätts­sub­jekt

som avses ska vara belägna eller ha sitt säte i.

Till­gångar får använ­das för skuld­täck­ning endast till den del de inte belas-​

tas av panträtt eller annan säker­hets­rätt.

För att till­gångar enligt första styc­ket 13 ska få använ­das för skuldtäck-​

ning ska bygg­na­der som hör till fas­tig­he­ter och tomträt­ter vara brandförsäk-​
rade. Det­samma gäl­ler bygg­na­der som hör till fas­tig­he­ter och tomträt­ter som
utgör säker­het för skuld­för­bin­del­ser enligt första styc­ket 14.

För­lags­be­vis och för­lags­an­dels­be­vis ska vid tillämp­ningen av bestämmel-​

serna i 10 b och 10 c §§ jäm­stäl­las med till­gångar som anges i första styc­ket
11 och 12.

Finansin­spek­tio­nen får, om det finns sär­skilda skäl, besluta att även andra

slag av till­gångar än som anges i första styc­ket till­fäl­ligt får använ­das för
skuld­täck­ning.

Obli­ga­tio­ner eller andra skuld­för­bin­del­ser och aktier eller andra värde-​

pap­per utgivna av ett spe­ci­al­fö­re­tag får använ­das för skuld­täck­ning. Reger-​
ingen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela föreskrif-​
ter om för­ut­sätt­ning­arna för använd­ning av dessa till­gångar för skuldtäck-​
ning.

background image

10

SFS 2008:102

10 c §

15

Vär­det av en enskild pla­ce­ring får mot­svara högst föl­jande ande­lar

av det belopp som ska skuld­täc­kas:

1. Fem pro­cent om pla­ce­ringen utgörs av en fas­tig­het, tomträtt eller bygg-

nad, eller en grupp av sådan egen­dom, om egen­do­men eller egen­do­marna är
belägna på ett sådant sätt att de ur risk­syn­punkt utgör en inve­ste­ring. Mot-
sva­rande ska gälla för ande­lar i sådan egen­dom.

2. Fem pro­cent om pla­ce­ringen utgörs av aktier och andra vär­de­pap­per

som kan jäm­stäl­las med aktier eller obli­ga­tio­ner eller skuld­för­bin­del­ser från
samma emit­tent eller samma lån­ta­gare, om inte något annat föl­jer av 3 eller
4.

3. Tio pro­cent om pla­ce­ringen utgörs av aktier och andra vär­de­pap­per

som kan jäm­stäl­las med aktier eller obli­ga­tio­ner eller skuld­för­bin­del­ser från
samma emit­tent eller lån­ta­gare, om denne är sådant rättsub­jekt som anges i
10 § första styc­ket 8 eller 9. Det sam­man­lagda inne­ha­vet av sådana till-
gångar får uppgå till högst 40 pro­cent av det belopp som ska skuld­täc­kas.
Ande­len aktier eller andra vär­de­pap­per som kan jäm­stäl­las med aktier från
samma emit­tent får dock inte över­stiga fem pro­cent av det belopp som ska
skuld­täc­kas.

4. Tju­go­fem pro­cent om pla­ce­ringen utgörs av skuld­för­bin­del­ser från

samma emit­tent utgivna enligt lagen (2003:1223) om utgiv­ning av säker-​
ställda obli­ga­tio­ner eller mot­sva­rande utländska skuld­för­bin­del­ser.

Det sam­man­lagda inne­ha­vet av pla­ce­ringar enligt första styc­ket 2–4 som

här­rör från samma emit­tent eller lån­ta­gare får uppgå till högst
tju­go­fem pro­cent av det belopp som ska skuld­täc­kas.

Begräns­ning­arna i första styc­ket 2–4 ska tilläm­pas på mot­sva­rande sätt för

grup­per av emit­ten­ter eller lån­ta­gare med inbör­des anknyt­ning. Med en så-
dan grupp avses två eller flera fysiska eller juri­diska per­so­ner som utgör en
hel­het från risk­syn­punkt där­för att någon av dem har, direkt eller indi­rekt,
äga­rin­fly­tande över en eller flera av de övriga i grup­pen, eller där­för att de,
utan att stå i sådant för­hål­lande, har sådan inbör­des anknyt­ning att någon el-
ler samt­liga av de övriga kan råka i betal­nings­svå­rig­he­ter om en av dem
drab­bas av finan­si­ella pro­blem.

