SFS 2005:435 Lag om änd­ring i ärv­da­bal­ken

Källa Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.

svensk för­fatt­nings­sam­ling sfs 2005:435 lag om änd­ring i ärv­da­bal­ken; utfär­dad den 9 juni 2005. enligt riks­da­gens beslut1 före­skrivs att 2 kap. 2 och 3 §§, 3 kap. 2 och 7 §§, 6 kap. 2 § och 16 kap. 3 a § ärvdabalken2 skall ha föl­jande lydelse. utkom från tryc­ket den 17 juni 2005 2 kap. 2 § finns det inga brös­tar­vingar, tar arv­lå­ta­rens för­äld­rar hälf­ten var av arvet. är någon av för­äld­rarna död, delar arv­lå­ta­rens sys­kon den för­äl­derns lott. i ett avli­det sys­kons ställe trä­der dess avkom­lingar, och varje gren tar lika lott. finns det inga sys­kon eller avkom­lingar till dem, men lever någon av arv­lå­ta­rens för­äld­rar, tar den för­äl­dern hela arvet. finns det halv­sys­kon efter arv­lå­ta­ren, tar de till­sam­mans med hel­sys­kon eller deras avkom­lingar del i lott, som skulle ha till­fal­lit deras för­äl­der. finns det inga hel­sys­kon, och är båda för­äld­rarna döda, tar arv­lå­ta­rens halv­sys­kon hela arvet. i ett avli­det halv­sys­kons ställe trä­der dess avkom­lingar. 3 § lever inte arv­lå­ta­rens för­äld­rar, sys­kon eller sys­kons avkom­lingar, tar far­för­äld­rar och mor­för­äld­rar arvet. var och en ärver lika lott. är en far­för­äl­der eller mor­för­äl­der död, delar den dödes barn den­nes lott. finns det inga barn efter den döde, tar den andre av far­för­äld­rarna eller mor­för­äld­rarna den dödes lott. om även han eller hon är död men har efter­läm­nat barn, tar bar­nen den dödes lott. finns det ingen arvinge på den sidan, går hela arvet till arving­arna på den andra sidan. det som sägs i första och andra styc­kena om far­för­äld­rar och mor­för­äld­rar gäl­ler även för­äld­rar till en för­äl­der enligt 1 kap. 9 § för­äld­ra­bal­ken. 3 kap. 2 §3 lever vid den efter­le­vande makens död någon brös­tar­vinge till den först avlidna maken eller den­nes för­äld­rar, sys­kon eller sys­kons avkom­ling, skall, om inte annat sägs i tredje styc­ket eller i 3–5 §§, 6 § tredje styc­ket eller 7 § tredje styc­ket, hälf­ten av den efter­le­vande makens bo till­falla dem som 1 2 prop. 2004/05:137, bet. 2004/05:lu25, rskr. 2004/05:284. bal­ken omtryckt 1981:359. 3 senaste lydelse 1987:231. 1 sfs 2005:435 då har den bästa arvs­rät­ten efter den först avlidna maken. den efter­le­vande maken får inte genom tes­ta­mente bestämma över egen­dom som skall till­falla den först avlid­nes arvingar. har en brös­tar­vinge redan vid den först avlidna makens död helt eller del­vis fått ut sitt arv efter denne, skall brös­tar­ving­ens andel i den efter­le­vande makens bo mins­kas i mot­sva­rande mån. om det som den efter­le­vande maken erhöll i arv av kvar­lå­ten­ska­pen efter den först avlidne utgjorde annan andel än hälf­ten av sum­man av detta arv och den efter­le­van­des egen­dom efter bodel­ningen, skall arving­arna efter den först avlidne ta samma andel i boet efter den sist avlidne. 7 §4 om den efter­le­vande maken vid sin död efter­läm­nar en sambo och bodel­ning skall för­rät­tas mel­lan sam­borna, skall dess­förin­nan den efter­le­vande makens behållna egen­dom delas enligt detta kapi­tel. skall i den efter­le­vande makens livs­tid bodel­ning ske mel­lan den efter­le­vande maken och den­nes sambo eller sam­bons arvingar, skall av den efter­le­van­des egen­dom före bodel­ningen tas ut egen­dom till ett värde som mot­sva­rar vad som enligt 1–4 §§ skall till­komma den först avlidna makens arvingar. vad som före­skrivs i 4 § för det fall att egen­dom har till­fal­lit den efter­le­vande maken i arv, gåva eller tes­ta­mente skall gälla, om den efter­le­vande maken genom bodel­ning med en sambo har erhål­lit egen­dom utö­ver vad maken förut hade. vad som före­skrivs i denna balk om sam­bor gäl­ler endast sådana sam­bo­för­hål­lan­den där ingen av sam­borna är gift. 6 kap. 2 § kost­na­der, som en för­äl­der har lagt ned på ett barns uppe­hälle och utbild­ning, skall inte avräk­nas från bar­nets arv, om för­äl­dern där­med endast full­gjort sin under­hålls­skyl­dig­het. inte hel­ler skall från brös­tar­vinges arv avräk­nas sed­van­liga gåvor, vil­kas värde inte står i miss­för­hål­lande till giva­rens vill­kor. 16 kap. 3 a § är vid någons död fader­ska­pet till honom eller henne inte fast­ställt och är fadern inte hel­ler på annat sätt känd för annan döds­bo­de­lä­gare, bout­red­nings­man eller den som sit­ter i boet, skall den som vill grunda arvs­rätt på fader­ska­pet göra sin rätt gäl­lande inom tre måna­der från döds­fal­let eller, om boupp­teck­ningen för­rät­tas senare, senast vid boupp­teck­ningen. första styc­ket tilläm­pas också i fråga om för­äld­ra­skap enligt 1 kap. 9 § för­äld­ra­bal­ken. denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2005. 2 4 senaste lydelse 1987:815. på rege­ring­ens väg­nar tho­mas bod­ström dag matts­son (justi­tie­de­par­te­men­tet) sfs 2005:435 3 thom­son fakta, tel. 08-​587 671 00 elan­ders gotab, stock­holm 2005