Begräns­ning­arna i första styc­ket 2 och 3 gäl­ler inte sådana i 10 § första

styc­ket 1–5 angivna till­gångar som får använ­das för skuld­täck­ning.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får inom de

ramar som anges i första styc­ket med­dela före­skrif­ter om lämp­lig risksprid-​
ning.

Finansin­spek­tio­nen får, om det finns sär­skilda skäl, i ett enskilt fall be-

sluta om till­fäl­liga avvi­kel­ser från de begräns­ningar som anges i första
styc­ket.

10 f §

16

Ford­ringar på någon annan än för­säk­rings­ta­gare ska beak­tas en-

dast till den del de över­sti­ger belopp som gäl­de­nä­ren har att fordra av bola-
get.

15

Senaste lydelse 2004:53.

16

Senaste lydelse 1999:600. Änd­ringen inne­bär bl.a. att tredje och femte styc­kena

upp­hävs.

background image

11

SFS 2008:102

De till­gångar som används för skuld­täck­ning ska vär­de­ras till verk­ligt

värde. Från detta värde ska avdrag göras för skul­der som hän­för sig till för-
vär­vet av till­gången.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela

före­skrif­ter om

1. vär­de­ring till verk­ligt värde, och
2. vil­ket värde som till­gångar som anges i 10 § första styc­ket 13 högst får

tas upp till.

För sådana aktier i dot­ter­bo­lag, som med stöd av 10 a § första styc­ket 1

används för skuld­täck­ning, får inte högre värde fast­stäl­las än det värde som
skulle ha fast­ställts för till­gång­arna sam­man­lagt, efter avdrag för bola­gets
skul­der, om de ägts direkt av för­säk­rings­bo­la­get. Om för­säk­rings­bo­la­get inte
äger samt­liga aktier i dot­ter­bo­la­get, beak­tas endast så stor del av tillgångar-​
nas värde som sva­rar mot akti­e­in­ne­ha­vet.

10 g §

17

Ett för­säk­rings­bo­lag ska upp­rätta och följa pla­ce­rings­rikt­lin­jer.

Sådana rikt­lin­jer ska inne­hålla prin­ci­perna för pla­ce­ring av samt­liga till-
gångar, med en sär­skild redo­vis­ning av prin­ci­perna för pla­ce­ring av de till-
gångar som används för skuld­täck­ning.

Liv­för­säk­rings­ta­gare och de som erbjuds att teckna en liv­för­säk­ring i bo-

laget ska infor­me­ras om det huvud­sak­liga inne­hål­let i rikt­lin­jerna, om det
inte med hän­syn till för­säk­ring­ens sär­skilda beskaf­fen­het eller av annat sär-
skilt skäl sak­nas anled­ning till sådan infor­ma­tion. Avser verk­sam­he­ten tjäns-​
tepen­sions­för­säk­ring, ska infor­ma­tio­nen ges även till andra ersättningsberät-​
tigade på grund av för­säk­ringen.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela

före­skrif­ter om vad rikt­lin­jerna för verk­sam­het avse­ende tjänstepensionsför-​
säk­ring ska inne­hålla samt om skyl­dig­he­ten att lämna infor­ma­tion och om
vilka för­säk­ringar som inte ska omfat­tas av infor­ma­tions­skyl­dig­he­ten.

För pla­ce­rings­rikt­lin­jer i för­säk­rings­bo­lag som med­de­lar tjänstepensions-​

för­säk­ring ska bestäm­mel­serna i 8 a § tilläm­pas.

11 §

18

Ett för­säk­rings­bo­lag ska föra ett regis­ter som vid varje tid­punkt ut-

visar de till­gångar som används för skuld­täck­ning och till­gång­ar­nas värde.
Om 1 kap. 3 a § är tillämp­lig på för­säk­rings­bo­la­gets verk­sam­het, ska bola­get
föra ett sär­skilt regis­ter för de till­gångar som används för skuld­täck­ning i
verk­sam­he­ten avse­ende tjäns­te­pen­sions­för­säk­ring.

Om en till­gång som anteck­nats i ett regis­ter har upp­lå­tits med sådan rätt

att dess fulla värde inte kan utnytt­jas för skuld­täck­ning, ska detta anteck­nas i
regist­ret.

15 §

19

Bestäm­mel­serna i 10 § första–åttonde styc­kena och 10 a–10 e §§

gäl­ler inte för åter­för­säk­rings­bo­lag. För sådana bolag gäl­ler, utö­ver de be-
gräns­ningar som föl­jer av 9 a § och 10 § nionde styc­ket, att skuldtäcknings-​
till­gång­arna ska pla­ce­ras så att det möj­lig­gör för bola­get att på ett lämp­ligt
sätt anpassa sig till änd­rade eko­no­miska omstän­dig­he­ter och till kata­stro­fer

17

Senaste lydelse 2005:1121.

18

Senaste lydelse 2005:1121.

19

Tidi­gare 15 § upp­hävd genom 1999:600.

background image

12

SFS 2008:102

som får bety­dande följ­der för bola­get. Pla­ce­ringar i till­gångar som inte hand-
las på en regle­rad mark­nad eller mot­sva­rande mark­nad utan­för EES ska hål-
las på akt­samma nivåer.

23 §

20

Sol­vensmar­gi­na­len enligt 1 kap. 8 a § andra styc­ket ska för direkt

liv­för­säk­rings­rö­relse bestäm­mas på det sätt som anges i denna para­graf.

Sol­vensmar­gi­na­len för liv­för­säk­ring som avses i 2 kap. 3 b § första

styc­ket klas­serna 1 a, 2 och 3 utgör sum­man av föl­jande belopp:

1. fyra pro­cent av den del av för­säk­rings­tek­niska avsätt­ningar enligt 1 §,

som sva­rar mot åta­gan­den med en finan­si­ell eller för­säk­rings­tek­nisk risk för
för­säk­rings­bo­la­get, utan avdrag för avgi­ven åter­för­säk­ring (bruttoavsätt-​
ning) mul­ti­pli­ce­rat med en fak­tor som mot­sva­rar för­hål­lan­det för det föregå-​
ende räken­skaps­å­ret mel­lan sådana för­säk­rings­tek­niska avsätt­ningar efter
avdrag för avgi­ven åter­för­säk­ring och brut­to­av­sätt­ningen; fak­torn får dock
inte under­stiga 0,85,

2. en pro­cent av för­säk­rings­tek­niska avsätt­ningar i övrigt beräk­nade på

det sätt som anges i 1, om

a) för­säk­rings­ti­den över­sti­ger fem år och det belopp som ska täcka drifts-​

kost­na­derna är bestämt för längre tid än fem år, eller

b) avsätt­ning­arna är för­e­nade med en rörel­se­risk för bola­get som inte är

ovä­sent­lig,

3. tre tion­dels pro­cent av samt­liga posi­tiva risk­sum­mor mul­ti­pli­ce­rat med

en fak­tor som mot­sva­rar för­hål­lan­det för det före­gå­ende räken­skaps­å­ret mel-
lan de posi­tiva risk­sum­morna efter avdrag för avgi­ven åter­för­säk­ring och de
posi­tiva risk­sum­morna utan sådant avdrag; fak­torn får dock inte under­stiga
0,5, samt

4. tju­go­fem pro­cent av de net­to­drifts­kost­na­der som är hän­för­liga till så-

dana avtal under före­gå­ende räken­skapsår som inte är för­e­nade med någon
pla­ce­rings­risk för för­säk­rings­bo­la­get och där det belopp som ska täcka
drifts­kost­na­derna inte är bestämt för längre tid än fem år.

För för­säk­ringar enbart för döds­fall ska vid tillämp­ning av andra styc­ket 3

i stäl­let för tre tion­dels pro­cent gälla en tion­dels pro­cent om för­säk­rings­ti­den
är högst tre år och fem­ton hund­ra­dels pro­cent om för­säk­rings­ti­den är längre
än tre år men högst fem år.

Sol­vensmar­gi­na­len för sjuk- och olycks­falls­för­säk­ringar som avses i

2 kap. 3 b § första styc­ket klass 4 ska bestäm­mas till sum­man av ett belopp
beräk­nat enligt andra styc­ket 1 och sol­vensmar­gi­na­len enligt 25 §.

Sol­vensmar­gi­na­len för för­säk­ringar enligt 2 kap. 3 b § första styc­ket klass

1 b (tilläggs­för­säk­ring) ska beräk­nas enligt 25 §.

Om åter­för­säk­rings­av­ta­len har för­säm­rats i bety­dande utsträck­ning sedan

före­gå­ende räken­skapsår eller om avta­len leder till en endast obe­tyd­lig risk-
över­fö­ring, får Finansin­spek­tio­nen i ett enskilt fall besluta att det avdrag
som gjorts på grund av avgi­ven åter­för­säk­ring ska mins­kas. Om den som har
mot­ta­git åter­för­säk­ringen är auk­to­ri­se­rad i en annan stat inom EES, får ett
sådant beslut inte ha sin grund i bris­tande sund­het i åter­för­säk­rings­fö­re­ta­gets
eller för­säk­rings­fö­re­ta­gets finan­ser.

20

Senaste lydelse 2003:510.

background image

13

SFS 2008:102

Finansin­spek­tio­nen får i ett enskilt fall besluta att belopp som kan åter­fås

från ett spe­ci­al­fö­re­tag enligt avtal om riskö­ver­ta­gande får använ­das för att
minska sol­vensmar­gi­na­len.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela

före­skrif­ter om hur beräk­ningen enligt fjärde styc­ket ska ske.

24 §

21

Kapi­tal­ba­sen för ska­de­för­säk­rings­rö­relse får omfatta föl­jande pos-

ter:

1. inbe­ta­lat akti­e­ka­pi­tal eller inbe­ta­lat garan­ti­ka­pi­tal,
2. övrigt eget kapi­tal med avdrag för utdel­ning, samt
3. obe­skat­tade reser­ver.
Utjäm­nings­re­ser­ven som ska skuld­täc­kas enligt 9 § får inte ingå i kapital-​

basen.

För för­säk­rings­bo­lag som tilläm­par dis­kon­te­ring av för­säk­rings­tek­niska

avsätt­ningar för ore­gle­rade ska­dor ska, i fråga om för­säk­ring som avses i
2 kap. 3 a § första styc­ket klas­serna 3–18 och mot­sva­rande åter­för­säk­ring,
kapi­tal­ba­sen mins­kas med skill­na­den mel­lan odis­kon­te­rade och diskonte-​
rade för­säk­rings­tek­niska avsätt­ningar. För sådan för­säk­ring som avses i
2 kap. 3 a § första styc­ket klas­serna 1 och 2 samt mot­sva­rande åter­för­säk­ring
ska dis­kon­te­ring av de annu­i­te­ter som ingår i avsätt­ning­arna göras.

Finansin­spek­tio­nen får, med den begräns­ning som fram­går av andra

styc­ket, i ett enskilt fall besluta att också andra pos­ter än de som anges i för-
sta styc­ket får ingå i kapi­tal­ba­sen.

25 §

22

Sol­vensmar­gi­na­len enligt 1 kap. 8 a § andra styc­ket ska för skade-​

för­säk­rings­rö­relse och åter­för­säk­ring bestäm­mas med utgångs­punkt i pre-
mie­in­dex eller ska­de­in­dex. Vid beräk­ningen ska premie-​, ersättnings-​, av-
sättnings-​ och regress­be­lopp som avser för­säk­rings­klas­serna i 2 kap. 3 a §
första styc­ket 11–13 eller mot­sva­rande åter­för­säk­ring ökas med 50 pro­cent.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får ifråga om

åter­för­säk­ring med­dela före­skrif­ter om mot­sva­rande höj­ningar av beräk-​
nings­kri­te­ri­erna för sol­vensmar­gi­na­len för andra för­säk­rings­klas­ser än de
mot­sva­rande klas­serna i 2 kap. 3 a § första styc­ket 11–13.

Pre­mi­e­in­dex grun­das på det högsta av
1. ett belopp som upp­går till under det före­gå­ende räken­skaps­å­ret för-

fallna pre­mier brutto för direkt för­säk­ring och mot­ta­gen åter­för­säk­ring med
avdrag för dels däri ingå­ende skat­ter och avgif­ter, dels pre­mier för under
samma tid annul­le­rade för­säk­rings­av­tal, eller

2. brut­to­vär­det av de intjä­nade pre­mi­erna.
Pre­mi­e­in­dex utgörs av arton pro­cent av det högsta belop­pet enligt tredje

styc­ket, till den del belop­pet mot­sva­rar högst fem­tio mil­jo­ner euro eller det
högre belopp, grun­dat på för­änd­ringar i det euro­pe­iska konsumentprisin-​
dexet, som Euro­pe­iska gemen­ska­per­nas kom­mis­sion årli­gen till­kän­na­ger,
och sex­ton pro­cent av åter­sto­den.

Ska­de­in­dex grun­das på ett belopp bestå­ende av
1. genom­snit­tet av utbe­talda ersätt­ningar brutto eller kost­na­der för utförd

assi­stans i direkt för­säk­ring och mot­ta­gen åter­för­säk­ring för vart och ett av

21

Senaste lydelse 2004:1179.

22

Senaste lydelse 2003:510.

background image

14

SFS 2008:102

de tre före­gå­ende räken­skaps­å­ren med avdrag för erhållna regress­be­lopp un-
der samma tid, samt

2. en tred­je­del av avsätt­ningen för ore­gle­rade ska­dor brutto i direkt för-

säk­ring och mot­ta­gen åter­för­säk­ring vid det före­gå­ende räken­skaps­å­rets ut-
gång mins­kad med en tred­je­del av avsätt­ningen för ore­gle­rade ska­dor brutto
i direkt för­säk­ring och mot­ta­gen åter­för­säk­ring vid bör­jan av den treårspe-​
riod som slu­tade med det före­gå­ende räken­skaps­å­rets utgång.

Ska­de­in­dex utgörs av tju­go­sex pro­cent av detta belopp till den del belop-​

pet mot­sva­rar högst tret­tio­fem mil­jo­ner euro eller det högre belopp, grun­dat
på för­änd­ringar i det euro­pe­iska kon­su­ment­pris­in­dexet, som Euro­pe­iska ge-
men­ska­per­nas kom­mis­sion årli­gen till­kän­na­ger, och tju­gotre pro­cent av åter-
sto­den.

Om för­säk­rings­rö­rel­sen huvud­sak­li­gen omfat­tar kre­dit­för­säk­ring eller för-

säk­ring som omfat­tar ris­ker till följd av storm, hagel eller frost, ska dock be-
räk­ningen enligt femte styc­ket beräk­nas på grund­val av de sju före­gå­ende rä-
ken­skaps­å­ren.

Sol­vensmar­gi­na­len utgör det högsta av pre­mi­e­in­dex eller ska­de­in­dex,

mul­ti­pli­ce­rat med en kvot som för de tre när­mast före­gå­ende räken­skaps­å­ren
mot­sva­rar för­hål­lan­det mel­lan, å ena sidan, sum­man av utbe­talda ersätt-​
ningar och för­änd­ringen i avsätt­ningen för ore­gle­rade ska­dor efter avdrag för
åter­för­säk­ra­res andel samt, å andra sidan, sum­man av utbe­talda ersätt­ningar
och för­änd­ringen i avsätt­ningen för ore­gle­rade ska­dor utan avdrag för åter-
för­säk­ra­res andel. Kvo­ten får dock inte under­stiga 0,5.

Om för­säk­rings­bo­la­gets verk­sam­het inte har pågått så länge som förut-​

sätts enligt bestäm­mel­serna om ska­de­in­dex i fjärde och sjätte styc­kena, ska
sol­vensmar­gi­na­len beräk­nas med utgångs­punkt i pre­mi­e­in­dex.

Om den beräk­nade sol­vensmar­gi­na­len för ett för­säk­rings­bo­lag är lägre än

före­gå­ende års sol­vensmar­gi­nal, ska sol­vensmar­gi­na­len i stäl­let bestäm­mas
till sol­vensmar­gi­na­len för före­gå­ende år mul­ti­pli­ce­rad med för­hål­lan­det mel-
lan de tek­niska avsätt­ning­arna för ore­gle­rade ska­dor vid utgången av det
när­mast före­gå­ende räken­skaps­å­ret och de tek­niska avsätt­ning­arna för oreg-
lerade ska­dor i bör­jan av det när­mast före­gå­ende räken­skaps­å­ret. Vid beräk-​
ning­arna ska åter­för­säk­ring inte ingå i de tek­niska avsätt­ning­arna. Kvo­ten
får inte över­stiga ett.

Finansin­spek­tio­nen får i ett enskilt fall besluta att sta­tis­tiska meto­der an-

vänds för bestäm­mande av ande­len pre­mier, ersätt­ningar, avsätt­ningar och
regress­be­lopp som avser för­säk­rings­klas­serna i 2 kap. 3 a § första styc­ket
11–13 eller mot­sva­rande åter­för­säk­ring.

Om åter­för­säk­rings­av­ta­len har för­säm­rats i bety­dande utsträck­ning sedan

före­gå­ende räken­skapsår eller om avta­len leder till en endast obe­tyd­lig risk-
över­fö­ring, får Finansin­spek­tio­nen i ett enskilt fall besluta att det avdrag
som gjorts på grund av avgi­ven åter­för­säk­ring ska mins­kas. Om den som har
mot­ta­git åter­för­säk­ringen är auk­to­ri­se­rad i en annan stat inom EES, får ett
sådant beslut inte ha sin grund i bris­tande sund­het i åter­för­säk­rings­fö­re­ta­gets
eller för­säk­rings­fö­re­ta­gets finan­ser.

Finansin­spek­tio­nen får i ett enskilt fall besluta att belopp som kan åter­fås

från ett spe­ci­al­fö­re­tag enligt avtal om riskö­ver­ta­gande får använ­das för att
minska sol­vensmar­gi­na­len.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela

före­skrif­ter om

background image

15

SFS 2008:102

1. beräk­ning av sol­vensmar­gi­nal för åter­för­säk­ring av liv­för­säk­ring enligt

bestäm­mel­serna för liv­för­säk­ring i 23 §,

2. beräk­ning av kost­na­der för utförd assi­stans, och
3. annan beräk­ning av sol­vensmar­gi­na­len för sjukränta.

26 §

23

För direkt liv­för­säk­rings­rö­relse och åter­för­säk­rings­rö­relse gäl­ler

föl­jande.

Garan­ti­be­lop­pet enligt 1 kap. 8 a § andra styc­ket ska uppgå till ett belopp

som mot­sva­rar tre mil­jo­ner euro eller det högre belopp, grun­dat på föränd-​
ringar i det euro­pe­iska kon­su­ment­pris­in­dexet, som Euro­pe­iska gemenska-​
per­nas kom­mis­sion årli­gen till­kän­na­ger. Rege­ringen eller den myn­dig­het
som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om höj­ning av garanti-​
belop­pet för åter­för­säk­ring.

Om ett för­säk­rings­bo­lag bedri­ver både direkt ska­de­för­säk­rings­rö­relse och

åter­för­säk­ring, gäl­ler kra­vet på ett garan­ti­be­lopp på tre mil­jo­ner euro enligt
andra styc­ket och höj­ningar som föl­jer av före­skrif­ter som har med­de­lats
med stöd av andra styc­ket bara om verk­sam­he­ten avse­ende åter­för­säk­ring är
av sådan stor­lek att

1. mot­tagna pre­mier för åter­för­säk­ring upp­går till mer än 10 pro­cent av

samt­liga pre­mier eller över­sti­ger 50 mil­jo­ner euro, eller

2. för­säk­rings­tek­niska avsätt­ningar för åter­för­säk­ring upp­går till mer än

10 pro­cent av samt­liga för­säk­rings­tek­niska avsätt­ningar.

Finansin­spek­tio­nen får, om det finns sär­skilda skäl, i ett enskilt fall be-

sluta att garan­ti­be­lop­pet för ömse­si­diga för­säk­rings­bo­lag sätts ned med
högst en fjär­de­del.

Kapi­tal­ba­sen ska intill en tred­je­del av sol­vensmar­gi­na­len mot­sva­ras av

pos­ter som anges i 22 § första styc­ket 1–3 och, efter god­kän­nande från Fi-
nansin­spek­tio­nen, dolda net­to­re­ser­ver som upp­kom­mit genom vär­de­ring av
till­gångar i den utsträck­ning sådana dolda reser­ver inte är av excep­tio­nell na-
tur. Det­samma gäl­ler garan­ti­be­lop­pet, om det är större än en tred­je­del av sol-
vensmar­gi­na­len.

27 §

24

För direkt ska­de­för­säk­rings­rö­relse gäl­ler föl­jande.

Garan­ti­be­lop­pet enligt 1 kap. 8 a § andra styc­ket ska uppgå till ett belopp

som mot­sva­rar två mil­jo­ner euro eller det högre belopp, grun­dat på föränd-​
ringar i det euro­pe­iska kon­su­ment­pris­in­dexet, som Euro­pe­iska gemenska-​
per­nas kom­mis­sion årli­gen till­kän­na­ger. Om rörel­sen omfat­tar för­säk­ring el-
ler risk som hän­för sig till någon av klas­serna i 2 kap. 3 a § första styc­ket
10–15, ska dock garan­ti­be­lop­pet uppgå till ett belopp mot­sva­rande tre miljo-​
ner euro eller det högre belopp, grun­dat på för­änd­ringar i det euro­pe­iska
kon­su­ment­pris­in­dex, som Euro­pe­iska gemen­ska­per­nas kom­mis­sion årli­gen
till­kän­na­ger.

Finansin­spek­tio­nen får, om det finns sär­skilda skäl, i ett enskilt fall be-

sluta att garan­ti­be­lop­pet för ömse­si­diga för­säk­rings­bo­lag sätts ned med
högst en fjär­de­del.

Kapi­tal­ba­sen ska intill en tred­je­del av sol­vensmar­gi­na­len mot­sva­ras av

pos­ter som anges i 24 § första styc­ket 1–3, med den begräns­ning som föl­jer

23

Senaste lydelse 2003:510.

24

Senaste lydelse 2003:510.

background image

16

SFS 2008:102

av andra styc­ket, och, efter god­kän­nande från Finansin­spek­tio­nen, dolda net-
tore­ser­ver som upp­kom­mit genom vär­de­ring av till­gångar i den utsträck­ning
sådana dolda reser­ver inte är av excep­tio­nell natur. Det­samma gäl­ler garanti-​
belop­pet, om det är större än en tred­je­del av sol­vensmar­gi­na­len.

7 a kap.

1 §

25

En för­säk­rings­grupp enligt denna lag består av

1. ett för­säk­rings­bo­lag och
a) dess dot­ter­fö­re­tag eller intres­se­fö­re­tag som är för­säk­rings­fö­re­tag,
b) för­säk­rings­fö­re­tag med vil­ket för­säk­rings­bo­la­get har en gemen­sam el-

ler i huvud­sak gemen­sam led­ning,

2. ett för­säk­rings­bo­lag och dess moder­fö­re­tag som är
a) ett för­säk­rings­hol­ding­fö­re­tag eller
b) ett utländskt för­säk­rings­fö­re­tag med hem­vist utan­för EES, eller
3. ett för­säk­rings­bo­lag och dess moder­fö­re­tag som är ett annat före­tag än

som avses i 1 och 2 men som inte är ett blan­dat finan­si­ellt hol­ding­fö­re­tag en-
ligt 1 kap. 3 § 3 lagen (2006:531) om sär­skild till­syn över finan­si­ella kong-
lome­rat.

Det som före­skrivs i detta kapi­tel i fråga om intres­se­fö­re­tag ska även gälla

före­tag som inte är ett dot­ter­fö­re­tag eller intres­se­fö­re­tag, om ägan­det i före-
taget direkt eller indi­rekt upp­går till minst 20 pro­cent av kapi­ta­let eller av
samt­liga rös­ter.

12 kap.

9 a §

26

Ska­de­för­säk­rings­bo­lag som med­de­lar för­säk­ring enligt 2 kap. 3 a §

första styc­ket klass 14 (kre­dit­för­säk­ring) eller mot­sva­rande åter­för­säk­ring
ska upp­rätta en utjäm­nings­re­serv för för­lust­täck­ning inom denna försäk-​
rings­klass. Avsätt­ningar till utjäm­nings­re­ser­ven ska göras till dess den upp-
går till ett belopp som mot­sva­rar 150 pro­cent av den högsta årliga premiein-​
täk­ten för egen räk­ning under de fem före­gå­ende räken­skaps­å­ren. Avsätt-​
ning­arna ska för varje räken­skapsår mot­svara 75 pro­cent av det tek­niska
över­skot­tet i kre­dit­för­säk­rings­rö­rel­sen. Avsätt­ning­arna får dock inte över-
stiga tolv pro­cent av pre­mi­e­in­täk­ten för egen räk­ning. Åter­fö­ring från utjäm-​
nings­re­ser­ven får göras bara för att täcka ett tek­niskt under­skott i kreditför-​
säk­rings­rö­rel­sen.

Första styc­ket behö­ver inte tilläm­pas av bolag vil­kas årliga premiein-​

komst av kre­dit­för­säk­ring under­sti­ger fyra pro­cent av bola­gets totala pre-
mie­in­komst och ett belopp mot­sva­rande 2 500 000 euro.

19 kap.

1 §

27

Finansin­spek­tio­nen ska utöva till­syn över att verk­sam­he­ten i ett för-

säk­rings­bo­lag bedrivs i enlig­het med denna lag och andra för­fatt­ningar som
regle­rar för­säk­rings­bo­la­gets närings­verk­sam­het.

25

Senaste lydelse 2006:533.

26

Senaste lydelse 1999:600.

27

Senaste lydelse 1999:600.

background image

17

SFS 2008:102

Inspek­tio­nen ska i sin till­syns­verk­sam­het sam­ar­beta med mot­sva­rande ut-

ländska till­syns­myn­dig­he­ter och Euro­pe­iska gemen­ska­per­nas kom­mis­sion i
den utsträck­ning som föl­jer av Sve­ri­ges med­lem­skap i Euro­pe­iska uni­o­nen.

När ett för­säk­rings­bo­lag har påbör­jat sin verk­sam­het, ska sty­rel­sen och

verk­stäl­lande direk­tö­ren genast under­rätta Finansin­spek­tio­nen om det.

1. Denna lag trä­der i kraft den 1 april 2008.
2. Ett för­säk­rings­bo­lag som bedri­ver åter­för­säk­rings­verk­sam­het och som

före den 10 decem­ber 2005 har bevil­jats kon­ces­sion behö­ver inte tillämpa
bestäm­mel­serna i 1 kap. 3 b § tredje styc­ket före den 11 decem­ber 2008.

3. Ett för­säk­rings­bo­lag som före den 10 decem­ber 2005 har bevil­jats kon-

ces­sion som inne­fat­tar åter­för­säk­ring av ska­de­för­säk­ring behö­ver inte till-
lämpa det nya kra­vet på garan­ti­be­lopp enligt 7 kap. 26 § andra styc­ket före
den 11 decem­ber 2008.

På rege­ring­ens väg­nar

MATS ODELL

Tord Gransbo
(Finans­de­par­te­men­tet)

background image

Thom­son För­lag AB, tel. 08-​587 671 00

Elan­ders, Väl­lingby 2008

JP Info­nets soci­al­rätts­liga tjäns­ter

JP Info­nets soci­al­rätts­liga tjäns­ter

Job­bar du med soci­al­rätt? JP Info­net för­ser dag­li­gen ett stort antal kun­der med det juri­diska under­lag de behö­ver för att kunna fatta rätts­säkra beslut. Vi kan till­go­dose hela ditt behov av infor­ma­tion och stöd oav­sett om du arbe­tar inom kom­mu­nal soci­al­tjänst, annan myn­dig­het, dom­stol, advo­kat­byrå eller i pri­vat verk­sam­het. Se allt inom soci­al­rätt.